100 års cykelsuccé

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Var hölls de Olympiska Spelen för hundra år sedan, närmare bestämt 1912?
Svaret är: i Sverige.
Nästa fråga: Vem vann guldet i landsvägscykling detta år? Det svenska laget!
Dessa frågor ställde jag mig, och fick svar på, under de Olympiska Spelen i Beijing 2008, när Gustav Larsson, den svenska mästaren, vann silver tempoloppet (det vill säga tävlingen då en ensam cyklist cyklar på tid). Jag tyckte då att han gjorde riktigt bra ifrån sig som kom tvåa efter Cancellara (det schweiziska geniet inom tempolopp). Men sedan tänkte jag om och kom på att Larsson gjorde extremt bra ifrån sig, då Sverige inte är en ”cykelnation”.

Eller är Sverige det?

Efter några timmars efterforskning visade det sig att cyklister, genom åren, från Sverige har proportionellt stora segrar inom cykling i förhållande till landet som cykelnation. Jämför bara Sverige med Belgien eller Holland, där alla cyklar, och där varje väg, enligt lag, måste ha en cykelbana!

Tillbaka till de Olympiska Spelen 1912: lag cyklade som lag, alla var amatörer och det svenska guldmedaljlaget av bestod bl.a. Erik Frisberg och Axel Person, vars framgångar fortsatte då han tog olympiskt silver 1920.
Under de Olympiska Spelen i Paris 1924 vann svenskarna brons. Laget bestod då av bl.a. Erik Bohlin och Gunnar Sköld. Fyra år senare vann Sverige brons igen med Gösta Carlsson och Erik Jansson i laget; och fyra år därefter, 1932, vann ”den icke cyklande nationen” ytterligare ett brons med Arne Berg och Sven Höglund.
Jag har fått tänka om kring den ”icke cyklande” nationen!

Andra världskriget satte sedan stopp för landsvägscykling och det var inte förrän 1967, och återigen 1969, som de fyra ”Fåglumsbröderna”: Erik, Sture, Thomas och Gösta Pettersson vann World Amateur Team Time Trial. Precis innan, 1968, hade de vunnit olympiskt silver – det är en familj vars namn lever kvar bland cykellegenderna.
Gösta var en av de bästa inom sin sport. Han vann tre olympiska medaljer, brons 1964, brons i individuell landsvägscykling 1968 – samma år som han och hans bröder vann silver i Time Trial. 1970 kom Gösta trea i Tour de France och 1971 vann han Giro de Italia. Inte så konstigt att man är stolt över honom i Sverige!

Under de Olympiska Spelen i Montreal 1972 kunde man se Bert Johansson ta guldet inom grenen individuell landsvägscykling.
Tommy Prim vann den klassiska tävlingen Tireno-Adriatico både 1981 och 1982, Paris-Bryssel 1983, och så hade han på sig den rosa ledarskjortan under en dag i Giro de Italia. Nästa svensk som skulle komma att göra det var Thomas Lövkvist, 26 år senare, när han vann den femte etappen.

Under tiden vann Magnus Bäckstedt en etapp under Tour de France 1998 och 2004 vann han Paris-Roubaix – en högt ansedd titel att vinna då detta är den kämpigaste av alla endagars tävlingar.

1999 togs VM-silvermedaljen i Time Trial i Verona av Michael Andersson och (vi närmare oss dagens datum nu) den svenska mästaren Gustav Larsson vann guldet i Time Trial i VM 2009,och som jag inledde med, så vann han även silver under de Olympiska Spelen 2008. Dessutom vann han Time Trial i Giro de Italia 2010 och i Paris-Nice i år, dvs. 2012.

Men vi får ju inte glömma alla damerna! Emma Johansson vann silver i OS 2008 och vann sedan damernas VM två gånger – en bedrift som endast kan jämföras med en annan svenska, Susanne Ljungskog.

Om Larsson har guldchans i London i år, det vet jag inte. Men Cancellara håller på att återhämta sig från flera skador efter ett fall i Paris-Roubaix; så man vet aldrig…

Av Liz Cochrane

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco