Den lilla delen av Spanien, som på den ena sidan vänder sig ut mot medelhavet och på den andra lutar sig mot Rif bergen, som är marockansk mark, skapar med sina blott 12,3 kvm grund för oproportionellt många oroliga episoder och lika många verbala stridigheter mellan Spanien och Marocko. I snart 500 år har Spanien haft makten över dessa två kolonier på Nordafrikas kust. De båda enklaverna sticker som naglar i ögonen på den marockanska regeringen som menar att de har den geografiska rättigheten till områdena.

Är det dags att återge området till Marocko?
Nej, menar inte bara spanjorerna utan också marockanerna, de berbiska stammarna som bor i de närliggande områdena.
Men hur är det med invånarna i Melilla? Hur står de ut med att leva tillsynes omgivna av fientlighet ute vid den avlägsna gränsen?
 

”Du bör inte vara här”, säger en tjänsteman från Guardía Civil som är en av många som patrullerar här i ingenmansland mellan Melilla och Marockos Nador-provins.

”Och du får inte fotografera”, tillägger en annan, som menar att förbudet kräver en förklaring: ”Det skapar bara oroligheter”.

Sistnämndas påbud kommer för sent och jag beger mig tillbaka in i folkmassorna som omger den största av tre gränsstationerna i Nador. Här är det som på en dammig marockansk marknad; en säljare kränger apelsiner från en enkel låda medan en annan en hög Kleenex, och så vidare.

”Här är det mycket fredligt nu”, berättar en av tjänstemännen, denne från Policia Nacional, som övervakar mängden. ”Oroligheterna vid gränsen var bara några marockaner som i övrigt inte representerar de berbiska stammarna som bor i denna del av landet”, säger tjänstemannen med ett leende, men som liksom sina kollegor från Guardía Civil har en tydlig motvilja mot fotografering.

Jag lämnar den tryckande stämningen och den eländiga miljön. En fördel med Melilla är att det aldrig är långt till någonting. Det är gångavstånd till allt.
Ju närmare centrum jag kommer, ju mer välskött är det och efter ett tag kommer jag fram till strandpromenaden i den gamla stadsdelen, där jag har avtalat tid med Javier Mateo. Han är både medlem av stadsfullmäktige och är vice turistminister i den lokala, konservativa regeringen som råder över Melillas knappt 78 000 invånare.

Berberna och rifeños
”Vi lever i lugn och fred”, säger Javier Mateo. ”Vi har mycket få problem med våra grannar som är de berbiska stammarna i Rif-bergen. De är inte araber, även om de naturligtvis är marockanska medborg-are ser de sig själva som berber. Du hör inte heller arabiska här, men tamazight, som är berbernas ursprungliga språk”.

Han refererar till berberna som rifeños, rif-bor, en befolkningsgrupp till vilken han också räknar in-vånarna i Melilla. ”Vi bor ju vid Rif-bergen” insisterar Javier, som dock erkänner att han först och främst är spanjor. ”Vi är nog mer spanska än spanjorerna på fastlandet”, tillägger han efter närmare eftertanke, medan han ber servitören på caféet om en cortado. Vid grannbordet serveras myntate som för med sig doften från det omkringliggande Marocko in till Spanien.

Javier fortsätter att prata om skillnaderna mellan Spaniens och Marockos invånare, vilket inte enbart bottnar i etniska och sociala intressen. Boende i Melilla inte känner sig hotade av de omkringligg-ande områdena, och att ingen tror att enklaven någonsin kommer bli någonting annat än spansk.
”Kom ihåg att Marocko blev ett självständigt land först 1956. Trots att området fram till dess tillhörde Frankrike, levde berberfolket sina egna liv – som de alltid har gjort och som de fortfarande gör. Nu tillhör de Marocko, men som jag tidigare nämnt tror de inte på den marockanska monarkin”, säger den 46-åriga politikern som fortsätter att förklara: ”på grund av denna misstro straffar den marockanska regeringen befolkningen här i de nordligaste provinserna. Utveckling är ett närmast icke exister-ande begrepp och i några av landsbyarna fick man först nyligen rinnande vatten. Det är otroligt fattigt här. Du kan helt enkelt inte jämföra det med områdena kring Ceuta eller Tanger”.

Han är därför säker på att det inte var berberna som låg till grund för problemen vid gränsen tidigare under året. ”Det har nästan alltid varit folk utifrån som skapat oroligheter. Redan under 1700- och 1800 talen var det stammar från söder om Marocko som plundrade Melilla. Oavsett vad, så var det i alla fall få rif-bor bland upprorsmakarna som trots att de är vida omtalade bara bestod av en liten grupp människor.

Vi har alltså inga problem med berberna, men det är någonting helt annat med problematiken med dem som kommer från söder om Marocko och söder om Sahara.”

Ömsesidigt beroende
Förutom en viss ovilja mot den marockanska mon-arkin och sårade, förnärmade, territorala känslor, önskar berberna inte att Marocko ska överta Melilla då det lilla spanska området betyder arbetstillfällen och handel.

”Man fruktar naturligtvis att om Spanien skulle lämna området så skulle det snart bli lika fattigt som i resten av Nordmarocko. De kommer inte ha någon att handla med och de kommer att förlora en mängd arbetstillfällen”, säger Javier.

Varje dag går 30 000 berber över gränsen till enklaven. ”Invånarna från grannprovinsen Nador, kan passera gränsen till Melilla genom att bara visa fram ett Nequa, som berberna kallar deras ID-kort. Det är likadant som att vi kan gå över gränsen med vårat ID. Vill vi stanna längre måste vi ta med pass, men man måste ha visum för att kunna resa in i själva Spanien”, konstaterar han. Majoriteten av berberna passerar dock gränsen till Melilla varje morgon för att jobba eller sälja varor. Det är en av förklaringarna till det skeva förhållandet i området, men som på ett konstigt sätt ändå är ömsesidigt fördelaktigt för båda parter.

Arbetslösheten i staden säger han är ”relativ”. Officiellt är den på ca. 20%, lika som i stora delar av Spanien, menar Javier. Det är bara mycket högutbildade och kvalificerade människor som inte vill ta ett annat arbete som är arbetslösa.

Den höga arbetslösheten i Spanien hindrar alltså inte de många berberna att hitta arbete, vilket naturligtvis inte är ett okänt fenomen. ”Mitt hembiträde kostar omkring 400 euro i månaden plus seguridad social, och när jag växte upp hade min pappa ett bageri och han var alltid tvungen att anställa marockaner då han inte kunde hitta spanjorer som ville eller kunde baka bröd”, säger Javier.

Samtidigt påstår han att han är positiv till att hjälpa människorna på andra sidan av det sex meter höga stängslet. ”Med de 400 euro försörjer hon hela sin familj. Jag har dessutom ett hus vid stranden i Marocko där jag på sätt också är med och skapar arbetstillfällen”, säger han. Han nämner också lite skamset att Melillas invånarna inte återvinner enligt ordets egentliga mening. Ingenting kastas ut, alla sopor skickas över gränsen vilket är anledningen till varför man ibland ser bilder på hur människor kommer upp och slåss om paketen.

Gränsen förr och nu
Under 1996 steg immigrationen till Spanien. Folk från söder om Sahara började i högre grad försöka ta sig över Medelhavet till det europeiska fastlandet och över Atlanten till Kanarieöarna eller gränsen till Melilla.

”Vi var helt enkelt inte förberedda. Vid en tidpunkt var det över 2 500 människor som levde här på gatorna. Vi hade inga avtal med dessa människors hemländer för att kunna skicka tillbaka dem, och Marocko gjorde ingenting för att försöka förhindra att de kom så långt som hit”, förklarar Javier.
Han menar att grannlandets brist på insatser beror på bristande stöd från EU. Men även på grund av att Spanien hade pressat FN att hitta en lösning på situationen i Västsahara, som Marocko invaderade efter att Spanien hade lämnat området 1976. Detta är varför förhållandet mellan de två länderna ännu mer spänt.

500 års samliv
I Melilla lever fyra folkgrupper, av vilka 45 procent är spanjorer och 45 procent berber (främst muslimer). De resterande 10 procenten är fördelat mellan judar och hinduer. Enligt Melillas turistbyrås hemsida lever de i fredlig samexistens vilket kanske låter som en överdrift, men enligt Javier är det inte det.
”För det första går våra barn i samma skolor. Vi får samma undervisning och som en naturlig sak lär vi oss också att respektera varandra. Vi firar också varandras helgdagar. Till exempel är alla skolorna stängda idag för att alla firar den judiska högtiden Simchat Torah. Ett annat exempel är muslimska barn som alltid deltar i paraderna kring De Tre Heliga Kungarna”, säger Javier, som också förklarar hur muslimerna i Melilla i mångt och mycket lever som spanjorerna. Till exempel får de bara ett par barn och bland hans vänner finns muslimska par där mannen stannar hemma och passar barnen medans hon arbetar. ”Skillnaderna i kultur och religion har existerat sida vid sida i 500 år. I min umgängeskrets finns det också muslimer, judar och hinduer, och så finns det kristna berber. Vi kan alla dricka en öl och äta jamón serrano tillsammans. Och, för övrigt så går jag i mässan med Hassan. Religiösa koncept är helt utsuddade här”, insisterar han.

När Marocko blir EU-medlem
Som avslutning måste jag fråga om han verkligen inte kan föreställa sig att Marocko en dag övertar Melilla. ”Nej, Melilla förblir spanskt”, säger han bestämt.

Min nästa fråga, som handlar om huruvida stängslet längst Melillas gränser blir kvar, tas inte så allvarligt: ”Det försvinner nog den dag Marocko blir medlem i EU, en fråga som regeringen har stort intresse för. Men till dess är det många faktorer som spelar in, till exempel Marockos avsaknad av mänskliga rättigheter, men också påståendet att marokanska kungen skulle vara en ättling till profeten Muhammed. Fram till dess ligger ett spanskt Melilla i EU:s intresse och ett stängsel förblir nödvändigt då vi fungerar som ett filter för immigration från hela Afrika till Spanien och resten av Europa”.

Det var en gång ett litet and i norr. Där levde de flesta människor trygga och lyckliga på pappret. De ansågs vidsynta och öppna för människor som behövde få ett nytt hemland. De undvek till och med ibland att bejaka sina traditioner, att sjunga sin nationalsång eller flagga med landets flagga. Allt för att de nya landsmännen inte skulle känna sig utanför. På ytan var allt fint och snällt.

Få av landets politiker tycktes fundera på vilket land och vilket folk som EGENTLIGEN kan tänka sig att överhuvudtaget tona ner sig själva och sina egna traditioner till förmån för andra kulturer. Få tycktes tänka att det skulle kunna bli problem på sikt.

Baksidan fanns där, groende under ytan på sina håll, irritation och känslan av att någon utomstående kom och tog av det de egna förfäderna byggt upp.

Nu är det år 2010. I Sverige har Sverigedemokraterna (SD) fått plats i riksdagen. Redan långt innan valet fanns det tydliga indikationer på att de nationalistiska strömningarna i Sverige börjat få ett starkare stöd bland befolkningen. Trots det tycks SDs förhållandevis starka valresultat komma som en överraskning för många. Inte minst tycks förvåningen stor inom de etablerade partierna. Deras frustration och ovana att stå inför nya uppstickar-partier med radikala åsikter har hittills bl a tagit sig uttryck i ett antal märkliga icke-demokratiska uttalanden och beteenden.

Motageranden eller ignoranta uttalanden gent-emot SD från etablerade partier är på sätt och vis begripliga men ter sig ur demokratisk synpunkt ganska orimliga. Demokrati bygger, som de etablerade partierna just påpekar i diskussioner rörande SD, bl a på åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Nu har SD yttrat sig om sitt och fått (om än begränsat så ändå ökat) gehör hos vissa för sina åsikter. Det kan var och en tycka precis vad den vill om. Däremot, att som etablerat parti, med erfarna politiker i toppen, i ena meningen fördöma och förklara att SDs åsikter är odemokratiska, för att i nästa mening stå upp för yttrandefriheten ter sig märkligt.

Samhället sårbart
Jag förstår frustrationen över SDs ökade mandat. Jag känner den själv. Sverigedemokraterna utgör en knivskarp påminnelse om världens sårbarhet. Hur skört allting är och hur snabbt ett samhälle kan förändras. För att förhindra djupgående mer allvarliga effekter får SD därför INTE ignoreras. Jag vill nog påstå att SD, rätt hanterat, märk väl INTE ignorerat, kan innebära en hälsosam väckarklocka för Sverige. Det finns så många fina ord om integration och förståelse. Men hur det än är kan Sverige nog inte förneka att några av pusselbitarna fortfarande fattas för hur nya svenskar med utländsk bakgrund VERKLIGEN ska kunna komma in och bli svenskar på lika villkor, med avseende på bl a både rättigheter och skyldigheter. Det finns kanske inget land som helt löst ekvationen för hur människor som kommer till ett nytt land ska bli en del av samhället och delta på lika villkor. Och ekvationen är inte enkel. Men att se att läget är kritiskt och att ekvationen nu måste lösas, det är bara sunt. Kanske bör vi tacka SD för det. Om deras ökade makt i och med det senaste valet kan få större delen av Sverige att vakna och börja se verkligheten så finns det väl alla möjligheter för Sverige att gå framåt på ett bättre mer seende sätt. Att förmå se problem är en förutsättning för att kunna lösa dem.

Det kan argumenteras att Sverige kommit längre än många andra länder och att integration tar tid. Men Sverige har inte kommit hela vägen. Integration kanske tar tid. Men det är en märklig inställning att gömma sig bakom. Sverige som har så bråttom och kommer så fort fram på många andra plan. Sverige och svenskarna som är så snabba på så mycket annat, som tar till sig ny teknologi, nya medier, kommunikationsmedel, och som reser mer än de flesta folk. Kan inte Sverige nu ha lite av den brådska och konkreta handlingskraft som tycks finnas i landet i andra sammanhang? Kan inte Sverige nu se de komplikationer och problem som för tillfället gör att SD fått ökat stöd samtidigt som segregationen av nya svenskar till stor del består och i viss mån ökar/cementeras? Om regeringen nu börjar utgå från det som ÄR och inte det som SÄGS VARA och sätta upp konkreta planer för integration med rimliga krav på både nya och gamla svenskar blir det en annan koppling till verkligheten.

Sverige del av sin integration
En artikelrubrik ”Tystad debatt skapar SD:s framgång” (Brännpunkt i SvD 101006) säger mycket tycker jag. Vi svenskar kan emellanåt känna oss ställda inför sydländska länders rättframma sätt att diskutera. I Spanien hörs det ofta snabbt om någon tycker något är fel. Det kan ibland gå hetsigt till, åsikter och temperament är påtagliga i Spanien. För mig är det ofta befriande. Det känns bättre att få uttrycka sin sanna åsikt än att bara få uttrycka det som är politiskt korrekt.

Det är svårt att tänka sig att Spanien skulle avstå från sina traditionella firanden och högtider eller undvika religiösa rum för att inte stöta sig med de som inte delar samma religion. Spanien bejakar sin historia. För att inte vidare föda misstro och misstänksamhet behöver de etablerade partierna nu tydligt tala om för svenskarna hur det framtida Sverige ska se ut. Om svenska politiker och svenska folket framöver svänger om och börjar våga prata om problem innan de växer sig för stora finns inget behov av missnöjespartier (om det nu är det SD representerar). Det är nödvändigt, inte minst med tanke på det Erik Ullenhag, ny integrationsminister (FP), påpekade häromdagen: ”För mig är det viktigt att Sverige står upp för att vara ett öppet land. 600 000 utlandsfödda människor i Sverige gick till jobb-et i morse, betalar skatt och bär i hög grad upp den svenska välfärden”.

Sverige måste få vara en del av integrationen. Låt Sverige behålla sina traditioner och vara stolt över dem. Det som Sverige stått för är ju faktiskt det som gjort att landet nu har möjlighet att ta emot människor och erbjuda dem ett nytt hemland. Det måste betyda att Sverige med sina traditioner, folk och sin demokrati stått för något bra. Vi kan behålla det, det betyder inte intolerans att inte förminska sig själv, och det har inget med SD att göra.

Det svenska riksdagsvalet ägde rum den 19 september 2010 och röstdeltagandet steg med 2,01 procentenheter till 84,63%, jämfört med 81,99% i 2006 års val.

I Spanien bor 6143 röstberättiga svenskar. Utlandssvenskarnas röster räknas in i totalen, men det förs ingen separat statistik över deras valdeltagande. Men vad känner egentligen Spanien-svenskar? Är de som är utflyttade fortfarande intresserade av svensk politik?

En Sueco intervjuade 5 svenskar boende på kusten för att höra deras åsikter kring detta, samt för att höra vad de tänker kring faktumet att Sverigedemokraterna (SD) tagit sig över 4 % gränsen och hur de blivit bemötta.

Frågorna vi ställde till dem var:
1. Röstade du i det svenska riksdagsvalet 19 september 2010?
2. Följde du med i valupptakten och partidebatterna inför valet?
3. Vad tycker du om resultatet?
4. Bör vilket parti som helst få ställa upp i det svenska riksdagsvalet?
5. Tycker du att det är rätt av riksdagspartierna att vägra ett samarbete med ett parti som valts av folket, vilket vi sett är fallet med SD?
6. Tycker du att det är viktigt för dig som Spanien-svensk att följa med i den svenska politiken?
7. Bör utomlandssvenskar ha rösträtt i svenska val?

Namn: Juha Husu


Ålder: 40
Civilstatus: gift
Yrke: kock
Antal år i Spanien: 6
1. Nej, för jag har inget intresse.
2. Nej, men jag såg valvakan.
3. Ingen kommentar, men det finns inget intresse.
4. Absolut, det är vad en demokrati går ut på.
5. Det går inte att vägra invalda partier, det är ju demokrati.
6. Ser jag en stor rubrik på internet kan jag gå in och läsa.
7. Ja, vi är ju svenska medborgare, sen om man väljer att inte rösta så är det upp till var och en. Annars skulle det vara som att säga att jag inte har rätt till mitt svenska pass.

Namn: Mikael Andersson


Ålder: 47 år
Civilstånd: gift
Yrke: egen företagare
Antal år i Spanien: 23
1. Ja, för att jag har släkt i Sverige som påverkas av resultatet av valet.
2. Ja, jag följde debatter samt såg valvakan.
3. Jag tycker resultatet är bra, dock är det negativa att ett parti får en vågmästarroll, oavsett vilket parti det är.
4. och 5. Ja, jag tycker att alla partier som uppfyller kraven ska få medverka, även SD. Det vore odemokratiskt annars.
6. Ja, men jag tror att intresset för politik avgör om man röstar, och kanske också vilken samhällsklass man tillhör.
7. Absolut. Sverige är mitt moderland. Trots att jag inte bor i där vill jag ju att min släkt har det bra och en dag kanske jag flyttar tillbaka, då vill jag ju ha varit med och påverkat.

Namn: Annelie Andersson

Ålder: 36
Civilstånd: gift
Yrke: butiksbiträde
Antal år i Spanien: 2
1. Ja, för om jag väljer att flytta tillbaka vill jag veta att jag haft chansen att ha påverkat.
2. Nej, inte så mycket, men jag läste nättidningar och såg lite på TV.
3. Ja, jag tycker att rätt allians vann.
4. Ja, så länge kriterierna uppfylls.
5. Man kan ju inte bortse från hur folk har röstat, då är det ju inte en demokrati.
6. Det är inte döviktigt, men jag har alltid röstat. Jag söker inte aktivt efter information, men tillräckligt för att ha en åsikt.
7. Det är klart, vi är ju svenska medborgare.

Namn: Kersti Lindström


Ålder: 74
Civilstatus: änka
Yrke: aktiv pensionär
Antal år i Spanien: 11
1 och 2. Ja och ja, jag är intresserad av politik och jag har själv suttit med i kommunfullmäktige i Ronneby.
3. Bra, men jag tycker det är konstigt hur de behandlar SD så illa. Vi har yttrande frihet i Sverige, man hånar ju de som röstat på dem.
4 . Det beror på vad det är för parti, inte om det har kriminell koppling.
5. Det är oförskämt att utesluta SD då de faktiskt blivit valda av svenska folket.
6. Ja, eftersom jag fortfarande har barn i Sverige och vill deras bästa.
7. Ja, jag tycker att man som utlandssvensk ska ha kvar sin rösträtt, man kanske har kvar relationer till landet, eller kanske flyttar tillbaka en dag.

Namn: Ragnar Löfdal


-Ålder: 64 Civilstånd: ogift Yrke: advokat, Antal år i Spanien: nyanländ
1. Ja, för att ha möjlighet att påverka Sveriges framtid.
2. Ja, som gammal lokalpolitiker är jag mycket intresserad.
3. Resultatet är tillfredsställande, dock synd att alliansen inte fick majoritet.
4. Självfallet. I en demokrati ska alla få ställa upp så länge de inte bedriver kriminell verksamhet.
5. Varje parti väljer själva vilka de vill samarbeta med.
6. Ja, och mitt intresse för är stort, men det är svårare att följa med kring politiken när man bor utomlands.
7. Ja, det är oerhört viktigt. Skälen till att bo utomlands kan ju variera och många flyttar ju också tillbaka efter några år.
 


Väskor, klockor, solglasögon, skärp, CD- och DVD-skivor och diverse krimskrams säljs av gatuförsäljare, som i de flesta fall kommer från afrikanska länder. Till en början kan det vara ett litet sött inslag i stadsbilden, men när säljare nummer sju kommer fram och man fortfarande är inne på samma cortado, på samma uteservering, har charmen för länge sedan försvunnit. Förutom att vara besvärande för både invånare och besökare överträder tydligen gatuförsäljarna också en hel del lagar, inte bara när det gäller immigration, arbets- och uppehållstillstånd, utan även när det gäller gatuförsäljning och försäljning av kopior. Oavsett vad man känner för afrikanernas situation så är deras närvaro uppenbart ett problem i många spanska städer.
Uppehåller de sig här illegalt? Och om de inte gör det, varför gör inte myndigheterna någonting åt det?

Nej, är det rätta svaret på den första frågan. Den andra däremot, den är mer komplicerad att besvara, och vi har därför talat med myndigheterna, som personifieras av Pedro Padilla, Policia Nacionals talesman i Málaga.

Från båt till flyktinganläggning
”Vi kan inte bara skicka tillbaka de illegala invandrare som kommer till våra kuster, eller som lyckas komma in i landet på andra sätt, då alla enligt EU:s lagstiftning har rätt till 40-dagars transit, under vilken deras fall ska behandlas. Under den tiden ska de inkvarteras i flyktinganläggningar”, säger Pedro Padilla.

Det finns åtta stycken av dessa anläggningar, kallade Centro de Internamiento para Extranjeros (CIE) i landet, bland annat en i Málaga. Under dessa 40 dagar försöker myndigheterna först och främst identifiera invandrarna och fatta beslut kring deras fortsatta öde.
Här blir det ännu mer komplicerat.

”Problemet i detta sammanhang är att långt ifrån alla afrikaner har några papper över huvudtaget. Det kan bero på att de kanske är födda på gatan eller ute på landsbygden där de tillhör en stam. De kanske kommer ifrån ett land som helt enkelt inte registrerar sina invånare. De har därför heller inga identitetshandlingar. Dessa människor kan leva ett helt liv utan att ha ett enda papper som visar på deras existens.

För att kunna ge dem uppehållstillstånd måste vi naturligtvis veta vilka de är och varifrån de kommer. Och för att kunna skicka hem dem igen måste vi ha samma information. Det räcker inte med att bara förmoda att en immigrant kommer från t ex Senegal, för de senegalesiska myndigheterna vill se bevis på att personen är senegalesisk medborgare, innan de kommer in i landet igen.” förklarar polisens talesman, som inte vet hur många invandrare det rör sig om .

Det spanska uttrycket för just dessa invandrare är, ”los sin papeles” (de utan papper), och det stämmer verkligen.

40 dagar och sedan ut på gatan
De spanska myndigheterna kan inte skicka tillbaka invandrarna och de får bara, återigen enligt EU, hålla dem i flyktinganläggningarna maximalt 40 dagar. Därefter släpps de helt enkelt ut.

”99,99 procent av alla illegala invandrare väntar egentligen på att bli utvisade, vilket kommer att ske den dagen vi kan bevisa vilka de är. Innan någon lämnar en flyktinganläggning har vi naturligtvis upprättat en akt för denne, tagit fingeravtryck, etc. så att vi kan följa personen”, säger Pedro Padilla.
Att bara skicka tillbaka dem till en kust eller till en plats i öknen är inte ett alternativ. Det sägs att det har hänt tidigare, vilket samtliga humanitära organisationer fördömde. Spanien anklagades att ha gjort ett sådant försök, bara tanken är helt omänsklig. Självklart kommer Pedro Padilla ihåg de rabalder som uppstod då den spanska polisen i Melilla för några år sedan beskylldes för att ha kört ut en busslast med invandrare i öknen, där det påståddes att de blivit lämnade utan mat.

Han rycker på axlarna. ”Vi kan naturligtvis inte bara dumpa människor i öknen.” säger han och fortsätter: ”Vi har flera gånger följt med immigranterna till deras förmodade hemland, t ex Senegal. Ofta genomförs dessa resor i samarbete med det andra landet. Men vi har faktiskt varit tvungna att resa tillbaka från Dakar med samma personer ombord för att de senegalesiska myndigheterna inte ville godkänna papprena.”
Det enda alternativet är alltså att låta dem gå fria i Spanien, utan uppe-hållstillstånd.

Efter att de lämnat flyktinglägren beger sig de flesta till en stad som de har hört talas om eller där de känner någon. Då ska de hitta ett jobb eller någon annan form av inkomstkälla.

”Till sakens natur hör att de inte kan få ett vanligt lagligt arbete. Tidigare tillät man att de hjälpte till med jordbruksarbeten såsom oliv- eller jordgubbsplockning, men de jobben har polackerna tagit över nu. Så det finns inte så många alternativ kvar”, förklarar Pedro Padilla.

Söker dem som står bakom
En av de få möjligheter för att få mat för dagen är att illegalt sälja förfalskade varor. En verksamhet som är strukturerad som ett pyramidföre-tag, informerar polisen. Och så är vi tillbaka där vi började; de många gatuförsäljarna.

Man ser ofta att polisen arresterar några av dem medan några andra lyckas komma undan, men det resulterar ändå aldrig i färre försäljare. På frågan om varför man inte arresterar alla, svarar polismannen:

”Vi genomför några arresteringar, men här hamnar vi i en svår situation. Den spanska straffrätten ger normalt omkring tre månaders fängelse för denna typ av företeelse. Samtidigt, enligt lagen vid första gångsgripande med ett straff på under två år, så är det villkorlig dom som gäller”.

Med andra ord så släpps gatuförsäljaren igen. Polisen konfiskerar de varor som han (nästan alltid) eller hon (mycket sällan) hade på sig. De har också möjlighet att kontrollera om invandraren är registrerad. Om inte så tas fingeravtryck och ännu en akt skapas, ännu ett nummer i mängden. Ibland är immigranten redan registrerad med fingeravtryck, kanske efter vistelse i en av de nämnda flyktinganläggningarna, men myndigheterna kan fortfarande inte säkert veta vem personen egentligen är. Till problematiken hör också att invandrarna ofta byter identitetshandlingar mellan varandra för att komma undan eller för att förvirra polisen.

Lagförbrytare får dessutom en bot, vanligtvis på 300 euro, men böterna för blir obetalada enligt Pedro.

”Dessa arresteringar löser inte problemet. Det är som med narkotikahandel – det hjälper inte att anhålla och kanske straffa personen, som sålde ett par gram kokain vid ett gatuhörn. Vi vill veta vem det är som står bakom, med andra ord så vill vi riva upp problemet vid roten.”

Tonvis av kopior bränns
Liksom att Pedro Padilla inte vill tala om, hur många illegala invandrare det rör sig om, vill han inte heller inte tala om, vilka som förmodas stå bakom den illegala verksamheten.

”De kan vara kineser, de kan vara marockaner”, mer än så vill han inte säga.

Polisen använder, vilket är mer känt gällande narkotikahandel, gatuförsäljare för att hitta personerna bakom verksamheterna. Ibland lyckas det. Polismannen ger som exempel en händelse i januari, då polisen avslöjade en organisation som hade förfalskat 26 000 varor med Osborne-tjuren. Då handlade det om nyckelringar, solfjädrar, glas och liknande som tillverkades i Kina och Thailand och såldes här. 14 personer anhölls i 6 olika provinser och varorna förstördes.

Ett annat exempel är från Málaga där Policia Nacional i maj beslagtog över 4 000 klädesplagg och anhöll sju personer som nu är anhållna för förfalskning.

Falsk reklam?
Polisens talesman menar att problemet inte kan lösas förrän EU gemensamt gör en större insats för att förhindra att så många oönskade kommer hit. Det rör sig om utlandsstöd, kustbevakning men också om information.

”Många afrikanska män tillbringar

dagarna på caféer, där de ser TV-serier och reklam från andra länder. De ser, att alla är vackra och rika, och de tror, att livet här är som i reklamfilmerna. Men det det kanske är så i förhållande till det som de känner till. Hur som helst önskar endast ett fåtal resa tillbaka till deras hemland. Jag känner en advokat som just har skickats tillbaka för tredje gången men han kommer säkerligen tillbaka igen.” avslutar Pedro Padilla.

Mindre bistånd till Afrika

”Antingen hjälper vi Afrika i kampen mot fattigdom och desperation, eller så är vår framtid som en kontinent med framgång och välfärd i fara”, sa stads-minister José Luis Zapatero 2008 när han svor att regeringen inte ska skära ned på bistånden. I maj i år skars dock budgeten ned med 800 miljoner euro.

1 000 000 eller 1 500 000 illegala i Spanien

2006 beslutade regeringen att ge omkring 700 000 ”sin papeles” amnesti, då menade man att landet var i behov av arbetskraft. Detta beslut lockade ännu fler.

Det är så gott som omöjligt för myndigheterna att veta hur många illegala invandrare som uppehåller sig i landet. Det är inte alla som kommer med båtar, som plockas upp ur vattnet av Röda Korset eller av andra hjälporganisationer.

Några av båtarna kommer i land utan att märkas och andra invandrare kommer hit i containrar, lastbilar, eller med flyg.

”Vi uppskattar att endast mellan 12 och 13 procent av alla invandrare kommer med båtar. De övriga tror vi kommer med flyg från Madrid eller Barcelona. Många sydamerikaner kommer hit via Tyskland, som vissa av dem har en historisk relation till”, säger Pedro Padilla, Policia Nacional.
Det uppskattas att omkring en miljon människor idag uppehåller sig illegalt i landet.

Det konservativa oppositionspartiet PP menar dock att siffran ligger på närmare 1,5 miljoner personer.
Illegal underhållning kostar 5,1 miljarder euro under sex månader

Det samlade värdet av försäljningen av piratkopior och illegat nedladda filer uppgick till 5,1 miljarder euro under de sex sista månaderna 2009. Det betyder att 76 procent av all musik, alla filmer, böcker och videospel säljs illegalt. Värst är det med musik; 95,6 procent av all musik säljs som piratkopior eller är nedladdade från nätet.

Under de samma sex månaderna uppgick omsättningen i den digitala industrin till endast 1,6 miljarder euro.
Siffrorna är hämtade från en amerikansk undersökning och har offentliggjorts i dagstidningen El País.

Såväl lokala som nationella politiker uppmanar svenskar bosatta i Spanien till att inte bara sitta på åskådarplatsen, utan också gå in aktivt i politiken. De menar att vi som utlänningar ofta har ett annat sätt att se på saker, vi kan ibland föreslå nya lösningar på en rad olika situationer och därför är vi välkomna in i det politiska rummet.

Fram till och med maj 2011, då nästa kommunalval äger rum, kommer vi därför, i varje nummer, se närmare på en rad problematiska ämnen. Därtill har vi bett två, politiskt engagerade och i Spanien boende svenskar, att ge svar på en rad frågor om var de två största partierna står. Det är Johanna D. Forsell, som är aktiv i PSOE i Fuengirola och Ángel Nozal, som är PP:s toppkandidat till borgmästarposten i Mijas.

Vilka offentliga arbeten görs färdiga efter regeringen nedskärningar?

Arbetet med tunneln i San Pedro de Alcántara fortsätter.

”500 miljoner euro” sa minister för offentligt arbete (Fomento), José Blanco. ”700 miljoner” sa han några dagar senare då regeringen insåg att de 500 miljonerna inte var tillräckligt.

Det är dock fortfarande långt ifrån de 6,045 miljarder euro som regeringen tidigare under året hade avsatt för landets infrastruktur, offentliga byggnader osv. i syfte att stimulera landets sysselsättning och naturligtvis också den känsliga ekonomin. Effekten blev inte riktigt vad man önskade så man beslutade att reducera beloppet ganska dramatiskt.

Vilket arbete slutförs på det sättet? Till exempel frågar vi om, och i så fall när, vägarbetet i San Pedro de Alcántara blir färdigt.

Ángel Nozal:

Jag säger att det är frågan om total mörkläggning. Besluten om vilka projekt som ska slutföras eller vilka som stoppas verkar bero på enskilda ministerier och lokalregeringar, och besluten träffas på politiska grunder i stället för på tekniska.

Tunneln i San Pedro borde redan vara färdig för staden har fått lida mycket av den minskade turismen och minskningen av handeln som arbetet orsakat. Det verkar dock, som om arbetet inte stoppas, även om det skulle varit färdigt för ett år sedan.

Officiellt blir samtliga påbörjade arbeten slutförda, det är bara en fråga om tid. I realiteten har alla stopp inneburit slöseri av tusentals arbetstimmar, och ännu fler trafikolyckor.

Dessvärre är pengarna spenderade på andra saker och nu har vi inte råd att slutföra de viktiga projekten.

Johanna D. Forsell:

En del arbeten kommer att få vänta, men det handlar inte om många i Andalusien. Det är tack vare ordföranden för regionens lokalregering, José Antonio Giñan, som har försäkrat att de viktigaste arbetena i Andalusien ska slutföras. Det rör sig om bron över Cádizbukten som kommer att vara färdig 2012, arbetet på A 7 vid Almuñecar som återupptas, och det samma sker med A 32, en motorvägssträcka som ska förbinda Sevilla och Valencia via Jaén. A 49 vid Huelva slutförs också.

Gällande arbetet på genomfartsleden och tunneln i San Pedro de Alcántara så är det också avsatt pengar till att avsluta denna sträcka. Enligt plan är den färdig 2011.

Ett tidigare rådhus, kulturcenter eller hotell?

Det tidigare rådhuser är nog Fuengirolas mest intressanta byggning.

Fuengirolas stadsråd (PP) beslutade för en tid sedan att det tidigare rådhuset ska göras om till ett hotell. Några av stadens invånare har protesterat mot detta, medan andra anser att ett nytt, spännande hotell skulle vara en tillgång för turismen och därmed för hela staden.

Johanna D. Forsell:

Stadsrådet har överlåtit rådhuset till ett privat företag som nu vill göra om det till ett hotell. Företaget betalar bara 1 500 euro per månad och har koncession under 50 år.

Jag skulle föredra att byggnaden i stället kom till användning till stadens invånare och naturligtvis också stadens alla utlänningar. Vi föreställer oss ett riktigt spännande kulturhus.

Det är sant att Fuengirola inte har ett speciellt spännande, eller ett femstjärnigt hotell. Anledningen är att kommunen tvingar hotellen att betala 30 procent mer i egendomsskatt (IBI) än privata. Som bekant räknas egendomsskatten ut per kvadratmeter, så det skrämmer naturligtvis bort hotellägare. Om jag blir borgmästare så lovar jag härmed att jag kommer göra allt vad jag kan för att Fuengirola ska få ett femstjärnigt hotell!

Ángel Nozal:

Vi kan alla önska att det var tusentals byggnader för offentligt bruk, men det skulle bara innebära enorma utgifter för både konstruktion och underhåll. Vi anser att de äldres behov är täckt i form av äldreboende, Hogar del Jubilado.

Fuengirola är en mycket liten kommun, och att staden inte har de stora inkomsterna från industri eller konstruktion, som nästan bara hålls levande med hjälp av skatter. Vi kan inte annat än ta emot de intäkter som denna byggnad och ett hotell skulle medföra. Och med dessa pengar kan vi istället erbjuda hemhjälp eller framöver bygga ett äldreboende någon annanstans – på en plats som inte har samma värde som det gamla rådhuset, men som kommer att vara lika bra för ändamålet.

I samband med ombyggnaden kommer det dessutom ett parkeringshus eftersom det är så stor brist på parkeringsplatser i staden.



Känn till färgen på ditt kommunalråd:
Benalmádena: PP
Estepona: PSOE
Fuengirola: PP
Marbella: PP
Málaga: PP
Mijas: PSOE
Nerja: PSOE
Torremolinos: PP

Empadronamiento ska bekräftas
Inrikesministeriet har beslutat att alla utlänningar nu måste bekräfta, att de är fast boende i kommunen. Framöver måste man därför bekräfta sin empadronamiento vart annat år. Detta innefattar inte spanjorer, utan bara utlänningar, och denna ”diskriminering”, beror på, att utlänningar ofta flyttar, utan att meddela den ifrånflyttade kommunen, vilket man alltså också bör göra.
De olika kommunerna hanterar dock saken olika, till exempel:

Mijas: Här behöver man inte göra någonting. Sker det ändringar, kommer alla bli informerade personligen av kommunen.
Marbella: Här har kommunen sänt ut brev till samtliga invånare som är mantalsskrivna. Har man mottagit detta brev, behöver man inte göra någonting. Har man inte mottagit brevet, bör man kontakta stadshuset.

Fuengirola: Här ombeds man att själv inställa sig för att förnya det. Det kan göras i utlänningsavdelningen på våning 4 i stadshuset, måndag – fredag kl. 09:00-13:00. Ta med uppehållstillstånd (NIE) samt en kopia.

Politiska uppdrags A, B, C
• Inskrivning i folkregistret (Empadronamiento)
Det är inte lagstadgat att man ska skriva in sig i folkregistret (empadronamiento). Det anses snarare som en moralisk förpliktelse, då ens kommuns sjukhuskapacitet, antalet poliser, skolor och andra offentliga verksamheter är kopplat till folkregistret. För varje inskriven person räknas en kommun ta emot ca 182 euro per år och en viss summa till den lokala sjukvården.
Man skall vända sig till sitt kommunkontor för att bli inskriven.

Ta med:
Bevis på din adress; köpebrevet på din bostad eller ett hyreskontrakt och en kvittens på betald elektricitet, vatten, andra avgifter eller telefon, där din adress framgår.
NIE eller residencia samt pass.

• Och på röstlistan (Lista del Censo Electoral)
För att kunna rösta måste man presentera sin önskan att rösta i Kommunala Valenheten innan slutet av detta år.
Ta med:
Empadronamiento (mantalsinskrivning)

• Medlemskap av parti
För mer information om PP (Partido Popular) och om hur man blir medlem av partiet, se t.ex. www.ppmalaga.es, www.ppmijas.org,
www.ppfuengirola.com eller
www.marbella-sanpedro.com
Man kan läsa mer om PSOE (Partido Socialista Obrera Español) och om medlemskap på bl.a. www.psoemalaga.es, www.psoemijas.org,
www.fuengirola.psoe.es och www.marbella.psoe.es.
Alla EU-medborgare har rätt till att bli aktiva eller passiva medlemmar.

Nästa kommunalval
Nästa val hålls den 22 maj 2011.
Partikandidaterna är ännu inte bestämda i alla städer.
PSOE fattar beslut i juli.
PP har redan fattat beslut om vissa kandidater och de övriga kommer att väljas senast sex månader före valet, d.v.s. i december eller januari. Partiet meddelar att de flesta kommer att återväljas från senaste kommunalvalet.

Politiska frågor
Finns det ett ämne som du gärna vill få belyst eller har frågor och funderingar kring, hur det politiska systemet fungerar, så är du välkommen att skriva till oss på info@ensueco.com

 


Moderaterna på Solkusten


Lars Lindblad, riksdagsledamot och gruppledare för Moderaterna i riksdagen, besökte den 25 augusti Fuengirola. På restaurant La Chispa i Fuengirola, samlades intresserade för att få ta del av partiets planer inför valet och framtiden, bl.a. partiledaren för PP i Mijas, Ángel Nozal och Moderaterna på Solkustens Anders Emich.

Inledande berättade vi som deltog och som bor här på Costa del Sol, om våra upplevelser och erfarenheter om livet här, vilket Lars lyssnade uppmärksamt och intresserat på. Han fortsatte sedan själv att tala om, för honom viktiga delar inom politiken, som t ex det fortsatta arbetet med den starka finanspolitiken. Upprepade gånger nämnde han, att trots att det under Socialdemokraternas mandatperiod, innan Moderaterna vann valet 2006, var högkonjunktur, så är sysselsättningen i Sverige högre idag. Det här är någonting som Moderaterna kommer att fortsätta kämpa för. Som speciellt positivt för spaniensvenskar nämnde han den slopade förmögenhetsskatten och fastighetsskatten. Vad gäller dubbelbeskattningen, den så kallade sinkskatten, mellan Sverige och Spanien berättade han att statssekreteraren på finansdepartementet i Sverige formellt har skrivit till sin motsvarighet i Spanien för att länderna tillsammans ska sätta sig i öppna förhandlingar och finna en ömsesidig lösning mellan de båda staterna. Han fortsatte med att säga att hans intresse för Solkusten är stort och att arbetet med att skapa en bättre kontakt med utflyttade svenskar är ett långsiktligt arbete.
Lars avslutade mötet med att poängtera vikten av att sprida ordet om hur viktigt det är alla röstberättigade alltid tar tillfället att göra sin röst genom att rösta vid val, oavsett om det gäller val i Spanien eller Sverige, eller någon annanstans, då detta är varje människas rätt för att kunna påverka det samhälle som man lever i.

Lars Lindblad är för övrigt den första svenska politikern som besökt kusten under en valrörelse. 


Rösta i Sverige
Nu har det precis hållits riksdagsval i Sverige, nästa val hålls 2014. Rösträtt i riksdagsval i Sverige har du som är svensk medborgare, är över 18 år och som någon gång varit folkbokförd i Sverige. Är du folkbokförd i Sverige skickas röstkort till angiven adress. Som utvandrad svensk är du med i röstlängden om du utvandrat under de senaste 10 åren eller anmält dig till röstlängden hos skattemyndigheten.

Senaste artiklarna från En Sueco

30 år efter stormen som satte Málaga ur spel

Klockan ett om eftermiddagen förvandlades dagen till natt när mörka moln drog in över Málaga och him...

Tema & Profiler

Saker att se och göra i Bilbao

Staden Bilbao i Baskien har blivit ett centrum för allt inom design och konst, men på även arkitektu...

Kultur

Sabor a Málaga - Levantamuertos

Nere vid foten av Mijasberget, i riktning mot Torremolinos, hälsar vi denna månad på i ett litet sam...

Gastronomi

Vad har designern Philippe Starck, oliver och Rond…

Staden Ronda i södra Andalusien är världskänd för dess vackra utsikt, fascinerande historia och de k...

Gastronomi

Måste jag deklarera även om jag hyr ut på långtid?…

Jag och min hustru äger en lägenhet som vi hyr ut, oftast kortare perioder men nu har vi fått en som...

Juridik & Finans

Veras Veranda

När man som jag inte alltid tycker om att äta köpta småkakor är det bra med några enkla recept som m...

Gastronomi

Bostadsbloggen med Alamo

Detta avsnitt av BOSTADSBLOGGEN handlar om hur det går till att sälja sin bostad på Costa del Sol oc...

Bostadsnytt

Äkta argentinsk tangopassion kommer till Nerja

En jättestor scenografisk uppsättning, exklusiva kostymer och en värld av historier – så blir det nä...

Kultur

Nervinflammation

Jag blev en dag kontaktad av en av mina mycket goda kunder sedan många år tillbaka, som frågade om j...

Hälsa

Museo Alborania - Aula del Mar

Det är en stor skillnad mellan stadens myller i Málaga centrum jämfört med de lokaler som jag nu kli...

Kultur

Utflykter

Azorerna – de lycksaliga öarna

Azorerna ligger långt ute i Atlanten och ögruppen består av nio öar som ligger spridda i tre grupper: São Miguel och Santa María i öster, Terciera, Fa...

Utflykter

CAC - Centro de Arte Contemporáneo

Málagas museum för modern konst ligger i Málagas trendigaste stadsdel – Soho, och ligger på kanten av Guadalminafloden, som är helt torr majoriteten a...

Utflykter

Cáceres – en helt unik stad

Cáceres ligger i Extremadura, ca 470 km från Málaga och detta är en enastående stad vars helt intakta medeltida centrum ligger innanför stadsmuren. St...

Utflykter

Gastronomi

Sabor a Málaga - Levantamuertos

Nere vid foten av Mijasberget, i riktning mot Torremolinos, hälsar vi denna månad på i ett...

Gastronomi

Vad har designern Philippe Starck, oliver och Ronda gemensam…

Staden Ronda i södra Andalusien är världskänd för dess vackra utsikt, fascinerande histori...

Gastronomi

Veras Veranda

När man som jag inte alltid tycker om att äta köpta småkakor är det bra med några enkla re...

Gastronomi

Veras Veranda

Nu är det höst och det betyder äppelsäsong! I Sverige hade vi kanske gått ut och pallat äp...

Gastronomi

Kaktusfikon – en nyttig delikatess

Vi sitter i bilen på en smal landsväg i Andalusiens sydvästra hörn. I vägkanten och i dike...

Gastronomi

Nyheter kring Sabor a Málaga – Málagas blå märke

Varje månad här i En Sueco presenteras en produkt som bär märket Sabor a Málaga, någonting...

Gastronomi

Sport

AHN

Höstupptakt Höstupptakten har varit över förväntan med fina golfbanor och stor anslutning till våra...

Golf

Onåd

Kommunen i Málaga, med borgmästare Francisco del la Torre i spetsen, Junta de Andalucía och en hel b...

Sport

Golf i Solen

Per i finalen i Scandic Friends Open på Gotland Allas vår KRUT-GUBBE Per Eide har hunnit fylla 91 å...

Golf

Tema & Profiler

30 år efter stormen som satte Málaga ur spel

Klockan ett om eftermiddagen förvandlades dagen till natt när mörka moln drog in över Málaga och himlen öppnade sig. Det var den 14 november 1989. Den...

Tema & Profiler

Publirreportaje Vitta Nature

I dag är det mycket eftertraktat att ha en livsstil som är naturlig och fri från föroreningar och storstadsbuller. I Célere Vitta Nature hittar du en...

Tema & Profiler

Vad går du och tänker på Barbro Sändh?

Barbro Sändh är allt annat än obekant för kustsvenskarna. Ofta träffar man henne tillsammans med maken Bengt när det hålls evenemang i Fuengirolatrakt...

Tema & Profiler

Ronnie Nordin - Från grå betongförort till grönskande handelsträdgård

Denna månad sätter jag mig ned för en pratstund med Ronnie Nordin, från Elche på Costa Blanca. Jag har följt Ronnie på sociala medier under många år o...

Tema & Profiler

Är Thomas Cook en ny Lehman Brothers?

En del bekymrar sig mer än andra. Och för vissa är det redan en gammal och ointressant nyhet. Jag ligger inte sömnlös om nätterna men ändå är det någo...

Tema & Profiler

La Sueca hälsar välkommen till En Sueco november 2019!

Det är intressant hur många betraktar oss svenskar här i Spanien. Jag var nyligen på en sammankomst med svenskar på besök i Spanien. Flera av dem jag ...

Tema & Profiler

Kan vi vända på kuttingen?

Vi ligger helt uppe i toppen när det talas om soltimmar, gastronomi och livskvalitet. Handlar det i stället om ekonomi, tillväxt och sysselsättningsgr...

Tema & Profiler

La Sueca hälsar välkommen till En Sueco oktober 2019!

  Det är oktober och de spanska skolorna har varit i gång några veckor. Jag hör många föräldrar runt omkring mig som klagar över hur jobbigt d...

Tema & Profiler

Kultur

Saker att se och göra i Bilbao

Staden Bilbao i Baskien har blivit ett centrum för allt inom design och konst, men på även arkitektur och musik. Här kan man inte bara hitta en mängd ...

Kultur

Äkta argentinsk tangopassion kommer till Nerja

En jättestor scenografisk uppsättning, exklusiva kostymer och en värld av historier – så blir det när gruppen La Porteña Tango uppträder i Nerja med d...

Kultur

Museo Alborania - Aula del Mar

Det är en stor skillnad mellan stadens myller i Málaga centrum jämfört med de lokaler som jag nu kliver in i. I museet Alborania - Aula del Mar, som d...

Kultur

Bostadsockupanter i Málaga

Efter krisen 2008, som ju drabbade spanjorerna riktigt hårt, växte det fram en ockupantrörelse i landet, som trots en bättre ekonomi fortfarande är vi...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com