Våren 1976 rådde det stor politisk osäkerhet i Spanien. General Franco hade just dött och många fruktade att diktaturen skulle fortsätta.
Under en lokal fiesta i den fattiga stadsdelen San Isidro i norra delen av Orihuela gjordes en spontan handling för att stötta de demokratiska krafterna, delvis för att hedra den avlidne lokala diktaren Miguel Hernández (1910-1942) som dog i spanskt fängelse efter att ha sympatiserat med republikanerna i sina dikter. Många av Miguel Hernández konstnärskollegor började plötsligt måla tidsenliga slagord och bilder på väggarna till de bräckliga husen. Guardia Civil ryckte ut och försökte stoppa dem, men utan framgång.
 
År 2012, alltså 70 år efter Hernández död, beslutades det att man skulle hedra hans minne genom att renovera några av de gamla väggmålningarna, samt skapa nya. Under åren därefter har Orihuela kommuns kulturavdelning bjudit in kreativa personer till att delta och förutom konstnärer har även funktionshindrade, skolor och förskolor varit med och bidragit. Det har varit ett kollektivt projekt och fler än 100 konstnärer har varit med och dekorerat nästan 50 fasader.
En del av bilderna har ett tydligt politiskt budskap, andra innehåller citat från Hernández dikter, ytterligare en del speglar vardagen för vanliga människor.
 
Resultatet har inte bara blivit ett fantastiskt utomhusgalleri för konstintresserade, San Isidro har också fått ett ekonomiskt lyft. Den lilla stadsdelen är i dag en liten pittoresk pärla som är lätt att förälska sig i, även om det ligger en allvarlig underton bakom de kraftfulla bilderna.

Så kommer man hit

Turistkontoret i Orihuela arrangerar med jämna mellanrum gratis guidade turer i den lilla stadsdelen, men det finns ingenting som hindrar en från att gå själv. Besöket är gratis och man får stanna så länge man vill.
Det enklaste sättet att hitta den lilla stadsdelen San Isidro är att parkera i centrum av Orihuela, i närheten av Plaza Santiago. Därefter går man upp längs Calle Santiago, som går mot nordost. Efter en liten stund byter denna väg namn till Calle Capuchinos. När man kommer till Plaza Capuchinos svänger man till höger och följer Calle de la Samaritane ända till slutet. Här stöter man på en reproduktion av Picassos verk La Guernica på en vägg. Detta är den första väggmålningen i San Isidro.
En promenad runt i kvarteret tar ca 15-20 minuter.
Det går naturligtvis också att köra bil till San Isidro men på grund av flera enkelriktade gator är det lättast att göra det med hjälp av en GPS.
 
För den som vill undvika att köra in i centrala Orihuela kan man köra N-340, från Murcia till Elche, norr om Orihuela och svänga till höger vid Rincón de Seca. Efter att ha svängt av från N-340 så svänger man till vänster igen vid första tillfälle. Härifrån får man lätt syn på San Isidro, som ligger i backen upp mot N-340.
Kanske är det någon som kommer ihåg en scen från James Bond filmen ”Levande måltavla” när han åker skidor igenom ett klipphål i Val d’Isère. Klipphålet heter Aiguille Percé och det ser bara så häftigt ut när Bond kommer susande igenom det. Nu har vi hittat ett liknande klipphål i Granadaprovinsen som vi ska upp och se, och så ska vi vandra i området också, för i dessa trakter finns det fantastiska vandringsleder. Klipphålet heter Piedra Ventala – alltså stenfönstret. Det är verkligen en upplevelse att sitta där uppe och titta igenom det, ned mot slätten vid Padul eller La Vega de Granada, långt där nere. Jo, jo... hålet ligger väster om Padul, lite söder om Granada och Sierra Nevadas västra bergskjolar. Vi har hittat en relativt lätt väg upp, så låt oss komma iväg!
 
Man tar motorvägen A 44 mot Granada och så svänger man av vid avfarten 157 mot Dúrcal. Vi hittar här den gamla huvudvägen N 323 A, som förr var vägen från Motril till Granada, och vi kör mot Padul. I byn Marchena, som ligger mellan km. 155 och 156, ser vi en skylt som visar att det finns en paintballbana till höger. Det är strax efter några sopcontainrar och mitt emot en Seat-butik. På husfasaden kan man läsa att vägen heter Colada de Blas de Haro. Här svänger man in till höger och nollställer sin trippmätare. Vi ska köra 5,7 km på denna väg innan vi kommer upp till platsen där vandringen börjar. I en väggaffel ska man hålla till vänster och vid en stång med två röda cirklar samt en pil ska man svänga skarpt till vänster. Vägen leder nu uppför och vi får en fin utsikt över slätten och Padul nedanför. Det går inte att köra fel, för man ska bara följa vägen och när trippmätaren visar 5,7 km är vi framme vid vandringens början. Det finns en liten bit där berget går inåt, där kan man parkera.
 
Precis bakom oss ser vi ett halvstort röse samt en stig. Det är den stigen som vi ska gå och nu leder det uppåt i 2 km – hela vandringen är 6,22 km: alltså 2 km uppåt, 3 km plant och så 2 km nedåt. Uppförsbacken är inte brant men ta med dig stavar för då och då är stigen lite ojämn. Medan man går uppåt bör man passa på att beundra det fantastiska landskapet man går igenom, för till höger ligger Sierra Nevada med sina snöklädda toppar. Det är förtrollande vackert. Efter 2 km når vi upp till en platå, där vi möter en annan stig som kommer från höger. Vi är nu uppe på 1 470 m höjd. Här, där stigarna möts, ska vi svänga till vänster och nu har vi 3 km härlig, plan stig framför oss. Stigen som vi nu ska följa är verkligen fin, och vi tycker faktiskt att vi redan kan se klipphålet. Just nu liknar det mest ett hål inramat av träd, men vi tar sikte på det.
 
Nu är stigen härligt jämn i 1 km och i fjärran kan vi se en vacker bergskedja där mitt favoritberg Lucero (1 774 m ö.h.) tornar upp sig i mitten. Det är riktigt fint att se. Men så svänger stigen 90 grader och vi följer med runt och fortsätter bara rakt fram ytterligare 1 km. Precis efter en sväng står vi plötsligt precis under klipphålet; Wow, det är häftigt! Stigen fortsätter runt nedanför klipphålet, och det sluttar rätt brant, långt ned bakom oss. Efter en stund av beundran försöker vi att klättra upp genom klipphålet, men det är lite för brant för oss. James Bond skulle utan tvivel ha gjort det, men vi är inte lika våghalsiga. Vi går lite tillbaka längs stigen som vi kom på och snart ser vi en liten stig som leder upp på andra sidan av klipphålet. Nu står vi ovanför klipphålet och det är häftigt. Däruppe är det lite darrigt, för det är brant åt alla håll. Vi sätter oss ned på några stenar för att återvinna fattningen. Man skulle nog kunna glida på stjärten ned genom klipphålet, men det vågar vi inte. Vi har nog med att bara hålla fattningen, för vi är inte helt immuna mot höjdrädsla. Vi klarar precis av att bevara lugnet och vi fotar en hel del genom klipphålet och ned mot La Vega de Granada. Vi njuter av lugnet medan vi beundrar utsikten.
 
Efter ett tag går vi ned igen och ser nu att det vi på avstånd trodde var ett klipphål i själva verket bara var ett hål mellan träden. Därmed vinner jag ett vad, men äran är allt jag får ut av det.
På tillbakavägen, precis före 90 graders-svängen, ser vi en markering och en stig till vänster. Denna stig leder upp över åsen La Silleta, uppe över vår stig. Jesper kan inte hålla sig från att ta denna väg tillbaka – den sammanstrålar nämligen med vår stig 2 km längre fram. Några av oss lider fortfarande av sviterna efter influensan, så vi stannar nere på vår ursprungliga stig men Jesper har mycket energi och väljer att gå tillbaka över La Silleta. Genom att han gör det blir hans vandring 7,15 km, alltså ca 1 km längre än vår. Vi sätter oss ned och njuter av vår matsäck på platsen där Jespers stig möter vår. Det är härligt! Uppe på toppen av La Silleta har man en sagolik utsikt åt alla håll, så nästa gång... Det är nämligen inte sista gången som vi tar James Bond-rutten, för det är så fint här uppe och så finns det många fler stigar som vi vill utforska. Det tar ju som tur är aldrig slut.
Men nu fortsätter vi ned samma väg som vi kom upp. Som tur är kommer vi på tillbakavägen ihåg att vi kan köra förbi hotellet och bodegan Señorío de Nevada, som ligger vid A 44, vid avfarten mot Cónchar. Så dit kör vi och får en fika med gott kaffe och äppelkaka.
 
Bägge GPS-spåren går att ladda ned från elsebyskov.com under Hikes / Maps and Routes / La Danesa, där kan man även se våra rutter.
 
Det är inte mycket till lökkupoler över den gamla tobaksfabriken, som bland annat inrymmer det ryska museet. Mer exakt heter det dock Colección del Museo Ruso, San Petersburgo/Málaga och det kan nog sägas att detta nog är lite av en dold juvel bland Málagas museer.
När En Suecos utsända besöker museet upplever hon inte den där typiska stämningen som vanligtvis råder på museer. Det hamras och borras, en del väggar står halvnakna och ett par kvinnor diskuterar ivrigt på ryska medan de emellanåt ger instruktioner till några hantverkare.
 
”De är kuratorer, som kommer från Det Ryska Statsmuseet i Sankt Petersburg, som äger de konstverk som nu ska ställas ut på Museo Ruso i Málaga”, berättar Ignacio Jáuregui, medan vi går förbi ett par jättestora rullar som har skyddat ett konstverk på drygt 5x6 meter, som nu hänger på väggen. Ignacio Jáuregui är marknadschef för museets kulturella aktiviteter.
Om det är någonting som kännetecknar detta museum, som ligger i den gamla tobaksfabriken ”La Tabacalera”, så är det plats. Här brer konstverk och några enskilda skulpturer ut sig på enorma ytor – 2 300 kvadratmeter, men trots de stora utrymmena det lyckats skapa en speciell stämning i varje sal. I flera av salarna står det små radioapparater.
”De är kopplade till en MP3-spelare som spelar upp några av Lenins tal och liknande. Det är viktigt för oss att skapa stämning här i museet, för vi tycker att det handlar om mer än att bara se på tavlorna”, berättar Ignacio Jáuregui, medan vi går runt i salarna, som ändrar karaktär beroende på vilken utställning som har hängt där eller som ska hänga där.
 

Rysk konst och lokala artister


Museet har en årlig och två halvårsutställningar, som alla startas och avslutas med en del evenemang.
”Vi blir ibland utskällda för att museet inte ställer ut även spanska konstnärer eller konstnärer av andra nationaliteter. Det stämmer att konstnärerna bakom verken måste vara ryska men vi ser till att arrangera en mängd evenemang i vilka vi kan bjuda in lokala artister. Som exempel på detta kan jag nämna de många konserterna som vi arrangerar vari verken är ryska men inte artisterna. Och det handlar inte bara om klassisk musik, det spelas lika gärna elektronisk eller modern musik. Detta är evenemang som bidrar till att bygga broar mellan kulturer som annars inte skulle mötas”, berättar Ignacio Jáuregui stolt.

Fakta om det ryska museet

Det ryska museet representerar både rysk och sovjetisk konst inom alla stilar. I slutet av februari öppnade den nya årliga utställningen som handlar om kvinnan i rysk konst. Denna utställning har både verk som föreställer ryska kvinnor samt verk som är skapade av kvinnliga ryska konstnärer.
Det ryska museet i Málaga är den enda europeiska filialen till Det Ryska Statsmuseet i Sankt Petersburg, som har en av världens största samlingar av rysk konst. Filialen i Málaga öppnades 2015.
Den årliga utställningen februari 2018-februari 2019 besöktes av drygt 100 000 personer.

Utställningar 2019 – kvinnan i fokus

Nu under mars kan man passande fira Internationella kvinnodagen den 8 mars med ett besök på det ryska museet i Málaga. I museets alla tre utställningar står nämligen kvinnan i centrum – både som konstnär och objekt.
Kvinnliga helgon, drottningar och kvinnliga arbetare. Kvinnan som objekt inom rysk konst
26/02/19 – 27/02/20
Fria och självbestämmande. Ryska kvinnliga konstnärer, mellan tradition och nyskapande
26/02/19 – 08/09/19
Verk av ryska konstnärer i samlingen Krystyna Gmurzynska
26/02/19 – 08/09/19
 
Praktisk information

Museets öppettider: tisdag-söndag kl. 9.30-20.00. Besökstid uppskattas till ca 1 timme.
Sista insläpp sker 30 minuter innan stängning.
Inträder: 8 euro. Detta inkluderar inträde till museets permanenta samt tillfälliga utställningar. Gratis inträde söndagar från kl. 16.00
Museet utmärker sig genom att vara trespråkigt – all information finns tillgänglig på spanska, ryska och engelska.
Adress: Avenida Sor Teresa Prat, nº 15 · Edificio de Tabacalera · 29003 Málaga
www.coleccionmuseoruso.es
 
 
Barcelona är en av Europas härligaste städer. Här finns mycket att upptäcka, både när det kommer till underhållning och kultur. Utöver det fantastiska köket hittar vi världens kanske starkaste fotbollslag, härliga museum och ett rikt shoppingliv. I Barcelona finns helt enkelt något som för alla.
I denna artikeln tänkte vi fokusera på de kvällsliga aktiviteterna och rekommendera annorlunda kvällsnöjen för resenären. För även om Barcelona är en härlig stad på dagen, är den till och med ännu mer fantastisk på kvällarna.

En riktig lyxmåltid

För gourmanden finns det mycket att unna sig med i Barcelona. Den eminenta tidningen Time Out listade i vintras stadens alla Michelinrestauranger (22 stycken!). Alla bjuder givetvis på en högkvalitativ smakupplevelse och de allra flesta fokuserar på det spanska köket, men spana in deras lista för att välja ut den restaurang som passar dig allra bäst.

Höj spänningen och pröva lyckan

Hur toppar man egentligen det ultimata restaurangbesöket? För den som vill avsluta kvällen med lite spänning kan ett av stadens alla kasinon vara ett utmärkt alternativ. På lyxiga Casino Barcelona hittar du alla de klassiska bordsspelen såväl som moderna slotspel.
Oavsett om man vill pröva lyckan i ett nagelbitande parti poker eller vid roulettehjulet kan det vara värt att repetera kunskaperna innan det är dags. Detta gör man bäst online till ett lägre precis. Exempelvis har det etablerade spelbolaget Betsson ett stort utbud spel och välkomstbonusar att ta del av. Där går det bra att spela till låga insatser och läsa instruktioner i hur spelen fungerar.

Avnjut en gratiskonsert i mysig park

Det är alltid trevligt att besöka Barcelona, men på sommaren är staden som mest livfull. Varje år arrangerar kommunen 47 gratiskonserter i stadens parker under namnet Música als parcs (Musik i parkerna). Här spelas främst jazz, traditionell och klassisk musik men även en och annan överraskning brukar leta sig in i repertoaren. Vi rekommenderar verkligen att du håller ögonen öppna för dessa konserter hålls i flera av stadens finaste parker, så som Parc de la Ciutadella, Parc de l’Estació del Nord, Parc de Joan Miró och Font dels Ocellets Gardens.
 
 
(advertorial)
 
Cádiz är Europas äldsta stad. Den grundades omkring 1100 f.Kr. av fenicierna och har varit bebodd sedan dess. I dag har staden 118 000 invånare. Staden ligger på en landtunga på den södra sidan av Cádizbukten och den är helt platt. Läget innebär att staden kan kontrollera inseglingen till bukten och även delvis inseglingen till Medelhavet. Staden har därför alltid haft en stor strategisk betydelse och under en tidpunkt i historien var den därför också porten till Amerika, då staden under flera år hade monopol på handeln med den nya världen. Stora summor pengar flödade därför in i staden vilket bidrog till att det byggdes en hel del palats. Dessa står kvar fortfarande i dag, en del är dock i ganska uselt skick.

Denna månad beger vi oss till Cádiz för att se på resterna av denna gamla storhet samt för att känna stämningen i denna stad, som nu för tiden är mest känd för sin karneval.
Vi har valt att bo mitt inne i staden i ”el centro histórico” på hotell Senator och det är ett bra val. Härifrån kan man gå överallt, det bör dock nämnas att deras parkering inte är för folk med svaga nerver. Men det struntar vi i. Precis i närheten av hotellet – ut mot bukten – ligger stadens turistkontor och vi börjar med att gå dit för att få en karta över staden. Vi ser nu att det har gjorts flera rutter som man kan gå till fots för att se och upptäcka staden. Vi väljer den lilla rutten och nu är det lätt för man ska bara följa ett brett streck som är målat på gatorna. På detta vis behöver man inte gå runt och hela tiden hålla koll på en karta – man behöver bara hålla koll på sträcket. På en del ställen är strecket dock ganska slitet och har behov av att målas om.
 
Men hur som helst, den lilla rutten leder oss först till det fina och livfulla torget vid rådhuset och här slår vi oss ned för att äta lunch, för vi är hungriga efter bilfärden – ca 250 km från Málaga. Torget är dock lite av en turistfälla, men nöden har ingen lag...
 
På väg dit leder det lilla strecket oss förbi kyrkan San Juan de Dios och vi tittar in utan att bli speciellt imponerade. Men katolska kyrkor är heller ingenting som tilltalar oss speciellt mycket... Efter lunchen fortsätter vi genom smala gator, som kantas av förfallna palats, fram till domkyrkotorget. Domkyrkan är mycket stor och den kan ses från havet, även om den vänder ryggen mot Atlanten. Att gå in i kyrkan kostar 5 euro, men denna är värd ett besök, speciellt på grund av det jättestora rummet. Från mittskeppets sidor har det spänts fast ett nät för att fånga de kalkflagor som hela tiden faller ned från taket. Var det någon som sa dekadent förfall?
 
Så kan det vara. År 1980 hittade man rester av en romersk teater vid sidan av domkyrkotorget. Teatern visade sig vara den största i Spanien med plats för 20 000 åskådare. Dock är den bara delvis utgrävd då det står en massa nya byggnader ovanpå den. Alfonso X byggde en villa ovanpå teatern på 1400-talet, och då även den är ett arkeologiskt fynd är det lite komplicerat. Det hela ser lite stökigt ut, men romarna hade i alla fall en mäktig teater här.
 
Nu går vi till torget La Mina och här hoppar vi av den lilla rutten för att se tapasgatan Calle Zorilla. Denna visar sig vara lite kort och det finns inte speciellt många tapasbarer längs med, men okej, den finns där. Vid slutet av denna gata ligger bukten och nu tar vi en promenad längs utkanten av staden, på den gata som omringar hela centrum. Först promenerar vi förbi den viktiga Bastion Baluarte de la Candelaria, som skyddar inseglingen till bukten. Därefter går vi längs den fina avenidan som löper längs med havet. Här har vi en fin utsikt över det mäktiga havet och vi njuter av att gå här i solen och känna historiens vingslag. Det ligger nämligen bastioner mellan avenidan och havet och dessa kan man gå på. Det råder inga tvivel om dess primära uppgift under storhetstiden var att skydda staden då den, på grund av sin rikedom, var ett favoritmål för sjörövare och fiendeskepp.
 
Här precis vid Atlanten ligger den nya paradoren, som efter en omfattande renovering nyöppnades 2012. Priserna här är lite i överkant men utsikten från rummen är utan tvivel fin.
Lite längre ned längs avenidan ligger det gamla badhuset Balneario de la Palma i en fin vit byggnad. Ytterligare ett par hundra meter längre ned ser vi en bred port som längs ett näs leder ut till Castillo de San Sebastian. Borgen ligger på en liten ö och byggdes på sin tid för att försvara stadens nordsida. Från borgen har man en fin utsikt över staden och ut över havet.
Det får nog sägas att det är själva strosandet, både längs med havet och på de smala gatorna med de halvförfallna palatsen, som är huvudattraktionen i Cádiz. Det är mysigt och varje gång man kommer runt ett hörn dyker det upp nya saker. Det är liv och rörelse på gatorna, speciellt i skymningen. När vi besöker staden är karnevalen precis över och på en av huvudgatorna möter vi en procession som ska markera att karnevalen nu är slut och ”la Cuaresma” – fastetiden, börjar. La Cuaresma kommer av talet 40 och den varar i 40 dagar: den börjar på askonsdagen och slutar tre dagar före påskdagen. Detta är en tid för andlig rensning och förberedelse för påskhögtiden. Här i Cádiz markeras la Cuaresma med en lång procession med stora stearinljus och en tron med Kristus. Processionen går stilla genom staden och det är gripande, på något konstigt sätt. Det råder en ganska speciell stämning här i staden när skymningen lägger sig så det är ett måste att ta en promenad på stadens gator vid 19-tiden. Då kan man samtidigt också hålla utkik efter någonstans att äta middag.
 
Cádiz är även känt för sina många torn, för under 1500- och 1600-talet, då handeln med Sydamerika var som störst, byggde varenda handlare som hade respekt för sig själv ett högt torn på sin bostad så att han själv kunde klättra upp och s om hans skepp närmade sig. Dessa torn blev snabbt ett tecken på rikedom och välstånd.
 
I ett av tornen, närmare bestämt La Torre Tavira, har det installerats en ”camera oscura” uppe på toppen, och detta är kul. Det är en ”föreställning” varje halvtimme, då man kan stå och se utvalda gator i realtid. Man kan alltså stå och titta på folk som de står och går just i den stunden. Det kanske inte verkar så speciellt men det är faktiskt en ganska rolig upplevelse, som inte kan ses på många platser. Vi ser Torre Tavira det första vi gör dagen efter, för det ska ses i fullt dagsljus.
 
Nästa plats vi ska till är El Museo de Cádiz, som ligger i ett nedlagt kloster på Plaza la Mina. På själva torget utanför finns det en fin trädgård/park som förr var klostrets trädgård. Museet är mycket fint med flera intressanta fynd från till och med stenåldern. Ja, det råder ingen tvekan om att denna landtunga, eller ö, lockade människor redan i tidernas begynnelse. Ett besök på detta museum är ett måste för det är först här som man riktigt får en chans att förstå staden och all dess historia. Först var det folk från den tidiga stenåldern med pilspetsar av flinta och ben, sedan var det bronsåldersmänniskor med mer avancerade vapen samt även fina smycket och figurer. Därefter kom fenicierna, ca år 1100 f. Kr., med deras kultur och en egentlig stad uppstod. Sedan kom romarna, som satte stor prägel på staden, sedan västgoterna, och araberna, och så La Reconquista – den kristna återerövringen. Så är det ju dock överallt i Spanien, skillnaden är bara den att här i Cádiz måste man resa ännu längre tillbaka i tiden för att hitta de första spåren efter människor.
 
På första våningen i museet finns det fina målningar från den spanska guldåldern – här kan speciellt nämnas vackra målningar av Zurbarán, Murillo och Rubens.
Det sista vi ser i Cádiz är fina målningar av Goya. Dessa kan ses i Oratorio de la Santa Cueva, på Calle Rosario. Kyrkan, eller oratoriet, ligger under markplan, det har tre våningar och är ganska speciellt. På översta våningen hittar man tre målningar av Goya: ”Nattvarden”, ”Måltiden vid Genesarets sjö med bröd och fisk” samt ”Den kungliga gästen”. De är mycket fina och så är det ju ovanligt att se målningar av Goya, som ju var en av landets stora konstnärer.
Och nu har vi, tre av fyra, drabbats av influensa. Vi orkar inte längre hålla oss på benen, så vi måste bege oss hemåt. Ack ja, denna vackra stad mellan bukt och hav får lov att vänta till vårt nästa besök.

Senaste artiklarna från En Sueco

Jul på spanskt vis

Året går fort, om 3,5 månad så är det redan dags för jul igen. Det kan vara smart att redan nu börja...

Kultur

Sarah Almagro - somos tu ola

I juli var det ett år sedan nu 19-åriga Sarah Almagro Vallejo lades in på sjukhus med svåra magsmärt...

Tema & Profiler

Veras Veranda

När man går på marknader är det vanligt att det finns en vagn vid vilken det står en man som gör brä...

Gastronomi

Rabies i Spanien

Rabies i Spanien I maj i år dog en norsk kvinna av rabies efter att hon smittats av en hundvalp und...

Tema & Profiler

Filmer inspelade i Spanien

Spanien är ett vidsträckt land med varierande landskap. Stränderna i söder lockar till soldyrkande...

Kultur

Välkommen tillbaka till BOSTADSBLOGGEN i En Sueco

Välkommen tillbaka till BOSTADSBLOGGEN i En Sueco Det är en stor glädje för mig att återigen varje ...

Bostadsnytt

Muebles Piramides firar 20-årsjubileum

Möbelbutiken vars fullständiga namn är Muebles Piramides Puerto, ligger öster om Málaga precis vid h...

Profiler

Är du trött på munsår?

Chloe och Friederich är holistiska behandlare som ser din kropp som en helhet och erkänner att din l...

Hälsa

Välmående fötter

Fötterna, tårna, är det vi har längst ned på benen och som i vardagen kanske hamnar längst ned på li...

Hälsa

Ögat

Denna månads ämne har valts då en av mina nära och kära vänner berättade om sina ögonproblem. Han ha...

Hälsa

Utflykter

Murcia

Murcia har närmare 450 000 invånare och sägs vara en av Spaniens kompaktaste städer. Så här finns det många människor och bilar, på en relativt liten ...

Utflykter

Las Minas de Bédar

Las Minas de Bédar ligger ca 30 km från Mojácar och här finns det en anlagd, spännande vandringsrutt som leder genom de gamla gruvgångarna och tunnlar...

Utflykter

Frigiliana håller sin tredje ”Ruta del Arte”

Frigiliana är en av de vackra byarna i Spanien och återigen i år hålls ”Ruta del Arte” i byns unika miljö. 50 konstnärer från tolv olika länder visar ...

Utflykter

Gastronomi

Veras Veranda

När man går på marknader är det vanligt att det finns en vagn vid vilken det står en man s...

Gastronomi

Tropisk mango odlas i La Cala de Mijas

Bara några minuters körning från La Cala de Mijas hittas gården Granja Ecológica Las Penca...

Gastronomi

Alkoholfri sommar?
 Här är alternativen!

Ska du köra hem? Vill du passa på med vikten? Eller kanske har du andra orsaker till att b...

Gastronomi

Veras Veranda: Oreo-glasskaka på chokladkaksbotten

Jippi! Nu ska ni få ett recept på en efterrätt som verkligen passar alla. Detta är en hit ...

Gastronomi

Sabor a Málaga: Citroner

Exporterar norrut I en ensam industrilokal på landsbygden i Alhaurín de la Torre möter ...

Gastronomi

Gazpacho – en portion spansk historia

Det finns många varianter av denna spanska rätt – en del med kött, andra med fisk och skal...

Gastronomi

Sport

AHN Golf

26-27 juni – två dagars Ecletic tävling på Omberg Golf Resort Traditionsenligt samlades AHN:s golfa...

Golf

Golf i Solen

Sommaren i Sverige är inne på slutet och snart är det dags för oss att ge oss av och söka upp våra v...

Golf

KAOS-piloten

Demonstrationer mot shejk Al-Thani från fans, rapporter om honom till Qatars ambassad och borgmästar...

Sport

Tema & Profiler

Rabies i Spanien

Rabies i Spanien I maj i år dog en norsk kvinna av rabies efter att hon smittats av en hundvalp under en resa till Filippinerna. Detta var det första...

Tema & Profiler

De gåtfulla tartesserna

Gåtan kring tartesserna, den första kända civilisationen i södra Spanien, gäckar fortfarande både arkeologer och historiker.   De första invå...

Tema & Profiler

Sarah Almagro - somos tu ola

I juli var det ett år sedan nu 19-åriga Sarah Almagro Vallejo lades in på sjukhus med svåra magsmärtor. Hon kollapsade i sjukhusreceptionen och vaknad...

Tema & Profiler

Vad går du och tänker på just nu Michael Emdenborg

I grunden är han affärsjurist men här på Costa del Sol känns han nog mest igen från alla evenemang som han arrangerar främst i och omkring Fuengirolat...

Tema & Profiler

Svenska kyrkan

Djup konflikt i kyrkan Det har skett mycket i vår svenska kyrka här på kusten sedan mars månad, då kyrkoherde Mikael Jönsson samt dennes äkta maka, k...

Tema & Profiler

Kackerlackor

Högsommaren må vara förbi men kvar är värmen och den höga luftfuktigheten, som ju sommaren och sensommaren på Costa del Sol karaktäriseras av. Med det...

Tema & Profiler

Profil: Birgitta Bergin

Nu är hon författare! Första gången vi träffade Birgitta Bergin här i En Sueco var för exakt fem år sedan. Då var hon blyg och vågade ännu inte rikti...

Tema & Profiler

Vad går ni och tänker på Eva och Magnus Wahlberg?

Många är vi som genom åren följt Nerjas utveckling och svenskars kärlek för denna vita lilla stad öster om Málaga går inte att ta miste på. Och många ...

Tema & Profiler

Kultur

Jul på spanskt vis

Året går fort, om 3,5 månad så är det redan dags för jul igen. Det kan vara smart att redan nu börja att smygplanera julens festligheter och julklappa...

Kultur

Filmer inspelade i Spanien

Spanien är ett vidsträckt land med varierande landskap. Stränderna i söder lockar till soldyrkande turister, vågorna på Atlantkusten drar till sig s...

Kultur

El Veranillo de San Miguel (indiansommar)

Vädret spelar oss ett spratt Vi träder nu in i årets första höstmånad, september. Som svensk sitter det nästan i ryggmärgen att nu sörja över att som...

Kultur

Parque Tecnológico Andalucía

Teknologiparken i Málaga – en växande stad-i-staden   Om du bor i närheten av Málaga har du garanterat kört förbi avfart 61 mot Parque Tecnol...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com