Lisbeth Salander i Spanien - vad skulle då hända?

Det finns väl knappast någon som har kunnat undgå att höras talas om Lisbeth Salander, den kvinnliga huvudrollen i Stieg Larssons Millenium-triologi. Det är helt otroligt vad denna romankaraktär har väckt debatt, och åsikter. Det är psykologer, sociologer, krönikörer, psykoterapeuter, feminister, journalister, ja listan kan göras mycket längre över alla som har en åsikt och uttryckt det i media. Och det görs i flera länder.
Men vad är det som gör Lisbeth Salander så speciell? Är hon inte lite av en modern Pippi Långstrump? Någon som förfärar men väcker sympati, är ett offer, gör det som man inte själv vågar eller kan, en vinnare som går sin egen väg och definitivt ingen mängdvara. Ur allt det här har det vuxit fram något som numera kallas för "Lisbeth-power". Och då måste man ställa frågan, hur mycket "Lisbeth-power" har vi själva? Eller snarare saknar? Och hur skulle Salander reagera på det spanska samhället?

Mer spansk än svensk, eller?
Lisbeth Salander anses vara osvensk därför att hon inte förlitar sig på staten. Hon anses också vara mycket okvinnlig fast att många kvinnor klär sig och är stylade som hon med vitpudrade kinder, piercingar både här och där och med svartfärgat hår. En stil som mer liknar personer från subkulturer som punk, rock och goth.
Jämför man Lisbeth Salanders utseende med det spanska "kvinnoidealet, så som programledare och studiovärdinnor i de spanska tv-kanalerna ser ut, är hon kanske mer ospansk än osvensk. Men å andra sidan skulle en spanjor inte ha något större förtroende för staten vilket gör Lisbeth mer spansk i det avseendet.
Men Lisbeth Salander personifierar inte bara en människa, utan också vissa sinnestillstånd. Ett sådant är vrede. Att få uttrycka sin ilska och säga vad man tycker är inte särskilt svenskt. Det är för individuellt och passar inte i ett ”lagomland”. Det passar mycket bättre in i det spanska synsättet där man inte ska vara solidarisk med kollektivet. I Spanien är acceptansen större för dem som står lite utanför systemet, vilket faktiskt många spanjorer gör av egen vilja. Det är inte fult att vara en ”lonely rider”, som Salander.

Lisbeth och tjurfäktning
Men hur skulle "Lisbeth-powern" ta sig i uttryck om hon blev ställd inför vissa typiska spanska företeelser, där vi själva oftast saknar hennes power och istället sitter vid köksbordet och tycker utan att agera.
Tjurfäktning. Det är något de allra flesta har en åsikt om. Vem skulle Salander ta parti för, tjuren eller matadoren? Skulle hon uppfatta tjurfäktningen som något kulturellt och därför tycka det helt ok att plåga en tjur till döds inför betalande publik? Skulle hon se det som djurplågeri? Eller skulle hon tycka att nu fick tjuren sig en match, även om utgången redan är klar?
Risken är stor att hon ser tjuren som ett offer, likt henne själv, som försöker göra något åt situationen, slåss till sista andetaget men som redan är dödsdömd. Med sina sotade ögon skulle Lisbeth registrera varje rörelse och hugg och memorera det väl. Och sedan… kommer hämnden, och ilskan och "Lisbeth-powern" där matadoren helst borde skaffa sig en skyddad adress med livvakter. För matadoren kan räkna med ett besök av Lisbeth Salander, vilket innebär ombytta roller. Matadoren blir tjuren och Salander är matadoren. Och manuset är detsamma som vid en tjurfäktning och med tanke på hennes kunskaper inom stridskonsten kanske matadoren överväger att bli en tjurfäktningsmotståndare.

Telefónicas moment 22
Det spanska telefonbolaget Telefónica har fått mycket kritik, både från enskilda och EU. Ett klassiskt moment 22 är att man måste ha telefon för att få telefon installerad.
Alltså, beställer man en fast telefon, exempelvis om man flyttar, måste man ha telefon för att Telefónica ska kunna ringa och tala om när de kommer och gör installationen. Det går inte att vara utan telefon för att få en telefonlinje.
Skulle Lisbeth Salander acceptera ett sådan orimligt tillvägagångssätt? Med stor sannolikhet skulle hon inte göra det. Istället kommer hon att gå hem och sätta sig vid sin dator och se till att hon fick en telefonlinje, omgående. Med sin kompetens i världsklass vad gäller IT och dataintrång kan Telefónica vara säkra på att deras datasystem skulle hackas av Salander. Och vad innebär det? Troligen skulle Telefónica vara tvungna att se över sina rutiner efter intrånget då de själva blivit drabbade av ett moment 22 i bästa Telefónica stil.

Politik är malo
Spansk korruption är en känd företeelse och nästan så vanlig att vi snart inte reagerar längre. Korrumperade kommunpolitiker och byggmästare finns nästan i varje kommun och vi har mer än tröttnat på dem. Men det är just det som är farligt, att vi resignerar och konstaterar att det går till på det sättet. Var är nu vår "Lisbeth-power"? Eller ska man slå sig till ro och säga som spanjorerna – politik är malo?
Vad skulle hända om Lisbeth Salander köpte sig en lägenhet på Costa del Sol och sedan upptäcker att fastigheten är ett fuskbygge och olagligt uppfört med köpta bygglov som inte är godkända? Hade det varit möjligt att muta henne till tystnad? Tror inte det.
Däremot är risken överhängande att hon delat ut några tatueringar, både till korrumperade politiker och fuskande byggmästare. Och vad skulle hon tatuera? Det får vi aldrig veta. Det får var och en själv lista ut. Men bar överkropp på stranden är knappast aktuellt varken för politikern eller byggmästaren.