Det stormar kring Svenska kyrkan i Fuengirola. Kortfattat: 2017 ska Costa del Sols kyrkoherde Mikael Jönsson och hans fru Lena Ottosson, kyrkoassistent med diakonal inriktning, lovats förlängd tjänstgöring av dåvarande utlandschef för Svenska kyrkan i Utlandet (SKUT) Klas Hansson. Detta har i dag sittande chefen för SKUT, Rickard Jönsson, beslutat att säga upp, vilket prästparet, Mikael Jönsson och Lena Ottosson ser som avtalsbrott, varför det lett till en stämning och ett tvistemål i Uppsala tingsrätt. Mer om detta har jag tidigare skrivit om i En Suecos septembernummer och mer finns också att läsa i Facebookgruppen ”Vi som vägrar låta vår prästfamilj sägas upp” (i denna grupp kan du även uttrycka ditt stöd till prästparet samt finna länk till namninsamling).
Jag har inte allt underlag men jag har en nära relation till kustens prästpar och jag har fått förklarat för mig av advokat Göran Rise, som företräder Mikael Jönsson, att Rickard Jönsson trampar i klaveret. Av hänsyn till prästparet har jag låtit bli att skriva om detta tidigare. Men efter uttalanden och öppna brev från Rickard Jönsson (som jag tagit del av när de t ex publicerats på Facebook) vari han säger att han bara följer policyn hos SKUT, så kan jag inte mer. Är kyrkan i Sverige verkligen så långt bak i historien, så stel i organisationen, att de inte ser vilken tillgång de har i Mikael Jönsson som kyrkoherde här på Costa del Sol?
En policy i ett företag är inte det samma som att det är tvingande. En policy är en linje man följer, men det finns alltid utrymme för undantag!
Jag har aldrig tidigare, förrän Mikael Jönsson och Lena Ottosson kom till kyrkan här på vår fina kust, haft någon relation till kyrkan. Visst gick jag på kyrkans barntimmar som barn, men det kommer jag inte ens ihåg. Jag skrev ut mig ur Svenska kyrkan när jag bodde i Sverige – jag är inte troende så varför skulle jag betala till en institution som inte gjorde någonting för mig? Faktiskt kan jag inte komma ihåg att jag någonsin sett en präst i en kyrka i Sverige förutom vid bröllop och begravning… Men Svenska kyrkan på Costa del Sol, med Mikael Jönsson i spetsen, ser jag göra och betyda så mycket för kustsvenskarna att jag mer än gärna betalar medlemsavgiften! En del har kallat det hyckleri att sådana som jag, som inte tror på gud, skriver in mig och betalar medlemsavgift i vår kyrka på kusten. Så låt dessa kristna som kallar mig det, göra det om de har behov av att vara elaka. Men sanningen är den att jag ser vad kyrkan med Mikael Jönsson betyder för så många, och det är detta som jag glatt stöttar!
Skulle Svenska kyrkan Costa del Sol ha varit ett vinstdrivande bolag skulle aktieägarna jubla! Det skulle inte finnas en tanke på att byta ut en VD som lyckas med sådana bedrifter som kyrkoherde Mikael Jönsson lyckats med sedan han ställde sig vid rodret. Ni kommer väl ihåg att kyrkan var så gott som icke-existerande när han började 2015?! Faktiskt låg församlingen då under pastoratet Torrevieja. Men tack vare Mikael Jönsson och Lena Ottossons insatser utnämndes kyrkan på Costa del Sol som fullvärdig församling med eget pastorat 2017, alltså samma år som prästparet lovades förlängd tjänst. Och nu är kyrkan så viktig för kustsvenskarna att den ofta fylls till sista lediga plats –då ska SKUT göra sig av med kyrkoherden som uppnått detta?!
Jag frågar mig också om det inte ligger en smula jante bakom Rickard Jönssons agerande – dels för att Mikael Jönsson fått sådan framgång med kyrkan och dels på grund av det som Rickard Jönsson ska ha sagt till Lena Ottosson, under ett besök i kyrkan på kusten: ”Tro fan att ni vill vara här! Här finns både sol och sangria!”, varpå Lena svarade: ”Om det vet jag inget – vi arbetar här med att driva församling.”
Förhandlingarna i Uppsala Tingsrätt är nu planerade till 31 januari 2020. Det är David mot Goliat – och vi vet ju hur det slutade…
Fröjdefull jul och gott nytt år!
Av Sara Laine, sara@norrbom.com
