Som vi alla vet ligger inte Rom i Almuñécar men det finns faktiskt så många romerska lämningar i staden att det är förvånande hur stort fingeravtryck den gamla civilisationen har gett på denna vackra Medelhavsstad. Denna gång tar vi oss en ordentlig titt på hur romarnas arv fortfarande ses sig i staden och denna nyfikenhet tar med oss ut på en skön 10 km lång vandring med inslag av många akvedukter. 

Romarna gick i land i Spanien under det andra puniska kriget, närmare bestämt år 218 f.Kr. Då hade fenicierna redan anlagt en stad på den plats där Almuñécar ligger i dag, en stad som de kallade för Seks eller Ṣekṣi. I denna stad levde invånarna på fiske, saltning av fisk samt tillverkning av garum, en slags fisksås som var mycket populär. Staden var på den tiden så betydelsefull att den till och med hade sin egen mynttillverkning. De gamla saltningsanläggningarna kan man fortfarande se i Majueloparken i Almuñécar, och dessa har daterats till ca 400 år f.Kr. och är alltså byggda före feniciernas tid. När romarna kom lyckades de snabbt kasta ut fenicierna och nykomlingarna gjorde sig hemmastadda på det sätt som de gjorde på den tiden; romarna byggde om den feniciska borgen och runtomkring lät de uppföra sina officiella byggnader, tempel, bad och akvedukter, för att leda in färskvatten in i staden. Den mest spektakulära av de romerska byggnaderna är onekligen den stora akvedukten, som finns kvar fortfarande i dag. Det finns faktiskt inte färre än fyra välbevarade delar av den en gång 7 km långa akvedukten och det är dessa vi ska ut och leta efter!
 
Romarna övertog feniciernas namn på staden, alltså Sexi, vilket betydde ”stad vid berg eller kulle”. Det har alltså ingenting med sex att göra. Det är av detta namn på staden som adjektivet ”sexitano” kommer, och detta ord är i dag en vanligare variant än det lite tyngre ”almuñéquero”. Flera idrottsklubbar från staden använder faktiskt ordet ”sexitano” i deras namn. Dock har detta resulterat i att dessa klubbar inte får ha sidor på Facebook, då allting som antyder till sex raderas automatiskt. Klubbarna har protesterat men utan framgång. Och så är det bara, man kan inte heta Sexi på Facebook!
 
Hur som helst, vi börjar vår akveduktvandring genom att parkera vid den triumfbåge som man kör förbi när man kommer längs huvudvägen N-340. Här finns det en stor parkering, och så är det dags. Vi kommer först förbi McDonalds och upp på Avenida de Fenicia. Vi korsar vägen vid trafikljusen vid Carbonells (stor butik med produkter till badrum och byggmaterial) och går in på parkeringen till butiken, vid Plaza de Acueducto. I slutet av parkeringen finner vi de första romerska ruinerna, nämligen en del av akvedukten samt termerna – de romerska baden. När man står uppe vid räcket och tittar ned kan man se en båge i akvedukten, vars pelare på bägge sidor har pilaster. Här låg ingången till Sexi. I och med detta kan vi konstatera att baden låg utanför staden, men de anlades nog där som det fanns mest plats och där vattnet kom in i staden.
 
Efter att vi har beundrat dessa fina lämningar fortsätter vi till vänster och ut på gatan Ctra. de la Concepción. Vi går förbi en fin skylt som berättar om ruinerna och går därefter vidare över på andra sidan av utgrävningarna och upp på A-4050, som går under N-340. Så snart som vi kommit under huvudvägen tar vi första vägen till vänster, denna heter Calle Itrabo. Den leder över i Avenida Federico García Lorca och nu går vi till höger och förbi en skola. I slutet av denna väg håller vi till vänster och når efter ett par 100 meter fram till Río Secos flodbädd. Här svänger vi höger och går ca 2 ½ km på flodbädden. Här är vägen helt jämn, men vi får vara på vår vakt för då och då kommer det bilar, det ligger nämligen några fincas på bägge sidorna.
Vid en tidpunkt kommer vi fram till en väg som svänger uppåt till höger. Senast jag var här stod det ett par gamla soffor vid vägkanten, just där man ska svänga, men de står inte här längre och fungerar alltså inte som vägvisare. Man går nu uppe på vägen tills man kommer upp till toppen och lite ned. Här ser man en stig som svänger av till vänster. Detta är en fin jordstig och längs denna kommer man hela vägen till förorten Torrecuevas. Stigen blir till en väg och man fortsätter tills man kommer till huvudvägen A-4050. Här svänger vi nu till vänster och efter ca 100 m. kommer vi till en stor del av akvedukten. Runtomkring den har det byggts en liten anläggning och detta är en skön samt rogivande plats. Här kan vi beundra 130 m av akvedukten samtidigt som vi blickar ut över vegan av Río Verde. Almuñécar har nämligen två floder och de löper parallellt: Río Seco och Río Verde. En vega är odlad mark vid sidan av en flod, och dem finns det alltså två av vid Almuñécar. Här odlas cherimoya, avokado, mango samt mispel och papaya, så det råder ingen brist på exotiska frukter i staden.
 
Efter en liten paus i skuggan av akvedukten vänder vi om och går tillbaka längs samma väg, eller stig om man vill, som vi kom in på stigen. Vi går ett par meter till höger men i stället för att gå ned till Río Secos flodbädd igen tar vi den första vägen till vänster. Den går uppåt på en smal landremsa som ligger mellan de båda floderna. Det är nu ganska brant ett tag men inom kort är vi uppe och här ligger det några hus. Nu fortsätter vi nedåt förbi avokadoodlingar och har man tur ligger det lite fallfrukt som man får lov att ta. Snart går vi förbi på baksidan av krematoriet (tanatorio) och fortsätter ned till huvudvägen A-4050. Vi fortsätter att gå längs vägen tills vi kommer till ett runt torg som ligger på höger sida. Vi går över torget och rakt fram till Avenida Almanzora. Här har det byggts ett stort hotellkomplex med både spa och hotellskola. Dessvärre är det stängt och det ser ut som om det hela inte lönar sig. Det är synd.
 
Snart kommer vi till vandringens höjdpunkt: El Parque del Acueducto. Denna park är öppen och här inne hittar vi ett jättefint exempel på en bit romersk akvedukt. Den ligger dock undanskymd av vägen och det är faktiskt bara nyligen som jag upptäckte denna, efter 25 år i området. Nu har Almuñécars kommunstyre även byggt en vacker amfiteater bakom akvedukten.
 
Nu sätter vi oss ned en stund och funderar över de stackars romarna som tvingades lämna sina akvedukter och alla de andra härligheterna när Romarriket föll år 476 e.Kr. När det var slut kom germaner, vandaler och andra vilda folkslag från norr och härjade i landet och det gjorde att den sydligaste delen av den iberiska halvön fick namnet: Andalusien. Namnet kommer nämligen av Vandalusien, alltså vandalernas land. Dessa vandaler hade inte speciellt mycket koll på saker och ting så de lyckades aldrig bygga upp hegemoni och det fanns aldrig någon centralmakt eller stat. På grund av just detta var det lätt för araberna, när de kom via Gibraltar sund år 711, att erövra Andalusien, ja faktiskt hela Spanien, på bara sju år. De kallade landet Al Andaluz och snart kom de även till Sexi, som de döpte om till Almuñécar, efter det arabiska Hins-al-Monacar, som betyder stad omringat av berg. Det arabiska namnet är alltså en direkt översättning av feniciernas Sexi, som betyder samma sak.
 
Efter att ha lyssnat till historiens vingslag går vi tillbaka till bilen längs huvudvägen A-4050 mot centrum. Efter ett par hundra meter längs går vi rakt ned till vänster in på Calle Trapiche och denna gata tar oss ned till triumfbågen och parkeringen.
 
När man väl är här i vackra Almuñécar ska man inte missa ett besök på borgen (El Castillo de San Miguel) och det arkeologiska museet Cueva de Siete Palacios. La Cueva de Siete Palacios är mycket intressant då denna ligger i en slags grottor som uppstod när romarna byggde en stor plattform runt borgen till alla sina administrativa byggnader. Det hela skulle ligga samlat på en plats och då det inte fanns tillräckligt med utrymme runt borgen satt man ”bara” sina slavar i arbete att bygga en plattform runt krönet. Under denna platå uppstod naturligtvis en mängd utrymmen och dessa kunde man bo i. Och det gjorde också människor när detta övertogs av kommunstyret på 1980-talet. Men nu är detta ett arkeologiskt museum med en mängs sällsynta och fina fynd. T ex finns det här el alabastervas från det 17:e århundradet före Kristus. Vasen har tillhört farao Apofis I och togs med till dessa trakter av fenicierna.
 
Det är även värt att besöka borgen. Där finns det lämningar från dem alla: fenicierna, romarna, araberna och de kristna, som erövrade staden efter Granadas fall år 1492. I det stora tornet har man gjort ett slags film som visar ett samtal mellan en romare, en arab och en kristen om vem som har mest rätt till att kalla sig herre över Almuñécar. Debatten har engelska undertexter och är ganska underhållande. Emellanåt är det faktiskt ganska bra att vi blir påminda om att vi livet i en mycket kultiverad del av världen där olika kulturer satt sin speciella prägel i över tre årtusenden. Själv känner jag mig mycket priviligierad för att kunna bo här.
 
Och så finns det en sak till att säga, och det är att det finns en fin och helt intakt romers bro strax väster om Almuñécar, i förorten Cotobro. Bron leder över ravinen Barranco de Cotobro och denna var en gång en del av Vía Hercúlea, som romarna lät lägga från Cartagena till Málaga. Denna lilla romerska pärla kan man se när man kör N-340 mot La Herradura. Håller man ögonen öppna ser man en skylt varpå det står Puente Romano de Cotobro vid en mindre skylt med HM7. Det går bra att parkera uppe vid huvudvägen och gå de 400 m som det är fram till bron. Man går nedåt längs en liten grusväg tills man kommer fram till den fina bron som ligger där och ser ut som om den sover någon slags törnrosasömn. Förvånande nog är bara ett fåtal som kommer hit ned, kanske för att vägen/stigen endast är för fotfolk.
 
Jag har upp vår akveduktvandring på nästa 10 jämna km som en karta samt som GPS-spår på min webbplats: www.elsebyskov.com, du hittar den under Hikes, La Danesa.
 
God vandringslust!
 
Söker du ett äventyr är Tanger inte bara en port till hela Marocko utan till hela kontinenten Afrika. Tanger sprakar av färg, dans och kryddstarka upplevelser.
 
”Här möts orientaliska, marockanska, mystiska, intima och internationella influenser, så olikt från övriga Marocko”, inleder Lorraine Kleinveld, ägare av gästhemmet Kasbah Rose, och inflyttad för mer än 30 år sedan från Holland med hela familjen.
 
Tingis, namnet som fenicierna gav staden så tidigt som 1400 f kr, bär på många skatter och här känns den globala puls som etsade sig fast här under 1923-1956, då staden var en internationell zon. Under andra världskriget minglade spioner på Hotel Minza och kanske kommer du känna dig som James Bond i ”Iskallt uppdrag” och ”Spectre” när du strosar runt i gamla stans (Kasbans) trånga gränder.
 
Börja din resa med ett stort leende för det okända, ladda upptäckarbatteriet och ge tålamodet en extra boost. För riktigt lyckade dagar kommer här några tips från några av gamla stans eldsjälar, blandat med mina personliga favoriter:

Skattjakten

Tanger är inte Spanien eller Europa. Trots att det bara är 17 km till Tarifa möter du en helt ny värld vid Herkules pelare. Ignorera hamnens tjatiga försäljare och fortsätt bestämt in och upp i den vackra gamla staden (Kasban) som tornar upp sig, gärna med en kunnig guide!
 
”Riktig kärlek är som vattnet du dricker. Du måste komma hit till Tanger för att känna det”, hälsar Majid Rais el Fenni, antiksamlare som bott här “bara” i ett halvt sekel. På bottenplan i hans boutique finner du kanske en av Marockos främsta samlingar av antika textilier, muslimska bröllopslakan och detaljrika blomsterbonader. Det blandas finurligt med berberfolkets smycken i handpolerad bärnsten, silver och korall (på bottenplan). Om du verkligen vill bege dig in i hjärtat på en marockansk skattkammare ska du alltid gå en trappa upp i butiken.
 
”Se upp, vi stjäl människornas hjärtan här”, hälsar Mohammed El Moustaoui, Bazar Lahsen, med ett stor finurligt leende, och så tillägger han: ”Jag råder dig att pruta hårt på de skatter du finner och självklart är jag bättre på det än min far som jag driver butiken med.”
(Kom ihåg att ju dammigare ställe desto bättre priser kan du pruta dig till.)

Myntaté väcker din kreativitet

”Dela två-tre glas te med oss och du får inte bara ett bättre pris utan får även ta del av våra historier”, säger Mohammed Ben Yamna, Berber Textiles.
”Tanger är bara historier, ett
sökande efter en dröm”, säger
Majid Rais el Fenni. ”En del finner det, andra inte”, fortsätter han.
 
Inne på en av affärsgatorna, nära Majids skattkammare, möter jag matthandlaren Mohamed Mestor över en kopp te och han säger klokt: ”Du är i ett muslimskt land nu, men innan du tar på de religiösa glasögonen, var mänskligt tolerant och godhjärtad. Om du har goda intentioner gör då goda ting och lev som du vill leva.”
 
På Café Hafa, med vidunderlig havsutsikt, kan du med stor sannolikhet ta del av fler bra historier. Här var rockbandet Rolling Stones frekventa tedrickare. Även generationer av klädskapare som Yves Saint Laurent, skådespelare och artister från hela världen sökte sig till Tanger och hittade ett vattenhål. Dagligen mixas kulturmed vardagslivet samt turisterna på Café Central mitt på det lilla torget Petit Socco.
 
Vill du hänga i ett ännu livligare myller, mitt i smeten, styr kosan till min personliga favorit Cinema Rif, en biograf som öppnades 1938 och som i dag drivs som en ideell organisation sedan 2006, med syfte att bland annat vara en tvärkulturell mötesplats. Här kan du även få dina skor putsade för ett par euro samtidigt som myntateet ger dig ny energi att fortsätta din upptäcktsfärd.

Marockanska köket

En stads hjärta finns i maten och likaså i Tanger.
 
“Berbermarknaden framför engelska kyrkan varje torsdag ger dig en inblick i böndernas delikatesser såsom getost invirad i vackra gröna palmblad, frukter och bär efter säsong, nötter, flätade lökar och mycket mer”, hälsar Lorraine Kleinveld. Fler av dessa godsaker hittar du på hennes fantastiska frukostbuffé på Kasbah Rose, som serveras med utsikt över taken i gamla stan.
 
Association Darna är ett säkert hus för barn och kvinnor sedan 1995. I deras restaurang, ett par trappsteg bort från Cinema Rif, bjuds det på en utsökt två-rätters lunch som gör gott både för kropp och själ.
”Känslan av att åstadkomma något som gynnar andra är magiskt”, säger Abla Menebhi, ekonomichef. Ungdomarna i restaurangens kök får en andra chans i livet, på deras villkor, upplärda under Darnas fasta handlag. Här finns även en souvenirbutik där återbruk är i fokus, skapade av kvinnor i alla åldrar som lärt sig ett nytt yrke under Darnas trygga tak.
 
För att avnjuta det marockanska köket hemmavid glöm inte att göra plats i din väska för den marockanska kryddblandningen Ras el Hanout (alla kryddhandlare gör sin egen variant), saffran, kummin, ingefära, kanel, paprika, ja allt det som behövs för att skapa en smakrik tagine, den marockanska traditionella lergrytan. Blir du sugen på en tagine kommer du att hitta dem på de flesta restauranger, puttrande med kyckling, lamm eller bara grönsaker.
 
Saluhallen är ett myller av dofter och dina sinnen vidgas efter bara ett par steg in. I den nedre delen hittar du färsk fisk nästintill alla dagar i veckan. Prova dig fram mellan de olika olivblandningarna innan du hittar dina favoriter. Marockanskt bröd är ett måste till varje måltid och det säljs nybakat i den centrala delen av hallen. Maten i saluhallen prutas det inte med.
 
Pannkakorna, Baghrir och Rghaif, är snabba mellanmål och stannar du på frukost räkna med att dessa serveras med honung, socker och minst två olika sylter. (Dessa är mina barns stora favoriter och ett måste att ta med hem från mina affärsresor!)
 
Tangers nougat som säljs av Hajj strax utanför saluhallen är populär och kön är ofta lång vid ståndet. Kom ihåg att be att få den hackad i mindre bitar för smakligare upplevelse.
 
Vid mitt senaste besök tillsammans med familjen, mitt i brinnande heta augusti, avrundade jag en shoppingdag filosoferande med myntate i skuggan utanför Mohammed Ben Yamnas textilaffär: ”Jag är lycklig här. Jag är glad. Det här är den bästa medinan i Marocko”, säger han. Jag nickar instämmande och känner mig hemma. Jag tänker att städerna i detta land är så olika men helt klart är att de internationella influenserna har präglat gamla stan. Det är här jag fått ta del av människors liv och fantastiska historier under flera år nu. Mer om dem i en annan berättelse.
Nigüelas är en liten by vid foten av Sierra Nevadas västra delar, med andra ord bergskedjans västra ”kjolar”. Byn i sig är en lite pärla med mysiga gator och torg, och den särskilt intressant tack vare sitt läge vid en imponerande ravin, därifrån det finns en rolig stig i bästa El Caminito del Rey-stil. På grund av detta har vi döpt denna till El Caminito del Principe = Prinsens lilla stig. Denna stig är anlagd vid kanten av ett bergsmassiv med stup till höger ned mot en dal. Stigen i sig är en upplevelse att gå men det mest imponerande är den ravin som den leder till samt de imponerande bergsformationer som man går förbi när man ger sig ut på vår 11,5 km vandring i ”las faldas” (kjolarna) de Sierra Nevada. Dessutom är Nigüelas känd för sina ”fallas” (fel) som enligt geologerna är alldeles exemplariska. Följ med oss till denna lilla okända by och den imponerande omgivningen.
 
Nigüelas ligger ca 30 km söder om Granada och byns motto är ”atalaya de la alegría” (glädjens utkikstorn). Den grundades av araberna och här bor i dag ca 1 200 invånare. Till byn kommer man genom att köra mot Granada längs den nya motorvägen A7/A44 och så tar man avfarten 157 mot Nigüelas. Från Málaga är det 122 km. När man är i utkanten av byn ser man en stor parkeringsplats till vänster och där ska man parkera. Nu är det bara att fatta vandringsstavarna och snöra på sig kängorna för nu ska vi ut i den vilda naturen. Vi går upp igenom byn och tittar beundrande på de små gatorna och de söta husen. Det hela är lite likt Frigilian men utan turister. När vi promenerar längs de söta gatorna tittar vi in i en fin romantisk trädgård som anlagts precis bredvid kommunhuset. Längs vägen går vi sedan förbi byns fina kyrka, men vi går inte in utan fortsätter rakt fram och uppåt. Vid en tidpunkt kommer vi till en fin ”fuente” (källa) med två kranar. Här ska vi svänga av till höger varefter vi fortsätter förbi en gammal byggnad med runt tak och ett kors på toppen.
 
Kort härefter börjar stigen som vi kallar El Caminito del Principe. Detta namn på stigen går inte att hitta någonstans för vi har nämligen själva hittat på det. Dess riktiga namn är Paseo de la Pavilla. Denna stig slingrar sig vackert fram på kanten av det imponerande bergsmassivet och vi är glada att det finns ett räcke ned mot avgrunden. På en del platser leder stigen över vattenkanaler som i tidernas begynnelse byggdes av araberna. Det är en rolig och imponerande stig att gå och på ett ställe är den också inhuggen mellan två berg. På en del platser har man en fantastisk vy tillbaka mot byn och det är nog på grund av detta som Nigüelas har fått sitt motto. På ett ställe går man förbi resterna till en kvarn, för en gång i tiden var byn känd för sina vattenkvarnar. I byn finns även ett kvarnmuseum som heter Molino de las Laerillas.
Kort efter att man gått förbi kvarnen börjar stigen att slutta och nu ska man gå över en bäck, som brusar fram inifrån bergen, och som förser ett litet elkraftverk längre in med vatten.
 
Nu fortsätter vi inåt och vi imponeras av den bergvägg som ligger till vänster. Längs med denna bergvägg, längst ned, finns det en liten stig. På höger sida ser vi en imponerande byggnad och vi funderar på vad det kan vara. Det visar sig att det är ett jättefint hotell som heter Juan Valiente, se: www.juanvaliente.com. Det ser verkligen lyxigt ut, så vi tänker att vi måste komma tillbaka och övernatta där en dag. Vill man se fler övernattningsalternativ kan man gå in på: www.nigüelas.org
 
Naturen här är så imponerande att vi inte kan låta bli att följa vattendraget fram till elkraftverket. Där bakom slutar stigen vid en bergvägg och ned längs dess sidor forsar vattnet fram. Här måste vi vända om för vi ska ju gå en rundvandring, in och upp i bergen. Därför väljer vi nu den stig som svänger av till vänster snart efter att vi igen går förbi Juan Valiente. Stigen slingrar sig uppåt och till och från ser vi folk på mountainbikes cykla förbi oss. Dessa trakter är nämligen mycket populära bland cyklister. Landskapet är verkligen enastående och vi känner sig helt uppslukade av bergen.
 
Snart närmar vi oss en imponerade, spetsig klippa. Vi kommer ganska nära och kan beundra den från tre håll. Denna koloss, som bara står där och sträcker sig upp mot himlen, gör oss helt mållösa. Wow! Framför oss dyker det nu upp ett par hus och man kan ju onekligen säga att de ligger mitt ute i ingenstans. Men vacker är det där de ligger och blickar ut över dalen mot väster.
 
Vår vandring leder oss dit vi ska utan problem för vi behöver bara följa den tills vi kommer fram till en skylt där texten fallit av. Här ska vi svänga tvärt till höger och sedan bara fortsätta uppåt. Vår vandring är som sagt en rundvandring och vid ett tillfälle kommer vi, efter en stigning på ca 500 höjdmeter, upp till vandringens topp. Härifrån har vi en fantastisk utsikt ned över Nigüelas och landskapet mot väster. Nu går det raskt nedåt för här är vandringen lätt, även om den sista biten är ganska brant. Efter korta 4 timmar och 11,5 km är vi tillbaka i byn.
Se vandringen som jag kallar Nigüelas på: www.elsebyskov.com, under Hikes och Maps and routes.
 
Och nu ska vi iväg och se på felen = las fallas. När vi kommer in i byn igen går vi upp till höger och följer skyltarna mot Monumento Natural las Fallas. Vid en tidpunkt ska man upp till höger och vi frågar oss själva om vi klarar av fler höjdmeter, men vi ska ju se felen. Allt annat skulle ju vara fel. Tillslut står vi inför dem och en fin plansch berättar om detta fenomen. Vi står där och blir överens om att man nog bör vara geolog för att fascineras av detta. Det man ser är en bergvägg i en viss vinkel. Visst är det ganska käckt och utan tvivel el fin bergvägg men det krävs kanske en viss fantasi för att se mer. Men visst är den fin i alla fall.
 
Dock kan vi glatt konstatera att Nigüelas har mer att erbjuda. Från vår rundvandring har vi nämligen sett en sicksack-stig som gick längre in i Sierra Nevadas nedre delar och som tydligen är en rundvandring på 28 km. Det heter La Rinconada och finns beskriven på en skylt som vi går förbi på vägen tillbaka till byn snart efter att vi går över floden på en betongbro. Visst är 28 km långt, kanske måste vi skaffa oss varsin mountainbike. Eller så är det bara att snöra om kängorna och ge oss ut på ett nytt äventyr.
 
niguelas1

Spanien glömde en del i Frankrike

Spaniens 504 782 km2 begränsar sig inte till bara majoriteten av Iberiska halvön och de två ögrupperna Kanarieöarna och Balearerna samt enklaverna Ceuta och Melilla i Nordafrika. 12,83 km2 av landets territorium ligger 1,6 km norr om den spansk-franska gränsen. Det är en liten stad som ligger där, som om någon har glömt bort den, helt ensam, omgiven av Frankrike, närmare bestämt departementet Pyrénées-Orientales.
 
Det handlar om staden Llívia, som ligger i dalen Valle de la Cerdaña, omgiven av Pyrenéerna. Staden ligger 1 233 m ö.h. vid foten av berget Turó del Castell, som sträcker sig ytterligare 1 357 meter upp i landskapet.
 
Denna stad tillhör Gironaprovinsen och är alltså en del av Katalonien, och huvudspråket är också katalanska.

Varför?

För att få reda på orsaken till varför denna lilla del av Spanien ligger i Frankrike måste vi resa tillbaka i tiden, till den territoriala oordning som rådde på 1600-talet. Spanien och Frankrike hade i ett kapitel under det trettioåriga kriget stridit mot varandra åren mellan 1635-1659. Frankrike gick in i det trettiåriga kriget efter att de spanska habsburgarna segrade i det nederländska upproret på 1620-talet. År 1640 började Frankrike att lägga sig i spansk politik och stöttade upproret i Katalonien, och Spanien svarade med att stötta frondeupproret i Frankrike.
 
Vid slutet av det trettioåriga kriget fick Frankrike provinserna Alsace och Lorraine, vilket innebar att de kunde skära av Spaniens tillgång till Nederländerna, vilket ledde till ett öppet krig mellan Spanien och Frankrike. Efter drygt tio års stridigheter segrade Frankrike tack vare en allians med Storbritannien, vilket ledde till pyreneiska freden.
 
När fredtraktatet skulle ingås 1659 fattades det beslut om att Spanien skulle lämna över 33 byar till Frankrike. Man hade räknat med Llívia men man hade dock missat att Llívia hade fått rättigheter som en faktisk stad av den tysk-romerska kejsaren Karl V, han som först var kung Carlos I av Spanien. Av denna anledning inkluderades aldrig Llívia i avtalet och förblev i stället under spanskt styre. Och egentligen handlar det om mer än bara staden Llívia då denna kommun även inkluderar de två mindre byarna Careja och Gorguja.

En titt

Llívia har i dag ca 1 600 invånare som huvudsakligen lever av jordbruk och turism. Där finns en handfull hotell och så har många spanjorer sina semesterbostäder här i den friska bergsluften, de vackra omgivningarna med de många möjligheterna för t ex vandringar. Och det är det som är den största attraktionen i området.
 
Själva staden har en charmig gammal stadsdel med speciell pyreneisk arkitektur och stämning. Här hittas det som antas vara Europas äldsta apotek, Farmacia Esteve, som har sina rötter tillbaka i medeltiden – apoteket ska ha öppnats i början av 1500-talet. I dag är detta apotek omgjort till ett museum, Museo Municipal, och här går det att se krus och botemedel som apoteket hade förr i tiden. I närheten av apoteket står stadens kyrka, Esglesia de Mare de Déu dels Àngels, ett gotiskt verk från 1400-talet. Och kyrkan i sin tur är omgiven av tre försvarstorn från medeltiden samt även en slottsruin.
 
Vill man besöka kyrkan måste man dock först ta vägen förbi museet – nyckeln ligger nämligen där.
 

Gibraltar är en fascinerande plats. Dels är det besynnerligt att man plötsligt befinner sig på brittiskt territorium och köp görs i pund och samtidigt är det intressant att denna klippa har orsakat så mycket stridigheter, belägringar och osämja. Här hör man överallt historiens vingslag men det finns också mycket vild natur och många möjligheter till spännande vandringar på själva klippan.

Ja, denna månad beger vi oss till Gibraltar för att vandra samt för att låta oss imponeras av klippans unika läge – precis vid inloppet till Medelhavet och därmed en av de mest strategiskt viktiga platserna i världen. Tittar man ut över sundet kan man se Afrika från klippans topp och därefter kan man få sig ”tea and biscuits” på Main Street och varför inte sova nere i en yacht i den nya småbåtshamnen. Ja, Gibraltar bjuder på många möjligheter till spännande utflykter.
 
Låt oss få det sagt på en gång: jag gillar verkligen Gibraltar. Det var ”love at first sight” första gången vi kom körande ned mot Algeciras och denna jätteklippa dök upp i fjärran. Synen fascinerade mig och det gör den fortfarande. Det är på något sätt någonting groteskt över detta megastora klippblock som ligger där precis vid vattenbrynet. Hur den hamnat där vet bara gudarna men kanske hade de ett finger med i spelet när de lämnade ett så stort klippblock vid Medelhavets inlopp. För det är ju självklart att med det läget vill alla ha den. Det har varit krig och stridigheter kring klippan i lika många år som det bott människor i området och stridigheterna är ännu inte slut, även om det för stunden råder någon slags fredsöverenskommelse.
 
Man säger att det bott människor på klippan redan för 50 000 år sedan, någonting som arkeologiska fynd visar på. Klippan heter även Mons Calpe, vilket betyder ”Grottberget”. Detta namn antyder på just det faktum att det finns en massa grottor i klippan, ja minst 150 stycken, där de första människorna kunde bo.
 
Enligt romarnas sägner var Mons Calpe en av Herkules pelare, de pelare som markerar inloppet till Medelhavet. Under romartiden var det här som man lämnade den kända världen och på den andra sidan av pelarna låg det stora okända havet, Atlanten, vars vatten var okända. På andra sidan sundet, på den marockanska sidan, ligger den andra ”pelaren”: Jebel Musa.
 
Det var den arabiska fältherren Tarik som gav klippan dess nuvarande namn. Det var när han landade på den spanska kusten 711 som han gav klippan namnet Gebel Tarik (Tariks klippa) som med tidens gång blivit till Gibraltar. Man kan faktiskt fortfarande hitta ruiner efter arabiska bostäder på klippan och i Gibraltars museum finns det fynd från den tiden samt från andra tider i historien.
 
År 1462 hamnade klippan tillslut under kastilianskt herradöme och det var den fram till 1703 då den kom att erövras av en engelsk/holländsk flotta som seglade under det spanska arvskriget. När kriget sedan slutade vid freden i Utrecht 1703 tvingades Spanien ge avkall på klippan till engelsmännen ”forever”. Och trots att det gjorts otaliga försök från den spanska sidan på att få tillbaka klippan har det ännu inte lyckats. Klippan höll stånd under ”the great siege” (den stora belägringen) som varade mellan 1779 till 1783. Det var under denna belägring som ”the land galleries” höggs ut ur klippan. Man högg helt enkelt tunnlar inuti klippan mot norr varifrån man kunde skydda sig mot de fiender som kom från fastlandet. Dessa långa tunnlar är i dag öppna för besökare och de är mycket spännande.
 
Gibraltar har i dag ett omfattande självstyre och vid den senaste folkomröstningen, som hölls 2002, röstade de ca 30 000 fast boende invånarna på klippan om att förbli en del av Storbritannien, så det ser mörkt ut för Spaniens krav att få tillbaka klippan. Välståndet i enklaven är stort och Gibraltar anses i dag vara en av de mest ekonomiskt välmående platserna i världen. Ekonomin bygger på fyra saker: bank, turism, kasino (även inkluderat internetkasino) och hamn. En lägenhet kostar mellan 400 000-500 000 pund och motsvarande på den spanska sidan kostar mellan 100 000-200 000 euro. Varje dag korsar 12 000 spanjorer gränsen för att jobba på enklaven, speciellt inom turist- och servicesektorn.
Gibraltar är ett frihandelsområde så det finns varken skatt eller moms på någonting alls. Därför är både alkohol, cigaretter, lyxprodukter och elektronik billigt.
 
När vi besöker klippan denna gång kör vi in över gränsen (kom ihåg pass) för vi vill parkera nere i hamnen, där vi ska övernatta. Från garaget och Ocean City går vi sedan upp till ”Landgate” som en gång i tiden var den enda porten in till Gibraltar. Här går vi igenom en kort tunnel och kommer ut till det stora torget vid de gamla kasematterna. Härifrån fortsätter vi till Main Street som flankeras av olika engelska butiker såsom bland annat Marks and Spencer. Här är det fullt med liv och rörelse, och billiga priser bottnar för en stadig ström av besökare.
 
Men vi fortsätter rakt fram och förbi ”the cable car” (linbanan) som tar en upp till klippans nordliga topp, som ligger 412 m ö.h. I slutet av parkeringen ligger den botaniska trädgården och hit går vi, och efter ca 50 meter upp till vänster, förbi The Rock hotellets pool och upp på Europa Road. Vägen går uppför och vi har en fin utsikt mot väster över Gibraltarsund och mot Algeciras. Snart kommer vi in i ”The nature reserve” samt ”The Upper Rock”. Efter en kort kilometer kommer vi fram till ”Jew’s Point”, där det finns en utkikspost med fantastisk utsikt över sundet samt mot Afrika. Här finns det även ett monument över Herkules pelare.
 
Vid Jew’s Point barkar de den berömda och beryktade stigen ”Mediterranean Steps”, som är en häftig och brant stig som anlagts runt om kloppans sydsida. Stigen har nyligen renoverats och är en riktig fullträff för dem som inte lider av höjdskräck. Vi beger oss glada ut på stigen med tvingas efter en kort stund vända om på grund av ett anfall av höjdskräck som drabbar en av oss i gruppen. Således går vi tillbaka till Jew’s Point, men vi stannar inte utan fortsätter därifrån upp till ”St. Michaels Cave”, som är en fantastisk stor och vacker grotta som man kan besöka. Under den tidiga stenåldern bodde det människor här och i dag är grottan den mest besökta av de som finns i klippan. Under andra världskriget utrustades denna grotta som ett akutsjukhus, men den kom dock aldrig att användas som sådan. I dag hålls det konserter inne i grottans största rum och jag kan verkligen rekommendera ett besök här, inträde kostar 13 euro.
 
Nu är det så dags att fortsätta ned mot staden och innan vi påbörjade dagens vandring hade vi nerifrån sett en hängbro som vi nu gärna vill ut och gå på. Från St. Michaels Cave är det bara att fortsätta vägen ned, och snart får vi syn på en grupp apor som ser ut att ha det mysigt där de sitter och avlusar varandra. Reglerna på klippan säger att man inte får ge aporna någonting att äta och det är kanske just denna regel som gör att de inte längre är aggressiva som förr utan egentligen ganska fredliga och oberörda när vi kommer spatserandes och fotograferar dem. Vi fortsätter vägen nedåt tills vi på höger sida passerar en väg med en metallkedja över. Här går vi ned och snart kommer vi till den fina hängbron, som heter ”Windsor Bridge”. Vi får lite rysningar när vi går över, men för dem som verkligen lider av höjdskräck finns det en liten stig längs med klippan som man kan ta i stället.
 
Efter en härlig vandring på klippan och i naturen där, det har tagit oss ca 3 ½-timme att gå ca 10 km, kommer vi ned till staden.
Denna vandring har jag lagt upp som en GPS-rutt (kallad Gibraltar) på min webbplats: www.elsebyskov.com. Den ligger under hikes/maps and routes/La Danesa 2015/16/17.
 
Och nu är det härligt att vara i ”England”, för nere på Main Street kan man få kakor med massa ”with all the trimmings” och te, så det njuter vi av.
 
Så har det tillslut blivit tid för vår övernattning som ju sker på båten Jasmine Coral Jay, som ligger nere i den nya småbåtshamnen Ocean City. Här kan man övernatta på B&B basis och ett ”dubbelrum” kostar 80 pund inkl. frukost. När vi kommer fram till båten hälsas vi välkomna av kaptenen och hans fru, som själva bor på den, och vi serveras drinkar innan de visar oss våra hytter. Hytterna är ganska blygsamma och man får bara använda toaletten ombord i nödfall. Annars finns det bad och toalett i slutet av kajen, så nu är vi tillbaka i de glada seglardagarna. Det är okej, men kanske lite väl saftigt med 80 pund. Nere vid den nya hamnen finns det massor med restauranger, barer och nattliv, så vi bor i alla fall mitt i alltihop. Vi får en lugn natt på Jasmine och dagen efter får vi god engelsk frukost på en närliggande restaurang.
 
Så, nu finns det bara kvar att säga att vi i denna artikel bara fått plats till att skrapa litegrann på Gibraltars yta och att vi önskar återvända så snart som möjligt. Nästa gång ska vi gå The Mediterranean Steps, vi ska se museet, den arabiska borgens ruin, Charles V Wall och The Land Galleries och så ska vi upp på den sydliga toppen till O’Haras’s Battery och Douglas Lookout, varifrån man har utsikt mot öster.
Ja, det finns så mycket mer att se på Gibraltar och nästa gång ska vi också bo på det berömda hotellet The Rock Hotel. Why not?
 

Svenska som språk har lett till karriär på Costa d…

Victoria Larragneguy från Argentina lärde sig svenska på Åland och gör nu karriär som svensktalande ...

Tema & Profiler

Spanska solen ger guldkant på livet som pensionär

Denna månad letar vi oss in i hjärtat av Fuengirola, till ett mycket speciellt bostadsområde som bör...

Tema & Profiler

Lyssna på din lever!

December kännetecknas av massa mat och dryck. Vi myser, men levern får arbeta hårt. När man tänker p...

Hälsa

Lider du av uppblåsthet och förstoppning?

Till vardags tänker du kanske inte speciellt mycket på din tarm men den dagen när du har svårt att g...

Hälsa

BodyTalk om - framgångstyranni och fördjupning

"CTHD, det är jul!" Som i många andra branscher använder vi BodyTalkare förkortningar. CTHD (Calm T...

Hälsa

Rostade kastanjer är ett måste till jul

Hela himlen färgas i röda toner när solen långsamt sänker sig ned bakom bergstopparna i södra Spanie...

Gastronomi

Utflykter

Rom i Almuñécar

Som vi alla vet ligger inte Rom i Almuñécar men det finns faktiskt så många romerska lämningar i staden att det är förvånande hur stort fingeravtryck ...

Utflykter

Nigüelas och El Caminito del Principe (prinsens lilla stig)

Nigüelas är en liten by vid foten av Sierra Nevadas västra delar, med andra ord bergskedjans västra ”kjolar”. Byn i sig är en lite pärla med mysiga ga...

Utflykter

Tanger – berättelsernas stad

Söker du ett äventyr är Tanger inte bara en port till hela Marocko utan till hela kontinenten Afrika. Tanger sprakar av färg, dans och kryddstarka upp...

Utflykter

Gastronomi

Rostade kastanjer är ett måste till jul

Hela himlen färgas i röda toner när solen långsamt sänker sig ned bakom bergstopparna i sö...

Gastronomi

Sabor a Málaga: Prisvinnande viner

Prisvinnande viner från liten bodega i Mollina - Bodega Cortijo la Fuente Det är tre...

Gastronomi

Victoria har kommit hem

Efter att ha varit borta från marknaden ett par årtionden är den återigen på alla läppar. ...

Gastronomi

Sabor a Málaga startar samarbete med celiakiförbundet i Mála…

En av de senaste nyheterna hos Sabor a Málaga är samarbetet med Málagas celiakiförbund Aso...

Gastronomi

Sabor a Málaga: En gastronomisk afton

Málagas landsting tillsammans med Sabor a Málaga bjöd in kustens internationella journalis...

Gastronomi

Mollete – nybakat och rykande färskt

  Denna månad beger vi oss till Antequera. Staden som ligger någon timmes körning ...

Gastronomi

Sport

”Cirkus-kaptenen”

Historien om Recio, som opererades, fick barn, gifte sig och som nu är en omdiskuterad Málagakapten ...

Sport

Sparkad och ersatt - Räddningsmannen!

Den 15 december 2015 sa den före detta La Liga-målvakten i FC Barcelona och Málaga CF, Francesc Arna...

Sport

AHN Golf November

Måndagen den 9 oktober - AHN veckogolf på Mijas  Förväntansfull inför dagens spel. Startavgift...

Golf

Andalucía Valderrama Masters

Sergio García står för andra året i rad som stolt värd för Andalucía Valderrama Masters Den tredje ...

Sport

Tema & Profiler

Svenska som språk har lett till karriär på Costa del Sol

Victoria Larragneguy från Argentina lärde sig svenska på Åland och gör nu karriär som svensktalande advokat på Costa del Sol. Att vara svensk och gör...

Tema & Profiler

Spanska solen ger guldkant på livet som pensionär

Denna månad letar vi oss in i hjärtat av Fuengirola, till ett mycket speciellt bostadsområde som började byggas 1968. Området heter Pueblo Lopez och ä...

Tema & Profiler

Castillo de Álora – Andalusiens ointagliga borg

Det är näst intill omöjligt att inte stifta bekantskap med några av Málagas 90 borgar. Trots det skänker få av oss dem någon tanke vardagen. Det är sy...

Tema & Profiler

Francos arv – ställde fram klockan för Hitler

Francisco Franco var hatad av många och älskad av några. Hans politiska ideologier byggde under mer än tre årtionden på förtryck och mord samt tort...

Tema & Profiler

Det senaste från Svenska kyrkan Costa del Sol

Det händer mycket på Svenska kyrkan Costa del Sol. En Sueco har besökt kyrkan i Fuengirola och fått en pratstund med Mikael Jönsson och Lena Ottosson...

Tema & Profiler

Iluminaciones Ximénez

När vi står där gapandes med blicken i skyn, beundrandes den fantastiska julbelysningen som skapar ett färggrant ljusspel över Calle Larios i centrala...

Tema & Profiler

Johnny Åbom

Johnny Åbom - om sitt första möte med Gud Första gången som jag mötte Johnny Åbom var i Skandinaviska Turistkyrkan i Fuengirola. Det var septemb...

Tema & Profiler

Två danskar leder ström till Costa del Sol

”Det ska vara lätt att förstå sin elräkning. På räkningen som du får från oss framgår det tydligt hur mycket av pengarna som går till eldistributören ...

Tema & Profiler

Kultur

Krusiduller och flamenco i Sara Baras uppsättning av ”Sombra…

Hon är dansare, instruktör och koreograf och så är hon en av de mest kända dansarna på den internationella scenen. Sedan 1997 har hon drivit sitt egna...

Kultur

Robert Wells i stor intervju

Robert Wells i stor intervju: “Vi känner oss som hemma på Costa del Sol nu och kommer att ge en fullspäckad kväll på scenen i Mijas den 14 oktober. A...

Kultur

Tor & Bettan besöker Costa del Sol

I början av oktober, närmare bestämt den 2 och 3 oktober, gästas Costa del Sol av två av Norges mest kända och folkkära artister; nämligen Tor Endrese...

Kultur

Francos arv - del 1: lämnade en populär meny efter sig

Francisco Franco blir i Spanien ihågkommen med fruktan. Men trots det njuts fortfarande flera av diktatorns implementeringar efter mer än 40 år efter ...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
Fax. 95 258 03 29