Detta vackra vattenfall ligger i den östra delen av naturparken Sierra de Tejada, Almijara och Alhama. Hit kommer man genom att köra längs Andalusiens vackraste väg, nämligen A-4050, som är den gamla vägen mellan Almuñécar och Granada. Denna del av naturparken är mycket dramatisk och stigen ned till vattenfallet är nog en av de vackraste i dessa trakter.
Följ med på en bedårande vandring på 9 km genom denna vackra natur ned till ett mycket speciellt vattenfall.
 
Innan motorvägen mellan kusten och Granada byggdes var A-4050 (i folkmun kallad La Cabra – geten) huvudvägen mellan Almuñécar och Granada. Det var här som bussen mellan de två städerna körde och här har många passagerare suttit med andan i halsen när chauffören kört runt de dramatiska kurvorna med stup på ibland 400 meter rakt ned på ena sidan. Ja, väg A-4050 är bara den värd en utflykt, speciellt där den slingrar sig fram på bergskanten till Río Verde. Och det är just Río Verde som vi ska besöka denna gång och det är Río Verde som har skapat de förstenade trädstammarnas vattenfall.
 
vattenfall2
 
I Almuñécar hittar vi avfarten till A-4050 i en rondell vid triumfbågen genom att köra mot Jete och Otívar. Vi kör förbi Torrecuevas och lyckas se resterna av den romerska akvedukten till höger innan vi kör under den imponerande bro som den moderna motorvägen vilar på. Vi ska nu kör förbi både Jete och Otívar, och det är efter Otívar som den mest dramatiska sträckan av A-4050 börjar. Vi ska köra ända upp tills vi passerar km 32-skylten och kort därefter ser vi en liten parkeringsplats till vänster. Här parkerar vi varefter vi till fots går lite längre fram längs vägen, förbi en klippkant. Här ser vi en stor skylt och det är här som vi börjar dagens vandring med att gå ett par meter upp längs en trappa.
 
Nu ligger Río Verdes dal framför oss men det är 350 höjdmeter dit ned. Lyckligtvis är inte stigen alltför brant utan den leder långsamt och lätt nedåt, i alla fall till en början. Den första delen av stigen går nämligen på en stor klippa, som sträcker sig inåt mot dalen. Att promenera på denna stig är fantastiskt, man befinner sig nämligen högt över dalen och utsikten åt alla håll är bedårande. Jag kan inte komma på någonting som skulle kunna mäta sig med denna sköna natur. Vid en tidpunkt passerar vi en fin skylt som med ett panorama visar en del av Sierra de Almijara och som även anger namnen på de olika bergstopparna. Det är verkligen imponerande och Sierra de Almijara är en mycket vacker bergskedja som förtjänar mer uppmärksamhet. Strax efter skylten börjar stigen bli ganska brant där vi går nedåt, så denna stig är nog ingenting för personer med svaga nerver. Dessutom kan jag rekommendera att man tar med sig sina stavar – det gjorde nämligen inte jag.
Snart ser vi en skylt som berättar om vattenfallet med de förstenade trädstammarna. Vi läser att man på 1920-talet fällde tallar här för att använda dem i bygget av järnvägen. Träden fälldes och avgrenades högt uppe vid Río Verdes inlopp varefter de transporteras till ett sågverk som på den tiden låg vid Cázulas, precis ovanför Otívar. Dock hände det vid ett tillfälle att några trädstammar fastnade vid sidan av vattenfallet, och dessa fick man inte loss. Med åren blev dessa trädstammar kommit att förstenas av kalken i det kalkrika vattnet och i dag kan man alltså se dem där de flankerar vattenfallet. Och förutom förstenade trädstammar omges vattenfallet även av många märkliga klippformationer, som bildats genom att vattnet gröpt ur den porösa bergssidan.
 
Efter skylten fortsätter vi ned mot vattenfallet och när vi tagit oss ned för den branta delen leder en liten stig fram till vattnet. Precis innan vi når fram till vattenfallet delar stigen sig och den del som svänger av till höger leder fram till en fin grotta, men innan vi går dit tar vi en titt på vattenfallet. Detta vattenfall är mycket speciellt för det är ganska högt, och naturen runtomkring är liksom målad i olika gula toner och ockrafärger. Nedanför vattenfallet finns en liten bassäng som man kan bada i. Bassängen är inte speciellt djup men en varm sommardag är det skönt att svalka sig i den. När vi är här passar vi alltid på att äta vår medhavda matsäck på just denna vackra plats, medan vi lyssnar på porlet från vattnet. Detta är verkligen en vacker plats. Efter att vi har ätit ska vi upp och se grottan, som alltså ligger till höger om vattenfallet. Vi går således tillbaka till stigen som vi kom från och tar nu den delen av stigen som leder till höger – det är bara ca 20 meter dit upp. Grottan är smal och hög, och den är rolig att se, men man behöver inte avsätta speciellt mycket tid till besöket, dessutom är det härligt att vara ute i solen vid det porlande vattenfallet.
 
Vår vandring är en rundtur, så vi behöver som tur är inte klättra tillbaka upp längs den branta stigen som vi kom på, men då vi ju gick ned 350 höjdmeter till vattenfallet måste vi i alla fall övervinna dem på tillbakavägen. Dock är tillbakavägen ganska jämn, och därför också längre, men då det handlar om en grusväg är den lätt att gå. För att hitta denna väg som leder oss tillbaka går vi längs en stig som leder bort från vattenfallet och som korsar vattendraget ett par gånger. Efter ca 100 meter kommer vi fram till grusvägen som leder fram till den del av Río Verde som är populär för canyoning. Canyoning, eller rappelling, är en mycket populär aktivitet som innebär att man, iklädd neoprendräkt och hjälm, tar sig fram längs med en flod med hjälp av rep m.m. Man glider helt enkelt med floden, åker kana på stjärten där det kan göras, tar sig över hinder och vattenfall. Därför är det också bra att ha en stjärtlapp på sin dräkt, när man glider på rumpan, samt rep, med vilka man kan halas ned med när man stöter på branta vattenfall. Det är utan tvekan en mycket spännande upplevelse och känner man för det kan man gå ned till höger från den plats där vi kommer upp på grusvägen, för där nere finns det en stor skylt med information om hur man ska gå tillväga om man vill prova canyoning.
 
Känner man i stället för att bara vandra går man till vänster när man kommer upp till grusvägen och så följer man den tillbaka till A-4050. Vägen tillbaka är mycket vacker, men den känns lite lång. Men hallå! Vi är ju friska! Varje gång vi går här tänker vi på vårt barnbarn Naya som gick hela denna vandring när hon var bara fem år gammal – och kan hon så kan vi!
När man når asfalten svänger man till vänster och härifrån är det bara är 1 km kvar till bilen. Nu ser vi fram emot att äta en glass på restaurangen El Capricho i Otívar.
Se denna vandring och ladda ned GPS-spår på: www.elsebyskov.com under hikes/maps.
Som boende på Costa del Sol är det inte ovanligt att ett besök på Gibraltar lockar, och kanske blir det också flera resor dit genom åren, speciellt då besökande familj och vänner säkert är nyfikna på det brittiska territoriet vid Spaniens sydkust. Många väljer att besöka klippan under en dag, som spenderas med att titta på aporna, grottorna, äta en typisk lunch för att sedan avrundas med lite shopping varefter stegen styrs tillbaka över gränsen och Costa del Sol när butikerna stänger. Men ett besök på Gibraltar behöver inte avslutas där. Gibraltars många sevärdheter fyller lätt en hel helg och att bara strosa runt och titta på omgivningarna och husfasaderna är också charmigt, liksom en pubafton i bästa Gibraltar-stil. Därför tar En Sueco denna månad med er till klippans mest legendariska hotell – Hotel The Rock.
 

Engelskt med hint av Medelhav

Det är en skön blandning av spansk avslappnad stil och engelsk korrekthet som möter en vid receptionen på Hotel The Rock. Tjejerna bakom disken pratar och småskrattar med varandra när min familj kommer upp för den långa entrétrappan, som är det första som möter en innanför glasdörrarna till det behagligt svala hotellet. Det är inte förrän bagaget släpps på golvet med en duns och handväskan ställs på disken som receptionisterna uppmärksammar och vänligt välkomnar oss. Jag vet sedan tidigare besök här att servicen är oklanderlig samtidigt som den har en hint av den avslappnade attityden som ju ofta råder kring Medelhavet.
 

Rent och bibel

Trots att vi är tidiga är vårt rum färdigt. Till bilen fås ett parkeringstillstånd som gäller på hotellets parkeringsplatser utanför hotellet samt de tvärs över gatan, där även hotellpoolen, som förövrigt är största poolen på Gibraltar, och den botaniska trädgården ligger.
Genom breda korridorer kommer vi till rummet. Där finns allt och lite till. Sängen är en king size och det har ställts in en extrasäng till vår dotter, och trots extrasängen finns det gott om plats för oss själva och packningen. Två glasdörrar leder ut till en balkong med bord och stolar, med fin utsikt över havet, sundet och Spaniens kust. Som alltid granskar jag säng, garderober, golv samt inte minst badrum och jag hittar ingenting alls att anmärka på. Medan jag undersöker rummet konstaterar jag att här finns allt som ett Jag kan konstatera att här finns allt ett hotellrum bör ha: extra kuddar, tvättpåse, säkerhetsskåp, vatten i kylen, en vattenkokare, te och tekoppar, penna, anteckningsblock, brevpapper och kuvert samt en bibel i skrivbordslådan. Naturligtvis gäller det även badrummet: flera handdukar i olika storlekar, morgonrockar, tvål, duschgelé och schampo av märket Gilchris & Soames, tandborstar och hårtork m.m.

1930-tal och kolonialt arv

Det vilar ett bekvämt lugn i rummet. Väggarna går i ljus latte medan snickerierna är vita, liksom sänghimlen, och möblerna bryter av i mörkt trä. Och denna atmosfär går igenom i hela hotellet och hotellets ursprung i 1930-talets återges i just de behagliga färgerna och i inredningen ses även Gibraltars koloniala arv liksom väl valda moderna detaljer.
 

Här har legenderna övernattat

Detta fyrstjärniga hotell har varit ett landmärke på Gibraltar sedan 1932, då hotellet byggdes av markisen av Bute. Sedan 1959 ägs hotellet av The Bland Group, ett Gibraltarbaserat privat företag som arbetar inom bland annat turism och transport.
Detta vita hotell, halvvägs upp på klippan, har liksom andra kända hotell i världen lockat inte bara semesterfirare utan flera berömdheter som Sir Winston Churchill, Errol Flynn, Alec Guiness samt Sean Connery, och ingen har väl gått miste om att John Lennon och Yoko Ono gifte sig i ett av hotellets privata rum. Men det finns fler kända ansikten som besökt hotellet genom åren och dessa går att hitta på hotellets ”Hall of Fame”-vägg, precis vid hissarna.
Men visst övernattar fler än kändisar här. The Rock Hotel välkomnar ofta affärsmän som besöker Gibraltar i arbetet och många väljer detta hotell för att fira bröllop och så turister så klart, som liksom vi väljer att övernatta för att möta morgonen på klippan.
 

Middag på terrassen

När vi kommit till rätta i rummet beger vi oss ned till stan. Lunch, traditionell fish & chips och bangers & mash, äter vi på puben All’s Well, på Grand Casemates Square, varefter vi beger oss ut bland myllret av butiker, kyrkor, museer m.m. som Gibraltar erbjuder.
Tillbaka på hotellet efter ett antal timmar och värkande fötter har det redan blivit middagstid. Vår stadsvandring har pågått så länge att hotellets populära Afternoon Tea får planeras till nästa besök. Denna gång klär vi i stället om för middag och går till hotellrestaurangen. Menyn, som skiftar efter säsong, har mycket gott men den är kanske inte så barnvänlig, så vi väljer i stället lounge bar-menyn, som också den har mycket gott. Så där sitter vi på terrassen och äter. Mitt val föll på en grillad smörgås med chevré och membrillo serverad med en frisk sallad, min sambo väljer The Rock Hotel club sandwich med pommes frites and vår dotter äter en gambas pil-pil (som vi ber få mild), allting verkligen utsökt.
 

Tre bröllopspar och en lord

Atmosfären på hotellterrassen är mycket trevligt. Tre nygifta par (det är populärt att gifta sig på Gibraltar) sitter vid varsitt bord och ser kärleksfullt på varandra. En stor familj vid ett annat bord bidrar med liv och rörelse, utan att störa, och inne i själva restaurangen är nästan fullsatt. Det märks att restaurangen är omtyckt.
Där vi sitter har vi första parkett i solnedgången och i takt med att mörkret faller på töms terrassen och snart är det bara vi och en herre kvar. Vi bjuder honom att sätta sig med oss och det visar sig att han är en ädel engelsk lord som bor på hotellet en vecka – det är nio år sedan han besökte Gibraltar senast och han har saknat klippan. Han berättar sina livshistorier så att även dottern lyssnar intresserat och det är verkligen trivsamt. När natten faller på tackar vi för sällskapet och drar oss tillbaka till vårt.
 

På återseende

Nästa morgon vaknar vi väl utsövda. Till frukostbuffén, som bjuder på många sorters bröd, kaffebröd, flera sorters pålägg, varma alternativ i bästa engelsk frukost-stil samt frukter (önskas annat går det bra att beställa det från köket, liksom när det gäller specialkost) möter vi den engelska lorden. Det är så trevligt att vi överväger att stanna ytterligare en natt. Men vardagslivet på Costa del Sol kallar. Vi byter kontaktuppgifter med lorden varefter vi till fots ger oss upp ut i naturen, upp på klippan, för att om eftermiddagen återvända hem. Dock vet vi att det aldrig dröjer länge innan vi är tillbaka på Gibraltar, med fler övernattningar på The Rock Hotel.
 
the rock2
 
the rock3
 


The Rock Hotel ****

Byggår: 1932
Antal rum: 94
Typ av rum: tvillingrum, dubbelrum, juniorsuite och suite
Priser: beroende på säsong, det finns även olika paketerbjudanden
Alla rum har Wifi, A/C, havsutsikt och kabel-tv
Incheckning kl. 14.00 / utcheckning kl. 11.00
Restaurang: frukostbuffé, söndagslunch, afternoon tea, lounge bar-meny, à la carte
Adress: 3 Europa Rd, Gibraltar GX11 1AA, Gibraltar
Tel. +350 2007 3000
E-mail: reservations@rockhotel.gi
Webbplats: www.rockhotelgibraltar.com
Mellan Medelhavet och Spaniens sydkust ligger den brittiska kronkolonin Gibraltar. Mest känt är detta lilla territorium för klippan Rock of Gibraltar, som täcker det mesta av det stolta folkets Medelhavsö, och för de vilda aporna, faktiskt är detta den enda platsen i Europa där de lever vilt.
Trots det geografiska läget är det arabiska arvet minimalt. Någonting som genast ses är moskén på klippans sydligaste punkt, Europa Point. Härifrån kan man, både med och utan utkikskikare, se Ceuta på den afrikanska kontinenten. På många sätt är Gibraltar en kulturell pärla som mest av allt präglas av mötet mellan det spanska språket och den brittiska kulturen. Denna klippö är värd ett besök.
 
 
 

Så gör du

Om du reser från Costa del Sol och inte har bil är det lättast att ta sig till Gibraltar med buss till La Línea, som är den spanska staden vid Gibraltars nordliga gräns. Härifrån kan du passera passkontrollen till fots, innan synen av röda telefonkiosker möter dig på andra sidan. På Gibraltar finns sedan ett antal typiska, brittiska dubbeldäckarbussar som på autentiskt sätt kör dig från gränsen, tvärs över flygplatsens landningsbana, dit du önskar i den lilla staden.
Vi börjar med att sätta kurs mot Rock of Gibraltar. Här påminns man om att aporna är vilda djur samt att det är förbjudet att mata dem – och det finns det god orsak till.
”De tog min banan”, berättar en norsk kvinna lite förbaskat när vi efter en lång dag på Gibraltar börjar samtala på busshållplatsen. Kvinnan var, liksom de andra norrmän runtomkring henne, iklädd lätta vandringsskor, lätt jacka och annat som man i övrigt kan tänka sig passa friluftsutrustning. Det visar sig att apan hade varit mycket snabb och just när hon minst anade det hade den hoppat upp på hennes ryggsäck.
Under mitt besök hade jag inte med mig någon mat men en av aporna kom trots det mycket nära.
 

Listiga apor

Aporna på Gibraltar är vana vid människor och de kommer gärna nära och hälsar. När mina medresenärer och jag kliver ur linbanan som tar oss upp till klippans topp går en av oss upp för trappan medan vi två andra stannar kvar en sekund och njuter av utsikten. Kvinnan jag står med känner sig inte bekväm med aporna, så när en apa kommer emot oss vänder jag instinktivt ryggen mot den. Jag försöker att täcka apan medan jag guidar henne förbi den i riktning mot trappan. Till vår förskräckelse sätter apan sina små händer på mina höfter och en sekund senare har den klättrat upp på min rygg. På axlarna bär jag en vit nät-tygväska – som visar sig vara väldigt intressant för apan, som med sina små nypor kan nå innehållet i väskan och sedan snabbt sticka iväg med det. Till apans förtret var det dock bara kläder i nätet och till min stora lättnad hoppade den snabbt ned igen.

Huvudgatan Main Street

För fler upplevelser på Gibraltar kan man besöka huvudgatan Main Street. Här finns bland annat en massa caféer, butiker och tullfria smyckesbutiker, som många drivs av britter. Så slå dig ned på Main Street och njut av den härliga stämningen.
 
Gibraltar bjuder på en mängd olika kulturuttryck. På de knappt 7 km2 hittar man både en synagoga, en moské och en mängd kristna kyrkor. Detta vittnar om alla de människor från olika bakgrund som mötts och möts här, och i det stora hela om Gibraltars historiska förflutna.
”Det sägs att det går en underjordisk tunnel ned till kyrkan men ingen av oss har lyckats hitta den”, berättar Maryn entusiastiskt. Han är manager och holländare, och driver borgen tillsammans med två andra holländare. Kyrkan som han talar om är den som ligger mitt i Monda, och den ligger precis där som det för flera hundra år sedan stod en moské.

Monda har varit en viktig punkt för kommunikation och handel, och romarna byggde en stenbelagd väg som gick från kusten, nära San Pedro, genom Istán, Monda, Cártama och vidare till Málaga.

 
Den ursprungliga konstruktionen av Castillo de Monda är ända från 800-talet. Borgen har både varit i moriska och kristna händer. Sista angreppet skedde 1570 under ett kort arabiskt uppbrott och detta totalförstörde borgen. Därefter stod borgen som en ruin under de kommande nästan 400 åren, tills några tyska aristokrater köpte de sorgliga resterna. Efter ett misslyckat återuppbyggnadsprojekt såldes det som fortfarande var ruiner vidare till en grupp engelska entreprenörer som slutförde arbetet och öppnade ett lyxhotell. Därefter såldes det till en amerikansk grupp som ville göra det hela till timeshare. År 2016 slutade det hela i holländska händer.
 
Spökar det på borgen? ”Naturligtvis!”, svarar Maryn än mer entusiastiskt och hänvisar till en lokal historia som handlar om ”prinsessan” på Castillo de Monda och ”prinsen” från en närliggande borg, samt naturligtvis en massa mystik. Historien finns berättad på en tavla utanför borgen. Maryn erkänner dock att varken han eller hans kollegor upplevt någon form av mystik äga rum på borgen.
 
När man promenerar runt inne i den stora borgen, som har både invändiga och utvändiga passager, små halvprivata terrasser i olika höjder samt åtskilliga torn, är det omöjligt att säga hur många rum det egentligen finns. Det känns lätt som om det kan röra sig om ett hundratal men det exakta antalet är 27. ”Det gör det relativt lätt för oss att stänga borgen för t ex privata evenemang som bröllop, vilket är mycket populärt att fira här”, berättar Maryn.
 

Rummen

Det råder en morisk stämning i alla borgens trevligt inredda rum. Det rum som En Suecos utsända övernattade i hade himmelsäng i mörkt trä medan andra rum har en vackert dekorerad kakelugn som huvudgavel. Alla rum har fin utsikt och från sovrummet med himmelsängen vetter utsikten direkt ut till ett av borgens torn samt hela östsidan av Monda. Det finns även rum med två sovrum och även lägenheter.
 
Det råder en sann medeltidsstämning när man går över de autentiska golven samt de hanvävda mattorna. Som ett plus i kanten fungerar Wi-Fi helt utmärkt på rummen – och överallt i borgen.
 

Restaurangen


På näst översta våningen ligger hotellets restaurang. Dess meny är visserligen mycket liten men innehållet går inte av för hackor. Vi presenteras för dagens meny och väljer denna samt en a la carte, och vi blir inte besvikna. Maten är i toppklass och dessutom vackert presenterad. Mitt i rummet står en öppen spis vari det brinner en eld och personalen är mycket uppmärksam på våra önskemål. Det är svårt att säga om de andra gästerna i restaurangen bor på hotellet eller om de bara kommit hit för att njuta av den goda maten och ett gott glas vi.
 

Café och pool


I lokalen bredvid restaurangen ligger hotellets café/bar och bakom baren står en bartender som kan göra vilken som helst cocktail som du kan tänka dig. Själva caféområdet är inrett i morisk stil med färgrika klinkerplattor, moriska valv och mönster på väggarna. De lätta rottingmöblerna är enormt fascinerande där de står mellan pelare och murar, och för in rummet i det 21-århundradet.
 
Gemensamt för alla de stora lokalerna är att borgens ursprungliga tegelstenar nästan tränger sig på när de skymtas mellan de finputsade och vackert målade väggarna. De är en konstant påminnelse om borgens historia och det är enormt charmigt.
 

Byn

Från borgen tar det bara några minuter att komma in till byn Monda. Där kan man se den gamla romerska vägen, besöka olivkvarnen eller bara få sig en tapas och en öl. Monda har inte speciellt många restaurangen men kyrktorget är mysigt och charmigt.
 

För mer information samt foton och filmklipp av hotellet se: www.castillodemonda.com

+34 952 45 98 36, info@castillodemonda.com
 
Higuerónfloden är en fin liten flod som ligger vid foten av den vackra byn Frigiliana, eller rättare sagt: Frigiliana har byggts på Higuerónflodens västra sida, på ett bergsparti högt över floden. Floden kom ju före byn. Floden och byn har följts åt länge genom historien och floden förser byn med vatten och byns årliga romería leder ned till floden och byborna har alltid tyckt om den vackra, vilda dalen. Dessutom finns det en fin kärlekshistoria kopplas till floden och den ska vi höra mer om.
 
Det är lätt att hitta till Higuerón. Stigen ned till floden börjar nämligen precis i mitten av Frigiliana. När man står och tittar upp på El Ingenio (Frigilianas gamla sockerfabrik och landmärke) är det bara att gå till höger och ned längs en liten gata som ligger mellan en bank och baren Las Virtudes, och så finnns det skyltar som visar ned mot floden. Härifrån kan man också vandra från Frigiliana till Nerja, men det är en annan historia.
 
Nu ska vi ned till Higuerón och det finns två möjligheter att gå ned: en för mespottor och en för våghalsar. För att komma ut på den spännande stigen som leder ned till botten längs en bergssida ska man gå till vänster om huset Los Tajos, som ligger strax efter att man svängt till vänster ned längs vägen mot botten. Stigen är först ganska bevuxen men om man bara fortsätta förbi en jättestor oleanderbuske kan man tillslut se stigen. Dock är den inte alltid så lätt att se efter det heller, för den leder över stenblock, men det går. Vid en tidpunkt leder stigen förbi en fin grotta, sedan gör den ett par svängar och så når man nere i botten. Men stanna på stigen för den leder fram till en stor, gammal bassäng (alberca). Nu för tiden har det satts upp ett staket runt denna bassäng och det beror nog på att man inte längre tillåter att den används som simbassäng. Innan staketet restes var det vanligt att Frigilianas ungdomar simmade i bassängen, och vem kan klandra dem när det är över 30 grader varmt om sommaren. Men med tanke på att vattnet i bassängen förser Frigiliana med bruksvatten så kan det ju inte tillåtas.
 
När vi gått förbi bassängen ser vi en skylt för Gran Senda de Málaga (den 650 km långa vandringsleden som leder runt kanten av Málagaprovinsen), som alltså går här. Men denna gång följer vi inte Gran Senda speciellt långt, för den svänger snart upp till höger mot Fuente del Esparto och Marodalen. Dit ska vi inte för vi stannar i botten av Higueróndalen och fortsätter därför bara rakt fram. Floden rinner fram i botten av dalen och det är inte säkert att man kan gå torrskodd hela vägen. På en del platser måste man hoppa fram på stenar och det kan hända att man emellanåt måste vada i själva floden, beroende på hur mycket det har regnat. Så var beredd på att bli lite våt om fossingarna och tänk på att ha på dig skor som tål att bli lite blöta.
 
Vid ett tillfälle passerar vi romería-platsen. Detta är en picknicplats med bänkar och bord. Frigilianas skyddshelgon San Antonio de Padua firas varje år den 13 juni med att en figur av helgonet bärs ut ur kyrkan och så transporteras figuren på en oxkärra ned till picknicplatsen, som även kallas El Pozo Viejo (den gamla brunnen). När denna festdag infaller är alla festklädda, det skjuts fyrverkerier och när alla kommit fram till picknicplatsen äter man tillsammans. 13 juni firas av de flesta i trakten, dock troligtvis inte av oxarna som ska dra kärran längs den branta cementerade vägen ned till dalens botten – och sedan upp igen. Men för alla andra är det onekligen fest.
 
Vi fortsätter vår vandring inåt i denna vackra flodbädd och överallt växer det vacker, rosa oleander, som på spanska heter adelfa. Denna växt är vanlig i flodbäddar och är mycket vacker. Dock är den mycket giftig och man bör absolut inte grilla korv över oleanderkvistar eller äta bladen, det har lett till dödsfall. Så håll dig till att beundra busken men rör den inte.
 
Efter en liten stund ser vi en liten, vit minnessten med ett kors till höger. Kanske har någon dött här, men jag har inte lyckats ta reda på vad som verkligen har hänt här.
 
Snart blir dalen bredare och nu är det dags för kärlekshistorien. Det var nämligen så att Bautista från Frigiliana var djupt förälskad i Lola, som bodde i Jayena, på andra sidan Almijara-bergskedjan. Fågelvägen är det bara 20 km mellan dessa byar men då det ligger ett högt berg mellan byarna blir resan 98 km om man vill köra från Frigiliana till Jayena.
Tillbaka till Bautista; Bautista var en enkel bonddräng som var ute och arbetade på åkrarna varje dag. Men kär som han var besökte han Lola i Jayena så snart han hade en ledig dag. Efter en avslutad arbetsdag gav han sig således av mot Jayena – till fots. Den gamla Camino Real, som innan motoriseringen gick från Nerja till Granada, gick igenom Frigiliana och därefter via Acebuchal upp till passet Puerto Blanquillo, längs stigen upp till Cuesta de Angustias förbi Venta Panaderos och upp till Puerto de Frigiliana och därifrån ned till Jayena. Det är en tur som på mulryggen skulle ta tre till fyra. Men så lång tid hade inte Bautista. Han tog således en genväg genom Higuerónfloden. Strax efter att vi passerat minnesstenen löper en sidoflod in i Higuerón på vänster sida. Bautista tog denna sidoflod och han klättrade upp längs en brant bergsvägg och vandrade ”cross country” i flera kilometer innan han kom till El Camino Real och därefter forcerade den branta Cuesta de Angustias. Detta gjorde han i nattens mörker. Man får lov att hoppas att han fick sällskap av månskenet. Om inte kanske kärlekens glöd lös för honom. Efter sju timmar nådde han fram till Jayena i gryningen. Han fick då lov att sitta vid matbordet mittemot Lola i en timme. Därefter gick han den långa vägen hem igen.
 
Bautistas veckobesök hos Lola gav honom tillslut den välförtjänta och önskade belöningen: han fick gifta sig med Lola. Tillsammans flyttade de till Frigiliana och fick sex barn, som i dag är vuxna och själva har barn. Historien om Bautistas ihärdiga vandring över bergen, genom raviner och dalar, upp och ned längs branta bergskanter för att nå sin älskade, lever fortfarande.
 
Vår vandring i Higueróndalen kan inte bli annat än fantastisk för dalen är vacker och efter Bautistas dalsida blir flodbädden ännu bredare och till vänster ser vi nu ruinerna av två gårdar. Där uppe kan vi också se en kanal som leder vatten från floden till Frigiliana. Det lockar att ta denna kanalväg tillbaka till byn men vi vågar faktiskt inte, för vi har tre stora hundar med oss som säkert inte tycker om att balansera på de smala kanalsidorna. Men vi såg någon som gjorde det och nu är vi avundsjuka, så vi får lov att komma tillbaka någon dag och göra den vandringen också.
 
Dalen svänger till vänster och på en plats blir den smal, så smal att man bara kan gå i själva floden. Här och var finns det små vattenfall och om man tar sig fram längs flodens smala raviner kommer man upp till ett par höga vattenfall. Men efter 7,3 km tar vi en paus och äter vår matsäck. Naturen här är oerhört vacker och det finns massa att utforska, och stämningen är fridfull.
 
Efter en lång vilostund återvänder vi till Frigiliana och lustigt nog känns vandringen tillbaka mycket kortare och lättare. Men då går det ju också lite nedåt, trots att vi inte reagerade över att det först gick uppför.
 
På tillbakavägen går vi på cementvägen (den för mespottor) upp till Frigiliana och här, just där vägen börjar gå uppför, står ett jättestort fikonträd – eller på spanska: en higuerón. Om det är detta träd som har gett namn till floden och dalen låter jag vara osagt, men man vet ju aldrig.
 
Efter denna vackra utflykt in till hjärtat av Almijarabergen belönar vi oss själva med en glass från glassbaren vid sidan av Bar Virtudes och efter 14 km smakar glassen mycket gott.

Senaste artiklarna från En Sueco

Så här kommer du igång med att spela på casino i S…

Befinner man sig på en turistort i Spanien är det inte alltför svårt att leta sig fram till ett av l...

Kultur

SWEA:s modevisning

SWEA:s årliga modevisning gick i år av stapeln på Hotel Andalucia Plaza H10 och som alltid blev det ...

Tema & Profiler

Den vilda prinsen som blev vuxen

Bröllopet som ägde rum den 19 maj med den amerikanska skådespelaren Meghan Markle fulländade den eng...

Tema & Profiler

De förstenade trädstammarnas vattenfall

Detta vackra vattenfall ligger i den östra delen av naturparken Sierra de Tejada, Almijara och Alham...

Utflykter

Sveriges populäraste sommarartist möter värmen på …

Det är blå himmel och strålande solsken som speglar sig som glimrande guld i havet när jag en dag i ...

Tema & Profiler

Tabarnia existerar inte, men vill förbli spanskt

Det katalanska området Tabarnia, som vill frigöra sig om Katalonien blir självständigt och i stället...

Kultur

Utflykter

De förstenade trädstammarnas vattenfall

Detta vackra vattenfall ligger i den östra delen av naturparken Sierra de Tejada, Almijara och Alhama. Hit kommer man genom att köra längs Andalusiens...

Utflykter

Hotel The Rock - Det vita hotellet som tronar på klippan

Som boende på Costa del Sol är det inte ovanligt att ett besök på Gibraltar lockar, och kanske blir det också flera resor dit genom åren, speciellt då...

Utflykter

Gibraltar Så gör du – det ska du se

Mellan Medelhavet och Spaniens sydkust ligger den brittiska kronkolonin Gibraltar. Mest känt är detta lilla territorium för klippan Rock of Gibraltar...

Utflykter

Gastronomi

Spiga Negra – pasta som smakar pasta

Det finns pasta och så finns det pasta Är du den som köper spagetti, makaroner och tagl...

Gastronomi

Sabor a Málaga

Sabor & Salud får mästerkockarnas tallrikar att blomstra Har du någon gång suttit på ...

Gastronomi

Påskrecept

Påsktapas Ett påskbord behöver inte nödvändigtvis alltid dukas med inlagd sill och påskmu...

Gastronomi

Sabor a Málaga - Avokado

Frukten med de många hälsofördelarna trivs längs Costa del Sol Avokado är inte bara en up...

Gastronomi

På besök i restaurangen El Trillo i Granada

När jag kommer in på Restaurante El Trillo i Albaicín-kvarteret i centrala Granada vet jag...

Gastronomi

Recept - Rabo de Toro

Oxsvansgryta långsamt tillagad med mycket kärlek.  Så är det dags att ta fram den st...

Gastronomi

Sport

Golf i Solen - Nu är den härliga sommaren här. Vad vi har vä…

Säsongens första tävling den 18 september spelade vi på Santana och det var också på Santana 14 maj ...

Golf

Sportnationen Spanien

("Rafael Nadal" (CC BY-SA 2.0) tagen av y.caradec.)  Sportnationen Spanien Sport ligger spanj...

Sport

Efter fiaskot under jubileumsåret - de är inte önskade

I varje del av Marturucos, Málaga Club de Futbols huvudsäte på Estadio la Rosaleda, finns en önskan ...

Sport

Dubbelspelet

En Sueco går bakom dramat: Den sparkade tränaren stannade i Málaga för att vara tillsammans med sit...

Sport

Dynamon - Det var dramatik när 33-åriga Manuel Iturra från C…

Det var ganska oförståeligt att den chilenska landskapsspelaren Manuel Iturra lämnade Málaga CF 2013...

Sport

Tema & Profiler

Sveriges populäraste sommarartist möter värmen på Costa del Sol: Tomas Ledin

Det är blå himmel och strålande solsken som speglar sig som glimrande guld i havet när jag en dag i maj sätter mig i firmabilen och kör mot Almuñécar...

Tema & Profiler

SWEA:s modevisning

SWEA:s årliga modevisning gick i år av stapeln på Hotel Andalucia Plaza H10 och som alltid blev det ett mycket lyckat och välbesökt evenemang. Ett hu...

Tema & Profiler

Den vilda prinsen som blev vuxen

Bröllopet som ägde rum den 19 maj med den amerikanska skådespelaren Meghan Markle fulländade den engelska prins Harrys resa från vild och fartfylld pl...

Tema & Profiler

El Sueco Andaluz bygger Finca Solmark Vi möter Pelle Lundborg i Carratraca

En Sueco träffade Pelle Lundborg för första gången 2015. Då berättade han i aprilnumret om olivoljeprojektet Mainake som han startat två år tidigare –...

Tema & Profiler

Den nakna sanningen... En Sueco testar nudiststränderna på Costa del Sol!

Sommaren är här i all sin härlighet och när lediga dagar står för dörren är det återigen dags att packa ned badkläder, handdukar och solkräm i badväsk...

Tema & Profiler

Spanien först ut med nya Google-skatter

Det har talats om det länge och nu agerar Spanien. Regeringen kommer nämligen att införa de nya skatterna för internationella, digitala företag som t ...

Tema & Profiler

FuckUp Night i Málaga – historier om fiaskon

Nyfiket tittar jag runt på deltagarna som i lugn och ro tar plats på stolarna framför scenen. FuckUp Nights står det på kulissen bakom scenen, i en av...

Tema & Profiler

Nyttiga appar till din resa till Spanien under 2018 – del 5

I denna artikel om nyttiga appar i Spanien har vi valt att fokusera på hur du kan hitta spännande händelser i Spanien. Missa inte sommarens evenema...

Tema & Profiler

Kultur

Så här kommer du igång med att spela på casino i Spanien

Befinner man sig på en turistort i Spanien är det inte alltför svårt att leta sig fram till ett av landets över 20 landbaserade casinon. Det är dock i...

Kultur

Tabarnia existerar inte, men vill förbli spanskt

Det katalanska området Tabarnia, som vill frigöra sig om Katalonien blir självständigt och i stället bli en ny autonom region i Spanien, existerar int...

Kultur

Gitanos och romer – bakom myterna

Vi vill definiera oss själva. Vi är trötta på att uppfattas som tiggare, tjuvar, iglar, spåtanter och musiker. Ovanstående är en summering av artik...

Kultur

UB40 och Kool & the Gang är på ingång!

Det blir konserter och fest för hela slanten när legenderna UB40 och Kool & the Gang gästar Costa del Sol nästa månad Värmen har kommit till Co...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com