Sköna maj, välkommen! Ja, så har jag velat börja denna sida i maj månad under alla år, för dessa är de första ord som dyker upp i mina tankar så här i slutet av april, (i skrivande stund). Maj är en fantastisk månad – det är mycket vår och det är lite sommar, det är glädje för ljusare tider, hopp om en massa roliga sommaraktiviteter, you name it! Jag är en sommarmänniska och om april är nystarten är maj den månad när sommaren börjar komma igång.
En ny vardag blev det ju också i april. Den dagen när Stockholm stod stilla. Jag hade inte tänkt skriva någonting om detta, det känns så klyschigt. Liksom att ”det var en dag som jag aldrig kommer att glömma”. Men skriver om det gör jag nu i alla fall. Jag fick nyheten om attentatet i Stockholm via Reuters bara kort tid efter att lastbilen kört in i Åhlénsbyggnaden. Jag ”vobbade” den dagen, och satt just då och åt lunch med min dotter. Vi hade precis talat med våra närmaste i Stockholm. Det gör vi normalt aldrig mitt på dagen, men denna dag gjorde vi det. En av dem hade precis kommit innanför dörren efter en förmiddag på stan. En annan stod på T-Centralen. En tredje var på jobbet. På facebook hade jag på morgonen sett att ytterligare en var hemma och vobbade. Skön fredag, tänkte jag, när jag och dotra satte oss vid bordet, precis som jag fick nyhetsuppdateringen. Jag brukar låta mobilen ligga, men av någon anledning läste jag nyheten: det hade smällt i Stockholm.
Framför en fyraåring fortsätter dagen som vanligt. Annat var det när hon senare somnade för siesta. Då brast det. Jag visste att de mina var säkra, men tanke var: ”Hur kan någon våga ge sig på MIN stad?!” Och så började jag störtböla. Någon hade våldtagit min stad! Hur reagerar man i sådana tillfällen?
Tack vare sociala medier kunde jag snabbt konstatera att alla jag känner i Stockholm var okej. Sociala medier är bra! De fungerar inte bara för selfies och falska nyheter.
Och så förstod jag, någonting som jag faktiskt funderat över ett tag, vilken stor plats min hemstad fortfarande har i mitt hjärta, och samtidigt som jag upplevde sorg kände jag kärleken till min stad.
Mitt i eländet tycker jag att sättet som folket i Stockholm svarade med var fantastiskt. De visade gästfrihet för dem som inte kunde komma hem, de bjöd på mat, alla hjälpte varandra. Fantastiskt var också att höra att tusentals sedan samlades på Sergelstorg med omnejd för att visa att ingen skrämmer bort dem från deras stad.
Så hoppas jag att reaktionerna är om det händer igen, oavsett var det händer.
Tanken på attentat lever tyvärr i vardagen nuförtiden. Men jag hoppas att ingen låter sig skrämmas från att göra det man vill, vi får inte sluta leva! Jag har flyttat till Spanien för att leva min dröm, och det tänker jag göra
– gå på festivaler, ferior, se processioner, ligga på smockfulla turiststränder eller vad det än må vara.
Hoppas du njuter av maj lika mycket som jag ska!
Sara Laine