Spanien glömde en del i Frankrike

Spaniens 504 782 km2 begränsar sig inte till bara majoriteten av Iberiska halvön och de två ögrupperna Kanarieöarna och Balearerna samt enklaverna Ceuta och Melilla i Nordafrika. 12,83 km2 av landets territorium ligger 1,6 km norr om den spansk-franska gränsen. Det är en liten stad som ligger där, som om någon har glömt bort den, helt ensam, omgiven av Frankrike, närmare bestämt departementet Pyrénées-Orientales.
 
Det handlar om staden Llívia, som ligger i dalen Valle de la Cerdaña, omgiven av Pyrenéerna. Staden ligger 1 233 m ö.h. vid foten av berget Turó del Castell, som sträcker sig ytterligare 1 357 meter upp i landskapet.
 
Denna stad tillhör Gironaprovinsen och är alltså en del av Katalonien, och huvudspråket är också katalanska.

Varför?

För att få reda på orsaken till varför denna lilla del av Spanien ligger i Frankrike måste vi resa tillbaka i tiden, till den territoriala oordning som rådde på 1600-talet. Spanien och Frankrike hade i ett kapitel under det trettioåriga kriget stridit mot varandra åren mellan 1635-1659. Frankrike gick in i det trettiåriga kriget efter att de spanska habsburgarna segrade i det nederländska upproret på 1620-talet. År 1640 började Frankrike att lägga sig i spansk politik och stöttade upproret i Katalonien, och Spanien svarade med att stötta frondeupproret i Frankrike.
 
Vid slutet av det trettioåriga kriget fick Frankrike provinserna Alsace och Lorraine, vilket innebar att de kunde skära av Spaniens tillgång till Nederländerna, vilket ledde till ett öppet krig mellan Spanien och Frankrike. Efter drygt tio års stridigheter segrade Frankrike tack vare en allians med Storbritannien, vilket ledde till pyreneiska freden.
 
När fredtraktatet skulle ingås 1659 fattades det beslut om att Spanien skulle lämna över 33 byar till Frankrike. Man hade räknat med Llívia men man hade dock missat att Llívia hade fått rättigheter som en faktisk stad av den tysk-romerska kejsaren Karl V, han som först var kung Carlos I av Spanien. Av denna anledning inkluderades aldrig Llívia i avtalet och förblev i stället under spanskt styre. Och egentligen handlar det om mer än bara staden Llívia då denna kommun även inkluderar de två mindre byarna Careja och Gorguja.

En titt

Llívia har i dag ca 1 600 invånare som huvudsakligen lever av jordbruk och turism. Där finns en handfull hotell och så har många spanjorer sina semesterbostäder här i den friska bergsluften, de vackra omgivningarna med de många möjligheterna för t ex vandringar. Och det är det som är den största attraktionen i området.
 
Själva staden har en charmig gammal stadsdel med speciell pyreneisk arkitektur och stämning. Här hittas det som antas vara Europas äldsta apotek, Farmacia Esteve, som har sina rötter tillbaka i medeltiden – apoteket ska ha öppnats i början av 1500-talet. I dag är detta apotek omgjort till ett museum, Museo Municipal, och här går det att se krus och botemedel som apoteket hade förr i tiden. I närheten av apoteket står stadens kyrka, Esglesia de Mare de Déu dels Àngels, ett gotiskt verk från 1400-talet. Och kyrkan i sin tur är omgiven av tre försvarstorn från medeltiden samt även en slottsruin.
 
Vill man besöka kyrkan måste man dock först ta vägen förbi museet – nyckeln ligger nämligen där.
 

Gibraltar är en fascinerande plats. Dels är det besynnerligt att man plötsligt befinner sig på brittiskt territorium och köp görs i pund och samtidigt är det intressant att denna klippa har orsakat så mycket stridigheter, belägringar och osämja. Här hör man överallt historiens vingslag men det finns också mycket vild natur och många möjligheter till spännande vandringar på själva klippan.

Ja, denna månad beger vi oss till Gibraltar för att vandra samt för att låta oss imponeras av klippans unika läge – precis vid inloppet till Medelhavet och därmed en av de mest strategiskt viktiga platserna i världen. Tittar man ut över sundet kan man se Afrika från klippans topp och därefter kan man få sig ”tea and biscuits” på Main Street och varför inte sova nere i en yacht i den nya småbåtshamnen. Ja, Gibraltar bjuder på många möjligheter till spännande utflykter.
 
Låt oss få det sagt på en gång: jag gillar verkligen Gibraltar. Det var ”love at first sight” första gången vi kom körande ned mot Algeciras och denna jätteklippa dök upp i fjärran. Synen fascinerade mig och det gör den fortfarande. Det är på något sätt någonting groteskt över detta megastora klippblock som ligger där precis vid vattenbrynet. Hur den hamnat där vet bara gudarna men kanske hade de ett finger med i spelet när de lämnade ett så stort klippblock vid Medelhavets inlopp. För det är ju självklart att med det läget vill alla ha den. Det har varit krig och stridigheter kring klippan i lika många år som det bott människor i området och stridigheterna är ännu inte slut, även om det för stunden råder någon slags fredsöverenskommelse.
 
Man säger att det bott människor på klippan redan för 50 000 år sedan, någonting som arkeologiska fynd visar på. Klippan heter även Mons Calpe, vilket betyder ”Grottberget”. Detta namn antyder på just det faktum att det finns en massa grottor i klippan, ja minst 150 stycken, där de första människorna kunde bo.
 
Enligt romarnas sägner var Mons Calpe en av Herkules pelare, de pelare som markerar inloppet till Medelhavet. Under romartiden var det här som man lämnade den kända världen och på den andra sidan av pelarna låg det stora okända havet, Atlanten, vars vatten var okända. På andra sidan sundet, på den marockanska sidan, ligger den andra ”pelaren”: Jebel Musa.
 
Det var den arabiska fältherren Tarik som gav klippan dess nuvarande namn. Det var när han landade på den spanska kusten 711 som han gav klippan namnet Gebel Tarik (Tariks klippa) som med tidens gång blivit till Gibraltar. Man kan faktiskt fortfarande hitta ruiner efter arabiska bostäder på klippan och i Gibraltars museum finns det fynd från den tiden samt från andra tider i historien.
 
År 1462 hamnade klippan tillslut under kastilianskt herradöme och det var den fram till 1703 då den kom att erövras av en engelsk/holländsk flotta som seglade under det spanska arvskriget. När kriget sedan slutade vid freden i Utrecht 1703 tvingades Spanien ge avkall på klippan till engelsmännen ”forever”. Och trots att det gjorts otaliga försök från den spanska sidan på att få tillbaka klippan har det ännu inte lyckats. Klippan höll stånd under ”the great siege” (den stora belägringen) som varade mellan 1779 till 1783. Det var under denna belägring som ”the land galleries” höggs ut ur klippan. Man högg helt enkelt tunnlar inuti klippan mot norr varifrån man kunde skydda sig mot de fiender som kom från fastlandet. Dessa långa tunnlar är i dag öppna för besökare och de är mycket spännande.
 
Gibraltar har i dag ett omfattande självstyre och vid den senaste folkomröstningen, som hölls 2002, röstade de ca 30 000 fast boende invånarna på klippan om att förbli en del av Storbritannien, så det ser mörkt ut för Spaniens krav att få tillbaka klippan. Välståndet i enklaven är stort och Gibraltar anses i dag vara en av de mest ekonomiskt välmående platserna i världen. Ekonomin bygger på fyra saker: bank, turism, kasino (även inkluderat internetkasino) och hamn. En lägenhet kostar mellan 400 000-500 000 pund och motsvarande på den spanska sidan kostar mellan 100 000-200 000 euro. Varje dag korsar 12 000 spanjorer gränsen för att jobba på enklaven, speciellt inom turist- och servicesektorn.
Gibraltar är ett frihandelsområde så det finns varken skatt eller moms på någonting alls. Därför är både alkohol, cigaretter, lyxprodukter och elektronik billigt.
 
När vi besöker klippan denna gång kör vi in över gränsen (kom ihåg pass) för vi vill parkera nere i hamnen, där vi ska övernatta. Från garaget och Ocean City går vi sedan upp till ”Landgate” som en gång i tiden var den enda porten in till Gibraltar. Här går vi igenom en kort tunnel och kommer ut till det stora torget vid de gamla kasematterna. Härifrån fortsätter vi till Main Street som flankeras av olika engelska butiker såsom bland annat Marks and Spencer. Här är det fullt med liv och rörelse, och billiga priser bottnar för en stadig ström av besökare.
 
Men vi fortsätter rakt fram och förbi ”the cable car” (linbanan) som tar en upp till klippans nordliga topp, som ligger 412 m ö.h. I slutet av parkeringen ligger den botaniska trädgården och hit går vi, och efter ca 50 meter upp till vänster, förbi The Rock hotellets pool och upp på Europa Road. Vägen går uppför och vi har en fin utsikt mot väster över Gibraltarsund och mot Algeciras. Snart kommer vi in i ”The nature reserve” samt ”The Upper Rock”. Efter en kort kilometer kommer vi fram till ”Jew’s Point”, där det finns en utkikspost med fantastisk utsikt över sundet samt mot Afrika. Här finns det även ett monument över Herkules pelare.
 
Vid Jew’s Point barkar de den berömda och beryktade stigen ”Mediterranean Steps”, som är en häftig och brant stig som anlagts runt om kloppans sydsida. Stigen har nyligen renoverats och är en riktig fullträff för dem som inte lider av höjdskräck. Vi beger oss glada ut på stigen med tvingas efter en kort stund vända om på grund av ett anfall av höjdskräck som drabbar en av oss i gruppen. Således går vi tillbaka till Jew’s Point, men vi stannar inte utan fortsätter därifrån upp till ”St. Michaels Cave”, som är en fantastisk stor och vacker grotta som man kan besöka. Under den tidiga stenåldern bodde det människor här och i dag är grottan den mest besökta av de som finns i klippan. Under andra världskriget utrustades denna grotta som ett akutsjukhus, men den kom dock aldrig att användas som sådan. I dag hålls det konserter inne i grottans största rum och jag kan verkligen rekommendera ett besök här, inträde kostar 13 euro.
 
Nu är det så dags att fortsätta ned mot staden och innan vi påbörjade dagens vandring hade vi nerifrån sett en hängbro som vi nu gärna vill ut och gå på. Från St. Michaels Cave är det bara att fortsätta vägen ned, och snart får vi syn på en grupp apor som ser ut att ha det mysigt där de sitter och avlusar varandra. Reglerna på klippan säger att man inte får ge aporna någonting att äta och det är kanske just denna regel som gör att de inte längre är aggressiva som förr utan egentligen ganska fredliga och oberörda när vi kommer spatserandes och fotograferar dem. Vi fortsätter vägen nedåt tills vi på höger sida passerar en väg med en metallkedja över. Här går vi ned och snart kommer vi till den fina hängbron, som heter ”Windsor Bridge”. Vi får lite rysningar när vi går över, men för dem som verkligen lider av höjdskräck finns det en liten stig längs med klippan som man kan ta i stället.
 
Efter en härlig vandring på klippan och i naturen där, det har tagit oss ca 3 ½-timme att gå ca 10 km, kommer vi ned till staden.
Denna vandring har jag lagt upp som en GPS-rutt (kallad Gibraltar) på min webbplats: www.elsebyskov.com. Den ligger under hikes/maps and routes/La Danesa 2015/16/17.
 
Och nu är det härligt att vara i ”England”, för nere på Main Street kan man få kakor med massa ”with all the trimmings” och te, så det njuter vi av.
 
Så har det tillslut blivit tid för vår övernattning som ju sker på båten Jasmine Coral Jay, som ligger nere i den nya småbåtshamnen Ocean City. Här kan man övernatta på B&B basis och ett ”dubbelrum” kostar 80 pund inkl. frukost. När vi kommer fram till båten hälsas vi välkomna av kaptenen och hans fru, som själva bor på den, och vi serveras drinkar innan de visar oss våra hytter. Hytterna är ganska blygsamma och man får bara använda toaletten ombord i nödfall. Annars finns det bad och toalett i slutet av kajen, så nu är vi tillbaka i de glada seglardagarna. Det är okej, men kanske lite väl saftigt med 80 pund. Nere vid den nya hamnen finns det massor med restauranger, barer och nattliv, så vi bor i alla fall mitt i alltihop. Vi får en lugn natt på Jasmine och dagen efter får vi god engelsk frukost på en närliggande restaurang.
 
Så, nu finns det bara kvar att säga att vi i denna artikel bara fått plats till att skrapa litegrann på Gibraltars yta och att vi önskar återvända så snart som möjligt. Nästa gång ska vi gå The Mediterranean Steps, vi ska se museet, den arabiska borgens ruin, Charles V Wall och The Land Galleries och så ska vi upp på den sydliga toppen till O’Haras’s Battery och Douglas Lookout, varifrån man har utsikt mot öster.
Ja, det finns så mycket mer att se på Gibraltar och nästa gång ska vi också bo på det berömda hotellet The Rock Hotel. Why not?
 
Föreställ dig en fisketur ute på Medelhavet en sommardag – mörkblått vatten, klarblå himmel, kanske en delfin som nyfiket hälsar på båten samt några trevliga timmar med bästa vännerna, och oavsett napp eller inte är det ju alltid roligt att få testa lyckan med några kast. Det var i alla fall så vi tänkte, när mina vänner och jag chartrade en fiskebåt för en dag.
 
Men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Surmulen start

Vi möts i hamnen i Puerto Banús tidigt en lördagsmorgon. Utflykten har varit bokad sedan två månader tillbaka och handpenning betalats i god tid. Alla har vi sett fram emot dagen.
För att ha varit helt säkra på att alla tider är rätt m.m. ringde en av oss till arrangören, Luna Pesca i Puerto Banús (som vi sett fått bra recensioner på bland annat Tripadvisor), i går kväll. Det var då det började:
Luna Pesca: ”Hallå?”
Vi: ”Hej, det är vi som bokat fisketur morgon. Vi vill bara bekräfta tiden vi möts i morgon, 8.30?”
LP: ”Öhh, ja, det stämmer.”
V: ”Vad bra! Och så vill vi bekräfta att alla kommer, bara så att det finns dryck och mat till alla?”
LP: ”Vad? Nej. Ni har bara bokat det lilla paketet, då ingår inte mat och dryck.”
V:”Nej, det stämmer inte. Vi har bokat en heldag, 1 500 euro, alltså 8 timmar, inklusive mat och dryck. Vilket vi även fått bekräftat via e-mail från er vid bokningstillfället.”
LP:”Jasså, oj, men, då får jag väl se till att fixa det då, men det är inte mycket öppet. Jag ser vad jag kan göra”.
V: ”Och på bokningen står det även öl, sangria samt alkoholfria alternativ”.
LP: ”Ja, det ordnar jag.”
 
Det var alltså inte den bästa starten. Men med gott mod stiger alla i alla fall ombord på båten, där vi innan vi lägger ut får en genomgång av säkerhet och normer på båten. Kaptenen visar även kylboxen med de kylda dryckerna och berättar att det kommer att serveras smörgåsar vid 13-tiden.
 
Nu rynkar en av mina vänner på näsan och ifrågasätter lunchen – mackor? Och så ifrågasätter han vad som finns att dricka och lyfter på locket. För åtta timmar har det köpts in två öl per person, det finns ingen sangria och så finns det tio småflaskor vatten och några läskburkar. Kaptenen garderar sig snabbt med att han inte vill ha något fylleslag på båten, varefter vi flikar in att vi är tio vuxna personer i åldern 40-50 år, med undantag för två 36-åringar, som knappast kommer att bli fulla på två öl var. Faktum är att vi måste ju ha dryck nog för 8 timmar, oavsett om det är bara vatten. Han som tagit diskussionen hoppar i land och är snart tillbaka med mer dryck, både vatten, öl och läsk. Nu kastar båten loss.

Spegelblankt hav

Sakta styr båten ut ur Puerto Banús hamn. Morgonbrisen är ljum och jag sitter och blickar upp mot bergstoppen av La Concha, som blir mindre och mindre, sittande på fördäck medan morgonsolen sakta reser sig högre upp på himlen.
 
Vi har kommit överens med kapten om att vi styra mot Gibraltar. Vi har nämligen tidigare fiskat utanför Torremolinos och Málaga, så det eftersträvas lite miljöombyte, liksom hopp om att se några delfiner.
 
Trots en surmulen start är det en skön känsla att sitta på övre däck med alla vänner och se båten bryta den stilla havsytan medan vi styrs mot Gibraltarsund. Efter ca 1 timme och ca 12 km ut lägger kaptenen ut sex fiskelinor för att se om vi har tur med att trolla efter tonfisk och spjutfisk. Dock får vi inte vara med och hjälpa till och linorna släpps inte heller ut mer än mellan 8-15 meter, varmed vi ifrågasätter hur vi ska få större fiskar med så korta linor. Men vi får veta att det är så det ska vara. Vi tänker inte mer på det. Plötsligt får vi sällskap av två delfiner, vilket ökar humöret ombord, men de simmar snart iväg. Så där sitter vi och tittar på linorna och havet.

Havet fortsätter att blänka

Efter ett tag märker vi att båten byter riktning österut. Vi frågar vad som sker och får veta att det kommit in rapporter från andra fiskebåtar om att det inte setts till någon större fisk västerut, varför kaptenen beslutat att styra mot Málaga. Vi ifrågasätter kaptenens egenfattade beslut och ber honom styra mot Gibraltarsund. Men icke. Han har bestämt sig, vi ska styra mot Málaga.
 
Motorns brummande och det sakta gungandet får ögonlocken att kännas tunga, och då fiskelyckan lyser med sin frånvaro lägger jag mig ned på bänken och får mig en förmiddagssiesta.
 
När jag vaknar har solen gömt sig bakom ett tjockt dis. Havet fortsätter att blänka som en spegel. Det börjar nu efter några timmar att kännas som om kaptenen helt struntar i fisket och bara kör dit han behagar. När vi kommer utanför kusten mellan Torremolinos och Málaga sitter vi återigen och samtalar, skålar i öl, någon sangria har ju inte köpts in.

Och havet är stilla

När båten efter en stund stannar frågar vi kapten om vi inte kan få prova fiskelyckan med kastspön som står i kajutan. Förvånat tittar han på oss och förklarar att han inte har bete med sig, varefter vi ifrågasätter varför han i hela friden inte har köpt bete och vad han har tänkt sig att tio människor vill göra när de köpt en fiskeresa för en dag? Tror han verkligen att vi bara vill sitta på däck och titta på vattnet? Kaptenen förklara att det inte fanns tid att köpa bete, någonting som vi inte kan förstå då vi ju bokat fisketuren långt i förväg.
 
Så är det dags att äta. Vi blir serverade baguette med olika pålägg. Med tanke på priset för dagen, 150 euro per person, så tyckte vi alla att man kan förvänta sig mer än baguette med ost eller skinka och öl från en lågprisbutik. Samtidigt som vi står och äter kommer vi överens om att ge upp hoppet om att dagen ska bli ens i närheten av vad vi förväntade oss. I stället sätter vi oss alla på fördäck och beslutar att låta kapten ha i sina trollinglinor, styra precis vart han vill. Vi vill ha en trevlig dag tillsammans och det tänker vi ha.

Solen speglar sig i havet igen

Solen bryter sakta igenom diset, vilket trots allt sprider leenden mellan oss. Faktum är att det är trevligt att vara ute på det stilla havet i goda vänners lag och bara prata om allt mellan himmel och hav. Det är ju inte speciellt ofta som man spenderar flera timmar tillsammans utan att ha någonting som helst att göra. Men faktum är att när kapten erbjuder oss att stanna och bada när vi styr tillbaka till Puerto Banús så vill vi bara av denna båt. Det enda som överensstämt med det ursprungliga avtalet är att vi varit ute på Medelhavet en dag, en dag som vi kommer att minnas som dagen när det inte hände någonting alls.
 
Så kan det gå.
 
fiskeutflykt
 
fiskeutflykt3
En dag när jag satt och surfade föll jag över denna mammutrutt på internet. Vandringen ligger vid Padul och jag kände att vi bara skulle ta oss dit så snart som möjligt. Det var både lärorikt och roligt och så breddade utflykten även våra horisonter. Det första vi gör är att spola tillbaka tiden lite för att ta reda på varför det finns en mammutrutt vid Padul. Denna by ligger ca 20 km söder om Granada. Detta var länge en liten by som inte gjorde speciellt mycket väsen av sig, men så, för några år sedan, hittades det några benrester när det arbetades på fälten vid lagunen i Padul och det väcktes misstankar om att resterna härstammade från en mammut. Detta blev en upptäckt som turistrådet snabbt började utnyttja i sin strävan om att locka besökare till byn, och man får lov att säga att de har gjort ett ypperligt försök. Nu har det anlagts både en mammutrutt, en långhårig-noshörningsrutt och en sabeltandad-tigerrutt i utkanten av byn, och dessa tre är härliga jämna vandringsleder som alla kan gå. Så följ med till Padul och upptäck dessa tre djurrutter.
 
Mammutarna, de jättestora elefantliknande djuren med lång päls och stora böjda betar, levde för ca 4 500 år sedan. Dessa stora djur levde på gräs, varför det faktiskt kan stämma att de levde på gräsmarkerna vid Paduls lagun. Mer eller mindre under samma tid levde också den sabeltandade tigern och den långhåriga noshörningen, men dessa två djur har man alltså inte hittat några rester av vid Padul. Jag kan tänka mig att fantasifulla människor (som säkert läst Grottbjörnens Folk) har suttit och haft ganska kul när de gett namn till de tre vandringslederna. Hur som helst kan man i dag vandra längs dessa leder och glädja sig över detta fantasifulla initiativ. Ja, man kan nog utan att överdriva säga att det inte är för lite på mammutfronten i Padul för man har låtit ställa upp tre mammutar i naturlig storlek i staden. Precis utanför kommunhuset står det således en mammutmamma med sin unge och där mammutrutten startar möter vi en ung hane. Och inte nog med det; en av de lokala restaurangerna (La Cantina) serverar mammutstek och mammutgryta, två rätter som visat sig bli riktigt populära. Man säger alltså på låtsas att man hittat fruset (!) kött från djuren, vilket man alltså nu serverar. Rätterna sägs vara oerhört goda, men lugn, de ÄR alltså tillagade av fläskkött.
 
Vi går in på kommunhuset för att fråga efter turistinformationen, och det visar sig att hon som arbetar med det heter Irene och håller till på första våningen. Vi blir vänligt bemötta och överösta med information om Padul med omnejd. Ja, vi lämnar kommunhuset med en känsla av att det har varit ett jättefel att inte ha besökt denna by förrän nu, efter 26 år i Spanien. Men bättre sent än aldrig. Och vi kan konstatera att Padul ligger mycket fint i de västra delarna av Sierra Nevada. När man går sabeltandade-tigerrutten har man en vacker utsikt upp mot det väldiga bergsmassivet och snön på topparna.
 
Vid vårt första besök börjar vi ute vid ett besökscenter som ligger precis vid mammutruttens start. Centret heter Aula de la Naturaleza El Aguadero och ligger vid km 153 på den gamla landsvägen Motril-Bailén, bara ett par km söder om Padul. Här parkerar vi och går upp för att se centret. Men det är stängt, det är nämligen bara öppet under helgerna, och vi är här en vardag. Men utanför finns det en stor skylt över La ruta del Mamut, så vi börjar vår vandring. Precis efter vår start möter vi den stora unga mammuten, som faktiskt ser väldigt verklig ut där den står med sin långa, tunga päls och jättestora betar. Vi hälsar snällt på den och den låter sig också snällt fotograferas. Vandringen fortsätter längs med lagunen och vid ett tillfälle går vi på fina gångbroar vilka löper över lagunens vatten. De är roliga och fina att gå på. På dessa gångbroar kan man gå en liten rundtur för att komma till en fin picknick-plats med bord och halvtak. Sedan ska man fortsätta rakt fram där det står Fuente del Tio Miguel – zona de descanso. Genom att göra så får man se lagunen på bästa sätt. Sedan fortsätter vi in till staden för att se de sevärdheter som finns där, vilka är begränsade till kyrkan och en gammal lavadero (tvättplats).
 
Nu har vi fått blodad tand och måste bara ut på den sabeltandade-tigerrutten. Detta gör vi inte samma dag, men när det äntligen blir aktuellt lyckas vi locka med oss några vänner. Så, ett par veckor efter vårt första besök befinner vi oss återigen i Padul, där vi parkerar mitt inne i staden bredvid paseon. Härifrån går vi den korta vägen upp till kommunhuset för att hälsa på mammutmamman och ungen. Av Irene hade vi fått en karta över de tre vandringarna, så nu är det dags för den sabeltandade tigern på ca 10 km (inga höjdmeter alls). Man går lite nedåt från kommunhuset och når så en väg som möter denna väg. Där finns en skylt varpå det står Los Molinos. Rutten är inte svår att följa då den är ganska välmärkt, men jag har lagt upp GPS-spåret på min webbplats www.elsebyskov.com under hikes.
 
Man har låtit göra ett märke för vandringslederna som visar symbolen för en mammut, en långhårig noshörning och en sabeltandad tiger. När den sabeltandade-tiger-symbolen är färgad betyder det att det är denna vandring man är på. De andra två symbolerna finns också där, men är alltså ofärgade när man inte är på dem. Vid ett tillfälle kommer vi till ett par stora skyltar och några markeringar i berget, som visar att det var en väg här under romartiden.
Vi har nu ställt in siktet på Los Molinos men vid ett tillfälle visar vår djurvägvisare oss att vi ska svänga till vänster. Vi går mellan marker och njuter av utsikten upp mot Sierra Nevada från denna rutt, som tar oss hela vägen runt lagunen. Vid en tidpunkt kommer vi till Aula de la Naturaleza El Aguadera och förbi den unga mammuthanen. Här bredvid mammuten har det byggts ett museum som när det någon gång finns tillräckligt med pengar ska husera de mammutbenrester (som fortfarande finns i privat ägo hos dem som fann dem) samt repliker av sabeltandad tiger och långhårig noshörning. Det blir utan tvekan intressant. Dock känns det lite som om luften håller på att gå ur mammutballongen för centret El Aguadero är fortfarande stängt och museet har ännu inte öppnat. Kanske har man inte lyckats hitta finansiering för att slutföra projektet, men det som hittills har gjorts är fint.
 
Under vår vandring på gångbroarna kommer vi förbi en träkonstruktion med betäckningen ”El Mirador del Mamut” (utkiksplatsen till mammuten) och naturligtvis måste vi ta oss dit för att se om det verkligen står en sådan ute i lagunen. Men nej, vi ser mest bara vass och några fåglar samt lagunens vatten. Senare möter vi en fågelskådarhydda, och måste in för att lära oss lite mer om fågellivet, men det finns det inte heller mycket av. Det mesta liv vi ser är några andra glada gångbrovandrare.
 
Sabeltandade-tigerrutten är en rundvandring, så efter ca 10 km kommer vi tillbaka in till staden och hittar utan problem tillbaka till vår bil. Vi gör dock en avstickare in till den gamla stadsdelen för att se kyrkan och El Lavadero. På vägen dit går vi förbi en skylt med PR A 376. Det är en vandring som kallas Padre Ferrer – Circular de la Atalaya, som leder upp till ett kors som står på en bergskam högt över staden mot öster. Den ser mycket intressant ut, men när jag frågar vännerna är det ingen av dem som är intresserad av att fortsätta ytterligare en rundvandring på 9 km med 450 höjdmeter upp till La Atalaya. Jag är säker på att det är en fantastisk utsikt därifrån. Latmaskar säger jag. Nå ja, det får bli en annan gång.
 
Padul och mammut- och sabeltandade-tigerrutterna är helt klart värda en utflykt – vi hade riktigt kul.
 
Trots att Kambodja är ett av världen fattigaste länder är landet mycket rikt på mänsklig värme, vänlighet och kontraster. På den ena, och den hårda, sidan står en nutida, grym historia. Det var speciellt åren under de Röda Khmererna som innebar massavrättningar, svält och inbördeskrig. På den andra sidan har landet en fantastik natur, exotisk kultur och befolkningen är oerhört vänlig, vilket ger ett långvarigt intryck.

Även ett hem åt andarna

95 procent av Kambodjas befolkning är buddhister. En del traditioner kommer från andra religioner, speciell hinduismen, men ingår trots det i deras kultur, och det samma gäller folk- och övertro. Som en del av detta tror man bland annat att alla bostäder och tomter har en ande, som har lika mycket rätt att vara där som människorna. Detta respekteras genom att andarna ges en plats att bo i – ett andehus. Och det ligger prestige i andehusen. Ju större andehus man har på sin gård desto viktigare är man. På bilden ses en mindre modell vid en matplats, där man även erbjuder gäster en vilostund i en hängmatta.

Bambutåg vid Battambang

Tåget rör sig sakta framåt med en hastighet av 15 km i timmen, vilket dock känns som en hiskelig fart på den slitna rälsen som tar en över rangliga broar genom djungeln. Tågets historia sträcker sig tillbaka till den tid då landet var en koloni under Frankrike, men när de Röda Khmererna tog maken blev tåget, liksom så mycket annat, lämnat åt sitt öde.
Företagsamma människor har dock kommit på att binda ihop axlar med en träram varpå det ligger mattor av bambu och motorn kommer från en gräsklippare, och så får det plats mellan 10-15 personer på varje. Tåget börjar i O Dambong vid Battambang, som är Kambodjas tredje största stad, och kör sedan 3,7 km till O Sra Lav, en lugn by, innan det vänder om och åker samma väg tillbaka igen.
En bra reseförsäkring är att rekommendera.

Kranier i stupa

Denna stupa ser vid första ögonkastet ut som många andra stupor, men tittar man närmare upptäcker man kranierna bakom glaset. Stupan står på berget Phnom Sampeaus. I detta berg finns det flera grottor, som användes som avrättningsplatser av de Röda Khmererna. De kastade helt enkelt ned folk i de djupa grottorna, som kom att kallas Killing Caves.
Det uppskattas att mellan 1,7-3 miljoner (av en befolkning på 8 miljoner) människor som dog under åren 1975-1979. 1,3 miljoner avrättades och därtill kommer alla de som svalt ihjäl då grödorna användes som betalmedel för vapen i stället för till föda.
Terrorregimen och dess ledare, Pol Pots, menade att alla intellektuella, läkare och lärare m.fl., inklusive personer som bar glasögon, var motståndare till deras ideologi om en maoistisk bondestat, varför de skulle röjas undan.

Friterade fågelspindlar

Staden Skuon ligger vid en dammig landsväg. Under Pol Pots regim var svälten så utbredd att folket i denna stad till stor del fick förlita sig på stora spindlar som proteinkälla. Spindlarna fångar på marken och i hålor. Därefter doppas de i soja varefter de friteras så att de blir knapriga och spröda. Det samma görs med skorpioner, larver och skalbaggar.
Allt detta har nu blivit delikatesser. På bilden ses att det är fart på försäljningen och att nästa fat står redo för kunderna till detta mycket populära gatukök.

Angkor Wat – världens största tempelområde

Detta tempel, med de karakteristiska tornen som även ses i Kambodjas flagga, har gett namn åt ett område på 20 x 50 km. Detta var huvudstaden under khmerernas storhetstid, mellan ca år 800-1100. Man tror att det under den tiden bodde så många som 10 miljoner människor i staden. Dock är det svårt att fastställa detta, även med modern lidarteknik, då de flesta av dåtidens hus vad byggda i trä, varför de inte längre finns kvar.
Angkor Wat betyder egentligen stadens tempel, och detta tempel byggdes under kung Suryavarman II:s tid, då khmerriket utgjorde stora delar av grannländerna Laos, Thailand och Vietnam.
Angkor Wat omges av en sorts vallgrav och för att komma över måste man korsa regnbågsbron, där figurer som lejon och ormar håller ondskan borta, allt medan gatuförsäljare håller besökarnas hunger och törst i schack.
Vill man besöka Angkor Wat bör man bo i Siem Reap, Kambodjas näst största stad, varifrån man enkelt kan ta en tuk-tuk till Angkor Wat.

Djungeltemplet Ta Prohm

Detta tempel, som är ett av många i Angkor Wat, är både mytiskt och mystiskt. Mer exakt tillhör det området Angkor Thom, som har haft upp till 1 000 tempel.
Angkor Thom var den sista huvudstaden i khmerriket efter att kung Jayavarma VII återreste huvudstaden på 1100-talet efter att Cham-folket från Vietnam plundrade Angkor Wat.
Hela det gamla khmerriket gick förövrigt under 1431 efter en invasion av thailändare. Sedan dess har jordbävningar, de Röda Khmererna och naturen gjort sitt så att templet på bilden, Ta Prohm, framstår är en fascinerande labyrint av nedfallet bråte och de gigantiska, upp till 600 år gamla och 25 meter höga, spungträden klänger sig fast och omkring de gamla stenarna.
Angelina Jolie bidrog till mystiken kring just detta tempel med filmen Tomb Raider.

Städer vid Sydostasiens största sjö

Vid sjön Tonlé Sap bygger man sina hus på pålar, oavsett om de byggs av palmblad eller plåt. Denna sjö är Sydostasiens största och har en storlek som varierar från 3 600 km2 under torrperioden till 23 000 km2 under monsunsäsongen. Regnen orsakar naturligtvis växtvärk i sjön, men storleksskillnaden beror speciellt på att den är förbunden med Mekongfloden via en över 100 km konstgjord kanal. Via denna kanal hamnar vattnet under regnperioden i sjön medan det under den torra perioden byter riktning och i stället strömmar ned mot Mekong, genom Vietnam och därefter ut i det Sydkinesiska havet.
Invånarna i denna stad lever främst av fiske i sjön, som under regnperioden når upp till plankgolven i bostäderna, varför de måste transportera sig i båtar.

De flytande städerna

Flera familjer har valt att byta bort den transportmässigt ombytliga tillvaron i husen på pålar mot en flotte. På så sätt kan de själva bestämma när de vill flytta. Och här är det först-till-kvarn-principen som gäller.
Än så länge finns det rikligt med fisk i sjön samt till och med ett eget sjömonster.
Rent etniskt är många av familjerna vietnameser som i samband med Vietnamkriget fann en fristad här, ett krig som förövrigt även påverkade Kambodja på andra sätt. Många historiker menar att USA:s bombningar av Kambodja hjälpte de Röda Khmererna till makten, medan det var vietnameserna som bland annat stoppade folkmorden när de invaderade landet 1978-1979. Inbördeskriget kom dock att fortsätta fram till 1998.

Skola blev tortyrkammare

Bakom taggtrådsstängslet i Phnom Penh är det förbjudet att fotografera, och orsaken är förståelig. Här ligger skolan Tuol Svay Pray.
När de Röda Khmererna invaderade huvudstaden beordrades de ca 10 miljoner invånarna att snabbt lämna staden. Alla skulle vara bönder och skola för förbjudet. Och i stället för utbildning användes den som ett fängelse, som kallades S-21. Här torterades folk tills de ”erkände” att de var läkare, lärare eller spioner för Vietnam eller USA. Av de ca 14 000 människor som kom till detta fängelse känner man bara till sju som överlevde.
Nuförtiden är detta ett museum med en utställning innehållande 6 000 bilder föreställande offer, tortyrredskap och annat ont.
Lite utanför staden ligger Choeung Ek. Detta är en av gissningsvis 20 000 massgravar där Pol Pots mannar avrättade kanske så många som 1,3 miljoner av sina egna landsmän, inklusive barn, som dödades genom att de svingades mot trädstammar på denna plats.

Gatubarn får en chans

En av Phnom Penhs fina byggnader från kolonialtiden har nu gjorts om till en kock- och servitörskola. De som får plats på skolan är först och främst gatubarn och unga från utsatta familjer, som tack vare skolan får en chans att lära sig ett yrke. Och utbildningen lönar sig; många tidigare elever har fått jobb på stället, som heter Romdeng.
Detta är värt ett besök. Platsen är charmig och maten är både god samt autentisk, den påminner om det thailändska köket men är inte lika stark.
På bilden ses en soppa med fisk från Tonlé Sap och gröna bananer samt skogsmyror, vilka ger en lite syrlig smak.
Foto: Cykeltur (dette afsnit kan godt udlades)

Runt i myllret

Kambodja är ett färgrikt land, även transportmässigt. I stora städer som Battambang, Siem Reap och Phnom Penh är det lättas att ta sig runt med t ex en tuk-tuk, som egentligen är en liten vagn som dras av en moppe, eller med cykeltaxi, var man i nästan barnvagnsstil sitter framför föraren.
Som bilden visar är det med hjärtat i halsgropen som man ger sig ut i trafiken, men man lär sig snabbt att man nog ska komma fram helskinnad.
Gällande priser ska man pruta. Kambodjas valuta är oförutsägbar, sedlarna svåra att läsa, men de flesta affärer görs i alla fall i dollars, vilket khmererna föredrar.

Huvudstad, kungapalats och Mekong

Kambodja är i dag en monarki och demokrati, trots att det sistnämnda kan ifrågasättas. Landet har ett tvåpartisystem och den nuvarande statsministern, Hun Sen, var tidigare medlem av de Röda Khmererna. Det är det dock många som är. Hun Sen har suttit på makten sedan 1985.
Hun Sen bor förövrigt i ett palats som ligger mellan ambassaderna för Nordkorea och USA. Den sittande kungen heter Norodom Sihamoni och han intog tronen efter att hans far pekat ut honom som sin efterträdare, då Norodom Sihamoni tillskillnad från sina bröder inte var politiskt aktiv. Under krigen tillbringade han sin tid i Prag och Paris.
Palatset byggdes 1860 och har inspirerats av palatset i Bangkok, men genom att just jämföra dessa två palats inser man hur fattigt Kambodja fortfarande är.
Palatset har utsikt över stadslivet, den centrala, pulserande marknadshallen och mot den plats där Tonlé Sap-kanalen möter Mekongfloden, som leder till grannlandet i öster – Vietnam.
 

Loft & Roomers stora lagerutförsäljning börjar…

Upp till 90 procents rabatt samt ”give aways” – det kommer det att bli när Loft and Roomers öppnar s...

Tema & Profiler

Möt rektor Denise Jiménez Norrestad

En Sueco har mött nya rektorn på Svenska skolan i Marbella. Hon är inte ett nytt ansikte i skolan me...

Tema & Profiler

Naturen: Den ändlösa avfallsplatsen

Flaskor och burkar, cigarettfimpar och snabbmatsförpackningar, murbruksrester och frysboxar hopar up...

Tema & Profiler

Andalusiens försummade Castillos

Det är näst intill omöjligt att inte komma i kontakt med några av Málagas 90 kastell, fort och borga...

Tema & Profiler

Spaniens underliga sida

Spanien glömde en del i Frankrike Spaniens 504 782 km2 begränsar sig inte till bara majoriteten av ...

Utflykter

Njursten - Knas i maskineriet

Sent en kväll fick jag ett e-mail från min goda väninna Bente i Danmark. Bente är ensamstående mamma...

Hälsa

Utflykter

Spaniens underliga sida

Spanien glömde en del i Frankrike Spaniens 504 782 km2 begränsar sig inte till bara majoriteten av Iberiska halvön och de två ögrupperna Kanarieöarna...

Utflykter

Gibraltar – en annan värld

Gibraltar är en fascinerande plats. Dels är det besynnerligt att man plötsligt befinner sig på brittiskt territorium och köp görs i pund och samtidigt...

Utflykter

Fiskeutflykt - På Medelhavet intet nytt

Föreställ dig en fisketur ute på Medelhavet en sommardag – mörkblått vatten, klarblå himmel, kanske en delfin som nyfiket hälsar på båten samt några t...

Utflykter

Gastronomi

Sabor a Málaga startar samarbete med celiakiförbundet i Mála…

En av de senaste nyheterna hos Sabor a Málaga är samarbetet med Málagas celiakiförbund Aso...

Gastronomi

Sabor a Málaga: En gastronomisk afton

Málagas landsting tillsammans med Sabor a Málaga bjöd in kustens internationella journalis...

Gastronomi

Mollete – nybakat och rykande färskt

  Denna månad beger vi oss till Antequera. Staden som ligger någon timmes körning ...

Gastronomi

Alevante - En oas i Marbella – som verkligen är värd ett bes…

Alevante är platsen för att njuta av utsökt mat, utmärkt service, goda viner och fantastis...

Gastronomi

Nikki Beach: Sol, Sommar, Mojitos och en kulinarisk upplevel…

Nikki Beach är känt för den exklusiva livsstilen, en hyllning till livet ur alla dess vink...

Gastronomi

Sabor a Málaga på Salón de Gourmets

Det var många vars smaklökar lockades till Madrid och mässan Salón de Gourmets, som hölls ...

Gastronomi

Sport

Andalucía Valderrama Masters

Sergio García står för andra året i rad som stolt värd för Andalucía Valderrama Masters Den tredje ...

Sport

AHN Golf

  Under hösten vill vi uppmärksamma några höjdpunkter i vår golfkalender, som händer i oktober...

Golf

Diego en ny Dario?

Båda kommer de från Uruguay men spelar för Málaga CF, med 18 års mellanrum – och gemensamt för dem b...

Sport

Oron glödde - och nu strid mellan shejken och Michel

Vid La Liga-starten: Málaga CF med ryggen mot väggen med en helt ny hierarki (klubben sålde spelare...

Sport

AHN Golf - Sommargolf på Omberg

Enligt traditionen (11:e året på Omberg), spelades eclectic i två dagar på Ombergs GK, golfpärlan i ...

Golf

Tema & Profiler

Loft & Roomers stora lagerutförsäljning börjar snart

Upp till 90 procents rabatt samt ”give aways” – det kommer det att bli när Loft and Roomers öppnar sin lagerutförsäljning helgen den 28-29 oktober kl...

Tema & Profiler

Möt rektor Denise Jiménez Norrestad

En Sueco har mött nya rektorn på Svenska skolan i Marbella. Hon är inte ett nytt ansikte i skolan men har sedan augusti en ny tjänst; Denise Jiménez N...

Tema & Profiler

Naturen: Den ändlösa avfallsplatsen

Flaskor och burkar, cigarettfimpar och snabbmatsförpackningar, murbruksrester och frysboxar hopar upp sig i diken, på marker och skräpar på stränderna...

Tema & Profiler

Andalusiens försummade Castillos

Det är näst intill omöjligt att inte komma i kontakt med några av Málagas 90 kastell, fort och borgar, men trots det är det många av oss som överhuvud...

Tema & Profiler

Flamencons historia

Var flamencons historia börjar tvistar de lärde då flamencon bara dokumenterats under de senaste 200 åren. Vad man dock vet genom historieböckerna är ...

Tema & Profiler

Francos arv del 2 – lämnade ett folk utan engelskkunskaper

Franco var hatad av många och älskad av några. Hans politiska ideologier byggde under mer än tre årtionden på förtryck och mord samt tortyr av politis...

Tema & Profiler

10 år med superjumbon A380

Airbus firar i år 10-årsjubileum för kommersiella flygningar med A380. Det är världens största flygplan och det enda planet med två våningar i planets...

Tema & Profiler

Den värsta torkan i... snart någonsin

Spanien har ca 1 200 vattenreservoarer, vilket är rekord i Europa, och den sammanlagda kapaciteten för dessa är drygt 54 000 kubikhektometer. Reservoa...

Tema & Profiler

Kultur

Robert Wells i stor intervju

Robert Wells i stor intervju: “Vi känner oss som hemma på Costa del Sol nu och kommer att ge en fullspäckad kväll på scenen i Mijas den 14 oktober. A...

Kultur

Tor & Bettan besöker Costa del Sol

I början av oktober, närmare bestämt den 2 och 3 oktober, gästas Costa del Sol av två av Norges mest kända och folkkära artister; nämligen Tor Endrese...

Kultur

Francos arv - del 1: lämnade en populär meny efter sig

Francisco Franco blir i Spanien ihågkommen med fruktan. Men trots det njuts fortfarande flera av diktatorns implementeringar efter mer än 40 år efter ...

Kultur

När Sting kommer till stan

När de stora internationella artisterna kommer till Spanien väljer de oftast Madrid, Barcelona och Sevilla. Och om sistnämnda skulle bytas ut skulle d...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
Fax. 95 258 03 29