Spanien är känt för sina många festivaler och få kan mäta sig med landet vad gäller antalet folkfester. San Fermín festivalen som äger rum i början av juli, är nog den största och vildaste av dem alla. Varje morgon klockan åtta under festivalens alla dagar släpper man ut sex tjurar på gatan, så att oförskräckta män kan testa sitt mod genom att springa framför de 500 kg tunga djuren. Sträckan de springer är 850 meter och turen avslutas vid stadens tjurfäktningsarena. Under årets festivalfirande blev en 27-årig man dödad efter att ha blivit stångad av en tjur. Han blev således det femtonde dödsoffret i festivalens historia (den går tillbaka till 1300-talet) – det första dödsfallet skedde 1924. I september i år under en annan tjurrusning, i den valencianska byn Massamagrell, miste en man i 30-årsåldern sitt liv. Dödsfallen har ännu en gång väckt debatt hos kritikerna till denna rent ut sagt bisarra tradition. Tillsammans med förlusterna på människoliv kritiseras också att tjurarna får elektriska stötar och käppslag för att bli extra vilda. Hör tjurrusning överhuvudtaget hemma i det 21:a århundradet? Eller är det ett föråldrat och sjukligt skådespel som borde ha blivit förbjudet för länge sedan?


Luis Benteo, 26 år, chaufför
Jag tycker att tjurrusning är helt okej och jag tror inte att det är speciellt skadligt för tjuren. Ofta är man tvungen att piska djur för att de ska bli lite piggare, på min svågers gård daskar man också till korna när man ska ta ut dem till betet. Djuren förstår ju ändå inte så jag kan inte se vad som skulle stå i vägen för det. Jag har aldrig själv deltagit i tjurrusning, men har sett det på TV. Jag tycker att deltagarna är väldigt modiga som vågar springa framför en flock vilda tjurar. Personligen skulle jag inte vilja göra det om jag så fick pengar för det. Jag vet inte riktigt om jag tycker synd om männen som blev dödade i år, det skiljer sig ju egentligen inte från när någon blir dödad under till exempel en tjurfäktning. Om man fortsätter med traditionen tar man ju också risken att det kan ske fler olyckor, men omvänt kan man ju inte heller stoppa tjurfäktning bara för att tjurar misshandlas till döds. För mig skulle det optimala vara att man kunde fortsätta traditionen med tjurar men på ett sätt så att tjurarna inte kommer till skada.

Enrique Moreno, 62 år, egen företagare
Tjurfäktning i samband med San Fermín - festivalen är enligt min mening en väldigt intressant tradition. Jag tror nämligen inte att tjurarna lider, samtidigt har fenomenet ett stort underhållningsvärde för alla som varje år vallfärdar till festivalen. Tjurfäktning är något helt annat som man också kan bevittna på lika folkfester. Då kan man betala några euro för att komma in och titta om man så önskar, men jag skulle inte vilja titta på tjurfäktning, om det så var gratis. Vid tjurfäktning lider tjuren nämligen och det har jag aldrig tyckt om. Det är tråkigt att det sker dödsfall under rusningarna, men det är ju alltid sorgligt när människor dör. I det här fallet kan man också säga att det är den risken som uppstår när man frivilligt bestämmer sig för att springa framför en vild tjur. De personer som försöker göra det måste vara väldigt modiga. Jag har aldrig varit i Pamplona själv, men jag ser det alltid på TV om jag får möjlighet. Man kan också tacka TV för att tjurrusningen är mer populär än någonsin. Titta bara på den mängd människor som kommer till Pamplona från alla städer i världen bara på grund av tjurrusningen, som ju egentligen bara är en liten del av San Fermín festivalen. Därför tror jag också att det är en tradition som kommer att finnas i många år till.

Mateo Munos, 25 år
Personligen har jag ingenting emot tjurrusning. Det är som vilken spansk tradition som helst och så länge det bara handlar om några tjurar som springer runt på gatan, stör det mig inte. Tjurfäktning tycker jag däremot inte om. Jag tror att det är skillnad på tradition och mord, tjurfäktning handlar ju i slutändan om att slå ihjäl tjuren. Det är inte heller okej att man piskar tjurarna innan de släpps ut på gatan. Jag har faktiskt själv varit på en tjurrusning i Pamplona en gång – men bara som åskådare. Jag tycker verkligen synd om den unge mannen som blev ihjälslagen i år, det är alltid förskräckligt när en människa mister livet. För mig är tjurrusning trots det en väldigt oskyldig tradition, men självklart är den till viss del föråldrad. Det gäller särskilt behandlingen av tjurarna. Man borde kunna springa framför tjurarna utan att skada dem.

  

Mona Skansen, 70 år, pensionär f.d. lärare.

Inte bara tjurrusning och tjurfäktning, utan all sorts djurplågeri bör förbjudas. Jag tror att djur har känslor och jag tycker att det är vidrigt att de piskar och retar upp tjurarna på det sättet.
Tjurrusningen kan skada både djur och människor. Jag tycker dock inte synd om de som deltar och blir skadade, de får skylla sig själva. Jag har ingen som helt förståelse för att man vill utsätta sig för faran som det innebär att vara med i tjurrusningen.
Jag tror inte att vi skulle kunna ha en sådan tradition i Sverige, den kan nog kopplas till de eldiga spanjorerna.
Jag skulle verkligen inte vilja se tjurrusningen, om jag skulle råka befinna mig i Pamplona medan den pågår skulle jag inte vilja gå dit. Jag har sett det någon gång på tv men jag tror att jag gick därifrån. Om det är tjurfäktning, som är ännu värre, går jag definitivt till ett annat rum eller stänger av.
När min son var ung pratade han om att han ville åka ner till Pamplona och delta i tjurrusningen. Som tur är blev det aldrig av och nu är han familjefar.

Jan Fjellner, 64 år, pensionär, f.d. egen företagare
Egentligen vet jag ganska lite om San Fermín, jag har bara fått den bild som förmedlats genom tv. Vissa moment är nog spännande men jag skulle aldrig åka dit bara för att titta på tjurrusningen.
Moraliskt sett har jag ingen åsikt. Människan har utsatt sig för risker i alla tider. Jag tror att de som är med i tjurrusningen får samma sorts kick som jag får då jag åker slalom nerför en svart backe eller då jag en gång provade att hoppa bungy jump. Sedan så vill de förstås visa sig tuffa. Jag tror dock inte att det handlar om machokulturen utan snarare om att utmana ödet. Självklart krävs det ett stort mod för att våga vara med och springa framför tjurarna, men man måste nog vara lite galen för att delta. Nu i min ålder tycker jag nog att det är lite dumdristigt och även om jag skulle kunna tänka mig att titta på skulle jag verkligen inte kunna tänka mig att delta. När jag var 22 skulle jag nog kunna tycka att det var lite häftigt och kanske till och med kunna tänka mig att vara med själv.... Så jag kan förstå att de blir exalterade.
Däremot tycker jag att det är väldigt märkligt att man släpper ut så unga människor! De är ovana och kan inte värdera risker ordentligt, så det kan lättare bli skadade. Det verkar finnas mormödrar som tittar på när deras barnbarn springer, det förstår jag inte alls. Jag tycker att man borde införa en betydligt högre åldersgräns för att få vara med i tjurrusningen. Överhuvudtaget tycks säkerhetsnormerna vara undermåliga.
Tjurarna har väl stått stilla och vill ut och springa, så jag tror inte att de lider så jättemycket. Jag tycker inte att San Fermín är särskilt elakt mot tjurar, däremot är jag helt och hållet emot tjurfäktning, det är verkligen djurplågeri. På så sätt är tjurrusning bättre än tjurfäktning.
Jag tycker nog att traditionen ska fortsätta men med bättre säkerhetsnormer. Jag skulle gissa på att vanliga tjurfäktningar kommer att dö ut innan San Fermín- traditionen gör det.

 

Erica Nilsson 39 år, tandläkarassistent
Jag tycker verkligen inte om San Fermín, det är hemskt. Jag tycker att man ska respektera djur och inte misshandla och stressa dem. Jag tror att alla djur har känslor. Det finns lagar för att man inte får behandla till exempel hundar och katter hur som helst, så jag kan inte förstå varför det skulle vara okej att vara elak mot tjurar.
Jag kan inte förstå att de som deltar tycker att det är roligt. Men traditionen har ju funnits så länge och jag antar att den är väldigt djupt förankrad. Deras föräldrar kanske gjorde samma sak. Det finns ju till och med de som låter sina barn vara med.
Jag tycker inte synd om de som blir skadade eller dör, de får skylla sig själva.
Jag har aldrig sett tjurrusningen och skulle gå därifrån om jag råkade befinna mig i Pamplona under festivalen. Jag har sett det på tv någon gång, men jag brukar oftast stänga av då det visas.
Jag tycker att tjurrusning och tjurfäktning borde förbjudas. Problemet är att de får pengar från staten. Som tur är finns det en hel del spanjorer som också är motståndare, till exempel min man. I Barcelona håller de på att diskutera ifall tjurfäktning ska förbjudas i Katalonien.

Regeringen har framlagt sin plan för det nya årets ekonomiska återhämtning. En plan som snarare siktar mot 2020 och inte, som välbehövligt, mot 2010.

I december framlade statsminister José Luis Zapatero, regeringens vision inför det nya året och nästa årtionde. Estrategia de la Economía Sostenible (bärkraftig ekonomisk strategi) är den kallad.
"Sostenible" är det nya modeordet. Det är kanske mycket imponerande att regeringen kan skapa en lingvistisk trend, men det är helt enkelt inte tillräckligt bra att slänga smarta uttryck omkring sig och tala om något, som kanske, kanske inte, kan förbättra sysselsättningen och ekonomin 2020.
Det verkar i alla fall vara kontentan för de 3.868.946 som den här dagen i december stod utan arbete, och de drygt 300.000 arbetsgivare och egenföretagare, som förra året drog det sista andetaget.
Samtidigt har kassan för årets tredje kvartal precis räknats ihop och Spaniens bruttonationalprodukt har fallit för sjätte kvartalet i rad, den här gången med 0,3 procent. Även om siffrorna i andra europeiska länder, t.ex. Tyskland, Italien och Storbritannien var sämre, är experterna bekymrade över Spanien, som redan innan krisen började på allvar var efter, på grund av byggstoppet. Det kommer därmed på grund av den höga arbetslösheten att ta längre tid att komma ut ur krisen.
"Den ekonomiska återhämtningen är på gång”, insisterade statsministern, i alla fall vid presentationen av den nya planen.
"Det går bättre än för ett år sedan”, tillade vicestatsminister María Teresa de la Vega, som måste ha glömt att vi för ett år sedan kunde rapportera att tre miljoner var arbetslösa. Siffror som då verkade skrämmande.
"Det är på inget sätt de långtgående, ambitiösa och krävande reformerna som Spanien behöver”, sade källor i Banco de España senare till El Mundo.
"En fantasi”, beskrev oppositionsledare Mariano Rajoy den, inte oväntat i samma tidning.

Men ändå inte
Strategin, som också kan beskrivs som en serie visioner, innehåller inte den här gången en rad stödåtgärder, utan i stället flera nyheter om bevarandet av kärnkraftverken, större insyn i toppchefernas löner och ambitiösa planer för miljövänlig energi, bioteknik o.s.v.
Ett förbud mot nedladdning av musik och film från vissa internetsajter var även med i det här paketet, men som José María Cassascal skriver i dagbladet ABC: "Vad gör nedladdningar från internet i det här sammanhanget?"
Det som många väntade på var om Zapatero skulle tala om att reformera arbetsmarknadslagstiftningen. Det gjorde han, men det var inte de nödvändiga och krävande reformerna han hade i åtanke.
Arbetsmarknadslagen föreskriver idag att ett företag som vill avskeda en anställd ska kompensera med mellan 30 och 45 dagars lön för varje anställningsår, beräknat utifrån den aktuella lönenivån. Det var däremot en ny ordning för de kollektiva avtalen och möjligheter för anställda att gå ner på deltid, varefter regeringen kommer att kompensera löneskillnaden. Det är en modell som har fungerat bra i Tyskland, men här är arbetslösheten på ungefär åtta procent. Den ansvariga för arbetsmarknadspolitik i OECD, Stefano Scarpetta, sa vid slutet av året till nyhetsmagasinet Time, att det bara är ett sätt att snygga till siffrorna på. "Att till varje pris hålla antalet arbetslösa nere senarelägger kanske bara det oundvikliga”, sade han.
"Regeringen är inte beredd att försämra arbetstagarnas rättigheter eller minska kostnaderna för uppsägningar”, fastslog Zapatero.
"Han har krossat arbetstagarnas viktigaste rättighet, vilket är ett arbete”, menade Rajoy, som i sin konservativa natur alltid har talat för en ändring på detta område. Därmed anser han inte att arbetsgivare ska kunna avskeda helt fritt, men det borde finnas en bättre balans mellan dem som har ett kontrakt och för hälften av arbetstagarna som har ett contrato de basura.
Anställda med dessa korttidskontrakt blev då också de första att sparkas ut då krisen började, vilket ekonomiministern Elana Salgado anser ger marknaden flexibilitet. Sanningen är snarare att det skadar effektiviteten då anställda sparkas ut innan de ens hinner hitta till lunchrummet, och personal som är på fasta avtal skyddas.

Företagens nedgång
Nettovinsten bland landets företag (bankerna inte medräknade) föll de första nio månaderna 2009 med 21,8 procent. I jämförelse var fallet 1,3 procent under samma period 2008. Nationalbanken tillskriver förra årets nedgång med ett fall av omsättningen på 13,1 procent.
Flera företag stöter också på problem därför att bankerna trots regeringens uppmuntran (inklusive flera stimulansåtgärder) har stängt kassalådan och vägrar i många fall att ge lån eller kassakrediter.
Det hjälper som bekant inte att klippa den skallige och det har även den socialistiska regeringen insett, så framöver sänks bolagsskatten från 25 till 20 procent. Den här rabatten ges dock bara till företag som behåller antalet anställda och som inte har en omsättning som överstiger fem miljoner euro. Ingen vågar göra en gissning av effekten.

Evighetsanställningar i EU S.L.
Regeringens politik verkar annars närmast 80-tals aktig, men Spanien är inte ensam om den socialistiska retron. Frankrikes konservativa president, Nicolas Sarkozy, använde förra året till att kritisera kapitalismen, Italiens finansminister, Giulio Tremonti, garanterade livstidsanställningar och ordförande för EU-kommissionen, José Manuell Barroso har förklarat att arbetstagarnas rättigheter och "social samexistens" är Europas första prioritet.
Samma politiker har tidigare menat, att de fria marknadskrafterna var vägen för att underhålla Europas dynamiska ekonomi, men nu verkar det som att staten eller staterna är tillbaka som maktfaktorer på marknadsplatsen.
Men det är inte bara regeringsledare, utan även medborgarna som anser att den fria marknaden har slagit fel. BBC genomförde i slutet av 2009 en undersökning i 27 länder där bara 11 procent av de tillfrågade svarade att kapitalismen fungerar bra. I Frankrike satte 43 procent bock i rutan "fatalt bristfällig". Istället skjuter en vänsterflygels, ekologisk - eller som Zapatero skulle säga: bärkraftig - filosofi fram som ifrågasätter om kapitalismen egentligen är bra för allas bästa.

Rasslar med bössan
Pengarna ska som alltid komma någonstans ifrån och regeringen är ute med bössan.
Skattemyndigheten beräknar att det under 2009 inbetalades ungefär 30 procent mindre skatt än året innan, och därför har regeringen bett om "solidaritet". Man uppskattar att alla kommer att betala minst 500 euro mer under 2010. Det är i runda tal hälften av en månatlig minimilön.
IVA (MOMS)-satserna har även höjts. Detta träder i kraft den 1 juli då skatten på 16 procent höjs till 18 och den som för närvarande är sju ska stiga till åtta. Satsen på fyra procent förblir densamma.
Som bekant går kapitalvinstskatten upp från 18 till 21 procent och rabatten på 400 euro redan en relik. Från och med 2011 kommer det dessutom inte längre att finnas möjligt att dra av bostadslånen från skatten.
Skatterna stiger och därför förväntas konsumtionen att falla. Så var ska uppsvinget komma ifrån? Kanske från de övriga europeiska länderna som två tredjedelar av Spaniens export går till, men den verkliga uppgången kommer först när landet är beredd på att genomföra de nödvändiga förändringarna.

Efter 2010
Av de 1,7 miljoner människor som sedan 2007 blivit arbetslösa var omkring 900.000 sysselsatta i byggsektorn. Många gick in i branschen för det fanns snabba euro att tjäna, i stället för att ta en högskoleutbildning eller en utbildning överhuvudtaget.
Därför menar Zapatero nu att byggboomen bär en del av det ekonomiska korset. Det kan man kanske lägga oppositionen till last, för boomen började under PP, men som El País skriver i en ledare, så finns det inget mindre produktivt än den eviga smutskastningen mellan de två partierna.
Problemen beror givetvis på att allt satsades på den stora byggfesten och att man i ruset glömde tänka på andra, innovativa och högteknologiska sektorer. Men också de mera traditionella områdena har halkat efter. Även på oliverna, där Spanien är världens ledande producent, tjänar italienska mellanhänder mer pengar på än spanjorerna.
Regeringen vill att fler ungdomar framöver söker in på landets universitet, att det satsas på högteknologi och gröna energikällor. Iberdrola anser, att 20 procent av elförsörjningen 2020 ska komma från förnyelsebara energikällor - idag ligger siffran på 12,3 procent och att sektorn ska generera en miljon arbetsplatser. Skeptikerna anser dock att man inte kan diktera detta, utan förändringarna måste komma inifrån.
Mer produktiva är samtalen i Senaten, där man har börjat diskutera möjligheterna till besparingar i den offentliga budgeten. Detta monster räknar en stat, 17 regioner, 52 provinser och 8.111 kommuner, där det används mycket tid till att se om sitt eget hus (t.ex. Chaves och Mantsa-målet), och korruptionen är astronomisk samt att antalet offentligt anställda nu är drygt tre miljoner, över 19 procent av arbetsstyrkan.
Besparingarna inom det offentliga skulle kanske vara en droppe i havet, men det kunde bidra till att stimulera förtroendet för statsapparaten och ge hopp om initiativ till högre moral bland befolkningen, som delar ansvaret med regeringen för att 2010 ska bli bättre än föregående år.

 



 


Guldfeber
Mellan åren 2005 och 2007 sålde regeringen 133 ton av landets guld, som står för en tredjedel av dess reserver.
Finansdepartementet ansåg den gången att de drygt 3,4 miljarder euro man fick för metallen skulle ge bättre avkastning investerat i aktier och obligationer. Vi vet hur det gick med det.
Sedan har priset på guld tredubblats och ekonomer spår att priset de närmsta åren ska fördubblas flera gånger om.

Spanien har ordförandeskapet i ett EU med nytt traktat
Efter åtta års förhandlingar trädde Lissabontraktaten i kraft den 1 december och en månad senare övertog Spanien ordförandeskapet efter Sverige.

Med Lissabontraktaten följde unionens första permanenta ordförande, den tidigare belgiska premiärministern Herman Van Rompuy, medan den brittiska EU-kommissionären Catherine Ashton blev EU:s nya utrikeschef.
Spanska Joaquín Almunia Amann fick en av de andra viktiga posterna i den nya kommissionen. Han har varit minister och partiledare för PSOE i Spanien och ska nu vara vicepresident (en av sju) och kompetenskommissionär i EU. Han har hittills haft en post som finanskommissionär.
Baskern ska överblicka den fria konkurrensen mellan de 27 medlemsländerna och en av hans första uppgifter blir att titta på fusionsavtalet mellan Iberia och British Airways.
Det är inga betydande förändringar i förfarandet för Spaniens EU-ordförandeskap, som trädde i kraft den 1 januari.

Spaniens agenda
"Spanien ska använda de sex månaderna till att blåsa liv i den europeiska ekonomin”, säger den evigt optimistiske statsministern Zapatero i en intervju i Newsweek. Kanske skulle han bättre använda tiden till att lyssna och lära från de andra 26 medlemsländerna, som alla har en bättre ekonomi och färre arbetslösa än Spanien.
Han ska dessutom försöka sluta ett handelsavtal med Latinamerika och Ryssland samt fokusera på våld mot kvinnor.
Enligt FN är sju av 10 kvinnor utsatta för våld av män och flera dör eller blir handikappade av våldet än av krigen, malaria, trafikolyckor och annan terror.
Regeringen har sedan valsegern 2004 jämställt våldet mot kvinnor, som är ett verkligt samhällshot, med just terror. Redan samma år infördes ett speciellt lagstiftningspaket med 72 initiativ till bekämpning, höjd straffskala liksom förebyggande av våld mot kvinnor.
Spanien har därmed samlat in en enorm erfarenhet på detta område och det ska resten av EU nu få dra nytta av.


Ordförandeskap
Belgien övertar ordförandeskapet efter Spanien den 1 juli. Under 2011 blir det först Ungerns, därefter Polens tur.


Solana kommer hem
Mannen, som under många år har blivit kallad "Europas utrikesminister", Javier Solana, har flyttat från Bryssel till Madrid.
Han anser att 10 år med samma arbete var tillräckligt och att han var på väg att bli en del av inventarierna.
1964 blev Solana, som är utbildad fysiker, medlem av PSOE och sedan var han kulturminister, utrikesminister och vid ett tillfälle var det tal om att han skulle överta statsministerposten efter Felipe González, då denna hade en av sina nedgångar.
Istället slutade han som eurokrat och en av de som har uppnått störst erkännande i den gärningen. Hans framtidsplaner är fortfarande okända.

 

Lars-Eric Nilsson var i augusti utsatt för, vad han anser, polisvåld och diskriminering. Den våldsamma händelsen har bland annat lett till förlorad hörsel och tinnitus. Polismannen förklarar sig oskyldig och trots att det hände för flera månader sedan har han först nu fått tala med myndigheterna .
Han har berättat sin historia för En Sueco.

Det var en varm augustidag som såg ut att bli likt så många andra, men så skulle den inte sluta. Lars-Eric Nilsson och hans fru Irma hade varit och handlat. De åt också ute, han drack två glas vin och fyra timmar senare gick han för att hämta bilen och lasta in varorna.
"Eftersom det var en olycka längre fram stod trafiken stilla. Jag gav tecken och körde ut men då plötsligt körde bilen, som jag trodde skulle släppa fram mig, fram och det blev nästan en kollision. Jag lyckades stanna 10 cm framför hans höger dörr. Föraren, en 24 åring man, rusade ut och skrek "documentos" och påstod att jag hade kört på honom. Jag körde runt rondellen och han kom förbi mig, körde sicksack och tvärbromsade men jag lyckades återigen stanna utan någon kollision. Han kom ut och fortsatte skrika aggressivt. Jag sa då till honom "maleducados" och "espoñoles no piensan" - dåligt uppfostrad och spanjorer tänker inte. Då small det. Jag fick ett knytnävsslag i ansiktet”, berättar Lars-Eric.
Den unga mannens medpassagerare ringde efter polisen. Ingen tittade efter några skador, varken bil- eller personskador, fastän hans fru som kommer från Argentina, som nu var på plats begärde det. Men de såg tydligt att han hade blivit slagen. De kollade dokumenten och alla fick blåsa för alkoholtest.

Alkoholtesten visar positivt
"Jag hade strax över tillåten alkoholgräns, troligen därför att jag precis innan tagit medicin som höjer värdet (det visste jag inte då), men kände mig helt nykter. Poliserna pratade överhuvud taget inte med mig, utan bara med spanjorerna.
En annan polis kom med en bil för att köra mig till polisstationen. Jag visste ingenting om detta. När polisen kom fram till mig och sade något som jag inte hörde eller förstod, jag hade inte min hörapparat på mig, svarade jag "estoy esperando a mi mujer”, - jag väntar på min fru”, fortsätter Lars-Eric.
Hon hade gått till butiken strax bredvid för att köpa en flaska vatten eftersom han blödde kraftigt ur munnen.
"Jag vände mig om för att se och hon kom precis när det small. Polisen gav mig ett kraftigt slag över örat. Han fick tag i ena armen och bröt upp den på ryggen och satte på mig handfängsel. En av de andra poliserna hjälpte till och de kastade in mig i polisbilen. Händerna satt som i ett skruvstäd och det gjorde fruktansvärt ont. Det var ren tortyr. Irma frågade "varför?". Polisen svarade att jag hade gjort motstånd. Hon ville åka med i polisbilen men de nekade. Hon kom efter i taxi."
Han var arresterad.

Från polisstationen till akuten
Efter några timmar blev Lars-Eric frigiven. Polismannen bad märkligt nog om ursäkt och sträckte fram handen, även om han senare har nekat till att vara skyldig. Föraren bad Lars-Eric att inte anmäla honom. På polisstationen sa de att han skulle göra det och att han skulle åka till akuten och visa sina skador.
"Föraren hade redan varit där och fått skadorna dokumenterade, fast jag inte hade rört honom. Jag blev omplåstrad och allt skrevs ned på papper, även skadorna på händerna efter handfängslet. Jag sa då också att jag hade ont i armen. Jag fick senare även problem med hörsel och balans”, fortsätter den svenske pensionären, som nu har fått tinnitus. Detta bekräftas av audiologen Hanne Rothe från Audiomas.
Han är pianist men kan nu varken spela eller ens lyssna på musik.
"Mitt liv har blivit helt förstört efter denna brutala polismisshandel. Musiken är mitt liv. Jag har bland annat gjort ett 50-tal konserter med Malmö Symfoniorkester då det var 200-års jubileum av Mozarts födelse och jag har blivit kallad "Malmös Mozart". Nu har jag tackat nej till alla jobb framöver. Jag kommer kanske aldrig mer att kunna spela som tidigare."

Efterföljande rättegångar
I september kom målet inför rätten men enligt Lars-Eric var det en fars.
"Vid rättegången mot föraren fick jag ingen advokat, som jag var berättigad till. Föraren påstod att jag hade börjat slå honom. Både han och jag fick böter på 180 euro. Det är ingen idé att överklaga då jag inte hade något vittne, bara min fru. Rättegången beträffande alkoholen blev inställd då det bara var strax över tillåten gräns och jag hade inte gjort någon skada. Ändå ska jag böta 450 euro, vilket bestämdes av lokalpolisen i Fuengirola. Vid samtal med säkerhetschefen (polischefen som också skulle närvara vid mötet, kom inte och har inte heller hört av sig) visade han ett protokoll där det framkom att polismännen har flera vittnen. Vilka? Pojkarna som slog mig och ett annat vittne som inte vill uppge sitt namn”, förklarar han.

Slutligen får han myndigheternas uppmärksamhet
Lars-Eric är en mycket frustrerad man. Han anser att han är ett offer för den unga mannens och polisens antipati mot utlänningar. Han vill att de ska stå till svars för vad de har gjort, han vill ha upprättelse och kompensation för sveda och värk samt förlorad arbetsinkomst och livskvalitet.
Han och Irma fann senare två neutrala vittnen till händelsen, en spansk dam och en svensk man. Efter flera månaders försök med att få ett möte med tjänstemannen som ansvarar för stadens säkerhet och därmed också den lokala polisen, Rodrigo Romero, lyckades det slut den 12 november.
Med på mötet var hans advokat, Arancha Oballe, och prästen Oluf Montelius, som är mycket integrerad och involverad i samhället och som har hjälpt Lars-Eric i det här fallet.
Oluf Montelius anser att fallet är mycket tragiskt och att det också handlar om att undvika att det sker igen.
"Problemet är kulturella skillnader och att polisen inte talar något främmande språk. 40 procent av alla invånarna i Fuengirola är utlänningar och 10 procent är nordbor. Många av dem lär sig spanska, men det kan man inte förvänta att turisterna ska göra”, säger Oluf Montelius, som Rodrigo Romero har bett komma med förslag om till exempel ett utbyte av poliser mellan Spanien och Sverige.
Han anser också att målet, även om det inte är första gången en nordbo är utsatt för våld, ska ses som något sällsynt.
"En norrman har också blivit slagen av polisen, men det sker dessvärre överallt, inklusive i Sverige där en polis nyligen misshandlade en man till döds”, säger han.
"Vi kom inte fram till någon slutsats på mötet. Polismannen insisterar på att han är oskyldig och i Spanien väger en polismans uttalanden tyngre än en allmän persons. Men vi ska nu presentera vittnenas uttalanden i skrift och därefter kommer det att hållas en "careo", en konfrontation mellan parterna. Kommer man inte till enighet då slutar fallet i rätten”, förklarar Arancha Oballe.
En Sueco har också bett Rodrigo Romero om ett uttalande, men han vill inte kommentera saken.

 

"Polisen gav mig ett kraftigt slag över örat. Han fick tag i ena armen och bröt upp den på ryggen och satte på mig handfängsel."


"Jag har bland annat gjort ett 50-tal konserter med Malmö Symfoniorkester då det var 200-års jubileum av Mozarts födelse och jag har blivit kallad "Malmös Mozart". Nu har jag tackat nej till alla jobb framöver."


"Föraren påstod att jag hade börjat slå honom. Både han och jag fick böter på 180 euro. Det är ingen idé att överklaga då jag inte hade något vittne, bara min fru."

Den västliga alliansen är på väg att tappa styrkan och i flera länder talas det om att dra tillbaka trupperna. Det kan få fatala följder då insatsen är något mer än ett demokratiskt korståg.

110.000 soldater från 42 länder sitter fast i Afghanistan. Trots att flera medlemmar av den NATO-ledda styrkan, kallad International Security Assistance Force (ISAF), under det senaste året har ökat antalet trupper räcker det inte. Det går inte bra. Efter åtta års insats har det bara skett små framsteg och striderna fortsätter. Man kämpar inte bara mot Taliban, Afghanistans tidigare terrorregim och nu terrororganisation, utan man brottas också med landets pseudodemokratiska regering.

Opinionen vänder
Även om den allmänna opinionen, inte bara i Spanien utan i de flesta västliga länderna, har varit för insatsen i Afghanistan, har fler allt svårare att se ett slut på det hela. Statsminister José Luis Zapatero anser att man bör anta en tidsplan för tillbakadragandet av trupperna, varefter de afghanska myndigheterna bör överta ansvaret för deras egen säkerhet och landets fortsatta utveckling. Förutom dessa två uppgifter har ISAF's uppdrag varit att träna de afghanska trupperna.
Zapatero är inte ensam om att mena att man borde börja leta efter exit-skylten.

Vald utan motkandidat
General Stanley McChrystal, ansvarig för NATO:s styrkor i området, anser att man inte kan vinna kriget mot talibanerna utan att landet har en effektiv och samarbetsvillig regering. Men den afghanska presidenten, Hamid Karzai, har inte lyckats att övertyga det afghanska folket om att det är värt att strida mot talibanerna. Hans regering har dessutom varit utsatt för korruption, som han själv anser beror på de stora summor pengar som strömmar in från västvärlden, men även av landets militära inbördes krigande och striden om opiumet.
I november vann den välklädde afghanen dock åter presidentvalet. Det inträffade då hans motståndare, Abdullah Abdullah, drog sig ur efter första rundan som blev förklarad ogiltig eftersom 12 miljoner väljare, vilket motsvarar 70 procent av de röstberättigade, stannade hemma efter mordhot från talibanerna. Abdullah menade att den sista valomgången inte blev rättvist genomförd.
Karzai lovade efter Abdullahs tillbakadragande, att han skulle göra allt för att stoppa korruptionen och de interna stridigheterna. Men hans nya vicepresident är trots det Marshall Fahim, en militär som är beskylld för flera överträdelser av de mänskliga rättigheterna.

Kan bara ISAF/NATO hjälpa?
Motståndarna till våra soldaters närvaro i Afghanistan hävdar att situationen är på väg att utvecklas till det nya århundradets Vietnam. Att den afghanska befolkningen som är sammansatt av stammar, ledda av krigsherrar vilka kämpar inbördes, egentligen inte önskar ett samlat Afghanistan. De anser att afghanerna inte själva är redo för demokrati och fred samt att våra insatser därför är meningslösa.
Med andra ord; soldaterna dör för ingenting.
I stället för att protestera mot att NATO faktisk gör något, borde man i så fall protestera mot bl.a. FN, som precis har dragit tillbaka 600 av organisationens utsända medarbetare från Afghanistan. Många muslimer beklagar sig över den kristna närvaron i ett muslimskt land och de beklagade också den gången NATO försov sig då det gällde att hjälpa muslimer i Bosnien och Kosovo. Vi kom för sent, men vi uteblev inte. Detsamma kan inte sägas om Afghanistans muslimska grannar, som för närvarande har nöjt sig med att se på - och i bland hälla lite av all sin olja på elden.
Talibanmedlemmar och militärer ser gärna att de västliga soldaternas lämna landet, men hur är det med den vanliga befolkningen?
Minns vi inte längre bilderna av kvinnorna som blev skjutna på en fotbollsstadion? Är historierna om nerbränningen av skolorna (inklusive elever) redan glömda? Minns ingen längre bokbålen?

Kärnvapen-beväpnad Taliban
Om inte afghanerna själva vill skapa demokratiska eller åtminstone mänskliga förhållanden, kan vi välja låta dem sitta i skiten. Men huvudorsaken till att vi är i Afghanistan är inte ett demokratiskt ensidig humanitärt korståg. Det handlar om den egentliga tolkningen om bekämpningen av terrorism.
Talibanerna kämpar för att återta makten de förlorade när de västliga styrkorna ryckte in i landet 2000. Regimen stöttade eller åtminstone tillät al Qaidas träningsläger i landet, där männen bakom 9/11 - och senare Madrid och London - fick sin utbildning.
Organisationen härjar inte bara i Afghanistan, utan också i Pakistan, där de om de fick övertaget skulle få tillträde till landets kärnvapen. Ett tillbakadragande skulle bana vägen för talibanernas styrkor också där.
Ett exempel på rörelsens intentioner sågs i oktober, då 105 människor dog i Peshawar, efter att en bomb sprängdes på en marknad. Attentatet skulle ha varit en protest mot den amerikanska utrikesministern, Hillary Clinton, som några timmar senare skulle besöka Islamabad. Ingen har tagit på sig ansvaret för attentatet, men det förmodas att talibanerna stod bakom det, då det hände samtidigt som de pakistanska militärerna gjorde en offensiv mot talibanerna i det norra gränsområdet mot Afghanistan.

Har någon bokat en returbiljett?
Ungefär hälften av de västliga styrkorna är amerikanska och Barack Obama har klargjort att man inte planerar ett plötsligt tillbakadragande. Ändå sprider sig osäkerheten om hans intentioner.
Det är förståeligt att soldaterna efter åtta års krig i det terrorhärjade landet är trötta, men vad förväntade sig regeringscheferna då de skickade iväg dem? Att talibanerna skulle försvinna ut i det blå? Sovjetunionens erfarenheter hade lärt oss för mycket för att kunna tro på det.
Även om man inte bör gradera demokrati och trots att Hamid Karzai visat sig att inte vara den man som man hade hoppats, har det skett framsteg.
Det flygs med drakar igen. Barnen har återvänt till skolorna, kvinnorna kan gå på gatan utan burka, och utan att bli skjutna samt det arbetas med att återuppbygga landets sjukhus och infrastruktur.
Det saknades en exitstrategi när vi kom till Afghanistan. Men kanske vi bör vänja oss vid tanken att om vi inte är beredda att ta till kraftigare artilleri är vi tvingade att stanna för en lång tid framöver.
Annars skulle soldaternas offer ha varit helt meningslöst.
Vi får hoppas att vi med förlängd speltid kan ändra oavgjort till seger. Annars behöver talibanerna inte göra något för att vinna, utan bara se tiden an, tills vi förr eller senare reser hem igen.


Talibans regim
Den sovjetstödda regeringen föll samman 1992 och därefter följde några år av inbördeskrig mellan stammarna. Taliban (islamiska studerande) blev en maktfaktor 1994 och de kontrollerade från 1996 till 2001 huvuddelen av Afghanistan.
Den ultraextremistiska rörelsen regerade självklart efter den islamiska lagen, men också efter 16 egna dekret. Den första och uppenbart allra viktigaste var regeln som förbjöd kvinnor att gå ut utan sällskap av äkta man eller manlig släkting samt att vara iklädd burka. De förbjöd också chaufförerna (taxi och rickshaw) att ha kvinnor som passagerare om de inte bar burka. En överträdelse betydde avrättning eller i bästa fall fängelse.
Därefter kom ett förbud mot musik i butiker, hotell och fordon. Fann talibanerna musikkassetter i exempelvis en butik, blev ägaren fängslad och butiken stängd.
Varje man som rakade sig eller klippte skägget, blev satt i fängelse tills skägget vuxit ut till en knytnäves längd.
Dessutom innehöll deras "författning" förbud mot undervisning och censur av böcker, tidningar och TV. Man fick inte heller använda vita strumpor.
Organisationen har lätt för att rekrytera nya medlemmar från landets koranskolor, som får stöd från Saudiarabien.
Talibanerna intog det globala medvetandet när de 2001 förstörde de två gigantiska Buddha-statyerna i Banyan. Den ena var 38 m hög och 1 800 år gammal och den andra 53 m och 1 500 år gammal. Bara Irans regering fördömde handlingen som skulle ha skett i islams namn.
 

Nästa mål: Pakistan
Den långvariga oron i Pakistan förvärrades då Benazir Bhutto dödades i slutet av 2007. Landets tidigare president (diktator) General Musharraf avgick i augusti 2008 och blev ersatt av Bhuttos änkling, Asif Ali Zardari.
Pakistan får årligen 1,5 miljarder dollar från USA för att rensa upp i den nordvästra delen av landet där talibanerna har sina rötter och där också al Qaida har sin näringslänk.
Pakistan är världens enda muslimska kärnvapenmakt.
 

Styrkorna i Afghanistan
Av de 110 000 soldater i ISAF-alliansen är 65 000 amerikaner, medan Spanien har skickat 1 300 och Sverige vid årsskiftet räknar med att ha 500 soldater där. EU-ländernas befolkning och ekonomi är större än USA:s, trots det har vi bara kunnat ställa upp med totalt 30 000 soldater.
Det är första gången NATO opererar utanför det omedelbara ansvarsområdet runt Nordatlanten.
Ungefär 1 000 soldater har för närvarande dödats i kriget.
General Stanley McChrystal ber om förstärkning med 40 000 man .
 

Opium problematiken
Afghanistan producerar ungefär 80 procent av all opium i världen.
Under talibanerna var odling av opiumvallmo förbjudet, men efter 2001 kom man igång igen med heroinproduktionen och talibanerna har nu valt att acceptera produktionen genom att inkräva "skatt" från bönderna och med det finansiera kriget. Problemet är naturligtvis att lantbrukarna kan tjäna mycket mer på att odla opium än t.ex. vete.
Huvuddelen av opiumet smugglas till opium och heroinmissbrukare i Europa samt Ryssland. Man räknar också med att ungefär 100 000 människor i världen dör av missbruket.
NATO ser det inte som sitt uppdrag att bränna ner vallmoodlingarna eller att bomba laboratorierna.
Enligt FN är det en myt att produktionen stiger. Tvärtemot hävdas det att ungefär hälften av landet återigen är opiumfritt och att bara fyra procent av den odlade arealen används för opium.

 

 


EU-fördraget meddelar att godtycklig diskriminering inte får förekomma i samband med beskattning, artiklar 56 och 58. Beskattning av pensionärer bosatta i andra EU-länder är uppenbarligen en så ”het potatis” så att Sveriges regering måste fara med osanning. Vid skriftlig förfrågan är svenska regeringens svar, att Spanien inte visat något intresse av att ändra i avtalet mellan länderna. Utlåtandet faller platt till marken, ingen stat säger nej till skatteinkomster! Spanien har skriftligen meddelat att givetvis är man öppna för förhandlingar och välkomnar dessa men Spanien har överhuvudtaget inte kontaktats av Sverige, varken muntligen eller skriftligen. Så mycket för öppenhet från regeringens sida till oss pensionärer!
 

OECD
OECD med 30 medlemmar, har till uppgift att förenkla gränsöverskridande transaktioner. Organisationen säger att skatt skall betalas på bosättningsorten, dvs. hemvistlandet, där kostnaderna för oss pensionärer för t.ex. sjukvård uppstår. Redan romarna hade den uppfattningen. 2 000 år senare accepterar 29 medlemsländer i OECD denna uppfattning. Sverige gör det inte!
 

Vet Sverige vad man vill eller är det enbart nyckfullhet?
Fram till år 1990 skulle skatt på pensioner betalas i Sverige. Detta år ändrar Sverige uppfattningen första gången när man träffar avtal med Frankrike. Nu skall skatten inte betalas i Sverige men i hemvistlandet Frankrike. Det vill säga, OECD:s uppfattning accepteras.
Ny uppfattning från svensk sida sker via flera avtal med EU-länder fram till år 2001. Återigen skall skatt betalas i Sverige. Det vill säga OECD:s uppfattning accepteras inte.
År 2002 är det dags för Sverige att ändra uppfattning en tredje gång. Avtal träffas med Portugal. Nu skall skatt betalas i hemvistlandet Portugal, inte i Sverige! Det vill säga, OECD:s uppfattning accepteras.
Slutligen, år 2004, är det dags för Sverige att ändra ståndpunkt en
4:e gång. Sverige träffar ett dubbelbeskattningsavtal med Polen, nu skall skatt betalas i Sverige! Det vill säga, OECD:s uppfattning accepteras inte.
Vad skall man då säga om dubbelbeskattningsavtalet med Bangladesh? Landet är inte ens medlem i OECD, men skall ha preferensstatus, dvs. skatt skall betalas i hemvistlandet Bangladesh och inte i Sverige. Hur mycket nyckfullare kan det bli? Det bor hundratusentals svenskar i Europas olika länder, de skall diskrimineras. Men det fåtal svenskar som bor i Bangladesh skall gynnas.

Sammanfattning:
• Fram till år 1990 skall skatt betalas i Sverige.
• 1990 ändrar Sverige ståndpunkt och skatt skall inte betalas i Sverige utan erläggas i hemvistlandet i detta fall Frankrike.
• 1992 till år 2001 gäller att skatt skall betalas i Sverige.
• 2002 ändrar Sverige åter ståndpunkt och skatt skall inte betalas i Sverige utan i detta fall hemvistlandet Portugal.
• 2004 ny ändring från svensk sida. Skatt skall betalas i Sverige.
Det är således helt enkelt en fråga om var den svenske pensionären bosätter sig, om svensk skatt skall utgå eller ej. Bosätter sig den svenske pensionären i Frankrike eller Portugal utgår ingen svensk skatt. Bosätter sig emellertid samme pensionär i ett annat EU-land skall svensk skatt betalas. Vilken objektiv och saklig grund har Sverige att beskatta pensionären beroende på bosättningsland? Hur motiveras, utöver godtycke, att Sverige 4 gånger under 14 år ändrar ståndpunkt huruvida skatt skall utgå eller ej? Godtycket är uppenbart. Ännu mer uppenbart blir det i skenet av extra skatteinkomst, för inget land säger nej till ytterligare skatteinkomster. Ytterst märkligt är att Sverige försöker föra sina svenska medborgare bakom ljuset, för att försvara en icke försvarbar uppfattning!

Vad händer när pensionären kommer på besök till Sverige?
Givetvis kommer svenska pensionärer på besök till Sverige, precis som svenskar åker utomlands på semester. Råkar då pensionären ut för en olycka som kräver läkarvård, skickar Sverige räkningen till det nya hemvistlandet! Den pensionärsskatt, lag 1991:586, som betalas har inget värde! Sverige nöjer sig inte med att kräva skatt av pensionärer i utlandet, utan Sverige vägrar också att ge någon service för den skatt man kräver. Räkningen skyfflas vidare till fattigare länder. En jämförelse är att betala bilskatt utan att äga en bil!

 

Senaste artiklarna från En Sueco

30 år efter stormen som satte Málaga ur spel

Klockan ett om eftermiddagen förvandlades dagen till natt när mörka moln drog in över Málaga och him...

Tema & Profiler

Saker att se och göra i Bilbao

Staden Bilbao i Baskien har blivit ett centrum för allt inom design och konst, men på även arkitektu...

Kultur

Sabor a Málaga - Levantamuertos

Nere vid foten av Mijasberget, i riktning mot Torremolinos, hälsar vi denna månad på i ett litet sam...

Gastronomi

Vad har designern Philippe Starck, oliver och Rond…

Staden Ronda i södra Andalusien är världskänd för dess vackra utsikt, fascinerande historia och de k...

Gastronomi

Måste jag deklarera även om jag hyr ut på långtid?…

Jag och min hustru äger en lägenhet som vi hyr ut, oftast kortare perioder men nu har vi fått en som...

Juridik & Finans

Veras Veranda

När man som jag inte alltid tycker om att äta köpta småkakor är det bra med några enkla recept som m...

Gastronomi

Bostadsbloggen med Alamo

Detta avsnitt av BOSTADSBLOGGEN handlar om hur det går till att sälja sin bostad på Costa del Sol oc...

Bostadsnytt

Äkta argentinsk tangopassion kommer till Nerja

En jättestor scenografisk uppsättning, exklusiva kostymer och en värld av historier – så blir det nä...

Kultur

Nervinflammation

Jag blev en dag kontaktad av en av mina mycket goda kunder sedan många år tillbaka, som frågade om j...

Hälsa

Museo Alborania - Aula del Mar

Det är en stor skillnad mellan stadens myller i Málaga centrum jämfört med de lokaler som jag nu kli...

Kultur

Utflykter

Azorerna – de lycksaliga öarna

Azorerna ligger långt ute i Atlanten och ögruppen består av nio öar som ligger spridda i tre grupper: São Miguel och Santa María i öster, Terciera, Fa...

Utflykter

CAC - Centro de Arte Contemporáneo

Málagas museum för modern konst ligger i Málagas trendigaste stadsdel – Soho, och ligger på kanten av Guadalminafloden, som är helt torr majoriteten a...

Utflykter

Cáceres – en helt unik stad

Cáceres ligger i Extremadura, ca 470 km från Málaga och detta är en enastående stad vars helt intakta medeltida centrum ligger innanför stadsmuren. St...

Utflykter

Gastronomi

Sabor a Málaga - Levantamuertos

Nere vid foten av Mijasberget, i riktning mot Torremolinos, hälsar vi denna månad på i ett...

Gastronomi

Vad har designern Philippe Starck, oliver och Ronda gemensam…

Staden Ronda i södra Andalusien är världskänd för dess vackra utsikt, fascinerande histori...

Gastronomi

Veras Veranda

När man som jag inte alltid tycker om att äta köpta småkakor är det bra med några enkla re...

Gastronomi

Veras Veranda

Nu är det höst och det betyder äppelsäsong! I Sverige hade vi kanske gått ut och pallat äp...

Gastronomi

Kaktusfikon – en nyttig delikatess

Vi sitter i bilen på en smal landsväg i Andalusiens sydvästra hörn. I vägkanten och i dike...

Gastronomi

Nyheter kring Sabor a Málaga – Málagas blå märke

Varje månad här i En Sueco presenteras en produkt som bär märket Sabor a Málaga, någonting...

Gastronomi

Sport

AHN

Höstupptakt Höstupptakten har varit över förväntan med fina golfbanor och stor anslutning till våra...

Golf

Onåd

Kommunen i Málaga, med borgmästare Francisco del la Torre i spetsen, Junta de Andalucía och en hel b...

Sport

Golf i Solen

Per i finalen i Scandic Friends Open på Gotland Allas vår KRUT-GUBBE Per Eide har hunnit fylla 91 å...

Golf

Tema & Profiler

30 år efter stormen som satte Málaga ur spel

Klockan ett om eftermiddagen förvandlades dagen till natt när mörka moln drog in över Málaga och himlen öppnade sig. Det var den 14 november 1989. Den...

Tema & Profiler

Publirreportaje Vitta Nature

I dag är det mycket eftertraktat att ha en livsstil som är naturlig och fri från föroreningar och storstadsbuller. I Célere Vitta Nature hittar du en...

Tema & Profiler

Vad går du och tänker på Barbro Sändh?

Barbro Sändh är allt annat än obekant för kustsvenskarna. Ofta träffar man henne tillsammans med maken Bengt när det hålls evenemang i Fuengirolatrakt...

Tema & Profiler

Ronnie Nordin - Från grå betongförort till grönskande handelsträdgård

Denna månad sätter jag mig ned för en pratstund med Ronnie Nordin, från Elche på Costa Blanca. Jag har följt Ronnie på sociala medier under många år o...

Tema & Profiler

Är Thomas Cook en ny Lehman Brothers?

En del bekymrar sig mer än andra. Och för vissa är det redan en gammal och ointressant nyhet. Jag ligger inte sömnlös om nätterna men ändå är det någo...

Tema & Profiler

La Sueca hälsar välkommen till En Sueco november 2019!

Det är intressant hur många betraktar oss svenskar här i Spanien. Jag var nyligen på en sammankomst med svenskar på besök i Spanien. Flera av dem jag ...

Tema & Profiler

Kan vi vända på kuttingen?

Vi ligger helt uppe i toppen när det talas om soltimmar, gastronomi och livskvalitet. Handlar det i stället om ekonomi, tillväxt och sysselsättningsgr...

Tema & Profiler

La Sueca hälsar välkommen till En Sueco oktober 2019!

  Det är oktober och de spanska skolorna har varit i gång några veckor. Jag hör många föräldrar runt omkring mig som klagar över hur jobbigt d...

Tema & Profiler

Kultur

Saker att se och göra i Bilbao

Staden Bilbao i Baskien har blivit ett centrum för allt inom design och konst, men på även arkitektur och musik. Här kan man inte bara hitta en mängd ...

Kultur

Äkta argentinsk tangopassion kommer till Nerja

En jättestor scenografisk uppsättning, exklusiva kostymer och en värld av historier – så blir det när gruppen La Porteña Tango uppträder i Nerja med d...

Kultur

Museo Alborania - Aula del Mar

Det är en stor skillnad mellan stadens myller i Málaga centrum jämfört med de lokaler som jag nu kliver in i. I museet Alborania - Aula del Mar, som d...

Kultur

Bostadsockupanter i Málaga

Efter krisen 2008, som ju drabbade spanjorerna riktigt hårt, växte det fram en ockupantrörelse i landet, som trots en bättre ekonomi fortfarande är vi...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com