Hur gammalt är Spanien?

”Hur gammalt är Spanien?”, blev jag frågad för en tid sedan.
”Tja, det är en bra fråga”, blev det oprecisa svaret.
Tittar vi tillbaka i historien ett ögonblick ser vi att de gamla ibererna inte hade ett enat land, medan romarna å sin tur betraktade dagens Spanien som en provins. De efterföljande västgoterna enade inte hela landet under ett kristet dominerat rike medan morerna aldrig lyckades underlägga sig varken Asturien, Kantabrien eller Baskien.
Frågan är alltså hur gammal den stat, som vi i dag kallar Spanien, egentligen är, vilket är svårare att svara på än man skulle kunna tro. Och till och med de spanska historikerna är oeniga om när flaggan egentligen bör hissas.
Här kommer några alternativ på svaret, och troligtvis ligger det lite sanning i alla av dem.

Ett äktenskap enar ett land
Drottning Isabella (Isabél I), om än diskuterat, ärver kronan i de gamla rikena Kastilien och León när hon 1469 gifter sig med Ferdinand (Fernando II), som är arvinge till Aragonien och Navarra.
Kastilien och León anses redan på denna tid vara vaggan till det begynnande Spanien, trots att det även råder diskussionen om var exakt denna vagga låg.
Isabella blir regent över Kastilien och León år 1474 medan Ferdinand kan kalla sig kung över Aragonien och Navarra först fem år senare.
Äktenskapet mellan de två, som senare ska bli kända som De Katolska Monarkerna, enar de fyra rikena, som omfattar det mesta av det övriga Spanien. En modern version av romarnas Hispania.
Majestäterna samlar en rådsförsamling bestående av adliga och domare, som leder och råder över städerna. Och denna gemensamma rådsförsamling är en av orsakerna till att deras äktenskap och tillslut övertagandet av makten år 1479, av många historiker, anses vara det år som Spanien grundades.
Isabella och Ferdinand enar dock aldrig de fyra rikena som en stat.

Det sätts punkt i återerövringen
1492, det legendariska årtalet, när Isabella och Ferdinand avslutar återerövringen av landet, efter att först ha intagit bland annat Ronda och Málaga, genom att de tillslut lyckas förvisa morerna från Granada.
Även Andalusien är nu återerövrat och hela Spanien är kristet och kan kallas en katolsk federation.
Men går det att ha två monarker i ett land?

Den vansinniga, den första
Isabella och Ferdinands tredje barn, Johanna, gifter sig med Filip – som i Filip den Sköne – i Holland 1496. Han är av det habsburgska släktet och den tysk-romerska kejsaren Maximilians II:s äldsta son, varmed han är arvinge till halva Europa.
Johannas äldre syster är redan bortgift – det hade någonting att göra med att man ville hålla sig på god kant med portugiserna – och då hennes bror, Juan, dör som ung och en rad andra olyckor drabbar familjen, ärver hon tronerna i föräldrarnas fyra riken.
Detta, som sker år 1502, kallas också det egentliga startskottet på det moderna Spanien, eftersom hon är ensam monark över Spanien. Nästan i alla fall.
Hon regerar i 50 år, dock de flesta av dessa år bara på pappret. Hon drabbas nämligen av vanvett som resulterar i smeknamnet ”Den Vansinniga”, som hon alltid har blivit ihågkommen för.
Det finns många teorier till vad som ligger bakom detta. Den ena är att hon är mycket förälskad i Filip, som är otrogen mot henne, en annan säger att hon lider av förlossningspsykos efter att ha fött sex barn.
Ett av hennes barn är Carlos. Han försöker, när han växer upp, få sin mor att överge tronen. Detta lyckas han faktiskt delvis med för han tillträder som regent år 1516, trots att Johanna lever fram till 1555. Carlos ärver för övrigt sin fars titel som tysk-romersk kejsare och kallas Karl V.

Den första grundlagen skrivs i Cádiz
År 1812 är ytterligare ett svar på den ursprungliga frågan. Innan detta råder det en period av oro och elände, uppror och kring, bland dessa det spanska tronföljdskriget och den franska invasionen. Napoleon presenterarförevisar kung Ferdinand och medlemmarna av någonting som kan likna en regering, nämligen Cortes. Under 1810 samlas medlemmarna av Cortes i Cádiz, där de 1812 skriver under Spaniens första grundlag, varför landet också kan fira detta jubileum.

Det finns således inte något absolut korrekt svar på frågan om det moderna Spaniens ålder, liksom att det inte går att säga att något av de nämnda årtalen är fel. Och det finns naturligtvis undantag som en del lokala områden samt regioner, främst Katalonien och Baskien, varför ett svar på den ursprungliga frågan bara kan vara delvis rätt.