Stargazing: Ge dig ut och titta på stjärnorna i den andalusiska natten

 

De senaste åren har det vuxit fram en ny turistgren i Andalusien. Det handlar om astronomiturism, som trivs speciellt bra här i Andalusien, då man på grund av byarnas utspriddhet inne i landet lätt kan hitta platser med mycket låga ljusföroreningar.

 

Platsen som utgör lägret för nattens stjärnskådande är fyllt med stora sprickor i den torra jorden.

 

”Var försiktiga så att ni inte tappar ned era nycklar i sprickorna, då får ni aldrig upp dem igen”, varnar chefen för AstroAndalús, José Jiménez Garrido, deltagarna när de kommer och öppnar upp sina klappstolar, sprider ut sina filtar och puffar till kuddarna för att vara bekväma när mörkret faller på. Men än så länge är det bara skymning och deltagarna använder tiden till att äta medhavd matsäck under den mörknande himlen.

 

Det är ganska praktiskt att skymningen i Andalusien inte varar speciellt länge och snart börjar de första stjärnorna, eller rättare sagt planerna, att visa sig på den djupblå himlen. Mars, Saturnus, Jupiter och Venus syns tydligt på himlen, som blir allt mörkare, ackompanjerade av stjärnorna, som bara blir allt fler. Tillslut är himlen helt nattsvart med undantag för tusentals lysande stjärnor. Det är nymåne, och månen syns faktiskt inte alls, vilket är optimalt när det ska tittas på stjärnor.

 

Man märker snabbt att vi befinner oss 900 meter över havet och det är inte varmt på samma sätt som nere vid kusten, när solen går ned. Det råder dock inga tvivel om vilken riktning kusten är, för nerifrån Málaga, där årets feria är i full gång, ses en bred ljuspelare som sträcker sig flera hundra meter upp i luften.

 

José hälsar alla välkomna och pekar upp mot himlen med en grön laser, och man ser exakt vilken stjärna det pekas på. Det är häftigt att en liten laser lyser så kraftigt här ute var städernas gatubelysning inte bryter mörkret. En liten högtalare får Josés röst att nå ut till hela gruppen medan lasern dansar över den svarta himlen. Från min plats på en filt med en kudde under huvudet känns det som om jag befinner mig på ett Planetarium mitt under en föreställning.

 

”WOOOOW!” utbrister de drygt 60 deltagarna samtidigt, även En Suecos utsända. Himlen har nu blivit riktigt svart och ett gigantiskt stjärnfall har just skådats på himlavalvet. Det kommer att visa sig vara nattens första (och största) av hundratals stjärnfall, som sporadiskt susar över himlen.

 

Vår stjärnskådarnatt sker inte heller vilken tid på året som helst. Natten mellan 11-12 augusti, när vi var ute, var just den natt då Perseiderna kunde ses. Perseiderna är en av årets största meteorregn, under vilket man kan se upp mot 100 stjärnfall i timmen, och resten av natten kunde man höra beundrande ord från deltagarna när de såg ännu ett stjärnfall.

 

Medan José är i full gång med att berätta om stjärnkonstellationer svävar en satellit tvärs över himlen. Det är svårt att urskilja den från de många flygplan som också hela tiden korsar himlen under deras flygningar till och från Málaga flygplats.

 

Under föreläsningen har Josés två kollegor kalibrerat de tre teleskopen, som är ganska stora där de står här på åkermarken. Vi avslutar nattens stjärnutflykt med en titt i teleskopen upp mot planeterna Venus, Jupiter, Saturnus (ja, ringen var helt tydlig) och till slut den röda planeten mars.

 

Mätta av intryck när klockan hunnit slå två på natten går vi trötta tillbaka till bussen som kör oss tillbaka mot Málagas lysande lyktor.

 


I början av oktober kan du uppleva Draconiderna mellan 6/10 – 10/10 med peak 9/10, när man kan se upp till tio stjärnfall i timmen.
Nästa stora meteorregn kan du sedan uppleva i december när Geminiderna kan ses mellan 4/12 – 17/12 med peak 14/12, då man kan se upp till 120 stjärnfall i timmen, förutsatt att natten är helt klar.

 

Ljusföroreningar betyder att mörkret blandas med ljus från ljuskällor – ”föroreningar”. Därför kan man bara se få stjärnor i städer jämfört med inne i landet, där ljuskällorna är få, se tusentals stjärnor på natthimlen.

 

De ser stora ut på himlavalvet men stjärnfall är faktiskt bara dammkorn lika små som ¼ riskorn, som brinner upp i atmosfären och därmed drar ett lysande spår efter sig på väg ned genom vår atmosfär.

 


Det finns massa att se på stjärnhimlen utan att man behöver ha ett teleskop. Det viktigaste är att man hittar en plats med inga eller mycket lite ljusföroreningar. Men här i Andalusien behöver man inte bege sig speciellt långt inåt land för att hitta det.

 

Det finns en mängd appar som förklarar de olika stjärnkonstellationerna i realtid genom att hålla mobilen eller surfplattan upp mot himlen varefter du kan röra den fram och tillbaka för att se vilka stjärnkonstellationerna är och vad planeterna heter. Det finns som sagt många olika appar, en av dem är t ex Skyview, som finns för både Android och IOS.

 

Ta med klappstolen eller filt och kudde – de blir ganska snart ansträngande att stå med huvudet bakåtböjt.