En intervju med Peter Sisseck i Ribera del Duero

Egentligen var det bara ett experiment med att göra vin på 90 år gamla vinstockar som Peter Sisseck gjorde 1995. Han hade lockats till att jobba med Ribera del Dueros vinarv och säger själv att det var tur som förde honom till de vinmarker och de druvor som skulle bli Pingus.
 
”Jag hade en idé om åt vilket håll jag skulle vända blicken men jag hade också oerhörd tur. Jag överraskades av vinets kvalitet. Jag hade aldrig smakat någonting liknande. Det var som tur var samtidigt andra och viktigare personer som tyckte samma sak. Det var helt fantastiskt”, säger Peter Sisseck.

Sedan dess har han år efter år, i snart 25 år, tillverkat ett av inte bara Spaniens, utan världens bästa viner.
 
När En Suecos utsända möter Peter Sisseck i hans vinkällare, som ligger utmed en liten väg mellan byn Quintanilla de Onésimo och floden Duero. Vi befinner oss mitt i vindistriktet Ribera del Duero.
 
De två senaste årgångarna av Pingus och Flor de Pingus ligger på fat här. Den första Pingus gjordes i ett hörn i en källare som Peter fick låna av en vän. Men när det gick så bra för Pingus tog han över byggnaden, som är från 1832 – en av traktens äldsta vinkällare. Källaren är bra, för temperaturen är konstant och fukten som tränger in från floden är helt rätt.
Efter Pingus följde vinerna Flor de Pingus och PSI, och i dag har Peter runt 40 hektar vinmarker. PSI-vinarna lagras i hans vinkällare i Aranda del Duero.
 
Quintanilla de Onésimo ligger 14 km från vingården Hacienda Monasterio, som förde honom till Spanien 1990, och som han fortfarande har kontakt med, nu som konsult. Pingus vinmarker ligger 50 km österut, vid staden La Horra. Det är i detta område som vinmakaren valt att slå sig ned.

”Det intressanta med Spanien och det som alltid lockat mig är att det här fanns massa gamla vinstockar med lokala druvsorter. Man behöver inte, som i nya vinländer, skapa imitationer av Carbernet Sauvignon eller Chardonnay. Vi har någonting unikt”, säger Peter begeistrat.

Klassisk tempranillo och vinrevolution

”Pingus görs på tempranillo-druvan, som är den klassiska kalkstensdruvsorten som funnits här sedan 1800-talet. Pingusvinstockarna är från 1929, även om åldern i sig inte är så viktig. Det är i stället jorden”, förklarar han.
 
I sin begeistring för det ursprungliga har han bidragit till en revolution i den spanska vinvärlden.

”När jag kom hit 1990 var vinbranschen en industri som drevs av stora bolag. I andra vinländer som Frankrike och Italien gör vinbonden sitt eget vin. Italien har ungefär samma antal hektar med vinstockar som Spanien men där finns det ca 35 000 vinproducenter jämfört med Spaniens bara 4 000. Det har inte lagts så stor vikt på de olika markernas läge, trots att det är marken som differentierar vinerna. Man blandade liksom ihop allting, vilket har resulterat i att det är likformigt”, förklarar Peter.
 
I den nya generationen, som han tillhör, har många studerat utomlands och sett att man, om man odlar sina egna druvor, kan producera annorlunda viner. För Peter har det inte varit revolutionerande men det har det varit i Spanien, här var alla de tio bästa vinerna i dag kommer från små källare.

Årgång, kärlek och förväntningar

Peter berättar om Pingus olika årgångar. Han kommer ihåg vad som kännetecknar varje skörd och årgång. Vissa har han ett kärleksförhållande till, andra inte.

En årgång som speciellt utmärker sig är 2014. Precis före skörden drabbades området av hagel. Den ena sidan av klasarna träffades av hagel och druvorna fick en slags ärrvävnad. Så började alla att sortera druvorna, klase per klase, och bara de oskadda togs med i tillverkningen av vinet.

”Vi lyckades skapa ett fantastiskt vin”, ler han.
 
De senaste två årgångarna har varit relativt komplicerade och bra.
 
”Fram mot 2017 fick vi först frost medan det under växtperioden var för torrt och varmt. Vi förlorade många druvor till Flor de Pingus, som var nere på 60 procent av den normala produktionen. Pingus drabbades inte lika hårt”, berättar Peter, som i mitten av augusti kunde hälla det olycksdrabbade vinet på flaska.

”Det är ingen katastrof men man känner på smaken att det inte är den bästa årgången. 2018 däremot är utsökt”, säger han.
 
Förväntningarna på 2019-årgången är inte höga. Detta på grund av en otroligt torr vinter och en kall vår. I dag har det regnat i Quintanilla de Onésimo och han är rädd att det kommer att regna på vinmarkerna och att regnet, som när det ofta regnar denna tid på året, kommer med hagel.

”Det är långt hem och jag förväntar mig lite det samma som 2017. Men det slutade ju trots allt mycket bra.”
 
peter sisseck

Regn och professionell stolthet

Skördemängden och kvaliteten beror på hur mycket det regnar, för Peter vill inte vattna. Han anser att det inte är nödvändigt då tempranillo klarar sig om den är i rätt jord. Men även om det inte är nödvändigt så vattnar folk och det tycker han själv är slöseri med resurser.

”I Spanien är vattenbristen ett stort problem och problemet blir bara värre. Under 1950- och 1960-talen, alltså under Francos tid, var man så förutseende att man byggde dammar och reservoarer. Det är det som har gjort att det finns vatten här överhuvudtaget. Men ändå, man måste vara medveten om hur man använder vattnet”, säger han, och han ser dessutom ett problem i den ökande utflyttningen från området – de unga söker sig till storstäderna.

”Vingårdsarbete har ansetts vara lite andraklassens. Alla vill gärna arbeta i källaren. Förr visste de flesta t ex hur man beskar vin men den kunskapen har försvunnit helt. Nu arrangerar vi kurser och lär alla att det är druvorna som skapar vinet. I källaren ska vi bara se till att inte förstöra det”, säger Peter, som är lite förvånad över hur spännande han tycker att denna sociala aspekt är. Han märker en attitydsförändring, en större professionell stolthet hos de 25 anställda som arbetar ute på markerna.
 
PSI, traditioner och att rädda gamla vinstockar

PSI-vinet är det senaste steget.

”Ribera del Duero har förlorat många gamla vinstockar. När jag kom hit fanns det vinstockar på över 50 år på omkring 6 000 hektar av 9 000, alltså ca 60 procent. Nu, 30 år senare, finns 22 000 hektar, så vi har mer än fördubblat arealen, men det finns bara 2 000 hektar kvar med gamla vinstockar”, säger Peter, som tycker att det är sorgligt att ha förlorat någonting så originalt, som i stället ersatts med mindre platstypiska viner.
 
Peter försöker rädda några av de gamla stockarna genom att göra PSI, som skördades på 742 olika marker, vilket är ca 10 procent av samtliga gamla vinstockar i Ribera del Duero. Allt görs på traditionellt sätt. Rankorna hängs inte upp på spaljéer, vilket annars gör skörden mer effektiv och innebär att man kan skörda maskinellt. I stället skördas druvorna till alla tre viner för hand.

”Vi gör som man gjort i århundraden. Det fungerar för oss, så det planerar jag inte att ändra på”, säger han.
 
Det går rykten om att Peter själv, och bara han, trampar druvorna. De trampas dock inte alla år då det bland annat har att göra med hur mogna druvorna är.

”Men ska de trampas så är det jag som gör det”, säger Peter.

Ekologi och filosofi

Vinerna framställs både ekologiskt och biodynamiskt. Miljö har blivit en röd tråd för Peter.

”En del påstår att ekologiskt lantbruk inte producerar tillräckligt och att det är besvärligt. Jag har odlat ekologiskt från början. Alla bör tänka på det, för i verkligheten har det att göra med hållbarhet. Det kan inte vara meningen att vi har ett system som kräver så mycket resurser. Det är lätt att säga att man bara använder bekämpningsmedel men de påverkar klimatet, joden och hälsan”, säger han, och han pratar sig varm, ämnet ligger honom varmt om hjärtat: ”Man kan odla ekologiskt på många sätt. Det ska fokuseras på hög kvalitet på själva upplevelsen. En del skulle nog säga att det är lätt för mig att säga.”

Men han har en filosofi och följer den.

Kor, betesmarker och ostar

När druvorna odlas ekologiskt och biodynamiskt kan det vara en utmaning att hitta rätt gödsel. Därför har Peter skaffat sig kor, just nu åtta stycken och fem kalvar, som går på hans gård i Valbuena. Längre fram vill han skapa sin egen stam av en korsning. Korna går alltid ute på markerna, äter bara gräs eller hö, och har därför behov av stora betesmarker.
”När du har kor måste de ha foder och du behöver mark. Slutsatsen är i alla fall att vi börjar se oss själva som bönder. Vinet är naturligtvis det viktigaste men det är samtidigt en stor helhet. Nu har vi 40 hektar vingård och 40 hektar lantbruk”, berättar Peter, som även börjat odla grönsaker på prov, och blir det bra kommer han att börja odla i större volymer.
 
En bieffekt av att ha kor är att de ger mjölk och i stället för att sälja mjölken till ett mejeri har Peter dessutom börjat göra ost.

”Det är någonting som är helt nytt för mig. Osten blir tekniskt sett en Gouda-sort. Det vi inte vet ännu är hur länge vi ska eller kan lagra ostarna. Det får tiden utvisa. Det är mycket spännande”, berättar Peter.

Sherry härnäst

Nästa år, 2020, ska Peter lansera sin första sherry. Han har köpt två vinmarker i Balbainatrakten vid Jerez de la Frontera. Vingården heter Bodegas San Francisco, men han vet inte ännu vad hans sherry ska heta.

Han menar att sherry, speciellt fino, är det spanska vinets stora gåva till världen. Dessvärre har sherryn fått så dåligt rykte att man kan köpa en flaska för 5 euro och Peter vill gärna lyfta det, både när det kommer till rykte och produktion.

”Att sherry har blivit vad det blivit är förfärligt. Det råder en hel del förvirring runt omkring det, för det finns många olika sorter”, säger Peter, som bara kommer att göra fino, som han tycker är den mest spännande då den mognar under flor.

Han har redan framställt den första sherryn men solera-systemet gör att sherryn kräver tid och han vill gärna vänta med lanseringen till dess sherryn blir mer hans egen.
Han konstaterar att utvecklingen inom gastronomin har gått i riktning mot mat med mycket umami, och det är normalt svårt att sätta vin till umami, men fino är fantastiskt. Det blir spännande att se om Peter kan påverka sherryregionen, som han gjort med Ribera del Duero.

”Det vet jag inte om jag kan, men jag kommer att försöka och jag har mottagits med öppna armar”, säger han.

Magi och återuppfinning

När han framställde första Pingus-vinet var det bara ett test. Det blev och är fortfarande ett av världens bästa viner. På frågan om vad han kan som inte andra kan svarar han: ”Jag vet inte. Jag tycker inte att jag gör någonting speciellt. Jag överraskas ibland över att andra tycker det. Men det kanske beror på att när jag har en idé så följer jag den.” Och han fortsätter att berätta om innovativa idéer, som samtidigt bygger på gamla rötter: ”Så är det. Vi återuppfinner bara hjulet.”
 
Peter har alltid funnit jordbruk intressant och det är detta intresse, i stället för ekonomi, som driver honom.

”Man gör inte vin för att tjäna pengar. Detta måste jag poängtera. Men det är roligare att odla vin än att odla vete, tycker jag”, säger han. Men skulle han sysselsätta sig med någonting annat skulle han kanske i alla fall odla säd, och så skulle han baka och sälja sitt eget bröd.

Peter och Spanien

Han trivs i området, där han också bor. Kastiliernas mentalitet, det hårda, det ödmjuka och det ärliga tilltalar honom, men den politiska situationen i Katalonien bekymrar honom.
Han reser ungefär sex månader om året, bland annat till Bordeaux, där han haft vingården Chateau Rocheyron i Saint-Émilion sedan 2010. Reser gör han även till Jerez, där han just köpt ett hus och där han planerar att spendera mer tid när huset är fädigrenoverat.

”Jag tycker verkligen om Jerez, Andalusien är någonting helt annat”, säger han.
 
Han vrider tillbaka tiden till när han kom till Ribera del Duero 1990. Då möttes han av en viss skepsis.

”Men jag upplevde även att jag var intressant för dem som ville sälja någonting till mig. En blåögd nykomling. Någon försökte till och med att sälja på mig bekämpningsmedel”, avsluter Peter.
 
Den inställingen ändrades snabbt, om inte tidigare så med första Pingus, året var 1995.

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com