Det är någonting alldeles speciellt med att komma in i ett museum med gamla saker. Doften och känslan av historia från flera sekel får ”ned en på jorden”. Så är det också att besöka Málagas museum för folkkonst, som ligger mitt inne i Málaga centrum.
 
Själva byggnaden är värd ett besök bara den. Mesón de la Victoria, som byggnaden heter, är från 1632. Den köptes av kommunen 1974 då den också genomgick en ordentlig renovering, så att den kunde öppnas som museum 1976. Rummen och fördelningen av dem har bevarats i ursprunglig stil och just den typiska andalusiska stilen bjuder även här på en patio i mitten och en svalgång runt om hela det övre våningsplanet. Det är lätt att få en känsla av svunna tider när man står på pation, där krukorna är fyllda med blommor och där bullret från stadslivet utanför murarna överhuvudtaget inte når in.
 
Precis innanför entrén står en Singer-symaskin. Det kliar i fingrarna till att vrida på det vackra handtaget som får nålen på symaskinen att röra sig upp och ned på träbordet, som vilar på det karaktäristiska gjutjärnsskelettet. Det är verkligen frestande, för tråden sitter där, trädd genom nålsögat. Och trots att denna symaskin säkerligen är närmare 100 år gammal är den nog fortfarande i lika bra skick som den var första gången syddes på den. Bredvid Singer-symaskinen står en imponerande kaffekvarn, till vilken det har behövts två händer till veven för att mala bönorna. Vilken revolution för det hem dit den köpts en gång i tiden.
 
Går man genom pation till museets bakre lokal ses, på den viktigaste platsen i rummet, någonting som mest liknar en stor saftpress. Men detta är nog museets stolthet för det är nämligen en föregångare till brandbilen, i järn, trä och koppar. Under sina glansdagar drogs denna av en häst och hjulen är också sådana som ses på en vanlig hästvagn. Det finns två slanguttag och skylten bredvid berättar att brandvagnen är av parisisk design och att designen vann guld under Världsutställningen i Paris 1978. Den var tydligen föregångaren till moderna brandbilar.
Museet har till avsikt att bevara och restaurera Málagas etnografiska kulturarv från 1800-talet och är därför fyllt med saker och ting som funnits och använts i hemmen i Málaga. Där finns därför redskap och annat från både stadsfolk och lantbrukare, och precis som det berättas om hur fiskaren och bagaren levde och arbetade finns det även en hel sektion med artefakter från de finare borgarfamiljerna.
 
De 19 rummen är fördelade över två våningar och museet utmärker sig genom att alla skyltar och förklaringar finns på både spanska och engelska. Här går det gått och väl att spendera någon timme.
 
Inträde och plats
Pris: 4 euro för vuxna och 2 euro för barn. Gratis inträde på tisdagar kl. 13.00-17.00.
Öppettider: måndag – fredag kl. 10.00-17.00 & lördag kl. 10.00-15.00.
Adress: Plaza Enrique García-Herrera, 1.

Stora upplevelser på liten plats

Vi befinner oss i de inre delarna av Granadaprovinsen, 270 km nordost om Málaga, och framför oss öppnar sig någonting som mest av allt liknar ett enormt skepp som seglar på ett hav av vitkalkade hus...
På avstånd domineras den lilla staden Huéscar helt och hållet av Iglesia de Santa María La Mayor, den enorma kyrkan som ligger på högsta punkten i staden. Kyrkan började byggas år 1501, i gotisk stil, för att senare komma att präglas av både renässansen och barocken. Den blev hårt medfaren under det spanska inbördeskriget men speciellt interiören har nyligen restaurerats och står nu i stark kontrast till många av de intetsägande byggnaderna som finns runt omkring kyrkan, som förövrigt togs upp på Unescos världsarvslista 1973.
Här finns det spår efter bosättningar från så tidigt som neolitisk tid. En av stadens största sevärdheter är grottmålningarna Piedra del Letrero, som upptäcktes 1915 av en präst som var ute och promenerade på en stig. Stigen fick förövrigt senare namnet Camino de las Santas.
Huéscar grundades av kung Ismail I år 1324 och på den tiden låg detta område strategiskt på gränsen mellan den islamska och den kristna delen av Spanien. Staden präglas således av att ha legat i skottlinjen mellan dessa två religioner, bokstavligt talat, och här har både muslimer och kristna lämnat sina spår.

Det spansk-danska kriget 1809 – 1981

År 1809 gick Napoleon till krig mot Spanien och då Danmark stöttade det franska imperiet förklarade även Danmark krig mot landet på den iberiska halvön. Den officiella krigsförklaringen glömdes dock bort till dess att den av en ren tillfällighet upptäcktes i ett historiskt manuskript i Huéscar 172 år senare. År 1981 blev det, under stort pompa och ståt, undertecknat ett fredsavtal mellan stadens borgmästare och den danska ambassadören i Spanien, i just Huéscar. Dock blev inte ett enda skott avfyrat under loppet av det 172 år långa kriget och ingen dog eller skadades. Efter detta har Huéscar kallats Ciudad de la Paz (fredsstaden), just med tanke på detta ”fredliga krig”.

Låt bilen stå

Man bör helt klart utforska denna stad till fots. Det finns en stor, gratis parkeringsplats mitt i centrum av den gamla stadsdelen, parkerar man inte där kan det vara svårt att hitta parkering på annan plats.
Vi börjar på Plaza Mayor vid Ayuntamienton, alltså kommunhuset. På torget utanför ligger en fint dekorerad musikpaviljong som omges av bänkar för dem som vill sitta när lokala talanger uppträder. Men bänkarna här är även populära en vanlig onsdagsförmiddag bland folk som ”bara” vill sitta och prata väder och vind.
Mitt emot ligger Casa de los Penalva. Detta är ett ståtligt hus från mitten av 1900-talet. Faktiskt upptogs denna byggnad på Unescos världsarvslista 1983. Byggnaden är uppdelad i tre nivåer med rum i olika stilar, alltså ett Eldorado för dem som är intresserad av historisk inredning. Casa de los Penalva är dock bara öppet för besökare vid ”speciella tillfällen” eller efter avtal.

Kärt barn har många namn

Förutom Ciudad de la Paz kallas Huéscar även för La Ciudad Señoral, dvs. den underbara staden. Och den är helt underbar. Denna stad omges av vackra, skogsklädda berg samt har en fin utsikt mot floden Río Huéscar. Vintertid kan det hända att det ligger snö på bergstopparna kring staden.
Den största upplevelsen i Huéscar är nog att bara promenera runt på de trånga gatorna mellan gamla hus, småbutiker, vackra fontäner och fina parker. Parque Municipal Rodríguez Penalva, även kallad El Bosque en la Ciudad (skogen i byn) är helt klart värd ett besök.
Huéscar har under de senaste åren satsat mycket på cykelturism. Detta har gjort att det både i och runt om staden finns olika cykelturer med olika distanser samt olika svårighetsgrader. En del av dessa är rundturer medan andra slutar i en grannstad.
Det finns en vacker bok på över 200 sidor som heter Caminos de la Bici por la Comarca de Huéscar. Denna innehåller en mängd information om olika cykelmöjligheter i trakten: karta, distanser, höjdskillnader, svårighetsgrader m.m. Den är med andra ord ett bra hjälpmedel för dem som vill upptäcka Huéscar trampandes på cykel.
 
¡Buena suerte!
 
Det finns riktigt mycket att se samt många bra upplevelser att vänta om man kör österut längs med kusten. Här får du några förslag till vad du kan göra en helg i Almería, som ligger drygt två timmars resväg öster om Málaga. Almería bjuder på ett spännande och mysigt stadsliv samt en fantastisk natur i och med naturparken Cabo de Gata, som är speciellt känd för sin naturliga strand och orörda natur. Utöver det finns här även ett ökenområde som använts som kuliss i över 200 västernfilmer.
 

Hotell

För några år sedan bodde jag i centrala Almería, då jag studerade på stadens universitet, varför jag denna gång vill prova någonting annat och har bokat in min på ett hotell lite utanför staden. Hotel Golf Almerimar är ett femstjärnigt golfhotell ca 30 minuter med bil från Almerías centrum. Det tar exakt två timmar att köra hit från Málagas flygplats, restiden har kortats tack vare att den sista biten av den nya motorvägen öppnade 2015.
 
Det mest iögonfallande med hotellet är de stora rummen. Även hotellets minsta rum är dubbelt så stora som vanliga hotellrum. Marisa Parrón, som är chefsassistent på hotellet, berättar att hotellet faktiskt bara har 115 rum, trots att det är så stort. År 2012 totalrenoverades hotellet då man ville att det skulle spegla den höga standarden som den tillhörande golfbanan har. Och det är inte bara faciliteterna som berörs av denna höga kvalitet. De nätter som jag bodde på detta hotell fanns det en jazzsångerska som stod för underhållningen i foajén samt av och Marisa Parrón berättade för att de av och till även har en tenor som uppträder i den japanska restaurangen.
 
Även om vi befinner oss lite utanför centrum är det överraskande mycket liv i hamnen, som ligger bara en kor promenad ifrån hotellet. Med 1 100 hamnplatser är detta en relativt stor småbåtshamn, som också har ett stort utbud med både restauranger och butiker. Det kan rekommenderas att man provar Almerías ”gratis-tapas-med-dryck”-koncept på en av de många barerna i hamnen.
 

Restaurangen


Första kvällens middag äter jag på hotellets japanska restaurang. Det finns även en vanlig buffé-restaurang men jag känner för att prova den japanska. Jag är skeptisk mot menyn som visar att detta är en riktig sushi-restaurang. Trots det beslutar jag mig för att ge nigirin en chans. Märk min förvåning när tallriken ställs ned framför mig och det inte bara liknar utan även smakar fantastisk god sushi. En äkta japansk öl serveras till och så beställs det lite mer mat, som tillagas i det öppna köket.
 
Det visar sig att den förre hotellchefen var från Japan och det var han som startade sushirestaurangen. Kocken är skolad i Marbella och atmosfären samt kvaliteten motsvarar också det.

Golfen


Jag har inte tid att ge mig ut på en golfrunda men Marisa Parrón visar mig ändå runt på banan som är en 18-hålsbana. Banan är mycket välskött och det syns direkt att det inte är unga träd som kantar fairwayen. Denna bana grundades nämligen redan 1976 och det av ingen mindre än Rob Kirkby och Gary Player. Trots att det inte är havsutsikt från alla hål befinner man sig aldrig mer än 400 meter bort från havet när man spelar på denna bana, som för övrigt är helt platt och en ganska bar gå-bana. Jag blir överraskad över hur mycket mer man får för pengarna rent golf- och hotellmässigt bara man kör en timme längre jämfört om kosan hade styrts mot Marbella.
www.arhoteles.com - 950 49 70 07
 

Almería centrum

El Cable Inglés

Ett varumärke som inte går att undvika är El Cable Inglés. Det är nämligen det första som ses när man kör in i staden från havssidan. Den stora, röda bankonstruktionen sträcker sig lite ut i vattnet vid hamnen. Från början ägdes den av ett brittiskt gruvbolag, därav namnet, och den har använts till att transportera mineraler. Då konstruktionen går ut lite i vattnet kunde tågen lossa varorna direkt ned i lastutrymmena på båtarna.
Denna konstruktion byggdes redan 1902 och är ett strålande exempel på järnarkitektur från början av 1900-talet.
 
Den obligatoriska Alcazaba och det arabiska kvarteret

Almerías Alcazaba ligger bara ett stenkast från huvudgatan och med dess 1 430 meter långa mur är detta Spaniens näst största, efter Alhambra i Granada. Borgen är mycket välbehållen och fontäner samt prunkande växter pryder trädgårdarna som man promenerar igenom på väg upp mot toppen. Denna borg byggdes på 900-talet, precis efter att staden grundades.
 
Längs vägen upp till borgen går man igenom Almerías arabiska kvarter, la Medina. Detta är stadens ursprungliga centrum. Här är vägarna smalare och denna stadsdel omgavs förr i tiden av en mur. På så sätt hade man allt som man behövde i en muslimsk stad – en mur för att avgränsa staden, en borg för att skydda staden mot fiende samt en moské att be i.
 
Baños Árabes Almería

Efter ett besök i Alcazaba och en promenad i det arabiska kvarteret passar det bra med ett besök i områdets autentiska hamam, som ligger precis mellan borgen och huvudgatan. På en liten smal gata hittas detta hamam med tillhörande tetería (tesalong) ovanpå. Konceptet är enkelt. Det finns en stor, varm bassäng, en liten kall bassäng och en turkisk ångbastu. Utöver detta går det att boka massage. Därefter passar det mycket bra att gå upp och njuta av en kopp marockanskt te i den lika autentiska tesalongen, som också säljer mycket goda arabiska bakverk.
Tidsbokning är nödvändigt och allt som behövs tas med är badkläder.
www.almeraya.info - 950 23 10 10
 
Cowboys och indianer
- mini Hollywood för barn och barnsliga själar

Mini Hollywood är verkligen att rekommendera för dem som reser med barn. Här ges dagligen två Vilda Västern-föreställningar som inte ska missas! Kulisstadens cowboys intar torget och ger en actionspäckad föreställning under vilken löst krut flyger år alla håll och så bjuds det på riktiga Hollywood-stunts på hästryggen. Det är en imponerande föreställning som utspelar sig både framför och bland parkens besökare. Det är så imponerande att En Suecos utsända såg föreställningen två gånger.
 
Bakom saloondörrarna till en av barerna hålls det varje dag två cancan-föreställningar, och det ges inte färre än hela tre papegojföreställningar varje dag. I en del av kulisshusen går det också att hitta spännande attiraljer från den tiden som det spelades in Hollywoodfilmer i Almerías öken.
 
En stor del av parken utgörs av en djurpark. Här ses en imponerande mängd olika djur som t ex hyenor, giraffer, tigrar och zebror. Djurparken är en del av parken som det gott och väl går att spendera en hel del tid i.
 
Priser:
Vuxen: 22 euro
Barn: (4-12 år) 12,50 euro
Parken ligger 30 minuters bilfärd från centrala Almería. 
www.oasysparquetematico.com - 950 365 236

Naturlig strand

Almería är välsignat med ett fridlyst naturområde, Cabo de Gata, med en helt naturlig strand. Ned hit till dessa stränder, som ofta ligger omringade av klippor, går det inte att komma med bil. Det är omöjligt att rekommendera en strand framför en annan, då var och en av dem är fina på sina sätt.
 
Mer information

Denna sida, som är på engelska, förklarar staden, sevärdheter och praktisk information på ett mycket bra sätt: www.turismodealmeria.org/en/

Transport

Det går bussar till Almería centrum från Málaga och restiden är ca 3 timmar och 30 minuter.
Med bil tar det ca 2 timmar och 20 minuter från Málaga till centrala Almería.
 

Almerías landmärken


När du rörd dig längs Almerías gator finns det två tecken som du kommer att se på kakel, bänkar och otaliga souvenirer. Det handlar om ”el Indalo”, som är en man med en båge över huvudet. Han kommer från en grottmålning i en grotta i Almeríaprovinsen, som upptäcktes 1868. Utöver det kommer du även att se ”el Sol de Portocarrero” många gånger. Detta är en strålande sol med ett ansikte i mitten, som förutom att den pryder stadens katedral även finns över hela staden som som motiv på halsband hos stadens juvelerare.

Tips!

Almería har bevarat den gamla traditionen då dryck serveras med en gratis tapa.
Ja, och det är inte nog med det. Det gick faktiskt en spårvagn från Granada upp till Sierra Nevada en gång i tiden. Och nu ska vi ut och se vad som finns kvar av denna, varför den byggdes och hur länge den var i bruk. Under denna utflykt tar vi oss hela vägen in till hjärtat av Sierra Nevada och följer spåren, som på vissa sträckor följde den vackra Genil-floden. Nu för tiden har en bit av sträckan gjorts i ordning för vandrare och detta är en garanterat supervacker och spännande utflykt. Så denna ska man inte missa.
 
I början av 1900-talet fick granadaborna nöja sig med att titta upp på Sierra Nevadas snö. Det gick nämligen inte att ta sig dit upp då det inte fanns någon farbar väg dit. Men så uppstod en önskan om att det skulle byggas en järnväg som kunde ta med sig de vandrings- och skidglada byborna upp i bergen. På den tiden hade det nämligen börjat bli populärt att åka skidor, så ”en sådan måste vi ha” tänkte de säkert. Detta lade grunden för ett storstilat projekt: 35 km skulle anläggas; de första 28 km till vanlig spårvagn, de följande 5 km skulle utgöras av en tandhjulsbana, därefter skulle det bli 2 km linbana och den sista biten, ända upp till toppen av Mulhacén, skulle det bli hiss! Ja, det var onekligen stora planer och visionerna var det inget fel på. Men så tog pengarna slut innan man hann slutföra hela projektet. De ingenjörsmässiga utmaningarna var dessutom enorma, för det behövde sprängas tunnlar och byggas broar över stora raviner. Så hela projektet var jättedyrt och komplicerat. Dessutom var varken tandhjulsbana, linbana eller bergståg vardagsmat i början av 1900-talet, så man hade utan tvekan tagit sig vatten över huvudet.
 
Detta förhindrade dock inte att en del av sträckan faktiskt byggdes och den var till och med i drift åren 1925-1974, alltså i nästan hela 50 år. Den första sträckan, från Granada till Canales, invigdes i februari 1915. Fem månader senare invigdes nästa sträcka, fram till Güéjar Sierra, på 1 500 meters höjd. För att nå så långt hade man nu passerat 14 tunnlar och 21 broar. År 1928 nådde banan fram till Maitena.
 
Men på grund av de enorma summorna som det kostade att lägga detta blev banan aldrig lönsam och arbetarna strejkade då de inte fick någon lön. År 1931 tvingades den spanska staten ta över banan och så kom driften återigen igång, men banan blev trots det aldrig lönsam.
 
År 1947 invigdes den sista sträckan av banan, från Maitena till Barranco de San Juan, men längre än så kom den aldrig. Men som tidigare sagts, banan var i drift i nästan 50 år och under denna tid var den mycket uppskattad av granadaborna, som därmed kunde uppleva en vacker och hårresande tur in i bergen och den vilda naturen i ett mycket lugnt tempo – 10 km i timmen.
 
1973 fattades beslutet att den stora vattenreservoaren, Embalse de Canales, skulle byggas. Detta blev slutet för banan då reservoaren innebar att 5 km av spåren skulle komma att översvämmas. Så banan lades ned och drömmen om en spårvagn in i Sierra Nevada begravdes.
 
Det var då. I dag är vi i alla fall glada att en del av banan finns och den renoverade sträckan, som nuförtiden är förbehållen vandrare, börjar i Güéjar Sierra. Därför kör vi nu in i denna lilla by och parkerar i närheten av Plaza Mayor. På Wikiloc har vi hittat en vandringstur längs med spåren, som börjar just här i Güéjar Sierra. Men innan vi börjar vandra måste vi hitta spåren. Så vi går ned längs huvudgatan i samma riktning som vi kom med bilen och så går vi till Calle Estación, som vi fortsätter ända ned tills den tar slut. Här ser vi en skylt varpå det står Tranvía de la Sierra. Med ryggen mot skylten tar vi den lilla vägen som går ned tillhöger. Den blir mycket snart en stig som slingrar sig nedför en backe, så vi funderar över om det verkligen var här som spårvagnen gick. Det kan ju inte stämma. Men vi fortsätter, och vi kommer allt närmare Genil-floden. Efter ett par kilometer kommer vi fram till en sluss med en bro och precis efter denna börjar den nyrenoverade delen av den gamla spårvagnsbanan. Skyltar berättar om banans historia och rutten är prydlig med slipers och järnskenor.
Sträckan för den renoverade delen är väl vald för här är det oerhört fint att vandra längs floden, omgiven av natur som just denna tid på året är vackert dekorerad i höstfärger.
 
Vid en tidpunkt går vi igenom en tunnel och så finns det ett par broar också, så allting är faktiskt ren idyll kryddad med historia och naturskönhet. Efter ca 1,5 km kommer vi fram till Maitena, som på sin tid var en station längs banan. Stationen ligger där bifloden Maitena rinner ut i Genil. Här har den gamla stationsbyggnaden byggts om så att den i dag är en robust stenkonstruktion som inrymmer en restaurang/bar och denna har en fin terrass där man kan äta. Kort efter restaurangen slutar den renoverade delen av spåret.
 
Den renoverade delen är dessvärre vara ca 1,6 km och den är helt jämn, så den är en fröjd. Men vill man kan man gott och väl vandra vidare, vilket vår Wikiloc-rutt anger. Dock vänder vi tillbaka på grund av olika fotskavanker.
Vi väljer en annan väg tillbaka då vi, där den renoverade sträckan slutar, tar den asfaltsväg som leder upp till Güéjar Sierra och som går upp genom byn till Plaza Mayor. När vi kommer fram har vi gått ca 8 km med 200 höjdmeter och jag måste säga att det var en fin vandring som jag varmt kan rekommendera. Man kan se och ladda ned rutten på www.elsebyskov.com under Hikes, Maps and Routes, La Danesa – Tranvía de Sierra Nevada.
 
På vår tillbakaväg stannar vi vid El Embalse de Canales. Denna reservoar är jättestor och förser Granada med vatten och det är i sin tur Genil som porlande glad förser reservoaren med massor av vatten, som kommer uppe från den snö som föll på topparna redan i oktober.
 
Denna utflykt har gett oss blodad tand och vi har nu lust att utforska fler av byarna som denna tranvía passerade: Lancha de Cenes, Cenes, El Blanqueo, Pinos Genil, Canales, Cañada de Nítar, El Charcón och Barranco de San Juan. Jag känner inte till någon av dessa så jag är mycket glad över att det finns så mycket mer att uppleva här i Granadaprovinsen!
Jag är inte turist på Costa del Sol men trots det lät denna ”turistutflykt” så spännande att det inte var några svårigheter att övertala mig att följa med. ”En gastronomiupplevelse i det autentiska Andalusien” – vad finns det att inte gilla med det?
 

Alfarnatejo ligger drygt 50 km från Málaga. I kommunen bor det drygt 400 människor men i själva lilla byn bor det under 200 personer.

 
 
 
 
 
Det är tidig morgon när jag hämtas upp av den bekväma turistbussen på en i förväg avtalad upphämtningsplats i Fuengirola. Framför mig väntar en alldeles speciell dag. Vi ska nämligen hälsa på några lokala spanska familjer och äta gott. Men först ska det hämtas upp fler personer längs kusten.
När vår turistgrupp är fulltalig styr bussen inåt landet och efter en viss tids körning och en massa höjdmeter parkerar bussen på i byn Colmenar. Det är förhållandevis tidigt men Miguel har sörjt för att byns churrosbar väntar på oss turister, redo med färska churros som friteras precis framför våra ögon. María, som churros-damen heter, svänger rutinerat runt smeten i den stora grytan med het olja, så att det på bara några sekunder finns färdiga läckerheter till oss alla. Naturligtvis serveras det även varm choklad till, som vi kan doppa våra churros i, på äkta spanskt manér. Ett par tyska damer jämför smeten med klenäter, men det har jag svårt att hålla med om. Mätta på churros stuvar vi in oss i bussen igen – vi har flera stopp som väntar.
 
På väg till nästa destination stannar vi vid en olivoljefabrik där vi får provsmaka deras produkter och köpa olja direkt från fabriken, medan det informeras om tillverkningen. Själv köper jag mig en liter olja på glasflaska, för smakproverna smakade fantastiskt.
 
Tillslut kommer vi fram till Miguels hus i Alfarnatejo, som mest liknar ett museum. Innanför dörrarna är det uppdukat med smakprover av fikon, mandlar och likör. Alla produkter är lokala och några av dem kan man dessutom köpa av Miguel, vilket många också gör.
 
Utanför står fyra damer i flamencoprickiga förkläden och ler. Det är dagens kockar och de har utan tvekan stått vid spisen under det mesta av förmiddagen.
 
Allteftersom folk kommer ut från Miguels hus samlas de i grupper efter språk och nationalitet varefter vardera grupp får följa med varsin dam, som visar vägen till sitt hus. Den sista gruppen är den som jag ingår i och framför oss står en förklädesklädd dam kvar. Miguel lägger armen om Mari Trini, som damen heter, och säger: ”Detta är en av mina allra bästa mat-damer. Hon kommer ta väl hand om er.” Så ler han stort och låter oss gå iväg tillsammans med Mari Trini, som leder oss igenom den lilla byn, liksom en gåsamor med sina gässlingar.
 
Hemma hos Mari Trini har det dukats upp vid ett långbord. Det är tydligt att vi inte befinner oss på en restaurang. Runt omkring oss på väggarna hänger det nämligen bilder på familjens favoriter – från de många ramarna på väggarna ler två flickor i fina kjolar och med håret uppsatt åt oss. Vi befinner oss i familjens matrum och efter att ha tittat runt lite sätter vi oss till bords.
Mari Trini dukar fram läcker sallad, en kyckling- och kikärtssoppa och fläskfilé. Bordet dignar under mat och dryck och det känns som om det bara fortsätter att komma in fler och fler fat på bordet. Vi, som är gäster i huset, reser oss upp och hjälper Mari Trini att duka av tallrikarna och de halvtomma faten. Hon står glatt och ler ute i köket och det verkar inte vara någon match alls för en rutinerad husmor att servera en 5-rättersmeny till tolv personer såhär en söndagseftermiddag. Tallrikarna diskas i ett nafs – för hand – under tiden som nästa rätt står och kokar på spisen.
 
Efter maten serveras det kaffe, kaka och frukt, och ihop med det även en hemgjord likör på kvitten (membrillo) och anislilkör (anís). Det smakar himmelskt.
 
När det blir dags att säga tack till vår värdinna är vi så mätta att vi nästan inte kan resa oss upp ur stolarna. Mari Trini följer oss ut till bussen, på vilken vi alla sedan sitter och däser hela vägen tillbaka till kusten.
 

Mer än 20 år med ”gastronomiutflykter” till Alfarnatejo

”Det hela började av en ren tillfällighet”, berättar Miguel Guitérrez, när jag får tillfälle att prata med honom, som själv kommer från Alfarnatejo. Det var för mer än 20 år sedan som en av Miguels vänner, som arbetade som guide, hamnade i knipa då han hade lovat att arrangera en autentisk utflykt åt en grupp amerikaner. Han berättade om sin situation för Miguel, som kom på att visa runt amerikanerna i sin hemby Alfarnatejo samt i sitt eget hus, varefter de avslutade med hemgjorda bocadillos på torget i byn.
”Jag tänkte inte att det var någonting speciellt men när jag en vecka senare träffade min vän var han helt till sig. Det hade uppenbarligen varit en fantastisk upplevelse för turisterna”, berättar Miguel.
I detta föddes tanken om turistutflykter under vilka man besöker spanska hem. Men det kom att gå två år innan idén blev verklighet. Miguel fortsätter skrattande att berätta: ”Tänk dig, jag skulle inte bara övertala damerna om att öppna deras hem, jag skulle också övertala männen!” Det sistnämnda gjorde han på byns bar, där det var lättare att få männen att acceptera idén medan de drack en kall öl.
”Folk från småbyar är ju lite annorlunda. De är oerhört vänliga och låter dörrarna till huset och bilen stå olåsta, då de ju känner allt och alla i byn, så att de skulle ha en grupp främlingar hemma hos sig, främmande folk som inte ens talar deras språk, var en lite galen idé”, säger Miguel och tillägger att dessa damer inte tar språkbarriärerna så allvarligt, och han förklarar: ”För att äta bra behöver man inte förstå varandra, säger de.”
 
Nu för tiden har Miguel 17 damer som lagar vardagsmat till de inbjudna turisterna.
”Några av de damer som var med när vi började med dessa utflykter finns inte längre med oss, men då har i stället några av döttrarna tagit över”, berättar Miguel, som är mycket stolt över damerna som öppnar upp sina hem åt besökarna.
”Det handlar inte om att gå på restaurang. Här äter man hemma i familjens hus, med familjens service i deras helt vanliga hem”, förklarar Miguel som också säger att gästerna får äta och dricka så mycket som de vill och det mesta tillagas av lokala råvaror. Orsaken till det sistnämnda är inte ideologiskt grundad utan det är bara så att kvinnorna handlar det mesta på marknaden i byn.
 
Alla husen ligger inom 10 minuters promenadväg från bussen. Skulle man dock ha svårt att gå blir man bara enkelt placerad i ett av de hus som ligger närmast där bussen parkerar, så att man inte behöver gå så långt.
 
Miguel arrangerar gärna resor för grupper på 20 personer eller fler, men är man färre är det bäst att kontakta en av de researrangörer som Miguel samarbetar med. Det arrangeras utflykter varje söndag och du kan boka utflykten, som heter ”Gastro Experience, Alfarnatejo a taste of Andalucía”, hos de flesta researrangörer på kusten.
 

Mari Trini har lagat mat till turister i 13 år

”Det var min svärmor som brukade göra det och när hon slutade så tog jag över”, berättar Mari Trini, som bara lagar mat åt turister en gång i veckan, då hon även arbetar som butiksbiträde.
”Här i byn förstår folk utmärkt vad det handlar om men andra spanjorer kan nog ha svårt att förstå vad det är jag gör”, skrattar Mari Trini och sträcker på ryggen, och så fortsätter hon: ”Turisterna som kommer hit, in i mitt hem, är alltid glada, och de som kan lite spanska säger ofta att maten de får här är den bästa de fått i Spanien.”
 

Senaste artiklarna från En Sueco

Spanska speltrender VS svenska

Inledning Som många av oss har lagt märke till har online casino marknaden exploderat den sista t...

Juridik & Finans

Sol- och sommartips

Solen både ger liv och dödar. Men en sak är säker; utan sol skulle det inte finnas något liv. Vi har...

Hälsa

Lider du av allergi?

Chloe och Friederich är holistiska behandlare som ser din kropp som en helhet och erkänner att din l...

Hälsa

Veras Veranda: English muffins

Jag älskar English muffins – de passar utmärkt till frukosten med bacon, ost och stekt ägg i. Men de...

Gastronomi

La Ruta del Cares – vildare än så här blir det int…

La Ruta del Cares ligger i Picos de Europa i norra Spanien, och om man inte har besökt dessa vilda b...

Utflykter

Japansk mispel – kommer från Kina och vurmas för i…

Det är bråda dagar hos mispelodlarna hos Cooperativa Estepona när En Suecos journalist talar med koo...

Gastronomi

Fläktande solfjädrar

Fläktande solfjädrar

Använder du solfjäder i sommarvärmen? Är du en av dem som fläktar häftigt med den, kanske du har til...

Tema & Profiler

Hemligheten till att slippa ryggvärk

Här är ett häpnadsväckande fakta: ca 95 procent av det läkande arbetet jag gör hos Centro Sanum hand...

Hälsa

Balneario Aguas de Villaharta

Övernattning
 Precis bredvid Djurlyckoland ligger ett litet lanthotell som heter Balneario Aguas de...

Utflykter

Marias Djurlyckoland i Córdoba

Nästan symboliskt har Jorge, fincans frigående åsna och Marias reskamrat, tagit plats precis vid inf...

Tema & Profiler

Utflykter

La Ruta del Cares – vildare än så här blir det inte

La Ruta del Cares ligger i Picos de Europa i norra Spanien, och om man inte har besökt dessa vilda berg ännu så måste jag säga att de bjuder på en ena...

Utflykter

Balneario Aguas de Villaharta

Övernattning
 Precis bredvid Djurlyckoland ligger ett litet lanthotell som heter Balneario Aguas de Villaharta. Här övernattar En Suecos utsända efte...

Utflykter

Tarifa – mongoliska tält och militärbunkrar

Jag öppnar ögonen och tittar rakt upp i det runda taket där ångböjda trälameller håller tältduken uppe högt ovanför oss. En mild levantevind har hålli...

Utflykter

Gastronomi

Veras Veranda: English muffins

Jag älskar English muffins – de passar utmärkt till frukosten med bacon, ost och stekt ägg...

Gastronomi

Japansk mispel – kommer från Kina och vurmas för i Sayalonga

Det är bråda dagar hos mispelodlarna hos Cooperativa Estepona när En Suecos journalist tal...

Gastronomi

Restaurangbesök: Las Islas – mat, själ och äkthet i skön sym…

Restaurangen Fairuz ligger ihop med Hotel Las Islas i Torreblanca, Fuengirola. Att ta sig ...

Gastronomi

Veras Veranda - Hemgjord Daim

Jag älskar att göra godis till barnen – för det första för att jag vet vad de får och hur ...

Gastronomi

Sabor a Málaga - Färskfriterade chips och nyrostade nötter

Patatas Artesanas Paco José     Vacker gottebutik  Det är nästan ...

Gastronomi

Sabor a Málaga - Citroner

Exporterar norrut I en ensam industrilokal på landsbygden i Alhaurín de la Torre möter vi...

Gastronomi

Sport

Estrella Damm Andalucía Masters 27 – 30 juni

Fantastiska golfrundor under vilka spänningen och de exalterade känslorna ökar under veckan. Det han...

Golf

Golf i Solen: Så var då vårsäsongen till ända

Årets säsong startade den 14 september och avslutades den 29 april på Santana. I år låg påsken mycke...

Golf

AHN Golf - Juni

AHN har för sina evenemang fått tillgång till en fantastisk klubblokal i Club Nautico, med utsikt öv...

Golf

Tema & Profiler

Fläktande solfjädrar

Fläktande solfjädrar

Använder du solfjäder i sommarvärmen? Är du en av dem som fläktar häftigt med den, kanske du har till vana att vila den i handen eller döljer du ansik...

Tema & Profiler

Marias Djurlyckoland i Córdoba

Nästan symboliskt har Jorge, fincans frigående åsna och Marias reskamrat, tagit plats precis vid infarten när jag anländer. Åsnans öron, som hela tide...

Tema & Profiler

På andra sidan: Kan homosexualitet botas?

Söker du personlig utveckling, vidareutbildning eller ny inspiration så är utbudet av kurser, föredrag och seminarier större än någonsin. Flera nya ku...

Tema & Profiler

Cudeca: Secondhandbutikerna med ett viktigt syfte

Det är fredag och klockan är 09.55. Utanför Cudecas nya butik i Los Boliches, precis bredvid saluhallen, står redan tre personer och väntar på att dör...

Tema & Profiler

Kommunalvalet 26 maj: Partido Popular spänner musklerna

I flera kommuner fick rösterna räknas extra noggrant innan det slutgiltiga valresultatet presenterades. Som väntat blev kommunalvalet en rysare, för i...

Tema & Profiler

Vad går du och tänker på Dr. Alban?

Hans namn är Alban Uzoma Nwapa men alla känner vi honom som Dr. Alban, som i början av 90-talet slog igenom stort med hitlåtar som bland annat ”Hello ...

Tema & Profiler

Systrarna Pilqvist Stenberg: Stella & Diana

I Fuengirola bor två systrar som valt sin egen väg. Dagarna fylls med högstadie- och gymnasiestudier på distans samt dans, sång och skådespel, och mån...

Tema & Profiler

Nikki Beach – 20 år med firande

Nikki Beach, det familjeägda och -drivna internationella varumärket för lyxliv och gästfrihet firar nu 20 år i branschen. Varumärket, vilket är det fö...

Tema & Profiler

Kultur

Så här kommer du igång med att spela på casino i Spanien

Befinner man sig på en turistort i Spanien är det inte alltför svårt att leta sig fram till ett av landets över 20 landbaserade casinon. Det är dock i...

Kultur

Qué Pasó: SWEA-international firade 40 år!

Världens största 40-årsfest gick av stapeln lördagen den 11 maj när SWEA International fyllde 40 år och alla Sweor runtom i världen firade. Drygt 7 00...

Kultur

Art Gaucín

OPEN STUDIOS2019 24 till 26 maj och 31 maj till 2 juni   Konstnärerna i Gaucín öppnar sina ateljéer för allmänheten under den årliga Art Gaucí...

Kultur

El Cid: Spaniens populäraste folkhjälte

Nästan tusen år efter hans död är Rodrigo Díaz de Vivar, mer känd som El Cid, fortfarande Spaniens populäraste folkhjälpte – och en nationalikon. &nb...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com