Málaga är en stad med ett mycket priviligierat läge med värme vid Medelhavet. Det råder en härlig, positiv stämning i staden och nu har staden rustats upp och är attraktivare än någonsin. När författaren H.C. Andersen besökte staden år 1862 var han mycket begeistrad och skrev mycket positivt om den i boken ”I Spanien”. Det är kanske därför som kommunen placerat en fin staty av den stora, danska diktaren på Alameda, där han sitter på en bänk i närheten av den plats där han ska ha inlogerat sig. Men i dag har Málaga förvandlats till en plats med ett överflöd av spännande platser att besöka: de mysiga gatorna i centrum, den nya hamnen, Alcazaba, Gibralfaro, den romerska teatern, katedralen och inte mindre än 37 museer. Det finns alltså en hel del att göra så vi tar en tvådagarsutflykt i staden, där vi väljer att övernatta mitt i centrum. 
 
Se här vad H.C. Andersen skrev om Málaga: ”Folk ser alla likadana ut, som om de är på gott humör, som om lovet bara visar den solbelysta sidan, man har intryck av glädje och friskhet. Málaga, härliga stad, här blir jag hemma”.
 
Ja, det är ”good vibes” i staden, som livsfriskhet kanske kan översättas till i dag. Under de senaste 20 åren har staden haft ett kommunstyre med visioner samt idéer om förnyelse, och detta kan både ses och upplevas. Det har byggts och renoverats så att staden nu framstår som nypolerad och attraktiv.
 
Vi har valt att bo på det lilla boutiquehotellet Hotel Teatro Romano, precis mitt emot den gamla romerska teatern i centrum, och det är jättefint. Vårt första besök går till det lilla fina glasmuseet på Plaza Santísimo Cristo de la Sangre. Det är museets ägare som sitter och tar betalt för inträde, och som en liten detalj kan det sägas att han bor ovanpå museet. Detta museum ligger i ett vackert restaurerat herrskapshus från 1800-talet, och det är mycket trevligt. Här visas man runt av kunniga damer, som visar hela glasets historia från Byzans till Bodum. Det finns 3 000 olika glasobjekt att se, men det bästa tycker vi nog är själva huset, som är vackert och inbjudande. Öppettider är mellan 11-19, måndagar stängt.
 
Nu fortsätter vi till saluhallen Atarazanas där vi tittar in, för en finare och livligare marknad med större utbud av härliga produkter får man leta länge efter.
 
Vår favoritrestaurang i Málaga heter La Deriva och ligger på Alameda Colón 7. Nu är det dags att gå dit för att få våra favoriträtter: ajo blanco con mango, patatas bravas, ensaladilla rusa och hummus. Allting smakar gott och dessutom är priset bra: 5 euro per maträtt.
 
Mätta och belåtna fortsätter vi vidare och nu får jag lov att ta till de riktigt stora orden: Vi ska se El Museo de Málaga, som nyligen flyttades till den gamla tullbyggnaden från 1829. Det har gått ett och ett halvt år sedan museet öppnade här, och det är helt fantastiskt! Dels är byggnaden fin och passar ändamålet och dels är de utställda fynden imponerande. Ja, man får följa med på en resa genom hela Málagaprovinsens historia från de första grottmänniskorna till moderna tider. Det är inte lite som hänt här i provinsen och lite skamsna får vi erkänna att vi inte kände till ens en bråkdel av historien innan besöket. Men här kan man som sagt lära sig och se de första fynden från stenåldern, grundandet av staden av fenicierna omkring 770 f.Kr. och genom tiden fram till i dag. Det finns storslagna fynd från romartiden, speciellt från Cártama, som var en viktig stad på den tiden. Jättemarmorstatyer och ett mosaikgolv som i en balsal har hittats och finns utställda här. Även morerna har präglat staden då de på sin tid hade ett palats vid kusten samt ett försvarsverk uppe på berget. Detta ska vi se senare, men nu ska det nämnas att våldsamma stridigheter ägt rum i staden under de kristnas försök att bli av med morerna. År 1487 återerövrade de kristna staden och alla morer som bodde i staden blev antingen sålda som slavar eller gavs bort till dem som de kristna var skyldiga tjänster. Ja, det var både blodigt och förskräckligt.
Nere på gatuplan i museet kan man se konstverk målade av kända konstnärer från provinsen. Allting är mycket intressant och jag rekommenderar verkligen ett besök på detta museum. Det är helt enkelt ett måste och dessutom är inträdet gratis.
 
Nu är det dags att släcka törsten så vi beger oss, till fots, ut till La Malagueta, till det fina och nyöppnade hotellet Gran Hotel Miramar, som ligger på adressen Paseo de Reding 22. Hotellet invigdes av kung Alfonso XIII år 1926 och är ritat av Fernando Guerrero Strachan. Under inbördeskriget användes hotellet som sjukhus och senare som tingshus. Men nu är det återigen hotell – och ja, ett fint hotell är det minsann, det tillhör toppen av lyx och är en del av kedjan The Leading Hotels of the World. Priserna ligger från ca 300 euro för ett dubbelrum upp till 2 900 euro för kungasviten. Men vi ska bara in och titta, och uppe på sjunde våningen ligger baren. Hit beger vi oss för att unna oss ett glas champagne för 9 euro. Det är ju överkomligt och vi njuter av att stå där uppe takbaren och se ned över den vackra trädgården, havet och staden. Det är en härlig upplevelse.
 
Snett mitt emot hotellet ligger den engelska kyrkogården, och den vill vi gärna se. Saken är den att innan 1831 var det bara katoliker som tilläts begravas på en kyrkogård i Spanien. När en protestant dog kunde denne bara begravas på stranden och begravningen skulle äga rum nattetid. Protestanten skulle begravas i stående ställning och så fick man därefter överlämna denne till havet och vildhundarna. Man kan själv räkna ut hur det gick, och det var inte trevligt. Därför ansökte den brittiska konsuln William Mark om att få ett stycke mark där man kunde begrava protestanter och år 1829 gick staden med på att ge honom ett stycke mark utanför staden längs vägen till Almería. Kyrkogården invigdes 1831 och det är den första protestantiska kyrkogården i Spanien. Detta är en liten oas och viloplats för även en del kända människor, som bland andra den engelska författaren Gerald Brenan, som bland annat skrev South from Granada, som är en härlig beskrivning av livet i Las Alpujarras på 1920-talet, och som även har filmatiserats i en bedårande film. Kyrkogården har öppet mellan kl. 9-15.
 
Nu beger vi oss tillbaka till staden och går med raska steg till gatan Calle Strachan, uppkallad efter arkitekten till Gran Hotel Miramar. Här ligger nämligen glassbarernas glassbar. Glöm allt om italiensk glass. Bättre glass än här på Giolatto finns inte. Gatan liggen i närheten av katedralen.
 
På väg upp mot vårt hotell går vi förbi katedralen med den asymmetriska fasaden, det gamla biskopspalatset, som nu är ett museum, och den romerska teatern, som tog 60 år att gräva ut.
 
Nästa morgon vill vi se Gibralfaro, så från vårt hotell korsar vi bara vägen vid Plaza Jesus el Rico, och fortsätter längs den lilla vägen Mundo Nuevo. I slutet ser vi en liten tunnel och den ska vi gå igenom. Nu följer vi stigen upp till Gibralfaro och ju högre upp vi kommer desto vackrare blir utsikten ned över staden. Gibralfaro var från början ett försvarsverk byggt av morerna. Det hade anslutning till kalifens bostad Alcazaba nere vid kusten via en korridor mellan två höga murar. Det var ju smart för på så sätt kunde man gå säkert mellan de två viktiga byggnaderna. Uppe på Gibralfaro kan man gå på bröstvärnet hela vägen runt, och det är roligt. Utsikten sträcker sig åt alla håll – så att man kunde se om fienden kom. Och så kan man tränga sig in i de olika små tornen – där vakter stod i alla väder. Dessvärre är korridoren, kallad La Coracha, stängd när vi är här, men jag får veta att den snart ska öppna, så vid nästa besök hoppas vi kunna upptäcka denna lilla väg.
 
Nu ska vi se Alcazaba, som är ett mycket finns kalifatpalats i stil med Alhambra, bara mindre imponerande. Det finns en vacker gård med vattenbassänger, en avdelning för haremet, fint smyckade valv och vackra rum. Absolut värt ett besök. Och nedanför ligger den romerska teatern, som man gå in och vandra runt i när man ändå är här.
 
Innan vi ska hem ska vi till Plaza de la Merced och äta lunch, samt för att se Museo Casa Natal de Picasso, som ligger på torget. Detta torg är mycket mysigt och vi äter en härlig lunch, men Casa Natal är en besvikelse. Det finns nämligen ingenting att se, då det besöket kan man bespara sig. Men här kommer en liten lista över de museer som vi själva sett och som helt klart är värda ett besök: Museo Picasso, med många av hans fina verk och spännande temporära utställningar, Centre Pompidou med modern konst vid Muelle Uno (hamnen), Centro de Arte Contemporáneo med mer modern konst, Museo Carmen Thyssen med konst av många kända konstnärer, det ryska museet med en massa vackra verk från Sankt Petersburg. Det finns många fler att besöka, så man behöver inte ha tråkigt i Málaga. Njut av provinshuvudstaden!
 
Tillslut ska det sägas att Málaga har ett projekt som heter ”Smart City Málaga”, som går ut på att skapa mer grön energi och spara på ström. Staden är också med i ett internationellt projekt om att införa gröna bilar. Och så är det även i La Diputación de Málaga som har tagit initiativet till Gran Senda de Málaga, som är den 650 kilometer långa vandringsstigen runt i kanten av provinsen. Jo, här finns visioner!
 

Malaga blomster

 
 
 
 
 

San José – en liten pärla i det UNESCO-skyddade området Parque Natural de Cabo de Gata Níjar

Från början var San José namnet på ett kustbatteri som byggdes på 1700-talet, för att försvara kusten där Parque Natural de Cabo de Gata Níjar ligger i Amería. Ett litet fiskesamhälle växte fram i lä av militäranläggningen och detta samhälle fick namnet San José. Fram till för bara några år sedan bodde det bara ett par dussin människor här, som levde av det som havet hade att erbjuda. Under de senaste åren har San José, som ligger ca en timmer körning från Almería stad och bara en kvarts körning från A-7, börjat locka många turister och mångdubblat antalet fastboende i trakten.
 
Denna lilla kustpärla ligger vackert vid en bred sandstrand, omgiven av höga berg. Under sommaren är stränderna fyllda med soltörstande turister och hela året runt kommer naturälskare för att uppleva den speciella naturen. Detta område har Europas enda ökenklimat och omfattar flera olika ekosystem med stor biologisk mångfald. Naturparken Cabo de Gata Níjar är också det största ”bevaringsområdet” längs hela Medelhavskusten. UNESCO förklarade naturparken som ett skyddat område år 1997 på grund av dess speciella flora och fauna.
 

Vandring i månlandskap

Vi besökte San José en solig helg i slutet av september. Med i väskan hade vi bra vandringsskor och bra solglasögon. En dag reserverade vi till att bara vandra i sydvästlig riktning längs den mycket varierande kusten – branta backar inhuggna i berget, öppen terräng som påminner om månlandskap ur en science fiction-film, knivvassa korallrev samt vulkaniska klippor som sticker upp ur havet som spetsiga hajtänder, och inte minst lugna stränder med mjuka vågor.
Detta är ett område som definitivt bör upplevas till fots. Det går också att cykla men på vissa ställen har leden huggits in i branta bergsväggar utan någon form av räcken. Dessutom finns risken att många av detaljerna här missas om man färdas för snabbt.
 
Historiskt sett har det varit gruvdrift i området, bland annat har det gjorts fynd av både guld, koppar och magnesium. Längs vår vandring ser vi även bergsområden med vita fläckar av kalksten.
 

Dykareldorado

Faro de Cabo de Gata, den 18 meter höga fyren som står här, stod färdig 1863. Denna fyr har byggts på en klippa som sträcker sig 50 meter upp och dess lykta kan ses från 45 km håll vid klart väder. Utanför kusten ligger flera gamla skeppsvrak, vilket utgör ett eldorado för dykare.
Längs vår utflykt kommer vi till en övergiven kyrka, Iglesia de Las Salinas, även kallad Iglesia de la Almadraba. Denna byggdes 1907 och var den enda kyrkan i det lilla samhället Almadraba de Monteleva. Invånarna i samhället var de allra flesta saltsamlare som levde här med sina familjer. Kyrkan är byggd på en plattform för att hålla den torr samt fri från sand. På baksidan har det byggts in gravkammare i själva kyrkväggen.
 
Både för botaniskt och geologiskt intresserade är detta område en drömplats med stora förekomster av mineraler och sällsynta växter i en annorlunda och exotisk miljö. För andra är det ”bara” en oförglömlig estetisk upplevelse.
 

Många utlänningar

Följande dag vi bekantar vi oss med San José. Det visar sig vara lite svårt att reda ut hur många människor som bor i denna lilla by, men uppskattningsvis är det mellan 1 000 – 1 500 personer, beroende på vem man ska räkna med och inte räkna med. Ungefär hälften av invånarna är spanjorer varav de flesta arbetar inom hotell- och restaurangbranschen eller med att organisera dykning, snorkling, paddling, seglatser, surfing och guidade utflykter. Här finns till och med aktiviteter för dem som vill skjuta med pil och båge! Utöver spanjorer finns här många italienare. Faktiskt kommer så många som 30 procent från grannlandet i öster. Dessutom bor även en hel del tyskar, engelsmän och ryssar i de många semesterbostäderna. Någon storstad är det inte tal om, och det kommer detta aldrig bli heller då det ligger i ett skyddat område.
Vi vandrar runt i den lilla byn med de många semesterbostäderna med spännande arkitektur och små trädgårdar. Vidare finns det, förutom olika hotell och restauranger, en bank, en matbutik, olika kiosker och ett par souvenirbutiker.
 
De flesta tänker nog på sol, bad och strand när man nämner San José och under hela sommarhalvåret fylls också stränderna med spanjorer från hela Almería-området. En varm och solig helgdag kan det till och med vara svårt att få plats mellan solstolar, väskor, hinkar och spadar. Men väljer man i stället att komma hit en vanlig vardag – när spanjorerna jobbar, är det lätt att föreställa sig hur det är att äga en helt egen strand på en ö i Söderhavet.
 

Fakta 

San José ligger i provinsen Almería i Andalusien – mitt i det UNESCO-skyddade området Parque Natural de Cabo de Gata Níjar, som är ett populärt utflyktsmål för naturälskare.
 
 
 
 
Det är den näst populäraste sevärdheten i Málaga, enligt Tripadvisor, och det är lätt att förstå varför så många både turister och lokala, stora och små, väljer att besöka detta museum.
Oavsett om man är intresserad av bilar eller inte (En Suecos utsända tillhör de sistnämnda...) så är detta museum så mycket mer än ett bilmuseum. Detta är ett museum som berätta om svunna tider och trender, och ett besök här passar lika bra för bilintresserade som för dem som bara tycker om att se någonting snyggt, fint, annorlunda, fult, estetiskt, provocerande... En sak är säker – du hittar inte någonting vardagligt på bilmuseet i Málaga.
När jag kommer in på museet har jag redan ett avtalat möte med museets kommunikationschef Sara Navarrete Moreno. Medan jag står och väntar i receptionen frågar en äldre herre om han får lov att visa mig runt på museet. Jag tackar snällt nej, för den guidade visningen får jag av Sara Navarete Moreno, som just kommer fram och hälsar.
 
Medan vi går fram genom rader av åk i särklass, och säkert också i en klass för sig rent ekonomiskt, är det främst de många och fina detaljerna som fångar ögat. Fordonen finns alla beskrivna på både spanska och engelska. En del av dem är speciella på grund i vems ägo de varit, andra för att de är kända från en viss film eller någon scen. T ex hittas här en Renault 35CV – bilen som utgör baksäte till den heta kärleksscenen i filmen Titanic.
Sara Navarrete Moreno berättar att det här på museet finns drygt 100 bilar för ett totalt tvåsiffrigt miljonbelopp och att de flesta bilar faktiskt startar och också kör fint – några av dem hyrs till och med ut vid speciella tillfällen. Faktiskt så hyrs hela museet ut till speciella tillfällen som t ex bröllop eller andra fester. Det är lätt att föreställa sig en stor fest bland Bentleyer och Lincolner, för att inte tala om Cadillacer och Jaguarer, som det också finns några stycken av här.

y de la moda...

Förutom att inrymma ett enormt antal antika och unika fordon har museet även en ansenlig avdelning för mode. Detta har sin naturliga förklaring. Museets ägare, och alltså ägaren till samtliga bilar i museet, portugisiska Joao Magalhaes, är nämligen mycket intresserad av mode. Så intresserad att det finns flera avdelningar tillägnade olika epoker av dammode. Under den guidade visningen visar Sara Navarrete Moreno in mig i ett rum, som normalt inte är öppet för museibesökare. Här hittas känningar, skor, hattar, väskor m.m. som inte är med i utställningen för tillfället, och lagrets storlek samt antalet objekt där inne kan väcka varenda kvinnas inre Marie Antoinette.
Tillbaka vid museets ingång står den äldre herren, som erbjöd sig som turguide, fortfarande i receptionen. Sara Navarrete Moreno presenterar mannen som ”Joao Magalhaes, museets ägare”. Joao skakar bara på huvudet.
”Jag bryr mig inte om sådana ord – man kan ju inte äga någonting alls. Om jag dör i morgon, vad ska jag då använda allt det här till?”, säger Joao Magalhaes och slår ut med armarna.
Själv kan jag nog utan problem komma på flera användningsområden, men jag håller mina tankar för mig själv.

Även för fyrbenta 

”Pet friendly” står det på en skylt precis innanför ingången till museet.
”Varje måndag är museet öppet för även hundar! Det är många besökare som kommer med sina hundar och det är ganska roligt för oss som arbetar här. Vi är det enda museet i Europa som erbjuder detta”, berättar Sara Navarrete Moreno.
 
Praktisk information:
Adress:
Edificio Tabacalera
Avenida Sor Teresa Prat 15
29003 Málaga
Tel. +34 951 13 70 01
Inträde: 8,50 euro
Öppettider: måndag – söndag mellan kl. 10-19.
Biljettförsäljningen stänger 30 minuter för stängningstid.
Utställningen omfattar drygt 100 unika bilar utställda på 6 000 kvadratmeter. Bilarna är grupperade efter stilar som Belle Epoque, Art Deco, Drömbilar, Engelsk tradition, Alternativ energi, La Dolce Vita m.m.
I naturparken Sierra de Huétor, precis nordost om Granada, finns det några intressanta skyttegravar från inbördeskriget och nu för tiden kan man besöka dessa. De finast belägna och bäst bevarade skyttegravarna heter Las Trincheras de Maúllo och det är dem vi ska se. Det är ett både rörande och gripande besök som också utgör en mycket fin dagsutflykt då det bjuder på vacker natur, historia och god motion. Efter skyttegravarna beger vi oss ut på en vandring på 8,4 km genom ett landskap med massa trolliknande berg, varför vi kallar den ”Trollrutten”. Denna vandring, inklusive skyttegravsbesöket, tog oss ca 4 timmar (utöver bilkörning) så ta med matsäck.
Följ nu med oss på en spännande utflykt till Sierra de Huétor.
 
Rent generellt kan man säga att fronten under det spanska inbördeskriget (1936-1939) lades ganska snabbt och den gick från Motril i söder över Sierra Nevada och därifrån norrut. Fronten delade Granadaprovinsen i två och den passerade strax öster om Granada stad. Det vi nu ska besöka är det som var republikanernas positioner. Skyttegravarna byggdes naturligtvis där man hade bäst utsikt så att man kunde se om fienden närmade sig. Därför ligger alla skyttegravar mycket vackert med fin utsikt. Skyttegravarna är många gånger nedgrävda i marken/berget och därefter har det byggts bröstvärn med skotthål. Det finns också små rum där vakthavande kunde sova/bo, men någon lyx har det inte varit tal om. Tvärtom. Det har varit ensamt, kallt och uselt att strida vid fronten. Och det känns som om eländigheten fortfarande hänger i luften här, vilket ger en alldeles speciell stämning som på något sätt uppmanar till eftertänksamhet och en form av andakt – det fanns människor här som offrade sina liv för en sak som de trodde på.
 
För att komma till vandringen ska man köra förbi Granada och ta motorvägen i riktning mot Murcia. Efter ett par km tar man avfart 253 och därefter kör man 1 km i samma riktning som man kom, längs A 4002. Därefter svänger man av till höger på GR 3101 som tar en under motorvägen. Nu följer man bara denna väg upp till Centro de Visitantes Puerto Lobo. Där kan man parkera. Man kan också parkera vid Area recreativa Puero Lobo – det gör vi.
 
Nu fattar vi stavarna och klär på oss alla kläder vi har med oss för denna aprildag är det jättekallt. Det är dimma och senare också regn. Vi går upp till Centro de Visitantes Puerto Lobo (som var stängt) och går förbi tills vi ser en skylt på vänstersida varpå det står Trincheras (skyttegravar) de Maúllo. Här går vi ned längs en liten stig och så är det bara att följa skyltarna. Vi passerar den nämnda skylten och står ett tag och funderar över den eviga kampen för demokrati och rättvisa. Efter en liten uppförsbacke står vi plötsligt vid en stor bastion med vacker utsikt åt alla håll. Nu står vi mitt i skyttegraven och medan vi går runt i den i ca 30 minuter, för att uppleva allt, kan vi inte låta bli att sända en vänlig tanke till de män som befann sig här under barska förhållanden med livet som insats. Det var en hård och ojämn strid som republikens män kämpade – och till slut förlorade. Som vi vet ledde det till nästan 40 års diktatur som, som tur är, är historia i dag.
 
På vägen går vi förbi en skylt med följande text: Lugar de memoria histórica de Andalucía. En torno a Granada, las tropas y milicias leales a la república española lucharon para defender la legitimidad democrática frente a los golpistas apoyados por la Alemania nazi y la Italia fascista. El Cerco de Granada, las trincheras del Cerro de Maúllo de Víznar son un digno ejemplo de la lucha por la justicia y la libertad frente a la tiranía del franquismo. Verdad, justicia y reparación! Och på svenska: Plats med historiskt minnesmärke i Andalusien. Runt om Granada kämpade de trupper och milis som var lojala mot den spanska republiken för att försvara den legitima demokratin mot kuppmakarna som stöttades av Nazityskland och det fascistiska Italien. El Cerco de Granada, Skyttegravarna vid el Cerro de Maúllo de Víznar är ett värdigt exempel på kampen för rättfärdighet och frihet mot frankismens tyranni. Sannhet, rättvisa och försoning!
 
Det är mycket intressant att uppleva detta lilla stycke spansk historia som ligger gömt i detta vilda och betagande landskap. Trots att det är början av april är det isande kallt häruppe på höjden, bara 4 grader, så vi har mössa, vantar, halsduk och all utrustning på. Men vi småfryser lite i alla fall, så vi beger oss tillbaka till värmen. Därför går vi tillbaka till stigen och ned förbi Centro de Visitantes. Här svänger vi till höger på GR 3103, för vi har hittat en vandring som går runt den topp som vi såg i norr när vi stod i skyttegraven. Vandringen är en rundtur som slutar nere vid vår bil. Den leder oss upp till Cruz de Víznar, som är den högsta punkten här. Vid denna tidpunkt vet vi inte att vi under vandringen kommer se många roliga klippformationer som liknar troll och andra sagofigurer – ja, vi såg till och med ett berg som liknade en haj. Vi kallar därför vandringen för Trollrutten och allt eftersom vi vandrar vidare ser vi fler och fler ”troll”.
 
Vid en tidpunkt ska vi svänga av från grusvägen och ta en liten stig på vänster sida och gå upp på Barranco de la Umbria upp mot Cruz de Víznar och det är här som de flesta troll står längs med stigen och nyfiket iakttar oss. Nu har en tjock dimma dragit in över oss så den trolska stämningen sprider sig medan vi kämpar oss upp mot Cruz de Víznar. Men så är vi plötsligt uppe vid en vägvisare som pekar i många riktningar. Ett håll som den pekar mot är Cruz de Víznar, men i dag är det olägligt att gå dit. Annars är det bara 300 meter, så det skulle vara lätt, men inte i dag. Vi kan inte ens se en hand framför oss, för vi står mitt i ett moln. Vi skyndar oss därför nedåt mot vänster, där vi kan se en stig. Vår riktning är inte angiven på skylten men vi har stigfinnaren Jesper med oss, så på det sättet samt med GPS väljer vi rätt stig. Nu regnar det också så stigen är hal när vi går nedåt – det gäller att gå försiktigt och vi är glada över att ha vandringsstavarna med oss.
 
Till slut är vi nere vid bilen och våta sätter vi oss i den och äter vår matsäck. Ja, det är inte alltid som solen skiner i Andalusien. Men ju fler strapatser desto roligare efteråt, så vi är glada i alla fall.
 
Man kan se och ladda ned våra vandringar på elsebyskov.com under Hikes, Routes och Maps, La Danesa, Trolderuten. Ha så kul!
 
 
Våren 1976 rådde det stor politisk osäkerhet i Spanien. General Franco hade just dött och många fruktade att diktaturen skulle fortsätta.
Under en lokal fiesta i den fattiga stadsdelen San Isidro i norra delen av Orihuela gjordes en spontan handling för att stötta de demokratiska krafterna, delvis för att hedra den avlidne lokala diktaren Miguel Hernández (1910-1942) som dog i spanskt fängelse efter att ha sympatiserat med republikanerna i sina dikter. Många av Miguel Hernández konstnärskollegor började plötsligt måla tidsenliga slagord och bilder på väggarna till de bräckliga husen. Guardia Civil ryckte ut och försökte stoppa dem, men utan framgång.
 
År 2012, alltså 70 år efter Hernández död, beslutades det att man skulle hedra hans minne genom att renovera några av de gamla väggmålningarna, samt skapa nya. Under åren därefter har Orihuela kommuns kulturavdelning bjudit in kreativa personer till att delta och förutom konstnärer har även funktionshindrade, skolor och förskolor varit med och bidragit. Det har varit ett kollektivt projekt och fler än 100 konstnärer har varit med och dekorerat nästan 50 fasader.
En del av bilderna har ett tydligt politiskt budskap, andra innehåller citat från Hernández dikter, ytterligare en del speglar vardagen för vanliga människor.
 
Resultatet har inte bara blivit ett fantastiskt utomhusgalleri för konstintresserade, San Isidro har också fått ett ekonomiskt lyft. Den lilla stadsdelen är i dag en liten pittoresk pärla som är lätt att förälska sig i, även om det ligger en allvarlig underton bakom de kraftfulla bilderna.

Så kommer man hit

Turistkontoret i Orihuela arrangerar med jämna mellanrum gratis guidade turer i den lilla stadsdelen, men det finns ingenting som hindrar en från att gå själv. Besöket är gratis och man får stanna så länge man vill.
Det enklaste sättet att hitta den lilla stadsdelen San Isidro är att parkera i centrum av Orihuela, i närheten av Plaza Santiago. Därefter går man upp längs Calle Santiago, som går mot nordost. Efter en liten stund byter denna väg namn till Calle Capuchinos. När man kommer till Plaza Capuchinos svänger man till höger och följer Calle de la Samaritane ända till slutet. Här stöter man på en reproduktion av Picassos verk La Guernica på en vägg. Detta är den första väggmålningen i San Isidro.
En promenad runt i kvarteret tar ca 15-20 minuter.
Det går naturligtvis också att köra bil till San Isidro men på grund av flera enkelriktade gator är det lättast att göra det med hjälp av en GPS.
 
För den som vill undvika att köra in i centrala Orihuela kan man köra N-340, från Murcia till Elche, norr om Orihuela och svänga till höger vid Rincón de Seca. Efter att ha svängt av från N-340 så svänger man till vänster igen vid första tillfälle. Härifrån får man lätt syn på San Isidro, som ligger i backen upp mot N-340.

Senaste artiklarna från En Sueco

Spanska speltrender VS svenska

Inledning Som många av oss har lagt märke till har online casino marknaden exploderat den sista t...

Juridik & Finans

Sol- och sommartips

Solen både ger liv och dödar. Men en sak är säker; utan sol skulle det inte finnas något liv. Vi har...

Hälsa

Lider du av allergi?

Chloe och Friederich är holistiska behandlare som ser din kropp som en helhet och erkänner att din l...

Hälsa

Veras Veranda: English muffins

Jag älskar English muffins – de passar utmärkt till frukosten med bacon, ost och stekt ägg i. Men de...

Gastronomi

La Ruta del Cares – vildare än så här blir det int…

La Ruta del Cares ligger i Picos de Europa i norra Spanien, och om man inte har besökt dessa vilda b...

Utflykter

Japansk mispel – kommer från Kina och vurmas för i…

Det är bråda dagar hos mispelodlarna hos Cooperativa Estepona när En Suecos journalist talar med koo...

Gastronomi

Fläktande solfjädrar

Fläktande solfjädrar

Använder du solfjäder i sommarvärmen? Är du en av dem som fläktar häftigt med den, kanske du har til...

Tema & Profiler

Hemligheten till att slippa ryggvärk

Här är ett häpnadsväckande fakta: ca 95 procent av det läkande arbetet jag gör hos Centro Sanum hand...

Hälsa

Balneario Aguas de Villaharta

Övernattning
 Precis bredvid Djurlyckoland ligger ett litet lanthotell som heter Balneario Aguas de...

Utflykter

Marias Djurlyckoland i Córdoba

Nästan symboliskt har Jorge, fincans frigående åsna och Marias reskamrat, tagit plats precis vid inf...

Tema & Profiler

Utflykter

La Ruta del Cares – vildare än så här blir det inte

La Ruta del Cares ligger i Picos de Europa i norra Spanien, och om man inte har besökt dessa vilda berg ännu så måste jag säga att de bjuder på en ena...

Utflykter

Balneario Aguas de Villaharta

Övernattning
 Precis bredvid Djurlyckoland ligger ett litet lanthotell som heter Balneario Aguas de Villaharta. Här övernattar En Suecos utsända efte...

Utflykter

Tarifa – mongoliska tält och militärbunkrar

Jag öppnar ögonen och tittar rakt upp i det runda taket där ångböjda trälameller håller tältduken uppe högt ovanför oss. En mild levantevind har hålli...

Utflykter

Gastronomi

Veras Veranda: English muffins

Jag älskar English muffins – de passar utmärkt till frukosten med bacon, ost och stekt ägg...

Gastronomi

Japansk mispel – kommer från Kina och vurmas för i Sayalonga

Det är bråda dagar hos mispelodlarna hos Cooperativa Estepona när En Suecos journalist tal...

Gastronomi

Restaurangbesök: Las Islas – mat, själ och äkthet i skön sym…

Restaurangen Fairuz ligger ihop med Hotel Las Islas i Torreblanca, Fuengirola. Att ta sig ...

Gastronomi

Veras Veranda - Hemgjord Daim

Jag älskar att göra godis till barnen – för det första för att jag vet vad de får och hur ...

Gastronomi

Sabor a Málaga - Färskfriterade chips och nyrostade nötter

Patatas Artesanas Paco José     Vacker gottebutik  Det är nästan ...

Gastronomi

Sabor a Málaga - Citroner

Exporterar norrut I en ensam industrilokal på landsbygden i Alhaurín de la Torre möter vi...

Gastronomi

Sport

Estrella Damm Andalucía Masters 27 – 30 juni

Fantastiska golfrundor under vilka spänningen och de exalterade känslorna ökar under veckan. Det han...

Golf

Golf i Solen: Så var då vårsäsongen till ända

Årets säsong startade den 14 september och avslutades den 29 april på Santana. I år låg påsken mycke...

Golf

AHN Golf - Juni

AHN har för sina evenemang fått tillgång till en fantastisk klubblokal i Club Nautico, med utsikt öv...

Golf

Tema & Profiler

Fläktande solfjädrar

Fläktande solfjädrar

Använder du solfjäder i sommarvärmen? Är du en av dem som fläktar häftigt med den, kanske du har till vana att vila den i handen eller döljer du ansik...

Tema & Profiler

Marias Djurlyckoland i Córdoba

Nästan symboliskt har Jorge, fincans frigående åsna och Marias reskamrat, tagit plats precis vid infarten när jag anländer. Åsnans öron, som hela tide...

Tema & Profiler

På andra sidan: Kan homosexualitet botas?

Söker du personlig utveckling, vidareutbildning eller ny inspiration så är utbudet av kurser, föredrag och seminarier större än någonsin. Flera nya ku...

Tema & Profiler

Cudeca: Secondhandbutikerna med ett viktigt syfte

Det är fredag och klockan är 09.55. Utanför Cudecas nya butik i Los Boliches, precis bredvid saluhallen, står redan tre personer och väntar på att dör...

Tema & Profiler

Kommunalvalet 26 maj: Partido Popular spänner musklerna

I flera kommuner fick rösterna räknas extra noggrant innan det slutgiltiga valresultatet presenterades. Som väntat blev kommunalvalet en rysare, för i...

Tema & Profiler

Vad går du och tänker på Dr. Alban?

Hans namn är Alban Uzoma Nwapa men alla känner vi honom som Dr. Alban, som i början av 90-talet slog igenom stort med hitlåtar som bland annat ”Hello ...

Tema & Profiler

Systrarna Pilqvist Stenberg: Stella & Diana

I Fuengirola bor två systrar som valt sin egen väg. Dagarna fylls med högstadie- och gymnasiestudier på distans samt dans, sång och skådespel, och mån...

Tema & Profiler

Nikki Beach – 20 år med firande

Nikki Beach, det familjeägda och -drivna internationella varumärket för lyxliv och gästfrihet firar nu 20 år i branschen. Varumärket, vilket är det fö...

Tema & Profiler

Kultur

Så här kommer du igång med att spela på casino i Spanien

Befinner man sig på en turistort i Spanien är det inte alltför svårt att leta sig fram till ett av landets över 20 landbaserade casinon. Det är dock i...

Kultur

Qué Pasó: SWEA-international firade 40 år!

Världens största 40-årsfest gick av stapeln lördagen den 11 maj när SWEA International fyllde 40 år och alla Sweor runtom i världen firade. Drygt 7 00...

Kultur

Art Gaucín

OPEN STUDIOS2019 24 till 26 maj och 31 maj till 2 juni   Konstnärerna i Gaucín öppnar sina ateljéer för allmänheten under den årliga Art Gaucí...

Kultur

El Cid: Spaniens populäraste folkhjälte

Nästan tusen år efter hans död är Rodrigo Díaz de Vivar, mer känd som El Cid, fortfarande Spaniens populäraste folkhjälpte – och en nationalikon. &nb...

Kultur

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com