Dagsutflykt till Zahara

Det låter mycket imponerande att åka på dagsutflykt till Zahara, men när detta namn nämns här i Andalusien är det naturligtvis inte tal om en afrikansk öken utan om den idylliska byn Zahara de la Sierra.

Fördelen med att kalla Andalusien för ens hem är att man bor bara ett stenkast från några av världens mest sagolika historiska städer som Granada, Córdoba och Sevilla. Dessutom har man bonusen att bo nära de kända vita byarna, eller Pueblos Blancos, som de kallas på spanska. Med deras pittoreska, ursprungliga och lite sömniga bykänsla är dessa byar perfekta dagsutflykter från kusten, speciellt när man har vänner på besök som vill se lite mer av regionen.

Zahara har tilläggsnamnet de la Sierra (på berget) för att inte blandas ihop med en annan liten by i Cádiz som också kallas Zahara, nämligen kustbyn Zahara de los Atunes (Zahara med tonfiskarna).

Zahara de la Sierra ligger i Cádizprovinsens nordöstra hörn. Byn verkar nästan som ett spöke där den uppenbarar sig på ett litet berg väster om huvudvägen mellan Ronda och Sevilla. Bergsklippa har topparna av Sierra de Grazalema (en bergskedja som är med på Unescos biosfärlista) som dramatisk bakgrund. Samtidigt har man en sagolik utsikt mot den frodiga dalen och det turkosa vattnet i reservoaren Embalse de Zahara-el Gastor. När det gäller naturen och omgivningen är Zahara därför en av Andalusiens mest fenomenala.

Denna by fick annars extra mediauppmärksamhet under det första året av coronapandemin då gränserna till byn stängdes för all trafik, både in och ut ur byn, varmed man lyckades undvika smitta.

Upp, upp och upp

I Zahara går det inte att undvika branta backar. Nästan oavsett vart man åker på landsbygden i södra Spanien, speciellt om man är lite äldre, bör man ha vissa saker klara för sig. De flesta gator och gränder är belagda med kullerstenar, de är nästan alltid smala, snirkliga, ojämna och branta. Det är sällan som det finns trottoarer och om det finns kan man vara säker på att det finns sprickor, höga kanter och genomträngande trädrötter som man riskerar att snubbla på om man inte hela tiden håller blicken på var man sätter fötterna. Med detta sagt kan man också nästan alltid räkna med att en vänlig bybo kommer till undsättning om olyckan är framme och man råkar falla. Oavsett kan det vara en bra idé att ta med sig ett par bra gåstavar som hjälp i backarna, eller planera sin utflykt runt lokala barer där man kan sätta sig ner och få något att dricka innan man ger sig upp för nästa backe.

I Zahara finns det parkering både nedanför byn eller ovanför centrum, vid borgen, och erfarenheten säger att det är lättare att börja från toppen. Man kan köra in i byns lilla, lilla centrum, men de få parkeringsplatser som finns där blir ofta tagna direkt av lokalbefolkningen eller varubilar. Om dubbelparkering vid en brandpost är det enda alternativet kan man alltid släppa av sällskapets äldsta på en bänk vid torget för att sedan fortsätta i jakten på en ledig parkeringsplats.

En kvinna eller en blomma?

Under en upptäcktsfärd på byns charmiga vertikala gator och gränder möter man alltid några zahareños. Zahara är en levande by med cirka 1 500 invånare. Som i många av de vita byarna utgörs huvudnäringen nu för tiden av turism men lokalbefolkningen har också småföretag som bidrar till regionens korktillverkning, olivodlingar i den branta sluttningen ner mot vattenreservoaren, vinproduktion, Payoyo-ost och bakverk i äkta lantstil.

Då det här är tal om byn Zahara råder det en del oenighet kring varifrån namnet härstammar. Alla är överens om att namnet har arabiskt ursprung men sedan går meningarna isär. En del menar att namnet kommer från kvinnonamnet Zahra, möjligtvis som referens till en av fruarna till någon emir någon gång i historien. Andra menar att namnet har att göra med Azar, alltså apelsinblommorna som det finns så rikligt av i byn när det är säsong, eller att namnet refererar till den bergsklippa som byn ligger på. En fjärde variant (det finns fler…) är att Zahara betyder vacker, glimrande eller strålande, och detta passar utmärkt då det är en förträfflig beskrivning av denna förtrollande lilla by.

Att kallas en Pueblo Blanco passar Zahara då husen här är vitare än vita, i alla fall mot en intensivt blå himmel, de mörkgröna löven och den orange frukten på apelsinträden som växer utmed stadens gator och på torgen. Här är det lätt att föreställa sig varför Andalusiens flagga är vit och grön.

Men varför kallas sådana här byar Pueblos Blancos, förutom det självklara faktumet att alla husen är vitmålade? Orsaken bakom att husen är vita är det lokalt lättillgängliga kalkstensmaterialet som traditionellt har använts till att vitmåla väggarna, bland annat för att reflektera solen och hålla insekterna borta.

Borgen på toppen

Vad jag själv kan se under mitt besök här finns det bara två undantag från det vita temat – borgen på toppen av bergsklippan och den aprikosfärgade kyrkan på torget. Som många byar i bergen finns det även i Zahara ett imponerande Nasarid-försvarstorn. Tornet tillhör borgen som härstammar från 1200-talet och byggdes ovanpå ett ännu äldre utkikstorn från 700-talet. På grund av Zaharas strategiska läge har många slag utkämpats här fram till att de kristna styrkorna under Rodrigo Ponce de León erövrade byn 1483. Även för dem som inte bryr sig om historia är utsikten från borgen väl värd promenaden upp. Förövrigt så draperades tornet med en enorm regnbågsflagga under Pride-dagen i våras, som en symbol för att denna by inte förglömt sig i det förflutna.

Zaharas andra färgade byggnad är kyrkan Santa María de la Mesa från 1600-talet. Med sin ljusa aprikosfärgade fasad och barockport i marmor står den som en färgglad kontrast mot den mörka bergsväggen bakom kyrkan och den vita byn runt omkring. Precis efter att man kliver in ser man en målning föreställande den kristna erövringen av byn som skedde för mer än 500 år sedan. Då klättrade soldaterna upp för de mycket branta bergsväggarna som nu har gjorts om till ganska behagliga gångvägar med trappor och ledstänger. Santa María är ett perfekt exempel på rurala andalusiska kyrkor med sin handsnidade predikstol och kor. Då den ligger på torget mitt emot kommunhuset är det lätt för besökare att komma in för att tända ett ljus för sina kära.

Lunch med utsikt

Men man måste inte besöka borgen och kyrkan för att njuta av Zahara, som togs med på Unescos världsarvslista 1977. Det är verkligen charmigt att promenera runt på de smala gatorna samt upp och ner längs trapporna medan man i smyg kikar in genom fönster och på bakgårdar, stannar till för att köpa några lokala delikatesser eller beundra alla blommor som växer i krukor på väggarna eller på de små balkongerna.

På huvudgatans många caféer som ligger vägg-i-vägg med varandra, som kanske inte serverar just haute cuisine, hittas alltid jätteportioner med comida casera (hemlagad mat).

För den bästa lunchen i byn bör man köra lite utanför centrum till restaurangen Al Lago (Vid sjön), där det finns gott om parkering. Här tillagar den amerikanska kocken Stephen och hans fru fantastiska nya spanska rätter med lokala ingredienser och härifrån har man en fantastisk utsikt över vattnet och dalen.

Som i resten av byn får man bara acceptera att dela den sagolika utsikten med andra turister och gäster, för utan dessa skulle inte byar som Zahara överleva. Men i Zahara de la Sierra kan man alltid slå sig ner på en lugn bänk eller hitta en ”oupptäckt” vrå där en zahareño lutar sig ut från sin balkong för att dela med sig av det senaste skvallret med grannarna.