En garde!

“Kling! Klang! Svisch!” – så låter det på film när två rivalers klingor slår mot varandra i det, som ofta är mycket Hollywoodiserade scener. Det är nämligen inte riktigt så det går till när fäktning utövas på sportslig nivå. Och även om man måste vara lika listig och slug som Zorro så sker det utan den välkända svarta masken och manteln.
 
Fäktning är en gammal sport som utmanar din koncentrationsförmåga, din balans, din strategiska vaksamhet – och så är det riktigt bra motion. I modern fäktningen fäktar man inom tre grenar: värja, florett och sabel.
 
Deltagarna under kvällens träning, som äger rum i centrala Málaga, är i mycket spridda åldrar, från 14 år och fem årtionden uppåt. Jag kan inte låta bli att tänka att fäktningsskolorna, eller sporten rent generellt, har en mycket tunn marknadsföringsstrategi. Det är nämligen så att oavsett vem jag frågar hur det kommer sig att de började fäktas så är svaret olika varianter av ”det var mer eller mindre bara en slump”. Alla verkar dock vara mycket passionerade kring sporten.
 
Arturo Moya, ordföranden i fäktningsklubben ”Club de Esgrima Larios Perchel”. Ses här tillsammans med instruktören Lazaro, som kommer från Cuba.
Hur kommer det sig att du blev intresserad av fäktning?
“Jag brukade komma hit med mina barn. Så satt jag här och väntade medan de tränade. Men så en dag föreslog deras tränare att jag skulle vara med själv. Det är nu tio år sedan”, berättar Arturo, som har varit ordförande i klubben de senaste fem åren. Arturo har vunnit det andalusiska fäktningsmästerskapet ett flertal gånger.
 
María, tränare för barnlaget i fäktningsklubben. 
Hur kommer det sig att du blev intresserad av fäktning?
“Jag ville bara prova en annorlunda idrottsgren, och så blev det fäktning. Det är sex år sedan nu. När man en gång fallit för fäktning så gäller det hela livet!”
 
Julia, har fäktats i sex månader. 
Hur kommer det sig att du blev intresserad av fäktning? 
“Jag letade nog egentligen efter en cirkusskola, någonting som jag sysslat med i Prag, där jag bodde tidigare. Men det finns inte i Málaga. Men i mitt sökande hittade jag fäktningsklubben och tänkte att detta ju är en annorlunda sport.”
 
Trots att det i dag bara handlar om träning är fäktarna uppkopplade till ett elektroniskt system. Så det går en sladd från en liten plåt i golvet igenom fäktarnas dräkt och ut igenom ärmen, där sladden sitter fast i värjan. På spetsen av värjan sitter det en liten kontakt som registrerar varje gång som motståndaren sticks med spetsen, som alltså är trubbig. Trots att värjorna är trubbiga bär fäktarna de karaktäristiska maskerna för att skydda ögon och ansikte, och kvinnorna bär bröstskydd.
Nya medlemmar lånar bara utrustning – jacka, byxor, mask och bröstskydd, vilket de tvättar efter varje träning. Men med tiden köper de flesta sin egen utrustning, vilket är betydligt bättre.
 
Nu börjar träningen: ”Vi spelar till tio”, berättar en vänlig deltagare för mig, och när personen i fråga ser min undrande blick får jag förklarat för mig att det handlar om tio ”stick”. Alltså: den första som sticker motståndaren tio gånger har vunnit träningsmatchen. Jag sätter mig på bänken och tittar på de två fäktarna på pisten (banan). Det ser ut att vara en kvinna och en man. Vid första ögonkastet ser det ganska statiskt ut. De står och väger från det ena benet till det andra och sticker några hugg i luften. De försöker lista ut varandras taktik. Men så plötsligt så tar kvinnan ett stort steg, så stort att bröstkorgen böjs ned helt över hennes främre knä samtidigt som det bakre benet är fint sträckt bakåt, och värjan sitter perfekt i sidan på motståndaren. ”DING” – det var poäng.
 
Där jag sitter på bänken kan jag se att det är mycket koordination bakom det som annars kan verka som lite tvekande steg. När fäktarna tar av sig maskerna är det också några mycket svettiga ansikten som dyker upp. Fäktning handlar om intensiva matcher som kräver hela kroppens styrka och huvudets klokhet.
Jag lämnar fäktningsklubben med lite mer förståelse och respekt för denna, för mig, lite underliga sport.
 


Skådespelaren Angelina Jolie, fotbollsstjärnan David Beckham och Facebooks grundare Mark Zuckerberg har alla en sak gemensamt: de är alla fäktare.

 

Fakta om fäktnin


Fäktning har en lång historia bakom sig och är en av bara fyra grenar som varit med i alla Olympiska spel sedan starten 1896. Fäktning är faktiskt lika inrotad i de Olympiska spelen som brottning och friidrott. Många av de mest erkända universiteten i USA – såsom Harvard, Princeton, Duke och Columbia – rekryterar fäktare.
Det finns ett stort regelverk som styr när och hur man får poäng när man träffar motståndaren, och reglerna varierar beroende på svärdtyperna: värja, florett och sabel.
Fäktning är en sprint, inte ett maraton. När du fäktas krävs det explosiv acceleration – du gör ett utfall mot motståndaren för att få en träff i precis rätt ögonblick. En egentlig ”match” pågår ofta inte i mer än en minut.
Att vara en bra fäktare innebär att man är extremt observant och bra på att känna igen mönster i sin motståndares taktik. Av den anledningen kallas ofta fäktning för ”fysisk blixtschack”.

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com