Drygt 200 år kanske inte tycks vara så lång tid men den spanska grundlagen antogs faktiskt bara två år efter den äldsta av de svenska nu gällande grundlagarna, nämligen successionsordningen, som är från 1810.
Men det har inte varit enkla år. Den spanska grundlagen har gått igenom en turbulent tid då landet växelvis varit republik och monarki. Detta har inneburit att grundlagen upphävts ett antal gånger. Första gången var 1814, bara två år efter att den antogs när Fernando VII återigen blev Spaniens kung. Grundlagen infördes därefter under en kort period 1820-1823 samt åren mellan 1936-1937. Och trots alla kontroverser har grundlagen överlevt. Inte ens det spanska inbördeskriget, som rasade åren 1936-1939, eller tiden med Franco och hans diktatur, åren 1939-1975, har lyckats rubba den spanska grundlagen, som nu återigen utmanas, denna gång av separatisterna i Katalonien.
Historien bakom La Pepa
Den spanska grundlagen, även kallad La Pepa (för att den skrevs under den 19 mars när helgdagen Día sa San José firas. Pepe är smeknamnet på José, och då det spanska ordet för grundlag, Día de la Constitución, är femininum, blir det Pepa), skrevs under i den sydvästra hamnstaden Cádiz och inte i huvudstaden Madrid, vilket man skulle kunna tro. Men det fanns en god anledning till detta. När det begav sig var nämligen landet och huvudstaden invaderat av franska Napoleon. Spanien var alltså i krig – ett självständighetskrig som pågick mellan 1808-1814. Och under detta krig var det bara denna del av landet, inklusive hamnstaden Cádiz, som klarade av att hålla de franska trupperna på avstånd. Därför beslutades det att Spaniens parlament, Las Cortes, skulle samlas i Cádiz och att just denna stad skulle fungera som landets provisoriska huvudstad. Medan los gaditanos (Cádiz invånare) fick hjälp av brittiska och portugisiska soldater att kämpa mot Napoleon vid den lilla grannbyn San Fernando blev medlemmarna i Las Cortes inkallade till möte 1810. Deras arbete blev att påbörja det som skulle bli hela landets och koloniernas nya grundlag, vilken tillslut antogs i mars 1812.
Europas första liberala grundlag
La Pepa var den första liberala grundlagen i Europa. Bland de viktigaste punkterna i denna grundlag var att landet, trots att arvsrätten till tronen skulle kvarstå, fråntog kungen en stor del av hans tidigare rättigheter. I stället var det Las Cortes som fick den laggivande makten. Kungen kunde i och med detta inte längre förhindra eller skjuta upp regeringens möten, någonting som tidigare hade varit kutym då kungen var rädd att regeringen skulle ta mer hänsyn till medborgarnas rättigheter i stället för hans egna.
Grundlagen omfattade även en tredelning av makten med en utövande, dömande och laggivande makt samt pressfrihet, yttrandefrihet och nationell självbestämmanderätt (regeringen kunde utöva kontroll över sitt eget territorium utan yttre påverkan).
Folkomröstning om grundlagen
Sedan den 19 mars 1812 har det gjorts mindre förändringar i grundlagen men en större gjordes i december 1978. Det var två år efter Francos död och ändringen lades ut som en fråga som folket fick§ rösta om den 6 december 1978. Den långvariga diktaturen som varit gjorde det nödvändigt att få till en förändring i grundlagen. Den viktigaste punkten i denna förändring var beslutet om att landet skulle bli en konstitutionell monarki samt en demokratisk rättstat, där de nya lagarna antogs av en folkvald majoritet. Samtidigt fick de spanska medborgarna vissa rättigheter. På detta sätt begränsades statens möjligheter att utöva makt över medborgarna.
Sedan 1979 har Spanien firat grundlagsdagen, Día de la Constitución den 6 december. Denna dag firas över hela landet och är en helgdag.
19 mars räknas fortfarande som dagen då Spanien fick sin första grundlag men dagen är inte en helgdag – bara i de regioner där helgonet San José firas.
