Äter de fisk varje dag? Hur är livet som fiskare? Och kan man leva på det? En Sueco har varit på besök i Fuengirolas hamn för att få veta vad som händer bland de andalusiska fiskarna.

Ett liv på havet. Känslan av frihet när man på morgonen startar motorn, styr ut på det blå öppna havet, omgiven av skrikande måsar och med en doft av saltvatten i näsan. Förväntningens glädje när man på eftermiddagen vänder hemåt med lasten full av sprattlande fisk som man snabbt säljer till gynnsamma kilopriser, så man kan komma hem till familjen med fickorna fulla med sedlar. För bra för att vara sant? Ja, det kan man lugnt säga.

Ovanstående starkt romantiserade beskrivning är kanske den uppfattning många har, eller i varje fall har haft, om livet till havs. En uppfattning som ligger miltals från den verklighet som de flesta fiskare möts av dagligen. Den hårda verkligheten går upp för oss efter att ha tillbringat ett par förmiddagstimmar på kajen.
Fiskebåtarna är ute på havet under dagen, vilket förklarar den bristande aktiviteten i hamnen. Vi möter ändå fem - sex fiskare som var för sig håller på att reparera de långa nät som spänns efter trålen, vilka kan gå ner på över 400 meters djup.
"Jag hoppas alltid att näten blivit lite trasiga, för annars har jag inget att göra innan vår båt kommer i hamn", säger 23-årige Miguel Angel, som lider av epilepsi och därför inte får gå med ut.

Miguel Angel och vännen Santi 37, sitter och lagar nät med en rulle slitstarkt garn då vi lägger märke till dem. Bland buntar av färgglada nät som minst mäter 20 meter på längden ser arbetet minst sagt tämligen oöverskådligt ut. Santi och Miguel Angel kommer båda från stora och lokalt kända fiskarfamiljer i Fuengirola.
"Familjen Aros och familjen Cagaros, känner ni inte till dem?" frågar Santi med förvåning.
Vi skakar på huvudet och förklarar att vi har kommit hit för att samla material till en artikel om fiskemiljön och varnar för att vi är rena analfabeter på området.
De säger nästan samtidigt att livet som fiskare är mycket hårt. Det finns inga pengar i det längre och var det inte för marockanerna, som tagit över några av de mindre båtarna, ja, då var det bara de äldre kvar.
"Vi är en utdöende ras", säger de vemodigt.

Miguel Angel förklarar att det tidigare, för fem - tio år sedan, fanns mycket pengar i fisket, men förutsättningarna har ändrat sig mycket under de senaste åren.
"Båtarna har blivit större, de kan gå fortare och det har förbättrat deras fångstkapacitet väsentligt. Men havet har inte vuxit på motsvarande sätt. Tvärtemot, som en följd av lantbrukens stigande föroreningar, har det blivit mindre fisk och det märks," säger han och berättar att familjebåten av och till går flera dagar utan att fånga något. "Problemet är också priset på bränslet, vi måste verkligen fånga mycket för att få ett överskott."
Santi gör oss uppmärksammade på ett annat väsentligt problem som bidrar till fiskarnas dåliga ekonomi.
"Kilopriserna är allt för låga. I genomsnitt får vi 50 centimos per kilo beroende på fisksort och årstid. De vanligaste fisksorterna som fångas längs med kusten i Málaga är sardiner, ansjovis, räkor, sjötunga, blåmusslor och kummel. Fångsten blir ofta såld på marknaden till ett kilopris på 5- 6 euro så förtjänsten ligger på ett annat ställe. Det mest frustrerande är när vi inte får sålt vår fångst, antingen för att vi har fått för mycket eller marknaden är fylld med billig fisk från utlandet. Då är det inget annat att göra än att kasta fisken överbord", säger Santi, som flera gånger har varit med om att kasta 40 - 50 kassar, med 7 - 10 kilo i var, ut i havet.
"Under de perioder vi får kasta bort mycket fisk, gör vi ofta ett internt avtal med de andra fiskarna om hur mycket vi får fånga och under sommaren griper Fuengirolas lokala fiskeförening in med tillfälliga begränsningar."
Vid sidan om Santi ligger ett häfte med lotter från de blindas förening, ONCE. "Jag fick konstaterat att jag hade diabetes för några år sedan och måste därför sluta med fisket", säger Santi som nu går runt och säljer lotter, ett jobb som ger honom ett par tusen euro i månaden. "Jag tjänar bättre nu än jag gjorde som fiskare, men ändå så saknar jag det. Jag saknar livsstilen, kamratskapet och havet."

"När man är tillsammans med samma människor 12 timmar om dagen, från klockan 6 - 18, sex dagar och på mindre än 10 m² utvecklar sig en speciell vänskap mellan oss tre - fyra fiskare som är ombord. De stridigheter som det ofta är mellan människor på land förekommer sällan till havs. Man är helt enkelt tvungen att komma överens för annars fungerar det inte.

Miguel Angel håller med om att vänskapen är något helt speciellt, vilket kanske också är förklaringen till varför han överhuvudtaget har lust att arbeta med något som är så olönsamt. Att vänskapen och inte minst traditionen har avgörande betydelse hos unga fiskare märks tydligt i kommentaren "Vad skulle jag annars göra, det är ju det här jag har vuxit upp med? " Som om fiskandet närmast var ett ödesbestämt kall, den enda existerande vägen till en meningsfull sysselsättning.

Inte lång ifrån de två unga fiskarna sitter Manuel, en äldre gråhårig herre som också håller på att laga ett nät. Kombinationen av nystrykta kläder och tunga guldkedjor om hals och handled ger oss signaler om att det en gång fanns pengar i att vara fiskare.
"Jag hjälper bara till lite med underhållet av utrustningen nu när mina två söner har tagit över båten", säger han med en karaktäristisk hes stämma, typiskt för spanska män över de 60.
Manuel kommer också från en äkta fiskarfamilj där de manliga medlemmarna har varit fiskare så långt tillbaka i tiden som generationerna kan spåras. "Tiderna har förändrats och inte nödvändigtvis till det bättre. Även om vi har fått GPS, radiosändare och bättre teknisk utrustning än för 20 år sedan är själen i och omkring fiskarmiljön på väg att försvinna. "Los Lobos", vargarna, har fått smak för pengarna och är på väg att konkurrera ut oss alla små fiskare med sina gigantiska fartyg och avancerade utrustning. Investeringsfolk som bara fiskar för pengarnas skull," säger han.

Manuel berättar för oss att hans söner har svårt att få det att gå runt, då utgifterna till Seguridad Social, bränslet och skatt vissa gånger överskridit den genomsnittliga månadsinkomsten på under 1000 euro som var och en av sönerna tjänar.
"Mina söner har vuxit upp i miljön," förklarar han. "Varje lördag tog jag dem med mig ut tidigt på morgonen för att fiska och under åren har de blivit mer och mer bitna av det. Det enda de ville efter folkskolan var att fiska".
Dock understryker han att hade barnen varit små idag skulle han ha uppmuntrat dem till att välja en annan utbildning. Som "utbildad" fiskare krävs det bland annat en genomförd navigationskurs och en speciell fiskarlicens, som utfärdas av Junta de Andalucia.
Regeringen kontrollerar på det sättet hur mycket som fångas och vem som ska beskattas. För att kunna köpa nyfångad fisk direkt från båtarna ska inköparna - saluhallar, restauranger, stormarknader, chiringuitos osv. skaffa sig en inköpslicens, som ger dem rätt att handla till inköpspris.

Det råder inget tvivel om att det är hårt att vara fiskare idag. Men, frågar jag, är det inte samma situation för många andra spanjorer, bland annat för dem som är anställda inom lantbrukssektorn? Det har väl närmast blivit ett internationellt personlighetsdrag hos jordbrukare att beklaga sig, om inte över den dåliga förtjänsten så över för mycket regn eller sol. Nej, situationen kan inte helt jämföras, säger fiskarna. Enligt dem är lantbrukarna privilegierade för att de konstant mottar "saltvattensinsprutningar" i form av de så omdiskuterade jordbruksstöden ifrån EU, en ekonomisk hjälp som är långt mycket större än fiskeristödet. Men där utöver, kan de faktiskt ge mig lite rätt i att tendensen generellt i samhället går från små familjeverksamheter
till storindustri.

Innan vi lämnar hamnen kallar ett par fiskare på oss "Chicas". Vi fick veta sådär off-the-record, att är vi sugna på färsk fisk eller skaldjur, kunde vi titta förbi vid 18-tiden.
"Det smakar bäst när det är nyfångat", sa de, och bedyrade att man som fiskare äter fisk varenda dag, utan att bli trött på det.
Fiskare är ett osedvanligt släkte, tänker jag, medan vi lämnar en snart försvunnen värld och kör in i Fuengirolas kaotiska sensommartrafik.



Statskuppen den 23 februari 1981 var ett av de svartaste ögonblicken i modern spansk historia. Händelserna återges på många olika sätt under de 18 timmar som kuppen varade och fortfarande är de omgivna av hemligheter. Här kommer en tolkning av historien.

Året är 1981. Den unga demokratin har det svårt. ETA mördar i genomsnitt en person var tredje dag. En generalstrejk och stora demonstrationer äger rum. En ekonomisk kris plågar det i förhållandevis fattiga landet. Det regerande center-höger partiet är på väg att splittras och Adolfo Suárez, landets första statsminister efter diktaturen, beslutar sig för att avgå. Förstekandidaten till statsministerposten är nu Leopoldo Calvo Sotelo och talmannen för kongressen kallar samtliga regeringsmedlemmar till en avstämning vid ett plenum klockan 16.30 måndagen den 23 februari.
Klockan 18.23, under avstämningen, tränger soldater och Guardia Civilpoliser plötsligt in i kongressalen.
Överstelöjtnant i Guardia Civil Antonio Tejero övertar podiet med en pistol i handen. Några av kongressmedlemmarna protesterar tills att en skur av kulor skapar lugn. Kuppmakarna försäkrar att det inte ska hända dem något och att allt ska vara över inom 15-20 minuter.

Stridsvagnar på gatorna
De 350 politikerna är gisslan och hela händelseförloppet upptas av kameror i kongressalen och kan höras på radio, som sänder direkt ifrån sammankomsten.
På Madrids gator ses stridsvagnar och andra militära fordon och detsamma händer i Valencia, kuppens andra epicentrum.
Kongressmedlemmarna är rädda, några är övertygade om att de ska bli avrättade. Befolkningen är lika skrämda, de flesta kommer ihåg inbördeskrigen och ingen önskar en upprepning.
Nyheten når kung Juan Carlos i palatset La Zarzuela. Han lovar drottning Sofia att kuppen inte ska sluta som kuppen i Grekland. Tillsammans med kungen är generalsekreteraren för kungahuset, Sabino Fernández Campo. Det rådgörs med civila och militära ledare. Kungen beslutar att han måste försvara konstitutionen och därmed demokratin och monarkin samt sin arbetsplats.

Kuppmakarna
Den högst ansvarige för kuppen är general Alfonso Armada, som säger att de samlade spanska styrkorna är under hans befäl. Medverkande är också general Jaime Milans del Bosch som befinner sig i Valencia och naturligtvis Antonio Tejero, som fortfarande vaktar över de 350 i gisslan i kongressalen, samt en rad andra mustaschprydda fascister.
Hela försvarsmakten bortsett från Madrid, menar Armada, står på kuppmakarnas sida. Han anser att man gör det för Spaniens bästa och påstår dessutom att kungen är införstådd med statskuppen (något han själv nekar till senare att han sagt).

Konspiration och nationell självrannsakelse
Alfonso Armada är en av kungens vänner. Bland annat därför menar vissa, att kungen inte bara är medveten om den utan medverkar till komplotten, som är satt upp som ett bisarrt och modernt teaterstycke för att skapa lugn och ro i landet medan andra menar att kungen sätter sitt liv på spel för att försvara demokratin. Huruvida det är tal om en sammansvärjning eller inte, diskuteras fortfarande, 28 år senare.
I denna debatt och en fortsatt nationell självrannsakelse kommer man inte undan frågan om varför generalerna anser att en kupp är nödvändig och varför de tror att de kan slippa lindrigt undan. En del av svaren kan finnas i det faktum att försvarets ledning försöker inrätta sig i de nya tiderna efter 40 år under Francos regim ha varit i maktens centrum. Så ska de vänja sig vid att vara underställda en demokratiskt vald regering. Framför demokratiska och några gånger kaotiska tillstånd föredrar de att returnera Spanien till diktaturen. En del av befolkningen stödjer dem och även flera dagstidningar skrev innan kuppen blev av att det är på tiden att militären träder in.

En kupp går upp i limningen
Eftersom kungen inte har någon politisk makt och den politiska makten är gisslan i kongressbyggnaden, väljer han att utse en tillfällig statsminister. Valet faller på chefen för statens säkerhetsråd, Francisco Laína, som egentligen borde inkluderas i raden av spanska statsministrar.
Under tiden går det upp för Antonio Tejero att Armada vill utpeka sig själv som ledare för den nya militärjuntan med en rad socialistiska och kommunistiska ministrar. Han känner sig förd bakom ljuset. Armada erbjuder honom ett flygplan ut ur landet, men han har inte varit med i kuppen för att det ska sluta på det sättet.
Kungen och landets nya statsminister planerar att överta kongressen med våld, men är naturligtvis nervösa för kongressmedlemmarnas säkerhet.
Juan Carlos kontaktar en rad ansvariga för de olika militärstyrkorna, häribland general Juste som garanterar honom sin trofasthet.
Han beslutar sig för att tala till folket och därmed också generalerna på TV.
Här uppträder han i uniform som överbefälhavare över de militära styrkorna. Han förklarar för tittarna vad som har hänt och att han inte kan tolerera att det sätts ett stopp för den demokratiska processen. För att det inte skall råda något tvivel, bekräftar han, att han har beordrat att använda alla medel för att försäkra att grundlagen respekteras.
I Valencia drar Jaime Milans del Bosch tillbaka trupperna till barackerna, kort där efter överlämnar Antonio Tejero sig och efter 18 timmars gisseldrama friges kongressmedlemmarna. Man kan se på TV hur några av dem klättrar ut genom byggandens fönster. Den 26 februari utses Leopoldo Calvo Sotelo till statsminister och dagen efter är 1,5 miljoner demonstranter på gatorna i Madrid för att uttrycka sitt stöd för landets demokrati.
Hålen från skottlossningen syns fortfarande i kongressalen.


TV serie om 23F
TVE har producerat en miniserie om statskuppen, kallad 23F, el diá más díficil del Rey. Nästan 6,5 miljoner tittare såg den då den tidigare under året visades på TV och nu också utkommen på DVD. Den består av två avsnitt och kombinerar riktiga upptagningar från dagen med skådespelares tolkningar av huvudpersonernas handlingar. DVD;n bjuder dessutom på fyra dokumentärprogram som belyser episoden från alla tänkbara vinklar.

Efterföljande rättegång
Bara 33 personer blev ställda inför rätta.
Alfonso Armada blev dömd till 30 års fängelse, men blev frigiven 1988. Han lever idag i Galicien.
Jaime Milans del Bosch fick samma straff. Han blev utsläppt 1990 och dog 1997 i Madrid.
Också Antonio Tejero fick 30 år. Han blev frigiven 1996 och bor idag i Málaga där han använder sin tid till att måla.
Flera andra blev tilldömda kortare fängelsestraff, varav den ende civile Juan García Carrés, som fick två år och dog 1986 efter att ha tagit patent på uttrycket 23F.


 


Vi vet det alla: influensan kommer! Länderna på den nordliga hemisfären förbereder sig på epidemi, möjligtvis pandemi och mediern vältrar sig i något som efteråt liknar en djungel av förvirrande och motsägelsefulla upplysningar.
Kanske är det torka på nyhetsfronten som har fått pressen att skapa domedagsstämning. För faktum är att det varken är tal om pest eller kolera, utan ett influensavirus, som enligt hälsomyndigheterna, knappast blir mer våldsamt än de epidemier vi upplever varje vinter.
Influensa A (H1N1) klassificeras ännu inte som pandemi. För att kunna ta ett så stort ord i munnen ska hela jorden drabbas av sjukdommen inom en ganska kort tid och vilket sker mycket sällan.
I tron att våra läsare har följt med bra angående influensafallen över sommaren, vill vi här hoppa över allt prat om smitta och symptomer och gå direkt till en uppdatering av vaccin och behandlingssituationen i Spanien.
Skulle du ändå ha behov att läsa om H1N1 har vi gjort ett överskådligt schema som anger skillnaderna på vanlig influensa och A-typen.

VIP-vaccinen
Egentligen är det cool nog att vara VIP, men i det här sammanhanget är öknamnet VIP-vaccinen lite smickrande. Vem är för viktig för att bli sjuk?
Eller viktig nog att inte bli det? Varför beställer man inte vaccin tillräckligt för hela Spaniens befolkning? När blir den klar? Verkar den överhuvudtaget?
Spanien har faktiskt en verklig plan, en influensaberedskap, som varit igång sedan fågelinfluensan hotade för några år sedan. Efter en rekommendation från WHO har Spanien (liksom en lång rad länder) anpassat planen till det nya viruset.
Myndigheterna manar till besinning och påminner befolkningen om att det handlar om gemensamt ansvar i samhället (förebyggande åtgärder i form av höjd hygiennivå, att undvika spridning av panikstämning, att undslippa dumdristighet...). Staten har inlett en kampanj som följs upp i TV, radio och internet, bland annat med råd om hur man undviker att sprida influensaviruset.
Spanien har köpt 37 miljoner doser H1N1-vaccin tillräckligt för ca 40 procent av befolkningen. Varje person ska ha två doser för att vara helt skyddad.Vaccinet kommer först och främst var tillgängligt för de riskgrupper som överensstämmer med WHO:s rekommendationer och hela kalaset kostar 226 miljoner euro. Spanien har köpt av schweiziska Hoffamann - La roche, som har patent på Oseltamivir, bättre känt som Tamiflu.
Det har självklart varit en strålande affär för schweizarna, som sedan juni måste finna sig i fri konkurens på den pandemi hotade marknaden, där aktörer som GlaxoSmithKline nu blandar sig i med produkten Relenza.

Den spanska hälsovårdsmyndigheten har för övrigt 10 miljoner doser influensamedicin, som vill dämpa symptomen men som inte verkar helt botande. Det kan inte ställas garantier för effekten av vaccinet, dels för att man inte kan åstadkomma en 100% test och dels för att influensaviruset har den egenskapen att den förändrar sig under förloppet.
Således anpassas det vanliga influensaviruset varje år det ändrar karaktär. Man räknar med att ha vaccinet klart för oss här i Spanien i mitten av hösten. Är man i riskgruppen och anknuten till Seguridad Social ska man konsultera sin läkare för att bli vaccinerad.
Vaccinet kan inte i första omgången köpas över disk på apoteket. Är man inte knuten till den offentliga spanska sjukförsäkringen bör man kontakta sitt privata sjukförsäkringsbolag eller konsultera den lokala och svenska sjukvården för vägledning.

Den spanska hälsomyndigheten: http://www.msc.es/servCiudadanos/alertas/gripeAH1N1.htm

Krisinformation: http://www.krisinformation.se/web/StartPage____31105.aspx

Socialstyrelsen: http://www.socialstyrelsen.se/Amnesord/smittskydd/specnavigation/Omraden/Smittsamma_sjukdomar/svininfluensa.htm
Socialstyrelsen i Sverige upplyser om att de har beställt 18 miljoner doser vaccin, tillräckligt för hela befolkningen. Det är först och främst sjukvårdspersonal som arbetar direkt med patienterna som blir vaccinerade och därefter riskgrupperna i befolkningen, som personer med astma, cancerpatienter och gravida. Myndigheterna har skickat ut en tidning om H1N1 till hela befolkningen.
I Spanien antar man att 20% av befolkningen kommer att bli smittade. Man räknar i övrigt med att de flesta av de smittade är friska igen innan vaccinet kommer till användning.
Det finns enligt flera experter inte någon grund till att köpa vaccin till ett helt lands befolkning. Till exempel säger professorn i medicin vid universitetet i Oslo, Jan Helge Solbakk, att Norge likväl som Sverige köpt vaccin till alla, har slösat en massa pengar. Han grundar det på att influensa A (H1N1) i de allra flesta fallen, om man överhuvudtaget blir drabbad, kommer att visa sig vara en förkylning eller en lindrigare fall av influensa.


Regeringen har i sommar efter åtta månaders förhandlingar godkänt en ny fördelningsmodell för de 114 miljarder euros som varje år, från och med i år och fram till år 2012, ska fördelas mellan landets 17 autonoma regioner.

Manuel Chaves blev i våras kallad till huvudstaden för att överta posten som tredje vice statsminister med ansvar för fördelningen av statens pengar mellan landets regioner.
Hans uppgift var inte bara att tillverka en ny fördelningsnyckel för finansieringen av regionerna, utan också att sälja in nyckeln till de lokala regeringarna.
Modellen blev framtagen, men alla köpte inte. Den blev godkänd den 16 juli av ministerrådet Consejo de Política Fiscal y Financiera (CPFF) där de PP-styrda regionerna avstod från att rösta.

Kassan fördelas
Ekonomiministern har anslagit att regionerna har användning för 114 miljarder euros om året och därtill har man lagt ytterligare 11 miljarder fördelat över fyra år för att finansiera de sociala tjänster som tillkommer de lokala myndigheterna. Det handlar bland annat om hälsovården och utbildningsanstalterna.
För första gången i historien behåller regionerna 25 procent av den IRPF och IVA (skatt och moms) som inbringats och de resterande 75 procenten överförs till statskassan, i detta fall till Fondo de Garantía de Servicios Publicos Fundamentales. Härifrån fördelas pengarna mellan regionerna efter invånarantalet (baserat på 2007-års siffror som senare ska uppdateras) där varje spanjor räknas lika oavsett i vilken region han bor i (enligt den tidigare finanslagen fick exempelvis Extremadura 1100 euros mer per invånare/år än Balearerna). Några anser att det är ganska rimligt att de rika och mer produktiva regionerna därigenom belönas medan andra menar att reglerna diskriminerar de sämre välbeställda områdena. För att utjämna denna skillnad något har man fastslagit att 100 miljoner extra ska fördelas bland de tätast befolkade områdena, liksom de tvåspråkiga regionerna och öarna får extra stöd.
Baskien, Navarra, Ceuta och Melilla ingår inte i det nya avtalet då dessa områden har helt egna regler.

PP:s oklara oenighet
Ledarna från de konservativt styrda regionerna, Madrid, Valencia, Galicien, Castilla y León, La Rioja, Murcia och Melilla, som har status som autonom stad, avstod från att rösta på förslaget efter uppmaning ifrån Mariano Rajoy och PP:s talesman för ekonomiska ärenden, Cristóbal Montoro, som har sagt att när hans parti återigen sitter i regeringen kommer man att införa en ny fördelningsmodell. Den nuvarande regeringen menar dock att PP inte har gjort annat än att motsagt sig själv då Montoro har uttalat att de större beloppen bara bidrar till att öka statens underskott, samtidigt som ordföranden för Valencias lokalregering Fransisco Camps har bett om mer pengar. "En oförståelig strategi", säger Zapatero.
Katalonien kan tillräkna sig 35 %, drygt 3,8 miljarder av de extra 11 miljarder med motiveringen att regionen tidigare fick mindre per invånare än de övriga regionerna, samt att Katalonien behöver investera i infrastrukturen, som offentliga transporter.
Skeptikerna menar däremot att Zapatero har mutat regionens parlamentariker för att försäkra sig om deras röster som han har nytta av då han varit nära att hamna i minoritetsställning i kongressen efter det att PP övertog makten i Galicien, liksom att han i koalitionen mellan PP-PSOE i Baskien tappade stödet från PNV.

Andalusiens historiska skuld
Staten är skyldig Andalusien 784 miljoner euros. Den 20 mars 2010 går tidsfristen ut enligt avtalet och andalusierna kommer att börja sända kravbrev till regeringen.

Skulden är en del av Deuda Histórica (den historiska skulden), som härstammar från 1981 då den andalusiska författningen blev godkänd, som då löd på 1 204 miljarder euros. Skulden blev införd i författningen på grund av regionens särskilda sociologiska och ekonomiska omständigheter. Man ansåg att Andalusien var underutvecklat. Pengarna ska dessutom kompensera för statens tidigare bristande investeringar i området.
Centralregeringen godkände aldrig beloppet, men José Luis Zapateros regering har nu knappt 30 år senare samtyckt till att det är detta belopp man är skyldig Andalusien.
420 miljoner av beloppet är betalt. Även om man i det ursprungliga avtalet skulle börja betala av på skulden 1982, då under den socialistiske Felipe Gonzáles regering, ställde den dåvarande ordförande för den andalusiska regeringen, Manuel Chaves, först krav på pengarna när den konservative José Maria Aznar 1996 kom till makten och han satt själv i en minoritetsregering i Andalusien, samt med ett val nära inpå. Regeringen blev presenterad för räkningen och överförde 120 miljoner euros (då 20 miljarder pesetas). Den nuvarande regeringen har betalt ut 300 miljoner, men nu ska pengarna komma ifrån den socialistiska regeringens trängda budget.

Jag vill också...
Andra regioner, som Aragonien, Balearerna, Galicien, Murcia, La Rioja och Extremadura, kräver samma sak och i stort sett alla regioner som de senaste åren har uppdaterat författningen har inkluderat en eller annan klausul som enligt olika tolkningar skulle ge dem rätt till en extra check från staten. Extremadura har ännu inte satt ett belopp på sin skuld. Här planlägger man att kopiera den klausul som finns i den andalusiska författningen som rättfärdiggör skulden.
Aragoniens lokalregering sätter regionens skuld till 600 miljoner, Balearerna till 1 064 miljoner medan Galicien 2003 begärde 600 miljoner och ett år senare 1,6 miljarder. Murcia har i år hotat med att lagsöka staten om centralregeringen inte utbetalar regionens skuld, satt till 1,6 miljarder. La Rioja är lika inställda på att få sin skuld betald och den lyder på 537 miljoner.
Katalonien fick tidigare i år 800 miljoner extra till infrastrukturen som nuvarande ledaren av lokalregeringen, José Montilla, kompenserades med för tidigare låga investeringar, Men man menar likväl att man lyder under avtalet som nu staten har gjort med Andalusien. Katalonien kräver 4,8 miljarder euros. "Om man betalar ut pengarna till Andalusien och inte till Katalonien, vad vill det betyda? Att katalanerna och deras produktivitet hör till 2:a divisionen? Vi kräver inte andra regioners pengar, bara en del av det som katalanerna själva genererar med sin styrka och initiativkraft" citerar El País, Artur Mas ordförande för CiU.
Ekonomiminister Elena Salgado har sagt att regeringen är beredd att betala skulderna till de regioner som ber om det, även om inga andra än Andalusien och Katalonien officiellt har ansökt om att få pengarna utbetalda.

Penga-skördefest
Principiellt ska Andalusiens 784 miljoner euros användas till nödvändiga bidrag inom hälsovård och utbildning, men det förväntas också att en del ska öronmärkas för andra sociala tjänster samt statsfinansierade bostäder (VPO).
Det är dock osäkert huruvida beloppet betalas ut i kontanter eller kompenseras i form av mark, häribland området kallat Los Gordales, ett område i Sevilla där man planlägger att bygga ett nytt centrum för rättsväsendet, en Ciudad de Justicia.
Men Junta de Andalucía har insisterat på att få pengarna utbetalda" när och som det passar Andalusien". Men alla dörrar hålls öppna.

Javier Arenas, ledare av den andalusiska avdelningen för det konservativa PP, menar att Andalusien är till åtlöje inför resten av landet då de hotar med att lagsöka staten om inte utbetalningen sker i kontanter. Den yttersta vänsterflygeln, IU, är eniga. "Junta bör slå näven i bordet så att staten inte skrattar åt den andalusiska regeringen", citerar till och med El Mundo, talesmannen för IU-CA, Diego Valderas.
Skördefesten över fördelningen av pengarna är redan igång. Kommunerna, bland annat Torremolinos och Benalmádena, kräver att det andalusiska parlamentet fördelar hälften av pengarna mellan kommunerna.


En finanslags långa förlossning
Den nya finanslagen har varit på väg i åtta månader.
Den skulle ha varit beslutad i november 2008, men Katalonien var inte enig med den dåvarande ekonomiministern Pedro Solbes om fördelningsmodellen.
Senare satte man nyåret som "deadline", men här kom samma oenigheter i vägen.
Så skulle den vara klar i januari, innan lokalvalen i Baskien och Galicien, därefter blev datumet satt till mars och senare till april. I juli blev den äntligen antagen och den införs nu att gälla retroaktivt från den 1 januari 2009.

De tar beslutet
För att ändra finanslagen skall minst två tredjedelar av Consejo de Política Fiscal y Financiera (CPFF), det innebär att minst 19 medlemmar av centralregeringen och de lokala regeringsledarna, rösta för. Detta skedde den 16 juli.
Senare ska det också röstas om avtalet i kongressen, men det anses som en banalitet eftersom regeringen nu har försäkrat sig om stödet ifrån Katalonien.


Vad är den Andalusiska historiska skulden?'
En skuldsedel som 1981 blev inlagd i den andalusiska författningen. Statens skuld till regionen ska ses som en kompensation för att staten har investerat mindre i Andalusien än i de andra regionerna.

Hur mycket lyder skulden på?
Då Magdalena Álvarez var ansvarig för Andalusiens finanser var hon den förste som satte ett belopp på skulden, 1 204 miljarder euros.
Regionen har redan mottagit två delbetalningar på 120 resp. 300 miljoner euros.

När blir pengarna utbetalda?
Junta de Andalucía ska enligt författningen motta pengarna innan den 20 mars 2010. Det har den nuvarande regeringen accepterat.

Hur utbetalas pengarna?
Detta är ännu inte avgjort. Andalusien vill ha kontanter, men regeringen kompenserar kanske med att ge regionen ett landområde som staten för ögonblicket har lagfart på.



Att arbeta inom politiken var inte en självklarhet för kommunalrådet Suvi Kauranen i Fuengirola. Hon är ansvarig för utlänningskontoret i kommunen.
"Jag blev övertalad av Fuengirolas borgmästare Esperanza Oña att engagera mig politiskt. Nu har jag arbetat i tre år som deltidsarbetade kommunalråd," säger Suvi Kauranen.

Integration är målet
Hon kom till Spanien första gången 1989 och stannade ett år. Tre år senare flyttade hon hit med sina två barn och skulle bo här i 6 månader för att se om det fungerade. Det är 17 år sedan.
"Jag vet precis hur det är att komma hit och inte kunna spanska och inte veta någonting om hur samhället fungerar. Därför är det mycket lättare för mig att förstå och sätta mig in i invandrarens problem är vad det är för en spanjor. För honom är det mesta självklart."
Suvi Kauranen är den enda utländska medborgare som arbetar inom politiken i Fuengirola och den första invandraren att ansvara för utlänningskontoret. Kontoret vänder sig till alla utländska medborgare, oavsett nationalitet. Förutom henne själv arbetar också en person med själva kundmottagningen
"Syftet med vårt arbete är att få så många som möjligt att integrera sig i samhället. För att nå vårt mål gäller det för oss att ge en sådan bred och bra service som möjligt. Vi är till för att ge ett stöd i början innan man själv kan klara sig."
Till kontoret kan alla vända sig med frågor som har med att flytta till, bo och leva i kommunen.
"Vi försöker hjälpa till med allt ifrån familjen som flyttar hit och behöver hjälp med barnens skolgång, företag som vill etablera sig till hur man gör för att köpa gas. Vi hjälper också till med att förmedla exempelvis hantverkare som pratar den hjälpsökandes språk, informera om aktiviteter, översättningar och hur man mantalsskriver sig i kommunen."
Utlänningskontoret är välbesökt och det strömmar in förfrågningar, både genom personliga besök och via e-mail. I snitt per månad får kontoret omkring 700 - 800 frågor.
"Vi informerar också varje månad genom vårt sk newsletter om vad som händer i kommunen. Gå in på kommunens hemsida www.fuengirola.org och nästan längst ner på höger sida finns en flik som heter "foreign residents". Det är enbart på engelska men vi hoppas att de flesta kan förstå det. Har man inte tillgång till internet finns våra newsletters även som en pappersutgåva."

Skriva sig i kommunen
En stor del av Suvis arbete är att informera via föreningar och organsiationer om vilken hjälp som finns, nyheter i kommunen, vad som gäller för utlänningarna etc med syftet att nå ut till så många som möjligt.

"Det är så viktigt att alla som bor här skriver in sig i kommunen. Antalet mantalsskrivna ligger till grund för statsbidragen från Madrid. Men fortfarande är det många som inte har gjort det. Med ökade statsbidrag kan vi också ge en bättre service."
Den som är inskriven i kommunen får en hel del tillbaka. 30% rabatt på många av de kommunala avgifterna är ett exempel. Det gäller fastighetsskatt, bilskatt, kommunala entréer, språkkurser och en rad andra arrangemang.
Man beräknar att det bor ca 40% invandrare i kommunen men ser man till antalet mantalsskriva är siffran mycket låg. Det finns exempelvis 6 000 britter, 3 400 marockaner, 3 300 finländare, 1 300 svenskar och 640 norrmän som är inskriva, men den reella siffran är betydligt större.
"Mantalskrivningen gäller inte bara åretrunt boende. Det är lika viktigt att de som bor här regelbundet några månader om året också skriver in sig. Man kan säga att de också ska ge sin del till att bo här. Alla vill vi ha rena gator och stränder, fungerande infrastruktur och belysta gator. Man tar ju del av detta även om man bara bor här några månader om året."
Som utländsk medborgare kan man också vara med och påverka det politiska livet i kommunen. Alla som är inskrivna har rätt att rösta vid kommunalvalen. Nästa val hålls den sista söndagen i maj 2011.

Nationella skillnader
"Det är så klart en viss skillnad att arbeta inom politiken i Spanien jämfört med i de skandinaviska länderna. Mycket av det som är frivilligt arbete och förtroendeuppdrag i Skandinavien är avlönat arbete i Spanien. Men det är också mycket enkelt för utländska medborgare att engagera sig i kommunalpolitiken. Det finns inga krav på spanskt medborgarskap eller att man ska ha bott i landet si och så länge."
Också hotbilden mot politikerna är annorlunda i Spanien. Många har livvakter och måste ständigt tänka på sin egen säkerhet. En av orsakerna är ETA.
"Jag har inga livvakter," säger Suvi," men självfallet har jag fått information från polisen om vissa säkerhetsåtgärder och vad man bör tänka på för att skydda sig. En sak är att man ska kontrollera sin bil för eventuella bilbomber. Men det slipper jag då jag cyklar."
När det gäller ETA tillägger Suvi:
"Det är viktigt att vi politiker inte visar oss rädda för ETA. Det går inte att skrämma oss. Och man ska ha klart för sig att våld och politik inte hör ihop."
En annan skillnad är de många språken och inte minst på utlänningskontoret. Tidigare talade man i princip bara spanska vilket var svårt för alla nyinflyttade utlänningar.
"Jag är ju själv finlänska men använder dagligen fyra språk i mitt arbete. Förutom finska även svenska, engelska och spanska. Tereza på kundmottagningen pratar dessutom franska och nederländska."

Vill du besöka kontoret?
Utlänningskontoret finns på fjärde våningen i det nya el Ayuntamiento. Det är öppet måndag till fredag mellan klockan 09.00 - 13.00. Vill du ringa är telefonnumret 952 58 94 40 och fax 952 58 94 41. Det går också bra att skriva e-mail
foreignresidents@fuengirola.org. Eller kan du gå in på kommunens hemsida
www.fuengirola.org.

Ayuntamiento de Fuengirola
Plaza de España 1
29640 Fuengirola (Málaga)

Senaste artiklarna från En Sueco

Spanien är världsmästare i basket

Det spanska landslaget vann i söndags världsmästerskapet i basket, efter att ha dominerat och alltså...

Sport

Jul på spanskt vis

Året går fort, om 3,5 månad så är det redan dags för jul igen. Det kan vara smart att redan nu börja...

Kultur

Sarah Almagro - somos tu ola

I juli var det ett år sedan nu 19-åriga Sarah Almagro Vallejo lades in på sjukhus med svåra magsmärt...

Tema & Profiler

Veras Veranda

När man går på marknader är det vanligt att det finns en vagn vid vilken det står en man som gör brä...

Gastronomi

Rabies i Spanien

Rabies i Spanien I maj i år dog en norsk kvinna av rabies efter att hon smittats av en hundvalp und...

Tema & Profiler

Filmer inspelade i Spanien

Spanien är ett vidsträckt land med varierande landskap. Stränderna i söder lockar till soldyrkande...

Kultur

Välkommen tillbaka till BOSTADSBLOGGEN i En Sueco

Välkommen tillbaka till BOSTADSBLOGGEN i En Sueco Det är en stor glädje för mig att återigen varje ...

Bostadsnytt

Muebles Piramides firar 20-årsjubileum

Möbelbutiken vars fullständiga namn är Muebles Piramides Puerto, ligger öster om Málaga precis vid h...

Profiler

Är du trött på munsår?

Chloe och Friederich är holistiska behandlare som ser din kropp som en helhet och erkänner att din l...

Hälsa

Välmående fötter

Fötterna, tårna, är det vi har längst ned på benen och som i vardagen kanske hamnar längst ned på li...

Hälsa

Utflykter

Murcia

Murcia har närmare 450 000 invånare och sägs vara en av Spaniens kompaktaste städer. Så här finns det många människor och bilar, på en relativt liten ...

Utflykter

Las Minas de Bédar

Las Minas de Bédar ligger ca 30 km från Mojácar och här finns det en anlagd, spännande vandringsrutt som leder genom de gamla gruvgångarna och tunnlar...

Utflykter

Frigiliana håller sin tredje ”Ruta del Arte”

Frigiliana är en av de vackra byarna i Spanien och återigen i år hålls ”Ruta del Arte” i byns unika miljö. 50 konstnärer från tolv olika länder visar ...

Utflykter

Gastronomi

Veras Veranda

När man går på marknader är det vanligt att det finns en vagn vid vilken det står en man s...

Gastronomi

Tropisk mango odlas i La Cala de Mijas

Bara några minuters körning från La Cala de Mijas hittas gården Granja Ecológica Las Penca...

Gastronomi

Alkoholfri sommar?
 Här är alternativen!

Ska du köra hem? Vill du passa på med vikten? Eller kanske har du andra orsaker till att b...

Gastronomi

Veras Veranda: Oreo-glasskaka på chokladkaksbotten

Jippi! Nu ska ni få ett recept på en efterrätt som verkligen passar alla. Detta är en hit ...

Gastronomi

Sabor a Málaga: Citroner

Exporterar norrut I en ensam industrilokal på landsbygden i Alhaurín de la Torre möter ...

Gastronomi

Gazpacho – en portion spansk historia

Det finns många varianter av denna spanska rätt – en del med kött, andra med fisk och skal...

Gastronomi

Sport

Spanien är världsmästare i basket

Det spanska landslaget vann i söndags världsmästerskapet i basket, efter att ha dominerat och alltså...

Sport

AHN Golf

26-27 juni – två dagars Ecletic tävling på Omberg Golf Resort Traditionsenligt samlades AHN:s golfa...

Golf

Golf i Solen

Sommaren i Sverige är inne på slutet och snart är det dags för oss att ge oss av och söka upp våra v...

Golf

Tema & Profiler

Rabies i Spanien

Rabies i Spanien I maj i år dog en norsk kvinna av rabies efter att hon smittats av en hundvalp under en resa till Filippinerna. Detta var det första...

Tema & Profiler

De gåtfulla tartesserna

Gåtan kring tartesserna, den första kända civilisationen i södra Spanien, gäckar fortfarande både arkeologer och historiker.   De första invå...

Tema & Profiler

Sarah Almagro - somos tu ola

I juli var det ett år sedan nu 19-åriga Sarah Almagro Vallejo lades in på sjukhus med svåra magsmärtor. Hon kollapsade i sjukhusreceptionen och vaknad...

Tema & Profiler

Vad går du och tänker på just nu Michael Emdenborg

I grunden är han affärsjurist men här på Costa del Sol känns han nog mest igen från alla evenemang som han arrangerar främst i och omkring Fuengirolat...

Tema & Profiler

Svenska kyrkan

Djup konflikt i kyrkan Det har skett mycket i vår svenska kyrka här på kusten sedan mars månad, då kyrkoherde Mikael Jönsson samt dennes äkta maka, k...

Tema & Profiler

Kackerlackor

Högsommaren må vara förbi men kvar är värmen och den höga luftfuktigheten, som ju sommaren och sensommaren på Costa del Sol karaktäriseras av. Med det...

Tema & Profiler

Profil: Birgitta Bergin

Nu är hon författare! Första gången vi träffade Birgitta Bergin här i En Sueco var för exakt fem år sedan. Då var hon blyg och vågade ännu inte rikti...

Tema & Profiler

Vad går ni och tänker på Eva och Magnus Wahlberg?

Många är vi som genom åren följt Nerjas utveckling och svenskars kärlek för denna vita lilla stad öster om Málaga går inte att ta miste på. Och många ...

Tema & Profiler

Kultur

Jul på spanskt vis

Året går fort, om 3,5 månad så är det redan dags för jul igen. Det kan vara smart att redan nu börja att smygplanera julens festligheter och julklappa...

Kultur

Filmer inspelade i Spanien

Spanien är ett vidsträckt land med varierande landskap. Stränderna i söder lockar till soldyrkande turister, vågorna på Atlantkusten drar till sig s...

Kultur

El Veranillo de San Miguel (indiansommar)

Vädret spelar oss ett spratt Vi träder nu in i årets första höstmånad, september. Som svensk sitter det nästan i ryggmärgen att nu sörja över att som...

Kultur

Parque Tecnológico Andalucía

Teknologiparken i Málaga – en växande stad-i-staden   Om du bor i närheten av Málaga har du garanterat kört förbi avfart 61 mot Parque Tecnol...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com