Panik på barndomens gata

De la mig i sängen, sa god natt och så hörde jag dörren låsas när de gick. Det var då skräcken fyllde mig och jag tyckte att det kom fram grå, farliga män från taket. Fylld av panik sprang jag ut i hallen, öppnade brevinkastet och skrek högt och grät efter hjälp. Den enda reaktion som mötte mig var att någon från våningen ovanför skrek åt mig att hålla käften. I övrigt var det bara läskigt tyst.

Jag fylldes av gränslös panik, utan något som helst förnuft. Jag kände att jag var tvungen att komma ut, jag behövde människor runtomkring mig. Snabbt hittade jag reservnyckeln, tog på mig min gröna klänning och mina röda gummistövlar, och så sprang jag längs de tomma, mörka gatorna i den lilla staden medan regnet stod som spön i backen. Jag sprang allt vad jag kunde till biografen, där jag visste att biografkontrollanten satt, och där jag också visste att det var öppet och att det där fanns fler människor.

 

Våt och ledsen satt jag i ett hörn tills kontrollanten började förbereda för stängning efter att de sista människorna lämnat biografen. Sedan gick även jag hem, genomvåt och ledsen. Jag var fortfarande rädd, dock inte längre panikslagen. Tillslut somnade jag.

Som tur är hände detta bara en gång. I dag tror jag att det var en reaktion på den kulturchock som det blev för mig att flytta från den vackra villan som jag älskade till en mycket liten, nordväst-vänd lägenhet i ett bostadskomplex där ingen dörr var olik den andra, allt såg likadant ut, och där den enda möjligheten att spendera tid ute var att gå ut på den gråa gården där alla de andra barnen från kvarteret också var. Jag var ensambarn och hade ett stort behov av lugn och ro.

Upplevelsen ligger kvar i mitt minne och när någon ber om hjälp för sin panikångest tar jag det mycket allvarligt.

En väninnas dotter, vacker och vältränad, ca 30 år, skickar mig ett e-mail vari hon berättar om panikattacker, som bara verkar bli värre. Jag känner till hennes bakgrund och tror att det är den som är den utlösande faktorn bakom panikattackerna.
Cillas (fingerat namn) älskade pappa dog av cancer och nu är mamman sjuk i allvarlig cancer.
Cilla har just fått en betydelsefull tjänst i ett nytt företag, ett jobb som ställer höga krav på hennes fackkunskaper. Som tur är har Cilla en fantastisk partner som stöttar henne i allt. Men så är hennes panikångest nu så allvarlig att den hotar invalidisera hennes vardagsliv. Det händer ofta att hon vaknar och har svårt att andas samtidigt som hon har hjärtklappning, är stel av skräck och kan inte stå upp. Attackerna kan också komma när hon är ute och går, och då måste hon skynda sig hem. Dessutom har det ofta hänt att hon tvingats lämna både vagn och varor i matbutiken och skynda hem. Det värsta är att attackerna nu även kommer när hon befinner sig på jobbet, och hon måste lämna allt och skynda sig hem i panik.
Hennes chef känner till hennes liv och panikångest, och är än så länge mycket förstående och tålmodig.

Cilla arbetar mycket med sig själv genom kosten. Hon vet att en hälsosam och näringsgivande mat är viktig för hennes tillstånd. Jämfört med förr då hon inte tänkte speciellt mycket på vad hon åt lägger hon nu ned mycket arbete på att hålla sig till en blodsockerstabiliserande och ekologisk kost. Hon äter små måltider, ingenting med socker, ingen alkohol, inget kaffe, ingen cola och heller ingen snabbmat och hon håller sig ifrån mjölkprodukter, pasta och vitt mjöl.

Jag vill lyfta fram vikten av att äta mycket grönsaker varje dag. Grönsakerna får gärna vara färgglada. Hon kan tillaga dem på många olika sätt som t ex grillade, kokta, i smoothies eller bara råa m.m.
Det är också en bra idé att kombinera hälsosamma fetter, protein och stärkelserika kolhydrater som t ex produkter med hela gryn vid alla måltider. Att se till att äta protein av bra kvalitet från fisk, kött, fågel och ägg är bra att tänka på. Även mejeriprodukter är en bra proteinkälla, men Cilla känner inte att hennes kropp tar till sig dem, så dem låter vi vara.
När det kommer till kolhydrater är det bra med bovete, brunt ris, quinoa, korn och havre. Koka dem men låt dem vara så obehandlade som möjligt när de äts.

 

Cilla börjar morgonen med ett glas färskpressad apelsinjuice. Det ber jag henne sluta med omedelbart, för apelsinjuice är en av de saker som får blodsockret att skjuta i höjden för att därefter falla i botten, vilket absolut inte är bra för det mentala tillståndet. Överlag är det bäst att helt avstå frukt till frukost.

Cilla berättar att hon har upptäckt att hon mår bra när hon äter havregrynsgröt med lite mandlar och nötter till frukost. Jag föreslår att hon ska blanda i bovete i havregrynsgröten. Jag ler lite för mig själv när hon säger att hon mår bra av havregrynsgröt. Havre lugnar nämligen nervsystemet. Det är lite lustigt att vår kropp, utan att vi egentligen tänker på det, väljer den mat som vi behöver.

När det kommer till hälsosamma fetter är det de kallpressade och oraffinerade oljorna som ska användas. Tänk kokosolja, linfröolja och olivolja, och förvara dem i kylen.

Cilla är inte vegetarian. Om hon hade varit det skulle jag prata med henne om vikten av att få tillräckligt med protein, varifrån du får alla de aminosyror som kroppen behöver, som fås genom bland annat bönor ihop med fullkorn, nötter och frön.

Jag lyfter även fram vikten av att äta lite salt av bra kvalitet, t ex havssalt och eventuellt kombinera det med ett bra örtsalt. Hon ska naturligtvis vara noga med att inte överdosera salt.

Enligt mig finns det en nära relation mellan lågt blodsocker och binjuretrötthet, så hon är inne på helt rätt spår när det kommer till vad hon äter.

Jag berättar lite om binjuretrötthet, som jag menar, är hennes problem. Binjuretrötthet dyker ofta upp när summan av belastande faktorer blir för mycket för kropp och sinne.
Vi talade om vikten av kosttillskott samt vikten av att ta dem regelbundet.
Cilla har aldrig tagit någonting annat än vanliga vitamintabletter och vet ingenting om kosttillskott.

Vi pratar också om te och jag rekommenderar Cilla att dricka några koppar kamomillte varje dag. Kamomill har en lugnande effekt på nervsystemet. Ett annat välsmakande te är Rooibos, som är milt balanserande för sinnet.

När det kommer till andra bra terapier kan det vara en bra idé för Cilla att hitta en bra psykolog med vem hon kan tala med om alla sina trauman, både de nuvarande och de gamla. Det kan också vara bra att ta medicin ordinerad av läkare under en period. Men det säger Cilla nej till.

Vi talar även om olika terapier, akupunktur och BodyTalk, som också kan vara hjälpande vid panikattacker.

Cilla är en tjej med en stor portion viljekraft och hon är duktig samt inställd på att komma tillbaka till vardagen vari hon vill fungera normalt.
På hennes jobb tycker de om Cilla och erbjuder henne att fortsätta med reducerat antal arbetstimmar samt flextid så länge som hon får sina panikattacker.

 

Inom loppet av en månad märker Cilla att panikångesten börjar avta och att hon blir bättre på att kontrollera panikattackerna med hjälp av olika verktyg som hon fått av sin psykolog.