Molvízar, Romarstigen och Sierra del Chaparral

Molvízar är en liten by som ligger gömd i kjolarna av Sierra del Chaparral i Granadaprovinsen, strax norr om Motril. Förr i tiden hade man tur om man hittade till Molvízar men i dag går den nya motorvägen precis söder om byn och det finns till och med en skyltad avfart, så nu blir byn nog mer känd. Molvízar är mysig och har kvar mycket av sin ursprungliga charm, där den ligger med ryggen mot bergskedjan och blickar ut över Medelhavet. Strax utanför byn finns den mycket fina stigen Romarstigen, som är en pärla bland vandringar, och den är ca 10 km lång. Och nu ska vi ut och vandra i Sierra del Chaparrals kjolar och dricka öl i Molvízar.
 
Vi som var unga på 60- och 70-talen kommer kanske ihåg den amerikanska tv-serien High Chaparral, som var en klassisk västernserie. De flesta namn på platser i den nya världen kopierades från immigranternas hemland, så här befinner vi oss i det ursprungliga Sierra del Chaparral, som alltså ligger i Granadaprovinsen. Här finns det varken cowboys eller indianer. Inte heller finns det några romare även om namnet på vår vandringsstig antyder på det. Däremot finns det snälla och trevliga människor, vacker natur och en härlig stig.
 
För att komma till Molvízar kör vi längs motorvägen A7, på den relativt nya delen mellan Almuñécar och Motril, och tar avfart 322. Vi följer skyltarna mot Molvízar och kör in i staden, som har ca 3 000 invånare. Majoriteten av dem som bor här lever av lantbruk, för speciellt många turister finns det inte här. Faktiskt ser vi inte en enda, förutom oss själva. Men i byn bor det ca tio utländska familjer, så lite internationellt inslag är det här i alla fall. Dessutom finns det här nio barer, några butiker och banker samt en jättestor kyrka. Byn har inte någon webbplats, vilket annars är vanligt nuförtiden för även den minsta av byar, så det säger någonting om att styret i byn nog önskar att byn lämnas i fred. Men vill man besöka en by med mycket ursprunglig charm utan krimskrams och annat så är nog Molvízar rätt ställe. Här levs livet i lugn och ro, som alltid. Tråkiga regler som moms och bygglov är man inte så noga med, så här kan man leva som man vill, utan att myndigheterna lägger sig i för mycket. Den närmaste polisen befinner sig i Motril, 30 km bort, och här finns inga brottslingar, så vad mer kan man önska sig?
 
Vår vandring börjar på centrumtorget Plaza de la Constitución. Härifrån går vi upp till Calle Real, förbi PSOE-baren och den jättestora kyrkan, som tyvärr är stängd när vi går förbi. Längre upp går vi förbi det nya museet som har fått plats i en gammal kvarn, som är vackert restaurerad. Museet är bara öppet under festliga helgdagar, får jag veta av några bybor, så något besök där blir det inte denna dag. Men, vi har ju sett många gamla jordbruksredskap genom åren. Vi fortsätter i stället uppåt och efter en sväng promenerar vi på Calle Barrio Alto. Härifrån ser vi ett stort, ofärdigt bygge, som möjligtvis skulle ha varit ett vårdhem. Den ena halvan av byggnaden står färdig och verkar ha någonting att göra med sociala bostäder. Vi följer vägen runt ”vårdhemmet” och nu har vi kommit ut ur byn och nu börjar det gå uppför. Underlaget växlar mellan grus och cement och det går uppför i ca 2,5 km. Vi promenerar i lugn och ro, och njuter av utsikten upp mot bergen och ned mot havet. När vi tittar upp mot Sierra del Chaparral kan vi se bergskedjans högsta punkt La Guindalera, som ligger 1 073 m ö h. Dit upp får vi gå en annan gång för just nu ska vi ju ut på Romarstigen. Förövrigt är det ingen som vet varför stigen kallas som den gör, men namnet är rätt passande, även om det inte är några romare här.
 
Vår vandring är en rundtur på 10,5 km med ca 350 höjdmeter upp och samma ned, så den är lite krävande. Efter ca 3 km jämnar stigen ut sig och vi kommer till en gaffel vid ett grönt hus, här väljer vi den högra stigen. Nu går vi bara rakt fram. Snart kommer vi fram till en fin picknickplats med bord och bänkar därifrån utsikten är riktigt fin. Det har tydligen varit lite EU-bidrag inblandade här, för denna stig har anlagts efter alla konstens regler, och längre fram ser vi också ett EU-märke. Så tack så mycket för det!
 
Ett par hundra meter efter picknickplatsen ser vi en stig som svänger till vänster. Den ska vi ta och för att komma till den måste vi hoppa över ett litet dike. Där stigen börjar finns det en skylt som visar ”Eldning förbjuden”. Denna stig är härlig och snart kommer vi fram till en utsiktsplats (mirador) som är omgärdad av stenar och så växer det ett träd i mitten. Här vilar vi lite samtidigt som vi beundrar utsikten. Vi spejar efter romare eller lämningar efter dem, men ser ingenting alls i den stilen. Nåja, namnet på stigen får förbli ett mysterium. Efter miradoren svänger stigen och leder dramatiskt fram mot en ravin. Här löper det en liten bäck och i skuggan av några stora eukalyptusträd står det några bord och bänkar. Här finns även en liten fontän. Under varma sommarmånader är det sällan vatten här men efter vårens regn kan vi nog förvänta oss att man kan uppleva vatten här längre in på sommaren än andra år. Här slår vi oss ned i den härliga skuggan och äter vår medhavda matsäck, samtidigt som vi lyssnar på porlet från vattnet.
 
Nu ska vi fortsätta lite uppåt men det tar inte lång tid innan vi kommer ut på en härlig, lång jämn stig, som vid ett tillfälle leder in mellan två berg. Stigen fortsätter rakt fram tills den når ett vägskäl. Här kan man välja mellan den lätta stigen till höger och den lite längre stigen med fler höjdmeter till vänster. Då vi ju är pigga pensionärer väljer vi den vänstra stigen, som går lite uppåt, innan den jämnar ut sig. Stigen till höger leder direkt tillbaka till Molvízar i dalen mellan mandelträd, den är också fin och är ca 2-3 km kortare.
 
Den vänstra stigen jämnar snart ut sig och följer bergssidan högt över dalen. Vid ett tillfälle kommer vi ganska långt österut och så kan vi inte längre se Molvízar. I en T-korsning mynnar stigen ut i en grusväg och här ska vi gå till höger. I dalen under oss ser vi en del yurts (mongoliska tält) och vi funderar kring vad de egentligen gör här. Snart går vi förbi huset Peñoncillo de la Gitana, och så vet vi att vi är på rätt väg. Vi följer bara cementvägen som slingrar sig fram innan vi snart ser byn igen och därefter kyrkogården. Här, högt över kyrkogården, väljer vi vägen till höger och snart kommer vi ned, där den lätta stigen kommer ut vid en stor skylt med information om Sierra del Chaparral. Härifrån fortsätter vi förbi kyrkogården och vidare in i byn.
 
Nu tar vi oss till PSOE-baren på Calle Real, för nu ser vi fram emot någonting läskande. PSOE-baren är gammeldags och serverar stora tapas till ölen, så här kan man inte vara annat än nöjd. Och det ska tilläggas att det är ju bra, för det finns varken glass eller kakor i Molvízar.
 
Se och ladda ned våra GPS-spår på: www.elsebyskov.com under Hikes/maps and routes. Vänta tills en länk laddas upp och gå in under ”La Danesa”. Därunder hittar du både vandringen på en karta samt GPS-spåret.
Stort tack till Ann, Carl och Annette.

Norrbom Marketing

Kontakta oss

Läsarservice

sektioner

Norrbom Marketing

Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tel. 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com