En icke bärkraftig ekonomisk strategi

Regeringen har framlagt sin plan för det nya årets ekonomiska återhämtning. En plan som snarare siktar mot 2020 och inte, som välbehövligt, mot 2010.

I december framlade statsminister José Luis Zapatero, regeringens vision inför det nya året och nästa årtionde. Estrategia de la Economía Sostenible (bärkraftig ekonomisk strategi) är den kallad.
"Sostenible" är det nya modeordet. Det är kanske mycket imponerande att regeringen kan skapa en lingvistisk trend, men det är helt enkelt inte tillräckligt bra att slänga smarta uttryck omkring sig och tala om något, som kanske, kanske inte, kan förbättra sysselsättningen och ekonomin 2020.
Det verkar i alla fall vara kontentan för de 3.868.946 som den här dagen i december stod utan arbete, och de drygt 300.000 arbetsgivare och egenföretagare, som förra året drog det sista andetaget.
Samtidigt har kassan för årets tredje kvartal precis räknats ihop och Spaniens bruttonationalprodukt har fallit för sjätte kvartalet i rad, den här gången med 0,3 procent. Även om siffrorna i andra europeiska länder, t.ex. Tyskland, Italien och Storbritannien var sämre, är experterna bekymrade över Spanien, som redan innan krisen började på allvar var efter, på grund av byggstoppet. Det kommer därmed på grund av den höga arbetslösheten att ta längre tid att komma ut ur krisen.
"Den ekonomiska återhämtningen är på gång”, insisterade statsministern, i alla fall vid presentationen av den nya planen.
"Det går bättre än för ett år sedan”, tillade vicestatsminister María Teresa de la Vega, som måste ha glömt att vi för ett år sedan kunde rapportera att tre miljoner var arbetslösa. Siffror som då verkade skrämmande.
"Det är på inget sätt de långtgående, ambitiösa och krävande reformerna som Spanien behöver”, sade källor i Banco de España senare till El Mundo.
"En fantasi”, beskrev oppositionsledare Mariano Rajoy den, inte oväntat i samma tidning.

Men ändå inte
Strategin, som också kan beskrivs som en serie visioner, innehåller inte den här gången en rad stödåtgärder, utan i stället flera nyheter om bevarandet av kärnkraftverken, större insyn i toppchefernas löner och ambitiösa planer för miljövänlig energi, bioteknik o.s.v.
Ett förbud mot nedladdning av musik och film från vissa internetsajter var även med i det här paketet, men som José María Cassascal skriver i dagbladet ABC: "Vad gör nedladdningar från internet i det här sammanhanget?"
Det som många väntade på var om Zapatero skulle tala om att reformera arbetsmarknadslagstiftningen. Det gjorde han, men det var inte de nödvändiga och krävande reformerna han hade i åtanke.
Arbetsmarknadslagen föreskriver idag att ett företag som vill avskeda en anställd ska kompensera med mellan 30 och 45 dagars lön för varje anställningsår, beräknat utifrån den aktuella lönenivån. Det var däremot en ny ordning för de kollektiva avtalen och möjligheter för anställda att gå ner på deltid, varefter regeringen kommer att kompensera löneskillnaden. Det är en modell som har fungerat bra i Tyskland, men här är arbetslösheten på ungefär åtta procent. Den ansvariga för arbetsmarknadspolitik i OECD, Stefano Scarpetta, sa vid slutet av året till nyhetsmagasinet Time, att det bara är ett sätt att snygga till siffrorna på. "Att till varje pris hålla antalet arbetslösa nere senarelägger kanske bara det oundvikliga”, sade han.
"Regeringen är inte beredd att försämra arbetstagarnas rättigheter eller minska kostnaderna för uppsägningar”, fastslog Zapatero.
"Han har krossat arbetstagarnas viktigaste rättighet, vilket är ett arbete”, menade Rajoy, som i sin konservativa natur alltid har talat för en ändring på detta område. Därmed anser han inte att arbetsgivare ska kunna avskeda helt fritt, men det borde finnas en bättre balans mellan dem som har ett kontrakt och för hälften av arbetstagarna som har ett contrato de basura.
Anställda med dessa korttidskontrakt blev då också de första att sparkas ut då krisen började, vilket ekonomiministern Elana Salgado anser ger marknaden flexibilitet. Sanningen är snarare att det skadar effektiviteten då anställda sparkas ut innan de ens hinner hitta till lunchrummet, och personal som är på fasta avtal skyddas.

Företagens nedgång
Nettovinsten bland landets företag (bankerna inte medräknade) föll de första nio månaderna 2009 med 21,8 procent. I jämförelse var fallet 1,3 procent under samma period 2008. Nationalbanken tillskriver förra årets nedgång med ett fall av omsättningen på 13,1 procent.
Flera företag stöter också på problem därför att bankerna trots regeringens uppmuntran (inklusive flera stimulansåtgärder) har stängt kassalådan och vägrar i många fall att ge lån eller kassakrediter.
Det hjälper som bekant inte att klippa den skallige och det har även den socialistiska regeringen insett, så framöver sänks bolagsskatten från 25 till 20 procent. Den här rabatten ges dock bara till företag som behåller antalet anställda och som inte har en omsättning som överstiger fem miljoner euro. Ingen vågar göra en gissning av effekten.

Evighetsanställningar i EU S.L.
Regeringens politik verkar annars närmast 80-tals aktig, men Spanien är inte ensam om den socialistiska retron. Frankrikes konservativa president, Nicolas Sarkozy, använde förra året till att kritisera kapitalismen, Italiens finansminister, Giulio Tremonti, garanterade livstidsanställningar och ordförande för EU-kommissionen, José Manuell Barroso har förklarat att arbetstagarnas rättigheter och "social samexistens" är Europas första prioritet.
Samma politiker har tidigare menat, att de fria marknadskrafterna var vägen för att underhålla Europas dynamiska ekonomi, men nu verkar det som att staten eller staterna är tillbaka som maktfaktorer på marknadsplatsen.
Men det är inte bara regeringsledare, utan även medborgarna som anser att den fria marknaden har slagit fel. BBC genomförde i slutet av 2009 en undersökning i 27 länder där bara 11 procent av de tillfrågade svarade att kapitalismen fungerar bra. I Frankrike satte 43 procent bock i rutan "fatalt bristfällig". Istället skjuter en vänsterflygels, ekologisk – eller som Zapatero skulle säga: bärkraftig – filosofi fram som ifrågasätter om kapitalismen egentligen är bra för allas bästa.

Rasslar med bössan
Pengarna ska som alltid komma någonstans ifrån och regeringen är ute med bössan.
Skattemyndigheten beräknar att det under 2009 inbetalades ungefär 30 procent mindre skatt än året innan, och därför har regeringen bett om "solidaritet". Man uppskattar att alla kommer att betala minst 500 euro mer under 2010. Det är i runda tal hälften av en månatlig minimilön.
IVA (MOMS)-satserna har även höjts. Detta träder i kraft den 1 juli då skatten på 16 procent höjs till 18 och den som för närvarande är sju ska stiga till åtta. Satsen på fyra procent förblir densamma.
Som bekant går kapitalvinstskatten upp från 18 till 21 procent och rabatten på 400 euro redan en relik. Från och med 2011 kommer det dessutom inte längre att finnas möjligt att dra av bostadslånen från skatten.
Skatterna stiger och därför förväntas konsumtionen att falla. Så var ska uppsvinget komma ifrån? Kanske från de övriga europeiska länderna som två tredjedelar av Spaniens export går till, men den verkliga uppgången kommer först när landet är beredd på att genomföra de nödvändiga förändringarna.

Efter 2010
Av de 1,7 miljoner människor som sedan 2007 blivit arbetslösa var omkring 900.000 sysselsatta i byggsektorn. Många gick in i branschen för det fanns snabba euro att tjäna, i stället för att ta en högskoleutbildning eller en utbildning överhuvudtaget.
Därför menar Zapatero nu att byggboomen bär en del av det ekonomiska korset. Det kan man kanske lägga oppositionen till last, för boomen började under PP, men som El País skriver i en ledare, så finns det inget mindre produktivt än den eviga smutskastningen mellan de två partierna.
Problemen beror givetvis på att allt satsades på den stora byggfesten och att man i ruset glömde tänka på andra, innovativa och högteknologiska sektorer. Men också de mera traditionella områdena har halkat efter. Även på oliverna, där Spanien är världens ledande producent, tjänar italienska mellanhänder mer pengar på än spanjorerna.
Regeringen vill att fler ungdomar framöver söker in på landets universitet, att det satsas på högteknologi och gröna energikällor. Iberdrola anser, att 20 procent av elförsörjningen 2020 ska komma från förnyelsebara energikällor – idag ligger siffran på 12,3 procent och att sektorn ska generera en miljon arbetsplatser. Skeptikerna anser dock att man inte kan diktera detta, utan förändringarna måste komma inifrån.
Mer produktiva är samtalen i Senaten, där man har börjat diskutera möjligheterna till besparingar i den offentliga budgeten. Detta monster räknar en stat, 17 regioner, 52 provinser och 8.111 kommuner, där det används mycket tid till att se om sitt eget hus (t.ex. Chaves och Mantsa-målet), och korruptionen är astronomisk samt att antalet offentligt anställda nu är drygt tre miljoner, över 19 procent av arbetsstyrkan.
Besparingarna inom det offentliga skulle kanske vara en droppe i havet, men det kunde bidra till att stimulera förtroendet för statsapparaten och ge hopp om initiativ till högre moral bland befolkningen, som delar ansvaret med regeringen för att 2010 ska bli bättre än föregående år.

Guldfeber
Mellan åren 2005 och 2007 sålde regeringen 133 ton av landets guld, som står för en tredjedel av dess reserver.
Finansdepartementet ansåg den gången att de drygt 3,4 miljarder euro man fick för metallen skulle ge bättre avkastning investerat i aktier och obligationer. Vi vet hur det gick med det.
Sedan har priset på guld tredubblats och ekonomer spår att priset de närmsta åren ska fördubblas flera gånger om.

Spanien har ordförandeskapet i ett EU med nytt traktat
Efter åtta års förhandlingar trädde Lissabontraktaten i kraft den 1 december och en månad senare övertog Spanien ordförandeskapet efter Sverige.

Med Lissabontraktaten följde unionens första permanenta ordförande, den tidigare belgiska premiärministern Herman Van Rompuy, medan den brittiska EU-kommissionären Catherine Ashton blev EU:s nya utrikeschef.
Spanska Joaquín Almunia Amann fick en av de andra viktiga posterna i den nya kommissionen. Han har varit minister och partiledare för PSOE i Spanien och ska nu vara vicepresident (en av sju) och kompetenskommissionär i EU. Han har hittills haft en post som finanskommissionär.
Baskern ska överblicka den fria konkurrensen mellan de 27 medlemsländerna och en av hans första uppgifter blir att titta på fusionsavtalet mellan Iberia och British Airways.
Det är inga betydande förändringar i förfarandet för Spaniens EU-ordförandeskap, som trädde i kraft den 1 januari.

Spaniens agenda
"Spanien ska använda de sex månaderna till att blåsa liv i den europeiska ekonomin”, säger den evigt optimistiske statsministern Zapatero i en intervju i Newsweek. Kanske skulle han bättre använda tiden till att lyssna och lära från de andra 26 medlemsländerna, som alla har en bättre ekonomi och färre arbetslösa än Spanien.
Han ska dessutom försöka sluta ett handelsavtal med Latinamerika och Ryssland samt fokusera på våld mot kvinnor.
Enligt FN är sju av 10 kvinnor utsatta för våld av män och flera dör eller blir handikappade av våldet än av krigen, malaria, trafikolyckor och annan terror.
Regeringen har sedan valsegern 2004 jämställt våldet mot kvinnor, som är ett verkligt samhällshot, med just terror. Redan samma år infördes ett speciellt lagstiftningspaket med 72 initiativ till bekämpning, höjd straffskala liksom förebyggande av våld mot kvinnor.
Spanien har därmed samlat in en enorm erfarenhet på detta område och det ska resten av EU nu få dra nytta av.

Ordförandeskap
Belgien övertar ordförandeskapet efter Spanien den 1 juli. Under 2011 blir det först Ungerns, därefter Polens tur.

Solana kommer hem
Mannen, som under många år har blivit kallad "Europas utrikesminister", Javier Solana, har flyttat från Bryssel till Madrid.
Han anser att 10 år med samma arbete var tillräckligt och att han var på väg att bli en del av inventarierna.
1964 blev Solana, som är utbildad fysiker, medlem av PSOE och sedan var han kulturminister, utrikesminister och vid ett tillfälle var det tal om att han skulle överta statsministerposten efter Felipe González, då denna hade en av sina nedgångar.
Istället slutade han som eurokrat och en av de som har uppnått störst erkännande i den gärningen. Hans framtidsplaner är fortfarande okända.