De finns överallt och vi kan inte undvika dem. Så varför låter vi oss inte fascineras av dem? Det varma klimatet i Andalusien skapar en stabil och god miljö för djurlivet, vilket även gäller insekterna, som det ju finns så gott om. I denna artikel ser vi närmare på några av Costa del Sols spektakulära insekter, som man kan se både i sin egen trädgård och ute i naturen.
I denna artikel har vi valt att inte ta med spindlar och skorpioner. Och ska man vara fyrkantig är de ju inte heller insekter, utan just spindeldjur.
 

Humlor, bin och getingar

Spanien är en av Europas största honungsproducenter. Det gäller inte minst längs Costa del Sol här det inte alls är ovanligt att se bikupor ute i naturen. Det spanska namnet för bi är abeja och är man ute i naturen bör man vara uppmärksam på eventuella varningsskyltar (som ofta bara är på spanska) och undvika att komma för nära bikuporna. Utöver tambin finns det flera vilda arter bland både humlor, vanliga bin och getingar.
Här tar vi en närmare titt på en art som många säkert har sett och kanske också blivit lite rädda för, på grund av storleken, nämligen: Xylocopa violacea, det stora, blåsvarta biet. På svenska kallas det för Svartsnickarbi och på engelska för Carpenter bee, översatt från det spanska namnet Abeja carpintera. Dessa bin borrar hål och tunnlar i gamla träd, och därav namnet. Trots storleken och det faktum att dessa stora bin av och till svärmar runt ganska nära människor kan man lugna sig med att de inte är det minsta aggressiva och egentligen helt ofarliga. Det är bara honorna som har tagg och de kan stickas, men det gör de bara om de provoceras kraftigt, t ex om man fångar en med händerna och klämmer på den.
Så ser du dessa fredliga jättar i trädgården eller på terrassen så kan du vara lugn, de är inte farliga.

 

Bönsyrsa

En av de mest fascinerande insekterna är en som är vanlig i både trädgårdar och ute i naturen. Arten som vi ser i Andalusien är Mantis religiosa, Bönsyrsa på svenska. I naturen kan denna art ses så långt norrut som i Sydtyskland, även om den är betydligt vanligare på sydligare breddgrader.
Även om bönsyrsorna inte är så stora är de glupska rovdjur, som lever av att fånga och äta andra insekter. De är kända för sexuell kannibalism, då honan dödar och äter upp hanen under eller precis efter parningsakten. Detta är dock inte helt sanningsenligt då det uppskattas att hanen faktiskt lyckas komma undan med livet i behåll i ca 50-60 procent av fallen. Därmed är det bara ca en tredjedel av hanarna som får böta med livet för en kort älskog.
Bönsyrsor är inte farliga men hanterar man dem oaktsamt kan de bitas tillräckligt hårt för att bita igenom huden så att det faktiskt kommer en droppe blod eller två. Bönsyrsor är stora insekter och honorna, som är de största, kan bli upp till 10 cm. Hanarna däremot blir som regel inte större än 6-7 cm, och de är mer rörliga och aktiva än honorna, som ju också är tyngre.
Kvällstid kan man ofta se bönsyrsor i närheten av gatlyktornas sken utmed vägarna, där de sitter och fångar andra insekter som lockas av ljuset.
Detta är en vacker och intressant insekt, och den är ofta populär att ha som ”husdjur”, även i Sverige.
 

Cikador

Alla har hört dem men få har sett dem. De låter mycket och kan till och med vara störande, och vissa tider under året kan man höra dem överallt längs Costa del Sol. Cikadorna är stora och välkamouflerade insekter som om man har tur hittas stående och ”spelande” lodrätt på trädstammar. I Spanien finns det flera arter som går under gruppen sångcikador, och dessa, alltså högljudda, och ofta stora arter (upp till 12-14 cm långa) har en alldeles speciell livsstil. Under 13-17 år lever de nämligen som larver under jorden innan de visar sig som vuxna insekter, när de är redo att föröka sig och föda fram nästa generation till världen. Mest hör man cikadorna under juni-augusti, när det är som varmast.
Det finns även cikador i Sverige men de är små.
På Spanska kallas cikador för chicharra, och det finns ingen cikada, inte heller bland de stora arterna i Spanien, som kan varken stickas eller bitas. De är alltså helt ofarliga.
 

Gräshoppor och syrsor

Det kanske mest kända ljudet som många turister förknippar med dessa breddgrader är ljudet av syrsor, som man ofta hör redan när man kliver av flygplanet på landningsbanan. De låter liksom cikadorna och personligen tycker jag om att höra syrsorna både dag- och nattetid, då jag tycker att det bidrar till rätt ”Spanien-stämning”. Det finns många olika arter, som regel är bruna eller svarta, och liksom cikadorna slutar de göra ljud när man kommer nära, så att eventuella fiender får svårare att hitta dem.
Det finns även en mängd olika arter markgräshoppor och vårtbitare på Costa del Sol. Sistnämnda kan bli mycket stor och dessutom bitas – ett bett, som även om det är ofarligt, kan gå igenom huden.
Gräshoppor är ofta färggranna och de upp till 10-11 cm långa vårtbitarna har som regel en fin, grön färg.
 

Oljeskalbaggar

Dessa mark- och jordlevande skalbaggar ses oftast längst vägar och den vanligaste arten är den svart-rödrandiga oljeskalbaggen Berberomeloe majalis. De kan bli upp till 5 cm lång och ser lite ut som stora larver. Att de kallas oljeskalbagge beror på det oljeliknande slem som de utsöndrar om de fångas eller skräms. Men trots detta är dessa skalbaggar, som de flesta andra insekter på Costa del Sol, helt harmlösa.
Man kan även se trollsländor, fjärilar och mal längs den spanska sydkusten, men i just denna artikel får det inte plats fler än dessa arter som vi valt att presentera här, och som de flesta antingen redan har sett eller hört eller mycket troligtvis kommer att upptäcka, förr eller senare.

I denna artikelserie ställer vi varje månad fem korta frågor till en person som har koppling till både Sverige och Spanien.

Denna månad träffar vi Rose-Marie Wiberg, som har varit bosatt i Marbella sedan 2004. Rose-Marie är initiativtagare och ägare till företaget Iniciativa, som varit aktivt sedan 2009, men själv har hon över 30 års erfarenhet av att bland annat arrangera konferenser och andra evenemang, hon har arbetat med marknadsföring och försäljning och så bloggar hon samt är upplevelsekreatör.
Rose-Marie var tidigare ordförande för SWEA Marbella under fyra år och är fortfarande aktiv internationellt inom detta stora nätverk för svenska kvinnor i världen.
 
Vad går du och tänker på just nu?
Just nu planerar jag en nystart som påverkar mig både jobbmässigt och så klart även privat. Jag vill dra ner på jobbet till halvtid. Även om det är fantastisk roligt att arrangera både bröllop, konferenser och long stay-resor så känns det som att det är rätt tidpunkt att prioritera mycket annat som jag tycker om. Att resa, att läsa mer, att måna och bry mig om mina vänner och familj, att uppleva nya platser och prova på nya saker i livet. Kanske jobba som volontär för att få nya impulser. Vi får se hur jag lyckas.
 
Vad ser du mest fram emot i oktober?
Att resa. Oktober blir en resande månad. Först åker jag till Milano för att vara med på ett av SWEA:s regionmöten och efter det åker jag till Mallorca för att medverka på två andra SWEA-regioners möten. Samtidigt passar jag på att stanna några dagar i Palma för att träffa vänner.
Det är roligt att återse både Milano och Palma eftersom det är länge sedan jag var där samtidigt som det är ett trevligt sätt att träffa så många Sweor från andra delar av världen eftersom jag sitter som sammankallande i SWEA Internationals valberedning och alltid spejar efter nya förmågor.
 
Du har alltid varit mycket aktiv i arbete, organisationer och projekt. Vad driver dig?
Jag tycker att det är roligt att utvidga mitt nätverk och att lära mig nya saker, samt att upptäcka nya möjligheter! Det är ju också ett sätt att utveckla mig själv och få nya upplevelser. Jag har svårt att bara ”göra ingenting”. Mitt motto är ”Se en möjlighet i varje svårighet i stället för en svårighet i varje möjlighet”. Jag försöker att leva efter detta så gott jag kan.
Vilka personer i ditt liv beundrar du?
Mina nära vänner.
Vad gör du helst en ledig dag?
Åker på en utflykt, bakar matbröd eller sätter mig tillrätta i min stol på balkongen för att läsa en bra bok.
De gläder vissa medan andra bara tycker att de är störande. Vi ser dem överallt längs Costa del Sol. På stränderna och längs gatorna i Marbella, Fuengirola, Torremolinos och andra populära områden. De är alltid på sin vakt om polisen eller andra som vill jaga bort dem kommer. Många av dem rör sig utmed hela kusten och kan gå många mil varje dag, outtröttliga och alltid i jakt på nästa kund. De är gatuförsäljare. De är nästan utan undantag mörkhyade afrikaner från länder söder om Sahara. Och alla har de en historia att berätta.
 
Jag möter ”Ooggiba” under en regnig och blåsig söndag. Vädret är för dåligt för att det ska kunna gå att sälja någonting längs gatorna och på torgen, och på stranden finns inte en levande själ. Därför har han i dag tid och möjlighet att träffa mig för en kopp kaffe samt en matbit på en restaurang i Benalmádena. Av rädsla för att bli bestraffad har vi kommit överens om att använda ett fingerat namn och vi på En Sueco har också lovat att inte ange hans riktiga namn samt att inte heller trycka något foto där han är med.
När jag inför vårt möte ringde Ooggiba och sa att han fick välja var vi skulle träffas visste jag att det kunde bli dyrt och räknade med att han skulle utnyttja tillfället till att njuta av en gourmetmåltid. Men Ooggiba förvånade mig när han föreslog McDonald’s, så här på McDonald’s sitter vi nu!
 
Över en Big Mac och en öl berättar Ooggiba att han kommer från Nigeria, som majoriteten av gatuförsäljarna gör, och att det snart är sex år sedan som han kom till Spanien. Hemma i Nigeria har han fru och tre barn. Han nästan ursäktar sig själv för att han ”bara” har tre barn och säger med ett leende att han dessvärre inte hade tid att göra fler barn innan han reste. Många av de andra gatuförsäljarna från hans hemland har mellan fem-tio barn. Ooggibas barn har under åren han varit i Spanien hunnit bli 9, 10 samt 12 år och alla tre är flickor. Dock har han inte sett dem sedan han reste från Nigeria. Han saknar dem något oerhört och han vet att han missar hela deras uppväxt. Skype, förklarar han, är inte tillräckligt för att skapa närhet till sina barn, det går ju visserligen att se dem, men han kan inte krama om dem varje dag, såsom han kunde förr. Han skulle också mycket gärna vilja ha haft en son. Och även om hans ”manliga behov” med det motsatta könet blir tillfredsställda här i Spanien så älskar och saknar han sin fru. Han vet att hon väntar på honom och det pratas inte om någonting annat, eller vad han gör här i Spanien, när han vid enstaka tillfällen inte jobbar.
 
Jag har själv rest mycket i Afrika, både i syd, norr, ost samt i Västafrika, därifrån Ooggiba kommer. Jag har sett nöd, död, svält och krig, men även kontrasterna. Har man pengar kan man även i Afrika gå och handla på Carrefour – deras butiker och utbud är lika bra som här men priserna är högre, då de flesta varor måste fraktas långväga ifrån. Ooggiba handlade inte på Carrefour i Afrika. Han handlar inte på Carrefour här i Spanien heller.
 
”Egentligen hade jag det ganska bra hemma i Nigeria”, säger Ooggiba, när jag frågar honom om livet innan Spanien och han fortsätter att berätta: ”Jag hade en liten butik där jag sålde lite kontorsmaterial – pennor, papper och bläckpatroner till skrivare men så sålde jag även begagnad kontorsutrustning som de stora företagen gjorde sig av med när de köpte in nya maskiner. Det var ingen stor butik, lokalen var mycket liten, men jag försörjde min familj.”
 
Som de flesta andra afrikanska gatuförsäljare i Spanien blev Ooggiba såld på drömmen om fantastiska jobbmöjligheter och höga löner i Europa. Jag frågar honom försiktigt om det går att säga att han var en opportunist? Han nickar och bekräftar på perfekt engelska: ”I guess you could say so”. Han fortsätter att berätta om att Nigeria har många problem men att han och hans familj inte själva var direkt berörda i den grad att de hade stora problem i vardagen.
”Hade jag vetat hur min vardag skulle bli på möjligheternas kontinent och här i Spanien hade jag aldrig lämnat Nigeria”, säger Ooggiba.
 
Ooggibas historia är inte unik. I likhet med så många andra sålde han allt han hade för att kunna betala depositionsavgiften för att fraktas till Europa. Priset är högt, så när han ankom Spanien hade han redan en stor skuld till människosmugglarna. Som säkerhet behöll smugglarna Ooggibas pass samt alla hans dokument. Detta gick han frivilligt med på då han lovades få tillbaka alla dokument i samma stund som han skulle betala tillbaka kostnaden för resan genom Afrika och över Medelhavet. Snart har det gått sex år sedan Ooggiba anlände Spanien och skulden till människosmugglarna är oförändrad, varför han gett upp hoppet om att någonsin kunna återvända till Nigeria.
 
Jag frågar Ooggiba om hur vardagen fungerar. Han förklarar att han och elva andra nigerianer bor inhysta i en liten, sliten lägenhet på en dålig adress i Málaga. Varje morgon hämtas de från lägenheten varefter de släpps av på olika platser längs kusten med varorna de ska sälja. Sedan blir de hämtade sent på kvällen igen och körda tillbaka till den förfallna lägenheten. Där räknas varorna och Ooggiba betalar för det som han sålt. Därtill måste han betala hyra samt för transporten till och från kusten. Som om det inte vore nog måste han också betala daglig ”hyra” för att få tillgång till varor som han kan sälja. Först när allt detta är betalt kan han behålla det som blir över. Som regel handlar det inte om mycket små belopp och under en månad lyckas Ooggiba kanske spara ihop tillräckligt för att skicka hem lite pengar till familjen i Nigeria. Har han tur uppgår summan till samma som han tjänade på en månad i Nigeria. Har han otur och polisen beslagtar hans varor kan han inte skicka hem några pengar alls till familjen. Han måste själv betala för alla varor som saknas – männen bakom det hela ser det nämligen som att ”saknade varor är sålda varor”.
 
Jag är nyfiken på varför det verkar finnas så lite uppfinningsrikedom bland gatuförsäljarna. De flesta säljer mer eller mindre precis samma produkter. Så varför gör ingen någonting originellt? Ooggibas förklaring bekräftar det jag trodde – gatuförsäljarna kan inte välja. De tvingas inte bara till att sälja produkterna som männen bakom bestämmer, priserna som Ooggiba måste betala för produkterna är också ofta så höga att det kan vara svårt att sälja dem.
”Alla prutar”, säger han och förklarar: ”Dessvärre måste jag betala samma oavsett vad. Varje euro som turisterna prutar på priset innebär mindre pengar för mig att skicka hem till familjen.”
 
Vi har nu druckit vår tredje öl och jag frågar Ooggiba om vad han tycker om turisterna och människorna som han umgås med varje dag. Han svarar att många är trevliga men att en del kan vara mycket ohövliga, en del till och med aggressiva.
”Vi försöker bara att överleva, försörja våra familjer och trots vår situation hoppas vi fortfarande på att Gud en dag kommer ha någonting bättre för oss. Om du inte vill köpa någonting av det vi har är det helt okej men det kanske kan sägas med ett snällt ’nej tack’ och ett litet leende i stället för att bara se förbi oss och agera som om vi inte existerar? Som gatuförsäljare fångade i en situation som vi inte valt, har vi tysta accepterat vårt öde. Men vi är alla människor med en historia”, säger Ooggiba.
 
Tiden för vårt samtal är slut. Ooggiba ska tillbaka till Málaga. Han tackar för maten och möjligheten som han fått att berätta sin historia – det är inte många som bryr sig om någonting annat än det som de ser – en mörkhyad man som försöker sälja dem någonting som de inte vill ha.
Jag säger tusen tack till Ooggiba för att han delat med sig av sin historia till mig samt tillbringat denna söndagsförmiddag tillsammans med mig. Utanför McDonald’s, i regnet, skiljs våra vägar år. Han ska åka hem till en förfallen lägenhet för att skypa med sin familj. Jag ska åka hem till mig och tillbringa resten av dagen med min fru och mina barn, vilket jag lyckligtvis kan göra varje dag. Livet är inte rättvist, tänker jag, och mina ögon blir tårfyllda.
Plötsligt hör jag Ooggiba ropa: ”Hey Tom”. Jag vänder mig om och ser världens största leende, och Ooggiba säger: ”Kommer du köpa några nya solglasögon i morgon min vän?” Jag ropar tillbaka: ”Naturligtvis min vän, självklart!” I morgon ska jag köpa solglasögon till hela familjen...
 
Oavsett årstid går det inte en enda veckan utan att de tre stora nyhetstidningarna i Málagaprovinsen levererar en glad framsideshistoria om ytterligare ett stort rekordår för turismen, om en bostadsmarknad som återigen boomar, om nya hotell som skjuter upp längs hela kusten samt om nya, prestigefyllda muséer som snart öppnar i Málaga stad.
 
Alla applåderar, men jag frågar mig själv – är det verkligen så mycket att klappa i händerna för? Människorna i Málagas kilometerlånga arbetslöshetsköer har knappast så mycket att jubla över, för alla de positiva siffrorna har bara en liten effekt på arbetslösheten, som är speciellt Costa del Sols, men även Spaniens, största problem.
 
De senaste fem åren har varit bra. Trots det har vi i Málaga i dag en arbetslöshet som når upp till inte mindre än 22 procent! Det är betydligt högre än genomsnittet nationellt (17 procent) och dubbelt så högt som genomsnittsarbetslösheten i EU. Det är en pinsamt dålig siffra, som man inte ska försöka snacka bort.
 
I stället skulle man fråga sig själv om vi satsar rätt genom att (återigen) spela på de två gamla hästarna i den andalusiska ekonomin: turism och bygge. Historiskt sett ökar och minskar byggandet i raketfart och denna marknad skapar inte de långvariga arbetstillfällen som vi efterfrågar. Det samma gäller den oerhört säsongspräglade turismen. För att komma runt problemen med sistnämnda satsar Málaga stad på kultur- och företagsturism. Och de gör det riktigt bra, men det skapas helt enkelt inte tillräckligt många arbetstillfällen. Tänk efter, hur många arbetstillfällen skapar ett nytt museum? Låt mig gissa – kanske 8, 10 eller 12 arbetstillfällen? Och hur många får jobb på ett av de nya hotellen? Normalt mellan 12-20 personer. Än värre är det med alla turistlägenheter som dyker upp överallt i hela Málagaprovinsen. Visst är detta en bra affär för privatpersoner och för de stora fondbolagen som näst intill faller om kull över varandra i jakten på att komma först när större fastigheter läggs ut till försäljning. Men detta skapar bara inkomster till egen ficka. Det skapar inte nya arbetstillfällen – bortsett från de två städarna som flitigt arbetar med att städa inför att nästa turist kommer.
 
Det bästa exemplet – eller värsta, om man vill – är den gamla tobaksfabriken La Tabacalera i Málaga, som i dag är omgjort till ett museum. Detta museum skapar nu arbete åt sju anställda. Det är naturligtvis bättre än ingenting men förr i tiden jobbade över 100 personer i denna fabrik. Detta leder in oss till kärnan och den gyllene frågan: varför i hela världen satsar Málaga och Costa del Sol inte mer på industri?
Sommarens motorcykelsemester tog mig till Zaragoza, vilket fick mig att fundera. Zaragoza är Aragónregionens största stad, och regionen ligger mitt emellan Madrid och Barcelona. Denna stad är inte bara vacker, spännande och värd ett besök, Zaragoza och hela Aragónregionen är värt att studera när det kommer till att få bukt med arbetslöshet. Där har man nämligen satsat på industri. Utgångspunkten för ett par decennier sedan var inte den bästa men sedan det skapats nya tomter, infrastrukturen förbättras, nya lämpliga skatteavtal för industrin (kommunalt och regionalt) kommit till samt det gjort ett bra ”försäljningsarbete” så har många industriföretag lockats till området, vilket bidragit till att man i dag har en av landets lägsta arbetslöshet – 10 procent. Och det gäller under alla årets 12 månader, för industri skapar varaktiga arbetstillfällen.
I Aragóns näst största stad, Huesca, går industrin och turismen så fint hand i hand att den senaste arbetslöshetssiffran ligger på sex procent. Det är både imponerande och inspirerande!
 
Jag har alltid ansett att Spanien och speciellt södra Spanien sitter på en stor outnyttjad potential. På samma sätt tror jag på att om vi verkligen vill så kan vi också. Så kom igen nu Málaga. Kom igen Costa del Sol!
 
När Málaga kan få världskända museer till staden. När Fuengirola kan locka världskända musiker till sommarens konserter. Och när Marbella kan attrahera världens mest köpstarka publik – ja då kan vi också få en massa industri till dessa trakter. Det ska både tänkas långsiktigt och ageras snabbt, så att det inte byggs turistlägenheter på provinsens sista lediga tomter.
 
Låt oss dock för guds skull värna om vår turism och våra byggen, men låt oss för guds skull också kasta bort de gamla skygglapparna. Ska vi på allvar skapa arbetstillfällen måste det framöver också spelas på nya starka hästar, som kan hoppa högre än vår skyhöga arbetslöshet.
 
Hela 23 personer följer med på den 14:e välgörenhetsresan som arrangeras av Argán Aventuras och Unioptica. Varje år, sedan 13 år tillbaka, har Argán Aventuras kör i karavan ned genom Marocko för att hjälpa människor längs vägen, speciellt personer med hälso- och synproblem.
 
”Första dagen tillbringar vi i Marrakech. Där kommer vi att besöka barnhem till vilka vi har saker att donera, sådant som vi vet att de behöver. Vi är hela tiden i kontakt med barnhemmen och vet vad de har behov av när det kommer till blöjor, medicin, barnstolar m.m. Därefter fortsätter vi till Todra, där vi är i kontakt med en fransk kvinna som vi skänker lite material till, som hon sedan skänker vidare. Hon vet vem som behöver vad i staden”, berättar Juan Carlos López, som är huvudorganisatör och den drivande kraften bakom Argán Aventuras.
 
Till slut beger karavanen sig ut i öknen, där nomadfamiljerna bor mycket utspritt. Orsaken till de långa avstånden mellan nomadfamiljerna ligger i att de inte vill dela de få grödor som finns, som djuren lever av, med andra nomadfamiljers djur. Ofta har de ingen kontakt alls med omvärlden och medan även minsta lilla by ofta har något slags system med att läkare då och då kommer förbi har nomaderna ingen hälsovård alls. Många av de nomader som Juan Carlos träffar har därför aldrig fått en läkarundersökning. Gruppen av volontärer som reser med karavanen gör allt de kan med de medel de har med sig för att hjälpa människorna som de möter längs vägen.
 
Juan Carlos har arrangerat årliga välgörenhetsresor som denna sedan 2004 och han märker att en del saker har utvecklats till det bättre i landet.
”På de platser där man fått elektricitet, vilket nu finns i nästan alla byar, går det bättre än för nomaderna. Nomaderna bor ju mitt i öknen och inte har tillgång till elektricitet, och där är villkoren lika primitiva som för 1 000 år sedan. Hos dessa människor ser vi till och med fall av gråstarr hos unga personer. Det är den sortens starr som orsakas av solens starka strålar, som förstör hornhinnan, och som man i dag näst intill inte alls ser hos unga människor i den utvecklade delen av världen.” På grund av detta skänker Unioptica solglasögon med UV-skydd till de nomader, både barn och vuxna, som de möter längs vägen.
 
Vill du hjälpa till och bidra så kan du kontakta Argán Aventuras på: argansolidario2016@gmail.com samt på Facebook: Argán Aventuras.
 

Marocko är ett av de länder är analfabismen är som mest utbredd. Nästan hälften av befolkningen kan inte läsa och skriva. Juan Carlos och hans karavan med 23 volontärer, som bland annat består av läkare, sjuksköterskor, tandläkare och optiker, tar med sig medicin, blöjor samt andra nödvändigheter som den fattiga befolkningen i Marocko har svårt att få tag i.

 

Senaste artiklarna från En Sueco

Insekter på Costa del Sol

De finns överallt och vi kan inte undvika dem. Så varför låter vi oss inte fascineras av dem? Det va...

Tema & Profiler

Vitlök

Vitlök är utan tvivel en av mänsklighetens äldsta läkeväxter. Det finns berättelser från den grekisk...

Hälsa

Bli klokare på stressen i din kropp

Många går runt i vardagen och har stressymptom. Man kan nog säga att det har blivit lite mani för os...

Hälsa

Ingenio Nuestra Señora del Carmen: Gyllene droppar…

Högt upp i den vita bergsbyn Frigiliana, ovanför Nerja, tronar en hög, vit fasad. Med sitt läge kan ...

Gastronomi

Vélez de Benaudalla och Cerro del Toro ved Motril

Här presenteras en superfin dagsutflykt under vilken vi besöker en fin anläggning med lodräta trädgå...

Utflykter

Vad går du och tänker på just nu? Rose-Marie Wiber…

I denna artikelserie ställer vi varje månad fem korta frågor till en person som har koppling till bå...

Tema & Profiler

Hälsomarknaden mitt i en turbulent tid

Jag har varit på utställnings- och inköpsmässa i Danmark där jag kände mig som fisken i vattnet. Jag...

Hälsa

Ett möte med en gatuförsäljare från Västafrika

De gläder vissa medan andra bara tycker att de är störande. Vi ser dem överallt längs Costa del Sol...

Tema & Profiler

Sverigeabstinens i Spanien

Det beräknas att hela 7% av den svenska befolkningen bor utomlands och ca 90 000 bor i Spanien. Li...

Övrigt

På andra sidan... Nu måste vi kasta skygglapparna…

Oavsett årstid går det inte en enda veckan utan att de tre stora nyhetstidningarna i Málagaprovinsen...

Tema & Profiler

Bygglovet är godkänt och hälften av bostäderna är …

Riktigt många ömskar vara oberoende av bil och i stället kunna gå till alla faciliteter inom 10-15 m...

Bostadsnytt

Fairways La Cala Golf är en spännande nyproduktion…

Fairways La Cala Golf är en spännande nyproduktion bestående av 54 moderna lägenheter och penthouses...

Bostadsnytt

Utflykter

Vélez de Benaudalla och Cerro del Toro ved Motril

Här presenteras en superfin dagsutflykt under vilken vi besöker en fin anläggning med lodräta trädgårdar och spännande grottor, samt en sympatisk käll...

Utflykter

Tarifa: valar och världshav

Varför inte uppleva Tarifa i år? Oavsett väder möts Atlanten och Medelhavet utanför Tarifas kust där du med 14 km till Afrika har riktigt bra utsikt ö...

Utflykter

Stargazing: Ge dig ut och titta på stjärnorna i den andalusiska natten

Det strömmar in med förväntansfulla människor i alla åldrar i bussen, som snart ska sätta kurs mot Alfarnatejo i Antequera, som ligger drygt en timmes...

Utflykter

Gastronomi

Ingenio Nuestra Señora del Carmen: Gyllene droppar från Figi…

Högt upp i den vita bergsbyn Frigiliana, ovanför Nerja, tronar en hög, vit fasad. Med sitt...

Gastronomi

Sopa Cachorreña
: Varm apelsinsoppa

Välkryddad, gul och exotiskt. Denna apelsinsoppa är så sydspansk i sitt uttryck att man nä...

Gastronomi

Andalusiens vita pärlor: Från Villanueva del Trabuco servera…

I Villanueva del Trabuco, en by med drygt 5 300 invånare, ca 45 minuters bilfärd inlands f...

Gastronomi

Carambuco sprider doft av kvalitetskaffe i Málaga

Har du någonsin haft vägarna förbi Churriana, strax utanför centrala Málaga, och tyckt att...

Gastronomi

Salmorejo cordobes vs. Porra antequerana (och Gazpacho andal…

Till sommaren är det både gott och uppfriskande med kalla soppor och en som passar riktigt...

Gastronomi

Espetos – mycket mer än bara sardiner!

Fattigmansmat blev kunglig delikatess ”Espetos de sardinas” går det att läsa på varenda...

Gastronomi

Sport

Golf i Solen. Nu är vi på gång med Golf i Solen

Efter en underbar sommar i Sverige som kan liknas vid den spanska sommaren ser vi fram emot en ny sä...

Golf

AHN Golf - Oktober

Höststart Alla kustens golfare hälsas välkomna till AHN-golfen. Se program nedan. Angivna pris...

Golf

Sergio García försvarar sin titel till Andalucía Valderrama …

”Valderrama har alltid varit speciell för mig.” Orden kommer från Sergio García, som deltar i och är...

Sport

Tema & Profiler

Insekter på Costa del Sol

De finns överallt och vi kan inte undvika dem. Så varför låter vi oss inte fascineras av dem? Det varma klimatet i Andalusien skapar en stabil och god...

Tema & Profiler

Vad går du och tänker på just nu? Rose-Marie Wiberg

I denna artikelserie ställer vi varje månad fem korta frågor till en person som har koppling till både Sverige och Spanien. Denna månad träffar vi ...

Tema & Profiler

Ett möte med en gatuförsäljare från Västafrika

De gläder vissa medan andra bara tycker att de är störande. Vi ser dem överallt längs Costa del Sol. På stränderna och längs gatorna i Marbella, Fueng...

Tema & Profiler

På andra sidan... Nu måste vi kasta skygglapparna...!

Oavsett årstid går det inte en enda veckan utan att de tre stora nyhetstidningarna i Málagaprovinsen levererar en glad framsideshistoria om ytterligar...

Tema & Profiler

Argán Aventuras och Unioptica på välgörenhetsresa

Hela 23 personer följer med på den 14:e välgörenhetsresan som arrangeras av Argán Aventuras och Unioptica. Varje år, sedan 13 år tillbaka, har Argán A...

Tema & Profiler

Mårten Andersson: Entreprenören högt upp på komikerhimlen

Han är ett stort namn på den svenska standup scenen och vägen till karriär har varit spikrak. Redan som 19-åring, efter avslutade journaliststudier, f...

Tema & Profiler

Världens snyggaste Harleys byggs i Vélez-Málaga

Det är en liten verkstad med stora ambitioner. De är bara två personer som designar och bygger mellan 15-20 Harley Davidson-motorcyklar om året. Det ä...

Tema & Profiler

Fakta och myter om vildsvin

Vildsvin, tamgrisens förfader, är vida utbredd i Spanien och det finns många av dem på Costa del Sol. På många platser kan de många gånger ses i närhe...

Tema & Profiler

Kultur

Så här kommer du igång med att spela på casino i Spanien

Befinner man sig på en turistort i Spanien är det inte alltför svårt att leta sig fram till ett av landets över 20 landbaserade casinon. Det är dock i...

Kultur

Dockhus utställning i Benalmádena

På mahognybordet är det fint uppdukat med silverbestick och handmålat porslin samtidigt som de fint klädda stolarna flankerar borddukningen. Gardinern...

Kultur

När får intar Madrids gator

Tusentals bräkande får trängs på Madrids gator. De vallas vidare av herdar längs några av Madrids förnämaste gator. Där tar de för en stund över bilar...

Kultur

Spanien: Med fokus på spel

("Barcelona, Es. 2016" (CC BY 2.0) tagen av ::RodrixParedes::.)   Spanien är inte första landet man tänker på när man pratar...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com