Jag är inte turist på Costa del Sol men trots det lät denna ”turistutflykt” så spännande att det inte var några svårigheter att övertala mig att följa med. ”En gastronomiupplevelse i det autentiska Andalusien” – vad finns det att inte gilla med det?
 

Alfarnatejo ligger drygt 50 km från Málaga. I kommunen bor det drygt 400 människor men i själva lilla byn bor det under 200 personer.

 
 
 
 
 
Det är tidig morgon när jag hämtas upp av den bekväma turistbussen på en i förväg avtalad upphämtningsplats i Fuengirola. Framför mig väntar en alldeles speciell dag. Vi ska nämligen hälsa på några lokala spanska familjer och äta gott. Men först ska det hämtas upp fler personer längs kusten.
När vår turistgrupp är fulltalig styr bussen inåt landet och efter en viss tids körning och en massa höjdmeter parkerar bussen på i byn Colmenar. Det är förhållandevis tidigt men Miguel har sörjt för att byns churrosbar väntar på oss turister, redo med färska churros som friteras precis framför våra ögon. María, som churros-damen heter, svänger rutinerat runt smeten i den stora grytan med het olja, så att det på bara några sekunder finns färdiga läckerheter till oss alla. Naturligtvis serveras det även varm choklad till, som vi kan doppa våra churros i, på äkta spanskt manér. Ett par tyska damer jämför smeten med klenäter, men det har jag svårt att hålla med om. Mätta på churros stuvar vi in oss i bussen igen – vi har flera stopp som väntar.
 
På väg till nästa destination stannar vi vid en olivoljefabrik där vi får provsmaka deras produkter och köpa olja direkt från fabriken, medan det informeras om tillverkningen. Själv köper jag mig en liter olja på glasflaska, för smakproverna smakade fantastiskt.
 
Tillslut kommer vi fram till Miguels hus i Alfarnatejo, som mest liknar ett museum. Innanför dörrarna är det uppdukat med smakprover av fikon, mandlar och likör. Alla produkter är lokala och några av dem kan man dessutom köpa av Miguel, vilket många också gör.
 
Utanför står fyra damer i flamencoprickiga förkläden och ler. Det är dagens kockar och de har utan tvekan stått vid spisen under det mesta av förmiddagen.
 
Allteftersom folk kommer ut från Miguels hus samlas de i grupper efter språk och nationalitet varefter vardera grupp får följa med varsin dam, som visar vägen till sitt hus. Den sista gruppen är den som jag ingår i och framför oss står en förklädesklädd dam kvar. Miguel lägger armen om Mari Trini, som damen heter, och säger: ”Detta är en av mina allra bästa mat-damer. Hon kommer ta väl hand om er.” Så ler han stort och låter oss gå iväg tillsammans med Mari Trini, som leder oss igenom den lilla byn, liksom en gåsamor med sina gässlingar.
 
Hemma hos Mari Trini har det dukats upp vid ett långbord. Det är tydligt att vi inte befinner oss på en restaurang. Runt omkring oss på väggarna hänger det nämligen bilder på familjens favoriter – från de många ramarna på väggarna ler två flickor i fina kjolar och med håret uppsatt åt oss. Vi befinner oss i familjens matrum och efter att ha tittat runt lite sätter vi oss till bords.
Mari Trini dukar fram läcker sallad, en kyckling- och kikärtssoppa och fläskfilé. Bordet dignar under mat och dryck och det känns som om det bara fortsätter att komma in fler och fler fat på bordet. Vi, som är gäster i huset, reser oss upp och hjälper Mari Trini att duka av tallrikarna och de halvtomma faten. Hon står glatt och ler ute i köket och det verkar inte vara någon match alls för en rutinerad husmor att servera en 5-rättersmeny till tolv personer såhär en söndagseftermiddag. Tallrikarna diskas i ett nafs – för hand – under tiden som nästa rätt står och kokar på spisen.
 
Efter maten serveras det kaffe, kaka och frukt, och ihop med det även en hemgjord likör på kvitten (membrillo) och anislilkör (anís). Det smakar himmelskt.
 
När det blir dags att säga tack till vår värdinna är vi så mätta att vi nästan inte kan resa oss upp ur stolarna. Mari Trini följer oss ut till bussen, på vilken vi alla sedan sitter och däser hela vägen tillbaka till kusten.
 

Mer än 20 år med ”gastronomiutflykter” till Alfarnatejo

”Det hela började av en ren tillfällighet”, berättar Miguel Guitérrez, när jag får tillfälle att prata med honom, som själv kommer från Alfarnatejo. Det var för mer än 20 år sedan som en av Miguels vänner, som arbetade som guide, hamnade i knipa då han hade lovat att arrangera en autentisk utflykt åt en grupp amerikaner. Han berättade om sin situation för Miguel, som kom på att visa runt amerikanerna i sin hemby Alfarnatejo samt i sitt eget hus, varefter de avslutade med hemgjorda bocadillos på torget i byn.
”Jag tänkte inte att det var någonting speciellt men när jag en vecka senare träffade min vän var han helt till sig. Det hade uppenbarligen varit en fantastisk upplevelse för turisterna”, berättar Miguel.
I detta föddes tanken om turistutflykter under vilka man besöker spanska hem. Men det kom att gå två år innan idén blev verklighet. Miguel fortsätter skrattande att berätta: ”Tänk dig, jag skulle inte bara övertala damerna om att öppna deras hem, jag skulle också övertala männen!” Det sistnämnda gjorde han på byns bar, där det var lättare att få männen att acceptera idén medan de drack en kall öl.
”Folk från småbyar är ju lite annorlunda. De är oerhört vänliga och låter dörrarna till huset och bilen stå olåsta, då de ju känner allt och alla i byn, så att de skulle ha en grupp främlingar hemma hos sig, främmande folk som inte ens talar deras språk, var en lite galen idé”, säger Miguel och tillägger att dessa damer inte tar språkbarriärerna så allvarligt, och han förklarar: ”För att äta bra behöver man inte förstå varandra, säger de.”
 
Nu för tiden har Miguel 17 damer som lagar vardagsmat till de inbjudna turisterna.
”Några av de damer som var med när vi började med dessa utflykter finns inte längre med oss, men då har i stället några av döttrarna tagit över”, berättar Miguel, som är mycket stolt över damerna som öppnar upp sina hem åt besökarna.
”Det handlar inte om att gå på restaurang. Här äter man hemma i familjens hus, med familjens service i deras helt vanliga hem”, förklarar Miguel som också säger att gästerna får äta och dricka så mycket som de vill och det mesta tillagas av lokala råvaror. Orsaken till det sistnämnda är inte ideologiskt grundad utan det är bara så att kvinnorna handlar det mesta på marknaden i byn.
 
Alla husen ligger inom 10 minuters promenadväg från bussen. Skulle man dock ha svårt att gå blir man bara enkelt placerad i ett av de hus som ligger närmast där bussen parkerar, så att man inte behöver gå så långt.
 
Miguel arrangerar gärna resor för grupper på 20 personer eller fler, men är man färre är det bäst att kontakta en av de researrangörer som Miguel samarbetar med. Det arrangeras utflykter varje söndag och du kan boka utflykten, som heter ”Gastro Experience, Alfarnatejo a taste of Andalucía”, hos de flesta researrangörer på kusten.
 

Mari Trini har lagat mat till turister i 13 år

”Det var min svärmor som brukade göra det och när hon slutade så tog jag över”, berättar Mari Trini, som bara lagar mat åt turister en gång i veckan, då hon även arbetar som butiksbiträde.
”Här i byn förstår folk utmärkt vad det handlar om men andra spanjorer kan nog ha svårt att förstå vad det är jag gör”, skrattar Mari Trini och sträcker på ryggen, och så fortsätter hon: ”Turisterna som kommer hit, in i mitt hem, är alltid glada, och de som kan lite spanska säger ofta att maten de får här är den bästa de fått i Spanien.”
 
Staden Mérida är huvudstad i regionen Extremadura och det är ca 400 km från Málaga till Mérida. Trots avståndet är det värt att bege sig dit, för där finns det ett överflöd av sevärdheter från tiden då romarriket sträckte ut sig över det mesta av den iberiska halvön. Ja, i Mérida finns den största samlingen av romerska arkeologiska fynd i Spanien.
Så vi har begett oss upp till hjärtat av Extremadura för att se på sakerna, och vi blev inte besvikna.
 
Mérida anlades 25 f.Kr. efter order från kejsar Augustus och på den tiden hette staden Emerita Augusta. Staden byggdes till Augustus veteraner (emerita), alltså soldater som hade blivit för gamla för att strida. Augustus menade att dessa veteraner skulle ha en fin plats där de kunde njuta deras otium och därför anlades staden med allt som hör till en romersk stad. Och det är från det ursprungliga namnet som det nuvarande namnet har kommit. Mérida var huvudstaden i den romerska provinsen Lusitania, som sträckte sig över det mesta av det nuvarande Portugal och Extremadura. I dag bor det 60 000 människor i staden och där finns även det administrativa huvudsätet för Extremadura. Här lever de många romerska ruinerna i en härlig samklang med den moderna staden. Ja, hela den moderna staden ligger ovanpå ruiner från romartiden och det går inte att gräva på ett enda ställe i trakten utan att hitta arkeologiska rester. Precis som i Rom.
 
Det var först 1910 som man började göra utgrävningar i området. Man visste redan, gott och väl, att det låg en romersk stad under marken, för man kunde ju se den romerska bron över floden Guardiana och en del fina akvedukter utan att gräva. Men trots det blev man överraskad över att hitta så mycket av det.
Vi har avsatt två dagar till att se allting, så vi har onekligen brottom.
 
Vi har valt att bo på Paradoren. Den liggen nämligen mitt i stan och på så sätt kan vi hinna med allting till fots. Vi skaffar oss en karta över staden och börjar med att gå en promenad över den gamla romerska bron över Guardiana (floden som längre ned utgör gränsen mellan Spanien och Portugal). För att komma ned till floden går vi förbi den fina Trajanska Bågen, som fortfarande står intakt, även om den har tappat sin marmorbeklädnad. Därefter korsar vi den stora, mysiga Plaza de España med kommunhuset och en jättefontän i mitten. Här kan vi även se det fina Palacio Mendoza, som nu för tiden inrymmer Hotel Mérida Palace. Sedan går vi ned längs Calle del Puente så att vi kommer till floden. Bron är helt intakt och kan användas av både fotgängare och cyklister. Vi promenerar över bron, och här är det oerhört vackert. Mitt ute i floden ligger en ö, som under romartiden användes som drillövningsområde. Uppströms ser vi den nya fina bron tecknad av Calatraca. Floden används av kajakpaddlare, bron av joggare, vandrare samt cyklister och allt är verkligen idylliskt denna soliga eftermiddag i november. I slutet av bron ser vi en romerska staty föreställande Romulus och Remus som diar hos en varg. Statyn var en gåva till Mérida från Rom.
 
Det var första dagens upptäckter. Följande dag ska vi se alla huvudattraktioner: Dianatemplet, amfiteatern, den romerska teatern, kapplöpningsbanan och det romerska museet. Andra dagen går vi först genom smala gator som leder till Dianatemplet och längs vägen korsar vi den moderna huvudgatan Santa Eulalia, där alla butiker ligger. Dianatemplet ligger mitt i centrum på Calle Sagasta och under romartiden låg det mitt på forum, det stora centrala torget. För 20 år sedan kunde man nästan inte se templet på grund av alla omkringliggande byggnader men nu har många hus rivits, så att man faktiskt kan se templet. Dianatemplet är mer än 2 000 år gammalt och därmed en av Spaniens äldsta byggnader. Under 1500-talet fick adelsfamiljen de los Corbos en idé om att de skulle bygga sin bostad mitt inne i templet. Till detta använde de sten och pelare från templet och det var ju egentligen ett stort helgerån men som vår guide sa så är både templet och torget av arkeologiskt intresse, så bägge har fått lov att stå kvar. Och visst ser det lite roligt ut. På torget kring templet står det informationsskyltar som berättar om utgrävningen av staden, och det är ganska intressant att läsa om.
 
Längre upp längs Valle Sagasta ligger el Pórtico del Foto, som var en slags port som markerade hörnet av forum. Vi fortsätter upp längs samma gata och kommer således till det romerska museet (Museo Nacional de Arte Romano), som vi först går förbi, för nu ska vi se de två teatrarna: amfiteatern, där gladiatorspelen ägde rum, samt teatern där skådespelen sattes upp, men därifrån utgick även all kejserlig propaganda – en slags romersk public service-kanal. Båda teatrarna ligger på samma plats och det kan löna sig att köpa en så kallad superbiljett (15 euro) till stadens alla sevärdheter på en gång, för på så sätt får man bra rabatt. Är du pensionär, kom ihåg ID, så kommer man in till allt för bara 7,50 euro.
 
Amfiteatern är oval och ganska välbevarad. Man kan gå runt på åskådarläktarna och låta fantasin flöda. Det är imponerande och vi sitter länge och beundrar detta jättestora, 2000 år gamla byggnadsverk. Därefter tar vi en liten promenad runt i trädgården, där det laggts fin mosaik på marken.
 
Alla dessa ruiner gör oss hungriga och på väg mot kapplöpningsbanan passerar vi restaurangen Emilio Muñoz, som serverar en fin buffé för 12 euro, vilken vi är mycket nöjda med. När vi därefter fortsätter mot kapplöpningsbanan ser vi en jättestor viadukt, som under romartiden levererade vatten till staden.
 
Kapplöpningsbanan, eller el circo romano byggdes med Circo Romano i Rom som förebild och den har använts till hästkapplöpningar som dem man ser i filmen Ben Hur. Vid ingången har det byggts ett hus från vars tak det är en fin utsikt över banan. Denna kapplöpningsbana är jättestor, 400 m lång och 30 meter bred. Vi går ut mitt på banan för att uppleva storleken och det är verkligen imponerande. På åskådarläktarna finns det olika information och som kuriosa kan nämnas att, innan kapplöpningsbanan grävdes fram gick huvudvägen mellan Madrid och Lissabon just här. Man hade helt enkelt använt de 400 jämna metrarna som huvudväg.
 
Nu är det dags för det romerska museet, där alla de fynd som gjorts under utgrävningarna finns bevarade. Detta är verkligen imponerande – både storleksmässigt och arkitektoniskt, men även på grund av de många fynd av statyer, mosaik, muralmålningar m.m. Nere under museet kan man se en bit av en romersk väg samt en nekropol (begravningsplats) och annat spännande. Detta är ett museum som verkligen är värd ett besök.
 
Dagen är ännu inte slut så efter museet beger vi oss ned till floden för att komma till kvarteret som heter Morería. Här kan man se en plan för ett helt kvarter med ruiner av hus, vägar och korsningar. Man kommer in med sin superbiljett och här kan man gå runt längs en markerad väg i kvarteret. På en vägg inne på kontoret kan man se en teckning av en ny vandring som kallas Vía de la Plata, som är 330 km lång och som är uppdelad i 17 etapper längs med den gamla handelsvägen kallad just Vía de la Plata, som under romartiden gick från Sevilla till Gijón. Vi får en karta med alla etapper inritade, vilket gör oss mycket glada. Se: rutadelaplata.com eller caminoways.com.
 
Nu lider dagen mot sitt slut och vi tar oss tillbaka till Paradoren för en välförtjänt vila. Middagen äter vi ute i staden, för en kväll med paradormat (som vi fick dagen innan) är tillräckligt.
 
Under vår sista dag ska vi ut och se det visigotiska museet med Spaniens största samling med visigotiska fynd, El Alcázar och La casa romana de Mitreo.
 
El Alcázar (fästningen) ligger precis i slutet av den romerska bron. Denna var redan på romartiden stadens fästning med en försvarsmur. Uppifrån muren har man fin utsikt över både floden och staden men annars är det ganska skralt med intressanta saker bakom murarna. Här finns en liten stad samt en olivlund och vi går runt i en halvtimme. Som kuriosa kan nämnas att sista gången som fästningen användes militärt var under det spanska inbördeskriget då de båda stridande parterna besatt borgen under en tid.
 
La casa romana de Mitreo var en rikemansvilla med allt som hör till. Där kan man se ett mycket fint mosaikgolv som avslöjar dåtidens kosmologi samt en massa rum med muralmålningar och bad. Nu för tiden finns det en gångstig över ruinerna så att man kan gå runt och beundra det. Härifrån kan man gå vidare till de romerska begravningsplatserna kallade Columbarios och här kan man se olika mausoleum och gravar.
 
Och nu klarar vi inte av fler ruiner. På Plaza de España äter vi några goda tapas till lunch innan vi vänder näsan hemåt. Det har varit en skön utflykt, som är ett måste. Ja, man behöver sakteligen inte åka till Rom för allting ligger mitt i Extremadura.
 
Här presenteras en superfin dagsutflykt under vilken vi besöker en fin anläggning med lodräta trädgårdar och spännande grottor, samt en sympatisk källa i Vélez de Benaudalla. Därnäst kör vi ned mot Motril där vi lite utanför staden hittar den spännande parken Cerro del Toro, med en härlig liten bergstopp och stigar som leder ned mot ravinen Barranco de la Provincias. Där finns en plats där det bodde människor redan innan bronsåldern samt ett mycket sällsynt geologiskt fenomen. Därefter ger vi oss upp till en mystisk platå där magiska ting har skett. Tillslut avslutar vi utflykten med kaffe och kaka hos El Nuevo Rex i Motril.
 
Vi har många gånger suttit i bilen och kört motorvägen på väg till Granada, och bara susat förbi skylten med Vélez de Benaudalla. Men i dag ska vi inte längre bara susa förbi. I stället tar vi avfart 181 mot Vélez de B. från motorvägen A7/A44. Vi parkerar precis vid infarten till byn där en skylt vid en rondell hälsar oss välkomna. Nu beger vi oss mot huvudgatan. Efter 700 m ser vi till höger en skylt med El Nacimiento vilket ju betyder källa, så dit ska vi och se vad det är. Faktiskt var det på grund av denna källa som romarna slog sig ned här på sin tid och sedan dess har den försett byn med vatten. Nu för tiden finns det en liten damm vid källan, där man kan läsa de fina orden ”Om du inte är född i synd, ska du blöta dina händer i mig, för då kommer du får kärlek och hälsa, och med dig härifrån kommer du ta den livsglädje, som det andalusiska folket har”. Vi sätter oss därför på knä för att doppa händerna i vattnet och få mer livsglädje. Vattnet är ganska varmt så det kommer nog långt nedifrån. En fin stig leder oss till utloppet och nu fortsätter vi vidare längs stigen förbi den gamla tvättplatsen, där kvinnorna en gång i tiden satt på knä för att tvätta och skrubba innan tvättmaskinen uppfanns.
 
Stigen leder ned till huvudgatan igen och vi går tillbaka mot bilen tills vi ser en skylt som säger Jardín Nazarí, och nu följer vi bara skyltarna. Denna park är stadens huvudattraktion och den anlades av dynastin Nazarí på 1300-talet. Källan, som vi just besökt, försåg och förser fortfarande hela byn med vatten, och än i dag porlar det vatten i kanalen ned mot ravinen, som byn ligger vid. El Jardín Nazarí blev och blir också vattnad av källan, och så rinner vattnet bara ned över klippan. Detta vatten som porlar konstant har gjort att det bildats flera droppstensgrottor, som man kan besöka i parken. Parken har öppet onsdag-lördag mellan kl. 11-13 och kl. 16-18 samt söndag kl. 11-13. Måndagar och tisdagar är det stängt.
 
Parkens ingång ligger vid turistkontoret och för oss som är pensionärer kostar det bara 1 euro att komma in. I samband med att vi betalar inträde får vi en karta över parken och så får vi också veta att denna park är den andra i Granadaprovinsen efter El Generalife vid Alhambra. Hm, ja, riktigt så fint är det inte här men den har vissa intressanta delar; liksom den ursprungliga trädgården används den nu till dels prydnadsväxter och dels till grönsaker. I parkens ena del finns det en vacker lövsal av jasmin och i den andra delen leder en trappa ned till de lodräta trädgårdarna, eller grottorna. Dessa grottor, som man kan gå in i, är mycket speciella och det droppar vatten hela tiden. Det är både fint och spännande på samma gång. Ja, faktiskt går dessa vertikala trädgårdar/grottor ända ned till den gamla huvudvägen mellan Motril och Granada. Men innan man går ända ned bör man tänka på att man sedan faktiskt ska upp igen. Denna park öppnade i sin nuvarande form 2014. Innan dess hade den legat i glömska under flera århundraden, efter att den förstördes under Napoleonkrigen. Så man kan alltså vara glad att den återöppnats, för den är verkligen värd ett besök, speciellt på grund av de mystiska grottorna.
Innan vi lämnar byn kastar vi en blick upp mot det stora arabiska tornet som tronar över byn.
 
Nu kör vi tillbaka mot motorvägen och i rondellen väljer vi väg A4133 mot La Gorgoracha och Motril. Ca 1,1, km efter att vi har passerat tunneln vid La Gorgoracha ska vi hålla utkik efter en skylt på vänster sida. Man kommer nämligen till en plats där det står en stor skylt med: Adecuación Infraestructuras Parque Periurbano del Cerro del Toro, Motril, och nedanför finns det en liten vit skylt med Aparcamiento. Här svänger vi in och kör längs grusvägen mot vänster, till en kägelformad figur, och därefter kommer vi upp till en stor parkeringsplats. Här parkerar vi, och rakt fram ser vi den lilla toppen som heter Cerro del Toro, som sträcker sig 314 m ö.h. Den ska vi upp på! Det är inte mer än 65 höjdmeter upp till toppen, så det är ett måste. Det är lite brant i början men snart sicksackar stigen sig fram och då är det lätt. Tillslut måste vi klättra lite över några stenar, men det tar oss mindre än 15 minuter att ta oss upp till toppen.
 
Härifrån är det en härlig utsikt ned mot havet och Motril, ned över parken som vi just besökte men även upp mot snön i Sierra Nevada. Efter en fin stund på toppen tar vi oss ned till bilen igen. Därefter beger vi oss nu ned mot ravinen Barranco de las Provincias. Det finns en kedja över en grusväg till höger och den leder ned till ingången till en gruva och ett gruvmuseum. Dessvärre är båda stängda. Jag ringer till Motrils kommun för att få information om när gruvan är öppen men får information om att den är stängd tillsvidare. Det är ju tråkigt! Ingen jag talar med säger ger en förklaring till varför. Det verkar lite underligt då man nu ju har spenderat en massa pengar på några roliga byggnader och broar, som vi nu ska se. Det ska dock sägas att platsen är värd ett besök trots att gruvan är stängd.
 
Så nu tar vi i stället väg nummer två till höger och går ned längs den tills vi når en gaffel, där en väg svänger skarpt till höger, och där det står ”coto privado de caza”. Här går vi ned och snart kommer vi till en plats där det finns bänkar och toaletter, som aldrig används. Och platsen passar bra för att äta vår medhavda matsäck.
 
Nu tar vi bron över dalen och kommer till ytterligare en stor plats där det finns några stora byggnader, som är öppna mot platsen. Det ser ut som om man har haft en massa pengar att spendera på detta projekt, som trots det har gått i stå. Synd. Och så ser vi två stora skyltar med intressant information.
 
Den första skylten berättar om att man här vid dalen har funnit spår (krukskärvor) från mänskliga bosättningar från kopparåldern, alltså perioden som ligger mellan stenåldern och bronsåldern. Fynden finns troligtvis i det stängda museet uppe vid gruvan, så vi kan inte se dem, men det är i alla fall roligt att tänka på att denna plats är fylld med så mycket historia.
 
Den andra skylten berättar om ett mycket våldsamt geologiskt fenomen som inträffade för 251 miljoner år sedan. Man tror nämligen att en mycket stor geologisk händelse skedde, vilket innebar att stora kontinentalplattor förflyttade sig. Det var så våldsamt att många djurarter dog ut på grund av det. Detta ägde alltså rum 186 miljoner år innan den händelse som gjorde att dinosaurierna dog ut. Det är så långt bak i tiden att det inte går att greppa. Men i alla fall, just här, där vi nu står, kan vi se resultatet av denna geologiska händelse som kallas el límite Permo-Triásico, som på tidslinjen ligger mellan Paleozóica och Mesozoica.
När man tittar över mot bergssidan lite till vänster om toppen ser man tydligt två olika bergarter, som tryckts ihop mot varandra. Till höger är berget lite rödaktigt och till vänster är det lite grått. Det är el límite Permo-Triásico som vi alltså står och tittar på och det är speciellt.
 
Efter att ha beundrat detta fenomen fortsätter vi gå upp mot La Cartuilla. På vägen upp längs denna lilla stigning tittar vi flera gånger över mot toppen och berget, där vi också kan se några gruvöppningar under den som nu är stängd. Det är alltså en speciell plats.
 
När vi kommer upp och underlaget jämnar ut sig går vi till höger längs en stig som leder fram utmed ett lite mindre berg. Stigen leder upp till en lite platå mellan några berg. Här känner vi en mycket speciell energi, som om det, just här, förr i tiden, skulle ha varit en offerplats eller någon sort helig plats. Och det är ju troligt att de människor som bodde nere i dalen hade någon form av helig plats. Vi kan i alla fall alla känna ”någonting”. Det är till och med så att håren reser sig på armarna. Men energin är god och behaglig. Vi stannar och sitter ned en stund och överlämnar oss åt landskapet och forna tiden. Därefter följer vi den lilla stigen ännu längre upp, till en kam med vacker utsikt.
 
Det enda som är kvar nu är att gå ned till den stora platsen och se ut över de många vandringsstigar som ligger nedanför och därefter gå upp till gruvtornet, som har rests till ära för de gruvarbetare som här utvann så sällsynta mineraler som zinkblände som ger zink, galenit, smithsonit (också zink) och fluor. Den moderna gruvdriften ägde rum här under speciellt 1970-talet. År 2013 invigdes tornet.
 
Även här vilar det en speciell stämning över hela området. Och det är värt ett besök, även om det nu är stängt och lite övergivet. Men det gör ingenting.
 
Nu beger vi oss in till café El Nuevo Rex i Motril, där vi serveras riktigt gott kaffe. Originalet till detta café, café Rex, stängde till vårt förtret när gammelfar dog och det tog mer än 10 år innan ett av de tio barnen öppnade ett café igen. Men nu ligger caféet alltså här, öppet, med en fin uteservering och samma goda kaffe och smarriga croissanter a la placha con mantequilla, precis som förr, dessutom har de även kakor. Vad mer kan man be om? Adressen är Avenida de la Constitución 5, Motril.
 
Våra vandringar i Cerro del Toro kan man se och ladda ned på: elsebyskov.com under Hikes / Maps and routes / La Danesa. Vandringarna heter Op på Cerro del Toro (0,8 km) och Cerro del Toro (3,8 km.).
 
Varför inte uppleva Tarifa i år? Oavsett väder möts Atlanten och Medelhavet utanför Tarifas kust där du med 14 km till Afrika har riktigt bra utsikt över de båda haven och Gibraltarsund. I Tarifa, långt från pooler och all-inclusive-semestrar, möter du bland annat surfare, backpackare samt naturälskare.
I denna lilla spanska stad kan du promenera längs smala gator kantade med mängder av olika hotell och vandrarhem, och hela staden osar avslappning och mys. Målet med vår Tarifa-utflykt är dock ett annat; i Gibraltarsund, där Atlanten och Medelhavet möts, kan man nämligen uppleva både valar och delfiner.
 

Respekt för djuren

Vi hittar snabbt fram till företaget ”firmm” som marknadsför sig med orden: ”Respectful whale watching”. Detta företag startades redan för 19 år sedan av Katharina Heyer, som ursprungligen kommer från Schweiz, varför information hos detta företag finns att få på både tyska, engelska och spanska. Firmm registrerar var och när de möter olika delfin- och valarter i sundet, vilket ökar chanserna för att möta djuren igen. Av Katharina får vi bland annat lära oss att valarnas fenor är lika olika som människors fingeravtryck, vilket hjälper Katharina att känna igen olika valar.
För Katharina är valskådning en sann passion varför hon också är med på översta däck på nästan alla båtturer, för att upptäcka djuren och berätta för båtens gäster vartåt de ska titta för att se de fascinerande djuren.

 

Fenvalar, kaskeloter, grindvalar, späckhuggare och tre olika sorters delfiner

Under vår båttur (våren 2018) ser vi grindvalar – eller pilot whales, som de heter på engelska. Över högtalarsystemet säger Katharina plötsligt: ”Pilot whales at 10 o’clock”, vilket betyder att vi nu kan se grindvalar till väster om fören på båten. Hos firmm kommunicerar de nämligen riktning som om båten är en klocka. Därför är fören ”kl. 12”, aktern ”kl. 6”, styrbord ”kl. 3” och babord ”kl. 9”.
 
Världens näst största levande varelse är fenvalen och den går att se här i vattnen utanför Tarifas kust. Med sina upp till 22 meter är denna val längre än de två 16 och 17 m långa båtarna som vi är ute med. Det ska sägas att dessa stora valar inte alltid går att se men har man tur så får man en glimt av dem under en båttur med firmm. Varje säsong korsar 90 fenvalar Gibraltarsund men utöver denna art finns det även chans för att se tre andra valarter samt även tre olika delfinarter. Vad man ser skiljer sig åt mellan turerna, men oavsett vad så är chanserna goda för att man får lära sig någonting nytt.

 

En aktivitet för alla

De två största valarterna i Gibraltarsund är kaskeloten, som kan bli upp till 18 m lång, samt fenvalen, som kan bli upp till 22 meter lång. Kaskeloten är en tandval som främst lever av stora bläckfiskar, som i Gibraltarsund kan ha upp till 10 m långa armar. Fenvalar däremot får deras föda genom att öppna munnen medan de simmar och så stänger de munnen och filtrerar ut småfisk och annan föda ur vattnet. Dessvärre intar fenvalen även en del av den plast som flyter runt i världshaven, och informationen om detta blir en påminnelse om hur viktigt det är att vi tar hand om vår natur och de djur som lever i den.
 
Med på utflykten är en blandning av människor – en del reser ensamma, vissa tillsammans med sin partner, andra med vänner, de är vuxna, barn och till och med en bäbis i bärsele tillsammans med sin mamma. En del har stora kameror, andra har mobiltelefoner och vissa bara njuter.
 
Firmm seglar ut i två båtar: Firmm Vision med avlånga undervattensfönster, alltså glasbotten, samt en båt i nästan samma storlek men utan glasbotten. Bägge båtarna har sittplatser både inne och ute på däck.
 

Vindsport och bountystränder

Tarifa ska man besöka för att stadens och aktiviteterna här skiljer sig från det man annars kan uppleva. Stämningen är god och avslappnad och kaféerna samt byggnaderna är unika.
 
Tarifa är ett mecka för vindsurfare och de vanliga av det slaget, och dessa sporter kan du också prova här. Föredrar du att titta på kan det rekommenderas att besöka de imponerande, vita stränderna. Detta är bountystränder som på Atlantsidan sträcker sig så långt ögat når. Stranden närmast Spaniens sydspets heter Playa de los Lances och denna är helt utmärkt, men har du bil kan du köra lite längre norrut och uppleva den mer kända bountystranden Playa Bonita.
 
Tarifas närmaste flygplatser är Málaga, Gibraltar, Sevilla och Jerez de la Frontera. Men befinner du dig i Málagaområdet är det lättast att ta sig hit med bil och resan till Tarifa tar 2-3 timmar. Alternativt kan du ta en buss eller samköra – se mer om detta i
 

Värt ett besök

Även om Tarifa inte är en stor stad är det värt ett besök. Samtalen på barerna präglas av en alldeles unik, avslappnad stil.
 
Tarifas centrum hittas bara några hundra meter från den sydligaste spetsen, halvön Isla Palomas, där också den före detta militärbasen med ett världshav på vardera sida går att uppleva. Bara denna syn är alldeles speciell.

Transport

- Bil: Har du inte egen bil finns det många biluthyrningsfirmor på Costa del Sol.
- Buss: Málaga-Cádiz-linjen har ett stopp i Tarifa med avgång från Málaga, Torremolinos, Fuengirola eller Marbella. Se detta bolags avgångar här: www.tgcomes.es 
- Buss: Andra busslinjer kan du hitta här: www.goeuro.com 
- Samkörning: Hitta en privatchaufför här: www.mydaytrip.com 
- Samkörning: Hitta samkörning här: www.blablacar.es


Valskådning

Tarifa är känt för sina starka vindar och båtturer påverkas mycket av vädret. Därför kan det ske att planerade båtturer ställs in, så kontrollera alltid planerade utflykter i förväg. Om du tar en båtutflykt med företaget firmm kan du hitta information om status på alla planerade avgångar två-tre dagar innan den aktuella utflyktsdagen. Alternativt ringa till dem och få information på tyska, engelska eller spanska.
Som utgångspunkt har firmm båtutflykter sju dagar i veckan med 2-3 utflykter per dag.
 
Mer priser samt information om firmm Whale Watching:
Tel. +34 956 627 008

www.firmm.org

 
Det strömmar in med förväntansfulla människor i alla åldrar i bussen, som snart ska sätta kurs mot Alfarnatejo i Antequera, som ligger drygt en timmes körning inåt landet från Málaga. Släpandes på klappstolar och doftande av myggsprej är dagens deltagare väl förberedda på stjärnskådandes, som kommer att ske på en plats mitt ute i ingenstans.
 
De senaste åren har det vuxit fram en ny turistgren i Andalusien. Det handlar om astronomiturism, som trivs speciellt bra här i Andalusien, då man på grund av byarnas utspriddhet inne i landet lätt kan hitta platser med mycket låga ljusföroreningar.
 

Fyra planeter och tusentals stjärnor


Platsen som utgör lägret för nattens stjärnskådande är fyllt med stora sprickor i den torra jorden.
 
”Var försiktiga så att ni inte tappar ned era nycklar i sprickorna, då får ni aldrig upp dem igen”, varnar chefen för AstroAndalús, José Jiménez Garrido, deltagarna när de kommer och öppnar upp sina klappstolar, sprider ut sina filtar och puffar till kuddarna för att vara bekväma när mörkret faller på. Men än så länge är det bara skymning och deltagarna använder tiden till att äta medhavd matsäck under den mörknande himlen.
 
Det är ganska praktiskt att skymningen i Andalusien inte varar speciellt länge och snart börjar de första stjärnorna, eller rättare sagt planerna, att visa sig på den djupblå himlen. Mars, Saturnus, Jupiter och Venus syns tydligt på himlen, som blir allt mörkare, ackompanjerade av stjärnorna, som bara blir allt fler. Tillslut är himlen helt nattsvart med undantag för tusentals lysande stjärnor. Det är nymåne, och månen syns faktiskt inte alls, vilket är optimalt när det ska tittas på stjärnor.
 
Man märker snabbt att vi befinner oss 900 meter över havet och det är inte varmt på samma sätt som nere vid kusten, när solen går ned. Det råder dock inga tvivel om vilken riktning kusten är, för nerifrån Málaga, där årets feria är i full gång, ses en bred ljuspelare som sträcker sig flera hundra meter upp i luften.
 
José hälsar alla välkomna och pekar upp mot himlen med en grön laser, och man ser exakt vilken stjärna det pekas på. Det är häftigt att en liten laser lyser så kraftigt här ute var städernas gatubelysning inte bryter mörkret. En liten högtalare får Josés röst att nå ut till hela gruppen medan lasern dansar över den svarta himlen. Från min plats på en filt med en kudde under huvudet känns det som om jag befinner mig på ett Planetarium mitt under en föreställning.
 

När du ser ett stjärnfall...


”WOOOOW!” utbrister de drygt 60 deltagarna samtidigt, även En Suecos utsända. Himlen har nu blivit riktigt svart och ett gigantiskt stjärnfall har just skådats på himlavalvet. Det kommer att visa sig vara nattens första (och största) av hundratals stjärnfall, som sporadiskt susar över himlen.
 
Vår stjärnskådarnatt sker inte heller vilken tid på året som helst. Natten mellan 11-12 augusti, när vi var ute, var just den natt då Perseiderna kunde ses. Perseiderna är en av årets största meteorregn, under vilket man kan se upp mot 100 stjärnfall i timmen, och resten av natten kunde man höra beundrande ord från deltagarna när de såg ännu ett stjärnfall.
 
Medan José är i full gång med att berätta om stjärnkonstellationer svävar en satellit tvärs över himlen. Det är svårt att urskilja den från de många flygplan som också hela tiden korsar himlen under deras flygningar till och från Málaga flygplats.
 
Under föreläsningen har Josés två kollegor kalibrerat de tre teleskopen, som är ganska stora där de står här på åkermarken. Vi avslutar nattens stjärnutflykt med en titt i teleskopen upp mot planeterna Venus, Jupiter, Saturnus (ja, ringen var helt tydlig) och till slut den röda planeten mars.
 
Mätta av intryck när klockan hunnit slå två på natten går vi trötta tillbaka till bussen som kör oss tillbaka mot Málagas lysande lyktor.
 


Upplev nästa meteorregn


I början av oktober kan du uppleva Draconiderna mellan 6/10 – 10/10 med peak 9/10, när man kan se upp till tio stjärnfall i timmen.
Nästa stora meteorregn kan du sedan uppleva i december när Geminiderna kan ses mellan 4/12 – 17/12 med peak 14/12, då man kan se upp till 120 stjärnfall i timmen, förutsatt att natten är helt klar.
 

Ljusföroreningar

Ljusföroreningar betyder att mörkret blandas med ljus från ljuskällor – ”föroreningar”. Därför kan man bara se få stjärnor i städer jämfört med inne i landet, där ljuskällorna är få, se tusentals stjärnor på natthimlen.
 

Stjärnfall


De ser stora ut på himlavalvet men stjärnfall är faktiskt bara dammkorn lika små som ¼ riskorn, som brinner upp i atmosfären och därmed drar ett lysande spår efter sig på väg ned genom vår atmosfär.
 

Tips till stjärnskådande på egen hand


Det finns massa att se på stjärnhimlen utan att man behöver ha ett teleskop. Det viktigaste är att man hittar en plats med inga eller mycket lite ljusföroreningar. Men här i Andalusien behöver man inte bege sig speciellt långt inåt land för att hitta det.
 
Det finns en mängd appar som förklarar de olika stjärnkonstellationerna i realtid genom att hålla mobilen eller surfplattan upp mot himlen varefter du kan röra den fram och tillbaka för att se vilka stjärnkonstellationerna är och vad planeterna heter. Det finns som sagt många olika appar, en av dem är t ex Skyview, som finns för både Android och IOS.
 
Ta med klappstolen eller filt och kudde – de blir ganska snart ansträngande att stå med huvudet bakåtböjt.
 

Senaste artiklarna från En Sueco

Spel som blivit populära igen

Vare sig det handlar om kläder, musik eller andra trender så går allt i cykler. På senare har 90-t...

Övrigt

Tomas Karlsson: Med tennis genom hela livet

Sedan fyra år tillbaka går det att finna tennisakademin Tomas KarlssonsTennis Academy på Haza de Alg...

Tema & Profiler

Panettone (video)

Matglada spanjorer har mycket att tacka sina tidigare ockupationsmakter för. Fenicierna, som kom omk...

Gastronomi

Visa mig din...
Motorcykel

Det var egentligen i ett annat ärende som jag mötte Gonzalo Ros. Han är nämligen ägare och driver hu...

Tema & Profiler

Spaniens grundlagsdag firas den 6 december

Drygt 200 år kanske inte tycks vara så lång tid men den spanska grundlagen antogs faktiskt bara två ...

Kultur

Underhållande aktiviteter i Valencia

Valencia är Spaniens tredje största stad men hamnar ofta i skuggan av populära Madrid och Barcelon...

Övrigt

Lyxiga nöjen i Madrid

Spaniens huvudstad är en av Europas mest attraktiva platser. Hit kommer miljontals turister om åre...

Övrigt

Upplev Barcelona på kvällen

Barcelona har länge varit ett av Europas hetaste dragplåster bland resande turister världen över...

Övrigt

Sov gott om natten – bli glad om dagen

Vi vet alla hur viktig en god nattsömn är för vårt välmående och är du en av dem som vaknar flera gå...

Hälsa

Magga Nancy: Kreativt lugn, glädje och trygghet i …

Vi sitter på en patio till ett litet vitt hus mitt i Fuengirola. Trots att det med svenska mått mätt...

Tema & Profiler

Salchichón de Málaga: På besök i Pizarra för att u…

När man kommer från Málaga och kör in i den lilla byn Pizarra, kan man snart svänga höger in på Call...

Gastronomi

Veras Veranda: Morfars honungskaka

Det är november. En årstid som jag älskar då det nu passar riktigt bra att stå i köket och baka elle...

Gastronomi

Utflykter

På ”turistutflykt” i det autentiska Spanien – en gastronomiupplevelse i Alfarnatejo

Jag är inte turist på Costa del Sol men trots det lät denna ”turistutflykt” så spännande att det inte var några svårigheter att övertala mig att följa...

Utflykter

Mérida – Spaniens Rom

Staden Mérida är huvudstad i regionen Extremadura och det är ca 400 km från Málaga till Mérida. Trots avståndet är det värt att bege sig dit, för där ...

Utflykter

Vélez de Benaudalla och Cerro del Toro ved Motril

Här presenteras en superfin dagsutflykt under vilken vi besöker en fin anläggning med lodräta trädgårdar och spännande grottor, samt en sympatisk käll...

Utflykter

Gastronomi

Panettone (video)

Matglada spanjorer har mycket att tacka sina tidigare ockupationsmakter för. Fenicierna, s...

Gastronomi

Salchichón de Málaga: På besök i Pizarra för att upptäcka de…

När man kommer från Málaga och kör in i den lilla byn Pizarra, kan man snart svänga höger ...

Gastronomi

Veras Veranda: Morfars honungskaka

Det är november. En årstid som jag älskar då det nu passar riktigt bra att stå i köket och...

Gastronomi

Saffranmarkerna i Castilla-La Mancha

Det råder en känsla av magi över den lila marken som vilar i ljuset av morgonsolen. En gla...

Gastronomi

Ingenio Nuestra Señora del Carmen: Gyllene droppar från Figi…

Högt upp i den vita bergsbyn Frigiliana, ovanför Nerja, tronar en hög, vit fasad. Med sitt...

Gastronomi

Sopa Cachorreña
: Varm apelsinsoppa

Välkryddad, gul och exotiskt. Denna apelsinsoppa är så sydspansk i sitt uttryck att man nä...

Gastronomi

Sport

Den yngsta kaptenen: Promoverades i Málaga CF efter tre oper…

I Málaga CF:s kända säsong i La Liga 2017-2018, när de åkte ur La Liga, hamnade den unge uruguayaren...

Sport

Familjen glad: Från den engelska kylan till värmen på Costa …

Han skrev under sitt första professionella fotbollskontrakt när han var 16 år. Nu är han fast spelar...

Sport

ÄNTLIGEN tillbaks till Golf i Solen

Fredagen den 5/10 var en mycket viktig dag för oss skandinaver. Då var det höstupptakt med Golf i ...

Golf

Tema & Profiler

Tomas Karlsson: Med tennis genom hela livet

Sedan fyra år tillbaka går det att finna tennisakademin Tomas KarlssonsTennis Academy på Haza de Algarrobo Country Club, som ligger utmed vägen mellan...

Tema & Profiler

Visa mig din...
Motorcykel

Det var egentligen i ett annat ärende som jag mötte Gonzalo Ros. Han är nämligen ägare och driver husbilsfirman Flamenco Campers, som hyr ut husbilar...

Tema & Profiler

Magga Nancy: Kreativt lugn, glädje och trygghet i färger

Vi sitter på en patio till ett litet vitt hus mitt i Fuengirola. Trots att det med svenska mått mätt är höst skiner solen, vars strålar värmer gott, o...

Tema & Profiler

Qué Pasó: Festernas fest när AHN Fuengirola-Mijas firade 50 år!

Stämningen var på topp när AHN Fuengirola-Mijas firade 50-årsjubileum den 20 oktober på IPV Palace i Fuengirola. 400 personer, både medlemmar, vänner ...

Tema & Profiler

På andra sidan... Vad ska vi göra med en halv tunnelbana?

Man skulle kunna tro att det är svårt att hålla masken i 12 år. Varje gång det yttras någonting nytt kring tunnelbanan i Málaga, alltså Málaga metro, ...

Tema & Profiler

Nu strömmar invandrarna till Costa del Sol

Med sitt geografiska läge har Spanien alltid varit en populär inkörsport till Europa för invandrare. I år strömmar dock fler flyktingarna än någonsin ...

Tema & Profiler

Toastmasters Club – where leaders are made

Hjärtat slår snabbt och hårt i bröstet, handflatorna är svettiga och munnen så torr att orden nästan inte kan formas. Så är det många som känner när d...

Tema & Profiler

Smörgåstårtans dag – en uppskattad tradition i Fuengirola

Det har väntats ett helt år men nu äntligen är det dags igen. Det handlar naturligtvis om Smörgåstårtans dag, som i år, liksom de fyra senaste åren, f...

Tema & Profiler

Kultur

Så här kommer du igång med att spela på casino i Spanien

Befinner man sig på en turistort i Spanien är det inte alltför svårt att leta sig fram till ett av landets över 20 landbaserade casinon. Det är dock i...

Kultur

Spaniens grundlagsdag firas den 6 december

Drygt 200 år kanske inte tycks vara så lång tid men den spanska grundlagen antogs faktiskt bara två år efter den äldsta av de svenska nu gällande grun...

Kultur

Singles Day – världens största shoppingdag

De flesta har hört talas om Black Friday och kanske även om Cyber Monday, men nu tar en helt ny dag sig in på banan i Europa. Det handlar om Singles D...

Kultur

Málagas fördömda film

Inspelningarna raderades upprepade gånger under mystiska omständigheter från olika datorer, en brand bröt ut, skådespelarna skadade sig och en av skåd...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com