Arvsrätt: Allmänna regler om arvsrätt för svenskar i Spanien

När någon går bort uppkommer många frågor gällande vilka åtgärder som måste vidtas och hur dessa ska genomföras i praktiken. Varje fall blir unikt eftersom varje släkt och familj ser olika ut. Omständigheter såsom förekomst av testamenten och äktenskapsförord eller inte, den avlidnes och arvingarnas nationalitet, hemvist och civilstånd, påverkar i hög grad utfallet i det enskilda fallet.
När en svensk avlider och denne hade egendom i Spanien, blir situationen dessutom ofta mer komplicerad än annars.

Boutredning
När en person avlider bildas ett s.k. dödsbo efter denne.
Boets egendom utgörs av den avlidnes tillgångar och skulder per dödsdagen.
Dödsbodelägarna, d.v.s. efterlevande make eller sambo, legala arvingar samt universella testamentstagare, har normalt sett hand om förvaltningen av boet. Det är i så fall dessa som har hand om den s.k. boutredningen, vilket är en sammanfattande benämning på alla de åtgärder som måste vidtas fram tills boets behållning är klar att skiftas ut till delägarna.
Delägarna måste i princip vara eniga om de åtgärder som skall vidtas under boutredningen. En majoritet av delägare kan inte fatta beslut som strider mot minoritetens vilja. Om dödsbodelägarna inte kan komma överens, har var och en av dem rätt att begära förordnande av boutredningsman. Det blir i så fall denne som tar över boets förvaltning.
En person har möjlighet att före sin död påverka vem som ska handha boutredningen. Han eller hon kan nämligen i testamente föreskriva att boet ska förvaltas av en viss person som då brukar kallas testamentsexekutor. Denne träder då in i arvingars och universella testamentstagares ställe rörande förvaltningen av boet. En testamentsexekutor ersätter dock inte en efterlevande make eller sambo.

Bouppteckning
En viktig del i boutredningen är upprättande av bouppteckning, d.v.s. en förteckning över boets tillgångar och skulder samt en värdering av dessa. I bouppteckningen ska även en eventuell efterlevande makes tillgångar och skulder anges. Man ska också specificera om, och på vilken grund, viss egendom är någon av makarnas enskilda egendom.
Bouppteckningen ska i princip ske senast tre månader efter dödsfallet. Två gode män, s.k. bouppteckningsförrättare, ska utses att upprätta bouppteckningen. Den som vårdar egendomen eller i övrigt bäst känner till boet ska såsom bouppgivare lämna uppgifter till bouppteckningen. Det är bouppgivaren samt de båda bouppteckningsförrättarna som skriver under bouppteckningshandlingen och därmed försäkrar att dess innehåll är riktigt och att inget med deras vetskap har utelämnats. Även övriga dödsbodelägare är skyldiga att lämna uppgifter till bouppteckningen, men dessa skriver inte under handlingen.

Senast en månad efter att bouppteckningen upprättats ska den ges in till Skatteverket för registrering. Skatteverket ska då kontrollera att lagreglerna har följts vid handlingens upprätt-ande. Föreligger brister får den inte registreras.

Arvskifte
Arvskifte innebär att dödsboet upplöses samt egendomen fördelas mellan dödsbodelägarna. Arvskiftet sker normalt genom överenskommelse mellan arvingar och universella testamentstagare. Vad gäller efterlevande make ska dock först en bodelning ske. Även efterlevande sambo har rätt till bodelning innan arvskiftet om han eller hon begär det. Om inte alla dödsbodelägare är överens får inte arvskifte ske innan bouppteckning förrättats och alla kända skulder betalts eller medel satts undan för detta ändamål.
Normalt sett har varje delägare rätt att få varje slag av egendom tilldelad sig som sin arvslott, men man bör eftersträva att sådan egendom som inte kan delas eller skiljas läggs på samma lott. Genom testamente bör dock en person i förväg specifikt bestämma vem som ska få vad tilldelat sig i arv.
Om någon dödsbodelägare begär det ska rätten utse en skiftesman för att genomföra skiftet.

Vilket lands lag gäller?
Såväl spansk som svensk internationell rätt föreskriver att rätt till arv ska prövas enligt lagen i det land där den avlidne var medborgare i per dödsdagen. Oavsett om en svensk medborgare hade hemvist i Sverige eller Spanien, så ska alltså svensk arvsrätt tillämpas. Detta gäller också all egendom, såväl fast som lös, som den avlidne ägde.
Normalt sett görs boutredning, bouppteckning och arvskifte i Sverige när en svensk avlider. Om den avlidne hade egendom i Spanien, t.ex. fastighet, bankkonto, bilar, golfaktier, måste dock en bouppteckning och arvskifte göras även här i Spanien för att denna egendom ska kunna skiftas till en arvtagare så att denne blir ny ägare.
Som tidigare nämnt följs den svenska lagen även i det spanska skiftet, men handlingarna utformas utefter det formalia som den spanska lagen föreskriver.

Vem har rätt till arv enligt den svenska lagen?
Enligt svensk lag ska fördelningen av ett arv ske antingen legalt (d.v.s. enligt reglerna i lagen) eller testamentariskt (d.v.s. enligt testamente). Den svenska lagen tillåter att den legala arvsordningen modifieras genom testamente, dock med undantag för bröstarvingarnas rätt till laglott.
Den legala arvsrätten i Sverige bygger på den s.k. parentelprincipen. Denna innebär att, att släkten indelas i grupper, parentel, varvid med en persons parentel menas denne person själv och hans samtliga avkomlingar. I svenska lagen finns tre parenteler och dessa numreras så, att arvlåtaren och hans avkomlingar bildar första parentelen, hans föräldrar och deras avkomlingar (utom sådana som redan tillhör första parentelen) bildar andra parentelen, far- och morföräldrar samt dessas avkomlingar utgör tredje parentelen. När en person avlider är det alltså i denna ordning som släktingar ärver. Endast om det inte finns några släktingar i första parentelen ärver släktingarna i andra o.s.v. Det är också så att endast de personer som nu räknats upp har legal arvsrätt. Vill man att någon annan ska ärva måste man upprätta ett testamente av den innebörden.
Lagen föreskriver utöver det nu sagda, att en efterlevande make har rätt att ärva hela kvarlåtenskapen efter den avlidne med fri förfoganderätt. Eventuella arvingar enligt parentelprincipen har däremot normalt sett rätt att få sitt arv efter att den efterlevande maken avlidit. Bröstarvingar till endast den avlidne, s.k. särkullbarn, har dock rätt att få ut sitt arv direkt utan att behöva vänta.
Genom testamente kan dessa regler modifieras. Möjlighet finns till att utesluta denna efterlev-ande makes arvsrätt. Dock har den efterlevande alltid rätt att, så långt egendomen räcker, få motsvarande fyra gånger det prisbasbelopp som gäller vid tiden för dödsfallet.
Istället för att utesluta arvsrätten för den efterlevande kan man också göra motsatsen och utöka den efterlevande makens rätt genom att i testamente föreskriva att han eller hon ska få kvarlåtenskapen med full äganderätt.
Man kan också skriva att efterarvingarna inte ska ha någon rätt till arv när den efterlevande maken väl avlider.

Bröstarvingar har dock, oavsett vad du skriver i ditt testamente, alltid rätt till hälften av sin lagstadgade arvsrätt, den s.k. laglotten.

Nästa artikel: Hur man praktiskt går till väga för att förrätta bouppteckning och arvskifte i Spanien m.m.