Begreppet låter materiellt men det ligger mycket mer bakom det. Kapitalism är lika med frihet, framgång och välfärd – för alla! Det är under denna banderoll som de flesta av oss är födda, uppvuxna och uppfostrade. Därför är kapitalism en elementär del av vår bakgrund, kultur och livssyn. Tittar vi bakåt i historien är kapitalismen även en framgångshistoria utan motstycke. Sedan slutet av andra världskriget har Västeuropa levt på en våg av konstant framgång. Vi har mer materiella tillgångar och större personlig frihet än någonsin tidigare. Likadant har det varit i Östeuropa sedan Berlinmurens fall för 30 år sedan. Just murens fall satte ett streck under att ”vår modell” är rätt väg att gå. Man kan dock fundera över om vi snart nått vägens ände?
 
Tittar vi över häcken eller ut i den stora vida världen ser vi några hittills osedda stora samhälleliga och sociala problem. Och de gäller nästan alla platser i vår kapitalistiska, liberala värld. Rent allmänt har den fria arbetsmarknaden pressat lönerna i botten samtidigt som kapitalismens spekulationer pressat upp bostadspriserna. Med en genomsnittsinkomst är det i dag näst intill omöjligt att köpa eller hyra en bostad. Detta är inte längre ett storstadsfenomen. Det är den bittra verkligheten för kapitalismens yngre generation – i hela Europa. Till detta tillkommer en lång rad siffror och intryck som man inte ska skratta åt. I dag har en tredjedel av spanjorerna svårt att klara sig genom en hel månad utan att vända ut och in på varenda byxficka efter sina sista cent, 10 procent av Málagas invånare söker sig regelbundet till soppkök för att få sig ett mål mat och i det annars så prydliga Frankrike är det i dag fler hemlösa och tiggare än någonsin. Blickar vi över Atlanten ser vi hur en tredjedel av befolkningen i det tidigare så tillväxtglada och kapitalistiskt fungerande Argentina i dag lever under fattigdomsgränsen. Jag har varken siffror eller statistik för hur det går i kapitalismens moderland USA, men intrycket jag har är att det inte finns någon som helst orsak till att vara avundsjuk på den vanliga amerikanen.
 
Flera tänker kanske att det går bättre i Skandinavien, och det gör det – det råder det inga tvivel kring. Men går det åt rätt håll? Ta Sverige och t ex pensionerna – det är bara en tidsfråga innan pensionsåldern stiger och de allmänna pensionerna faller. Även de kapitalstarka tyskarna talar om att höja pensionsåldern till 69 år! Varför? – För att de förr så starka kapitalistiska länderna går på knäna.
 
Missuppfatta mig inte, jag är en liberal människa som älskar och tror på de fria marknadskrafterna. Men tro inte heller felaktigt att om inte den europeiska centralbanken kommit de privata europeiska bankerna till undsättning när finanskrisen bröt ut hösten 2008 så hade hela vårt kapitalistiska korthus rasat. Tack vare ett stor ”anti-liberalistiskt” ingrepp och en gemensam EU-insats räddades bankerna på förenämnt sätt, de som är ryggraden i vår ekonomi – både för företag och privatpersoner.
 
Andra länder har lyckats resa sig från motsvarande, eller än större svårigheter. I det knallröda Kina, och många andra asiatiska länder som t ex Vietnam, har man räddat sin älskade kommunism genom att låsa upp för kapitalismen. Det är den omvända världen, men resultaten hörs.
 
Motsvarande skulle jag kunna föreställa mig en rad ”omvända” insatser och regleringar, som vi annars aldrig föreställt oss. Det skulle kunna vara markanta tak och golv för priser och löner samt restriktioner för att säkra att det finns tillräckligt för alla. Det är plus och minus vid allt, men saken är att om vi ska rädda vår kapitalism så tvingas vi tänka i nya banor. Det är inte bara kapitalismen som står på spel. Det är hela vår filosofi om frihet, framgång och välfärd – för alla!
 
 

Stjärnproducenten Leif Carlquist tror egentligen varken på tur eller slumpen. Han menar att ju mer han har arbetat, desto mer tur har han haft. Han har varit duktig på att välja rätt människor att arbeta med för att skapa musik, och att utveckla människor har varit hans allra viktigaste uppgift, mer än pengar han har tjänat från sina framgångar.

75-åringen som säger detta är pensionerad. Men trots det är Leif Carlquist lika aktuell som musikproducent från sin studio i Estepona, där han fortfarande producerar världsstjärnor.
Leif har arbetat med musik sedan 1964, då han blev medlem i bandet The Ghost Riders. Genombrottet kom med Swede Singers 1965, och framgångarna fortsatte när Leif lämnade de svenska takterna för fantastiska bossanovatakter, och han etablerade The Gimmicks. Men det som kanske var det riktigt stora genombrottet var när han rekryterades av Universal, där han fick möjlighet att arbeta med människor och bli den stjärnproducent han är i dag.
 
Jag ringer till Leif och han svarar på andra signalen.
”Leif? Det är Lill Wadel”, säger jag.
”Jill... ehh, Lill...” Jag kan nästan höra hans
hemlighetsfulla leende genom telefonen.
”Jag vill bara bekräfta vårt möte i morgon?”
Det blir en kort paus, som om han ett ögonblick tänkte över vad jag hade sagt.
”Ja, i morgon. Ja... det stämmer. Vi ses i morgon”, säger han och vi lägger på.
Hur lyckas han bare med några små ord att få mig att känna mig så välkommen?
 
Leif bor i en imponerande villa i Estpona, bara några minuters körning från huvudvägen. Väl framme skjuter jag upp porten till infarten och parkerar innanför. Jag går förbi studion, som ligger på första våningen, och upp längs en trappa till vänster där Leif sitter på soffan. ”Jill... ehh, Lill.” Han räcker fram handen med sina långa fingrar medan han reser sig upp. ”Välkommen”, säger han med en lite rosslig röst.
 
Han är lång, klädd i jeans och blå skjorta, och han har kopparfärgat hår under kepsen. Hans klargröna ögon har en uppmärksam blick samtidigt som han ser hemlighetsfullt på mig. ”Så trevligt att se dig Jill... ehh, Lill”, säger han och jag ignorerar de långa fingrarna, sträcker mig på tå och ger honom en kram. ”Ja, ja, låt oss gå in”, säger han lite brytt, och jag följer efter in i huset.
 
Huset må vara allt för stort för en ensam man. En trappa leder upp till övervåningen på varsin sida av vardagsrummet, och mellan dem står ett stort piano. I hörnet till höger står ett skrivbord i ljust trä. Det står i stil för soffbordet. Sofforna står mitt i vardagsrummet och skapar en naturlig samlingspunkt. Väggen vid trappan ned till studion är dekorerad med en mosaik av bilder, en del nästan som små målningar, samt skivor i silver och guld. ”Ja, det här er mitt liv”, säger Leif när han lägger märke till vad jag tittar på.
 
”Spelar du också piano?” Jag vänder mig och tittar på pianot. ”Ja”, säger han, lägger huvudet på sned och tittar noga på mig innan han vänder sig om och vinkar fram mig mot den rosa-orange soffan, som han brutit av med dynor i leopardmönster.
”Varsågod och sitt ned”, säger han, och jag sätter mig, lite förvirrad av både det lite galna färgvalet samt av hela honom. Jag plockar upp min mac ur väskan, och förbereder telefonen för att spela in samtalet.
 
Det hela började med min moster, Märta Forslund. Hon var en av de kvinnor som helt och hållet omfamnade varje uppgift de bestämde sig för. När jag var tio år, insisterade hon att jag också skulle lära mig guldsmedsyrket. Jag var tvungen att sitta tyst på en stol, och titta när hon satt med hammaren och knackade på guld i timme efter timme. Hon sa inte ett enda ord, och till slut orkade jag inte mer”, berättar han och skakar på huvudet, liksom för att rensa det innan han fortsätter att berätta om sin pappa, som reste mycket på grund av sitt arbete på Svenska Amerika Linien-båtarna, som gick mellan Göteborg och New York. Och som en dag kom hem med 78-varvsskivor av den amerikanska trummisen Gene Krupa.
 
Leif går bort till pianot, sätter sig på en pall med en blommig dyna, och med ens blir han fundersam, som om han för ett ögonblick funderar över någonting jag sagt. ”Jag har faktiskt glömt bort hur pappa stod bakom mig och stampade takten, samtidigt som han lät som en bas varje gång jag satte mig vid pianot och försökte spela lite”, säger Leif, som plötsligt reser sig och klinkar till med ett stycke Boogie Woogie, och för ett ögonblick är han kung av Rock & Roll.
 
”Men moster Märta hade inte gett upp hoppet om att jag skulle lära mig ett riktigt hantverk. När jag inte ville bli guldsmed bestämde hon att jag skulle bli konditor, liksom min pappa, och anmälde mig till en kurs hos Sveriges konditorförening i Uppsala”, berättade Leif när han sätter sig på den blommiga dynan igen.
 
”Du gick kursen?”, frågar jag, och lägger tillrätta en hårlock bakom örat.
”Ja, i fyra månader. Och jag blev duktig på att blåsa karameller samt göra marsipanfigurer”, svarar han och visar ivrigt hur han gjorde figurer med bara handflatan. ”Men jag kunde inte hålla mig borta från musiken, och 1964 blev jag medlem av ett dansband som hette The Ghost Riders. På den tiden fick man spela Farfisa Orgel för att nå framgång, så det lärde jag mig snabbt.”
 
”Så det blev succé?”, frågar jag.
”The Ghost Riders hade potential, men det var bara en hobby”, förklarar Leif, och för ett ögonblick verkar han drömma sig bort till en annan plats, vart vet jag inte. ”Men Swede Singers blev en stor succé.”
 
”Swede Singers.” Jag tittar på honom som ett frågetecken.
 
”Ja”, svarar Leif, och tittar på mig med sitt hemlighetsfulla leende ett ögonblick. ”... jag var ett stort fan av den amerikanska vokalkvartetten The Four Freschmen, och spelade deras skivor för fyra av mina skolkamrater, som jag sjöng tillsammans med i en kör. De blev lika begeistrade som jag, och vi bestämde oss för att spela musik som dem. 1965 bildade vi gruppen Swede Singers och fick ett avtal med skivbolaget Cupol. Sven-Olof Walldoff producerade oss i Metronom-studion i Stockholm”, berättar han och håller den hemlighetsfulla blicken på mig.
 
Herre-min-hatt! Sven-Olof Waldoff, det var han som var dirigent för ABBA när de blev kända med låten Waterloo.
 
”När vi släppte vårt första album vändes livet upp och ned. Vi turnerade överallt, och blev till och med frågade om vi ville representera Sverige, ihop med Europas främsta artister på den tiden, i den allra första radio-live-stereo-sändningen, och som sändes ut från en arena i Hamburg. En av våra största hits var Examensdag, vill du höra den?” Jag nickar, och han går bort till mac:en som står på skrivbordet i hörnet. Och när de mjuka och drömmande tonerna strömmar ut ur högtalarna, blundar jag ett ögonblick och låter dem komma till mig.
Vilken fantastisk musik.
 
”Vill du höra en rolig historia om Examensdag?”, frågar Leif plötsligt och tar tillbaka mig till nuet. ”Självklart”, svarar jag.
”1968 bokades vi som förband för The Beach Boys i konserthuset i Stockholm. Vi spelade naturligtvis Examensdag. När vi gick av scenen var det livat backstage. Senare förstod vi att The Beach Boys hade valt att inte spela deras version av Examensdag (Graduation Day)”, säger Leif och skrattar till lite, innan han kommer och sätter sig i soffan igen.
 
”Men ingenting varar för evigt, och 1969 var jag på konsert i Stockholm med Brasil 66, en grupp ledd av Sergio Mendes. Deras bossanovatakter gav mig en helt ny känsla. Det var en gladare musik, som fyllde hela mig. Då bestämde jag mig för att jag ville ha ett band som skulle låta precis som dem, och så lämnade jag Swede Singers kort efteråt”, berättar han och ser lite besviken ut.
Och innan jag hinner säga någonting, fortsätter Leif att berätta om hur det kom sig att han fick med sig den unga och talangfulla trumslagaren Roger Palm, samt Anita Olofs och Anita Strandell i projektet. Och hur Anita Olofs förlorade sin familj i en bilolycka, och bestämde sig för att lämna The Gimmicks. Hon ersattes av Eva Cassy. Senare anslöt sig även Roger Palm, Josip Seidl och Torsten Dannenberg och den 1 december 1968 bildades The Gimmicks formellt.
 
”The Gimmicks blev en succé över en natt”, berättar Leif, och den besvikna blicken försvinner helt när han ivrigt fortsätter att berätta om deras första album, Mixed Up Lydia’s Pickin’ Up Painted Ping Pong Balls. Det var ingen som helt förstod Mixed Up Lydia’s Pickin’ Up Painted Ping Pong Balls. Bandet blev därför tvunget att diskutera musikriktningen vidare och valde en något mer kommersiell riktning.
”Kort därefter lanserades albumet Håll i gång, och framgångarna bara fortsatte”, berättar Leif stolt, och visar mig ett album som han letat fram, med bilder och tidningsartiklar.
 
”Det var förövrigt vid denna tidpunkt som jag mötte min andra fru för första gången”, säger han fort, medan jag bläddrar i albumet, fascinerad av allt som Leif gjort; allt från att uppträda på prinsessan Christinas bröllop 1974 samt på kung Carl XVI Gustafs bröllop 1976. Därefter för familjen Rothschild, som presenterade världens jetset-ungdomar för varandra någonstans i världen vart femte år. ”Vi spelade i Paris.” Han visar även bilder från en tv-show i Hilversum (Holland), där de spelade nya versioner av äldre låtar, och som senare gavs ut på albumet Brazilian Samba.
 
”Det vi nog är mest kända för i dag är Mixed Up Lydia’s Pickin’ Up Painted Ping Pong Balls. Den gavs förövrigt ut på nytt i år av Universal, som har rättigheterna, med en grön vinylskiva”, säger Leif stolt, och visar mig det annorlunda, men samtidigt snygga originalomslaget som gjordes av konstnären Hans Arnold.
 
”Efter nio album med The Gimmicks fick jag ett erbjudande från Polydor/PolyGram, som i dag är Universal, om att producera bland annat Tomas Ledin, Björn J:son Lindh och Pierre Isacsson.
 
Jag blev direkt en av Sveriges främsta producenter, och tjänade massa pengar, som jag egentligen inte hade något förhållande till. Jag köpte ett stort hus i Stockholms skärgård, där jag bjöd in till fest hela tiden. Och detta får du inte säga till någon, men jag la pengar i skokartonger och gömde dem i baren av alla ställen”, säger Leif och tittar på mig med sitt hemlighetsfulla leende jag har sett tidigare. 
 
”Vi har pratat mycket om din karriär men vad med kvinnorna i ditt liv?”, frågar jag och tittar på Leif. Han håller blicken stadig, orörlig en sekund.
”Ja, jag förälskade mig i en fantastisk amerikansk kvinna, och vi gifte oss.” Hans röst har blivit mjuk och låg, och ögonen lyser av alla möjliga känslor. ”Berätta mer”, säger jag, glad att höra mer om denna fantastiska kvinna. ”Hon höll på med yoga, och jag tror att jag beskriver henne rätt när jag säger att hon var mycket andlig. 1979 hade vi varit gifta i två år när hon plötsligt reste till några av hennes vänner i Laguna Beach, i Kalifornien. Hennes intuition berättade för henne att jag hade lite för gott öga åt min sekreterare, Kerstin Tungården. Hon litade helt enkelt inte på mig, och när hon kom tillbaka ville hon skiljas.” Det blir tyst ett tag, som om han ett ögonblick funderar över vad han ska säga.
 
”Hon kunde ha tagit hälften av allt jag tjänat, men det enda hon villa ha som minne var vår stora uppsättning med silverbelagda glas”, säger Leif efter ett tag, och hans ansiktsuttryck avslöjar att han försöker få kontroll över en mängd känslor som brer ut sig över ansiktet. Denna kvinna må ha varit alldeles speciell för honom.
 
”Jag sa upp mig från jobbet på Universal, köpte ett nytt hus ännu längre ut i Stockholms skärgård, och så reste jag till New York där jag hyrde toppsviten på Gramercy Park Hotel. Där glömde jag mina sorger, och umgicks med de främsta artisterna och andra i New Yorks mest exklusiva kvarter. Det var också då som jag beslutade mig för att skapa ett nytt liv tillsammans med Kerstin Tungården”, berättar han, och jag får veta att hon kom över och tillsammans startade de Leif Carlquist Music Production LTD. Här började ett nytt kapitel i hans liv, och tillsammans gjorde de tv-produktioner, filmmusik och fick en hög med guldskivor samt Grammys med namn som bland andra Staffan Scheja, Björn J:son Lindh, Pierre Isacsson och Tomas Ledin.
 
”Lill, egentligen tror jag inte på tur och slump. För mig verkar det som att ju mer jag jobbar desto mer tur har jag. Jag menar att jag har valt de rätta människorna i mitt liv och utvecklandet av människor har varit min viktigaste uppgift”, säger Leif, och det hemlighetsfulla leendet har med ett fått en mening.
 
”Det låter som om du är lite av ett kontrollfreak”, säger jag. Min mun formar orden innan jag lyckas stoppa dem.
”Jag hade full kontroll på allt, med undantag för min första fru, som faktiskt skrämde mig med sin andlighet”, svarar Leif, och det låter som om han säger det rakt från hjärtat. ”Men innan du går måste jag berätta något roligt för dig. För en dag gick jag ned till lobbyn på hotellet jag bodde på, och upptäckte plötsligt att det var massor av kända personer runt mig. Robert de Niro stod i en konstig kostym, och jag hörde konstiga ljud från bara gudarna vet var. Jag förstod ingenting, och helt förvirrad kom jag ut genom hotell-
dörren. Det var först efteråt som jag fick reda på att jag hamnat mitt i inspelningen av en film, som senare tilldelades en Oscar.”
 
Nej, det var nog ingen slump att Leif började arbeta som musiker, inte heller att han bestämde sig för att skapa sitt nya liv med Kerstin Tungården. Men oavsett slump eller inte, så blev livet med hans Kerstin ett äventyr till dess de skilde sig 2010. Det enda jag funderar på är om han också på ett eller annat sätt hade någon föraning om vad som komma skulle med både stora tv-produktioner, filmmusik, guldskivor och Grammys?
 
 
Att Costa del Sol är bästa platsen att bo på i Europa skulle nog många säga är ett arrogant påstående. Men det är också ett påstående som tusentals skandinaver som redan bor här hela året runt eller delar av året nog skulle hålla med om. Här ska vi titta närmare på det som har gjort Costa del Sol så attraktivt, så att nya läsare, som funderar på att ta steget och komma till Solkusten, får veta vad det är som gör just Costa del Sol till en destination i världsklass.
 

Klimatet har första prioritet

Det råder inga tvivel om att det behagliga klimatet är en mycket stor faktor när det kommer till att svenskar köper bostad på Costa del Sol. Vintern i Sverige är lång, kall och mörk och möjligheten att resa till varma platser under vinterhalvåret har alltid varit populärt bland svenskar. Costa del Sol med över 320 soldagar om året har ett av de bästa klimaten på fastlandet i Europa. Till och med mitt i vintern kan termometern visa över 20 grader om dagarna – precis som en svensk sommardag. Det ska dock nämnas att Costa del Sol inte är den enda platsen i Europa med ett fantastiskt klimat. Flera av de andra spanska kustområdena har också fint väder liksom att flera andra Medelhavsländer har behagligt klimat hela året runt, även om de kanske inte riktigt når samma behaglighet som Costa del Sol.
 
 
 
 

Tillgänglighet är avgörande

Bra flygförbindelser är en viktig faktor för att ett resmål ska bli populärt. Flygplatsen i Málaga når hela tiden nya rekord när det kommer till passagerarantal och alla så kallade ”budgetflygbolag” i hela Europa har flygningar hit, liksom även de traditionella flygbolagen. Detta bäddar för en priskonkurrens som kommer flygresenärerna till godo i form av rimliga priser. Emellanåt kan man också ha tur att hitta resor mellan Sverige och Málaga för under 100 euro. Att man kan nå sin valda destination till ett bra pris lätt, tack vare dagliga avgångar samt en kort restid på drygt fyra timmar, är faktorer som inte ska underskattas. Det är ingen hemlighet att flera andra destinationer i Europa kan locka med bostadspriser lägre än de på Costa del Sol, men vad hjälper det om det kostar ett par tusen euro för en familj på fyra att resa dit varje gång? Det blir troligtvis inte många långhelger i semesterbostaden om kostnaden för resan är hög.
 
För många är det också en stor fördel att Costa del Sol ligger på fastlandet då detta ökar tillgängligheten även med hänsyn till att det är möjligt att ta sig hit med bil, vilket är en extra bonus. Läget med närheten till både Marocko och Portugal bjuder också på möjligheter som t ex de spanska öarna inte kan erbjuda, och hela Spanien ligger bokstavligt talat inför ens fötter, redo att utforskas, när man väljer en bostad på fastlandet.
 

Stort och brett aktivitets- och serviceutbud

På denna punkt är Costa del Sol helt unikt. Det är svårt att ge förslag på ett annat område som kan erbjuda ett större utbud av aktiviteter och service. Städer och byar, stränder, berg, hav, natur, fotboll, sommaraktiviteter och till och med vintersport i Sierra Nevada, gott vin och god mat m.m. – Costa del Sol har det! Möjligheterna finns här, hela året runt. Och just det är någonting som är värt att betona – hela året runt. Många platser utmed Medelhavets kuster är oerhört populära under sommarmånaderna men så förvandlas de till spökstäder under årets kallare årstider. Då blir det snabbt mycket mindre attraktivt att bo där när det inte är sommarsäsong. Och i gengäld kan det lätt bli för mycket, med för många människor, när det faktiskt är högsäsong. Det är visserligen lugnare under vintern på Costa del Sol också, jämfört med sommaren, men oavsett årstid är det definitivt en helårsdestination. Städer som Málaga, Fuengirola och Marbella är fulla av liv och rörelse även vintertid och de flesta städer längs Costa del Sol, även byar, har tillräckligt mycket att erbjuda även vintertid. Så det är inga som helst problem att hitta en plats på kusten som passar hela året runt.
 

Barn i skolåldern? Inga problem!

För många som har barn i skolåldern är det viktigt att ha tillgång till en svensk skola för att drömmen om ett liv i solen ska bli verklig. På Costa del Sol finns två mycket bra svenska skolor, en i Fuengirola och en i Marbella. Detta gör det mycket lättare att ta steget och flytta till Costa del Sol även för barnfamiljer, som annars kanske inte hade flyttat utomlands. Det finns även ett stort utbud med internationella skolor.
 

Internationell miljö

Om man väljer att följa FN:s definition av vad som är ett land eller en stat finns det i dag 193 länder. På Costa del Sol bor det människor från nästan 150 olika länder, så ca tre fjärdedelar av världens länder finns representerade på Solkusten – imponerande. Den unika sammansättningen av människor från hela världen fördelade på denna kuststräcka ger en motsvarande unik, internationell miljö, vari det är lätt att knyta vänskapsband tvärs över nationaliteter. Men på kusten bor det också så många svenskar att man alltid kan umgås med egna landsmän, valet är upp till var och en. De många nationaliteterna skapar också automatiskt en miljö med många kulturer och med det har det utvecklats ett brett utbud av bland annat restauranger som serverar mat från världens alla kök. Det är spännande och valmöjligheterna är väldigt många.
 
 
 
Hon började som dansare och bakgrundssångerska till Dr. Alban, Melodie MC och Culture Beat varefter karriären som sångerska tog fart. Då kände vi henne som DeDe och hennes första album blev inte bara en hit i Sverige – på bara en månad sålde den guld i Japan! När Michael Jackson spelade i Göteborg 1997 var hon den enda svenska artisten som agerade förband innan han gick på scen och två år senare sålde hon ut två konserter i rad på Tokyo Dome.

Sedan dess har karriären bara fortsatt; singlar och album, konserter i Europa och Asien, och inte att förglömma samarbete med Pras Michel, som hon även arbetar med i år. Ett annat aktuellt samarbete är det med MC Lyte, med vem hon släppte en låt med så sent som den 23 mars 2018 och som låg topp #5 på den amerikanska pop radiolistan.

När man tror att man inte kan göra mer så överbevisar Denise det – hon är nämligen även framgångsrik producent, hon har nyligen signat sin första artist, samt DJ, både i Sverige och internationellt, bland annat så spelade hon på Nikki Beach och Oliva Valere i Marbella förra sommaren. Och hon fortsätter oförtröttat att utveckla sina två bolag – ett för musik och gig och ett för studion och skivbolaget vari hon är delägare med 50 procent.
 
Men inte heller det är allt; nyligen rekryterades hon som Main Ambassador av Sprinkle, för att lyfta bolaget till nya höjder!
 

Du har nått fantastisk framgång yrkesmässigt i en bransch som är mansdominerad. Har du märkt att du bemöts annorlunda för att du är kvinna, t ex som DJ och producent?

Ja, absolut har jag det! Men mer på ett positivt sätt. Många män blir förvånade över det jag har gjort helt på egen hand och ser inte mig som ett hot utan som en tillgång. Det är många män som hör av sig till mig och vill inleda ett samarbete. Jag tror det främst handlar om min egen inställning och öppenhet mot människor överlag. Jag anser inte att en kvinna ska få fler jobb baserat på att hon är kvinna, utan för att hon är duktig. För mig handlar det inte om kön utan om skills.
 

Det är nästan omöjligt att göra en kort presentation om dig, du är väldigt företagssam. Vad driver dig?

Min passion för musiken driver mig och min hunger efter att hela tiden lära mig något nytt. Livet är fullt med möjligheter och även om jag har varit med länge i branschen så ändras den hela tiden och då är det viktigt att ligga steget före. Jag är en doer och väntar inte på andra ska ge mig möjligheter. Jag är med och skapar dem och jag fångar dem.
 

Du är inte bara en affärskvinna, du har också familj. Hur hinner du med?

Jag är ensamstående mamma till en pojke på snart 8 år. Allt går om man vill. Jag stod på scenen höggravid tre dagar innan förlossningen och igen en månad efter. Min son är berest och en trygg kille som älskar musik. Allt handlar om planering och glädjen i det jag gör. Eftersom jag har eget bolag så bestämmer jag mina tider själv.
 

Delar av den stundande sommaren kommer du att spendera i Marbella. Vad lockar dig här på Costa del Sol och blir det kanske husköp?

Det som lockar är framförallt värmen. Jag är född i Mexiko och är både svensk och mexikansk medborgare. Men det är lång resväg dit. I Spanien bor min syster och hennes familj då hon är gift med en spanjor. Jag har många vänner i just Marbella och på min farmors sida har vi rötter från just Málaga. Just nu känner jag av olika områden och om jag slår till och köper bostad vill jag vara säker på att det är just där jag vill ha mitt andra hem. Jag tänker: ’Du kan alltid ändra på insidan av ditt boende men aldrig läget’, så det är viktigt för mig. Men på något sätt känner jag mig hemma på Costa del Sol.
 

Vad går du och tänker på just nu?

Just nu är jag redo för att åka till en spelning för ett stort event för fotografen Lennart Nilsson och hans utställning för Eklöw Event, så jag funderar mer på vad jag ska ha på mig. När det gäller klädval är jag alltid spontan och går på min känsla.
 
 
 
 
 
Det nalkas påsk och medan man i Sverige letar påskägg i trädgården samt samlas kring matbordet för att äta lamm tar firandet i Spanien och framförallt i södra delen av landet betydligt större dimensioner. Här är påsken, Semana Santa (Stilla Veckan), den mest betydelsefulla högtiden i kalendern och den fylls av djupt rotade traditioner och ritualer. Många av dessa har haft sin plats här sedan 1500-talet, vilket uttrycks i festligheter vari allvar blandas med glädje.
Påsken i Málagaprovinsen är nästan magisk. Varje stad och by har sitt firande. På de flesta platser sker detta med processioner med vackra troner smyckade med blomster och levande ljus samt antingen en Jesus- eller Jungfru Maria-staty, men även andra helgon kan förekomma. Tronerna bärs sedan genom staden av olika brödraskap, åtföljda av ofta bombastisk musik spelad av blåsorkestrar. Ett av de större firandena i Andalusien äger rum i Sevilla men möjligen mer populärt är firandet i Málaga. Här i provinshuvudstaden firas minnet av Jesu lidande, död och uppståndelse med processioner som lockar åskådare från hela världen. Olika brödraskap bär sina troner genom staden och en del processioner sker redan mitt på dagen. Den magiska känslan infinner sig dock när mörkret lägger sig och luften fylls av dofter från rökelse, blommor och vaxljus, samtidigt som orkestrarnas melodiösa toner fyller gränderna, ackompanjerat av klara, klingande toner från små silverbjällror som hänger ned från helgontronernas tak, som gungar i takt med tronbärarnas vaggande gång. Traditionen trogen springer stadens barn efter tronerna för att få några droppar vax från processionsdeltagarnas långa vaxljus på sina vaxbollar, och barnen tävlar om vem som får störst vaxboll.
 
Tronbärarna kallas för Los Costaleros och det är en sann ära att få vara med och bära en tron. Tronerna kan väga många tusen kilo och bärarna kan uppgå till några hundra. Vid sidan om dessa går Los Nazarenos (botgörarna). Klädda i sina långa kåpor och konformade capirotes (huvudbonaderna), med bara två hål för ögonen, ger dessa ett nästan skrämmande intryck. Även för los nazarenos är det en ära att gå i processionen och de går för att sona sina synder. En del går barfota och andra till och med på knä för att uttrycka sin ånger, allt i skydd av capiroten, vars konform för den ångerfulla närmare himlen.

Benådad fånge i Málaga

Någonting alldeles speciellt i Málaga är att det varje år benådas en fånge på Dymmelonsdagen. Historien har sina rötter i år 1756, då Málaga var hårt drabbat av pesten och påskprocessionerna hotades av att ställas in på grund av smittorisken. Detta ville inte fångarna i stadens fängelse varför de erbjöd sig att bära en tron, ett förslag som dock fick avslag. Det hindrade dock inte fångarna som rymde och bar Jesustronen genom staden hela natten, innan de återvände till sina celler i gryningen. Kort därefter var staden fri från pest och när kung Carlos III hörde talas om händelsen bestämde han att en av fångarna i staden skulle benådas, varje år. Och det har det gjorts sedan dess när processionen Jesus El Rico passerar Plaza de la Aduana, och den frisläppta fången följer med i processionen.

Springande procession i Antequera

Sökes lite mer fart på processionerna ska stegen styras mot Antequera. Här finns en gammal tradition vari processionsbilder togs upp till stadens högsta punkt för att välsigna ängarna och åkrarna runt omkring för en god skörd. Detta har lagt grunden till traditionen Correr la Vega, där la Vega syftar på just de bördiga slätterna. Correr la Vega görs på Skärtorsdagen och Långfredagen (från kl. 20.00) och går till så att brödraskapen i staden (alla utom La Soledad), efter processionerna, på signal från en klocka, springer längs de smala gatorna och upp för en brant backe till stadens topp, fortfarande bärande på sin tron. Väl på toppen, med utsikt över slätterna, ber de om Guds välsignelse för ett gott år.

Knäböj i Álora

I Álora heter påskfirandes höjdpunkt La Despedía och infaller på Långfredagen. Detta iscensätter just det namnet tyder på – avskedet mellan Jesus och Jungfru Maria. I denna tradition går först processionerna med Jesustronen och den med Jungfru Maria-tronen genom byn, åtföljda av orkestrar, innan de kl. 14.30 når torget Plaza Baja de la Despedía. Där ställs processionerna mitt emot varandra varefter tronbärarna samtidigt går ned på knä upprepade gånger i avsked.

Rivaliserande brödraskap i Alhaurín el Grande

Under påskveckan utgör Alhaurín el Grande platsen för ett annorlunda skådespel. Det hela börjar under Skärtorsdagen när brödraskapet Santa Vera Cruz (de gröna) börjar dramatiseringen av Passionshistorien med offrandet av Isak, bland andra bibliska scener på Plaza del Convento. Under torsdagskvällen följer sedan det rivaliserande brödraskapet, Nuestro Padre Jesus Nazareno (de lila), med dramatiseringen av bland annat Jesus rättegång på Plaza Nueva. Dessa fortsätter sedan under tidig eftermiddag på Långfredagen och nu speglar skådespelet Marias lidande och Jesus väg till Golgata. De gröna å sin sida låter belysa bland annat korsfästelsen. Under Påskaftonen visar bägge brödraskapen, skilda från varandra (samma torg som ovan), uppståndelsen och Påskdagen präglas av en procession, tillägnad uppståndelsen, som går från La ermita de San Sebastián.
Självklart kantas även de andra dagarnas firanden av processioner.

Korsfästelse i Carratraca

En relativt ung påsktradition finns att skåda i den lilla by Carratraca. Det var så sent som på 1960-talet som några ungdomar i byn bestämde sig för att göra påskfirandet i byn mer levande varför de satte upp en pjäs som återgav Jesu lidande, död och uppståndelse. Med åren blev detta firande så populärt att det beslutades att rusta upp byns förfallna tjurfäktningsarena så att den kunde utgöra skådeplatsen för pjäsen. I dag engagerar skådespelet av Passionshistorien nästan alla invånare i byn.
Tillskillnad från andra platser äger bara två processioner rum i Carratraca under påsken och dessa tillägnas Jungfru Marias lidande och Jesu korsfästelse. Som någonting alldeles extra bärs Jesus av endast kvinnor och Jungfru Maria av endast män. Processionerna startar vid kyrkan kl. 21.00 på Långfredagen och avslutas på Plaza de la Constitución, där Jesus placeras framför Jungfru Maria.
 
För mer information om påskfiranden, platser och tider rekommenderas det att gå in på respektive kommuns webbplats – eller besök stadens turistinformation.

Senaste artiklarna från En Sueco

Sol- och sommartips

Solen både ger liv och dödar. Men en sak är säker; utan sol skulle det inte finnas något liv. Vi har...

Hälsa

Lider du av allergi?

Chloe och Friederich är holistiska behandlare som ser din kropp som en helhet och erkänner att din l...

Hälsa

Veras Veranda: English muffins

Jag älskar English muffins – de passar utmärkt till frukosten med bacon, ost och stekt ägg i. Men de...

Gastronomi

La Ruta del Cares – vildare än så här blir det int…

La Ruta del Cares ligger i Picos de Europa i norra Spanien, och om man inte har besökt dessa vilda b...

Utflykter

Japansk mispel – kommer från Kina och vurmas för i…

Det är bråda dagar hos mispelodlarna hos Cooperativa Estepona när En Suecos journalist talar med koo...

Gastronomi

Fläktande solfjädrar

Fläktande solfjädrar

Använder du solfjäder i sommarvärmen? Är du en av dem som fläktar häftigt med den, kanske du har til...

Tema & Profiler

Hemligheten till att slippa ryggvärk

Här är ett häpnadsväckande fakta: ca 95 procent av det läkande arbetet jag gör hos Centro Sanum hand...

Hälsa

Balneario Aguas de Villaharta

Övernattning
 Precis bredvid Djurlyckoland ligger ett litet lanthotell som heter Balneario Aguas de...

Utflykter

Marias Djurlyckoland i Córdoba

Nästan symboliskt har Jorge, fincans frigående åsna och Marias reskamrat, tagit plats precis vid inf...

Tema & Profiler

Tarifa – mongoliska tält och militärbunkrar

Jag öppnar ögonen och tittar rakt upp i det runda taket där ångböjda trälameller håller tältduken up...

Utflykter

Utflykter

La Ruta del Cares – vildare än så här blir det inte

La Ruta del Cares ligger i Picos de Europa i norra Spanien, och om man inte har besökt dessa vilda berg ännu så måste jag säga att de bjuder på en ena...

Utflykter

Balneario Aguas de Villaharta

Övernattning
 Precis bredvid Djurlyckoland ligger ett litet lanthotell som heter Balneario Aguas de Villaharta. Här övernattar En Suecos utsända efte...

Utflykter

Tarifa – mongoliska tält och militärbunkrar

Jag öppnar ögonen och tittar rakt upp i det runda taket där ångböjda trälameller håller tältduken uppe högt ovanför oss. En mild levantevind har hålli...

Utflykter

Gastronomi

Veras Veranda: English muffins

Jag älskar English muffins – de passar utmärkt till frukosten med bacon, ost och stekt ägg...

Gastronomi

Japansk mispel – kommer från Kina och vurmas för i Sayalonga

Det är bråda dagar hos mispelodlarna hos Cooperativa Estepona när En Suecos journalist tal...

Gastronomi

Restaurangbesök: Las Islas – mat, själ och äkthet i skön sym…

Restaurangen Fairuz ligger ihop med Hotel Las Islas i Torreblanca, Fuengirola. Att ta sig ...

Gastronomi

Veras Veranda - Hemgjord Daim

Jag älskar att göra godis till barnen – för det första för att jag vet vad de får och hur ...

Gastronomi

Sabor a Málaga - Färskfriterade chips och nyrostade nötter

Patatas Artesanas Paco José     Vacker gottebutik  Det är nästan ...

Gastronomi

Sabor a Málaga - Citroner

Exporterar norrut I en ensam industrilokal på landsbygden i Alhaurín de la Torre möter vi...

Gastronomi

Sport

Estrella Damm Andalucía Masters 27 – 30 juni

Fantastiska golfrundor under vilka spänningen och de exalterade känslorna ökar under veckan. Det han...

Golf

Golf i Solen: Så var då vårsäsongen till ända

Årets säsong startade den 14 september och avslutades den 29 april på Santana. I år låg påsken mycke...

Golf

AHN Golf - Juni

AHN har för sina evenemang fått tillgång till en fantastisk klubblokal i Club Nautico, med utsikt öv...

Golf

Tema & Profiler

Fläktande solfjädrar

Fläktande solfjädrar

Använder du solfjäder i sommarvärmen? Är du en av dem som fläktar häftigt med den, kanske du har till vana att vila den i handen eller döljer du ansik...

Tema & Profiler

Marias Djurlyckoland i Córdoba

Nästan symboliskt har Jorge, fincans frigående åsna och Marias reskamrat, tagit plats precis vid infarten när jag anländer. Åsnans öron, som hela tide...

Tema & Profiler

På andra sidan: Kan homosexualitet botas?

Söker du personlig utveckling, vidareutbildning eller ny inspiration så är utbudet av kurser, föredrag och seminarier större än någonsin. Flera nya ku...

Tema & Profiler

Cudeca: Secondhandbutikerna med ett viktigt syfte

Det är fredag och klockan är 09.55. Utanför Cudecas nya butik i Los Boliches, precis bredvid saluhallen, står redan tre personer och väntar på att dör...

Tema & Profiler

Kommunalvalet 26 maj: Partido Popular spänner musklerna

I flera kommuner fick rösterna räknas extra noggrant innan det slutgiltiga valresultatet presenterades. Som väntat blev kommunalvalet en rysare, för i...

Tema & Profiler

Vad går du och tänker på Dr. Alban?

Hans namn är Alban Uzoma Nwapa men alla känner vi honom som Dr. Alban, som i början av 90-talet slog igenom stort med hitlåtar som bland annat ”Hello ...

Tema & Profiler

Systrarna Pilqvist Stenberg: Stella & Diana

I Fuengirola bor två systrar som valt sin egen väg. Dagarna fylls med högstadie- och gymnasiestudier på distans samt dans, sång och skådespel, och mån...

Tema & Profiler

Nikki Beach – 20 år med firande

Nikki Beach, det familjeägda och -drivna internationella varumärket för lyxliv och gästfrihet firar nu 20 år i branschen. Varumärket, vilket är det fö...

Tema & Profiler

Kultur

Så här kommer du igång med att spela på casino i Spanien

Befinner man sig på en turistort i Spanien är det inte alltför svårt att leta sig fram till ett av landets över 20 landbaserade casinon. Det är dock i...

Kultur

Qué Pasó: SWEA-international firade 40 år!

Världens största 40-årsfest gick av stapeln lördagen den 11 maj när SWEA International fyllde 40 år och alla Sweor runtom i världen firade. Drygt 7 00...

Kultur

Art Gaucín

OPEN STUDIOS2019 24 till 26 maj och 31 maj till 2 juni   Konstnärerna i Gaucín öppnar sina ateljéer för allmänheten under den årliga Art Gaucí...

Kultur

El Cid: Spaniens populäraste folkhjälte

Nästan tusen år efter hans död är Rodrigo Díaz de Vivar, mer känd som El Cid, fortfarande Spaniens populäraste folkhjälpte – och en nationalikon. &nb...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com