La Ruta del Cares ligger i Picos de Europa i norra Spanien, och om man inte har besökt dessa vilda berg ännu så måste jag säga att de bjuder på en enastående möjlighet för att se och vandra i det mest spektakulära bergslandskapet. Floden Cares har grävt sin ned genom det robusta bergsmassivet så att det bildats en häftig ravin med ett fall på 1,5 km från bergstopparna till flodbädden. Det är utan tvekan vilt men utöver det har det, i likhet med El Caminito del Rey, byggts en stig hela vägen längs med ravinen då det arbetades på elverket i närheten. La Ruta de Cares är alltså en servicestig för arbetarna vid elverket, precis som El Caminito del Rey, skillnaden är bara att Cares-rutten är längre och vildare. Man har huggit ut tunnlar, byggt broar, grävt ut under berg och därmed skapat en stig som är helt enastående. Faktiskt har vi aldrig sett någonting liknande, så denna rutt bör man helt klart skriva upp på sin ”bucket list”!
 
Det är ca 900 km från Málaga till Picos de Europa. Det kan tyckas långt men väl här har man också kommit till en helt annan värld. Picos de Europa är Spaniens första och största nationalpark och det kan inte ifrågasättas, för detta är verkligen speciellt. Bergen är vilda, spetsiga och mäktiga – det högsta berget är 2 650 m högt och heter Torre de Cerredo. I detta vilda lanskap kan man vandra guidade turer men på La Ruta de Cares behöver man ingen guide. Trots sitt läge mitt i bergsmassivet är detta nämligen en lätt vandring, nästan utan höjdmeter.
 
Vi har valt att bo i den lilla byn Posada de Valdeón, mitt i Picos, och detta är verkligen en liten, liten by, mitt i själva nationalparken. Denna lilla by ligger 9 km från vandringens början i den ännu mindre byn Cain. Man kan läsa om rutten och se en video (finns på både spanska och engelska) på: www.rutadelcares.org. Vårt hotell heter Hotel Rural Picos de Europa och det är ett välkomnande, opretentiöst hotell med trevliga rum och rimliga priser. Vi anländer kvällen innan vår vandring och äter ute på ”stan” på restaurangen Begoña, då vårt hotell inte har någon restaurang.
 
La Ruta del Cares kallas La Garganta Divina (det gudomliga svalget) och går mellan byarna Cain och Poncebos. Mellan dessa två små byar är det 12 km, men den sista biten mot Poncebos innebär dels och att det går uppför samt dels att det går långt nedför. Så vi gör så att vi går från Cain och fram till den plats där den sista uppförsbacken börjar. Därmed är det inga problem att gå fram och tillbaka under en och samma dag, och då blir hela sträckan 23,5 km. Är det nu så att man inte kan vandra så långt ska man ändå inte låta sig avskräckas, för man kan ju bara vända om när man själv vill. Vi upplever vandringen som relativt jämn och det ÄR den, det är bara några småbackar här och var. Därför passar denna vandring alla som är friska och krya till att vandra. Som tips vill jag säga att man bör ta med sig massor av vatten, matsäck, solkräm, hatt och ev. regnkläder. Vi har även med oss stavar och de är sköna att ha på vissa sträckor.
 
Varje år vandrar ca 300 000 människor La Ruta del Cares och därmed är detta nog en av Spaniens mest kända och vandrade vandringsstigar. Vi möter människor från många olika länder; både japaner, kineser och folk från flera olika europeiska länder. Vi är här i mitten av juni, innan den egentliga säsongen börjar, och just nu är det inte för mycket människor, men av dem på vårt hotell får vi veta att det ibland kan vara trångt på stigen i augusti.
 
Om morgonen kör vi de 9 km till Cain. Vi parkerar i närheten av var rutten börjar (där vägen slutar) och så sätter vi på oss ryggsäckarna och fattar stavarna. Vi har köpt matsäck i en matbutik innan vi körde in i Picos, för det finns nämligen inga som helst möjligheter att köpa någonting i de små byarna. Till dessa småbyar kommer det en bil med förbeställda varor ett par gånger i veckan, en tjänst som hotell och restauranger använder sig av, men mer än så finns det inte. Ja, när man är här i bergsmassivet befinner man sig verkligen långt borta från allt.
 
Vi börjar vandringen med att gå över floden Cares via en gångbro och därefter går vi förbi vilt porlande vattenmassor till en elanläggning. Efter detta fortsätter rutten genom relativt låga och fuktiga tunnlar (ha på dig hatt eller keps). Här ska man vara uppmärksam på att inte slå huvudet i berget. Vi gör detta, bägge två, men som tur är klarar vi oss utan skador. Efter tunnlarna sicksackar stigen över floden några gånger. Floden rinner fram långt ned i ravinen och fina små broar leder oss över dess vatten. Det ska nog sägas att det är bra med starka nerver för att nervositeten inte ska ta överhand. Det är bara att bita ihop, titta uppåt, och gå.
 
Landskapet är betagande och spektakulärt och det känns som om tiden bara försvinner. Innan vi hinner blinka, nästan, har vi gått 10 km. Vi är så upptagna med att beundra landskapet att vi helt enkelt inte tänker på någonting annat. Då och då ser vi att rutten är inhuggen under berget och ibland sträcker stigen ut sig på kanten av ravinen. Stigen är bred, så man behöver inte känna att man står på en 20 cm smal avsats med lodräta bergväggar ned mot botten av ravinen. Tvärtom känns det helt säkert att gå här.
 
Vid ett tillfälle, ca halvvägs, kan vi se att det byggts någon slags bro längs med den ena sidan av ravinen. En stor skylt visar att denna del av stigen heter Pasarela de los Martínez. År 2013 föll nämligen ett jättestort klippblock ned och tog med sig en stor del av stigen. Detta klippblock fick namnet La Madama de la Huertona, och det var ett rejält klippblock på mer än 1 000 ton. Detta gjorde att stigen totalt spärrades av för passage, för det finns ingen alternativ väg. Men då La Ruta de Cares är lite av en turistmagnet, och därmed utgör grunden för bra intäkter för en mängd småföretagare, insåg man snabbt att man var tvungen att återuppbygga stigen. För detta anställde man bröderna Martínez, som själva bor i bergen och vilket deras familjer gjort i generationer. Därför var de inte rädda för de lodräta fallen och branta bergssidorna, och dessa lyckades återuppbygga stigen på bara två och en halv månad. Nationalparkens styrelse var tydlig med om att det skulle gå fort, så alla insatser sattes in för att få arbetet gjort på rekordtid. Då arbetet var färdigt blev bara ca 30 m av stigen uppkallat efter de två bröder för deras insats. Och det är rörande. Nu har det till och med byggts en glasskiva vid ett stycke, där man kan stå och föreställa sig att man svävar, eller vad man nu gör. Jag testar, men det är inte riktigt min grej. Det är verkligen nervkittlande att stå där med ett fall på ca 100 meter under sina fötter.
 
Efter en vandring på ca sex timmar, med lite raster, är vi överens om att denna rutt får sju stjärnor av fem möjliga. Det är så vackert här så jag är tveksam om det finns någon vackrare plats på jorden. Det är verkligen betagande och vi vill rekommendera alla att bege sig till Picos de Europa under sin semester. Och tillslut ska det sägas att bergen fick namnet Picos de Europa för att de var det första landmärket man fick av Europa när man kom seglande från Amerika. Los Picos omfattar ett område på 646 km2 och det besöks av folk från både när och fjärran.
 

Övernattning


Precis bredvid Djurlyckoland ligger ett litet lanthotell som heter Balneario Aguas de Villaharta. Här övernattar En Suecos utsända efter en dag på bondgårdsbesök. Hotellet ligger helt ensamt här i den mycket vackra dalen, nästan i alla fall, här ligger ju också Djurlyckoland.
 
Det är ett överraskande välskött hotell som man kommer till när man svänger av från grusvägen i Villaharta. Utanför ses det karaktäristiska pilgrimsmusselskalet, som visar att pilgrimsvandringen leder förbi här. Hotellet har bara 21 rum, fördelade över två längor – en modernare och en mer lantlig.

Hammam


För ett hotell som bara har 21 rum är deras hammam i världsklass. Detta har en naturlig förklaring. Hotellet har nämligen varit ”balneario”, vilket förr i tiden var ett spa och en rekreationsplats, som låg längs en sjö eller flod. Ja, på sitt sätt är detta fortfarande en balneario, för rekreationsmöjligheterna går helt klart inte att ta miste på. På klassiskt hammam-manér finns det en varm, en kall och en riktigt varm bassäng. Det är en ren fröjd att låta kroppen glida ned i den stora varma bassängen medan kvällssolen söker sig in genom de små öppningarna i den rustika muren samtidigt som det dricks te ur små marockanska teglas.
 
Kvällen rundas av med ett glas vin i restaurangen, vars meny är långt ifrån det lantkök som man skulle kunna tro erbjuds här.
Villaharta ligger 30 km norr om Córdoba, så på väg tillbaka till kusten passar det utmärkt med en avstickare till den vackra staden präglad av både det moriska och judiska arvet.
 
Trevlig utflykt!
 
 
1 Landidyl
Det är lantlig idyll för hela slanten här i den omoderniserade delen av hotellet.
 
 
1 hotel2
3 hammam-fotos: 
För ett hotell med bara 21 rum går deras hammam inte av för hackor.
Jag öppnar ögonen och tittar rakt upp i det runda taket där ångböjda trälameller håller tältduken uppe högt ovanför oss. En mild levantevind har hållit omgivningen sval hela natten, som vi spenderat i en mongolisk jurta i Tarifa.
 
Bredvid mig ligger min man som just sovit sin bästa nattsömn sedan vi flyttade till Spanien. Hemma sover han väldigt dåligt medan han här i jurtan sovit som ett litet barn, och detta trots (eller kanske närmare bestämt på grund av) att vaggvisan utgjordes av kobjällror och cikadornas serenader.
 
Dörren till jurtan är så liten att till och med jag med mina drygt 160 cm måste böja på nacken för att gå in. Men väl inne upplevs jurtan som överraskande stor. Här finns det sovplats för fyra personer – två i dubbelsäng och två i varsin tältsäng. Inredningen sår i marockansk nomadstil med handvävda mattor och rustika möbler. Här finns till och med både lampor och stickkontakter, så att man kan ladda sin mobiltelefon, och wifi-signalen når faktiskt ända till tältet. Men det tåls att säga att det skulle vara en skam att lägga sig och sova med telefonen klistrad mot kinden i dessa fantastiska naturomgivningar.
 
 
 
 
Vi anlände om eftermiddagen dagen innan och hade själva packat med oss lite mat för att tillaga detta i områdets kök. Vi skulle också kunnat ha kört in till centrum i Tarifa, som bara ligger några få kilometer härifrån. Men jag är riktigt glad att vi valde göra-det-själv-lösningen, för köket som finns är riktigt trevligt. Det lilla kökshuset, som är byggt i trä, delas mellan de tre jurtorna som finns här, och allting är både fint och rent, och rustikt. Jag häller upp ett glas vin till mig själv medan min man fixar med kastruller och pannor vid gasolhällen och vips så har kan skapat en läcker måltid med vegetariska ”köttbullar” i matiga pannkakor med en sallad till. Medan vi äter vår festmåltid på det tillhörande området framför det lilla kökshuset får vi oväntat sällskap. Över häcken intill ser vi ett par långa öron tillhörande en mycket nyfiken åsna. Det är familjens åsna, Pepe heter den, som tittar förbi, kanske för att hälsa oss välkomna – och säkert även för att se om det bjuds på en liten matbit. Middagen får vänta ett ögonblick när vi hälsar på Pepe. Efterrätten väljer vi att äta i centrala Tarifa. Jurtorna ligger i slutet av en liten grusväg som leder direkt in till centrum och efter bara några minuter på den något obekväma vägen kör vi upp bredvid Tarifas borg, där det bekvämt nog ligger en parkeringsplats. Tarifa öppnar upp sig framför oss och lockar med härliga dofter, gatumusikanter och exotisk stämning. Vi vandrar runt lite och befinner oss plötsligt mitt bland mysiga gränder med mycket liv och rörelse, och vi har svårt att bestämma oss för vilken glassbar som vi ska välja för vår efterrätt. Tillslut väljer vi en och slår oss nöjda ned på en bänk medan vi njuter av både glassen och stämningen.

Jurtor, ekologi och 0-km-princip

Paret som har Yurts Tarifa heter Saira och Denny. Denny är snickare och kommer ursprungligen från Tyskland. Hans fru Saira kommer från England och har en förkärlek till gastronomi och ekologi. Själva bor de i huvudbyggnaden och förutom de tre jurtorna som finns på området driver de även en vegetarisk restaurang som heter ”Chillimosa” i centrala Tarifa. Frukt och grönt odlar de själva i sin trädgård och väljer man att beställa mat under sin vistelse i jurtorna kan man vara säker på att i alla fall en del av ingredienserna inhandlats inom 0-km-principen.
Vi har beställt frukost-komplett, som Saira kommer med till oss vi matplatsen, där det står små cafébord på väl utvalda små soliga plättar. Medan vi sitter och äter frukost får vi en pratstund med Saira som berättar att hennes föräldrar drivit en primitiv camping här tidigare. Hon berättar även att hon och Denny köpt platsen av dem när de gick i pension för att förvandla det till den fantastiska oas som det är i dag. Vid renoveringen använde de sig av arbetskraft enligt ”work-away”-konceptet, vilket innebär att folk levererar sin arbetskraft i utbyte mot kost och logi. Det är någonting som Saira själv använt sig av när hon rest runt i både Australien och Nya Zeeland, och så har hon arbetat på ekologiska jordbruk för att lära sig mer om det som hon nu praktiserar på sin egen mark.
 

Kor och stridsvagnar

Vi vill naturligtvis se området så vi ger oss iväg till en utkiksplats som ligger en kort promenad från jurtorna. Området är ett gammalt militärområde och vi hittar snabbt det som är känt som ”smugglarrutten”. Namnet kommer av att det här finns många övergivna militärbunkrar, som vi inte kan låta bli att gå på upptäcktsfärd i. Vi går in och ut genom bunkrarnas långa, mörka tunnlar. Det är en häftig upplevelse att gå igenom de kolsvarta schakten för att tillslut komma fram till det som en gång varit stora skottgluggar. Vid en tidpunkt hamnar vi lite ”off road” via några djurstigar och vi kommer upp vid en skränt. Mitt hjärta hoppar till lite när vi kommer upp och jag plötsligt tittar direkt in i mynningen på en sex meter långa kanon tillhörande en jättestor stridsvagn. Runtomkring betar kor som är helt oprovocerade av den brungröna, i dag antika, monstret. Det var alldeles overklig syn. När reptilhjärnan hade bedömt att det trots allt inte var någon fara å färde kunde vi i lugn och ro unna oss en liten vilostund lutade mot stridsvagnen och njuta av utsikten över mot Afrika, en helt fantastisk utsikt från Tarifas kust.
www.yurtstarifa.com, yurtstarifa@hotmail.com, (0034) 626 538 423
 
 
jurta i Tarifa2
 

Ursprungligen var en jurta ett runt tält täckt av skinn eller filtar, som användes som bostad av nomader. Strukturen består av flätade väggdelar av trä eller bambu somt ett ”hjul”, som sitter i toppen av tältet gjort av några böjda, smala träbitar som utgör taket. Jurtor används fortfarande i t ex Marocko, där nomadfamiljerna bygger tält utifrån dessa principer.

Vi står i låg morgonsolen på bron Puente de Poniente i Orihuela och känner doften av nybryggt kaffe från en bar intill. Under oss flyter Río Segura långsamt fram. 20 kyrkklockor upplyser samtidigt stadens 32 000 invånare om att det är dags att börja dagen.
 
Orihuela ligger sydväst om Alicanteprovinsen, ca 30 km öster om Murcia. Staden är omgiven av frodiga jordbruksområden. Här odlas bland annat apelsiner, citroner, bomull, grönsaker, oliver och mandlar. Förutom att vara Alicanteprovinsens kulturella huvudstad kallas Orihuela även för Alicantes skafferi.
 

En vandring i historien

Vi fortsätter över bron till norrsidan av Río Segura, där den gamla, kompakta stadsdelen med kulturskatter ligger på rad.
 
Orihuelas mest besökt turistmål är Santo Domingo. Detta är en kyrka, ett kloster och ett universitet. Det är en stor upplevelse att vandra runt i de vackra och välbevarade byggnaderna byggda i olika stilar från olika tidsepoker. Här känner vi verkligen att historien ”kommer ut ur väggarna”.
 
Catedral del Salvador y Santa María byggdes ovanpå ruinerna av en moské. Kyrkan började byggas på 1200-talet och blev Orihuelas katedral år 1510. Inne i kyrkan finns en barockorgel som används fortfarande i dag.
 
På Plaza de Santiago i staden hittas en annan kyrka, nämligen Iglesia de Santiago Apóstol, och denna har byggdes för att hedra Spaniens skyddshelgon, aposteln Jakob. Enligt sägnen ska Jakobs reliker ligga begravda i Santiago de Compostela, slutmålet för dem som vandrar pilgrimsleden i norra Spanien.
 

Arabiskt bad med flera funktioner

Museo de la Muralla har byggts upp runt den gamla stadsmuren. Här ligger gatorna som de gjorde på morernas tid och många av husen kan också dateras många hundra år tillbaka. Delar av museet ligger under jord med bland annat ett moriskt bad. Här möttes stadens ledare, inte bara för att bli rena utan även för att slappna av, diskutera och förändra världen.
 
Lite längre bort hittas bostaden till Orihuelas stora son, poeten Miguel Hernández (1910-1942). I sina dikter har han gett uttryck för stark sympati med republikanerna under det spanska inbördeskriget, varför Franco såg till att han hamnade i fängelse, där han senare dog av tuberkulos.
Huset är fullt möblerat och ett bra exempel på hur en familj i dessa trakter levde under första halvan av 1900-talet.
 

Armengola – en av medeltidens modigaste kvinnor

Orihuelas skyddsängel Armengola har hedrats med en fin, och brutalt, dekorerad fontän som ligger på Calle Francisco Die. Enligt historien så jobbade Armengola som barnflicka hos den moriska ledaren Benzadón som regerade i Orihuela under första hälften av 1200-talet. Tillsammans med sina allierade planerade Benzadón en massaker för att utplåna alla kristna i området. Barnpigan och hennes familj skulle dock skonas då hon var så omtyckt av den arabiska familjen och speciellt barnen.
 
Armengola hörde dock planerna om massakern och den modiga flickan tog med sig tre spanska soldater, förklädda till kvinnor, in i borgen till den moriska ledaren och tillsammans dödade de både ledaren och hans allierade. Det som säkert var en mycket blodig händelse har återgetts på keramikplattorna på fontänen. Mitt i bilden ser vi ”soldaten” Armengola med svärd i handen och den arabiska ledarens huvud vid sina fötter. Händelsen ska ha ägt rum natten mellan den 16-17 juli. Årtalet däremot är man inte helt säker på men man tror att det aktuella året ska ha varit 1243.
 
Den 16-17 juli varje år hedras nu Armengola, kvinnan som gav staden friheten tillbaka, med en stor fiesta, och varje år får en av stadens unga kvinnor äran att representera Armengola, en titel som hon kan bära med stolthet tills en annan ung kvinna övertar titeln ett år senare.
 
 
 
Orihuela 4
 
 

Fakta:

Orihuela ligger ca 60 km från Alicante och 30 km från Murcia. Staden, som ofta kallas för Alicanteregionens kulturhuvudstad, har ca 32 000 invånare. Río Segura delar staden i två delar och de flesta sevärdheter ligger på norrsidan av floden.
 
 
 

Någon springer med tunga stövlar på övervåningen. Vi hör ett pistolskott, ett skrik, och ytterligare ett skott. En kvinna ramlar nedför trappan bakom oss... hon är död...

Skottdramat äger rum i en saloon i Mini Hollywood, som ligger i Tabernas, ca 35 km norr om Almería. Det är inte första gången som revolvrar dras från bältet i detta område. Redan på 60-talet blev Europas enda ökenlandskap använt som kuliss i olika westernfilmer, som senare kommit att kallas Spagetti Westerns. Mest känd är nog Dollar-trilogin regisserad av italienaren Segio Leone, med Clint Eastwood i huvudrollen; A Fistful of Dollars (1964), For a Few Dollars more (1965) och The Good, the Bad and the Ugly (1966). Totalt producerades det in över 600 så kallade spagettiwesterns mellan 1960 – 1978, och många av dessa spelades in just här.
 
 
 

Europas svar på mellanvästern

Detta område är även känt under namnet Yucca City och användes när den amerikanska filmindustrin letade efter en plats i Europa som påminde om den amerikanska västern. Området används faktiskt fortfarande vid filminspelningar. Bland annat valdes Tabernas när det skulle spelas in en skjutscen i BBC:s science fiction-serie Doctor Who, som hade premiär 2013.
 
Det var även en filminspelning när vi var där nyligen. En ung cowboy skulle komma ridande ut ur ett dammoln i full galopp, hoppa av hästen nästan innan den stannade, varefter han med skräckslagen blick skulle springa in genom en dörr. Scenen togs om, om och om igen, medan ivriga medarbetare med vindmaskiner sprang runt och fick sanden att virvla upp i luften. Dock blev regissören aldrig helt nöjd.
Vi tackar ödet för att skådespelardrömmen aldrig blev verklighet...
 
Många kända skådespelare har satt sina fotavtryck här under sina karriärer. Förutom Clint Eastwood har även bland annat Brigitte Bardot, Anthony Quinn, Claudia Cardinale, Alain Delon, Sean Connery, Raquel Welch, Orson Wells tjänat goda pengar på den spanska ”prärien”.
 

En populär turistattraktion

Efter inspelningen av The Good, the Bad and the Ugly öppnades Mini Hollywood för allmänheten och det blev snabbt en mycket populär turistattraktion. I dag är området uppdelat i tre olika temaparker: Oasys, Fort Bravo och Western Leone.
 
Oasys är det som är det ursprungliga Mini Hollywood, där flera olika filmer spelats in. Här har det byggt upp en autentisk liten stad, så som de såg ut i vilda västern och här hålls det shower flera gånger om dagen – och man riskerar att hamna mitt i ett slagsmål eller skottdrama.
I Fort Bravo hittar vi både en Texas-stad och en mexikansk stad. Här dricks det öl och dansas cancan, och banditerna grips, skjuts eller hängs. Vill du ha ett foto av dig själv som cowboy eller saloonflicka så kan det också låta sig göras. Under de senaste åren har det byggt en badbassäng som är mycket populär under varma sommardagar. Det är också möjligt att hyra delar av området om du drömmer om t ex ett västernbröllop eller om du vill fira din födelsedag i dessa spännande omgivningar.
 
Western Leone byggdes från början för filmen One Upon a Time in the West (1968) med Henry Fonda och Charlies Bronson. Denna del täcker ett område med bland annat ett ”äkta” indianläger och wigwams.
 
Många filminspelningar görs även i ökenlandskapet vid foten av Sierra Alhamilla, i utkanten av Tabernas. Den säregna naturen här kan upplevas med antingen terrängfordon eller till häst. Själva väljer vi hästarna och det är en fantastisk upplevelse. När vi sakta skrittar mot solnedgången är vi nästan säkra på att vi kan höra Johnny Cash sjunga ”Riders in The Sky” i fjärran...
 

Fakta:

Mini Hollywood ligger utanför Tabernas, ca 30 minuters körning norr om Almería stad. Detta var från början en western-stad uppbyggd som sceneri för olika cowboy-filmer. Senare har detta, som fortfarande används som filminspelningsplats, öppnats för publik och i dag är området uppdelat i tre temaparker
www.oasysparquetematico.com 

Senaste artiklarna från En Sueco

Sol- och sommartips

Solen både ger liv och dödar. Men en sak är säker; utan sol skulle det inte finnas något liv. Vi har...

Hälsa

Lider du av allergi?

Chloe och Friederich är holistiska behandlare som ser din kropp som en helhet och erkänner att din l...

Hälsa

Veras Veranda: English muffins

Jag älskar English muffins – de passar utmärkt till frukosten med bacon, ost och stekt ägg i. Men de...

Gastronomi

La Ruta del Cares – vildare än så här blir det int…

La Ruta del Cares ligger i Picos de Europa i norra Spanien, och om man inte har besökt dessa vilda b...

Utflykter

Japansk mispel – kommer från Kina och vurmas för i…

Det är bråda dagar hos mispelodlarna hos Cooperativa Estepona när En Suecos journalist talar med koo...

Gastronomi

Fläktande solfjädrar

Fläktande solfjädrar

Använder du solfjäder i sommarvärmen? Är du en av dem som fläktar häftigt med den, kanske du har til...

Tema & Profiler

Hemligheten till att slippa ryggvärk

Här är ett häpnadsväckande fakta: ca 95 procent av det läkande arbetet jag gör hos Centro Sanum hand...

Hälsa

Balneario Aguas de Villaharta

Övernattning
 Precis bredvid Djurlyckoland ligger ett litet lanthotell som heter Balneario Aguas de...

Utflykter

Marias Djurlyckoland i Córdoba

Nästan symboliskt har Jorge, fincans frigående åsna och Marias reskamrat, tagit plats precis vid inf...

Tema & Profiler

Tarifa – mongoliska tält och militärbunkrar

Jag öppnar ögonen och tittar rakt upp i det runda taket där ångböjda trälameller håller tältduken up...

Utflykter

Utflykter

La Ruta del Cares – vildare än så här blir det inte

La Ruta del Cares ligger i Picos de Europa i norra Spanien, och om man inte har besökt dessa vilda berg ännu så måste jag säga att de bjuder på en ena...

Utflykter

Balneario Aguas de Villaharta

Övernattning
 Precis bredvid Djurlyckoland ligger ett litet lanthotell som heter Balneario Aguas de Villaharta. Här övernattar En Suecos utsända efte...

Utflykter

Tarifa – mongoliska tält och militärbunkrar

Jag öppnar ögonen och tittar rakt upp i det runda taket där ångböjda trälameller håller tältduken uppe högt ovanför oss. En mild levantevind har hålli...

Utflykter

Gastronomi

Veras Veranda: English muffins

Jag älskar English muffins – de passar utmärkt till frukosten med bacon, ost och stekt ägg...

Gastronomi

Japansk mispel – kommer från Kina och vurmas för i Sayalonga

Det är bråda dagar hos mispelodlarna hos Cooperativa Estepona när En Suecos journalist tal...

Gastronomi

Restaurangbesök: Las Islas – mat, själ och äkthet i skön sym…

Restaurangen Fairuz ligger ihop med Hotel Las Islas i Torreblanca, Fuengirola. Att ta sig ...

Gastronomi

Veras Veranda - Hemgjord Daim

Jag älskar att göra godis till barnen – för det första för att jag vet vad de får och hur ...

Gastronomi

Sabor a Málaga - Färskfriterade chips och nyrostade nötter

Patatas Artesanas Paco José     Vacker gottebutik  Det är nästan ...

Gastronomi

Sabor a Málaga - Citroner

Exporterar norrut I en ensam industrilokal på landsbygden i Alhaurín de la Torre möter vi...

Gastronomi

Sport

Estrella Damm Andalucía Masters 27 – 30 juni

Fantastiska golfrundor under vilka spänningen och de exalterade känslorna ökar under veckan. Det han...

Golf

Golf i Solen: Så var då vårsäsongen till ända

Årets säsong startade den 14 september och avslutades den 29 april på Santana. I år låg påsken mycke...

Golf

AHN Golf - Juni

AHN har för sina evenemang fått tillgång till en fantastisk klubblokal i Club Nautico, med utsikt öv...

Golf

Tema & Profiler

Fläktande solfjädrar

Fläktande solfjädrar

Använder du solfjäder i sommarvärmen? Är du en av dem som fläktar häftigt med den, kanske du har till vana att vila den i handen eller döljer du ansik...

Tema & Profiler

Marias Djurlyckoland i Córdoba

Nästan symboliskt har Jorge, fincans frigående åsna och Marias reskamrat, tagit plats precis vid infarten när jag anländer. Åsnans öron, som hela tide...

Tema & Profiler

På andra sidan: Kan homosexualitet botas?

Söker du personlig utveckling, vidareutbildning eller ny inspiration så är utbudet av kurser, föredrag och seminarier större än någonsin. Flera nya ku...

Tema & Profiler

Cudeca: Secondhandbutikerna med ett viktigt syfte

Det är fredag och klockan är 09.55. Utanför Cudecas nya butik i Los Boliches, precis bredvid saluhallen, står redan tre personer och väntar på att dör...

Tema & Profiler

Kommunalvalet 26 maj: Partido Popular spänner musklerna

I flera kommuner fick rösterna räknas extra noggrant innan det slutgiltiga valresultatet presenterades. Som väntat blev kommunalvalet en rysare, för i...

Tema & Profiler

Vad går du och tänker på Dr. Alban?

Hans namn är Alban Uzoma Nwapa men alla känner vi honom som Dr. Alban, som i början av 90-talet slog igenom stort med hitlåtar som bland annat ”Hello ...

Tema & Profiler

Systrarna Pilqvist Stenberg: Stella & Diana

I Fuengirola bor två systrar som valt sin egen väg. Dagarna fylls med högstadie- och gymnasiestudier på distans samt dans, sång och skådespel, och mån...

Tema & Profiler

Nikki Beach – 20 år med firande

Nikki Beach, det familjeägda och -drivna internationella varumärket för lyxliv och gästfrihet firar nu 20 år i branschen. Varumärket, vilket är det fö...

Tema & Profiler

Kultur

Så här kommer du igång med att spela på casino i Spanien

Befinner man sig på en turistort i Spanien är det inte alltför svårt att leta sig fram till ett av landets över 20 landbaserade casinon. Det är dock i...

Kultur

Qué Pasó: SWEA-international firade 40 år!

Världens största 40-årsfest gick av stapeln lördagen den 11 maj när SWEA International fyllde 40 år och alla Sweor runtom i världen firade. Drygt 7 00...

Kultur

Art Gaucín

OPEN STUDIOS2019 24 till 26 maj och 31 maj till 2 juni   Konstnärerna i Gaucín öppnar sina ateljéer för allmänheten under den årliga Art Gaucí...

Kultur

El Cid: Spaniens populäraste folkhjälte

Nästan tusen år efter hans död är Rodrigo Díaz de Vivar, mer känd som El Cid, fortfarande Spaniens populäraste folkhjälpte – och en nationalikon. &nb...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com