Arv och testamente

Alla som köper en egendom i Spanien bör tänka igenom vad som gäller i en arvsituation. Regelverken skiljer sig mellan Sverige och Spanien, och Spanien är ju inte heller känt för att ha en enkel byråkrati. I denna artikel ska vi försöka bena ut begreppen och ge en allmän information om vad som gäller vid arv i Spanien. Tänk dock på att en artikel är allmänt hållen och kanske inte passar in på ditt särskilda fall. Du bör därför alltid konsultera en jurist som har kunskap inom både svensk och spansk arvsrätt.
 
Oavsett om svensk eller spansk lag ska tillämpas på skiftet måste en spansk bouppteckning och arvskifteshandling göras i Spanien. Det gäller på all egendom som finns i Spanien, t.ex. lägenhet, villa, bankkonto, bil. Spanska formkrav gäller för arvskifteshandlingen och den ska upprättas och undertecknas inför spansk notarius publicus.
 
Sedan augusti år 2015 är grundregeln för arv för EU-medborgare att tillämplig lag på delningen av kvarlåtenskapen är den lag där du är bosatt, den s.k. hemvistprincipen. Tidigare gällde nationalitetsprincipen, d.v.s. det lands lag där den avlidne var medborgare. Om du var svensk medborgare var det alltså svensk lag som tillämpades på delningen av arvet även i Spanien. Den nya regeln betyder dock att om du är bosatt i Spanien kommer istället spansk arvsrätt att tillämpas på alla de tillgångar du äger i Spanien och i andra länder. Om du däremot är bosatt i Sverige är det svensk rätt som tillämpas.
 
Du kan ändra grundregeln genom att göra ett lagval och välja att t.ex. svensk rätt ska tillämpas på arvet för all egendom i Sverige och i Spanien. Detta gäller själva skiftet och hur fördelningen görs, d.v.s. vem som ska ärva. Dock måste bouppteckning och arvskifte rörande egendom i Spanien göras enligt spansk formalia.
Lagvalet görs i ett testamente. Ett testamente som är upprättat i Sverige och som uppfyller alla formkrav är giltigt också i Spanien. Dock kan det i många fall rekommenderas att skriva ett spanskt testamente för egendom som finns i Spanien eftersom det underlättar ett framtida arvskifte. Tänk på att om svensk rätt ska tillämpas är det viktigt att det spanska testamentet inte strider mot svensk rätt, t.ex. att förordnandet inte inskränker på bröstarvingarnas laglott. I Spanien kan man inte upprätta inbördes testamente, utan make och maka måste ha varsitt testamente.
 
Svensk medborgare, som äger tillgångar i Spanien och gjort ett svenskt lagval och som avlider, kan emellertid inte undgå spansk arvsskatt, oavsett om personen är resident eller icke resident. Tyvärr är det ett vanligt missförstånd, att man kan undgå spansk arvskatt genom att välja svensk rätt i ett testamente.
I Spanien finns arvs- och gåvoskatt, till skillnad från i Sverige. Det är arvingarna som betalar arvskatten. Skatten är statlig, men varje enskild autonom region har rätt att bestämma bl.a. hur stor arvskatten blir. T.ex. är skatten nästan obefintlig i Madrid medan den tidigare har varit hög i Andalusien.
 
I Andalusien är skatten progressiv och beror bl.a. på släktskap med den avlidne. Vid omfattande kvarlåtenskap kan skatten uppgå till 36,5%, men den kan i vissa särskilda fall bli mer än dubbelt så hög. Den 1 januari 2018 skedde en förändring i den andalusiska arvskatten. Ändringen gäller för alla som avlider efter den 1 januari 2018. Numera får de som inkluderas i arvsklass I och II, d.v.s. make/maka och närbesläktade (barn, barnbarn, föräldrar, mor- och farföräldrar) göra ett grundavdrag på 1 miljon euro per arvslott. Det betyder att inga i dessa arvsklasser betalar någon arvskatt förrän arvslotten överstiger en miljon euro och då beskattas endast beloppet som överstiger en miljon. Ett krav är också att arvingarna inte har egna tillgångar som överstiger en miljon euro.
 
Den nya ändringen kommer i praktiken att medföra att arvskatten i stort sätt är avskaffad i Andalusien när det gäller arv till närstående, eftersom det är få som kommer upp i förmögenheter över en miljon euro per arvinge. Observera att de nya ändringarna inte gäller för andra som inte inkluderas i arvsklass I och II, t.ex. syskon, kusiner, moster, morbror, faster och farbror och andra, däribland sambo! För dessa grupper gäller som tidigare ett fribelopp på 250.000 euro, men överstiger arvslotten detta belopp beskattas hela beloppet.

Därför är det extra viktigt att titta över din situation om du är sambo enligt svenska regler. 

Så om du äger en lägenhet i Spanien, men har hemvist i Sverige, tillämpas svensk lag på fördelningen av arvet efter dig. Observera då att spansk arvskatt utgår på din egendom i Spanien, men inte den i Sverige. Hade du haft hemvist i Spanien, tillämpas spansk rätt på ditt arv om du inte gör ett aktivt lagval och väljer svensk rätt. Har du hemvist i Spanien utgår arvskatt på all egendom i Spanien och i andra länder (alltså även egendom i Sverige). Bouppteckning och arvskifte måste upprättas i Spanien inom sex månader från dödsfallet. Arvskatten enligt spansk rätt måste betalas innan arvingarna kan disponera egendomen och få lagfart på lägenheten eller fastigheten.
 
Viktigt att tänka på är att i Spanien finns inte dödsbo som juridisk person och därför är det t.ex. inte möjligt att sälja egendomen innan skiftet och fördela överskottet mellan arvingarna, utan arvingarna måste först betala skatten, skifta lägenheten och söka lagfart och därefter kan den säljas. Det är därför väsentligt att ta hjälp av en jurist för att få alla handlingar på plats i tid och för att undvika eventuella dröjsmålsavgifter.

Vad är då skillnaderna mellan svensk och spansk arvsrätt?

I Sverige är det i första hand make/maka som ärver varandra och barnen måste vänta att få sitt arv tills båda föräldrarna avlidit (om det inte finns särkullbarn). I äktenskapet kan finnas såväl giftorättsgods som enskild egendom. Vid makes död ska först bodelning äga rum, som endast avser giftorättsgods, dvs. enskild egendom kan inte bodelas. Enligt huvudregeln ska hälften av giftorättsgodset tillfalla den efterlevande vid bodelning. Återstående del ska, såvida inte testamente uttrycker något annat eller att den avlidne efterlämnat s.k. särkullbarn, tillfalla den efterlevande i arv.
 
I Spanien är det däremot barnen som ärver i första hand, medans make/maka har rätt till nyttjanderätten till en tredjedel av kvarlåtenskapen. Normalt brukar det innebära att överlevande make/make får rätt att bo kvar i den gemensamma bostaden. På samma sätt som i Sverige, görs först en bodelning av giftorättsgods innan resterande kvarlåtenskap fördelas som arv.
 
Laglotterna, d.v.s. den arvslott som varje dödsbodelägare har rätt till enligt lag, är också olika fördelade i de båda rättssystemen. I Sverige är laglotten hälften av arvslotten. I Spanien däremot delas kvarlåtenskapen upp i tre delar och laglotten motsvarar två tredjedelar. Den ena tredjedelen måste gå till bröstarvingarna medans man har rätt att fördela den andra tredjedelen mellan bröstarvingarna, eller testamentera den till endast ett av barnen. Man har alltså möjlighet att gynna bara ett av barnen. Den sista tredjedelen kan man disponera fritt och testamentera till vem man vill.
 
En annan av de största skillnaderna, som framgår ovan, är att dödsbo som juridisk person inte finns i Spanien. Det betyder att det inte går att sälja egendomen innan skifte skett och även att arvingarna kan komma att ansvara för den avlidnes skulder. I Sverige ansvarar dödsboförvaltningen för att betala eventuella skulder innan skifte sker och dödsboet kan försättas i konkurs om skulderna överstiger tillgångarna. Därför blir arvingarna enligt svensk rätt inte skyldiga att betala den avlidnes skulder. I Spanien ärver man däremot både tillgångar och skulder. Det finns dock möjlighet att acceptera endast tillgångar som inte överstiger skulderna.
 
Vilken arvsrätt som är mest fördelaktig i varje enskilt fall beror givetvis på de särskilda förutsättningarna och vad man vill uppnå.
 

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com