Jag har begett mig till hamnen i Marbella där jag tillsammans med en instruktör från Simply Diving ska bort från turismens stök ett tag – och det är faktiskt möjligt, om man beger sig ut på upptäcktsfärd i havet. Man behöver bara lära sig det först, om man som jag aldrig gjort det tidigare.
 
Därför är den första delen av dagens utflykt inte speciellt spännande; jag skriver under på att jag inte har fel på öronen och lungorna samt att jag kommer att respektera naturen och inte ta någonting från havet med mig tillbaka upp på land. ”Jag har alltid trott att P:t i PADI stod för ’Professional’. Så är det inte. Det står för ’Pappersarbete’”, skrattar Gui, som är dagens guide under ytan på dagens PADI-nybörjarkurs.
 
 
 
 

P.A.D.I. – står för Professional Asssociation of Diving Instructors och är världens kändaste och mest erkända dykarorganisation.

 

Men först en stund i skolbänken

Eftersom jag aldrig dykt tidigare ska vi gå igenom lite instruktioner innan vi kastar oss ut i det roliga. Med ett bildspel visar Gui vad som sker med luften i vår kropp när den utsätts för trycket i vattnet. Han går igenom utrustningen som består av en lufttub med två slangar med munstycken – en till en själv och den andra i fall en dykkamrat får behov av det. Dagens dyk ska gå till 6-7 meters djup, så vi kommer troligtvis inte att dela luft med varandra. Sedan finns det även en tub som fyller och tömmer dykvästen med luft så att man kan flyta upp eller sänka sig ned i vattnet.
 
”När vi är i vattnet kommunicerar vi med händerna”, säger Gui och frågar om jag känner till några dyktecken. Jag sträcker upp tummen i vädret. Det betyder ’Jag vill upp’ och inte ’Jag är ok’, påpekar Gui. Vill man signalera att man är ok gör man i stället en cirkel med tummen och pekfingret samtidigt som de övriga fingrarna hålls raka.
 
Nu har jag fått en massa information och är halvt flytande i ”dykarspråket” och behöver bara få på mig våtdräkten och viktbältet innan vi spatserar de 50 metrarna från ”kontoret” i Marbellas hamn till strandkanten. Lufttuben med tillbehören väger drygt 20 kilo och det är tungt, men Gui tröstar mig med att vi blir viktlösa så snart vi kommer i vattnet.
 

Äntligen i vattnet

Det har varit en kall och blåsig vår så vattnet är bara 16-17 grader när jag är ute och dyker i juni. Våtdräkten, som var varm att gå i uppe på land, gör nu sitt bästa för att hålla kroppstemperaturen på normalnivå när jag står med vatten upp till midjan. Innan vi kan dyka ned under ytan går vi igenom de överenskomna övningarna. Med munstycket i munnen sänker jag ned huvudet i vattnet och sätter mig på knä på havsbotten. Gui signalerar att jag ska ta ur munstycket ur munnen, blåsa ett par bubblor och sedan sätta in munstycket i munnen igen och blåsa hårt i det. Han visar först själv hur man ska göra, varefter jag gör samma sak. Det känns underligt och jag fumlar med det. Det kommer in vatten i masken och tanken om att ta ett andetag under vattnet väcker en gnutta panik i mig. Jag visar tummen upp och sträcker på benen, och så har jag huvudet ovanför vattenytan igen.
 
Gui dyker upp bredvid mig: ”Jag har precis det du behöver”, säger han och sträcker fram sin egna, extra mask till mig där det på baksidan står: ”Keep calm, blow bubbles”. Han visar mig övningen ännu en gång – tar ur munstycket, lipar åt mig, sätter i minstycket igen och blåser i det. Denna gång går det bättre och jag rensar munstycket från vatten med ett blås när jag fått det på plats mellan tänderna.
 

På upptäcktsfärd i djupet

Nu är vi nere i vattnet och Gui visar med tecken att jag ska följa efter honom. Jag sparkar lätt med simfötterna och simmar efter Gui som strax tar mig till ett litet korallrev som är övervuxet med polyper och havsanemoner, kring vilka småfisk simmar. Det är mycket vackert. På väg mot nästa rev passerar vi en havsgurka som ligger på havsbotten. Jag ser att Gui sparkar lugnt med simfötterna och håller armarna intill sig, vilket får mig att notera mina egna rörelser, som minst sagt inte är lika kontrollerade. Jag får ordning på tornadoarmarna – när man lär sig att styra på detta sätt är det också lättare att hålla värmen, och glider vidare mot nästa rev. Här är en del fiskar upp till 20 cm. Bakom dykarmasken är ögonen stora som tefat – jag vill se allt, och jag vänder huvudet åt alla håll för att se det som också är under och bredvid mig.
 
Det är sant att man kommer bort från turismens stök under ytan men stilla är det inte. Luften susar när du andas in och bubblar när du andas ut och det låter faktiskt ganska mycket. Dock sorterar man snabbt bort just det ljudet och det känns snart som om man befinner sig i en helt annan värld där under ytan, långt borta från fritidsbåtar och badgäster, som jag vet befinner sig inom hörselräckhåll om vi var uppe vid ytan.
 
Vi sicksackar fram längs havsbottnen och jag lägger märke till formationerna i de fiskstim med zebrarandiga småfiskar som jag vanligtvis bara ser tvådimensionellt när jag tittar ned från ovan ytan. Här nere i vattnet ser stimmen annorlunda ut och har djup. Från stimmen stirrar hundratals små ögon ganska oimponerat tillbaka på mig.
 
Vi har nu kommit närmare land och plötsligt tecknar Gui att vi ska upp. Till min besvikelse berättar han att dykturen nu är slut. Vad? Det har ju bara gått fem minuter!, tycker jag. Men med en titt på luftmätaren ser jag att vi nog varit nere i vattnet i närmare 25 minuter. Gui är nöjd med min reaktion, som han har sett så många gånger förr.
Det är helt klart inte sista gången som jag beger mig ut på upptäcktsfärd under ytan.
 
 
Den blå och gula kusten? – Nej, vi pratar inte om Sverige. I stället har En Suecos utsända varit i Frankrike och på den Franska rivieran, även känd som den blå kusten, Côte d'Azur i Provence. Temat för resan var mimosavandring och tidigt om våren är delar av den blå kusten helt gulfärgad av de vackra mimosaträden som står i full blom. Nu ska det tilläggas att man inte behöver åka till Frankrike och Côte d'Azur för att njuta av synen av vacker mimosa, för dessa vackra träd med sina söta gula blommor kan man även se i all sin prakt både här på Costa del Sol och på andra platser i Spanien. Platser på Costa del Sol som har relativt stora mimosabestånd är t ex Guadalhorce och området runtomkring Plaza Mayor och Málagas flygplats.
 
Visst kan det dessvärre vara lite besvärligt att resa till Côte d'Azur från Málaga, då det inte går några direktflyg till Nice härifrån. Det finns flera alternativa linjer att välja mellan men lite ironiskt nog var det i detta fall faktiskt billigast att flyga Málaga-Oslo-Nice med Norwegian. Definitivt en omväg! Men via Oslo fick det bli, och vid ankomst i Nice var det dåligt väder. I likhet med Spanien har Frankrike också haft en lång och kall vinter med mycket dåligt väder.
 
Från flygplatsen i Nice gick resan direkt vidare ned till kusten, till den mysiga Medeltidsbyn Bormes-les-Mimosas, som ligger vackert vid en bergssida, ca 6 km från havet. Här besöktes en trädgårdshandel som specialiserat sig på mimosa, där det berättades hur de odlar fram denna exotiska växt. Denna trädgårdshandel har inte färre än hela 180 arter i sitt sortiment och personalen berättade att dessa vackra träd, som växer på så många platser i naturen och nästan tas för givet, faktiskt härstammar från Australien. De föredrar sur jord med en del fuktighet, någonting som har begränsat utbredningen av detta träd då majoriteten av Medelhavskusten består av kalksten, som är alkalisk och ger jorden ett högt pH – alltså motsatsen till sur jord med lågt pH. Detta är också tillfället på Costa del Sol, och förklarar varför man huvudsakligen ser mimosaträd längs kusten, ofta nära floder och områden med mycket vatten, och (nästan) aldrig i bergsområden, som i Spanien många gånger består av just kalksten.
 
Efter incheckning och en utsökt trerätters middag på det vackra och charmerande familjedrivna boutiquehotellet Hostellerie du Cigalou var vägen till sängen kort för de flesta av resans 29 deltagare, som alla såg fram emot morgondagens vandring längs kusten. Och vandringen nästkommande dag infriade alla förväntningar, trots att vädret inte var det bästa. Under vandringen, 10 km, sågs vacker mimosa överallt, samt även barrträd, vackra små byar och en oerhört vacker – och jämfört med Costa del Sol – en nästan orörd kustlinje.
 
Om eftermiddagen var det dags för en liten promenad genom de smala gatorna i Bormes-les-Mimosas, och alla lät sig fascineras över denna mycket vackra by, med den storslagna utsikten ned mot havet samt mot de omkringliggande bergen. Dessutom, trots ett invånarantal under 10 000 människor, har byn flera gourmetrestauranger, så på kvällen blev det middag i egen regi, och det finns minst sagt någonting för varje smak.
 
Den tredje dagen lämnade vi Bormes-les-Mimosas tidigt om morgonen och med buss samt båt längs kusten besöktes Port Grimaud, St. Tropez, St. Maxime och St. Raphael, innan vi till slut kom till Cannes och det fyrstjärniga hotellet Clarion Suites Cannes Croisette, som skulle vara vår bas under fem nätter. Alla byar och platser längs denna resa är oerhört vackra och det är ett sant nöje att besöka dem under våren då det inte är lika många människor som under högsäsong.
Den blå kusten är också oerhört populär bland fransmännen själva och många fransmän firar semester här så ofta de kan.
Port Grimaud är en liten by som består av hus som står på pålar ute i havet, starkt inspirerat av Italiens Venedig, och den är mycket väl underhåller med både fastboende och semesterbostäder som kantar kanalerna. De flesta har båten ”parkerad” precis utanför sitt hus, för här är det mer praktiskt med båt än med bil. St. Tropez känner nog de flesta till och det är en plats som man bör besöka minst en gång i livet. Detta är en av jetsetarnas favoritplatser och oavsett tid på året ligger det alltid en imponerande samling med lyxbåtar i hamnen. Till skillnad mot Puerto Banús har St. Tropez mer stil och klass och vem vet, kanske har man tur och träffar personen som satt St. Tropez på världskartan, nämligen självaste Brigitte Bardot!
 
Under vår fjärde dag här var det dags för vandring igen och efter en bussresa från Cannes till byn
Mandelieu-la-Napoule, ca 45 minuter, gick vi återigen 10 km till foten av alperna, och här var bergstopparna täckta med snö. En mycket vacker syn med kontrasten till de gula mimosorna som växer vilt längs bergssidorna här. Det är inte helt utan anledning som Mandelieu kallas mimosans huvudstad och det ses mimosaträd överallt, hela vägen till den lilla bergsbyn Tanneron, som ligger på toppen av en ås. Här åt vi picknick ute i skogen innan bussen kom och hämtade oss tillbaka till hotellet.
 
Den femte dagen återvände vi till Tanneron, som återigen var utgångspunkt för vår vandring, men denna gång till en annan by, nämligen Pégomas. Men först fick vi se Forcerie Vial, som är en mycket traditionell trädgård som ägs av en familj vars största intresse är mimosa. Här fick vi se hur mimosa kan användas i både matlagning, vin, parfym och andra kosmetiska produkter. Vi fick även smaka på många av produkterna och de allra flesta av oss passade på att också köpa olika mimosaprodukter. Både smaken och doften är fantastisk! Tillbaka i Cannes hade vi tid till lite avslappning innan det var dags för en trerättersmiddag på en lokal restaurang.
 
Resans sjätte dag gick vi först runt i Cannes på egen hand. En del ägnade dagen åt att upptäcka stadens stora shoppinggata medan andra njöt av en utsökt fransk lunch vid havet, på en av de många, fina restaurangerna. Det franska köket är inte världskänt utan anledning och man blir sällan besviken på det som serveras längs Côte d'Azur. Sista halvan av dagen togs det en båttur till en av de små öarna utanför Cannes, närmare bestämt munkön Île Saint-Honorat, där det i dag bor ca 20 munkar, som producerar vin i världsklass, och detta vin levereras till många Michelin-restauranger och hotell. Här får man dessvärre inga smakprover, men det är absolut värt att köpa någon flaska, om inte annat så för att man har varit där vinet tillverkas.
Denna ö är bara 1,5 km lång och 400 m bred, så här råder det ingen risk att man går vilse. Runtomkring ön är det dessutom mycket vackert, så en promenad runt ön är verkligen att rekommendera.
 
Den sjunde och sista heldagen på resan inkluderade ett besök i parfymstaden Grasse, som under många århundraden varit centrum för världens parfymindustri. Här besökte vi en blomfarm som på grund av sin höga kvalitet har levererat rosor och jasmin till bland annat parfymhuset Dior. Själv köpte jag rosmarmelad, och jag måste säga att det är den bästa marmelad jag någonsin smakat!
 
Efter besöket i Grasse och i en av parfymfabrikerna, som också fungerar som ett museum, gick turen vidare till de små vackra byarna Pont-du-Loup och Tourrettes-sur-Loup. I förstnämnda besökte vi en konfektyrbutik som använder blommor och frukt i framställningen av deras många sötsaker. Ett intressant och spännande inslag, också med möjlighet att handla.
 
Om kvällen blev det en gemensam avskedsmiddag i Cannes hamnen och morgonen efter tog bussen oss till Nice, för hemresan.
 
Alla som var med på resan uttryckte att det varit fantastiskt, trots att vädergudarna inte varit på vår sida, och många sa att de skulle kunna tänka sig att göra samma resa nästa år igen. Och vem vet, kanske En Suecos utsända blir en av dem?
En resa till Côte d'Azur kan verkligen rekommenderas!


Resan ”Mimosavandring i södra Frankrike” arrangerades av den norska resebyrån Vitus Reiser, och reseledare var En Suecos utsända, Tom Halvorsen.
För mer information se: www.vitusreiser.no

 
Detta vackra vattenfall ligger i den östra delen av naturparken Sierra de Tejada, Almijara och Alhama. Hit kommer man genom att köra längs Andalusiens vackraste väg, nämligen A-4050, som är den gamla vägen mellan Almuñécar och Granada. Denna del av naturparken är mycket dramatisk och stigen ned till vattenfallet är nog en av de vackraste i dessa trakter.
Följ med på en bedårande vandring på 9 km genom denna vackra natur ned till ett mycket speciellt vattenfall.
 
Innan motorvägen mellan kusten och Granada byggdes var A-4050 (i folkmun kallad La Cabra – geten) huvudvägen mellan Almuñécar och Granada. Det var här som bussen mellan de två städerna körde och här har många passagerare suttit med andan i halsen när chauffören kört runt de dramatiska kurvorna med stup på ibland 400 meter rakt ned på ena sidan. Ja, väg A-4050 är bara den värd en utflykt, speciellt där den slingrar sig fram på bergskanten till Río Verde. Och det är just Río Verde som vi ska besöka denna gång och det är Río Verde som har skapat de förstenade trädstammarnas vattenfall.
 
vattenfall2
 
I Almuñécar hittar vi avfarten till A-4050 i en rondell vid triumfbågen genom att köra mot Jete och Otívar. Vi kör förbi Torrecuevas och lyckas se resterna av den romerska akvedukten till höger innan vi kör under den imponerande bro som den moderna motorvägen vilar på. Vi ska nu kör förbi både Jete och Otívar, och det är efter Otívar som den mest dramatiska sträckan av A-4050 börjar. Vi ska köra ända upp tills vi passerar km 32-skylten och kort därefter ser vi en liten parkeringsplats till vänster. Här parkerar vi varefter vi till fots går lite längre fram längs vägen, förbi en klippkant. Här ser vi en stor skylt och det är här som vi börjar dagens vandring med att gå ett par meter upp längs en trappa.
 
Nu ligger Río Verdes dal framför oss men det är 350 höjdmeter dit ned. Lyckligtvis är inte stigen alltför brant utan den leder långsamt och lätt nedåt, i alla fall till en början. Den första delen av stigen går nämligen på en stor klippa, som sträcker sig inåt mot dalen. Att promenera på denna stig är fantastiskt, man befinner sig nämligen högt över dalen och utsikten åt alla håll är bedårande. Jag kan inte komma på någonting som skulle kunna mäta sig med denna sköna natur. Vid en tidpunkt passerar vi en fin skylt som med ett panorama visar en del av Sierra de Almijara och som även anger namnen på de olika bergstopparna. Det är verkligen imponerande och Sierra de Almijara är en mycket vacker bergskedja som förtjänar mer uppmärksamhet. Strax efter skylten börjar stigen bli ganska brant där vi går nedåt, så denna stig är nog ingenting för personer med svaga nerver. Dessutom kan jag rekommendera att man tar med sig sina stavar – det gjorde nämligen inte jag.
Snart ser vi en skylt som berättar om vattenfallet med de förstenade trädstammarna. Vi läser att man på 1920-talet fällde tallar här för att använda dem i bygget av järnvägen. Träden fälldes och avgrenades högt uppe vid Río Verdes inlopp varefter de transporteras till ett sågverk som på den tiden låg vid Cázulas, precis ovanför Otívar. Dock hände det vid ett tillfälle att några trädstammar fastnade vid sidan av vattenfallet, och dessa fick man inte loss. Med åren blev dessa trädstammar kommit att förstenas av kalken i det kalkrika vattnet och i dag kan man alltså se dem där de flankerar vattenfallet. Och förutom förstenade trädstammar omges vattenfallet även av många märkliga klippformationer, som bildats genom att vattnet gröpt ur den porösa bergssidan.
 
Efter skylten fortsätter vi ned mot vattenfallet och när vi tagit oss ned för den branta delen leder en liten stig fram till vattnet. Precis innan vi når fram till vattenfallet delar stigen sig och den del som svänger av till höger leder fram till en fin grotta, men innan vi går dit tar vi en titt på vattenfallet. Detta vattenfall är mycket speciellt för det är ganska högt, och naturen runtomkring är liksom målad i olika gula toner och ockrafärger. Nedanför vattenfallet finns en liten bassäng som man kan bada i. Bassängen är inte speciellt djup men en varm sommardag är det skönt att svalka sig i den. När vi är här passar vi alltid på att äta vår medhavda matsäck på just denna vackra plats, medan vi lyssnar på porlet från vattnet. Detta är verkligen en vacker plats. Efter att vi har ätit ska vi upp och se grottan, som alltså ligger till höger om vattenfallet. Vi går således tillbaka till stigen som vi kom från och tar nu den delen av stigen som leder till höger – det är bara ca 20 meter dit upp. Grottan är smal och hög, och den är rolig att se, men man behöver inte avsätta speciellt mycket tid till besöket, dessutom är det härligt att vara ute i solen vid det porlande vattenfallet.
 
Vår vandring är en rundtur, så vi behöver som tur är inte klättra tillbaka upp längs den branta stigen som vi kom på, men då vi ju gick ned 350 höjdmeter till vattenfallet måste vi i alla fall övervinna dem på tillbakavägen. Dock är tillbakavägen ganska jämn, och därför också längre, men då det handlar om en grusväg är den lätt att gå. För att hitta denna väg som leder oss tillbaka går vi längs en stig som leder bort från vattenfallet och som korsar vattendraget ett par gånger. Efter ca 100 meter kommer vi fram till grusvägen som leder fram till den del av Río Verde som är populär för canyoning. Canyoning, eller rappelling, är en mycket populär aktivitet som innebär att man, iklädd neoprendräkt och hjälm, tar sig fram längs med en flod med hjälp av rep m.m. Man glider helt enkelt med floden, åker kana på stjärten där det kan göras, tar sig över hinder och vattenfall. Därför är det också bra att ha en stjärtlapp på sin dräkt, när man glider på rumpan, samt rep, med vilka man kan halas ned med när man stöter på branta vattenfall. Det är utan tvekan en mycket spännande upplevelse och känner man för det kan man gå ned till höger från den plats där vi kommer upp på grusvägen, för där nere finns det en stor skylt med information om hur man ska gå tillväga om man vill prova canyoning.
 
Känner man i stället för att bara vandra går man till vänster när man kommer upp till grusvägen och så följer man den tillbaka till A-4050. Vägen tillbaka är mycket vacker, men den känns lite lång. Men hallå! Vi är ju friska! Varje gång vi går här tänker vi på vårt barnbarn Naya som gick hela denna vandring när hon var bara fem år gammal – och kan hon så kan vi!
När man når asfalten svänger man till vänster och härifrån är det bara är 1 km kvar till bilen. Nu ser vi fram emot att äta en glass på restaurangen El Capricho i Otívar.
Se denna vandring och ladda ned GPS-spår på: www.elsebyskov.com under hikes/maps.
Som boende på Costa del Sol är det inte ovanligt att ett besök på Gibraltar lockar, och kanske blir det också flera resor dit genom åren, speciellt då besökande familj och vänner säkert är nyfikna på det brittiska territoriet vid Spaniens sydkust. Många väljer att besöka klippan under en dag, som spenderas med att titta på aporna, grottorna, äta en typisk lunch för att sedan avrundas med lite shopping varefter stegen styrs tillbaka över gränsen och Costa del Sol när butikerna stänger. Men ett besök på Gibraltar behöver inte avslutas där. Gibraltars många sevärdheter fyller lätt en hel helg och att bara strosa runt och titta på omgivningarna och husfasaderna är också charmigt, liksom en pubafton i bästa Gibraltar-stil. Därför tar En Sueco denna månad med er till klippans mest legendariska hotell – Hotel The Rock.
 

Engelskt med hint av Medelhav

Det är en skön blandning av spansk avslappnad stil och engelsk korrekthet som möter en vid receptionen på Hotel The Rock. Tjejerna bakom disken pratar och småskrattar med varandra när min familj kommer upp för den långa entrétrappan, som är det första som möter en innanför glasdörrarna till det behagligt svala hotellet. Det är inte förrän bagaget släpps på golvet med en duns och handväskan ställs på disken som receptionisterna uppmärksammar och vänligt välkomnar oss. Jag vet sedan tidigare besök här att servicen är oklanderlig samtidigt som den har en hint av den avslappnade attityden som ju ofta råder kring Medelhavet.
 

Rent och bibel

Trots att vi är tidiga är vårt rum färdigt. Till bilen fås ett parkeringstillstånd som gäller på hotellets parkeringsplatser utanför hotellet samt de tvärs över gatan, där även hotellpoolen, som förövrigt är största poolen på Gibraltar, och den botaniska trädgården ligger.
Genom breda korridorer kommer vi till rummet. Där finns allt och lite till. Sängen är en king size och det har ställts in en extrasäng till vår dotter, och trots extrasängen finns det gott om plats för oss själva och packningen. Två glasdörrar leder ut till en balkong med bord och stolar, med fin utsikt över havet, sundet och Spaniens kust. Som alltid granskar jag säng, garderober, golv samt inte minst badrum och jag hittar ingenting alls att anmärka på. Medan jag undersöker rummet konstaterar jag att här finns allt som ett Jag kan konstatera att här finns allt ett hotellrum bör ha: extra kuddar, tvättpåse, säkerhetsskåp, vatten i kylen, en vattenkokare, te och tekoppar, penna, anteckningsblock, brevpapper och kuvert samt en bibel i skrivbordslådan. Naturligtvis gäller det även badrummet: flera handdukar i olika storlekar, morgonrockar, tvål, duschgelé och schampo av märket Gilchris & Soames, tandborstar och hårtork m.m.

1930-tal och kolonialt arv

Det vilar ett bekvämt lugn i rummet. Väggarna går i ljus latte medan snickerierna är vita, liksom sänghimlen, och möblerna bryter av i mörkt trä. Och denna atmosfär går igenom i hela hotellet och hotellets ursprung i 1930-talets återges i just de behagliga färgerna och i inredningen ses även Gibraltars koloniala arv liksom väl valda moderna detaljer.
 

Här har legenderna övernattat

Detta fyrstjärniga hotell har varit ett landmärke på Gibraltar sedan 1932, då hotellet byggdes av markisen av Bute. Sedan 1959 ägs hotellet av The Bland Group, ett Gibraltarbaserat privat företag som arbetar inom bland annat turism och transport.
Detta vita hotell, halvvägs upp på klippan, har liksom andra kända hotell i världen lockat inte bara semesterfirare utan flera berömdheter som Sir Winston Churchill, Errol Flynn, Alec Guiness samt Sean Connery, och ingen har väl gått miste om att John Lennon och Yoko Ono gifte sig i ett av hotellets privata rum. Men det finns fler kända ansikten som besökt hotellet genom åren och dessa går att hitta på hotellets ”Hall of Fame”-vägg, precis vid hissarna.
Men visst övernattar fler än kändisar här. The Rock Hotel välkomnar ofta affärsmän som besöker Gibraltar i arbetet och många väljer detta hotell för att fira bröllop och så turister så klart, som liksom vi väljer att övernatta för att möta morgonen på klippan.
 

Middag på terrassen

När vi kommit till rätta i rummet beger vi oss ned till stan. Lunch, traditionell fish & chips och bangers & mash, äter vi på puben All’s Well, på Grand Casemates Square, varefter vi beger oss ut bland myllret av butiker, kyrkor, museer m.m. som Gibraltar erbjuder.
Tillbaka på hotellet efter ett antal timmar och värkande fötter har det redan blivit middagstid. Vår stadsvandring har pågått så länge att hotellets populära Afternoon Tea får planeras till nästa besök. Denna gång klär vi i stället om för middag och går till hotellrestaurangen. Menyn, som skiftar efter säsong, har mycket gott men den är kanske inte så barnvänlig, så vi väljer i stället lounge bar-menyn, som också den har mycket gott. Så där sitter vi på terrassen och äter. Mitt val föll på en grillad smörgås med chevré och membrillo serverad med en frisk sallad, min sambo väljer The Rock Hotel club sandwich med pommes frites and vår dotter äter en gambas pil-pil (som vi ber få mild), allting verkligen utsökt.
 

Tre bröllopspar och en lord

Atmosfären på hotellterrassen är mycket trevligt. Tre nygifta par (det är populärt att gifta sig på Gibraltar) sitter vid varsitt bord och ser kärleksfullt på varandra. En stor familj vid ett annat bord bidrar med liv och rörelse, utan att störa, och inne i själva restaurangen är nästan fullsatt. Det märks att restaurangen är omtyckt.
Där vi sitter har vi första parkett i solnedgången och i takt med att mörkret faller på töms terrassen och snart är det bara vi och en herre kvar. Vi bjuder honom att sätta sig med oss och det visar sig att han är en ädel engelsk lord som bor på hotellet en vecka – det är nio år sedan han besökte Gibraltar senast och han har saknat klippan. Han berättar sina livshistorier så att även dottern lyssnar intresserat och det är verkligen trivsamt. När natten faller på tackar vi för sällskapet och drar oss tillbaka till vårt.
 

På återseende

Nästa morgon vaknar vi väl utsövda. Till frukostbuffén, som bjuder på många sorters bröd, kaffebröd, flera sorters pålägg, varma alternativ i bästa engelsk frukost-stil samt frukter (önskas annat går det bra att beställa det från köket, liksom när det gäller specialkost) möter vi den engelska lorden. Det är så trevligt att vi överväger att stanna ytterligare en natt. Men vardagslivet på Costa del Sol kallar. Vi byter kontaktuppgifter med lorden varefter vi till fots ger oss upp ut i naturen, upp på klippan, för att om eftermiddagen återvända hem. Dock vet vi att det aldrig dröjer länge innan vi är tillbaka på Gibraltar, med fler övernattningar på The Rock Hotel.
 
the rock2
 
the rock3
 


The Rock Hotel ****

Byggår: 1932
Antal rum: 94
Typ av rum: tvillingrum, dubbelrum, juniorsuite och suite
Priser: beroende på säsong, det finns även olika paketerbjudanden
Alla rum har Wifi, A/C, havsutsikt och kabel-tv
Incheckning kl. 14.00 / utcheckning kl. 11.00
Restaurang: frukostbuffé, söndagslunch, afternoon tea, lounge bar-meny, à la carte
Adress: 3 Europa Rd, Gibraltar GX11 1AA, Gibraltar
Tel. +350 2007 3000
E-mail: reservations@rockhotel.gi
Webbplats: www.rockhotelgibraltar.com
Mellan Medelhavet och Spaniens sydkust ligger den brittiska kronkolonin Gibraltar. Mest känt är detta lilla territorium för klippan Rock of Gibraltar, som täcker det mesta av det stolta folkets Medelhavsö, och för de vilda aporna, faktiskt är detta den enda platsen i Europa där de lever vilt.
Trots det geografiska läget är det arabiska arvet minimalt. Någonting som genast ses är moskén på klippans sydligaste punkt, Europa Point. Härifrån kan man, både med och utan utkikskikare, se Ceuta på den afrikanska kontinenten. På många sätt är Gibraltar en kulturell pärla som mest av allt präglas av mötet mellan det spanska språket och den brittiska kulturen. Denna klippö är värd ett besök.
 
 
 

Så gör du

Om du reser från Costa del Sol och inte har bil är det lättast att ta sig till Gibraltar med buss till La Línea, som är den spanska staden vid Gibraltars nordliga gräns. Härifrån kan du passera passkontrollen till fots, innan synen av röda telefonkiosker möter dig på andra sidan. På Gibraltar finns sedan ett antal typiska, brittiska dubbeldäckarbussar som på autentiskt sätt kör dig från gränsen, tvärs över flygplatsens landningsbana, dit du önskar i den lilla staden.
Vi börjar med att sätta kurs mot Rock of Gibraltar. Här påminns man om att aporna är vilda djur samt att det är förbjudet att mata dem – och det finns det god orsak till.
”De tog min banan”, berättar en norsk kvinna lite förbaskat när vi efter en lång dag på Gibraltar börjar samtala på busshållplatsen. Kvinnan var, liksom de andra norrmän runtomkring henne, iklädd lätta vandringsskor, lätt jacka och annat som man i övrigt kan tänka sig passa friluftsutrustning. Det visar sig att apan hade varit mycket snabb och just när hon minst anade det hade den hoppat upp på hennes ryggsäck.
Under mitt besök hade jag inte med mig någon mat men en av aporna kom trots det mycket nära.
 

Listiga apor

Aporna på Gibraltar är vana vid människor och de kommer gärna nära och hälsar. När mina medresenärer och jag kliver ur linbanan som tar oss upp till klippans topp går en av oss upp för trappan medan vi två andra stannar kvar en sekund och njuter av utsikten. Kvinnan jag står med känner sig inte bekväm med aporna, så när en apa kommer emot oss vänder jag instinktivt ryggen mot den. Jag försöker att täcka apan medan jag guidar henne förbi den i riktning mot trappan. Till vår förskräckelse sätter apan sina små händer på mina höfter och en sekund senare har den klättrat upp på min rygg. På axlarna bär jag en vit nät-tygväska – som visar sig vara väldigt intressant för apan, som med sina små nypor kan nå innehållet i väskan och sedan snabbt sticka iväg med det. Till apans förtret var det dock bara kläder i nätet och till min stora lättnad hoppade den snabbt ned igen.

Huvudgatan Main Street

För fler upplevelser på Gibraltar kan man besöka huvudgatan Main Street. Här finns bland annat en massa caféer, butiker och tullfria smyckesbutiker, som många drivs av britter. Så slå dig ned på Main Street och njut av den härliga stämningen.
 
Gibraltar bjuder på en mängd olika kulturuttryck. På de knappt 7 km2 hittar man både en synagoga, en moské och en mängd kristna kyrkor. Detta vittnar om alla de människor från olika bakgrund som mötts och möts här, och i det stora hela om Gibraltars historiska förflutna.

Senaste artiklarna från En Sueco

El Cid: Spaniens populäraste folkhjälte

Nästan tusen år efter hans död är Rodrigo Díaz de Vivar, mer känd som El Cid, fortfarande Spaniens p...

Kultur

Språkutbyte: Pachange – språkutbyte i Málaga

Jag kan gissa att det är många av oss som i nyårslöfte sagt att vi ska bli bättre på spanska eller e...

Kultur

Recept: ”Gokaka” med kanelfyllning

Det nya året har börjat och många tycker att det nu är dags att tänka på vad man äter – och det håll...

Gastronomi

Vad går du och tänker på just nu? Antonio Villanue…

I denna artikelserie ställer vi varje månad fem korta frågor till en person som har koppling till bå...

Tema & Profiler

Ris är fyllt med oorganisk arsenik

Risgrynsgröt och Paella. Ris á la Malta och Arroz con leche. Kyckling i curry och Arroz caldoso. &n...

Hälsa

Boktips: Läslust 2019 - Göran Rise släpper serie o…

Han har släppt en bok tidigare, vari han berättade om sina egna yrkesverksamma år, men nu släpper Gö...

Kultur

Weekendresa: Almería – närmare än du tror

Det finns riktigt mycket att se samt många bra upplevelser att vänta om man kör österut längs med ku...

Utflykter

Maria Thorsson: Nyfiken och tuff präst njuter av f…

Vi känner igen henne från Svenska kyrkan på Costa del Sol. Där arbetar hon som komminister vid sidan...

Tema & Profiler

Vinter i Spanien – och klimatförändringar

Med det bästa klimatet på fastlandet i Europa och över 320 soldagar om året är det många som tror at...

Tema & Profiler

Stora flyttdagar hos Loft & Roomers

”Det har hänt mycket i Marbella under de senaste 6 åren då Loft & Roomers haft butik på Den Gyll...

Tema & Profiler

Utflykter

Weekendresa: Almería – närmare än du tror

Det finns riktigt mycket att se samt många bra upplevelser att vänta om man kör österut längs med kusten. Här får du några förslag till vad du kan gör...

Utflykter

Med spårvagn in i bergen: El Tranvía de la Sierra Nevada

Ja, och det är inte nog med det. Det gick faktiskt en spårvagn från Granada upp till Sierra Nevada en gång i tiden. Och nu ska vi ut och se vad som fi...

Utflykter

På ”turistutflykt” i det autentiska Spanien – en gastronomiupplevelse i Alfarnatejo

Jag är inte turist på Costa del Sol men trots det lät denna ”turistutflykt” så spännande att det inte var några svårigheter att övertala mig att följa...

Utflykter

Gastronomi

Recept: ”Gokaka” med kanelfyllning

Det nya året har börjat och många tycker att det nu är dags att tänka på vad man äter – oc...

Gastronomi

Sabor a Málaga: La Molienda Verde dukar upp med kastanjeprod…

Det finns apelsinmarmelad och aprikosmarmelad. Andra föredrar jordgubbsmarmelad eller kans...

Gastronomi

Panettone (video)

Matglada spanjorer har mycket att tacka sina tidigare ockupationsmakter för. Fenicierna, s...

Gastronomi

Salchichón de Málaga: På besök i Pizarra för att upptäcka de…

När man kommer från Málaga och kör in i den lilla byn Pizarra, kan man snart svänga höger ...

Gastronomi

Veras Veranda: Morfars honungskaka

Det är november. En årstid som jag älskar då det nu passar riktigt bra att stå i köket och...

Gastronomi

Saffranmarkerna i Castilla-La Mancha

Det råder en känsla av magi över den lila marken som vilar i ljuset av morgonsolen. En gla...

Gastronomi

Sport

Golf i Solen: Golfare i Solen önskar En God Fortsättning

Resan till Montenmedio i november var en spännande upplevelse för många! Att umgås med trevliga vänn...

Golf

AHN Golf - januari

19 november: Mijas-Los Olivos Eclectictävlingarna, resultat av 3 tävlingar, som har spelats på Lo...

Golf

Blancocheck: 2,5 miljoner!

Málaga CF:s argentinska toppmålgörare är en fotbollsflackare som gästade norden 2015-2016 Blanco ...

Sport

Tema & Profiler

Vad går du och tänker på just nu? Antonio Villanueva

I denna artikelserie ställer vi varje månad fem korta frågor till en person som har koppling till både Sverige och Spanien. Denna månad träffar vi ...

Tema & Profiler

Maria Thorsson: Nyfiken och tuff präst njuter av friheten på sin motorcykel

Vi känner igen henne från Svenska kyrkan på Costa del Sol. Där arbetar hon som komminister vid sidan av kyrkoherden och hennes stora varma leende och ...

Tema & Profiler

Vinter i Spanien – och klimatförändringar

Med det bästa klimatet på fastlandet i Europa och över 320 soldagar om året är det många som tror att det är sommar året runt på Costa del Sol. Men de...

Tema & Profiler

Stora flyttdagar hos Loft & Roomers

”Det har hänt mycket i Marbella under de senaste 6 åren då Loft & Roomers haft butik på Den Gyllene Milen i Marbella”, säger Carl Christensen, che...

Tema & Profiler

Glovo – beställ vad du vill, när du vill

Behöver du någonting från apoteket? Vill du köpa ett par nya skor? Är du hungrig och vill ha någonting att äta? Eller har du glömt dina nycklar? Om d...

Tema & Profiler

Vad går du och tänker på just nu? Monica Silverstrand

I denna artikelserie ställer vi varje månad fem korta frågor till en person som har koppling till både Sverige och Spanien. Denna månad träffar vi ...

Tema & Profiler

Röstar vi ihjäl demokratin?

Ska vi ropa ”Hurra – länge leve demokratin!” eller ska vi tänkar ”Suck – nu igen!”? Det är väl en fråga om humör men jag håller mig allt mer till d...

Tema & Profiler

Tomas Karlsson: Med tennis genom hela livet

Sedan fyra år tillbaka går det att finna tennisakademin Tomas KarlssonsTennis Academy på Haza de Algarrobo Country Club, som ligger utmed vägen mellan...

Tema & Profiler

Kultur

Så här kommer du igång med att spela på casino i Spanien

Befinner man sig på en turistort i Spanien är det inte alltför svårt att leta sig fram till ett av landets över 20 landbaserade casinon. Det är dock i...

Kultur

El Cid: Spaniens populäraste folkhjälte

Nästan tusen år efter hans död är Rodrigo Díaz de Vivar, mer känd som El Cid, fortfarande Spaniens populäraste folkhjälpte – och en nationalikon. &nb...

Kultur

Språkutbyte: Pachange – språkutbyte i Málaga

Jag kan gissa att det är många av oss som i nyårslöfte sagt att vi ska bli bättre på spanska eller engelska? Ett riktigt bra sätt att lära sig språk p...

Kultur

Boktips: Läslust 2019 - Göran Rise släpper serie om advokat …

Han har släppt en bok tidigare, vari han berättade om sina egna yrkesverksamma år, men nu släpper Göran Rise för första gången en roman. Boken, som he...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com