Grazalema är en av Andalusiens många, vackra naturparker och vi har varit där många gånger, men denna gång hittade vi ett jättefint hotell och var ute på två spännande vandringar som var tämligen hårresande. Och även om man inte vill vandra är detta en fin utflykt, för La Cueva del Gato är verkligen speciellt och kan gott och väl besökas utan vandring.

Hotellet El Molino del Santo är ett sådant som man drömmer om att hitta, så känner man för lyx, fantastisk mat och vild natur så är det bara att ge sig iväg.
 
Hotellet Molino del Santo har länge stått på vår ”att-göra-lista” för dess rykte sträcker sig långt. Så det är med viss förväntning vi ankommer Benaoján – stationsbyn, kom ihåg det – för det är här hotellet ligger. Hotellet har vunnit en del priser som bland annat ”Best Countryside Hotel in Spain”, ”Most Romantic Hotel in Spain” och under de senaste fem åren har det också vunnit priser hos Trip Advisor.
 
Molino del Santo
Ingången till hotellet Molino del Santo.
 
Vi blir inte besvikna. Hotellet ligger i en ombyggd kvarn, som under sin aktiva tid malde både mjöl och oliver till olja, men vars produktion slutade på 1950-talet. Det ligger vid en sidoflod till Guardiaro, som är en av Andalusiens vackraste floder. Ett engelskt par köpte kvarnen 1968 och har sedan dess drivit den som är ett lyxhotell med gourmetmat. Kvarnen har renoverats och byggts ut flera gånger, så i dag är allt både mycket vackert, romantiskt och välskött. Den fina trädgården är fylld med vackra blommor och det fina poolområdet är verkligen lockande. För ett dubbelrum med frukost betalar vi 107 euro och det är det verkligen värt. Se mer på: www.molinodelsanto.com.
 
En kort stund efter att vi anländer hotellet ger vi oss ut på en vandring och egentligen är tanken att vi bara ska vandra 2 km upp till berömda Cueva del Gato, men när vi kommer ned på stigen, som går längs med Guardiaro och järnvägen, och ska svänga vänster ser vi en skylt som visar mot Jimera de Líbar 7,8 km till höger. Denna stig är en del av Gran Senda de Málaga, som jag skrivit om tidigare och som vi inte kan hålla oss ifrån. Så vi svänger höger och börjar gå denna stig. Det är inget konstigt med det men vattnet vi har med oss är bara beräknat för 4-5 km och inte för 15-16 km, som vi tillslut kommer att sluta med, om vi skulle gå hela vägen till Jimera och tillbaka. Men, det tänker vi inte mer på och promenerar vidare i värmen. Stigen går ca 100 m över floden på den östra sidan och längs med floden löper en av Spaniens vackraste tågsträckor – järnvägen från Ronda till Algeciras. Den har jag också skrivit om tidigare. Men nu promenerar vi alltså i detta vackra landskap, som trots järnvägen är helt ostört, för det går bara sex tåg per dygn – tre söderut och tre norrut. Stigen går upp och ned och är riktigt fin – en femstjärnig stig! Vår tanke är att vi SKA nå fram till stationen Jimera de Líbar men efter 8 km ser vi den fortfarande inte och vattnet vi hade med oss har tagit slut, så vi får bege oss ned till stationsbyn för att skaffa mer vatten. Efter 8,5 km når vi stationsbyn, som är ganska lite. Vi frågar första personen vi möter om det finns en butik... ja, den öppnar kl. 18. Nu är kl. 16.30 och vi har 8,5 km tillbaka till hotellet. Förhoppningsfullt frågar vi om det kanske kommer ett tåg snart, för det har tagit oss tre timmar att gå de 8,5 km och tiden börjar bli knapp innan det blir mörkt. Mannen vi talar med kan tågtiderna utantill och kan meddela att det går ett tåg mot Ronda om 15 minuter. Jippi, jublar vi. Och helt rätt, kl. 16.45 kör tåget in på perrongen och efter mindre än 15 minuter är vi tillbaka i Benaoján. Efter detta äventyr rekommenderar vi verkligen att man anpassar denna vackra vandring så att man når fram till Jimera i tid för att ta tåget tillbaka. Kom ihåg pengar till tåget, vi betalade 4,90 euro för två biljetter.
 
Tillbaka på hotellet går vi direkt ned till baren för att släcka törsten och efter en kort stunds vila njuter vi en härlig måltid i restaurangen, som till och med erbjuder en vegetarisk meny. Ja, de moderna tiderna har nått hela vägen ut på landet i Spanien.
 
Nästa dag är det La Cueva del Gato som gäller. Denna grotta är berömd för dess jätteöppning in till grottkomplexet som kallas Sistema Hundidero-Gato. Detta system är en lång grotta som mäter 4,5 km från söder (Cueva del Gato) till en annan öppning ca 3 km norr om Montejaque. Detta är inte en utflykt man bara kan ge sig ut på utan förberedelse. Man måste ha ett speciellt tillstånd och vara medlem av en grottforskargrupp (Federación Andaluza Espeleología).
 
Cueva del Gato
Grottans ingång är öppningen till ett helt grottkomplex.
 
Man kan klättra upp till grottans ingång och titta in. Ohhh... jag kan föreställa mig... det är kolsvart där inne, och man måste klättra och klättra över stora stenbumlingar. Men grottöppningen imponerar och även om det är mitt på dagen när vi är här flyger massa fladdermöss ut och in i grottan hela tiden.
 
Efter att ha beundrat grottan vill vi gärna hitta en väg som kan ta oss upp till byn Benaoján, som ligger lite högre upp i landskapet i motsatt riktning mot stationsbyn, som ligger nere vid floden. Men vi kan inte hitta någon vandringsled på Wikiloc, så det kanske inte finns någon. Men plötsligt ser vi en stig uppe till vänster, när man står med ryggen mot grottan, och den ska vi prova. Den ser ut att sluta vid ett staket vid järnvägen, men så ser vi också en lite mindre synlig stig som leder vidare. Denna tar vi och även om vi vet att det klokaste är att vända om, så fortsätter vi. Man får väl blodad tand. Högt upp ser vi några pelare och lite optimistiska tänker vi att det väl bör finnas en stig där uppe. Så vi fortsätter upp för en backe som är så brant att jag blir rädd att vi ska förlora fotfästet. Det är vilt, och det tycker vi om så mycket att våra barn inte skulle klara av att se oss där i skränten i vår ålder. De skulle skälla ut oss! Men det finns ingenting annat att göra än att fortsätta, för det är för brant för att gå nedför. Plötsligt jublar Erik, han har nått fram till en fin stig. Hurra! Och den är belagd och allt. Det visar sig at den också utgör en del av Gran Senda, så vi räddas på mållinjen andra dagen i rad. Nu är det bara en liten sak kvar och det är att hitta ned till pueblon Benaoján genom att gå ned till vänster, och så kommer vi ned till byn där vi promenerar runt och beundrar den. På vägen ned mot stationsbyn hittar vi en stig på höger sida som vi tar. Den går precis ned till hotellet, där vår bil fortfarande står parkerad. Det har varit en härlig vandring.
 
Benaojan
Benaoján i all sin glans.
 
Och nu beger vi oss iväg för att se ingången till La Cueva de la Pileta, som vi besökte för 25 år sedan, och som ligger precis i närheten. Man behöver klättra lite för att komma upp till grottan men väl där uppe kan vi se att ingenting förändrats sedan sist vi var här. Man måste fortfarande ringa till mannen som äger grottan för att få lov att komma in, det har fortfarande inte installerats lampor inne i grottan och grottans öppettider avgörs fortfarande av när ägaren behagar att öppna den. Vi talar med flera amerikaner som rest långväga för att se alla de berömda grottmålningarna i grottan och de har lite svårt att förstå sig på öppettiderna. Ja, vad kan man säga... detta är Spanien och denna berömda nationalklenod är fortfarande privatägd. Lite underligt och komiskt är det. Jag minns besöket i grottan som mycket speciellt, väldigt rysligt och mörkt. Huuu, inte en gång till, tänker jag. Men jag är i alla fall glad att jag varit där inne en gång.
 
Kvar finns så bara att säga att El Molino del Santo håller stängt från november till mars.
 
Azorerna ligger långt ute i Atlanten och ögruppen består av nio öar som ligger spridda i tre grupper: São Miguel och Santa María i öster, Terciera, Faial, Graciosa, Pico och São Jorge i mitten samt Flores och Corvo i väster. Det är 600 km från São Miguel till Flores, så det är inte till att bara ö-hoppa, och flygbiljetter mellan öarna är rätt dyra. Vi kunde därför bara besöka en av de vackra öarna och det blev São Miguel, som är den största av de nio öarna. Det är en fin och mycket frodig ö, och man kan inte ifrågasätta att dessa öar kallas de lycksaliga öarna, för det är massa regn, massa sol och härligt varm.

Den varma Golfströmmen smyger sig runt öarna och ger en behaglig temperatur majoriteten av året. Jag har då aldrig sett någonting så frodigt och grönt – ja, frodigheten överträffar de flesta tropiska djungler. Det är därför en paradisisk plats att besöka med massa vacker natur och rikligt med spännande vandringsleder.
 
São Miguel är ca 80 km lång och bara 8 km bred där den är som smalast och på vardera sidan ligger en jättestor krater som vittnar om öns vulkaniska ursprung. Då ön är enormt frodigt har jordbruk alltid varit huvudintäktskällan men i dag spelar turismen en allt mer större roll och turister från när och fjärran besöker ön. Men i slutet av april var det inte på något sätt för mycket människor på ön och vädret var fint, så tidpunkten var väl vald.
 
Öns huvudstad heter Ponta Delgada och man kommer dit med flyg från Lissabon. Resa tar 2 ½-timme, för man ska ca 1 500 km ut i Atlanten. Vi valde att köra till Lissabon för det är krångligt att flyga dit från Málaga då man måste via Madrid.
 
Vi fördelade våra sju övernattningar så att vi hade tre i Ponta Delgada och fyra i Feteiras, där vi bodde i en fin, nyrenoverad kvarn med havsutsikt.
 
Första dagen gick vi runt i Ponta Delgada för att uppleva staden, de fina gatorna och hamnen. Ett besök på turistkontoret försåg oss med information om en mängd vandringsleder, så det var lätt att planera besöket. På São Miguel odlas det mycket ananas och vi ville direkt ut och se dessa plantager, som ligger i förorten Faja de Baixa. Därför vandrade vi dit, först längst med hamnpromenaden österut och senare upp i bergen. Vi hittade ananascentret på huvudgatan, vars trottoar är vackert dekorerad med frukten. Centret är fint och här fick vi veta allt som finns att veta om att odla just ananas. Faktiskt blev ananasen upptäckt av Columbus på ön Guadeloupe år 1493 och därefter har odling av frukten spridit sig till stora delen av tropikerna. Från centret var det 10 minuters promenad till det närmaste plantage, så det var lätt. Där såg vi massa växthus med ananas och vi fick veta att det tar 2 ½ år att odla en frukt. Vi köpte naturligtvis en ananas av den stolta ägaren och fick även lov att smaka på en god ananaskaka.
 
När vi kom tillbaka till vårt härliga hotell AC-Armazéns Cogumbreiro mitt i Ponta Delgada hade vi gått 18 km, men på grund av tidsskillnaden på två timmar var dagen ännu inte slut. Vi upplevde att dagen var mycket lång, ja, det var som om vi landat i en tidsficka där tiden stod still. Ett mycket speciellt fenomen. Nåväl. Hotellet som vi bodde på är en ombyggd lagerbyggnad med nio fina rum. Vi var mycket nöjda, och i det lilla caféet i allrummet serverade de härligt frukost och stadens absolut bästa kakor.
 
De följande två dagarna utforskade vi öns östra del och vi började med att vandra runt Lagoa (sjö) das Furnas, som ligger vid staden Furnas. Furnas ligger i botten av en jättestor krater med branta sidor hela vägen runt – vi har aldrig sett en stad som ligger så. Vi letade runt ett litet tag i staden för att hitta sjön, som ligger ca 2 km från centrum.
 
Vandringen runt sjön är ca 6 km lång och den är mycket vacker. I den ena änden kan man se svavelkällor som bubblar och sjuder och i själva sjön bubblar och sjuder det också. Vi funderade över om det även fanns svavelkällor i sjön men det visade sig vara karpar som parade sig. Stora karpar vältrade runt två och två i vattnet samtidigt som de slog med stjärtfenorna så att vattnet ”kokade” – ja, det gick vilt till i Lagoa das Furnas, och denna uppenbara sexorgie lockade till sig en hel del nyfikna. Längs med sjön såg vi massvis med vackra blommor och i den ena änden kunde man se en mystisk ruin efter en kyrka. På vägen runt mötte vi också en staty av ett sjöodjur, som Loch Ness, som sägs bo i sjön, och så såg vi också världens högsta araucaria träd. Denna rundtur är ett måste.
 
En annan sevärdhet i östra delen är Ribeira dos Caldeiroes mellan städerna Achada och Nordeste på norra kusten. Det handlar om en vacker dal med tre vattenkvarnar och två vattenfall. Det är oerhört frodigt i denna vilda dal och de tre vattenkvarnarna står där intakta, trots att de är från 1500-talet. Den ena av dem malde faktiskt mjöl, så man kunde beundra tekniken. Kvinnan som passade kvarnarna sålde kakor som hon själv bakat och dem ska man unna sig att smaka. Kakan var himmelsk – ett härligt mästerverk bakat av en mästarbagare. Sådana kakor finns inte på andra ställe, så prova den. I det stora hela rekommenderar vi ett besök här.
 
Den finaste vandringen vi gjorde i den östra delen var turen upp till Lagoa do Fogo. Det handlar om en vandring på 11,5 km med ca 350 höjdmeter. Från den södra motorvägen kör man av mot Agua d´Alto och strax innan staden visar en stor brun skylt vägen mot Lagoa do Fogo. Man kör upp längs vägen till dess man kommer till en stor skylt som visar vandringen. Här parkerar man. De första 2,8 km går det uppåt och det är ganska ansträngande, men när man kommer till ett vattenhus är strapatserna över. Härifrån går man nämligen längs med en levada (bevattningskanal) de nästa 2,5 km och det är helt jämt. Det är som att gå igenom en vacker, grön och vild djungel, och det är verkligen vackert. Vid en tidpunkt kommer man ut i en öppen dal och här är det också vackert. Här lever en stor måskoloni och det måste vara för att det finns tillräckligt med fisk i sjön, som de kan leva av. Efter en liten uppförsbacke är vi framme vid den fina sjön. Efter en vila vid denna vandrar vi tillbaka samma väg som vi kom. Ja, detta är verkligen en fin vandring och den tog oss 4 timmar.
 
Den största sevärdheten på São Miguel är utan tvivel den stora kratern i västra delen, som kallas Sete Cidades (sju städer). I botten av denna jättekrater ligger det tre fina sjöar: Lagoa Azul (den blåa sjön), Lagoa Verde (den gröna sjön) och Lagoa do Santiago. Den finaste utsikten över kratern och sjöarna har man från kraterkanten vid Vista do Rei (kungens utsikt). Det är verkligen en betagande syn att se ned över landskapet härifrån. Dessvärre står här ruinen efter ett jättestort betonghotell. Svart och tråkigt ligger denna döda jättebyggnad och stör landskapet. Vi parkerade där och vandrade de 5 km längs med kraterkanten till nästa utsiktspunkt som ligger där grusvägen slutar. Under vandringen har man en fin utsikt ned över kratern och sjöarna på den ena sidan och havet på den andra. Här får man se att Lagoa Azul faktiskt är blå och att Lagoa Verde är grön. Det är speciella fenomen. Nere i kratern ligger det två mindre kratrar och det hela är både fascinerande och fantastiskt. Efter 10 km vandring körde vi ned i botten, till staden Sete Cidades, som har fått sitt namn efter en myt från medeltiden som handlar om en biskop och sex kardinaler som drog ut i världen (kanske till Azorerna) för att grunda sju städer. Nå, Sete Cidades är dock bara en liten by vid kanten av den blåa sjön. Där finns ett par restauranger och en kyrka. En litet väg som går jämte sjön leder till en tunnel, och den ville vi se. Det handlar om en avloppskanal som byggdes 1937 för att man skulle kunna reglera vattenmängden i sjön så att den inte skulle översvämma Sete Cidades. Man kan vandra hela vägen genom tunneln längs med bevattningskanalen men när jag tittade in var den alldeles mörk och den är megalång, så det var ingenting för oss. I slutet kan man ana lite ljus där tunneln mynnar ut vid staden Mosterios.
 
São Miguel är en fascinerande ö och frodigare än någonting annat vi sett. Det finns 65 endemiska växtarter på ön och ofta ser det mycket exotiskt ut. T ex växer det ormbunkar stora som träd och på en del platser är naturen så främmande att man nästan förväntar sig att stöta på en dinosaurie runt hörnet. Att klimatet är milt bekräftas också av att det odlas te på ön – ja, vi gick förbi flera teodlingar och smakade också på det mycket goda teet som odlas här.
 
Kvar att säga nu är bara att det finns många fler vandringar än dem som jag nämnt här och att även norra kusten är vild och vacker. Det finns en mängd utsiktsplatser (miradouros) och från dem kan man få fantastisk utsikt över den vilda kusten. Jo, São Miguel är värt ett besök och jag kan rekommendera att bo i den fina kvarnen Moinho das Feteiras med utsikt över Atlanten.
 
Man kan se och ladda ned våra vandringar från www.elsebyskov.com
 
Málagas museum för modern konst ligger i Málagas trendigaste stadsdel – Soho, och ligger på kanten av Guadalminafloden, som är helt torr majoriteten av året.
 
Själv tycker jag riktigt mycket om CAC. Detta för att det är ett härligt museum utan förpliktelser och dessutom är inträdet gratis. Om jag har 10 minuter över när jag besöker Málaga så gör jag alltid en avstickare till detta museum. Det finns garanterat alltid någonting som fascinerar och tilltalar mig. Om jag bara har 10 minuter hittar jag snabbt dessa saker. Har jag mer tid till att gå runt så tar jag naturligtvis även en närmare titt på sådant som kanske inte lockar mig vid första ögonkastet.
 
Själva byggnaden är en är en lagerbyggnad på 6 000 kvm, varav 2 400 kvm används till utställningar. Byggnaden är faktiskt imponerande i sig själv och har designats av en av Madrids mest erkända arkitekter, Luís Gutiérrez Soto. Den stora byggnaden är trekantig, har tre våningar och har en funktionalistisk stil med raka linjer och kubiska former.
 
Nästan symboliskt ligger detta museum på Calle Alemania – CAC Málaga är i hög grad inspirerad av den tyska ”Kunsthalle”, som kombinerar privata aktörer med idén om offentlig administration.
 
CAC öppnade i februari 2003 och blev snart ett av de viktigaste museerna för modern konst i Europa. Den permanenta utställningen består av drygt 400 verk som lånats ut till museet i 3-5 år av privata samlare. Denna utställning präglas speciellt av verk från 1950- och 1960-talet, med flera verk av ”popkulturens fader” Andy Warhol samt andra amerikanska konstnärer. Men den permanenta utställningen har också många verk av spanska ”up-and-coming”-konstnärer.
 
Besöket kan passande rundas av med ett besök på museets café/bar ”Óleo”, som serverar god mat med utsikt över floden och Málagas pulserande stadsliv.
 
Praktisk information

Museet ligger på:
C/ Alemania, s/n i centrala Málaga, precis vid tågstationen Málaga-Centro Alameda.
Öppettider: tisdag-söndag kl. 10-20.
Gratis inträde.
För mer information, se: www.cacmalaga.eu

Namedropping
Sedan museets öppnande år 2003 har det, utöver nationella konstnärer, ställts ut verk av prominenta namn som: Paul Mccarthy, Louise Bourgeois, Obey/Shepard Fairey, Mark Ryden, Francisco Leiro, Ai Weiwei, Jeff Koons, Banksy, Kaws, Andy Warhol, Damien Hirst, Marcel Duchamp, D*Face Kimsooja.
Cáceres ligger i Extremadura, ca 470 km från Málaga och detta är en enastående stad vars helt intakta medeltida centrum ligger innanför stadsmuren. Staden togs upp på Unescos världsarvslista 1986, så det är alltså helt officiellt att denna stad är någonting utöver det vanliga. I den gamla stadsdelen ligger palatsen på rad. Ja, denna stad är nästan som ett enda stort monument.
 
Det finns 64 palats eller historiska hus innanför Cáceres stadsmur och alla har de en speciell historia. Det finns alltså så mycket att berätta om staden att det skulle räcka till flera tjocka böcker. Vi har åkt oss till Cáceres för att se härligheterna samt för att dyka ned i den spännande historien.
 
Första gången vi besökte Cáceres var i mitten av 1990-talet, men då blev det bara ett kort besök utan övernattning. Sedan den gången har staden stått på vår ”bucket list” och denna gång vill vi övernatta och gå på en guidad tur, för att se allt som finns att se. Vi har bestämt oss för att bo innanför murarna, på paradoren, som ligger i två av de gamla palatsen, och det blir ett mycket spännande besök, som verkligen kan rekommenderas. Att bo i stadens historiska centrum, i ett ombyggt palats, är någonting alldeles speciellt, så det bör man unna sig.
 
På paradoren får vi en karta över staden, så vi kastar oss oförtröttade ut i att utforska den. Vi börjar med att se stadens museum, som ligger på Plaza las Veletas, bara ett stenkast från paradoren. Museet ligger i det nu ombyggda palatset som den sista moriska kalifen bodde i när staden intogs av de kristna 1229. Nere under byggnaden finns fortfarande en vattenreservoar som araberna byggde, som säkrade dem dricksvatten under belägringar. Det är en mycket speciell plats med fina arabiska valv och hela botten är täckt av vatten. Jag har aldrig sett någonting liknande. Dock är det inte tillåtet att ta foton med blixt här, så det är svårt att visa någon bild från denna unika plats – den måste upplevas!
 
Det finns en alldeles speciell historia kring de kristnas erövring av Cáceres. Araberna hade haft staden sedan 700-talet, så de var väletablerade och hade återuppbyggt staden så att den var näst intill ointaglig. De kristna belägrade staden men araberna vägrade ge upp. Vid en tidpunkt hölls det ett möte mellan de bägge parterna för att se om de kunde komma överens om en lösning, och detta möte ägde rum i kalifens pallats, alltså den byggnad som museet nu ligger i. Med i den kristna delegationen fanns en ståtlig kapten, som kalifens vackra dotter (prinsessan) förälskade sig i. Förälskelsen tycktes vara ömsesidig, för snart träffades de två varje natt på en hemlig plats utanför muren. Det var nämligen så att kalifens palats hade en hemlig gång som ledde ut genom muren, så prinsessan gick genom gången för att möta kaptenen. Nämnas bör också att prinsessans hovdamer naturligtvis kände till hemligheten. Efter ett tag blev förhållandet så hett att prinsessan gav sin älskade nyckeln till den hemliga gångens dörren. Men oj, oj... det skulle hon aldrig ha gjort! Kaptenen grundlurade henne och ledde in de kristna trupperna genom den hemliga gången, in i palatset och därmed också in i staden.
 
Denna händelse ägde rum den 23 april 1229 och då detta datum är helgdagen för San Jorge (St. Göran – han med draken), så är San Jorge stadens skyddshelgon. Historien fortsätter sedan att kalifen, förståeligt nog, blev ursinnig på sin dotter och innan han gav sig in i striden förbannade han henne samt spärrade in henne tillsammans med hennes hovdamer i den gamla gången. Förbannelsen sägs ha lett till att dottern förvandlades till en höna med guldfjädrar och hovdamerna till kycklingar. Detta speciella fenomen är orsaken bakom att staden varje år, på kvällen den 23 april, släpper ut en höna och några kycklingar på stadens gator, och ett pris på 200 euro delas ut till den som lyckas fånga hönan.
I museet kan man se fynd från stadens tusenåriga historia. Ja, historien sträcker sig faktiskt tillbaka så långt som 20 000 år f.Kr. då man i stadens utkant hittat grottor med grottmålningar, vilket visar på att det bott neandertalare där. Allting är mycket intressant och då museet inte har så många föremål är det ganska lätt att överskåda.
 
Då Cáceres är ett stort monument, det finns så mycket att se, är en stadspromenad ett bra sätt att få ett fint intryck av en rik medeltidsstad med många palats. Ett av de finaste palatsen är El Palacio de los Golfines de Abajo, som var en rik adelssläkt. Vill man se palatset kan man göra det med en guidad tur som tar 50 minuter, man får se de privata gemaken, en vacker vapensal och olika historiska dokument. Palatset, som är intressant att se, ägdes förr av den tidigare marquesan, men sedan hennes död har det övergått till en fond.
 
Bredvid palatset ligger katedralen och mitt emot det biskopens palats. Precis i närheten ligger Palacio de Carvajal, som turistkontoret ligger i nu för tiden, och där kan man förövrigt kan se en modell av den medeltida staden samt besöka den vackra trädgården. Ett stenkast bort ligger La Casa de Toledo – Moctezume, och de som kan sin historia vet att Moctezuma var det aztekiska härskaren som kastades ut från sin magnifika stad Tenochtitlán (nu Mexico City) av de spanska trupperna under ledning av Hernán Cortes år 1519. För efterkommande spanska adelssläkter var det mycket prestigefyllt att vara familj med Moctezuma och en av hans efterkommande giftes vid en tidpunkt in i Toledosläkten.
 
Utöver domkyrkan finns det en fin kyrka som är tillägnad San Jorge och bredvid den ligger ett nu nedlagt kloster. Detta har nu tagits över av kommunen och används till undervisning.
 
Nu för tiden är det faktiskt så att nästan hela den gamla stadsdelen är obebodd. Visst bor det turister på hotellen som ligger innanför murarna men annars är det bara i Barrio de San Antonio, det gamla judiska kvarteret, som det bor folk, och så bor det kvar några äldre nunnor i Convento de San Pablo som ligger precis vid museet. Dessa nunnor bakar kakor som man kan köpa, om man känner för det.
 
En annan intressant historia är den om La Casa del Mono, på hörnet av gatan Calle del Mono och Cuesta de Aldana. Historien berättar att det en gång bodde en rik handelsman här tillsammans med sin hustru. Paret kunde inte få barn, hur gärna de än ville, så under en av sina resor köpte mannen en apa så att hustrun skulle få sällskap när han var bortrest. Apan kom att behandlas som en familjemedlem och blev både bortskämd och fet. En dag när mannen var ute och reste knackade en vacker man på dörren och bad om tak över huvudet för natten. Det fick han, och uppenbarligen fick han också mer, för hustrun blev gravid, till hennes och makens stora lycka – för handelsmannen anade ingenting. När barnet föddes blev apan så svartsjuk att den kastade ut det nyfödda barnet genom fönstret, och barnet dog. Sorgen blev naturligtvis stor för hustrun som nästan förlorade förståndet. Maken knöt fast apan under trappan där den sedan satt och skrek tills den dog.
 
I dag finns det små tavlor i staden som berättar om historiska händelser, och när vi kvällstid gick förbi La Casa del Mono stod det en skådespelare där med ett bylte i famnen. Hon skulle föreställa den olyckliga hustrun med spädbarnet. Hon skrek och bankade på dörren, och det hela var mycket gripande.
 
Man kan besöka en del av den gamla stadsmuren, och detta rekommenderas. Inträde kan köpas i El Torre de Bujaco, precis vid huvudingången till det historiska centret vid El Arco de la Estrella. Uppe i tornet kan man läsa en kort historia om staden och uppe på toppen kan man beundra staden och omgivningarna. Efter ett sådant besök kan man promenera lite uppe på muren. Förr kunde man naturligtvis gå hela vägen runt på muren, men nu för tiden är det mesta av muren inbyggt i privata palats.
 
Precis nedanför tornet ligger stadens centrumtorg, Plaza Mayor, och här finns massa barer och restauranger. Här sjuder det av liv, speciellt av turister, för stadens utnämnande som världskulturarv innebär att de kommer besökare från hela världen. Och det kan man förstå, för ett besök i Cáceres får man inte missa.
Nyligen presenterade vi här på En Sueco en lista över de kändaste andalusiska städerna. I dag går vi på upptäcktsfärd i resten av landet och ger er rekommendationer utan att inkludera den regionen som de flesta av våra läsare bor i eller reser till. Spanien är trots allt mycket mer än Andalusien och de många regionerna och områdena i detta enorma land speglas i dess vackra och varierade kultur och natur.
 
 
 
 
 

1) San Sebastián

sansebastian
 
Baskien är mycket speciellt och skiljer sig en del från övriga Spanien. San Sebastián också! Stranden som heter La Concha är, ihop med de två klippformationerna på vardera sidan av stranden och den sköldpaddsformade ön i mitten, en av Spaniens absolut mest fotogena stränder. Men det är inte bara detta mycket vackra område av staden av är fotogent. Det lokala köket ägnar sig minst lika bra för fina foton och samtidigt en fantastisk måltid. Gå på jakt efter de världskända Pintxos i den gamla stadsdelen, så har du kommit långt i att uppleva San Sebastián.

2) Salamanca

salamanca
 
Salamanca kallas av många en Erasmus-stad. Det betyder att stadens vackra katedral, medeltida arkitektur och lämningar efter romarna utgör ramarna för en invasion av unga studerande om kvällarna. Alla är ute efter fest samt att njuta av stadens billiga barer fram till dess att morgonen gryr. Om du vill njuta av denna vackra stad dag- eller kvällstid, eller kanske både och, är upp till dig! Bland de mest sevärda platserna i staden bör följande nämnas: Plaza Mayor, det gamla universitetet, La Catedral Nueva och den romerska bron (Puente Romano). Testa rätten med de fantastiska griskinderna (carrilleras de cerdo) på den lokala och autentiska källarbaren Lígrimo.
 

3) Villajoyosa

villajoyosa
 
Denna lilla stad, 33 km norr om Alicante, är filmisk av flera orsaker. Staden är mest känd för sina fantastiska, pastellfärgade hus, som bäst ses från strandpromenaden. Går man på upptäcktsfärd mellan alla färger hamnar man i en labyrint av krokiga gator och små torg. Det du alltid ser är de spanska far- och mormödrarna, abuelas, som får tiden att gå genom att hålla ett vakande öga på gatulivet från deras altaner. I staden finns även många zigenare, gitanos, men inte dem du känner som ficktjuvar från storstäder. Dessa zigenare är harmlösa. De sitter på gator och torg och spelar flamenco, sjunger och skapar en unik stämning.

4) Valencia

valencia
 
Den valenciska huvudstaden har naturligtvis sin del av historiens vingslag, bland annat den närmast obligatoriska katedralen och stadsmuren, medan Unesco har låtit sin skyddande kärlek falla på den gamla La Lonja, ett drygt 500 år gammalt huvudsäte för handel.
Det är dock det mycket moderna, spektakulära och gigantiska Ciudad de las Artes y de las Ciencias som i dag gör Valencia till någonting alldeles speciellt. Den futuristiska staden, som liknar en rymdstation från Star Trek, har skapats av en levande legend, nämligen arkitekten Santiago Calatrava. Den så kallade staden är lika delar vetenskap som kultur och här finns bland annat vetenskapsmuseum, operahus, planetarium och akvarium, där bara delfinerna har 24 miljoner liter vatten att leka i.
Och ja, det finns fortfarande paella, apelsiner och den kända mandeldrycken Hotchata i Valencia. Vill man se ett annorlunda spanskt i barrio (kvarter) kan en promenad genom stadens kvarter Ruzafa rekommenderas. Här bor hippies, konstnärer, frisinnade (i alla aspekter) och klassiska spanjorer, vilket ger kvarteret en helt unik stämning och gör Ruzafa till en estetisk upplevelse!

5) Segovia

segovia
 
Slott och borgar, speciellt Alcázar de Segovia, som säkert har inspirerat Walt Disney, och en akvedukt som de gamla romarna lämnade efter sig för snart ett par tusen år sedan, samt en gammal stadsmur, är främst det som gör att denna stad hamnar bland de tio spanska städer som man ska se innan man lämnar denna planet, eller bara detta land.
Segovia, som de keltiska ibererna sägs ha kallat Segobriga, ligger i regionen Kastilien och León, på en sluttning mellan floderna Río Eresma och Río Clamores med berget Guadarrama som kuliss.
Unesco inkluderade Segovia på världsarvslistan redan 1985. Det är alltså en stad som vi ska ta speciellt väl hand om så att även kommande generationer kan få nöjet att besöka den. Det bör de även göra med hänsyn till den helstekta spädgrisen (speciell för regionen) mörstekt och uppskuren med en tallrik – den står överst på vår matsedel. Stadens akvedukt är känd i hela världen!

6) Zaragoza

zaragoza
 
Aragoniens största stad, Zaragoza, ligger vid den mäktiga floden Río Ebro. Staden är på bristningspunkten när det kommer till antalet invånare, men även när det kommer till intressanta saker.
Zaragoza sägs ha fått sitt namn efter den romerska kejsaren Cesar Augustus (Caesaraugusta) och över tusen års känd historia och avtryck från flera folkslag, bland annat romare, morer och judar, har satt sin prägel på staden. Där finns en romersk teater och en cirkus som har restaurerats och man kan se palatset Ajjafería och kyrkan i mudéjarstil, som också finns på Unescos lista över världskulturarv.
Naturligtvis framhävs speciellt den gamla stadsdelen, som också präglas av regionens traditioner inom naturligtvis arkitektur men även konst, hantverk samt gastronomi, där trendiga restauranger blandas med gamla, traditionella tapasbarer.

7) Cuenca

cuenca
 
Cuenca är en fröjd för ögat och det är speciellt de hängande husen som berättigar staden en plats på denna lista och även på Unescos världsarvslista. Husen, Las Casas Colgadas, verkar nästan vara fångade i ett fall mellan tid och rum ut över ravinen vari floderna Río Júcar och Río Huécar rinner fram. De, husen alltså, är en del av den gamla stadsdelen, där man kan drömma sig bort på kullerstensgator och mellan hus, som dock inte hänger lika mycket.
Även denna stad har ett fint utbud av historiska byggnader, bland annat en katedral som började byggas på 1200-talet, och som fallet ofta är med kyrkor tog det drygt 300 år innan den stod färdig.
Cuenca ligger mitt emellan Madrid och Valencia, i Kastilien La Mancha, Don Quijotes och väderkvarnarnas hemtrakter, och så är det även hem åt nog Spaniens bästa ost, Queso Manchego.

8) Ávila

avila
 
Har man en gång stått och skådat ut över den imponerande stadsmuren glömmer man aldrig Ávila. La Muralla de Ávila är drygt 2,5 km lång och sträcker sig runt en area på 31 hektar. Dess genomsnittshöjd är 12 meter, den har 88 mycket karaktäristiska halvrunda vakttorn och nio portar, varav Puerta del Alcázar och Puerta de San Vicente är de finaste. Byggandet av stadsmuren började 1090 och fortsatte sedan ända fram till dess att det nuvarande resultatet var färdigt på 1300-talet. I dag när stadsmuren är upplyst om kvällen är den det största fullt belysta monumentet i världen.
Bakom muren ligger den mest charmerande labyrintaktiga gamla stadsdelen samt ett överflöd av renässanspalats och kyrkor, samt en ovanlig katedral från 1700-talet, som tillägnats heliga Teresa, som ju kommer härifrån.
Ávila, som ligger vid foten av bergen Sierra de Gredos har också njutit väl av Unescos uppmärksamhet.

9) La Laguna

la laguna
 
Las Lagunas läge är inte mindre än unikt. Staden ligger mellan Teneriffas huvudstad Santa Cruz och semesterstaden Puerto de la Cruz, med Atlanten framför sig och Spaniens högsta berg, vulkanen Teide, bakom sig.
La Laguna var förr öns huvudstad och ses fortfarande som det intellektuella och historiska centrumet. Och det finns också intellektuella och filosofiska principer i bygget av staden, dess stadsplan, som enligt Unesco gjort den värdig en plats på världsarvslistan.
Utöver läget gör även Teneriffas speciella hus med sina karaktäristiska balkonger och garagerestaurangerna, som fortfarande serverar papas con mojo och exotiska frukter och grönsaker, den nu värdig en plats bland de här speciellt utvalda.
Stadens fullständiga namn är San Cristóbal de la Laguna.

10) Toledo

toledo
 
Drygt 75 kilometer söder om Spaniens huvudstad, Madrid, ligger den makalösa medeltidsstaden Toledo, som utpekades som ett kulturarv av Unesco 1986. Som i många andra spanska städer förtjänar den arabiska borgen, El Alcázar, samt katedralen Catedral Primada, ett besök. Dessutom kan jesuitkyrkan, San Ildefonso, verkligen rekommenderas. Vi rekommenderar att man går in i staden över de gamla romerska broarna Puente de Alcántara samt Puente de San Martín, något som också går igen i många andra spanska städer. Den gamla stadsporten Puerta de Bisagra är också mycket vacker. Kommer man med buss eller från tågstationen kan man med fördel ta någon av stadens rulltrappor, som ger en lätt tillgång till det gamla och historiska centrumet. Från den gamla stadsdelen kan man njuta av en fantastisk utsikt över floden Tajo samt naturen runt omkring. Staden präglas, som så många andra spanska städer, av att dess historia är som ett religiöst lapptäcke. Vår sista rekommendation är därför att man besöker synagogan Santa María La Blanca och moskén Cristo de la luz.

De största

Spaniens största städer, mätt i antal invånare, enligt spanska statistiska centralbyrån, INE är:
1) Madrid: 3 223 334
2) Barcelona: 1 620 343
3) Valencia: 791 413
4) Sevilla: 688 711
5) Zaragoza: 666 880
6) Málaga: 571 026
7) Murcia: 447 182
8) Palma de Mallorca: 378 517
9) Las Palmas de Gran Canaria: 378 517
10) Bilbao: 345 821

Senaste artiklarna från En Sueco

Soul Marbella – Moderna hem med hjärta och sinne

Soul Marbella är mer än nybyggda bostäder, det är ett välplanerat bostadsområde bestående av fem fas...

Bostadsnytt

YOGA, en paketlösning för både kropp och själ. Kun…

Då yogan förenar kropp och själ stärks nervsystemet genom träningen och frigör blockeringar i kroppe...

Hälsa

Vad har spelregleringen som genomfördes i början a…

I och med den nya spellagen den 1 januari förändrades den svenska spelmarknaden. Så här lagom till n...

Tema & Profiler

La Sueca hälsar välkommen till En Sueco december 2…

Det stormar kring Svenska kyrkan i Fuengirola. Kortfattat: 2017 ska Costa del Sols kyrkoherde Mikael...

Tema & Profiler

Sigge Ennart – tar det lite lugnare

Har du hela tiden mobiltelefonen till hands ifall en klient eller annan arbets- eller affärskontakt ...

Tema & Profiler

Lär vi oss någonsin att leva livet?

Alla tre skandinaviska huvudstäder, Stockholm, Oslo och Köpenhamn, får fina placeringar bland Topp 1...

Tema & Profiler

Fullt hus på SWEA Marbellas populära företagsmässa

Utställarnas förväntningar var ringa när de den 21 november vaknade upp till en regnig dag – skulle ...

Tema & Profiler

Tre vise män från Andalusien

Vi känner till historien: När Jesus föddes i stallet i Betlehem ledde en stjärna de tre vise männen ...

Tema & Profiler

Vad går du och tänker på Mikael Jönsson?

Mikael Jönsson har under sina år på Costa del Sol blivit mycket omtyckt, både som privatperson och i...

Tema & Profiler

Veras Veranda - Spröda kanelsnittar

Nu är det äntligen snart jul och om du frågar mig och min familj är detta den bästa tiden på året. J...

Gastronomi

Utflykter

Grazalema kallar

Grazalema är en av Andalusiens många, vackra naturparker och vi har varit där många gånger, men denna gång hittade vi ett jättefint hotell och var ute...

Utflykter

Azorerna – de lycksaliga öarna

Azorerna ligger långt ute i Atlanten och ögruppen består av nio öar som ligger spridda i tre grupper: São Miguel och Santa María i öster, Terciera, Fa...

Utflykter

CAC - Centro de Arte Contemporáneo

Málagas museum för modern konst ligger i Málagas trendigaste stadsdel – Soho, och ligger på kanten av Guadalminafloden, som är helt torr majoriteten a...

Utflykter

Gastronomi

Veras Veranda - Spröda kanelsnittar

Nu är det äntligen snart jul och om du frågar mig och min familj är detta den bästa tiden ...

Gastronomi

Sabor a Málaga - Levantamuertos

Nere vid foten av Mijasberget, i riktning mot Torremolinos, hälsar vi denna månad på i ett...

Gastronomi

Vad har designern Philippe Starck, oliver och Ronda gemensam…

Staden Ronda i södra Andalusien är världskänd för dess vackra utsikt, fascinerande histori...

Gastronomi

Veras Veranda

När man som jag inte alltid tycker om att äta köpta småkakor är det bra med några enkla re...

Gastronomi

Veras Veranda

Nu är det höst och det betyder äppelsäsong! I Sverige hade vi kanske gått ut och pallat äp...

Gastronomi

Kaktusfikon – en nyttig delikatess

Vi sitter i bilen på en smal landsväg i Andalusiens sydvästra hörn. I vägkanten och i dike...

Gastronomi

Sport

Málaga - Idrottshuvudstad 2020

År 2020 blir ett stort år för Málaga stad, som utnämnts till Europeisk idrottshuvudstad, vilket inne...

Sport

AHN Golf: Traveller Cup - 30 oktober

Traveller Cup, en Eclectic tävling över två dagar på Fair Play Golf Benalup spelades i strålande väd...

Golf

VICTOR helt i kris

Jag träffar dem i träningsannexet vid Estadio la Rosaleda, Málaga CF:s 43-åriga cheftränare Victor S...

Sport

Tema & Profiler

Vad har spelregleringen som genomfördes i början av 2019 betytt för svenska casinon online?

I och med den nya spellagen den 1 januari förändrades den svenska spelmarknaden. Så här lagom till nyår så är det alltid intressant att ta en titt i b...

Tema & Profiler

Änglar och hundar – och Judith

I drygt 10 år har hon gjort de små änglarna som finns i guld och silver med pärlor i regnbågens alla färger. Det har blivit åtskilliga donationer till...

Tema & Profiler

Testa ”paketleken” denna jul

Danskarna tycker väldigt mycket om sin ”pakkeleg” eller paketlek på svenska, som är populär att leka på julafton eller vid julmiddagar, då varje perso...

Tema & Profiler

Vad går du och tänker på Mikael Jönsson?

Mikael Jönsson har under sina år på Costa del Sol blivit mycket omtyckt, både som privatperson och i sin yrkesroll som kyrkoherde i Svenska kyrkan Cos...

Tema & Profiler

Tre vise män från Andalusien

Vi känner till historien: När Jesus föddes i stallet i Betlehem ledde en stjärna de tre vise männen till platsen. De hade med sig gåvor i form av guld...

Tema & Profiler

Fullt hus på SWEA Marbellas populära företagsmässa

Utställarnas förväntningar var ringa när de den 21 november vaknade upp till en regnig dag – skulle människor ta sig ut i regnet för att besöka SWEA M...

Tema & Profiler

Lär vi oss någonsin att leva livet?

Alla tre skandinaviska huvudstäder, Stockholm, Oslo och Köpenhamn, får fina placeringar bland Topp 10 av världens bästa städer att bo i en nyligen gjo...

Tema & Profiler

Sigge Ennart – tar det lite lugnare

Har du hela tiden mobiltelefonen till hands ifall en klient eller annan arbets- eller affärskontakt hör av sig? Känner du bekräftelse när du är behövd...

Tema & Profiler

Kultur

En julig dag i Málaga

Det är juletider och Málaga är den perfekta staden att kickstarta julhumöret i. Här är En Suecos guide till hur du kan komma i julstämning på bara en ...

Kultur

The Salon Varietes Theatre - Den engelska teatern på Costa D…

Mina handflator bränner fortfarande efter att jag i helgen såg en föreställning med 60-talets ekon av The Beatles, Elvis och Tom Jones i en konsert på...

Kultur

Det nalkas jul - vilket för många förknippas med kastanjer

Kvällarna är mörka, temperaturen har sjunkit och sommarens heta stranddagar känns långt borta medan julbelysningen lyser upp centrala gator och torg. ...

Kultur

EL GORDO -Det stora, spanska jullotteriet

Började 1812  Loteria de Navidad, även kallat El Gordo, är ett spanskt lotteri med lång historia. Det officiella namnet är Sorteo Extraordinario...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com