La Ruta de la Sierra ligger mellan byarna Riogordo och Alfarnatejo, och den leder igenom ett böljande grönt landskap som domineras av det enorma berget Tajo de Gomer. Stigen leder även förbi den kända Cortijo de Auta samt längs med härliga vattendrag. Ja, här är det spansk natur så att det står härliga till och i stigens norra ände ligger ett bergslandskap a la El Torcal, med klippor som formats av vatten. Stigen slutar vid källan El Fuente del Conejo, precis nedanför Alfarnatejo, och när man har vandrat de ca 15 km fram och tillbaka så är man garanterat trött, men glad.
 
La Ruta de la Sierra går från centrum av Riogordo till Alfarnatejo och hela vandringen är 10 km lång. Men i vår version börjar vi för enkelhetens skull strax norr om Riogordo, och då blir det 7,5 km till El Fuente del Conejo. Eftersom vi sedan ska tillbaka igen blir den totala vandringen 15 km, med 250 höjdmeter. Detta är en fin dagsutflykt, och kom ihåg matsäck!
 
Vi når fram till vandringens början genom att köra A 356 förbi Vélez Málaga i riktning mot Colmenar, Riogordo och Casabermeja. När vi har passerat Riogordo och korsat floden Rio de la Cueva samt kört under en liten viadukt, ska vi hålla till höger och svänga av där det kommer en liten avfart ned från vägen med viadukten ovanför. Nu ska man göra en U-sväng (det kanske är olagligt men vi försöker att vara så laglydiga som möjligt), vi tittar noga till höger och vänster, både två och tre gånger, innan vi svänger runt, varefter vi tar avfartsvägen som går upp till höger. Här står det två hastighetsskyltar, den ena med 70 och den andra med 40. (Om man kommer från väster om Málaga kan det löna sig att köra över Casabermeja och därefter fortsätta mot Riogordo). Så snart vi kommer upp på vägen, som vi precis kört under, svänger vi till vänster och kör 1,1 km. Här ser vi en skylt till höger varpå det står Ruta de la Sierra och vi kan lätt parkera under några olivträd på vänster sida. Sedan är det bara att fatta tag i stavarna och ge sig iväg.
 
Den första biten går längs med olivmarker och till vår glädje kan vi konstatera att vi faktiskt går på Gran Senda de Málaga, som är den 650 km långa nyanlagda vandringen runt kanten av Málagaprovinsen. De röd-vita markeringarna följer oss hela vägen. Se: www.gransendademalaga.es för att få inspiration till vandringar i vår vackra Málagaprovins.
 
Efter 2,7 km kommer vi fram till gården Auta, som är känd för två saker: det första är att det sägs att det var här som den beryktade och berömda Omar Ben Hafsun föddes år 850. Det var han, en vild och blodig krigare, som bekämpade kalifen i Córdoba efter att han hade konverterat till kristendomen. Hans högborg var Bobastro vid Ardales, och det var här som det höggs ur en kyrka ur berget. Denna mycket intressanta kyrkoruin kan man fortfarande se i Bobastro, men det är en annan historia samt en annan utflykt. I dag får vi nöja oss med att konstatera att Omar en gång i tiden föddes här, kanske i en av de grottor som ligger under gården. Och grottorna är den andra orsaken till att El Cortijo de Auta är känt. Precis här under gården ligger nämligen en del droppstensgrottor som man säger bildades samtidigt som de i Maro (Nerja). Vi försöker komma ned till grottorna men det lyckas vi inte med – de ligger bakom ett högst stängsel, så vi får nöja oss med att beundra dem från vägen.
 
Gården Auta ser ut att fortfarande vara i bruk, trots att det mesta mer eller mindre liknar en ruin. Men här går det en massa får och getter, vilket visar att det är ett lantbruk och markerna som omger gården är också välvårdade.
 
Precis bakom gården flyter floden Auta fram och innan vår vandring har vi läst att dess källa skulle vara någonting alldeles speciellt då vattnet bubblar upp ur marken, därav namnet El Nacimiento de Borbollón (bubblor). Vi frågar en gammal man på Auto var dess källa är och han pekar oss i nordvästlig riktning. Vi får nu lov att vada i lera längs med en mark tills vi kommer fram till ett vitt vattenhus där vi trötta kan konstatera att källan nu är inmurad då det är den som förser byn Riogordo med dricksvatten. Så glöm allt om El Nacimiento de Borbollón. Förargligt.
 
Efter Cortijo de Auta går vi vidare längs grusvägen och även om den är körbar möter vi inga bilar. Längs med vandringen här ser vi vattendrag som nu börjar stiga. På en plats är vi på samma höjd som El Tajo de Gomer, som måste vara en av Spaniens mest spektakulära, höga, spetsiga berg. Det är 1 160 m hög med mycket branta, om inte till och med lodräta sidor. Vid bergets fot har man hittat rester från stenåldersmänniskor som säkert satte värde på detta vackra landskap med dess många vattendrag. På internet har jag hittat foton som folk har tagit när de bestigit Gomer och bara åsynen av dessa foton ger mig rysningar. Huuuu... mitt liv är mig för kärt för att prova, för man ska ju inte bara upp utan även ned igen, och det är speciellt nedstigningen som kan vara farligt för man har tyngdkraften emot sig. Ett litet felsteg och man störtar... Men ja, det finns ju våghalsar.
 
Det bör sägas att El Tajo de Gomer flankeras av El Tajo de Doña Ana på höger sida och El Tajo de Fraile på vänster sida. Ordet ”tajo” kommer från verbet ”tajar”, som betyder att klyva med en yxa. Man kan alltså föreställa sig att en jätte har stått här med sin jättestora yxa och huggit ned igenom bergsmassivet så att dessa vilda bergssidor uppstod. Det är helt klart ett landskap som man inte ser varje dag.
 
När vi lämnar Tajo de Gomer bakom oss kommer vi upp till en plats där vi till höger kan se ruinerna av de två gårdarna El Farriña och El Cuartillo. De ligger vackert och blickar ut över ett böljande landskap mot söder. Snart därefter passerar vi en ”levande” gård till vänster, där vi möter en massa får och getter. Vi fortsätter upp förbi gården och nu närmar vi oss det minitorcal som området är känt för. Precis efter ett grönt skjul med en vit häst kan man gå längs kanten av en mark och komma in i det underliga bergsmassivet som formats av vatten till att likna en jättestor ost med massa hål. Det är en spännande plats och på denna ”Hard Rock Café” hittar vi en passande plats till att sätta oss för att äta vår matsäck medan vi beundrar El Tajo de Gomer från norr.
 
Efter lunchen vill vi till vandringens början och nu är det lätt, för efter att ha svängt av till höger går grusvägen rakt mot Alfarnatejo och efter ytterligare 2 km står vi vid El Fuente del Conejo. Här hittar vi en stor skylt över vår fina vandring och i källan kan vi fylla upp våra vattenflaskor. På vägen till källan har vi gått förbi den lite underliga gården Villa Alta samt några blommande körsbärsträd. Detta påminner oss om att det varje år i slutet av juni äger rum en körsbärsfestival i grannbyn Alfarnate, som ligger bara ett par km från Alfarnatejo. Är det så att man är i trakterna vid denna tidpunkt på året bör man inte missa att besöka denna festival, för större och godare körsbär har jag aldrig smakat. Man kan kontrollera det exakta datumet för festivalen genom att googla ”Festival de la cereza de Alfarnate”.
 
Uppmuntrade fortsätter vi och med tankarna på framtida härligheter beger vi oss tillbaka längs La Ruta de la Sierra. Och nu är det lätt, för här går det nedåt nästan hela vägen och efter 15 km med ögongodis och härlig motion kan vi ännu en gång säga ”¡Viva España!”
 

Córdoba är en av de mest promenadvänliga städerna som du kan spendera en helg i. Själva centrum är inte oöverskådligt stort och de flesta sevärdheter ligger inte allt för långt bort från varandra. Här får du massa kultur i en stad som berättar en rik historia om judendom, romarriket, kristendom och islam.

Mesquitan

cordoba1Ett måsta att se när du är i Córdoba är mesquitan som i dag fungerar som katedral, som även är stadens största attraktion. Denna kan du hitta information om överallt, varför den bara nämns kort här.
När du ska köpa biljett kan det rekommenderas att gå till biljettmaskinen som står vid sidan om biljettluckan. Här är det mycket kortare kö. Med din biljett i handen kan du nu gå tvärs över apelsintorget och in i mesquitan där du kan se de berömda dubbla och tvåfärgade valven. Kommer du tillräckligt tidigt kan du komma in gratis och uppleva en autentisk stämning – när det är morgonmässa i kyrkan, kl. 8.30 - 9.30, alla dagar utom söndagar och helgdagar. Du måste bara vara stilla under gudstjänsten.
 
Inträde: 10 euro – halva priset för barn och funktionshindrade
Tid för besök: ca 1 timme

Córdobas synagoga

Gatorna i de judiska kvarteren är många, små och snirkliga. Det finns ingen karta som exakt visar dig vägen till synagogan men när du väl har varit där kommer du att upptäcka att du går förbi den hela tiden. Det finns inte mycket att se men det är ändå värt att ta sig en titt inne i den lilla, välbevarade synagogan.
 
Inträde: gratis
Tid för besök: 5-10 minuter

Casa de Sefarad (Museum)

Innan man besöker synagogan rekommenderas ett besök på museet ”Vasa de Sefarad” som ligger på samma gata som synagogan. Sefardisk judendom betyder de judar som kom från Spanien och Portugal. Under århundraden levde muslimer, judar och kristna sida vid sida i Córdoba, och detta skildrar museet riktigt bra. Museets små rum är gjorda så att man tas med på en kronologisk resa i historien och det finns mycket illustrationer och information längs vägen.
 
Inträde: 3 euro
Tid för besök: 30-45 minuter

La Casa Andalusí (Museum)

30 meter från Casa de Sefarad ligger museet ”La Casa Andalusí”, vilket är ett mysigt litet museum som bland annat har en sal som dedikerats till papperstillverkning. Det finns även en fin myntsamling. Museet är fotovärdigt och vackert att besöka, speciellt kvällstid när stearinljus lyser upp rummen, både ute och inne. Detta är oerhört vackert och så finns det en liten blomsterdam, som det finns oerhört många foton av på Instagram.
Men tycker man om informativa museer är det Casa de Sefarad som man ska besöka.
 
Inträde: 3,50 euro
Tid för besök: 10-15 minuter

Puente Romano

Den romerska bron som leder över floden Guadalquivir byggdes ett århundrade f.Kr. men det mesta av byggnadsverket som finns här i dag härstammar från den moriska rekonstruktionen från det åttonde århundradet. Det tar inte lång tid att korsa bron, som i sig själv bjuder på en fin promenad. I slutet av bron väntar en av Córdobas bästa fotomöjligheter, om man går här om eftermiddagen. För när solen går ned över Córdobas gamla stadsdel är det nämligen en syn som är värd att fånga på bild, den är alldeles speciellt. Med det sagt är stadsdelen på andra sidan bron ganska vanlig och inte speciellt värd ett besök, om du har mer att upptäcka i den gamla stadsdelen.

Medina Azahara – ruinstaden utanför staden

Denna ruinstad hittar du utanför Córdobas västra del. Bygget började i mitten av 900-talet och fungerade, under de ca 70 år som bygget fick lov att stå, som Andalusiens egentliga administrativa huvudstad. Här går man runt i ceremoniella hallar, moskéer, bad, privata gemak och stall, när man går runt mellan ruinerna, som brer ut sig över ett stort område.
Hit kan du ta bussen från centrum (turistkontoret säljer bussbiljetterna). Men oavsett om man åker med buss eller kör i egen bil, stannar man vid ett museum vid foten av ruinerna därifrån det går en buss upp till själva ruinerna. Museet längst ned är gratis och det rekommenderas att man orienterar sig här innan man tar bussen.
 
Inträde: gratis, men en guidad tur är att rekommendera för att få ut så mycket som möjligt av besöket. De guider som jag tjuvlyssnade på kunde i alla fall berätta en hel del intressanta historier.
Tid för besök: ca 1,5 timmar
Mer information samt bokning av guidad tur, se: www.medinaazahara.org

cordoba2Salon de Té

Córdobas mest autentiska upplevelse är utan tvekan ”Salon de té” som hittas på Calle Buen Pastor. Här ångar tekannorna i kapp med vattenpiporna medan människor i alla åldrar dricker te från små, karaktäristiska marockanska glas med guldinfattningar. Personalen är lika autentisk som atmosfären och te serveras på stora brickor från stora kannor till gästerna i salongerna fördelade på två våningar. Denna plats är så autentisk att det bara är att kisa lite så kan man föreställa sig hur ett tehus såg ut i Córdoba för flera hundra år sedan.
En liten kanna te kostar ca 3 euro och så finns det ett stort utbud arabiska sötsaker som man kan köpa till.

Restauranger

Lämnar man de klassiska turistfällorna bakom sig, de som har menyer med tolv olika paellas men bara en mikrovågsugn i köket, finns det hur många bra restauranger som helst i Córdoba. Det är inte svårt att urskilja dessa för skillnaden mellan de restauranger där du får en sann gastronomisk upplevelse och dem med paellamenyn är tydlig. Titta bara på inredningen och om det skyltas med ”gastro” samt lokala viner – då kan det inte gå fel. En Suecos utsände besökte La Tapería, som ligger på Calle Romero, bara ett stenkast från mesquitan. Deras Tataki de cerdo är verkligen att rekommendera.
Allt på ett ställe. Så är det att besöka Mercado Victoria, som ligger på Paseo de la Victoria vid det avlånga parkområdet strax väster om, och i närheten av centrum. Denna kan du dofta innan du når fram. Här bjuds det på ett virrvarr av olika länders mat. Italienskt, indiskt, vietnamesiskt, argentinskt... Här ligger de sida vid sida inne i saluhallen och maten kan du njuta vid de gemensamma borden och stolarna som är placerade runtom i saluhallen.

Shopping

Marknaden El Zoco ligger strax bakom Museo Taurino på Calle Judíos och bjuder på handgjord brukskonst och smycken m.m. Själva marknaden är på en patio som i sig själv är ganska vacker. Utanför marknaden finns det även silversmeder och läderverkstäder omkring pation.
Vill man hellre ha mer traditionell shopping med glittrande skyltfönster ska man ta sig till Plaza de las Tendillas (De små butikernas torg), därifrån de tre största shoppinggatorna utgår ifrån. Förövrigt är det också på detta torg som man hittar turistinformationen.

Festival de los patios 2018

Det tävlas om att kunna presentera den vackraste pation när invånarna i Córdoba deltar i den årliga patiofestivitasen. Detta betyder att man i början av maj kan njuta av åsynen av de små, öppna patiorna som dekoreras efter konstens alla regler. Dessutom är det musik i staden under festivalens alla dagar och rent allmänt fint dekorerat i hela centrum.
 
Patiofestivalen firas i år (2018) mellan den 1 - 13 maj

Från Málaga till Córdoba

Tåg från Málaga Maria Zambrano: ca 2 timmar.
Från Córdobas station kan man gå till centrum, det tar ca 10-15 minuter.
Med bil: ca 1 timmer och 50 minuter
 
Trots att Kambodja är ett av världen fattigaste länder är landet mycket rikt på mänsklig värme, vänlighet och kontraster. På den ena, och den hårda, sidan står en nutida, grym historia. Det var speciellt åren under de Röda Khmererna som innebar massavrättningar, svält och inbördeskrig. På den andra sidan har landet en fantastik natur, exotisk kultur och befolkningen är oerhört vänlig, vilket ger ett långvarigt intryck.

Även ett hem åt andarna

95 procent av Kambodjas befolkning är buddhister. En del traditioner kommer från andra religioner, speciell hinduismen, men ingår trots det i deras kultur, och det samma gäller folk- och övertro. Som en del av detta tror man bland annat att alla bostäder och tomter har en ande, som har lika mycket rätt att vara där som människorna. Detta respekteras genom att andarna ges en plats att bo i – ett andehus. Och det ligger prestige i andehusen. Ju större andehus man har på sin gård desto viktigare är man. På bilden ses en mindre modell vid en matplats, där man även erbjuder gäster en vilostund i en hängmatta.

Bambutåg vid Battambang

Tåget rör sig sakta framåt med en hastighet av 15 km i timmen, vilket dock känns som en hiskelig fart på den slitna rälsen som tar en över rangliga broar genom djungeln. Tågets historia sträcker sig tillbaka till den tid då landet var en koloni under Frankrike, men när de Röda Khmererna tog maken blev tåget, liksom så mycket annat, lämnat åt sitt öde.
Företagsamma människor har dock kommit på att binda ihop axlar med en träram varpå det ligger mattor av bambu och motorn kommer från en gräsklippare, och så får det plats mellan 10-15 personer på varje. Tåget börjar i O Dambong vid Battambang, som är Kambodjas tredje största stad, och kör sedan 3,7 km till O Sra Lav, en lugn by, innan det vänder om och åker samma väg tillbaka igen.
En bra reseförsäkring är att rekommendera.

Kranier i stupa

Denna stupa ser vid första ögonkastet ut som många andra stupor, men tittar man närmare upptäcker man kranierna bakom glaset. Stupan står på berget Phnom Sampeaus. I detta berg finns det flera grottor, som användes som avrättningsplatser av de Röda Khmererna. De kastade helt enkelt ned folk i de djupa grottorna, som kom att kallas Killing Caves.
Det uppskattas att mellan 1,7-3 miljoner (av en befolkning på 8 miljoner) människor som dog under åren 1975-1979. 1,3 miljoner avrättades och därtill kommer alla de som svalt ihjäl då grödorna användes som betalmedel för vapen i stället för till föda.
Terrorregimen och dess ledare, Pol Pots, menade att alla intellektuella, läkare och lärare m.fl., inklusive personer som bar glasögon, var motståndare till deras ideologi om en maoistisk bondestat, varför de skulle röjas undan.

Friterade fågelspindlar

Staden Skuon ligger vid en dammig landsväg. Under Pol Pots regim var svälten så utbredd att folket i denna stad till stor del fick förlita sig på stora spindlar som proteinkälla. Spindlarna fångar på marken och i hålor. Därefter doppas de i soja varefter de friteras så att de blir knapriga och spröda. Det samma görs med skorpioner, larver och skalbaggar.
Allt detta har nu blivit delikatesser. På bilden ses att det är fart på försäljningen och att nästa fat står redo för kunderna till detta mycket populära gatukök.

Angkor Wat – världens största tempelområde

Detta tempel, med de karakteristiska tornen som även ses i Kambodjas flagga, har gett namn åt ett område på 20 x 50 km. Detta var huvudstaden under khmerernas storhetstid, mellan ca år 800-1100. Man tror att det under den tiden bodde så många som 10 miljoner människor i staden. Dock är det svårt att fastställa detta, även med modern lidarteknik, då de flesta av dåtidens hus vad byggda i trä, varför de inte längre finns kvar.
Angkor Wat betyder egentligen stadens tempel, och detta tempel byggdes under kung Suryavarman II:s tid, då khmerriket utgjorde stora delar av grannländerna Laos, Thailand och Vietnam.
Angkor Wat omges av en sorts vallgrav och för att komma över måste man korsa regnbågsbron, där figurer som lejon och ormar håller ondskan borta, allt medan gatuförsäljare håller besökarnas hunger och törst i schack.
Vill man besöka Angkor Wat bör man bo i Siem Reap, Kambodjas näst största stad, varifrån man enkelt kan ta en tuk-tuk till Angkor Wat.

Djungeltemplet Ta Prohm

Detta tempel, som är ett av många i Angkor Wat, är både mytiskt och mystiskt. Mer exakt tillhör det området Angkor Thom, som har haft upp till 1 000 tempel.
Angkor Thom var den sista huvudstaden i khmerriket efter att kung Jayavarma VII återreste huvudstaden på 1100-talet efter att Cham-folket från Vietnam plundrade Angkor Wat.
Hela det gamla khmerriket gick förövrigt under 1431 efter en invasion av thailändare. Sedan dess har jordbävningar, de Röda Khmererna och naturen gjort sitt så att templet på bilden, Ta Prohm, framstår är en fascinerande labyrint av nedfallet bråte och de gigantiska, upp till 600 år gamla och 25 meter höga, spungträden klänger sig fast och omkring de gamla stenarna.
Angelina Jolie bidrog till mystiken kring just detta tempel med filmen Tomb Raider.

Städer vid Sydostasiens största sjö

Vid sjön Tonlé Sap bygger man sina hus på pålar, oavsett om de byggs av palmblad eller plåt. Denna sjö är Sydostasiens största och har en storlek som varierar från 3 600 km2 under torrperioden till 23 000 km2 under monsunsäsongen. Regnen orsakar naturligtvis växtvärk i sjön, men storleksskillnaden beror speciellt på att den är förbunden med Mekongfloden via en över 100 km konstgjord kanal. Via denna kanal hamnar vattnet under regnperioden i sjön medan det under den torra perioden byter riktning och i stället strömmar ned mot Mekong, genom Vietnam och därefter ut i det Sydkinesiska havet.
Invånarna i denna stad lever främst av fiske i sjön, som under regnperioden når upp till plankgolven i bostäderna, varför de måste transportera sig i båtar.

De flytande städerna

Flera familjer har valt att byta bort den transportmässigt ombytliga tillvaron i husen på pålar mot en flotte. På så sätt kan de själva bestämma när de vill flytta. Och här är det först-till-kvarn-principen som gäller.
Än så länge finns det rikligt med fisk i sjön samt till och med ett eget sjömonster.
Rent etniskt är många av familjerna vietnameser som i samband med Vietnamkriget fann en fristad här, ett krig som förövrigt även påverkade Kambodja på andra sätt. Många historiker menar att USA:s bombningar av Kambodja hjälpte de Röda Khmererna till makten, medan det var vietnameserna som bland annat stoppade folkmorden när de invaderade landet 1978-1979. Inbördeskriget kom dock att fortsätta fram till 1998.

Skola blev tortyrkammare

Bakom taggtrådsstängslet i Phnom Penh är det förbjudet att fotografera, och orsaken är förståelig. Här ligger skolan Tuol Svay Pray.
När de Röda Khmererna invaderade huvudstaden beordrades de ca 10 miljoner invånarna att snabbt lämna staden. Alla skulle vara bönder och skola för förbjudet. Och i stället för utbildning användes den som ett fängelse, som kallades S-21. Här torterades folk tills de ”erkände” att de var läkare, lärare eller spioner för Vietnam eller USA. Av de ca 14 000 människor som kom till detta fängelse känner man bara till sju som överlevde.
Nuförtiden är detta ett museum med en utställning innehållande 6 000 bilder föreställande offer, tortyrredskap och annat ont.
Lite utanför staden ligger Choeung Ek. Detta är en av gissningsvis 20 000 massgravar där Pol Pots mannar avrättade kanske så många som 1,3 miljoner av sina egna landsmän, inklusive barn, som dödades genom att de svingades mot trädstammar på denna plats.

Gatubarn får en chans

En av Phnom Penhs fina byggnader från kolonialtiden har nu gjorts om till en kock- och servitörskola. De som får plats på skolan är först och främst gatubarn och unga från utsatta familjer, som tack vare skolan får en chans att lära sig ett yrke. Och utbildningen lönar sig; många tidigare elever har fått jobb på stället, som heter Romdeng.
Detta är värt ett besök. Platsen är charmig och maten är både god samt autentisk, den påminner om det thailändska köket men är inte lika stark.
På bilden ses en soppa med fisk från Tonlé Sap och gröna bananer samt skogsmyror, vilka ger en lite syrlig smak.
Foto: Cykeltur (dette afsnit kan godt udlades)

Runt i myllret

Kambodja är ett färgrikt land, även transportmässigt. I stora städer som Battambang, Siem Reap och Phnom Penh är det lättas att ta sig runt med t ex en tuk-tuk, som egentligen är en liten vagn som dras av en moppe, eller med cykeltaxi, var man i nästan barnvagnsstil sitter framför föraren.
Som bilden visar är det med hjärtat i halsgropen som man ger sig ut i trafiken, men man lär sig snabbt att man nog ska komma fram helskinnad.
Gällande priser ska man pruta. Kambodjas valuta är oförutsägbar, sedlarna svåra att läsa, men de flesta affärer görs i alla fall i dollars, vilket khmererna föredrar.

Huvudstad, kungapalats och Mekong

Kambodja är i dag en monarki och demokrati, trots att det sistnämnda kan ifrågasättas. Landet har ett tvåpartisystem och den nuvarande statsministern, Hun Sen, var tidigare medlem av de Röda Khmererna. Det är det dock många som är. Hun Sen har suttit på makten sedan 1985.
Hun Sen bor förövrigt i ett palats som ligger mellan ambassaderna för Nordkorea och USA. Den sittande kungen heter Norodom Sihamoni och han intog tronen efter att hans far pekat ut honom som sin efterträdare, då Norodom Sihamoni tillskillnad från sina bröder inte var politiskt aktiv. Under krigen tillbringade han sin tid i Prag och Paris.
Palatset byggdes 1860 och har inspirerats av palatset i Bangkok, men genom att just jämföra dessa två palats inser man hur fattigt Kambodja fortfarande är.
Palatset har utsikt över stadslivet, den centrala, pulserande marknadshallen och mot den plats där Tonlé Sap-kanalen möter Mekongfloden, som leder till grannlandet i öster – Vietnam.
 

Som vi alla vet ligger inte Rom i Almuñécar men det finns faktiskt så många romerska lämningar i staden att det är förvånande hur stort fingeravtryck den gamla civilisationen har gett på denna vackra Medelhavsstad. Denna gång tar vi oss en ordentlig titt på hur romarnas arv fortfarande ses sig i staden och denna nyfikenhet tar med oss ut på en skön 10 km lång vandring med inslag av många akvedukter. 

Romarna gick i land i Spanien under det andra puniska kriget, närmare bestämt år 218 f.Kr. Då hade fenicierna redan anlagt en stad på den plats där Almuñécar ligger i dag, en stad som de kallade för Seks eller Ṣekṣi. I denna stad levde invånarna på fiske, saltning av fisk samt tillverkning av garum, en slags fisksås som var mycket populär. Staden var på den tiden så betydelsefull att den till och med hade sin egen mynttillverkning. De gamla saltningsanläggningarna kan man fortfarande se i Majueloparken i Almuñécar, och dessa har daterats till ca 400 år f.Kr. och är alltså byggda före feniciernas tid. När romarna kom lyckades de snabbt kasta ut fenicierna och nykomlingarna gjorde sig hemmastadda på det sätt som de gjorde på den tiden; romarna byggde om den feniciska borgen och runtomkring lät de uppföra sina officiella byggnader, tempel, bad och akvedukter, för att leda in färskvatten in i staden. Den mest spektakulära av de romerska byggnaderna är onekligen den stora akvedukten, som finns kvar fortfarande i dag. Det finns faktiskt inte färre än fyra välbevarade delar av den en gång 7 km långa akvedukten och det är dessa vi ska ut och leta efter!
 
Romarna övertog feniciernas namn på staden, alltså Sexi, vilket betydde ”stad vid berg eller kulle”. Det har alltså ingenting med sex att göra. Det är av detta namn på staden som adjektivet ”sexitano” kommer, och detta ord är i dag en vanligare variant än det lite tyngre ”almuñéquero”. Flera idrottsklubbar från staden använder faktiskt ordet ”sexitano” i deras namn. Dock har detta resulterat i att dessa klubbar inte får ha sidor på Facebook, då allting som antyder till sex raderas automatiskt. Klubbarna har protesterat men utan framgång. Och så är det bara, man kan inte heta Sexi på Facebook!
 
Hur som helst, vi börjar vår akveduktvandring genom att parkera vid den triumfbåge som man kör förbi när man kommer längs huvudvägen N-340. Här finns det en stor parkering, och så är det dags. Vi kommer först förbi McDonalds och upp på Avenida de Fenicia. Vi korsar vägen vid trafikljusen vid Carbonells (stor butik med produkter till badrum och byggmaterial) och går in på parkeringen till butiken, vid Plaza de Acueducto. I slutet av parkeringen finner vi de första romerska ruinerna, nämligen en del av akvedukten samt termerna – de romerska baden. När man står uppe vid räcket och tittar ned kan man se en båge i akvedukten, vars pelare på bägge sidor har pilaster. Här låg ingången till Sexi. I och med detta kan vi konstatera att baden låg utanför staden, men de anlades nog där som det fanns mest plats och där vattnet kom in i staden.
 
Efter att vi har beundrat dessa fina lämningar fortsätter vi till vänster och ut på gatan Ctra. de la Concepción. Vi går förbi en fin skylt som berättar om ruinerna och går därefter vidare över på andra sidan av utgrävningarna och upp på A-4050, som går under N-340. Så snart som vi kommit under huvudvägen tar vi första vägen till vänster, denna heter Calle Itrabo. Den leder över i Avenida Federico García Lorca och nu går vi till höger och förbi en skola. I slutet av denna väg håller vi till vänster och når efter ett par 100 meter fram till Río Secos flodbädd. Här svänger vi höger och går ca 2 ½ km på flodbädden. Här är vägen helt jämn, men vi får vara på vår vakt för då och då kommer det bilar, det ligger nämligen några fincas på bägge sidorna.
Vid en tidpunkt kommer vi fram till en väg som svänger uppåt till höger. Senast jag var här stod det ett par gamla soffor vid vägkanten, just där man ska svänga, men de står inte här längre och fungerar alltså inte som vägvisare. Man går nu uppe på vägen tills man kommer upp till toppen och lite ned. Här ser man en stig som svänger av till vänster. Detta är en fin jordstig och längs denna kommer man hela vägen till förorten Torrecuevas. Stigen blir till en väg och man fortsätter tills man kommer till huvudvägen A-4050. Här svänger vi nu till vänster och efter ca 100 m. kommer vi till en stor del av akvedukten. Runtomkring den har det byggts en liten anläggning och detta är en skön samt rogivande plats. Här kan vi beundra 130 m av akvedukten samtidigt som vi blickar ut över vegan av Río Verde. Almuñécar har nämligen två floder och de löper parallellt: Río Seco och Río Verde. En vega är odlad mark vid sidan av en flod, och dem finns det alltså två av vid Almuñécar. Här odlas cherimoya, avokado, mango samt mispel och papaya, så det råder ingen brist på exotiska frukter i staden.
 
Efter en liten paus i skuggan av akvedukten vänder vi om och går tillbaka längs samma väg, eller stig om man vill, som vi kom in på stigen. Vi går ett par meter till höger men i stället för att gå ned till Río Secos flodbädd igen tar vi den första vägen till vänster. Den går uppåt på en smal landremsa som ligger mellan de båda floderna. Det är nu ganska brant ett tag men inom kort är vi uppe och här ligger det några hus. Nu fortsätter vi nedåt förbi avokadoodlingar och har man tur ligger det lite fallfrukt som man får lov att ta. Snart går vi förbi på baksidan av krematoriet (tanatorio) och fortsätter ned till huvudvägen A-4050. Vi fortsätter att gå längs vägen tills vi kommer till ett runt torg som ligger på höger sida. Vi går över torget och rakt fram till Avenida Almanzora. Här har det byggts ett stort hotellkomplex med både spa och hotellskola. Dessvärre är det stängt och det ser ut som om det hela inte lönar sig. Det är synd.
 
Snart kommer vi till vandringens höjdpunkt: El Parque del Acueducto. Denna park är öppen och här inne hittar vi ett jättefint exempel på en bit romersk akvedukt. Den ligger dock undanskymd av vägen och det är faktiskt bara nyligen som jag upptäckte denna, efter 25 år i området. Nu har Almuñécars kommunstyre även byggt en vacker amfiteater bakom akvedukten.
 
Nu sätter vi oss ned en stund och funderar över de stackars romarna som tvingades lämna sina akvedukter och alla de andra härligheterna när Romarriket föll år 476 e.Kr. När det var slut kom germaner, vandaler och andra vilda folkslag från norr och härjade i landet och det gjorde att den sydligaste delen av den iberiska halvön fick namnet: Andalusien. Namnet kommer nämligen av Vandalusien, alltså vandalernas land. Dessa vandaler hade inte speciellt mycket koll på saker och ting så de lyckades aldrig bygga upp hegemoni och det fanns aldrig någon centralmakt eller stat. På grund av just detta var det lätt för araberna, när de kom via Gibraltar sund år 711, att erövra Andalusien, ja faktiskt hela Spanien, på bara sju år. De kallade landet Al Andaluz och snart kom de även till Sexi, som de döpte om till Almuñécar, efter det arabiska Hins-al-Monacar, som betyder stad omringat av berg. Det arabiska namnet är alltså en direkt översättning av feniciernas Sexi, som betyder samma sak.
 
Efter att ha lyssnat till historiens vingslag går vi tillbaka till bilen längs huvudvägen A-4050 mot centrum. Efter ett par hundra meter längs går vi rakt ned till vänster in på Calle Trapiche och denna gata tar oss ned till triumfbågen och parkeringen.
 
När man väl är här i vackra Almuñécar ska man inte missa ett besök på borgen (El Castillo de San Miguel) och det arkeologiska museet Cueva de Siete Palacios. La Cueva de Siete Palacios är mycket intressant då denna ligger i en slags grottor som uppstod när romarna byggde en stor plattform runt borgen till alla sina administrativa byggnader. Det hela skulle ligga samlat på en plats och då det inte fanns tillräckligt med utrymme runt borgen satt man ”bara” sina slavar i arbete att bygga en plattform runt krönet. Under denna platå uppstod naturligtvis en mängd utrymmen och dessa kunde man bo i. Och det gjorde också människor när detta övertogs av kommunstyret på 1980-talet. Men nu är detta ett arkeologiskt museum med en mängs sällsynta och fina fynd. T ex finns det här el alabastervas från det 17:e århundradet före Kristus. Vasen har tillhört farao Apofis I och togs med till dessa trakter av fenicierna.
 
Det är även värt att besöka borgen. Där finns det lämningar från dem alla: fenicierna, romarna, araberna och de kristna, som erövrade staden efter Granadas fall år 1492. I det stora tornet har man gjort ett slags film som visar ett samtal mellan en romare, en arab och en kristen om vem som har mest rätt till att kalla sig herre över Almuñécar. Debatten har engelska undertexter och är ganska underhållande. Emellanåt är det faktiskt ganska bra att vi blir påminda om att vi livet i en mycket kultiverad del av världen där olika kulturer satt sin speciella prägel i över tre årtusenden. Själv känner jag mig mycket priviligierad för att kunna bo här.
 
Och så finns det en sak till att säga, och det är att det finns en fin och helt intakt romers bro strax väster om Almuñécar, i förorten Cotobro. Bron leder över ravinen Barranco de Cotobro och denna var en gång en del av Vía Hercúlea, som romarna lät lägga från Cartagena till Málaga. Denna lilla romerska pärla kan man se när man kör N-340 mot La Herradura. Håller man ögonen öppna ser man en skylt varpå det står Puente Romano de Cotobro vid en mindre skylt med HM7. Det går bra att parkera uppe vid huvudvägen och gå de 400 m som det är fram till bron. Man går nedåt längs en liten grusväg tills man kommer fram till den fina bron som ligger där och ser ut som om den sover någon slags törnrosasömn. Förvånande nog är bara ett fåtal som kommer hit ned, kanske för att vägen/stigen endast är för fotfolk.
 
Jag har upp vår akveduktvandring på nästa 10 jämna km som en karta samt som GPS-spår på min webbplats: www.elsebyskov.com, du hittar den under Hikes, La Danesa.
 
God vandringslust!
 
Söker du ett äventyr är Tanger inte bara en port till hela Marocko utan till hela kontinenten Afrika. Tanger sprakar av färg, dans och kryddstarka upplevelser.
 
”Här möts orientaliska, marockanska, mystiska, intima och internationella influenser, så olikt från övriga Marocko”, inleder Lorraine Kleinveld, ägare av gästhemmet Kasbah Rose, och inflyttad för mer än 30 år sedan från Holland med hela familjen.
 
Tingis, namnet som fenicierna gav staden så tidigt som 1400 f kr, bär på många skatter och här känns den globala puls som etsade sig fast här under 1923-1956, då staden var en internationell zon. Under andra världskriget minglade spioner på Hotel Minza och kanske kommer du känna dig som James Bond i ”Iskallt uppdrag” och ”Spectre” när du strosar runt i gamla stans (Kasbans) trånga gränder.
 
Börja din resa med ett stort leende för det okända, ladda upptäckarbatteriet och ge tålamodet en extra boost. För riktigt lyckade dagar kommer här några tips från några av gamla stans eldsjälar, blandat med mina personliga favoriter:

Skattjakten

Tanger är inte Spanien eller Europa. Trots att det bara är 17 km till Tarifa möter du en helt ny värld vid Herkules pelare. Ignorera hamnens tjatiga försäljare och fortsätt bestämt in och upp i den vackra gamla staden (Kasban) som tornar upp sig, gärna med en kunnig guide!
 
”Riktig kärlek är som vattnet du dricker. Du måste komma hit till Tanger för att känna det”, hälsar Majid Rais el Fenni, antiksamlare som bott här “bara” i ett halvt sekel. På bottenplan i hans boutique finner du kanske en av Marockos främsta samlingar av antika textilier, muslimska bröllopslakan och detaljrika blomsterbonader. Det blandas finurligt med berberfolkets smycken i handpolerad bärnsten, silver och korall (på bottenplan). Om du verkligen vill bege dig in i hjärtat på en marockansk skattkammare ska du alltid gå en trappa upp i butiken.
 
”Se upp, vi stjäl människornas hjärtan här”, hälsar Mohammed El Moustaoui, Bazar Lahsen, med ett stor finurligt leende, och så tillägger han: ”Jag råder dig att pruta hårt på de skatter du finner och självklart är jag bättre på det än min far som jag driver butiken med.”
(Kom ihåg att ju dammigare ställe desto bättre priser kan du pruta dig till.)

Myntaté väcker din kreativitet

”Dela två-tre glas te med oss och du får inte bara ett bättre pris utan får även ta del av våra historier”, säger Mohammed Ben Yamna, Berber Textiles.
”Tanger är bara historier, ett
sökande efter en dröm”, säger
Majid Rais el Fenni. ”En del finner det, andra inte”, fortsätter han.
 
Inne på en av affärsgatorna, nära Majids skattkammare, möter jag matthandlaren Mohamed Mestor över en kopp te och han säger klokt: ”Du är i ett muslimskt land nu, men innan du tar på de religiösa glasögonen, var mänskligt tolerant och godhjärtad. Om du har goda intentioner gör då goda ting och lev som du vill leva.”
 
På Café Hafa, med vidunderlig havsutsikt, kan du med stor sannolikhet ta del av fler bra historier. Här var rockbandet Rolling Stones frekventa tedrickare. Även generationer av klädskapare som Yves Saint Laurent, skådespelare och artister från hela världen sökte sig till Tanger och hittade ett vattenhål. Dagligen mixas kulturmed vardagslivet samt turisterna på Café Central mitt på det lilla torget Petit Socco.
 
Vill du hänga i ett ännu livligare myller, mitt i smeten, styr kosan till min personliga favorit Cinema Rif, en biograf som öppnades 1938 och som i dag drivs som en ideell organisation sedan 2006, med syfte att bland annat vara en tvärkulturell mötesplats. Här kan du även få dina skor putsade för ett par euro samtidigt som myntateet ger dig ny energi att fortsätta din upptäcktsfärd.

Marockanska köket

En stads hjärta finns i maten och likaså i Tanger.
 
“Berbermarknaden framför engelska kyrkan varje torsdag ger dig en inblick i böndernas delikatesser såsom getost invirad i vackra gröna palmblad, frukter och bär efter säsong, nötter, flätade lökar och mycket mer”, hälsar Lorraine Kleinveld. Fler av dessa godsaker hittar du på hennes fantastiska frukostbuffé på Kasbah Rose, som serveras med utsikt över taken i gamla stan.
 
Association Darna är ett säkert hus för barn och kvinnor sedan 1995. I deras restaurang, ett par trappsteg bort från Cinema Rif, bjuds det på en utsökt två-rätters lunch som gör gott både för kropp och själ.
”Känslan av att åstadkomma något som gynnar andra är magiskt”, säger Abla Menebhi, ekonomichef. Ungdomarna i restaurangens kök får en andra chans i livet, på deras villkor, upplärda under Darnas fasta handlag. Här finns även en souvenirbutik där återbruk är i fokus, skapade av kvinnor i alla åldrar som lärt sig ett nytt yrke under Darnas trygga tak.
 
För att avnjuta det marockanska köket hemmavid glöm inte att göra plats i din väska för den marockanska kryddblandningen Ras el Hanout (alla kryddhandlare gör sin egen variant), saffran, kummin, ingefära, kanel, paprika, ja allt det som behövs för att skapa en smakrik tagine, den marockanska traditionella lergrytan. Blir du sugen på en tagine kommer du att hitta dem på de flesta restauranger, puttrande med kyckling, lamm eller bara grönsaker.
 
Saluhallen är ett myller av dofter och dina sinnen vidgas efter bara ett par steg in. I den nedre delen hittar du färsk fisk nästintill alla dagar i veckan. Prova dig fram mellan de olika olivblandningarna innan du hittar dina favoriter. Marockanskt bröd är ett måste till varje måltid och det säljs nybakat i den centrala delen av hallen. Maten i saluhallen prutas det inte med.
 
Pannkakorna, Baghrir och Rghaif, är snabba mellanmål och stannar du på frukost räkna med att dessa serveras med honung, socker och minst två olika sylter. (Dessa är mina barns stora favoriter och ett måste att ta med hem från mina affärsresor!)
 
Tangers nougat som säljs av Hajj strax utanför saluhallen är populär och kön är ofta lång vid ståndet. Kom ihåg att be att få den hackad i mindre bitar för smakligare upplevelse.
 
Vid mitt senaste besök tillsammans med familjen, mitt i brinnande heta augusti, avrundade jag en shoppingdag filosoferande med myntate i skuggan utanför Mohammed Ben Yamnas textilaffär: ”Jag är lycklig här. Jag är glad. Det här är den bästa medinan i Marocko”, säger han. Jag nickar instämmande och känner mig hemma. Jag tänker att städerna i detta land är så olika men helt klart är att de internationella influenserna har präglat gamla stan. Det är här jag fått ta del av människors liv och fantastiska historier under flera år nu. Mer om dem i en annan berättelse.

Senaste artiklarna från En Sueco

Smaker från Marocko

Doften av exotiska kryddor och åsynen av färgglada råvaror i köket sprider förväntningar om kraftiga...

Gastronomi

Don’t waste fashion – byt dig till nya kläder

Byt mer, konsumera mindre. I denna artikel guidar vi dig till hur du kan piffa upp garderoben hållba...

Tema & Profiler

Pro Thomas Johansson skänker mervärde till livet f…

Hej Skalman Jag möter Thomas Johansson när han är på resande fot och passerar redaktionen en dag. H...

Tema & Profiler

Ruta de la Sierra – en härlig vandring genom stors…

La Ruta de la Sierra ligger mellan byarna Riogordo och Alfarnatejo, och den leder igenom ett böljand...

Utflykter

En helg i Córdoba

Córdoba är en av de mest promenadvänliga städerna som du kan spendera en helg i. Själva centrum är i...

Utflykter

Slaget i Fuengirola – polacker, britter och spansk…

Det är näst intill omöjligt att inte stifta bekantskap med några av Málagas 90 borgar. Trots det skä...

Kultur

Utflykter

Ruta de la Sierra – en härlig vandring genom storslagen natur

La Ruta de la Sierra ligger mellan byarna Riogordo och Alfarnatejo, och den leder igenom ett böljande grönt landskap som domineras av det enorma berge...

Utflykter

En helg i Córdoba

Córdoba är en av de mest promenadvänliga städerna som du kan spendera en helg i. Själva centrum är inte oöverskådligt stort och de flesta sevärdheter ...

Utflykter

Kambodja: Kontraster och färgglada motsägelser

Trots att Kambodja är ett av världen fattigaste länder är landet mycket rikt på mänsklig värme, vänlighet och kontraster. På den ena, och den hårda, s...

Utflykter

Gastronomi

Smaker från Marocko

Doften av exotiska kryddor och åsynen av färgglada råvaror i köket sprider förväntningar o...

Gastronomi

Sabor a Málaga - Chokladfabrik med koll på kvalitet och smak

I Mijas Pueblo ligger en liten chokladfabrik som heter Mayan Monkey. Med egen chokladtillv...

Gastronomi

Rostade kastanjer är ett måste till jul

Hela himlen färgas i röda toner när solen långsamt sänker sig ned bakom bergstopparna i sö...

Gastronomi

Sabor a Málaga: Prisvinnande viner

Prisvinnande viner från liten bodega i Mollina - Bodega Cortijo la Fuente Det är tre...

Gastronomi

Victoria har kommit hem

Efter att ha varit borta från marknaden ett par årtionden är den återigen på alla läppar. ...

Gastronomi

Sabor a Málaga startar samarbete med celiakiförbundet i Mála…

En av de senaste nyheterna hos Sabor a Málaga är samarbetet med Málagas celiakiförbund Aso...

Gastronomi

Sport

Borjas hopp brast

Den 25-åriga anfallaren frös i Wales men värmen på Costa del Sol lyckades inte få tillbaka honom til...

Sport

Mycket kort från AHN Golf: God Jul och Gott Nytt År

AHN önskar alla sina golfmedlemmar några sköna helger och hoppas att vi ses igen inpå det nya året! ...

Golf

”Cirkus-kaptenen”

Historien om Recio, som opererades, fick barn, gifte sig och som nu är en omdiskuterad Málagakapten ...

Sport

Sparkad och ersatt - Räddningsmannen!

Den 15 december 2015 sa den före detta La Liga-målvakten i FC Barcelona och Málaga CF, Francesc Arna...

Sport

Tema & Profiler

Don’t waste fashion – byt dig till nya kläder

Byt mer, konsumera mindre. I denna artikel guidar vi dig till hur du kan piffa upp garderoben hållbart, roligt och gratis. En efter en kommer kvinnor...

Tema & Profiler

Pro Thomas Johansson skänker mervärde till livet för många

Hej Skalman Jag möter Thomas Johansson när han är på resande fot och passerar redaktionen en dag. Han har spenderat några dagar i Marbella och är på ...

Tema & Profiler

Runway har landat

Ett ungt skandinaviskt företag på Costa del Sol som hör till ett av de snabbast växande i hela Spanien. Det spanska magasinet för företagare ”Emprende...

Tema & Profiler

Gå-fotboll, full fart framåt!

När jag kommer till Santa Maria fotbollsplan i Elviria är det tjugo förmiddagspigga herrar som möter mig. Skämten flyger glatt igenom luften. Tröjorna...

Tema & Profiler

Svenska som språk har lett till karriär på Costa del Sol

Victoria Larragneguy från Argentina lärde sig svenska på Åland och gör nu karriär som svensktalande advokat på Costa del Sol. Att vara svensk och gör...

Tema & Profiler

Spanska solen ger guldkant på livet som pensionär

Denna månad letar vi oss in i hjärtat av Fuengirola, till ett mycket speciellt bostadsområde som började byggas 1968. Området heter Pueblo Lopez och ä...

Tema & Profiler

Castillo de Álora – Andalusiens ointagliga borg

Det är näst intill omöjligt att inte stifta bekantskap med några av Málagas 90 borgar. Trots det skänker få av oss dem någon tanke vardagen. Det är sy...

Tema & Profiler

Francos arv – ställde fram klockan för Hitler

Francisco Franco var hatad av många och älskad av några. Hans politiska ideologier byggde under mer än tre årtionden på förtryck och mord samt tort...

Tema & Profiler

Kultur

Slaget i Fuengirola – polacker, britter och spanska partisan…

Det är näst intill omöjligt att inte stifta bekantskap med några av Málagas 90 borgar. Trots det skänker få av oss dem någon tanke vardagen. Det är sy...

Kultur

Deckare, klassiker och knäpptyst - biblioteket Arroyo de la …

  Pinsamt. Jag, som var en flitig biblioteksbesökare innan jag flyttade till Spanien för fyra år sedan har sedan flytten inte besökt ett enda ...

Kultur

Phil Collins var nära att dö av alkohol

Han är en av de bäst säljande musikerna någonsin, men framgångarna har kostat dyrt när det kommer till Phil Collins privatliv. I sin självbiografi ber...

Kultur

Krusiduller och flamenco i Sara Baras uppsättning av ”Sombra…

Hon är dansare, instruktör och koreograf och så är hon en av de mest kända dansarna på den internationella scenen. Sedan 1997 har hon drivit sitt egna...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com