”Hur ska jag kunna välja en favoritorkidé?!”, säger Manuel Lucas, chef för orkidariet i Estepona, och han fortsätter: ”Det är som att tvingas välja mellan tusentals vackra ting. Orkidéer är som kvinnor, en fantastisk blandning av intelligens, skönhet, sensualitet, harmoni och delikatess. De kräver din uppmärksamhet och i gengäld ger de dig de vackraste blommorna.”
 
Med sina tre glaskupoler erbjuder orkidariet i Estepona ett perfekt tropiskt klimat för den mycket varierade blomman och detta är som ett levande museum med hela 1 400 olika arter. Totalt växer det drygt 3 600 orkidéer i det 1 000 m2 stora orkidariet, som ligger mitt i Estepona.
 

Det finns mellan 25 000-30 000 kända olika orkidéarter. Detta kan jämföras med att det finns drygt 10 000 olika fågelarter.

 
 
 
 
 
Jag ler lite åt Manuels jämförelse mellan orkidéer och kvinnor när han plötsligt säger: ”Jag kan också bli arg på dem! Om jag tagit hand om och vårdat en orkidé i ett helt år och den inte ger mig en enda blomma, ja då får den kalla handen. Då får den inte längre någon specialvård eller vatten. Och vad tror du händer? Jo, plötsligt går det upp för den att den faktiskt måste göra sig förtjänt av vård, och så börjar den blomma minsann. Dock kan jag nog säga at orkidéerna här nog är lite bortskämda.” Det sista säger Manuel med ett litet flin.
 
När jag frågar Manuel om han har några orkidéer hemma skakar han på huvudet och säger: ”Hemma ägnar jag mig åt studier kring orkidéerna och helt ärligt, hemma har jag inte heller behov av att ta hand om fler orkidéer efter att ha jobbat med det här hela dagen.” Och jo, det kan ju tänkas att det är ett hårt arbete förstås.
 

En populär växt

Under de senaste åren har orkidéer blivit mycket populära och nu för tiden går det att köpa dem i nästan alla matbutiker, där den vanligaste arten är Phalaenopsis. ”Orkidéer från matbutiker är som snabbmat. Det finns många av dem men nästan alla är likadana. Men om matbutiksorkidéer är snabbmat så är orkidariet här som en gourmetmarknaden i vilken du hittar specialiteter från världen alla hörn”, berättar Manuel.
 
Medan vi promenerar längs de små stigarna inne i orkidariet syns det tydligt att orkidéer är mycket vackra men också att det finns väldigt många olika orkidéarter. Och ju mer man tittar desto fler ser man. En del av dem växer på mossa medan andra växer på bark. En del växer uppåt och andra växer så att deras skönhet bara kan ses om man står precis under dem. Därför är orkidariet också fyllt med grenar som sträcker ut sig ovanför besökarna.
 
”Den här är väldigt vacker”, säger Manuel och pekar på en söt orkidé, och så förklarar han att just den sorten lockar till sig flugor. Jag lutar sig fram för att dofta på den men drar mig snabbt tillbaka igen då ”doften” utan tvivel faktiskt påminner om det som flugor lockas mest av. Manuel skrattar till.
 
”Att ta kål på en orkidé är svårt, att hålla den grön är lätt, men att få den att blomma, det är det svåraste”, avslutar Manuel.
Så lämnar jag orkidariet med en ännu större beundran för denna oerhört varierade blomart.
 
 
orkidarium Estepona2


Orkidéer växer vilt i hela världen I Sverige finns det 44 olika orkidéearter i Sverige medan det i Spanien finns över 100 vildväxande orkidearter.

Orkidé-rea i november Den första helgen i november (3 och 4 november 2018) har orkidariet i Estepona orkidé-rea. Detta är den enda gången som man kan köpa relativt sällsynta exemplar i orkidariet, som annars fungerar som ett museum.

 

Allmän information

Ingen säsong är bättre än någon annan när det kommer till att besöka orkidariet i Estepona. Med 3 600 plantor finns det allting många som blommar.
Inträde: 3 euro för vuxna och 1 euro för barn, man betalar vid ingången.
 
Öppettider: måndag – lördag kl. 9.30-14.00 och 15.00-20.00, söndag 9.30-14.00.
Adress: Calle Terraza, 86, 29680 Estepona
Tel. 951 51 70 74
Webb: www.orchidariumestepona.com

 
Glamping är ett sammansatt ord av ”glamour” och ”camping”. Glamping är alltså glamourös camping. Det kan vara camping i speciella tält med fin inredning, en del kan till och med ha egna badrum, eller så kan det vara att övernatta i små fina stugor eller grottor. Roligt är det i alla fall. Vi har hittat ett fint glampingställe här i Málagaprovinsen, närmare bestämt strax norr om Archidona, där vi övernattade i en vackert dekorerad jurta. En jurta är ett runt tält som är täckt av filtar eller djurskinn och som används av nomader, speciellt i Mongoliet. Och norr om Archidona, precis öster om Villanueva de Algaidas, finns det alltså två jurtar uppsatta vid det lilla B&B Casavalledeoro, och nu ska vi ut och glampa samt utforska området mellan Villanueva de Algaidas och det stora vandringsreservatet vid Iznájar.
 
Innan vi tar en jurta i besittning ska vi ut och utforska naturen runt Villanueva de Algaidas, som är en stad som är okänd för oss. Här bor över 4 000 människor och vi har fått veta att de flesta av dem livnär sig på att odla oliver. Det är en mysig stad med en del barer och restauranger samt goda vibbar. Vi parkerar på gatan som leder in till staden och promenerar sedan till centrumtorget. Här finns det en staty av den kända bildhuggaren Miguel Berrocal, som kom härifrån. Och ja, vi ska också ut och vandra, så låt mig slå ett slag för webbsidan och appen Wikiloc.
 
www.wikiloc.com kan man hitta över 7 miljoner vandrings- och cykelleder i hela världen. Det innebär att man, oavsett var i världen man befinner sig, kan hitta härliga vandringar. Vi har därför gått in på denna sida och när vi skrev in Villanueva de Algaidas i sökfältet fick vi upp en massa leder. Vi valde en som verkade passande och den ska vi nu ut på. När man laddar ned leden kommer ett nummer upp. Detta skriver man ned. När man sedan även laddat ned appen (som är gratis) på sin smartphone så öppnar man den och tittar under ”navigate”. Längst ned där finns det ett fält där man kan skriva in numret. Sedan trycker man på ”apply filter”. Nu kan man se leden och så trycker man på ”save”. Nu ligger leden under ”saved trails”. När man sedan står ute och är redo att vandra väljer man den önskade leden och trycker på ”follow route”. Och så är det bara att gå efter strecken. Medan man går följer man med på skärmen för att försäkra sig att man inte går fel. Jag kan inte annat än att gilla denna app samt den tillhörande webbsidan, jag tror helt enkelt att jag har kommit till vandrarhimlen. Testa själv, det är helt fantastiskt.
 
Så, utrustade med vår app ger vi oss ut på en härlig 9 km lång vandring runt Algaidas. Vi börjar på torget och går ned längs Calle Las Flores, som snart övergår i Camino Albayzin. Denna stad med dess omgivningar är helt ny för oss och det visar sig att vi får en spännande vandring. Vi passerar en stor skola och efter en stor industribyggnad svänger vi till vänster. Nu lämnar vi staden och efter att ha gått förbi ett mystiskt ställe med en massa skrot och krimskrams kommer vi ut i en olivlund som visar sig ligga på kanten till ett stup. Vi kan gå ända fram till kanten och se ett lodrätt fall på ca 50 m. Här uppe är det sann idyll och staden ligger nere i en dal på vår vänstra sida. Plötsligt kommer vi till en jättestor tröskplats och det visar sig att det faktiskt var romarna som anlade den. Hallå! Här stod alltså folk och tröskade säd för 2000 år sedan!
 
Vi fortsätter längs med kanten fram tills att vår stig korsar en väg varefter den leder ned genom en olivmark till bron Los Patos, som leder över bäcken Bebedero. Efter bron svänger vi till vänster och fortsätter på en väg som går parallellt med bäcken. Efter 5-6 km kommer vi till stadsdelen Atalaya, som ligger norr om bäcken.
 
Men vad är det vi ser nu? En skylt för en pilgrimsvandring som går från Málaga till Santiago? Det är någonting helt nytt för mig att det finns en sådan vandringsled, och den är också ganska ny. Den heter GR 245 och är fint markerad med det gula musselskalet på blå bakgrund. Det är La Diputación de Málaga som vi kan tacka för detta initiativ. Hurra! Vi mötte också faktiskt en pilgrim, vi frågade honom om övernattningsmöjligheter i byarna och fick veta att det finns härbärgen etablerade på de flesta platser, och i Algaidas var han fyra dagars vandring från Málaga. Åhhhh, det kryper i kroppen!
 
Nu kan vi enkelt följa GR 245 tillbaka till Algaidas centrumtorg. Det fina är att denna vandring tar oss ned i botten av bäcken Bebedera, som har grävt en ravin här. En gammal romersk bro leder över bäcken och det finns dessutom intressanta grottor på de branta ravinsidorna. Här nere finns det en del gamla ermitas, alltså små heliga figurer, som har huggits ut i ravinens sidor av araberna som bodde här under det 9 århundradet. Dessa kan fortfarande besökas, men vi lyckades inte hitta dem. Tråkigt. Men längs vägen ut ur ravinen stötte vi på ruinerna av det gamla klostret Nuestra Señora de la Consolación, vilka ser mycket speciella ut. Vi följer vandringen över ytterligare en bäck och upp i staden, och snart står vi återigen på torget i centrum.
Det har varit en härlig vandring och vi är mer än nöjda med den.
 
Och nu ska vi iväg och hitta vår glampingplats, som ligger strax öster om Villanueva de Algaidas, på Carretera MA 6100, mellan km. 2 och 3. Se karta och få vägbeskrivning på: www.casavalledeoro.com.
 
När vi kommer fram blir vi mycket trevligt välkomnade av det belgiska paret Tatienne och Joost, som har drivit detta B&B med både rum och jurtar under ett par år. Stället ligger mitt i en liten olivlund och allt är verkligen tipp topp. Här läggs det mycket vikt på ekologi och autenticitet och det serveras gott, hembakat bröd och andra olika goda saker till frukost. Tisdagar, torsdagar och lördagar serveras det dessutom en trerätters middag tillagad av värdarna. Middagsmenyn kostar 25 euro per person. Vi kom en torsdag och kunde således njuta av en fin middag vid ett stort bord tillsammans med sju andra övernattande gäster. De flesta var belgare men vi kunde alla tala med varandra på engelska utan problem och allt var supertrevligt.
 
Vår jurta var vacker och smakfullt inredd, dessutom hade den ett privat badrum, bara 20 m bort från jurtan. Utan tvekan glamouröst. Vi fick en skön natts sömn i jurtan och då den var öppen i taket kunde vi se stjärnorna ovanför oss.
Man kan bara boka minst två övernattningar, så det kändes som en härlig och lång glampingsemester. Kom dock ihåg morgonrock och tofflor för den lilla promenaden till toaletten.
 
Dagen efter var det dags att vandra en bit på pilgrimsleden GR 245 från Villanueva de Algaidas stadsdelen Atalaya till Cuevas Bajas. Denna bit av GR 245 går ihop med GR 249 (Gran Senda de Málaga – den 650 km långa vandringsleden runt i kanten av Málagaprovinsen), GR7 (vandringsleden från Tarifa till den franska gränsen) och E 4 (vandringsleden från Tarifa till Grekland – den slutar på Kreta – 10 500 km). Ja ja, vi kommer ju inte få slut på vandringsleder i detta liv, vilket glädjer min vandringssjäl.
 
Vandringen till Cuevas Bajas från Atalaya är bara några korta 8 km med ca 200 höjdmeter, så den klarar vi av under förmiddagen. Leden går upp på en höjd varefter den går ned igen genom fina olivlundar – ja, det finns inget annat än olivträd så långt som ögat når.
 
I Cuevas Bajas åt vi vår matsäck nere vid floden Genil, som ju löper i Sierra Nevada, men det var inte en enda droppe vatten i den när vi var där, vilket var synd.
 
Sedan körde vi ned till den stora dammen över Genil-floden – den som utgör vattenreservoaren Embalse de Iznájar. Vi fortsätter till staden Iznájar, som anlades på ett berg av araberna på 800-talet.
 
Iznájar är en mycket fin stad som har en massa miradorer (utsiktsplatser), just för att den ligger så högt. Vi promenerar runt i staden och ser allt från utsidan: den gamla borgen Castillo Hisn Ashar (stängd), det gamla sädmagasinet (posito, som nu är bibliotek – stängt), den fina kyrkan högst upp (stängd). Dock var turistkontoret i porten upp till borgen öppet så jag gick in och frågade varför allting annat var stängt och varför det inte fanns skyltar med öppettider för de nämnda sevärdheterna. Jo – det stod ju här vid ingången till turistkontoret. Men uppe på själva byggnaderna? Nej, för de blåste bort! Hallå vilken dålig ursäkt! Man kan ju tycka att de bör skaffa metallskyltar och skruva fast dem ordentligt så att de inte försvinner. Damen lät lite generad och tackade för mina goda råd. Socorro, säger jag bara.
 
Nåja, efter Iznájar begav vi oss tillbaka till jurtan där vi vilade lite innan vi gav oss av in till Algaidas för att äta. I Algaidas hittade vi en autentisk bar/restaurang som heter San Isidro, där vi serverades en mycket god ensaladilla rusa samt annan härlig spansk mat för en spottstyver.
Tatienne känner till många restauranger i staden och hon hjälper gärna till med rekommendationer.
 
Och så, uppmuntrade av ännu en härlig utflykt till nya, okända områden i detta vackra land, begav vi oss hemåt med gott humör.
 
Våra vandringar kan ses och laddas ned på:
www.elsebyskov.com under Hikes / Maps and Routes / La Danesa
Det är någonting nytt och spännande på gång i Sotogrande denna sommar – en magisk värld som bara väntar på att utforskas under La Reservas palmer. Stranden på La Reserva är den nya inneplatsen för social tillvaro, sport, rekreation och avkoppling. Platsen är gjord till att passa familjer samt dem som vill njuta av lite privatliv i detta exklusiva hörn av Medelhavet. Med privat inlandsstrand är denna plats den första av sitt slag i Spanien. Detta är en plats där gästerna kan njuta av alla möjliga tjänster och aktiviteter i naturen; en plats för härliga stunder.
 
Detta paradis sträcker sig över 3 100 m2 ren sandstrand där vuxna, familjer och barn kan njuta av livet. Med imponerande 226 syd- och västvända sol-lounger är faciliteterna perfekta för solning och de är tillgängliga för platsens gäster.
 
Utöver inlandsstranden har La Reserva byggt en egen lagun som har en vattenyta på drygt 18 000 m2. Här erbjuds ett stort utbud med vattenaktiviteter som bland annat SUP, singel- och dubbelkajak och vattencyklar. Dessutom finns det en swimmingpool stor som en olympisk bassäng och med det därtill tillhörande utbudet med wellness-behandlingar är detta den perfekta platsen för att mötas med vänner och bara slappna av. I strandbutiken hittas allt som man kan behöva, så skulle man glömma någonting finns det säkert där.

Förstaklassens paddeltennis


Föredrar du att stå kvar med fötterna på marken erbjuder La Reserva Club både tennis och paddel till den fysiska och mentala avslappningen. De specialiserade tränarna står redo för att se till att dina barns sommarlov får högsta kvalitet, och de är också redo för att finputsa dina färdigheter.
 

Köket på stranden

Ytterligare ett argument för att bege sig till stranden på La Reserva är utan tvekan maten! Njut av sommarkvällarna i Sotogrande i lounger och barer eller låt oss står för din fest med en av kockens tema-kvällsmenyer. Hos La Reserva och i strandens kök känns sammanhållningen i alla livets olika element så att ni på bästa möjliga sätt kan dela er passion samt njuta av en härlig stund över en vällagad middag.
Lyssna inte bara på ryktena. Kom och upplev det själv!
Stranden på La Reserva öppnar den 16 juli.
 
Tel. +34 856 560 922 · Email: lareserva.thebeach@sotogrande.com · lareservaclubsotogrande.com
Molvízar är en liten by som ligger gömd i kjolarna av Sierra del Chaparral i Granadaprovinsen, strax norr om Motril. Förr i tiden hade man tur om man hittade till Molvízar men i dag går den nya motorvägen precis söder om byn och det finns till och med en skyltad avfart, så nu blir byn nog mer känd. Molvízar är mysig och har kvar mycket av sin ursprungliga charm, där den ligger med ryggen mot bergskedjan och blickar ut över Medelhavet. Strax utanför byn finns den mycket fina stigen Romarstigen, som är en pärla bland vandringar, och den är ca 10 km lång. Och nu ska vi ut och vandra i Sierra del Chaparrals kjolar och dricka öl i Molvízar.
 
Vi som var unga på 60- och 70-talen kommer kanske ihåg den amerikanska tv-serien High Chaparral, som var en klassisk västernserie. De flesta namn på platser i den nya världen kopierades från immigranternas hemland, så här befinner vi oss i det ursprungliga Sierra del Chaparral, som alltså ligger i Granadaprovinsen. Här finns det varken cowboys eller indianer. Inte heller finns det några romare även om namnet på vår vandringsstig antyder på det. Däremot finns det snälla och trevliga människor, vacker natur och en härlig stig.
 
För att komma till Molvízar kör vi längs motorvägen A7, på den relativt nya delen mellan Almuñécar och Motril, och tar avfart 322. Vi följer skyltarna mot Molvízar och kör in i staden, som har ca 3 000 invånare. Majoriteten av dem som bor här lever av lantbruk, för speciellt många turister finns det inte här. Faktiskt ser vi inte en enda, förutom oss själva. Men i byn bor det ca tio utländska familjer, så lite internationellt inslag är det här i alla fall. Dessutom finns det här nio barer, några butiker och banker samt en jättestor kyrka. Byn har inte någon webbplats, vilket annars är vanligt nuförtiden för även den minsta av byar, så det säger någonting om att styret i byn nog önskar att byn lämnas i fred. Men vill man besöka en by med mycket ursprunglig charm utan krimskrams och annat så är nog Molvízar rätt ställe. Här levs livet i lugn och ro, som alltid. Tråkiga regler som moms och bygglov är man inte så noga med, så här kan man leva som man vill, utan att myndigheterna lägger sig i för mycket. Den närmaste polisen befinner sig i Motril, 30 km bort, och här finns inga brottslingar, så vad mer kan man önska sig?
 
Vår vandring börjar på centrumtorget Plaza de la Constitución. Härifrån går vi upp till Calle Real, förbi PSOE-baren och den jättestora kyrkan, som tyvärr är stängd när vi går förbi. Längre upp går vi förbi det nya museet som har fått plats i en gammal kvarn, som är vackert restaurerad. Museet är bara öppet under festliga helgdagar, får jag veta av några bybor, så något besök där blir det inte denna dag. Men, vi har ju sett många gamla jordbruksredskap genom åren. Vi fortsätter i stället uppåt och efter en sväng promenerar vi på Calle Barrio Alto. Härifrån ser vi ett stort, ofärdigt bygge, som möjligtvis skulle ha varit ett vårdhem. Den ena halvan av byggnaden står färdig och verkar ha någonting att göra med sociala bostäder. Vi följer vägen runt ”vårdhemmet” och nu har vi kommit ut ur byn och nu börjar det gå uppför. Underlaget växlar mellan grus och cement och det går uppför i ca 2,5 km. Vi promenerar i lugn och ro, och njuter av utsikten upp mot bergen och ned mot havet. När vi tittar upp mot Sierra del Chaparral kan vi se bergskedjans högsta punkt La Guindalera, som ligger 1 073 m ö h. Dit upp får vi gå en annan gång för just nu ska vi ju ut på Romarstigen. Förövrigt är det ingen som vet varför stigen kallas som den gör, men namnet är rätt passande, även om det inte är några romare här.
 
Vår vandring är en rundtur på 10,5 km med ca 350 höjdmeter upp och samma ned, så den är lite krävande. Efter ca 3 km jämnar stigen ut sig och vi kommer till en gaffel vid ett grönt hus, här väljer vi den högra stigen. Nu går vi bara rakt fram. Snart kommer vi fram till en fin picknickplats med bord och bänkar därifrån utsikten är riktigt fin. Det har tydligen varit lite EU-bidrag inblandade här, för denna stig har anlagts efter alla konstens regler, och längre fram ser vi också ett EU-märke. Så tack så mycket för det!
 
Ett par hundra meter efter picknickplatsen ser vi en stig som svänger till vänster. Den ska vi ta och för att komma till den måste vi hoppa över ett litet dike. Där stigen börjar finns det en skylt som visar ”Eldning förbjuden”. Denna stig är härlig och snart kommer vi fram till en utsiktsplats (mirador) som är omgärdad av stenar och så växer det ett träd i mitten. Här vilar vi lite samtidigt som vi beundrar utsikten. Vi spejar efter romare eller lämningar efter dem, men ser ingenting alls i den stilen. Nåja, namnet på stigen får förbli ett mysterium. Efter miradoren svänger stigen och leder dramatiskt fram mot en ravin. Här löper det en liten bäck och i skuggan av några stora eukalyptusträd står det några bord och bänkar. Här finns även en liten fontän. Under varma sommarmånader är det sällan vatten här men efter vårens regn kan vi nog förvänta oss att man kan uppleva vatten här längre in på sommaren än andra år. Här slår vi oss ned i den härliga skuggan och äter vår medhavda matsäck, samtidigt som vi lyssnar på porlet från vattnet.
 
Nu ska vi fortsätta lite uppåt men det tar inte lång tid innan vi kommer ut på en härlig, lång jämn stig, som vid ett tillfälle leder in mellan två berg. Stigen fortsätter rakt fram tills den når ett vägskäl. Här kan man välja mellan den lätta stigen till höger och den lite längre stigen med fler höjdmeter till vänster. Då vi ju är pigga pensionärer väljer vi den vänstra stigen, som går lite uppåt, innan den jämnar ut sig. Stigen till höger leder direkt tillbaka till Molvízar i dalen mellan mandelträd, den är också fin och är ca 2-3 km kortare.
 
Den vänstra stigen jämnar snart ut sig och följer bergssidan högt över dalen. Vid ett tillfälle kommer vi ganska långt österut och så kan vi inte längre se Molvízar. I en T-korsning mynnar stigen ut i en grusväg och här ska vi gå till höger. I dalen under oss ser vi en del yurts (mongoliska tält) och vi funderar kring vad de egentligen gör här. Snart går vi förbi huset Peñoncillo de la Gitana, och så vet vi att vi är på rätt väg. Vi följer bara cementvägen som slingrar sig fram innan vi snart ser byn igen och därefter kyrkogården. Här, högt över kyrkogården, väljer vi vägen till höger och snart kommer vi ned, där den lätta stigen kommer ut vid en stor skylt med information om Sierra del Chaparral. Härifrån fortsätter vi förbi kyrkogården och vidare in i byn.
 
Nu tar vi oss till PSOE-baren på Calle Real, för nu ser vi fram emot någonting läskande. PSOE-baren är gammeldags och serverar stora tapas till ölen, så här kan man inte vara annat än nöjd. Och det ska tilläggas att det är ju bra, för det finns varken glass eller kakor i Molvízar.
 
Se och ladda ned våra GPS-spår på: www.elsebyskov.com under Hikes/maps and routes. Vänta tills en länk laddas upp och gå in under ”La Danesa”. Därunder hittar du både vandringen på en karta samt GPS-spåret.
Stort tack till Ann, Carl och Annette.
”Detta är Easy. Det är honom du ska få rida”, berättar Danielle Hardy, som är dagens guide samtidigt som hon pekar på en kastanjefärgad häst, vars rygg jag och mina 160 och några plus centimeter inte ens kan se över. Jag har begett mig till Finca Krimalina för att från hästryggen uppleva en utflykt i området.
Innan min springare sadlas ska den ryktas och jag får en borste i handel. Hästtjejen som finns gömd inuti mig tycker att det är jätteroligt att få lov att vara med vid förberedelserna, och jag förlorar mig i ryktandet en kort stund, medan hästen småsover lite. Från stallet hörs skratt från tjejerna som går där inne och mockar, samtidigt som de berättar hästhistorier.
 
Innan vi beger oss ut ska huvudet tryggas med en ridhjälm. Den hjälm som passar mitt lilla huvud bäst är en Bordeaux-modell med färgglad strass – vilken tur man kan ha.
 
Snart är sadeln på plats och det är dags att komma upp på det enorma djuret. Med knät upp till hakan sätter jag foten i stigbygeln och sitter upp på Easy, som inte låter sig störas i sitt slummer av att jag sätter mig på hans rygg.
 
 
 
 
Men nu är det tid att väcka hästen, för ridturen börjar. Guidade av Daniella lämnar vi fincan bakom oss och beger oss av mot en flodbädd, samtidigt som hon går igenom hur man håller tyglarna rätt och vilka signaler hästen känner till. De är mycket enkla och består bara av ”höger”, ”vänster” och ”stop”. Mer behöver vi inte veta för att njuta av en ridtur ute i naturen.
 
Först korsar vi floden som är helt torr. Det är en lite underlig känsla med det ojämna underlaget under hästskorna men jag litar på att hästen har lika lite lust till att halka som jag har, och jag låter min häst följa hästen framför.
 
Medan vi skrittar längs en grusväg berättar guiden lite om hästarna. Easy, som jag sitter på, är en ”Irish Draught” – Irlands nationalhäst och rasen har egentligen avlats fram för jordbruk. Den är en vallack, dvs. att han är kastrerad. Easy är bra och jag är helt trygg med att låta honom bära mig igenom landskapet, som nu har ändrat karaktär då vi rider på djurstigarna som slingrar sig igenom landsbygden. Plötsligt öppnar landskapet upp sig och vi drar lite i tyglarna för att få hästarna att stanna så att vi kan njuta av den vackra utsikten med bergen på den ena sidan och havet på den andra.
 
Under resten av ridturen tar vi oss upp och ned för backar och krön där man får lov att luta sig både framtåt och bakåt i sadeln för att underlätta för hästen. Det är häftigt att känna hur ”hästkrafterna” verkligen sätter in när det går brant uppför.
 
Snart är vi på väg tillbaka genom den torra blodbädden mot Finca Krimalina. Det har varit en spännande och annorlunda upplevelse och en härligt sätt att uppleva naturen på, och jag kan verkligen rekommendera det.
 
Tillbaka på fincan och på egna ben möter jag skotska Leslie Wright. Det är hon och hennes spanska man som driver Finca Krimalina, som är danskägd. Jag rosar den lugna hästen som nu står och slumrar i sin hage. ”Du ska inte låta dig luras av Easy, han kan hoppa!”, säger Lesley och räknar upp de hopptävlingar i vilka han vunnit första pris. ”Han är en mycket bra häst som känner av ryttarens nivå”, lägger hon till, och jag får än mer respekt för den bruna kämpen med det sömniga intrycket.
 

Vad krävs?
Du behöver inte mycket mer än praktiska kläder – kom ihåg långbyxor eller långa shorts, så att du inte klämmer insidan av låren i stiglädren. Du kan använda vanliga skor men om du har mycket smala vrister är det en bra idé med en tjock och hög strumpa så att vristerna inte skaver mot stigbyglarna.

Vad kostar det?
En timmes ridtur kostar 30 euro och då ingår lån av hjälm. Två timmar kostar 50 euro. Det är även möjligt att ge sig ut på längre ridutflykter med lunch eller middag. Har man inte egen bil är det också möjligt att få hjälp med transport till fincan. Kontakta Lesley Wright för mer information eller för bokning på tel. 664 685 021.

Andra lag
Det finns både småbarns-, barn- och vuxenlag på Finca Krimalina, som även arrangerar workshops om hur man tar hand om och vårdar hästarna. Kontakta fincan för mer information: www.fincakrimalina.com - 664 685 021

Senaste artiklarna från En Sueco

Permanent Makeup

Är du trött på makeup som inte håller hela dagen? Fortsätt då att läsa! Många av mina kunder på kli...

Hälsa

Är utrensning viktigt för kroppen?

Lider du av eksem eller andra hudåkommor? Chloe och Friederich är holistiska behandlare som ser d...

Hälsa

Lider du av hälsoångest?

Är du rädd att du är sjuk? Är du rädd att du lider av cancer, hjärtsjukdom eller skleros?Undersöker...

Hälsa

Autoimmuna sjukdomar

Jag hör allt mer om människor som lider av det som kallas autoimmun sjukdom. Det är också allt fle...

Hälsa

Rafael Serrano – en pionjär inom hållbart bygge

En dröm om en bättre värld och härliga bostäder, skapade med hänsyn till hållbarhet i alla material ...

Tema & Profiler

The View Marbella

Letar du efter någonting alldeles speciellt? En bostad vari du på morgonen kan njuta av utsikten öve...

Tema & Profiler

Veras Veranda - Släta bullar

Jag står inte i köket jättelänge varje gång det ska bakas eller annat, det finns ju mycket mer man o...

Gastronomi

Vad går du och tänker på just nu? - Annika Scharnk…

I denna artikelserie ställer vi varje månad fem korta frågor till en person som har koppling till bå...

Tema & Profiler

James Bond-rutten

Kanske är det någon som kommer ihåg en scen från James Bond filmen ”Levande måltavla” när han åker s...

Utflykter

Kvinnlig konst till förmån för kvinnor i Costa Ric…

Den 9 mars hålls en konstutställning med Yoni Art på Ananda Laie Retreat Center i La Cala. Eventet a...

Tema & Profiler

Utflykter

James Bond-rutten

Kanske är det någon som kommer ihåg en scen från James Bond filmen ”Levande måltavla” när han åker skidor igenom ett klipphål i Val d’Isère. Klipphåle...

Utflykter

Museo Ruso – det ryska museets samlingar

Det är inte mycket till lökkupoler över den gamla tobaksfabriken, som bland annat inrymmer det ryska museet. Mer exakt heter det dock Colección del Mu...

Utflykter

Annorlunda kvällsnöjen i Barcelona

Barcelona är en av Europas härligaste städer. Här finns mycket att upptäcka, både när det kommer till underhållning och kultur. Utöver det fantastiska...

Utflykter

Gastronomi

Veras Veranda - Släta bullar

Jag står inte i köket jättelänge varje gång det ska bakas eller annat, det finns ju mycket...

Gastronomi

Hemlagade churros

Blev du sugen på tapas när vi skrev om denna läckerhet i februarinumret av En Sueco? Då få...

Gastronomi

El Mimbre - med vision om än mer ekologiskt samt hälsobröd

Bröd för alla smaker El Mimbre är familjeföretaget som genom sina direktleveranser till u...

Gastronomi

Framtiden är grön i köket

Den passar utmärkt till fiskgrytan, till youghurt, ost, majonäs. risotto, hamburgare, gin ...

Gastronomi

Veras Veranda - Semlor

Nu är det februari och för min familj samt många andra är det tid för semlor. Ja, jag vet ...

Gastronomi

Sabor a Málaga: Grupo Gallego – ett nav i distributionskedja…

Här i vår artikelserie om Sabor a Málaga besöker vi ofta små odlare och producenter av pro...

Gastronomi

Sport

Super Seleznov

Den nya målvakten i Málaga vill spela i La Liga – medan den 11-åriga sonen passas av säkerhetsvakter...

Sport

Mäster Munir

Avhyst i Numancia – nu VM-målvakt för Marocko och in i den senare tidens historia om ovanligt många ...

Sport

Golf i Solen

Redan februari 2019! Vi märker att golfåret 2019 på härliga Solkusten lockar fler och fler, och fra...

Sport

Tema & Profiler

Rafael Serrano – en pionjär inom hållbart bygge

En dröm om en bättre värld och härliga bostäder, skapade med hänsyn till hållbarhet i alla material Att möta Rafael Serrano är en speciell upplevelse...

Tema & Profiler

The View Marbella

Letar du efter någonting alldeles speciellt? En bostad vari du på morgonen kan njuta av utsikten över Medelhavet och golfdalen i Marbella? Då är The V...

Tema & Profiler

Vad går du och tänker på just nu? - Annika Scharnke

I denna artikelserie ställer vi varje månad fem korta frågor till en person som har koppling till både Sverige och Spanien. Denna månad träffar vi An...

Tema & Profiler

Kvinnlig konst till förmån för kvinnor i Costa Rica

Den 9 mars hålls en konstutställning med Yoni Art på Ananda Laie Retreat Center i La Cala. Eventet arrangeras av konstnär Pia Mattinen, som genom sin ...

Tema & Profiler

Elsparkcyklarna intar Málaga - men befinner sig i ett juridiskt ingenmansland

Det varma vädret, många gågator i staden och turister året runt gör Málaga till en attraktiv stad för företag som hyr ut elsparkcyklar. Varken fågel ...

Tema & Profiler

Sopor – bara dumpa eller sortera? Sortera såklart!

Om man inte är ”zero waster”, som vi skrev om förra månaden, så är det högst troligt att man varje dag producerar avfall av olika slag. Från Sverige ä...

Tema & Profiler

AHN når nya rekord

Ingen kommer längre ihåg de tankar och stora ambitioner som grundarna bakom AHN i Fuengirola/Mijas hade när de i oktober 1968 bildade föreningen och s...

Tema & Profiler

Förstahjälpen och hjärtstartare - vad gör du vid ett hjärtstopp?

Ska man dunka en person som håller på att kvävas i ryggen? Ska man försöka att hitta pulsen innan man ger konstgjord andning? Hur hårt ska man ge hjär...

Tema & Profiler

Kultur

Så här kommer du igång med att spela på casino i Spanien

Befinner man sig på en turistort i Spanien är det inte alltför svårt att leta sig fram till ett av landets över 20 landbaserade casinon. Det är dock i...

Kultur

El Cid: Spaniens populäraste folkhjälte

Nästan tusen år efter hans död är Rodrigo Díaz de Vivar, mer känd som El Cid, fortfarande Spaniens populäraste folkhjälpte – och en nationalikon. &nb...

Kultur

Språkutbyte: Pachange – språkutbyte i Málaga

Jag kan gissa att det är många av oss som i nyårslöfte sagt att vi ska bli bättre på spanska eller engelska? Ett riktigt bra sätt att lära sig språk p...

Kultur

Boktips: Läslust 2019 - Göran Rise släpper serie om advokat …

Han har släppt en bok tidigare, vari han berättade om sina egna yrkesverksamma år, men nu släpper Göran Rise för första gången en roman. Boken, som he...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com