alt

Men, så är det inte här i Spanien, långt därifrån. 60% av de arbetande spanjorerna mellan 25 och 30 år forsätter att bo hemma hos föräldrarna. Bland studerande i samma åldersgrupp är procentsatsen betydligt högre. Så vad är då orsaken? Det är inte så enkelt att det beror på en enskild faktor. För även om spanska ungdomar, precis som svenska, tycker det är väldigt bekvämt att komma hem till färdig middag, betalda räkningar och nytvättade kläder, så är det inte detta som nödvändigvis håller dem kvar hemma efter att de blivit vuxna. Verkligheten är att detta är en komplex fråga där traditioner, ekonomi och religion spelar en avgörande roll.

Låt oss börja med de ekonomiska faktorerna. Studier finansieras inte med hjälp av statliga studiemedel som i Skandinavien. Än mindre man har föräldrar med mycket bra ekonomi, har man begränsade möjligheter till studier i andra städer än sin egen hemort och därmed förblir man boende hemma. Det är heller inte någon hemlighet att det är tufft att ta sig in på arbetsmarknaden i Spanien. Ytterst få hittar ett fast arbete direkt efter avslutad utbildning, utan får vara tacksamma för tidsbegränsade kontrakt som inte bara innebär en mycket osäker framtid, utan också är dåligt betalt.
Minimilönen i Spanien är 624 euros per månad och det är inte få som tjänar runt denna summa. Och många företag sätter det i system att anställa nyexaminerade på korttidskontrakt med mycket lägre lön. I det här sammanhanget betyder det att många blir boende hemma länge hos sina föräldrar.

En annan mycket viktig ekonomisk faktor är bostadspriserna i landet, med ett högt kvadratmeterpris, som här i området, är det svårt att komma in på bostadsmarkanden utan ekonomiskt stöd. Det är också mycket svårt för många med låg lön att hyra en lägenhet och närmast intill omöjligt för dem som inte har ett fast arbete. Dessutom vägrar flertalet av spanjorena att hyra lägenhet. De flesta vill flytta direkt in till en köpt lägenhet, även om detta i praktiken innebär att man blir boende hemma längre än vad man räknade med. När de äntligen får en fast anställning köper många lägenhet i projekt som ännu bara är i planeringsstadiet, något som betyder att det kan gå 4-5 år från man betalat första inbetalningen på lägenheten till den är färdig. Under tiden bor man hemma i sitt pojk- eller flickrum

Några försöker likväl att frigöra sig från sina föräldrar och flyttar till eget boende. Statistiken säger att ungdomar under 30 år som bor själva använder 80% av lönen till boendekostnader. Det är något som självklart inte är praktiskt möjligt om man inte får någon annan ekonomisk stöttning, antingen från föräldrar eller eventuellt dela lägenhet med någon annan. Fortfarande är det få spanska par som är sammanboende, i varje fall om man följer statistiken. Men spanska ungdomar håller mycket dolt för omvärlden. Däribland samboskapet, så statistiken är knappast helt tillförlitlig inom detta område. Föräldrar och familjer som har tillräckligt ekonomiska medel hjälper ofta sina barn med att köpa lägenhet och inte helt oväntat blir flertalet av dessa köpta i närheten av barndomshemmet. Det att spanska ungdomar bor hemma länge och/eller bosätter sig i närheten av föräldrarna bekräftar också myten om att spanska familjeband fortsätter att vara starkt knutna. Att bo i föräldrarnas omedelbara närhet betyder för många både trygghet och uppbackning vilket gör det enkelt att handskas med praktiska problem, som exempelvis barnpassning. Och bo hemma... det betyder i stort sätt att mamma fortsätter tvätta dina kläder och lagar din mat, trots att du kanske förlänge sedan fyllt 30. Varför flytta till en standard som är lägre än den man är van vid, när man lever som en kung hemma? Så även om familjebanden är viktiga, ska man inte sticka under stol med att många spanska ungdomar blir uppassade och bortskämda av föräldrarna, mest av mamman, tills de har nått en ålder där det är långt mer naturligt att kalla dem vuxna än ungdomar. Och att spanska män forstätter vänta med att flytta hemifrån till de gifter sig och funnit ett substitut till mammans hushållstjänster, är heller inte någon hemlighet.
Genomsnittsåldern för giftemål är 31 år för män och 28 år för kvinnor i Spanien.

Något främmande för många av oss nordbor är hur skilsmässor hanteras i en del spanska familjer. Vid en separation är det faktiskt inte ovanligt att man flyttar hem till sina föräldrar igen. Och har man barn, då tar man såklart dem med sig! Att en familj består av pensionerade föräldrar, ogifta och frånskilda barn samt barnbarn låter surrealistiskt, är det också en realitet. Just därför är starka familjeband viktiga samt förmågan till att ignorera/undvika en del faktorer, som vi också nämnde i förra numret.


Intervjuer:

Jesús Requena (33), Málaga, lärare.
Jag bodde med mina föräldrar tills jag var 27 och jag är glad över att ha bott för mig själv ett bra tag. I mitt fall har det varit svårt att bo hemma. Jag ville flytta hemifrån då jag var 16 och jag flyttade faktiskt tre gånger när jag fyllt 18. Det gick någon månad men sen var det alltid något, antingen bristen på arbete eller att sommaren kom med sin skoningslösa prisdiktatur. Det är vanligt att man måste betala mer från juni till september, upp till det tredubbla, och då var det kört. Av 500-600 elever jag har haft de senaste 5 åren är den en som har flyttat och bor för sig själv när han fyllde 18. Det är en låg procent!

Det är tufft att vara ung i Spanien och kanske tuffare här på kusten. Turismen är nog väldigt bra för ekonomin, men den sätter en otrolig press på hyresmarknaden, vilket är den enda möjligheten för att flytta och bo för sig själv. Prata inte om möjligheten att kunna köpa sig något, det är så att säga något helt i det blå.
Lyckligtvis stödjer föräldrarna alltid sina barn, även om det kanske blir lite för mycket av det goda. Många föräldrar, kanske mer mödrarna är fäderna, är överbeskyddande och vill inte att barnen ska flytta hemifrån. Mödrarna låter inte gullgossen göra något i hushållet och det är en del som medger att de inte har lust att flytta hemifrån. Jag tycker det borde vara obligatoriskt att flytta. Alla behöver den erfarenheten. I Spanien har man en väldig stark familjesammanhållning. En av mina grannar har en barnrik familj och det har slutat med att de köpt en hel fastighet så föräldrar och alla barnen kan bo i närheten av varandra.


María Hernández (21), Nerja, förnärvande fabriksoperatör och kontorsanställd.
Jag bor med mina föräldrar och det är jag än så länge nöjd med, under rådande omständigheter. Jag har också bott hos en faster i centrum då jag hade ett arbete där. För mig, och i stort sätt alla mina vänner, är det omöjligt att flytta och bo för sig själv, även om det är det jag vill och drömmer om. Min verklighet är att jag brukar tjäna runt 800 euros i månaden och den billigaste lägenhetshyran jag kan hitta här ligger runt 500 euros, vilket ger 300 euros kvar till alla andra utgifter. Ekvationen går alltså inte ihop. En möjlighet är att flytta ihop med andra, men då måste man känna varandra bra eller flytta ihop med sin käresta, på så sätt klarar man sig någorlunda på två inkomster. Av alla mina vänner är det bara dessa som bor i egna lägenheter. Alla andra bor hemma hos familjen och vi träffas på barer, parker eller hemma hos de par som har hus. Man har en väldigt inskränkt möjlighet till ett eget liv.

Jag tycker staten gör det svårt för oss ungdomar. Jag tänker mycket på att vara oberoende, komma och gå när jag vill, ta med vänner hem osv. Men man måste vara realistisk. Jag har ett bra förhållande till mina föräldrar, men det är klart man grälar mycket med dem man bott ihop med hela sitt liv. Framtiden ser lite mörk ut, för min situation kommer nog inte att ändra sig nämnvärt i framtiden och jag vill inte vara beroende av att ha en käresta för att kunna bo för mig själv.

María Aguilar (36), privatlärare, Marbella.
Jag bor återigen med mina föräldrar, efter att jag separerade för nästan tre år sedan. Jag gör det självklart för att jag är tvungen till det. Även om jag har två jobb och två intäkter, så räcker det inte långt. Jag började bo för mig själv rätt tidigt. 18 år gammal drog jag till Málaga för att gå på universitet och där hade jag en lägenhet, så som de flesta från städer lite ut i periferin. Sen drog jag till Sevilla och fortsatte studera med lite jobb vid sidan om i fyra år till. Även om det inte kan kallas att vara självständig, när man får pengar av föräldrarna är det en vanligt sätt att komma hemifrån. Jag flyttade tillbaka till min föräldrar när jag var klar på universitetet och gick rakt in i arbetslösheten. Jag använde tiden till vidarutbildning och hade några arbeten men ingen med tillräcklig inkomst för att klara alla boendekostnaderna ensam. Under de exklusiva åren jag var tillsammans med min man bodde jag med honom i en egen lägenhet. Då det tog slut var det för mig och min dotter att flytta hem igen till mina föräldrar. Om jag får någon statlig eller kommunal draghjälp? Det är bara en dröm, där finns ingenting att hämta. Och jag tror det är något staten tar för givet att det är normalt att bo med föräldrarna, och föräldrarna ställer alltid upp för barnen.

Med den lönen jag kan förvänta mig finns det ingen möjlighet för mig att hitta någonstans att bo. För några år sedan var det möjligt att hyra för 180-200 euros. Idag, efter det att Coín och området här omkring blivit så populärt för utlänningar, är det omöjligt att finna något under 500 euros. Då får man ha en bra inkomst och det är det inte lätt att hitta. Jag ser att mina chanser är att göra en test för offentligt anställda, och därmed få ett bra betalt, och inte minst ett arbete. Av dem jag känner bor alla antingen i egna hem med deras make eller hemma hos föräldrarna. Så att säga, utan undantag, kommer kvinnorna från hemmet när de gifter sig. De har kanske ett fast förhållande, men lever var och en för sig under flera år för att spara till insatsen till en lägenhet.

alt

Några menar att den österrikiske Josef Fritzls-rättegången har gett oss en anledning till att ifrågasätta om livstidsfängelse är ett tillräckligt straff för att hålla sin dotter inspärrad i 24 år och våldta henne 3 000 gånger? Det är händelser som denna som ger dödsstraffsanhängare luft under vingarna med argument som att staten inte ska använda pengar till vård och terapi till sådana människor. Istället ska man skicka dem till elektriska stolen. Vi har frågat både spanjorer och svenskar vad de anser om dödsstraffet och rättssystemet som sådant.

Rosario García, pensionär
Dödsstraff är fel för staten gör sig skyldig till samma förbrytelse som den man dömer för mord. Däremot tror jag mycket på livstidsstraff, om det varar hela den dömdes liv. Jag tror inte på terapi och psykologisk hjälp till fångar. Har man en gång slagit ihjäl någon, så kan man göra det igen, det har vi sett titt som tätt. Det kan mycket väl hända att de innanför murarna uppför sig på ett bra sätt, men så snart de kommer ut återgår de till den kriminella banan. De har det helt enkelt i blodet, tror jag. Därför ska de tungt belastade fångarna, så långt som möjligt, spärras in för alltid. Det spanska rättssystemet fungerar generellt dåligt idag. Domarna strejkar, det saknas personal och arbetet hopar sig. Det är fullständigt oacceptabelt att det går så lång tid från det man begår ett brott till saken avslutas och man kan avtjäna sitt straff. Jag förstår heller inte varför det är så lite kontroll i fängelserna. Det är ju mer droger innanför murarna än utanför. Man borde anställa fler poliser som är utbildade på att göra fängelsena säkrare och mer disciplinerade.

Mikaela Rudolfsson, översättare
När man hör om riktigt grova förbrytare som begår brott som inte kan förlåtas är det lätt att tänka tanken: "han/hon har inte rätt att leva längre". Men vid närmare eftertanke så anser i alla fall jag att dödsstraff borde vara förbjudet. Det är helt omoraliskt att ta en annan människas liv oavsett hur grovt brott personen i fråga har begått. Man kanske aldrig kan rehabilitera riktigt grova förbrytare, men man bör i alla fall försöka. Det betyder inte enligt min åsikt att man ska släppa ut dem i samhället sedan, utan låta dem sitta livstid bakom lås och bom. Dödstraff är ju som tur är inte tillåtet i vare sig Spanien eller Sverige, men när jag bodde i USA så tog de faktiskt livet av en människa i den stat jag bodde och det kändes fruktansvärt. Ett bra skäl till att dödstraff inte borde vara tillåtet är faktiskt att det kan visas sig med tiden att personen var oskyldig. Det har ju hänt att fel person har blivit avrättad vid mer än ett tillfälle, och det är sånt som bara inte får hända. Angående den österrikiske mannen som hade sin dotter inspärrad så tycker jag att han ska sitta inne resten av livet. Självklart ska han aldrig bli benådad och frisläppt i förtid.

Ester Chenoll Ruíz, hemmafru
Jag är helt klart emot dödsstraff. Ingen har rätt att ta livet av en människa. Gör staten det, är den lika kriminell som den morddömde. Då gör samhället det legalt att slå ihjäl. Generellt tycket jag inte att rättssystemet fungerar bra i Spanien. För det första är processen för långsam och för det andra reduceras straffen för hårt. Jag tror straffsatsen är sträng nog som den är, men problemet är att det inte tillämpas i praktiken. Mördare döms till 40-års fängelse med kommer ut efter 12-15 år, livstid är inte livstid osv. Det ger en dålig signal till de kriminella. Även om jag tycker terapi är bra och tror att alla människor kan hjälpas, så finns det undantag. Han från Österrike, som spärrade in sin dotter i 24 år, är ett exempel. Han är utanför all psykologisk hjälp och borde spärras in i en liten cell utan kontakt med omvärlden för resten av sitt liv. Då kunde han känna på sin egen medicin. En allmän fängelsevistelse är en för mild dom.

Sven Bergman, pensionär
Det är en stor fråga, om man tänker på risken för ett justitiemord. Ja, då håller jag mig till att vara emot dödsstraff, men förseställer jag mig att en sjuk man som Fritzl hade förgripit sig på mina barn, då är det ingen tvekan om att han skulle få dö som straff. För övrigt tycker jag att Fritzl-saken ger en skrämmande bild av den värld vi lever i - en värld där man helt enkelt ser till sig själv och blundar för vad som sker i omgivningen. Jag menar, hur kan det var möjligt att ingen av grannarna eller familjen Fritzls bekanta har fattat mistankar. Det låter helt enkelt otroligt. Nej, jag tror att människorna i Amstetten har vänt ryggen till för att inte bli inblandade i något obehagligt. Det är en ohygglig tendens som jag menar man bör ta tag i.

Nicola Peréz Abbaschiano, affärsidkare
Jag är både för och emot dödsstraffet, för det beror helt på brottets karraktär. Generellt tycker jag det saknas disciplin och respekt i samhället. Det leder till att allt är tillåtet och hamnar man i fängelse är det för några få som är inhysta på hotell. Många fattiga invandrare har det bättre i fängelset än på gatan, där de begår inbrott och överfall för att klara sig. Och det är verkligen ett problem, att begå brott inte ger något straff. När man talar om grova brott som mord och pedofili är jag nästan säker på att dödsstraff kunde vara en bra lösning. Kan man inte införa dödsstraffet igen så borde minimum vara livstidsstraff, gärna med tvångsarbete kombinerat med undervisning och terapi. Kanske det kan bli så att det skapar lite rädsla för systemet och att folk tänker sig för mer än en gång innan de bryter mot lagen. Jag har själv vuxna barn och om exempelvis min son skulle komma hem och berättade att han haft ihjäl en annan människa skulle jag ringa till polisen meddetsamma. Jag har gett dem en sträng uppfostran och vid sådana här tillfällen står lagen över blodsband.

Niklas Karlsson, studerande
Jag är helt klart emot dödsstraff. Det är förkastligt och mycket gammaldags. Sådana metoder hör inte till vår värld, man hugger ju inte heller av handen på en tjuv. En sådan som Josef Fritzl är helt klart sjuk och oavsett vad han har gjort är det samhällets plikt att hjälpa honom. Jag är helt klar över att det kräver massor med resurser, både mänskliga och ekonomiska, men det måste vara den rätta vägen. Hans familj måste få förlåtelse annars kommer de inte vidare med sina liv. När man följer dödsstraffen i USA på TV får man förnimmelsen av att det ofta finns ett reellt tvivel om att det är justitiemord. Det är fruktansvärt! Och dessutom att dödstraffet tillsynes inte fungerar som kriminalitetsförebyggande - bara för den personen som sitter i elektriska stolen, såklart. Men med alla mord som sker i USA bör man kunna se att det inte har någon preventiv effekt.

alt

"Folk frågar sig inte vem de ska rösta på, utan vad är meningen med att rösta" skriver dagstidningen El Mundo och det är kärnan i debatten om Europaparlamentsvalet den 7 juni.
Det är ytterst få som vet varför och vem de ska rösta på. Det är mycket lite fokus på själva valet och det är lite underligt att de annars så demokratiskt vana européerna inte är mer på hugget när man tänker på hur stor makt som är samlad i EU-parlamentet. En tysk undersökning visar att 84 procent av all lagstiftning i medlemsländerna härrör direkt eller indirekt ifrån Bryssel och Strassburg.

Soffliggarna i ständigt ökande antal
Går opinionsmätningen i uppfyllelse, som EU:s statistiskakontor gjorde förra året, så vill bara omkring 34 procent av väljarna i de 27 medlemsländerna rösta vid valet.
I undersökningen svarade 62 procent att det inte finns någon anledning att rösta då det inte kommer att ändra någonting. 55 procent av de tillfrågade säger att Europaparlamentet inte i tillräcklig grad engagerar sig i frågor som berör dem.
Paradoxalt nog har intresset för att rösta dalat desto närmare vi kommer valet.
I en uppföljande opinionsmätning som företogs i slutet av 2008 sade 37 procent att de skulle rösta. Det är i sig en tillbakagång i förhållande till valet 2004 då 45,3 procent, vilket plötsligt låter mycket, av samtliga röstberättigade EU-medborgare valde att rösta.

Okunskap eller vanmakt
Ofta hör man att EU är alltför komplicerat, att ens röst när allt kommer omkring inte har någon betydelse och man vet inte tillräckligt för att rösta. Det finns en ständig frustration över den evinnerliga ja- eller-nej-diskussionen, regleringen av Lissabon traktatet som strandat samt en skepsis mot de folkvalda i Europas enda gemensamma demokratiska råd.
I Spanien satte kampanjerna igång först på allvar i maj då partierna offentliggjorde sina kandidater till de 50 mandat som Spanien har av de totalt 736 medlemmar vilket det europeiskaparlamentet består av efter den 7 juni, (idag består rådet av 785 medlemmar).

Partipolitik och PP
Kandidaterna utses av partierna. Överst på konservativa Partido Populars lista, som består av 26 kandidater, är förra inrikesministern Jaime Mayor Oreja. De 26 kandidaterna anser Mayor Oreja vara ett tecken på kontinuitet, stabilitet och erfarenhet. Nummer två är den härdade politikern Luis de Grandes som under PP:s regeringsperiod 1996 -2004 var partiets talesman i riksdagen. Nummer tre är Teresa Jiménez Becerril som har varit offer för ETA:s terrorism.
"Vi ska vinna och sätta stopp för Zapatero och lansera ett alternativ baserat på våra värderingar," säger Mayor Oreja till dagstidningen ABC.
Den konservativa politikern hänvisar naturligtvis till den dåliga ekonomin i Spanien, men också i övriga Europa. Han efterlyser med andra ord traditionella konservativa egenskaper:
"Vi har under flera år levt över vår förmåga och det är på tiden att vädja till alla EU-medborgare. Personliga attityder ska ändras, både arbetsgivare och arbetstagare ska tänka på att göra vad de kan för att vi alla skall komma ur krisen," citerar ABC.
Han är säker på att den europeiska konservativa flygeln vill ha makten i Bryssel och i Strassburg efter den 7 juni. Opinionsundersökningar pekar på att PP får 25 av de 50 spanska mandaten.
"Det finns fyra miljoner orsaker till att fördömma den socialistiska politiken," säger Mayor Oreja med hänvisning till de fyra miljoner arbetslösa i Spanien, som han kallar "Europas sjuka medlem".

PSOE och den yttersta vänsterflygeln
Frontfiguren på den socialistiska listan är den tidigare justitieministern, kanariske Juan Fernando López Aguilar, medan nummer två är Ramón Jáuregui.
PP kallar PSOE:s valprogram för "ett innehållslöst ideologiskt program" medan PP enligt Ramón Jáuregui "bara försöker utnyttja valet till Europaparlamentet som en trampolin för att nå till La Moncloa". Det är ett faktum som PP inte gör några stora ansträngningar för att dölja, men en seger till PP tycker Ramón Jáuregui inte är berättigat.
"Det är ju deras skuld att vi har krisen som är skapad under deras senaste regeringsperiod," sade han under en presskonferens.
Nummer tre är den tidigare kommunikationsministern (Fomento), andalusiska Magdalena Álvarez, som kommer från San Fernando, Cádiz, som vill kämpa för att Andalusien ska forsätta njuta av de stora eurobidragen från Bryssel.
Det största partiet på den yttersta vänstern, Izquierda Unida (IU), slår ihop påsarna med likasinnade IU, EBB, EUiA, ICV och IR och överst på denna lista står Willy Meyer Pleite från IU.

Nationalistiska och gröna sammanslagningar
Utöver de förutnämnda ställer en sammanslutning av partimedlemmar från åtta olika partier också upp under namnet Coalición por Europa. Bland dessa finns PNV, PA (Partido Andalucista) och andra regionala partier. Överst på denna lista är Ramón Tremosa från CDC (Coalición Canaria), medan PA har satt Carlos Bautista på listan.
Där utöver finns det ännu en union som kallar sig Europa de los Pueblos - Los Verdes (Europas folk - De Gröna) som på liknande sätt också består av en bokstavssoppa, bland annat RC, BNG och EA. Spettskandidaten är Oriol Junqueras från Esquerre Republicana de Catalunya (ERC). Partiet hade tidigare friat till CiU för att de tillsammans skulle ställa upp med en gemensam katalansk lista, men fick se sig avvisad av CiU.
Bland listorna finner man också Unión Pregreso y Democracia (UPyD) med Fransisco Sosa Wagner överst på listan och Libertas-Ciudadanos de España som består av C, UPS och PSD med Miguel Durán Campos som frontfigur.

Bekänna färg
"Om EU inte hade existerat hade man varit tvungen att uppfinna det," skrev tidigare Felipe González i maj i El Pais, med det tillät han sig stjäla Kofi Annans ord om FN.
Den föredetta PSOE-statsministern fortsatte: "Det finns inga nationella lösningar på globala problem" och det måste man ge honom rätt oavsett om man är anhängare till EU eller ej. Men det är inte den frågan som ska besvaras den 7 juni. Däremot frågan om vem som bäst kan rädda oss ut ur knipan vi befinner oss i. Om man själv inte vet vem är vem i den långa listan av namn kan man rösta på en politisk färg, annars avskriver man sig möjligheten att välja vem som under de närmaste fem åren ska träffa 85% av alla beslut som påverkar vår vardag.

Fler länder aspirerar till medlemskap
På ett EU-toppmöte i maj diskuterades åter möjligheten att ansluta fler östeuropeiska länder. Moldavien, Ukraina och Vitryssland, där det råder närmast diktatoriska tillstånd, är de som knackar på. Även Albanien vill vara med. Den tidigare så extremt kommunistiska balkanstaten lämnade i april in en formel ansökan.
Det är kanske en lång väg kvar för Albanien men landet blev samma månad, samtidigt med Kroatien, inviterat in till NATO. Från det tidigare Jugoslavien väntar redan lilleputt-nationen Montenegro svar på sitt SU i sin ansökan som blev inlämnad i december 2008 och Bosnien och Serbien förväntas ansöka under 2009.
Turkiet väntar naturligtvis också på svar. Vägen till EU har varit lång och fylld med svårigheter, fler skapade av Turkiet än av EU. Landet har inte förmått att fullgöra de nödvändiga reformerna som bl. a. mänskliga rättigheter.
Speciellt Frankrike och Tyskland motsätter sig Turkiets medlemskap och deras sistnämnda kansler, som bekant är hårt pressad av de många turkarna på hemmaplan, har föreslagit att Turkiet istället ges ett "privilegierat partnerskap", med andra ord ett handelsavtal. Den asiatiska staten är idag Europas sjätte största ekonomi och är fortfarande brohuvudet mellan Europa och de mer extrema muslimska länderna.

Vet någon var utgången är?
De första EU-politikerna var nödvändigtvis självlärda och reglerna har på vägen blivit omgjorda, så att de fått en något mer hanterbar storlek.
Det gäller till exempel regeln om begränsningar i offentliga budgetunderskott. Tyskland insisterade tidigare på efterlevnad av Stabilitetspakten, men både Tyskland själv och Frankrike har brutit Stabilitetspakten under ett par år med att ha ett för stort underskott i de offentliga finanserna.
På grund av den ekonomiska krisen har man dock beslutat att Unionen återigen kan acceptera större offentliga budgetunderskott än de som Stabilitetspakten tillåter, vilket också ger Spanien ett nödvändigt andrum.

Spanien presiderar över EU under första halvåret av 2010
Spanien övertager från nyår ordförandeskapet i EU och ska presidera det första halvåret av 2010. Statsminister Zapatero Rodriguez lovar att man under de sex månaderna ska fokusera på att återuppliva ekonomin, utveckla människorättigheterna i Europa och förstärka EU:s roll på den globala scenen.
Den internationella delen vill man, enligt dagstidningen El País, fokusera på det speciella förhållandet till Latinamerika, förnyelse av samarbetet med USA och på problemen i Afrika, som han menar representerar den största faran för global säkerhet.

Bedrägeri i Bryssel
Tidigare under året blev en rapport från EU:s egna revisorer offentliggjord. Den visade att flera av parlaments ledamöter ganska enkelt hade fuskat med räkenskaperna med de 150 miljoner euros som de 785 medlemmarna varje år har för att anställa assistenter och kontorspersonal.
Enligt nyhetsmagasinet Time har flera av medlemmarna använt en del av pengarna till att täcka personliga utgifter eller överfört pengarna till företag vars enda uppgift var att ta emot dessa pengar.
Den 92 sidor långa rapport blev inte frivilligt offentliggjord. Det var endast tack vare en holländsk parlamentsledamot, Paul van Buitenen, som la ut den på sin hemsida och därigenom fick offentligheten kännedom om dess existens.
Revisorerna hade bara undersökt 167 ut av 4 700 utbetalningar till anställda under en vanlig månad och nämner inga namn. Trots det ville viceordförande för parlamentet ligga lågt med utredningen och undvika offentliggörandet.
"Europaparlamentet kan inte hävda att man är Europas samvete när detta sker," säger Van Buitenen till Time.
Det är samme holländare som inte hade lust att följa reglerna och hålla tyst 1999 som var med om att bringa hela Europakommissionen på fall.
Samtidigt har det kommit i dagern att många parlamentsledamöter säkrat en livslång extrapension tack vare en omstrid fond som opererar skattefritt i Luxemburg. Parlamentet har hittills hemlighållit namnen på de c:a 1 100 politiker som valt att tacka ja till att ta emot upp till 100 000 euros om året. Detta är utöver den pension som de naturligtvis är berättigade till från sina hemländer. Fonden, som stänger för nya medlemmar den 1 juli, skulle i det ögonblicket ha ett jättestort underskott och frågan är om EU-medborgarna nu ska betala politikernas extra pensioner.

Senaste artiklarna från En Sueco

Spel som blivit populära igen

Vare sig det handlar om kläder, musik eller andra trender så går allt i cykler. På senare har 90-t...

Övrigt

Tomas Karlsson: Med tennis genom hela livet

Sedan fyra år tillbaka går det att finna tennisakademin Tomas KarlssonsTennis Academy på Haza de Alg...

Tema & Profiler

Panettone (video)

Matglada spanjorer har mycket att tacka sina tidigare ockupationsmakter för. Fenicierna, som kom omk...

Gastronomi

Visa mig din...
Motorcykel

Det var egentligen i ett annat ärende som jag mötte Gonzalo Ros. Han är nämligen ägare och driver hu...

Tema & Profiler

Spaniens grundlagsdag firas den 6 december

Drygt 200 år kanske inte tycks vara så lång tid men den spanska grundlagen antogs faktiskt bara två ...

Kultur

Underhållande aktiviteter i Valencia

Valencia är Spaniens tredje största stad men hamnar ofta i skuggan av populära Madrid och Barcelon...

Övrigt

Lyxiga nöjen i Madrid

Spaniens huvudstad är en av Europas mest attraktiva platser. Hit kommer miljontals turister om åre...

Övrigt

Upplev Barcelona på kvällen

Barcelona har länge varit ett av Europas hetaste dragplåster bland resande turister världen över...

Övrigt

Sov gott om natten – bli glad om dagen

Vi vet alla hur viktig en god nattsömn är för vårt välmående och är du en av dem som vaknar flera gå...

Hälsa

Magga Nancy: Kreativt lugn, glädje och trygghet i …

Vi sitter på en patio till ett litet vitt hus mitt i Fuengirola. Trots att det med svenska mått mätt...

Tema & Profiler

Salchichón de Málaga: På besök i Pizarra för att u…

När man kommer från Málaga och kör in i den lilla byn Pizarra, kan man snart svänga höger in på Call...

Gastronomi

Veras Veranda: Morfars honungskaka

Det är november. En årstid som jag älskar då det nu passar riktigt bra att stå i köket och baka elle...

Gastronomi

Utflykter

På ”turistutflykt” i det autentiska Spanien – en gastronomiupplevelse i Alfarnatejo

Jag är inte turist på Costa del Sol men trots det lät denna ”turistutflykt” så spännande att det inte var några svårigheter att övertala mig att följa...

Utflykter

Mérida – Spaniens Rom

Staden Mérida är huvudstad i regionen Extremadura och det är ca 400 km från Málaga till Mérida. Trots avståndet är det värt att bege sig dit, för där ...

Utflykter

Vélez de Benaudalla och Cerro del Toro ved Motril

Här presenteras en superfin dagsutflykt under vilken vi besöker en fin anläggning med lodräta trädgårdar och spännande grottor, samt en sympatisk käll...

Utflykter

Gastronomi

Panettone (video)

Matglada spanjorer har mycket att tacka sina tidigare ockupationsmakter för. Fenicierna, s...

Gastronomi

Salchichón de Málaga: På besök i Pizarra för att upptäcka de…

När man kommer från Málaga och kör in i den lilla byn Pizarra, kan man snart svänga höger ...

Gastronomi

Veras Veranda: Morfars honungskaka

Det är november. En årstid som jag älskar då det nu passar riktigt bra att stå i köket och...

Gastronomi

Saffranmarkerna i Castilla-La Mancha

Det råder en känsla av magi över den lila marken som vilar i ljuset av morgonsolen. En gla...

Gastronomi

Ingenio Nuestra Señora del Carmen: Gyllene droppar från Figi…

Högt upp i den vita bergsbyn Frigiliana, ovanför Nerja, tronar en hög, vit fasad. Med sitt...

Gastronomi

Sopa Cachorreña
: Varm apelsinsoppa

Välkryddad, gul och exotiskt. Denna apelsinsoppa är så sydspansk i sitt uttryck att man nä...

Gastronomi

Sport

Den yngsta kaptenen: Promoverades i Málaga CF efter tre oper…

I Málaga CF:s kända säsong i La Liga 2017-2018, när de åkte ur La Liga, hamnade den unge uruguayaren...

Sport

Familjen glad: Från den engelska kylan till värmen på Costa …

Han skrev under sitt första professionella fotbollskontrakt när han var 16 år. Nu är han fast spelar...

Sport

ÄNTLIGEN tillbaks till Golf i Solen

Fredagen den 5/10 var en mycket viktig dag för oss skandinaver. Då var det höstupptakt med Golf i ...

Golf

Tema & Profiler

Tomas Karlsson: Med tennis genom hela livet

Sedan fyra år tillbaka går det att finna tennisakademin Tomas KarlssonsTennis Academy på Haza de Algarrobo Country Club, som ligger utmed vägen mellan...

Tema & Profiler

Visa mig din...
Motorcykel

Det var egentligen i ett annat ärende som jag mötte Gonzalo Ros. Han är nämligen ägare och driver husbilsfirman Flamenco Campers, som hyr ut husbilar...

Tema & Profiler

Magga Nancy: Kreativt lugn, glädje och trygghet i färger

Vi sitter på en patio till ett litet vitt hus mitt i Fuengirola. Trots att det med svenska mått mätt är höst skiner solen, vars strålar värmer gott, o...

Tema & Profiler

Qué Pasó: Festernas fest när AHN Fuengirola-Mijas firade 50 år!

Stämningen var på topp när AHN Fuengirola-Mijas firade 50-årsjubileum den 20 oktober på IPV Palace i Fuengirola. 400 personer, både medlemmar, vänner ...

Tema & Profiler

På andra sidan... Vad ska vi göra med en halv tunnelbana?

Man skulle kunna tro att det är svårt att hålla masken i 12 år. Varje gång det yttras någonting nytt kring tunnelbanan i Málaga, alltså Málaga metro, ...

Tema & Profiler

Nu strömmar invandrarna till Costa del Sol

Med sitt geografiska läge har Spanien alltid varit en populär inkörsport till Europa för invandrare. I år strömmar dock fler flyktingarna än någonsin ...

Tema & Profiler

Toastmasters Club – where leaders are made

Hjärtat slår snabbt och hårt i bröstet, handflatorna är svettiga och munnen så torr att orden nästan inte kan formas. Så är det många som känner när d...

Tema & Profiler

Smörgåstårtans dag – en uppskattad tradition i Fuengirola

Det har väntats ett helt år men nu äntligen är det dags igen. Det handlar naturligtvis om Smörgåstårtans dag, som i år, liksom de fyra senaste åren, f...

Tema & Profiler

Kultur

Så här kommer du igång med att spela på casino i Spanien

Befinner man sig på en turistort i Spanien är det inte alltför svårt att leta sig fram till ett av landets över 20 landbaserade casinon. Det är dock i...

Kultur

Spaniens grundlagsdag firas den 6 december

Drygt 200 år kanske inte tycks vara så lång tid men den spanska grundlagen antogs faktiskt bara två år efter den äldsta av de svenska nu gällande grun...

Kultur

Singles Day – världens största shoppingdag

De flesta har hört talas om Black Friday och kanske även om Cyber Monday, men nu tar en helt ny dag sig in på banan i Europa. Det handlar om Singles D...

Kultur

Málagas fördömda film

Inspelningarna raderades upprepade gånger under mystiska omständigheter från olika datorer, en brand bröt ut, skådespelarna skadade sig och en av skåd...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com