Charmeras du av branta trappor som slingrar sig över bergssidan mellan små vitkalkade hus med bougainvilleor vid huvudentrén? Blir du lugn i själen av att sitta på en bänk och bara blicka ut över ett hav som glimrar långt där nere medan du funderar över om det är Afrika som skymtar i fjärran?
Då rekommenderas ett besök i Torrox Pueblo!
 
Torrox ligger mellan Torre del Mar och Nerja, ca 48 km öster om Málaga. Vägen A7 delar staden i två – Torrox Costa till söder om vägen och Torrox Pueblo på norrsidan. Torrox Costa påminner mycket om andra kustpärlor i Andalusien; där ligger lägenhetshotell, restauranger, caféer och barer i ändlösa rader längs den härliga stranden och Medelhavet.
 
Torrox Pueblo ger intryck av att vara en lite bortglömd stad som ingen haft behov av och som de flesta bara reser förbi. Men de som är födda och uppvuxna där har varit glada över att ha den mycket arabiskpräglade staden för sig själva.
 
Under de senaste åren har dock solhungrande nordeuropéer hittat till Torrox Pueblo. Det var tyskarna som först förälskade sig i den vitkalkade lilla staden, som låg en bit ifrån turisttrafiken nere vid kusten. På senare tid har många av de gamla husen renoverats och övertagits av nordeuropéer som ser det fina i de små husklungorna uppe på bergssidan.

Historia

Torrox hade en mycket strategisk betydelse redan under romartiden. Romarna kallade staden för Faro eller Punta de Torero, och det finns fortfarande ruiner efter romerska gravplatser i utkanten av staden.
 
Mitt i centrum står resterna efter ett gammalt arabiskt vakttorn. Detta torn utgjorde, ihop med flera liknande torn, en del av borgen som morerna byggde för att lättare kunna försvara staden mot fiender. Många av dessa torn var utrustade med kanoner. Tornet som står kvar i dag renoverades 1997.
 
Torrox hade sin storhetstid under arabiskt herradöme. Staden var en viktig hamnstad och mellanhamn för handel med silke, honung och socker mellan Granada och omvärlden. Så sent som år 1850-talet fanns det tre sockerfabriker, två olivoljefabriker, två keramikverkstäder och flera tillverkare av vin och brännvin i detta område. Torrox led dock stor skada vid ett stort jordskalv1884 som drabbade denna del av Andalusien, någonting som resulterade i att många av invånarna flyttade till Argentina, huvudsakligen till Buenos Aires.
 
I dag har Torrox ca 16 000 invånare varav de flesta bor i Torrox Costa. Sportturismen har blivit en stor inkomstkälla och under vinterhalvåret kommer det många från andra europeiska länder för att delta i arrangerade utflykter, cykelturer och ridturer. Här finns någonting för alla! Är du för kontraster så rekommenderas ett morgondopp i Medelhavet och sedan en skidtur i Sierra Nevada två timmar senare.
 

Sevärdheter

Det mest iögonfallande när man kommer till Torrox Pueblo är havet av paraplyer som varje vår hängs upp över Plaza de la Constitución. Det är både dekorativt och skänker skön skugga till dem som vill sitta utomhus en varm sommardag och njuta av en kopp kaffe eller en kall öl. Paraplyerna tas dock ned med jämna mellanrum för att ersättas med nya. Under senaste fotbolls-VM (2018) byttes alla de färggranna paraplyerna ut till röda och gula – som den spanska flaggan.
 
På torget ligger också El Ayuntamiento, kommunhuset, med olika kommunalkontor. Det finns dock inte ett enskilt turistkontor i staden men från receptionisten i kommunhuset fick vi en karta över staden samt en lista över sevärdheter.
 
Överst på listan stod La Iglesia de Nuestra Señora de la Encarnación. Denna kyrka är från det 16:e århundradet och byggdes, som så många andra spanska kyrkor, ovanpå ruinerna av en gammal moské. Denna kyrka byggdes senare om och den nuvarande versionen är från 1889.
 
I en annan del av staden, fem minuter från kyrkan, ligger Iglesia de San Roque, även denna från det 16:e århundradet. Detta är en kyrka med en dekorativ exteriör, men den används inte längre.
 
Bortsett från kyrkorna, det gamla vakttornet samt några statyer och fontäner är det den gamla arabiska arkitekturen och den avslappnade atmosfären som är Torrox Pueblos, utan tvekan, största attraktion. Parkera bilen på den stora parkeringsplatsen vin infarten till Torrox, ta på dig bra promenadskor och solglasögon, slappna av och njut av idyllen.
 
I Torremolinos ligger Costa del Sols största vattenland – Aqualand. Här finns ett stort utbud med vattenrutschkanor, långa rör och äventyrliga vattenbanor. Totalt har detta vattenland 19 attraktioner. www.aqualand.es/torremolinos/
 
Och det finns fler vattenland på Costa del Sol! I Mijas Costa, vid gränsen till Fuengirola hittas Aquamijas med 12 attraktioner. www.aquamijas.com
 
I Torre del Mar hittas Aquavelis – vattenlandet öster om Málaga med 14 attraktioner, inklusive deras Virtual Reality Park. www.aquavelis.es

Alla dessa tre vattenattraktioner bjuder på mycket skoj för hela familjen.

Vidare finns även annorlunda vattenparker utefter kusten som alla tillhör Costa Waterpark. Dessa är flytande, uppblåsta hinderbanor med rutschkanor, klätterväggar, trampoliner och andra hinder ute på vattnet, ca 70 meter från stranden. Costa Waterparks vattenparker finns i Benalmádena, Fuengirola, Elviria, Puerto Banús och San Pedro de Alcántara. www.costawaterpark.com
 
I flera naturtrogna bassänger i Crocodile Park ses flera sorters krokodiler från olika delar av världen. Här vandrar du som besökare mellan öar över broar ovanför de många krokodilerna och vid givna klockslag är det dags för matning då djurvårdare också berättar mer om dessa djur. Här i krokodilparken finns fler än 300 krokodiler, den största väger över 600 kg! Vill du kan då också få hålla i en krokodilunge – denna har, för säkerhetsskull, gapet väl ihoptejpat.
Kustens krokodilpark ligger precis i utkanten av Torremolinos. www.cocodrilospark.com
Mojácar ligger strax norr om Almería och från Málaga är det ca 300 km dit. Byn är med på listan över Spaniens vackraste byar och trots om den ligger på 27:e plats är den absolut värd ett besök. Denna by ligger på ett litet berg, bara några kilometer från kusten och husen klamrar sig fast vid berget på ett kärt och sött sätt. Gatorna är så smala att bilar inte kan köra här, så en promenad genom byn och till de många miradorerna är en härlig upplevelse. Utsikten ned mot havet i öster och slätten i norr samt västerut är betagande och så råder det en speciell och härlig stämning över byn. Besök www.mojacar.es för en aptitretare inför besöket.
 
När man kör mot Mojácar längs A7 är det en bra idé att ta avfart 494 mot Carboneras, för det är en grön väg, och den är särskilt fin på andra sidan staden. Kort efter Carboneras kommer man förbi ett stängt jättehotell och det är det beryktade Hotel Algarrobico, som fortfarande efter 20 år är ett olöst problem. Hotellet har 21 våningar och 411 rum och tanken var att man skulle anlägga en golfbana och ytterligare sex hotell i området så att man skulle locka tillräckligt mycket turism och skapa arbetstillfällen. Kommunen var därför inte sen till att ge nödvändiga bygglov och tillstånd, och det var först efter att första miljonen euro hade investerats och hotellet stod färdigt som miljömyndigheterna klev in och stoppade projektet. Med lagboken i handen kunde de nämligen tydligt visa att hänsyn inte tagits till lagstiftningen. Man fick helt enkelt inte bygga på platsen då det är tal om en naturpark och dessutom hade det byggts alltför nära havet. Efter det börjad ett käbbel som håller på fortfarande än i dag. Byggherren har handlat i god tro då han hade alla tillstånd från de lokala myndigheterna men i deras iver efter att få igång projektet hade de bara glömt bort miljölagen – eller kanske tänkt ”no pasa nada”.
 
Nu kan man alltså se detta bygge ligga och fylla landskapet och tvisten ligger för närvarande hos högsta domstolen i Andalusien och har kommit till en punkt då det talas om hur stor ersättningen ska vara. Byggherren kräver 200 miljoner euro och staten har erbjudit 40 miljoner euro. Det är långt mellan parterna och frågan är vad som kommer att hända med detta skandaldrabbade bygge.
 
Vi tittar lite sorgset på denna koloss, som bestämt inte är ett vackert inslag i landskapet. Men vägen leder vidare och slingrar sig upp på backkrönen bakom hotellet och snart får vi syn på Mojácar.
 
Vi har valt att bo på paradoren som just när vi var där hade ett erbjudande med dubbelrum för 70 euro och 25 euro för två frukostar. Hotellet ligger vackert nere vid stranden och det totalrenoverades 2008, så det är ett mycket fint hotell.
 
Själva byn Mojácar ligger på ett litet berg ca 4 km från kusten. Det första vi gör när vi kommer till byn är att leta upp turistinformationen för att få en bykarta. Kontoret ligger precis vid kyrkan, så det är lätt att hitta. Och nu ger vi oss ut på en byvandring längs de smala gatorna. Här osar det av mys och ursprunglighet, och byn är också så gammal att den har varit bebodd sedan bronsåldern, 2000 år f.Kr. Därefter kom fenicierna, kartagerna, grekerna, romarna och araberna.
 
Byns nuvarande utseende och hur vägarna ligger är arabernas verk, som rådde över byn fram till 1488. Byns kännetecken är den kända Indalo – en streckteckning som föreställer en man med utsträckta armar och med en båge över huvudet – en symbol som sägs ska ge skydd. Denna symbol kan ses överallt i byn och historien berättar att när kvinnorna var färdiga med att kalka husen så tecknade de denna symbol på ytterväggen för att skydda huset mot onda ögon och åsknedslag.
 
På turistinformationen fick vi veta att vi först och främst skulle besöka museet Museo Casa la Canana. Det är ett sött museum som bara är ett äldre bostadshus. Här kan man se hur en någorlunda rik familj levde i början av 1900-talet. Damen med smeknamnet La Canana var husets överhuvud och nu kan vi se hur hon bodde på två våningar och med källare till både grisar, getter och höns. Det är ett charmerande besök. I dag ägs huset av ett spansk/ryskt par, som själva bor på första våningen och lever av att öppna och visa huset för nyfikna. Den ryska damen är mycket trevlig och talar flytande spanska, dock med kraftig rysk brytning. Hon visar stolt upp huset och berättar om det. Ett besök här bör inte försummas.
 
Nu går vi mot kyrkan Iglesia de Santa María och tittar in. Uppe vid altaret ser vi en hel, vacker och ljus vägg med en glad Kristus, så stämningen här inne är mindre dyster än i många andra kyrkor. Det dystra finns dock på den högra väggen, där man ser foton av två bröder som sköts av republikanerna under inbördeskriget. Bägge bröderna var präster och det är ju känt att republikanerna var emot all religion och prästerskap. Här blir vi således påminda om inbördeskrigets rädslor.
 
Utanför kyrkan ser vi en vacker marmorstaty som föreställer en kvinna med ett vattenkrus på huvudet. Hon bär en sjal som täcker hennes mun, ja, hon biter i tyget för att täcka munnen. Och vad detta betyder finns det två versioner om: den manschauvinistiska versionen säger att så länge hon biter kan hon inte tala och tack för det, medan den mer sannolika versionen säger att hon tack vare tyget kunde skydda munnen mot uttorkning i värmen. Hur det än är så är hon på väg ned mot källan, som anlades 1488. Det var nämligen (naturligtvis) kvinnornas uppgift att hämta vatten, och det bar de elegant på huvudet i en åttalitersbehållare som placerades på huvudet på en rullad duk. Vi beundrar den vackra statyn och beger oss sedan ner förbi den fina brunnen, som i dag är en av byns huvudattraktioner.
 
Och nu är vi hungriga. Precis uppe vid kyrkan har vi hittat Casa Irene, som serverar god, autentisk mat till rimliga priser, så vi är glada.
 
Sedan vandrar vi runt i byn ett par timmar och besöker de olika miradorerna. Från dessa har vi fin utsikt över markerna runtomkring. Vi går även till torget utanför kommunhuset och förbi olika konstcenter och konstbutiker. Denna by har lockat till sig en hel del konstnärer. Det var nämligen så att 1945 hade byn förlorat 2/3-delar av sin befolkning. Därför erbjöd man gratis hus till alla dem som hade lust att slå sig ned och renovera huset. I och med detta kom det en hel del konstnärer från norra Europa, som tackade ja till detta fina erbjudande, och byn fick den konstnärsprägel som den har fortfarande i dag.
 
Nu lockar paradoren och vi kör ned till havet och checkar in. Rummen är fina och priset ett fynd, men som alltid är paradormaten inte riktigt någonting att skriva om. Vi kunde naturligtvis ha ätit någon annanstans men det var vi för lata för, och än en gång kan vi konstatera att paradorkedjan visst är fin och hotellen värda att besöka, men mat – det förstår de sig inte på. Tråkigt.
 
La Ruta del Cares ligger i Picos de Europa i norra Spanien, och om man inte har besökt dessa vilda berg ännu så måste jag säga att de bjuder på en enastående möjlighet för att se och vandra i det mest spektakulära bergslandskapet. Floden Cares har grävt sin ned genom det robusta bergsmassivet så att det bildats en häftig ravin med ett fall på 1,5 km från bergstopparna till flodbädden. Det är utan tvekan vilt men utöver det har det, i likhet med El Caminito del Rey, byggts en stig hela vägen längs med ravinen då det arbetades på elverket i närheten. La Ruta de Cares är alltså en servicestig för arbetarna vid elverket, precis som El Caminito del Rey, skillnaden är bara att Cares-rutten är längre och vildare. Man har huggit ut tunnlar, byggt broar, grävt ut under berg och därmed skapat en stig som är helt enastående. Faktiskt har vi aldrig sett någonting liknande, så denna rutt bör man helt klart skriva upp på sin ”bucket list”!
 
Det är ca 900 km från Málaga till Picos de Europa. Det kan tyckas långt men väl här har man också kommit till en helt annan värld. Picos de Europa är Spaniens första och största nationalpark och det kan inte ifrågasättas, för detta är verkligen speciellt. Bergen är vilda, spetsiga och mäktiga – det högsta berget är 2 650 m högt och heter Torre de Cerredo. I detta vilda lanskap kan man vandra guidade turer men på La Ruta de Cares behöver man ingen guide. Trots sitt läge mitt i bergsmassivet är detta nämligen en lätt vandring, nästan utan höjdmeter.
 
Vi har valt att bo i den lilla byn Posada de Valdeón, mitt i Picos, och detta är verkligen en liten, liten by, mitt i själva nationalparken. Denna lilla by ligger 9 km från vandringens början i den ännu mindre byn Cain. Man kan läsa om rutten och se en video (finns på både spanska och engelska) på: www.rutadelcares.org. Vårt hotell heter Hotel Rural Picos de Europa och det är ett välkomnande, opretentiöst hotell med trevliga rum och rimliga priser. Vi anländer kvällen innan vår vandring och äter ute på ”stan” på restaurangen Begoña, då vårt hotell inte har någon restaurang.
 
La Ruta del Cares kallas La Garganta Divina (det gudomliga svalget) och går mellan byarna Cain och Poncebos. Mellan dessa två små byar är det 12 km, men den sista biten mot Poncebos innebär dels och att det går uppför samt dels att det går långt nedför. Så vi gör så att vi går från Cain och fram till den plats där den sista uppförsbacken börjar. Därmed är det inga problem att gå fram och tillbaka under en och samma dag, och då blir hela sträckan 23,5 km. Är det nu så att man inte kan vandra så långt ska man ändå inte låta sig avskräckas, för man kan ju bara vända om när man själv vill. Vi upplever vandringen som relativt jämn och det ÄR den, det är bara några småbackar här och var. Därför passar denna vandring alla som är friska och krya till att vandra. Som tips vill jag säga att man bör ta med sig massor av vatten, matsäck, solkräm, hatt och ev. regnkläder. Vi har även med oss stavar och de är sköna att ha på vissa sträckor.
 
Varje år vandrar ca 300 000 människor La Ruta del Cares och därmed är detta nog en av Spaniens mest kända och vandrade vandringsstigar. Vi möter människor från många olika länder; både japaner, kineser och folk från flera olika europeiska länder. Vi är här i mitten av juni, innan den egentliga säsongen börjar, och just nu är det inte för mycket människor, men av dem på vårt hotell får vi veta att det ibland kan vara trångt på stigen i augusti.
 
Om morgonen kör vi de 9 km till Cain. Vi parkerar i närheten av var rutten börjar (där vägen slutar) och så sätter vi på oss ryggsäckarna och fattar stavarna. Vi har köpt matsäck i en matbutik innan vi körde in i Picos, för det finns nämligen inga som helst möjligheter att köpa någonting i de små byarna. Till dessa småbyar kommer det en bil med förbeställda varor ett par gånger i veckan, en tjänst som hotell och restauranger använder sig av, men mer än så finns det inte. Ja, när man är här i bergsmassivet befinner man sig verkligen långt borta från allt.
 
Vi börjar vandringen med att gå över floden Cares via en gångbro och därefter går vi förbi vilt porlande vattenmassor till en elanläggning. Efter detta fortsätter rutten genom relativt låga och fuktiga tunnlar (ha på dig hatt eller keps). Här ska man vara uppmärksam på att inte slå huvudet i berget. Vi gör detta, bägge två, men som tur är klarar vi oss utan skador. Efter tunnlarna sicksackar stigen över floden några gånger. Floden rinner fram långt ned i ravinen och fina små broar leder oss över dess vatten. Det ska nog sägas att det är bra med starka nerver för att nervositeten inte ska ta överhand. Det är bara att bita ihop, titta uppåt, och gå.
 
Landskapet är betagande och spektakulärt och det känns som om tiden bara försvinner. Innan vi hinner blinka, nästan, har vi gått 10 km. Vi är så upptagna med att beundra landskapet att vi helt enkelt inte tänker på någonting annat. Då och då ser vi att rutten är inhuggen under berget och ibland sträcker stigen ut sig på kanten av ravinen. Stigen är bred, så man behöver inte känna att man står på en 20 cm smal avsats med lodräta bergväggar ned mot botten av ravinen. Tvärtom känns det helt säkert att gå här.
 
Vid ett tillfälle, ca halvvägs, kan vi se att det byggts någon slags bro längs med den ena sidan av ravinen. En stor skylt visar att denna del av stigen heter Pasarela de los Martínez. År 2013 föll nämligen ett jättestort klippblock ned och tog med sig en stor del av stigen. Detta klippblock fick namnet La Madama de la Huertona, och det var ett rejält klippblock på mer än 1 000 ton. Detta gjorde att stigen totalt spärrades av för passage, för det finns ingen alternativ väg. Men då La Ruta de Cares är lite av en turistmagnet, och därmed utgör grunden för bra intäkter för en mängd småföretagare, insåg man snabbt att man var tvungen att återuppbygga stigen. För detta anställde man bröderna Martínez, som själva bor i bergen och vilket deras familjer gjort i generationer. Därför var de inte rädda för de lodräta fallen och branta bergssidorna, och dessa lyckades återuppbygga stigen på bara två och en halv månad. Nationalparkens styrelse var tydlig med om att det skulle gå fort, så alla insatser sattes in för att få arbetet gjort på rekordtid. Då arbetet var färdigt blev bara ca 30 m av stigen uppkallat efter de två bröder för deras insats. Och det är rörande. Nu har det till och med byggts en glasskiva vid ett stycke, där man kan stå och föreställa sig att man svävar, eller vad man nu gör. Jag testar, men det är inte riktigt min grej. Det är verkligen nervkittlande att stå där med ett fall på ca 100 meter under sina fötter.
 
Efter en vandring på ca sex timmar, med lite raster, är vi överens om att denna rutt får sju stjärnor av fem möjliga. Det är så vackert här så jag är tveksam om det finns någon vackrare plats på jorden. Det är verkligen betagande och vi vill rekommendera alla att bege sig till Picos de Europa under sin semester. Och tillslut ska det sägas att bergen fick namnet Picos de Europa för att de var det första landmärket man fick av Europa när man kom seglande från Amerika. Los Picos omfattar ett område på 646 km2 och det besöks av folk från både när och fjärran.
 

Senaste artiklarna från En Sueco

En Sueco rekommenderar: 10 nya ansikten i La Liga

  Trots att Spanien fortfarande badar i sol och att semestern fortfarande pågår för de flest...

Sport

Fotofestival hålls återigen i Mijas

Åttonde utgåvan av Photofestival hålls ännu en gång i Mijas, där Teatro de Las Lagunas de Mijas utgö...

Kultur

Neymar tillbaka till La Liga?

När fotbollsspelaren Neymar lämnade FC Barcelona för Paris SG sommaren 2017 blev han samtidigt värld...

Sport

5 saker du bör göra på Feria de Málaga

Den årliga ferian i Málaga går av stapeln i kväll. Under tio dagar kommer det att vara upplevelser f...

Kultur

Nattliv i Madrid

Madrid är ett oerhört populärt turistmål. Eftersom staden ligger mitt i Spanien finns det inte några...

Kultur

Djurparker: Lobo Park - Selwo Aventura - Bioparc

Vargar Norr om Málaga, i riktning mot Antequera, ligger Lobo Park, Costa del Sols egen vargpark. De...

Utflykter

Upp i det blå - Teleférico Benalmádena

För den som vill ha fin utsikt och se en del av kuststräckan ovanifrån ska stegen styras till Arroyo...

Utflykter

Tivoli - Arroyo de la Miel, Benalmádena

I Arroyo de la Miel, Benalmádena, ligger Tivoli World – Solkustens tivoli som bjuder på pariserhjul...

Kultur

Trumpet Málaga CF missade. När pappa reste till Me…

... slog Adrian till som toppmålgörare, förlängde kontraktet till 2021 och lämnade La Rosaleda i tår...

Sport

Under ytan - Sea Life, Benalmádena Costa

För den som är intresserad av livet under ytan rekommenderas ett besök på akvariet Sea Life, i hamne...

Utflykter

Utflykter

Djurparker: Lobo Park - Selwo Aventura - Bioparc

Vargar Norr om Málaga, i riktning mot Antequera, ligger Lobo Park, Costa del Sols egen vargpark. Detta är en icke-vinstdrivande verksamhet med syfte ...

Utflykter

Upp i det blå - Teleférico Benalmádena

För den som vill ha fin utsikt och se en del av kuststräckan ovanifrån ska stegen styras till Arroyo de la Miel, Benalmádena. Där, bara ett stenkast f...

Utflykter

Torrox Pueblo - En bortglömd pärla?

Charmeras du av branta trappor som slingrar sig över bergssidan mellan små vitkalkade hus med bougainvilleor vid huvudentrén? Blir du lugn i själen av...

Utflykter

Gastronomi

Alkoholfri sommar?
 Här är alternativen!

Ska du köra hem? Vill du passa på med vikten? Eller kanske har du andra orsaker till att b...

Gastronomi

Veras Veranda: Oreo-glasskaka på chokladkaksbotten

Jippi! Nu ska ni få ett recept på en efterrätt som verkligen passar alla. Detta är en hit ...

Gastronomi

Sabor a Málaga: Citroner

Exporterar norrut I en ensam industrilokal på landsbygden i Alhaurín de la Torre möter ...

Gastronomi

Gazpacho – en portion spansk historia

Det finns många varianter av denna spanska rätt – en del med kött, andra med fisk och skal...

Gastronomi

Veras Veranda: English muffins

Jag älskar English muffins – de passar utmärkt till frukosten med bacon, ost och stekt ägg...

Gastronomi

Japansk mispel – kommer från Kina och vurmas för i Sayalonga

Det är bråda dagar hos mispelodlarna hos Cooperativa Estepona när En Suecos journalist tal...

Gastronomi

Sport

En Sueco rekommenderar: 10 nya ansikten i La Liga

  Trots att Spanien fortfarande badar i sol och att semestern fortfarande pågår för de flest...

Sport

Neymar tillbaka till La Liga?

När fotbollsspelaren Neymar lämnade FC Barcelona för Paris SG sommaren 2017 blev han samtidigt värld...

Sport

Minigolf

En aktivitet som kanske inte passar de hetaste sommardagarna men mycket väl ljumma kvällar är utan t...

Golf

Tema & Profiler

Vad går ni och tänker på Eva och Magnus Wahlberg?

Många är vi som genom åren följt Nerjas utveckling och svenskars kärlek för denna vita lilla stad öster om Málaga går inte att ta miste på. Och många ...

Tema & Profiler

Skugga i sommarvärmen

Costa del Sol är fantastiskt om sommaren – stränderna visar sig från deras bästa sida, restaurangerna dukar upp med läckerheter, nystrukna dukar och e...

Tema & Profiler

Är spanjorerna verkligen så lata?

”De där spanjorerna...!” är någonting som jag hör så ofta att jag nu inte kan låta bli att ta upp det. När saker och ting inte går som de ska så är de...

Tema & Profiler

Joao Magalhaes
- mannen med bilarna

Mannen bakom bilmuseet I En Suecos artikelserie om museer i Málaga har du kunnat läsa om det populära bilmuseet i Málaga och i denna artikel får du...

Tema & Profiler

Möt Lasse Lindbom

Från spelande med klasskompisar, till känd musikproducent, till Spaniens värmeLasse Lindbom “My day goal is to make everyday less everyday”  ...

Tema & Profiler

Fläktande solfjädrar

Fläktande solfjädrar

Använder du solfjäder i sommarvärmen? Är du en av dem som fläktar häftigt med den, kanske du har till vana att vila den i handen eller döljer du ansik...

Tema & Profiler

Marias Djurlyckoland i Córdoba

Nästan symboliskt har Jorge, fincans frigående åsna och Marias reskamrat, tagit plats precis vid infarten när jag anländer. Åsnans öron, som hela tide...

Tema & Profiler

På andra sidan: Kan homosexualitet botas?

Söker du personlig utveckling, vidareutbildning eller ny inspiration så är utbudet av kurser, föredrag och seminarier större än någonsin. Flera nya ku...

Tema & Profiler

Kultur

Fotofestival hålls återigen i Mijas

Åttonde utgåvan av Photofestival hålls ännu en gång i Mijas, där Teatro de Las Lagunas de Mijas utgör huvudplatsen för festivalen, som både omfattar f...

Kultur

5 saker du bör göra på Feria de Málaga

Den årliga ferian i Málaga går av stapeln i kväll. Under tio dagar kommer det att vara upplevelser för både stora och små, och så kommer det finnas ev...

Kultur

Nattliv i Madrid

Madrid är ett oerhört populärt turistmål. Eftersom staden ligger mitt i Spanien finns det inte några naturliga stränder eller någon kust. Däremot finn...

Kultur

Tivoli - Arroyo de la Miel, Benalmádena

I Arroyo de la Miel, Benalmádena, ligger Tivoli World – Solkustens tivoli som bjuder på pariserhjul, bergochdalbanor och karuseller för både små och s...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com