I denna artikelserie ställer vi varje månad fem korta frågor till en person som har koppling till både Sverige och Spanien.
 
Denna månad träffar vi Matias Concha. För dem som följt svensk fotboll är Matias ett känt ansikte. För dem som inte är bekanta med svenska fotbollsvärlden kan det berättas att bakom sig har Matias en karriär som både spelare, agent, sportchef, kommentator och tv-expert. Och han har inte bara sparkat lite lätt på en boll, han har varit med och vunnit SM-guld och cup-guld med både Djurgården och Malmö FF samt spelat i det svenska landslaget. Tiden mellan spelandet för Djurgården och Malmö FF spelade han också i tyska Bundesligalaget Vfl Bochum.
 
Men nu befinner alltså Matias sig på Costa del Sol, närmare bestämt i Marbella. Hit flyttade han för drygt ett halvår sedan tillsammans med sin familj – frun Karoline och deras gemensamme son Emilio. Paret hade funderat på att flytta till varmare breddgrader senare i livet men så ville de inte vänta längre. Karriärmässigt ville Matias också ha nya utmaningar och har nu bytt ut fotbollsplanen mot bostadsmarknaden, och arbetar som mäklare hos Serneholt Estate. Och mäklaryrket trivs han med – en husförsäljning ger honom en kick som påminner om den när fotbollslaget vinner tre poäng. Och så vad med hans efternamn Concha som betyder snäcka på spanska – är Matias spanjor? Nej, han är född och uppvuxen i Malmö, Skåne, men har rötter från Chile.
 
Vad går du och tänker på just nu?
Just nu funderar jag på hur jag ska sy ihop nästa affär samt vad min fru har kokat ihop för god middag i kväll. Sen börjar jag redan nu tagga till inför morgondagens padelbatalj.
 
Vilka egenskaper behöver en bra mäklare – och besitter du dessa?
En mäklare, tycker jag, ska vara kunnig, lyhörd, sympatisk, snabbfotad och väldigt service-minded. Att kunna bemästra många språk är en jättefördel. Man ska ha en respekt för att dessa affärer oftast är en livsinvestering för folk. Som lagspelare triggas jag av att jobba som ett lag med min kund och tillsammans komma i mål. Om jag besitter alla dessa egenskaper? Jag lär mig varje dag och drar nytta av min speciella bakgrund och visst siktar jag alltid på att bli så vass som möjligt.
 
Du har tidigare rest mycket till Costa Blanca, varför gick flytten till Costa del Sol?
Costa Blanca var mitt andra hem under hela min uppväxt i och med familjens boende där. Costa del Sol och Marbella har jag alltid varit nyfiken på och när chansen kom tvekade jag inte. Det är en fantastisk plats på jorden.
 
Hur har familjen ”landat” – har något varit extra svårt respektive extra bra?
Att flytta från Sverige är ett stort steg så vi är i en process där vi sakta men säkert landar in. Vi har väl några små pusselbitar kvar men ibland är det bra att saker få ta tid så att besluten blir bättre. Det fantastiska klimatet ger möjligheter till en
annorlunda livsstil och det är någonting som
passar oss väldigt väl.
 
Vilka tips skulle du ge någon i Sverige som funderar på att flytta till Costa del Sol?
Detta är en plats att förverkliga drömmar och möjligheter att njuta av livet. Varför vänta? Kan du så bör du. Livet är kort.

Som ensam är det tuffare

I september kom Per Furu återigen till lägenheten som han köpte i Estepona tillsammans med sin fru Monika von Schantz Furu 1997. Lägenheten, som trots att paret under alla år haft sin bofasta punkt i Sverige, blivit parets hjärteplats. Den är hemtrevligt inredd i varma färger med många tavlor, små detaljer och foton från deras liv tillsammans. Parets spanska hem har det vurmats för och det är ett hem fyllt med kärlek. Men när Per kom hit efter senaste vistelsen i Sverige var han ensam när han satte nyckeln i låset till det spanska hemmet. Monika avled på sjukhus i Sverige i juli, bara en månad innan hon skulle fylla 74 år.
 
”Monika var omtyckt av alla. Det var hennes sätt att vara – öppen, vänlig och generös. Hon var sådan. Naturligtvis kunde hon vara ledsen, men hon var aldrig var dum”, berättar Per.
De träffades på Valborgsmässoafton 1992. Per hade egentligen inga planer på att starta ett nytt förhållande efter separationen från sin tidigare fru. Men så blev det och ganska snart flyttade Monika från Jönköping till Stockholm där Per bodde – de trivdes tillsammans.
 
”Det fanns alltid en ömsesidig respekt mellan oss. Vi hade både våra egna intressen, Monika var t ex mycket konstnärlig och jag är mer teknisk, men vi fann också våra gemensamma intressen, tillsammans. När jag träffade Monika hade jag tänkt dra ned på resandet, eftersom jag i min tjänst hos Ericsson alltid rest mycket i arbetet, men vi kom att resa till 25 länder tillsammans. En del länder kände jag redan och då var det jag som visade Monika dessa, andra platser upptäckte vi tillsammans”, berättar Per.
 
Han förklarar resorna med Monika som annorlunda – han delade dem ju med henne. Så fortsätter han: ”Monika var fantastisk på att få andra att må bra och en sak som hon visste betydde mycket för mig var min ’bucket list’ för vad jag ville göra när jag kom att pensionera mig. Hon var den som pushade för många av de saker som jag kommit att pricka av på denna lista, bland annat att g pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela.” Punkt två på Pers lista var att åka Road 66 och denna hjälpte Monika honom att pricka av för bara två år sedan, när hon följde med på den månadslånga resan tvärs igenom USA. ”Jag hade Road 66 som en dröm, inte Monika. Det är en stor uppoffring av någon som inte är fanatiker”, berättar Per.
 
Per tar ett djupt andetag. Han funderar ett tag. Så fortsätter han: ”Monika hade många styrkor. En var att hon var så social och hade så lätt att umgås med andra, och dessutom mindes hon alla hon träffade – även deras namn.”
Per ställer sig upp och säger att det är dags för kaffe. Han går in i köket och ordnar lite innan han kommer tillbaka till soffan. Han har bakat en riktigt god toscakaka.
”Det var alltid Monika som bakade... nu gör jag det. Det skulle kanske varit mer socker i. Den är inte så söt”, säger han.
 
Återigen tar Per ett djupt andetag. Han tittar på hunden Nelia som just hoppat upp i soffan bredvid honom. När Monika och Per köpte lägenhet hade de ostörd utsikt över stranden och havet. Nu skyms denna delvis av urbanisationen som vuxit betydligt. Solen skiner dock fortfarande obehindrat in genom fönstret och strålarna landar på ett fotografi bredvid soffan där Per sitter. Det är ett fotografi på Monika när hon fyllde 59, år vilket hon firade med stor fest i Riddarhuset i Stockholm.
 
Per fortsätter att berätta om Monika som alltid hade planer för dem. Alla möjliga planer. Men hon hade inga planer på att dö. Monika fick problem med hjärtat ca ett år innan hon dog, men paret hade inga tankar på att det kunde bli som det blev. Hon hade en läckande hjärtklaff och i maj förra året blev det visserligen en hel del sjukhusbesök men så påbörjade hon rehabilitering i juni, paret trodde att hon skulle bli bra igen. Så blev hon sämre i juli och då visade det sig att hon var för svag för operation, och det var bara dagar innan det skedde som Per förstod att hon skulle dö.
 
”Det har varit svårt att komma tillbaka till Spanien efteråt. Det här är en plats där vi alltid varit tillsammans. Lägenheten som är vårt hem i Stockholm köpte jag innan vi träffades, denna här i Spanien är det hem som vi köpt och inrett tillsammans och allt här påminner om henne. Det var här vi trivdes som bäst. Även restauranger och andra platser här påminner om henne. Jag väntar på att den känslan ska gå över, men jag vet inte”, säger Per lågmält. Han fortsätter: ”Många runt mig stöttar mig. Jag får många goda råd, bland annat att göra mig av med allt som påminner om henne. Men jag vet inte. Jag vill inte göra mig av med allt. Hennes kläder har jag dock sorterat och lämnat till välgörenhet.”
Monika finns i Pers tankar varje dag. Han är glad för stödet från omgivningen och han har börjat fotografera de tillställningar han är med på varefter han delar fotona på sociala medier och på parets hemsida (www.costalita.perfuru.com) – såsom Monika. Han gör så gott han kan för att fortsätta det aktiva liv som paret levde tillsammans, men förklarar: ”Är man ensam är det tuffare.”
Hon har sålt 2,6 miljoner böcker, hyllats och bjudits in till tv som den expert som hon är på smoothies och probiotika. Hon har tagit vägen från Estland via Sverige till Spanien, här hon i dag bor med sin dotter på Costa del Sol, och nu berättar hon öppet samt ärligt om sitt liv och erfarenheter som den inspiratör hon är.
 
”Att vara öppen med mitt liv, min bakgrund och t ex de magproblem jag haft, på grund av instängda känslor och depression, är jag för att inspirera andra till att också öppna sig. Vi mår mycket bättre när vi inte stänger in våra problem, erfarenheter och trauman. När vi ’släpper ut dem’ börjar vi sakta se människan börja blomma”, säger Eliq.
Hon vet vad hon talar.

Stulen barndom

Eliqs väg har inte varit som de långa promenaderna hon nu för tiden gör tillsammans med sin dotter längs Medelhavets strand. Hon föddes och växte upp i en liten estnisk by. Hela uppväxten kantades av kamp att klara av vardagen i det fattiga hemmet, där hon som 10-åring sydde sina egna kläder och där det mesta som serverades på tallriken kom från mormoderns köksträdgård. Hennes mamma hankade sig fram i en syfabrik medan styvfadern (Eliqs enda fadersfigur) ägnade tiden till att spela och dricka bort familjens lilla hushållskassa. Eliq kände tidigt att hon inte passade in, hon var ostyrig, envis och hade ADHD.
 
När hon var 16 år och tittade tillbaka på sitt liv såg hon mest misär – hon hade blivit våldtagen av polischefens son, det blev ingen rättegång. Hon hade sett styvfadern mordhota hennes mamma med en kniv, varefter hon flyttat till sin mormor. Hos sin mormor blev hon dennes vårdare vid sidan om skolan, för mormodern var allvarligt sjuk av infektion efter en höftledsoperation, som på den tiden var extremt ovanligt i Estland. Hon hade också sett sina småbröder flytta till styvfadern (brödernas biologiska pappa), då mamman som hade lymfcancer inte klarade av att ta hand om dem. Dessutom hade hon, efter mammans tillfrisknande, förlöst sin egen lillasyster. Därefter jobbade hon som barnflicka i Finland på skolloven för att hjälpa sin mamma med pengar till hemmet. När hon nu såg sina vänner börja bilda familjer vari samma slags historier upprepades blev hon fast besluten på att inte gå samma väg.
 
”I dag ser jag att det är det absolut värsta som är de bästa gåvorna.”

Sverige – en dröm

”Sedan jag var barn hade jag drömt om Sverige. På tv hade jag hört svenska och tyckte att det var det vackraste språket i världen, och dit skulle jag. Utan någonting alls förutom en båtbiljett, som jag fick från en vän, tog jag mig till Stockholm när jag hade fyllt 18 år. Där tyckte jag först att jag hade tur, för jag fick jobb som barnflicka i en svensk familj. Efteråt förstår jag att jag jobbade för slavlön – 3 000 kronor i månaden. Dock lärde jag mig svenska för jag vågade prata med barnen men inte de vuxna, och jag var fast besluten vid att lära mig 30 nya ord varje dag. Snart talade jag tillräckligt för att jobba på en restaurang i Kista Centrum och åtta månader därefter började jag studera”, berättar Eliq med ett leende.
 
Komvux gymnasieutbildning slutförde hon på 8 månader. Sedan blev det, inspirerad av sin mammas och mormors arbeten som sömmerskor och styvfarmoderns arbete som designer, studier i modedesign, vilket följdes av studier i ekonomi och marknadsföring vid Stockholms universitet. Hon gjorde utmärkt ifrån sig, men på insidan blev det inte bättre – snarare tvärt om – depressionen blev starkare och självkänslan allt mindre.
 
”När jag sedan studerade tillskärarlinjen och design övertalade min dåvarande pojkvän, pappan till min dotter, mig att jag skulle syssla med grafisk design i stället. Han startade Fitnessförlaget ihop med Fredrik Paulún och därefter förlaget Grenadine Bokförlag i egen regi och behövde en grafiker, så då gjorde jag det – trots att magkänslan sa nej. Vi startade ett produktionsföretag för att även skapa jobb åt andra förlag och tillslut hade vi, när jag var 27 år, 25 anställda i Estland och Sverige”, minns Eliq.

Från design till egna böcker

”En dag fick jag förfrågan om att projektleda arbetet med ’Stora cocktailboken’. Förlaget hade idén men de hade ingen till att göra det. Trots att min självkänsla var i botten hade jag ett stort självförtroende som sa att jag klarade av vad som helst, så jag antog arbetet som gick ut på att både skriva, fota m.m. Boken kom ut 2010 och fick pris samma år, och så gavs den ut i tio länder”, berättar Eliq om det som var början på ett helt nytt kapitel i hennes liv – hon började skriva böcker.
 
”Vi hade ett hektiskt liv med mycket resor och samtidigt som jag arbetade åt andra förlag med design tog jag nu sats i det som jag själv tyckte om, faktiskt redan som barn – smoothies. Jag var bara 4 år när jag satt med en gaffel och mosade frukten som mormor kom med. Jag älskade smaken, och det är därifrån inspirationen till första smoothieboken kom. Och det som vi i dag kallar probiotika var någonting som mamma och mormor alltid förberedde hemma i köket – som t ex kombucha. Så jag började skriva om någonting som jag egentligen kunnat sedan barnsben samtidigt som jag också började studera mer kring det som intresserade mig (någonting som jag fortsatt med då jag tycker om att utvecklas)”, berättar Eliq.
 
Men det hektiska livet var återigen ett liv som Eliq inte ville ha. Hon var olyckling och fortfarande deprimerad. En dag sa hon därför upp alla anställa – hon ville inte ha ansvaret – och började arbeta bara med frilansare. Vid det här laget spenderade Eliq och pojkvännen vintrarna i Marbella och tanken om att det som saknades i hennes liv, samt det som skulle göra hennes liv lyckligt – barn – började. Men när dottern Jasmin föddes blev det inte bättre – Eliq var fortfarande deprimerad och hon förstod nu att hon behövde ta tag i sina trauman.

Glad kropp – glatt sinne

Det är detta resultat som vi ser i dag. Efter att ha provat traditionella metoder som besök hos psykoterapeut och annat var första steget till ett lyckligare liv kundaliyoga.
”Genom yogan och den kontakt jag fick med mig själv, andningstekniker m.m. kände jag hur blockeringarna började släppa och jag började må bättre. Nu började jag också på allvar att använda probiotika och jag kände hur min mage började må bättre och hela vardagen blev lättare – även ADHD:n, som jag nu ser som bästa gåvan någonsin då jag har så mycket energi”, förklarar hon.
 
Eliq sitter på En Suecos redaktion med ett stort leende. Hon skrattar när hon pratar om hur öppen hon har blivit med att prata om besvär som uppblåst mage, pruttar och liknande – hennes kropp har rensats från slaggprodukter och annat både fysiskt och psykiskt skräp. Eliq har gått till botten med sig själv, varit ärlig mot sig själv och nått fram till ett Jag med båda fötterna på jorden. Inte heller denna resa har varit lätt och har inkluderat bland annat separationen från pappan till hennes dotter, men i dag lyssnar hon helt på sin magkänsla, hennes kropp mår bra och hon har frid i sinnet.
 
Så det Eliq gör i dag som inspiratör, författare, workshop-hållare m.m. grundar sig på hennes egen resa till att må bra. Hon mår också bra av att hjälpa andra och håller därför inte kunskaperna för sig själv och uppmuntrar också alla som korsar hennes väg att i sin tur sprida kunskaperna vidare. Ett exempel på detta är probiotikan som hon gör; denna är hon mycket generös med samt ber dem som får probiotika att dela med sig när de själva får tillräcklig mängd.

Slutar inte studera

Innan Eliq lämnar redaktionen berättar hon att hon som nästa steg i livet har börjat lära sig mer om holistisk livssyn och medicin som grund till ytterligare en bok. Denna ska handla om antiinflammatorisk kost med tanken att låta maten bli ens medicin. Dessutom har hon fått förfrågan om att skriva en bok i stil med ”Stora yogaboken”, men det ligger fortfarande i framtiden.

”Framgångarna med mina ca 20 originalböcker och flera sammansatta böcker, samt allt annat, har jag nått tack vare att jag följer mina drömmar och har tilltro till min magkänsla. Som barn hade jag en dröm om att flytta till Sverige och trots att jag inte hade några som helst medel så gjorde jag det. Sedan var jag vilsen i många år men nu har jag hittat rätt, tack vare att jag följer min magkänsla. Vidare omger jag mig bara med positiva ting – ser t ex inte längre på tv, för allt är så negativt. Och så mår jag bra för att jag skalat av alla filter – vad du ser är den jag är, varken mer eller mindre!”, avslutar Eliq.

Kort info
Namn: Eliq Maranik
Född: 1981 i Estland
Bor: I Elviria
Familj: Dottern Jasmine
Gör: Arbetar för och strävar efter att få andra att må bra
Övrigt: Går avancerad yogalärarutbildning samt Ayurvedautbildning, NLP, och holistisk livscoach m.m. ”Jag kommer alltid att studera det jag tycker är roligt”, Eliq.
Det går återigen relativt bra i Spanien. I grova drag har landet tagit sig helskinnat genom krisen som slog undan benen på hela Europa, och speciellt Medelhavsländerna, för exakt 10 år sedan. Men Spanien tog sig upp över ytan på ett så bra sätt att landet, i hela det fina EU-sällskapet, fortfarande framställs som en förebild för att ta sig ur en kris och skapa tillväxt. Förtroendet för Spanien har återupprättats och Spanien har fått tillbaka självförtroendet. Tron på sig själv och framtiden speglas bland annat i spanska familjers besparingar, som i dag bara utgör 5 procent av hushållens inkomst. Det är mindre än någonsin. De senaste siffrorna från det ekonomiska rådet (IEE) visar också tydligt att tillväxten i den spanska ekonomin, 2,5 procent under 2018, primärt skapats genom nationell efterfrågan. Detta trots att arbetslösheten fortfarande ligger på 15 procent och den allmänna lönenivån i landet fortfarande är bland de lägsta i EU.
 
Precis som det finns anledningar för att lyfta på hatten finns det också orsaker till att se lite skeptiskt på framtiden, för det har hänt oerhört mycket på allt för kort tid i den stora omvärlden. Spänningarna mellan USA, Kina och Ryssland är inte bra för någon. Samma sak är det med det stundande Brexit. Än värre för Spanien är den hotande lågkonjunkturen i Italien, Frankrike och Tyskland, som är tre av Spaniens viktigaste exportmarknader. Den ekonomiska situationen i Tyskland överraskar och bekymrar alla – inte minst den spanska bil- och motorindustrin som förra året såg exporten till Tyskland minska med inte mindre än 35 procent. Och det berodde inte på att andra sprang iväg glada med ordrarna. Sanningen är att det inte fanns någon efterfrågan från tyskarna till att köpa.
 
Samma trender ses inom turistsektorn. De positiva siffrorna för Costa del Sol är ett undantag för nationellt sett har Spanien förlorat mellan 4-5 procent under förra året. Och återigen är det just tyskarna och fransmännen som inte är så reslystna längre.
Med den stora osäkerheten och nolltillväxten som i dag präglar stora delar av Europa kan man med all rätt fråga sig om Spanien kommer att klara av det och fortsätta den positiva utvecklingen? Och det hjälper bestämt inte att det gamla loket inom spansk ekonomi, Katalonien, fortfarande är helt urspårat – både ekonomiskt och politiskt. Det är just därför som parlamentsvalet den 28 april är så viktigt för Spanien. Nationen har behov av ett starkt, hållbart och ambitiöst projekt. Landet behöver bara lite politisk stabilitet och en smula kol för att få upp ångan.
 
Spanjorerna förtjänar det, för de har viljan. Spanjorerna är ett starkt och hårt arbetande folk (observera att jag skriver spanjorer och inte andalusier). Det finns inga som spanjorerna, som längtar efter att börja jobba och accepterar en 40 timmars arbetsvecka till en av EU:s lägsta löner – och endast fyra veckors semester per år på det. Det hade aldrig gått i norra Europa.
 
Den spanska ekonomiministern är säker på att det kommer skapas massa nya arbetstillfällen de närmaste åren. Nadia Calviño är säker på att Spanien har en stark ekonomi och står inför en ny tillväxt på 2,2 procent i år. Men det lyckas inte sänka mitt blodtryck. Tvärtom väcker det skrämmande minnen om hennes partikamrater och den tidigare statsministern José Luis Zapatero, som våren 2008 gick till val på löfte om full sysselsättning. Året efter stod han med en arbetslöshet på inte mindre än 20 procent. Varken han eller någon annan i PSOE hade sett att krisen låg och lurade. Det var det ingen som gjorde.
 
Det hoppas jag innerligt att den kommande regeringen kan, oavsett vilken färg den än må få. Både Spanien och spanjorerna förtjänar det.
Höjdpunkten på en spansk stads årliga fiesta har ofta någonting att göra med tjurar. Mer exakt handlar det om att på ett eller annat sätt misshandla en tjur, och på ett eller annat sätt försöka visa sitt mod genom att slå, spotta eller springa framför det 500 kg tunga djuret. Eller kanske tända eld på det.
Tjurfäktning känner vi till men det finns fler traditioner med tjurar och ibland skiljer terminologierna sig från den ena till den andra. Så vad innebär traditionerna?
Här försöker vi förtydliga några av dem.

Toro de fuego eller toro embolado

Det första betyder brinnande tjur medan embolado kan översättas till bollar eller knyten. Detta refererar till knyten som görs av ett tygstycke indränkt i tjära eller terpentin. I bägge fallen knyter man upp en tjur vid en stolpe på stadens centrala torg eller på tjurfäktningsarenan. De nämnda knytena fästes sedan på hornen och så tänder man eld på dem. På en del platser virar man kläder eller tidningspapper runt hornen, häller på tändvätska och tänder eld. Ett tredje alternativ är att binda fast facklor i hornen, eller fyrverkerier. Sedan släpps tjuren fri på torget eller på gatorna, där den springer in i allt möjligt för att försöka komma undan flammorna. Men det kan brinna i flera timmar och tjäran eller vad det är som använts droppar under tiden ned på djuret. Resultatet är brända horn, öron, ögon m.m.
År 2018 hamnade en man i kläm mellan en tjurs brinnande horn och ett staket. Han dog.

Toro con soga

Det ska förstås som tjur med rep. På en del platser kallas det också toro con cuerda. Tjuren är alltså bunden kring hornen.
När tjuren är bunden, toro ensogado, släpps den ut på gatorna. Här försöker folk sedan hålla fast den som om det var en hund i koppel. Men detta djur väger bara en hel del mer, det har horn och är inte van att vara kopplat, så för att få tjuren att bete sig rätt både bland annat slår man den och drar den i svansen. Allt medan hornorkestern spelar.
Denna föreställning äger rum i cirka 90 olika städer, i flera olika regioner, bland annat i Madrid, Andalusien, Baskien, Kastilien och León samt Navarra och en av de mest populära platserna är staden Lodosa.

Bous a la mar

Detta översätts till tjur i havet. Och det är just vad det är. Detta äger främst rum i Katalonien och Valencia, därav det katalanska namnet.
Här festar man genom att springa med tjurar efter sig till en hamn som är stängd på tre sidor, så att det bara är öppet ut till vattnet. Allt går ut på att locka ut tjurarna hela vägen till kajkanten och så drar man sig åt sidan i sista sekunden så att tjurarna ramlar i vattnet. Vill inte tjurarna göra detta används alla möjliga metoder och den person som får tjuren att ramla över kajkanten vinner.
Därefter seglar båtar ut till tjurarna, det kastas rep kring halsarna och så försöker man dra upp djuren i land. Dock lyckas det inte alltid och det händer att tjurar drunknar.

Encierro

Detta är tjurrusen som arrangeras i många, olika städer men som bäst känns igen från San Fermínfestivalen i Pamplona. Namnet encierro kommer från den inhägnad som tjurarna står i fram till att loppen börjar. Härifrån släpps varje dag, mellan den 7-17 juli, sex tjurar ut på gatorna kl. 08.00. Aficionados och ofta även mer eller mindre alkoholpåverkade personer springer framför, bredvid och bakom tjurarna en del av sträckan. De kan inte följa med tjurarna hela vägen. På bara ett par minuter springer tjurarna de 825 metrarna upp till stadens tjurfäktningsarena, där de samma eftermiddag ingår i tjurfäktningen, vilken för det mesta slutar med förväntat resultat.
Under San Fermínfestivalen besöks Pamplona av ca 1,5 miljoner människor.

Correbous

Uttrycket correbous är vida använt. På katalanska betyder det tjurrus men ordet används allmänt för tjurrus, tjurbränning och tjur i koppel. Tjurrus kan också heta bous carrer. Sistnämnda fenomenet kallas för bous capllaçats i de två östra regionerna i landet och där kallas toros embolados för bous embolats.

Toro de la Vega

De hittills nämnda så kallade traditionerna lever fortfarande vidare medan en, Toro de la Vega, som firats i Tordesilla, Valladolid, har förbjudits. Denna festival kan översättas till tjur på ängen. I samband med denna festival dödades en tjur varje år på datumet för Virgen de la Peña i september. Detta gjordes i 500 år.
Det gick till så att tjuren släpptes ut på gatorna där den drevs ut på ängen vid Dueroflodens bredder. Där stack hundratals människor, till fots eller till häst, tjuren med spjut, som om de var picadores under en tjurfäktning. De stack och stack tjuren, åter och åter igen, tills den gav upp och dog.
År 2016, efter en hel del protester från djurrättsorganisationer m.m., förbjöd kommunen den så kallade traditionen. I stället hålls nu för tiden en encierro, vilket långt ifrån alla invånare är nöjda med.
 
 
Fakta
- Det uppskattas att ca 3 000 tjurar dödas varje år i samband med de nämnda traditionerna. Denna siffra inkluderar inte de tjurar som dödas under tjurfäktningar.
- När den lokala regeringen i Katalonien år 2010 bestämde sig för att förbjuda tjurfäktning misslyckades det att inkludera de andra traditionerna.
- Tjurfäktning är fortfarande endast förbjudet i Katalonien och på Kanarieöarna.
- Den tidigare konservativa centralregeringen fick stöd hos författningsdomstolen som 2016 underkände de lokala regeringarnas beslut.
- Trots det förbjöds det att döda tjurar på arenan på Balearerna år 2017. Sedan dess får en tjurfäktning pågå i maximalt 10 minuter. Tjuren får sedan återvända till frihet.
- Det kanske hålls färre tjurfäktningar än tidigare men det hålls fortfarande flera av de i denna artikel nämnda festivalerna, då intresset faktiskt ökar, enligt djurrättsorganisationen AnimaNaturalis.
- Pengarna till traditionerna kommer i de flesta tillfällen från kommunens kassa, alltså är det skattebetalarna som betalar.
- Har kommunen inte råd med en tjur används i ställer en kviga eller till och med en kalv.

Senaste artiklarna från En Sueco

Sol- och sommartips

Solen både ger liv och dödar. Men en sak är säker; utan sol skulle det inte finnas något liv. Vi har...

Hälsa

Lider du av allergi?

Chloe och Friederich är holistiska behandlare som ser din kropp som en helhet och erkänner att din l...

Hälsa

Veras Veranda: English muffins

Jag älskar English muffins – de passar utmärkt till frukosten med bacon, ost och stekt ägg i. Men de...

Gastronomi

La Ruta del Cares – vildare än så här blir det int…

La Ruta del Cares ligger i Picos de Europa i norra Spanien, och om man inte har besökt dessa vilda b...

Utflykter

Japansk mispel – kommer från Kina och vurmas för i…

Det är bråda dagar hos mispelodlarna hos Cooperativa Estepona när En Suecos journalist talar med koo...

Gastronomi

Fläktande solfjädrar

Fläktande solfjädrar

Använder du solfjäder i sommarvärmen? Är du en av dem som fläktar häftigt med den, kanske du har til...

Tema & Profiler

Hemligheten till att slippa ryggvärk

Här är ett häpnadsväckande fakta: ca 95 procent av det läkande arbetet jag gör hos Centro Sanum hand...

Hälsa

Balneario Aguas de Villaharta

Övernattning
 Precis bredvid Djurlyckoland ligger ett litet lanthotell som heter Balneario Aguas de...

Utflykter

Marias Djurlyckoland i Córdoba

Nästan symboliskt har Jorge, fincans frigående åsna och Marias reskamrat, tagit plats precis vid inf...

Tema & Profiler

Tarifa – mongoliska tält och militärbunkrar

Jag öppnar ögonen och tittar rakt upp i det runda taket där ångböjda trälameller håller tältduken up...

Utflykter

Utflykter

La Ruta del Cares – vildare än så här blir det inte

La Ruta del Cares ligger i Picos de Europa i norra Spanien, och om man inte har besökt dessa vilda berg ännu så måste jag säga att de bjuder på en ena...

Utflykter

Balneario Aguas de Villaharta

Övernattning
 Precis bredvid Djurlyckoland ligger ett litet lanthotell som heter Balneario Aguas de Villaharta. Här övernattar En Suecos utsända efte...

Utflykter

Tarifa – mongoliska tält och militärbunkrar

Jag öppnar ögonen och tittar rakt upp i det runda taket där ångböjda trälameller håller tältduken uppe högt ovanför oss. En mild levantevind har hålli...

Utflykter

Gastronomi

Veras Veranda: English muffins

Jag älskar English muffins – de passar utmärkt till frukosten med bacon, ost och stekt ägg...

Gastronomi

Japansk mispel – kommer från Kina och vurmas för i Sayalonga

Det är bråda dagar hos mispelodlarna hos Cooperativa Estepona när En Suecos journalist tal...

Gastronomi

Restaurangbesök: Las Islas – mat, själ och äkthet i skön sym…

Restaurangen Fairuz ligger ihop med Hotel Las Islas i Torreblanca, Fuengirola. Att ta sig ...

Gastronomi

Veras Veranda - Hemgjord Daim

Jag älskar att göra godis till barnen – för det första för att jag vet vad de får och hur ...

Gastronomi

Sabor a Málaga - Färskfriterade chips och nyrostade nötter

Patatas Artesanas Paco José     Vacker gottebutik  Det är nästan ...

Gastronomi

Sabor a Málaga - Citroner

Exporterar norrut I en ensam industrilokal på landsbygden i Alhaurín de la Torre möter vi...

Gastronomi

Sport

Estrella Damm Andalucía Masters 27 – 30 juni

Fantastiska golfrundor under vilka spänningen och de exalterade känslorna ökar under veckan. Det han...

Golf

Golf i Solen: Så var då vårsäsongen till ända

Årets säsong startade den 14 september och avslutades den 29 april på Santana. I år låg påsken mycke...

Golf

AHN Golf - Juni

AHN har för sina evenemang fått tillgång till en fantastisk klubblokal i Club Nautico, med utsikt öv...

Golf

Tema & Profiler

Fläktande solfjädrar

Fläktande solfjädrar

Använder du solfjäder i sommarvärmen? Är du en av dem som fläktar häftigt med den, kanske du har till vana att vila den i handen eller döljer du ansik...

Tema & Profiler

Marias Djurlyckoland i Córdoba

Nästan symboliskt har Jorge, fincans frigående åsna och Marias reskamrat, tagit plats precis vid infarten när jag anländer. Åsnans öron, som hela tide...

Tema & Profiler

På andra sidan: Kan homosexualitet botas?

Söker du personlig utveckling, vidareutbildning eller ny inspiration så är utbudet av kurser, föredrag och seminarier större än någonsin. Flera nya ku...

Tema & Profiler

Cudeca: Secondhandbutikerna med ett viktigt syfte

Det är fredag och klockan är 09.55. Utanför Cudecas nya butik i Los Boliches, precis bredvid saluhallen, står redan tre personer och väntar på att dör...

Tema & Profiler

Kommunalvalet 26 maj: Partido Popular spänner musklerna

I flera kommuner fick rösterna räknas extra noggrant innan det slutgiltiga valresultatet presenterades. Som väntat blev kommunalvalet en rysare, för i...

Tema & Profiler

Vad går du och tänker på Dr. Alban?

Hans namn är Alban Uzoma Nwapa men alla känner vi honom som Dr. Alban, som i början av 90-talet slog igenom stort med hitlåtar som bland annat ”Hello ...

Tema & Profiler

Systrarna Pilqvist Stenberg: Stella & Diana

I Fuengirola bor två systrar som valt sin egen väg. Dagarna fylls med högstadie- och gymnasiestudier på distans samt dans, sång och skådespel, och mån...

Tema & Profiler

Nikki Beach – 20 år med firande

Nikki Beach, det familjeägda och -drivna internationella varumärket för lyxliv och gästfrihet firar nu 20 år i branschen. Varumärket, vilket är det fö...

Tema & Profiler

Kultur

Så här kommer du igång med att spela på casino i Spanien

Befinner man sig på en turistort i Spanien är det inte alltför svårt att leta sig fram till ett av landets över 20 landbaserade casinon. Det är dock i...

Kultur

Qué Pasó: SWEA-international firade 40 år!

Världens största 40-årsfest gick av stapeln lördagen den 11 maj när SWEA International fyllde 40 år och alla Sweor runtom i världen firade. Drygt 7 00...

Kultur

Art Gaucín

OPEN STUDIOS2019 24 till 26 maj och 31 maj till 2 juni   Konstnärerna i Gaucín öppnar sina ateljéer för allmänheten under den årliga Art Gaucí...

Kultur

El Cid: Spaniens populäraste folkhjälte

Nästan tusen år efter hans död är Rodrigo Díaz de Vivar, mer känd som El Cid, fortfarande Spaniens populäraste folkhjälpte – och en nationalikon. &nb...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com