I denna artikelserie ställer vi varje månad fem korta frågor till en person som har koppling till både Sverige och Spanien.
Denna månad träffar vi Antonio Villanueva. Han är Nutritionist, licenserad Personlig Tränare och Föreläsare. Med sin akademiska bakgrund och med sina många års erfarenhet undervisar han sedan ca tre år tillbaka på IPTA – International Personal Training Academy i Marbella. Och bara föra att nämna lite om vad han gjort tidigare så har han bland annat arbetat med Riksidrottsförbundets elittränarutbildning, otaliga svenska landslag och elitidrottare.
Antonio är född i Finland, hans mamma är finsk och hans pappa kommer från Bolivia, och när han var ca 6 år flyttade familjen till Stockholm där han kom att växa upp. Att han i dag bor på Costa del Sol har sina rötter i att hans morföräldrar flyttade till Benamádena på 1990-talet. Antonio var ofta och hälsade på dem och längtan att en dag själv flytta hit föddes och för fem år sedan blev flytten verklighet. Antonio köpte en enkelbiljett till Málaga och lämnade allt i Sverige bakom sig. I Spanien hade han varken jobb eller kontakter, men med en stor portion vilja har allt fallit väl på plats!
När man läser allt som du studerat och arbetar med framstår du som hälsan själv, lever du alltid som du lär eller har du någon last?
Ja, jag lever faktiskt som jag lär. Att träna och äta nyttigt är någonting som jag gör av gammal vana. Det är ingenting som jag reflekterar över utan det är som med tandborstningen – något man gör ”på autopilot”. Jag mår bra av att leva hälsosamt och det känns inte som en stor uppoffring eller som att jag går miste om något genom att göra det.
Jag har inga laster i form av skräpmat eller alkohol. Alkohol har jag aldrig riktigt gillat på grund av dåliga erfarenheter av vad det kan göra med människor. Jag försökte mig på att dricka lite under studenttiden, mest för att vara social. Det var ju liksom en del av studentlivet. Mina kamrater brukade göra drinkar på 96-procentig etanol, som vi hade i mängder på kemilabbet. Det späddes ut med vatten och smaksattes med olika essenser för att efterlikna smaken av Vodka, Rom m.m. Som fattig student hade man ju inte råd med annat. Visst var det kul men efter några sådana fyllor fick jag avsmak för resten av livet (Antonio skrattar högt. reds. anm.).
Vad går du och tänker på just nu?
I december brukar jag alltid göra en utvärdering av det gångna året.
Om jag uppnått mina mål, vad jag borde göra annorlunda kommande år osv.
Någonting som jag inser att jag har misslyckats med (återigen!) är att ha mer balans mellan arbete och fritid, så kallad ”work life balance”. Jag har blivit bättre på det med åren, men ännu inte hittat den berömda ”balansen”. Frågar du mig igen nästa år så kan jag kanske berätta vad hemligheten för att hitta ”balansen” är (Antonio skrattar igen. reds. anm.).
Vad är det bästa du vet?
Känslan när man överträffar sig själv. När man lyckas med något man inte trodde man kunde eller vågade. Just det har nog varit drivkraften till det mesta jag har gjort i mitt liv.
Vad är din största rädsla?
Jag kommer inte på något direkt. Motgångar och negativa saker drabbar oss förr eller senare men det är inte någon idé att gå runt och vara rädd eller orolig ”i förväg”.
Har du någon superrolig plan för 2019?
I slutet på december åker jag till Sydamerika i en månad. Det var 20 år sedan jag var där senast så det kommer att bli spännande! Jag vill framförallt hälsa på mina släktingar men också resa runt en del. Senaste jag var där dansade jag i karnevalerna (en av mina häftigaste upplevelser) och så ”back-packade” jag runt hela Sydamerika. Så långt hinner jag inte denna gång men jag vill åtminstone besöka den berömda Saltöknen i Uyuni (världens största saltöken) och åka till Amazonas för att simma med rosa delfiner (sötvattens-delfiner som bara finns i Amazonas).
Av Sara Laine, sara@norrbom.com Foto Mugge Fischer
