Jag och mina kollegor har under februari suttit och jobbat med det Bostadsspecial som vi har med som temadel i En Sueco nu i mars, ja, i detta exemplar som du håller i handen. Samtidigt som jag har suttit och skrivit, läst och funderat över artiklar och artikelämnen har minnena om när jag själv flyttade hit väckts till liv. Den korta historien bakom min flytt till Spanien, den på bara en mening, är likadan som många andra: ”Jag flyttade till Spanien på grund av kärleken”. Och det är ju sant. Och det är jag glad för att jag gjorde! Men så finns det ju alltid en längre historia, som skiljer sig mer, den som förklarar tankar, resväg, packning, förväntningar m.m. Och det är denna historia som är intressant att få ta del av, tycker jag när jag pratar med vänner, bekanta och ibland också helt okända människor, om deras väg i livet som förde dem hit till livet på den spanska sydkusten.
Att berätta hela min ”resa” har jag inte plats till här. Men jag träffade som sagt kärleken här på Costa del Sol, under en semester. Sedan pendlade jag fram och tillbaka mellan Stockholm och Málaga flera gånger i månaden under ett halvår. Därefter, dagen efter att jag skrev min sista tenta på Södertörns Högskola stod jag med två packade resväskor på Arlanda. Jag hade ingenting planerat mer än att jag skulle bo hos den där killen jag träffat. Tankarna i huvudet var: ”Jag har ingenting att förlora men jag har allt att vinna, om inte mer så i alla fall ett äventyr!”
Jag är personen som alltid tagit det säkra före det osäkra. Jag har lätt blivit nervös om banksaldot understigit det jag behöver för att leva och betala räkningar ett år framöver i fall någonting skulle göra att jag inte kan jobba. Jag har alltid velat hålla en viss levnadsstandard varför jag aldrig haft tid att slösa utan alltid planerat så att studier och arbete avlöst varandra. Jag kunde för ingenting i hela världen förstå mina vänner som inte sörjde för sin ekonomiska säkerhet.
Men så stod jag där på Arlanda. Hela mitt egna hushåll stod i kartonger i min mammas källare. I resväskorna hade jag favoritkläderna, inget mer. Studierna var avslutade och jag hade sagt upp mig från jobbet.
Jag brukar jämföra det med att hoppa ut från en klippa. För det var så det kändes. Duktiga jag lämnade säkerheten. Jag tänkte: ”Hoppar jag inte ut från denna klippa nu så kommer jag att ångra det.” I samma stund som jag gick ombord på planet lovade jag mig själv att leva livet efter att ”aldrig ångra någonting för att jag inte har gjort det”.
”Resan” att flytta utomlands är inte alltid den lättaste. Vill man ha socialt liv tvingas man ge sig ut bland folk man inte känner – vilket för mig har resulterat i en härligt brokig vänskapskrets. Arbetslivet är inte heller alltid lätt. Efter en god ekonomi i Sverige fick jag bita i det sura äpplet och jobbade ett tag på café i Fuengirola för 5 euro i timmen, innan jag hittade det som jag i dag gör, skriver för er läsare till En Sueco, vilket jag stortrivs med! Språket, ja, misstag händer. Efter fyra månader här svarade jag på frågan om hur länge jag bott här med: ”Yo vivo aquí cuatro manzanas” (det är bara att bjuda på det). Och för att inte tala om sjukvården – första gången jag kom till en allmän vårdcentral ville jag backa ut! Men bortsett från ”förpackningen” – lokaler etc, så fungerar systemet mycket bra enligt mina erfarenheter. Och så bostäder. Ja, ibland tar det lite tid att hitta rätt. Men med information, information och åter information om möjligheter, rättigheter och skyldigheter, tät kontakt med min revisor, besök i olika områden, tips och råd från vänner och bekanta så har jag hittat min pärla. Avståndet till nära och kära i Sverige är desto värre, men man får ta tillvara på tiden när man träffas, och så finns ju i dag all världens möjligheter att prata med varandra online varje dag.
Hade jag ångrat mig är Sverige bara en flygresa bort, men jag ångrar inte en enda sekund av min ”resa”, som nu har blivit åtta år och Mitt liv i Spanien.
Njut av ditt Spanienäventyr!
Sara Laine
