Den andalusiska apelsinen

Den andalusiska apelsinen

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email
appelsin
Överallt i södra Spanien pryder apelsinträden gator och torg. Att den runda frukten fyller så mycket av stadsbilden har faktiskt en historisk förklaring.

 
I Jardines de Murillo vid stadsmuren i Sevilla försöker en norsk familj förgäves nå upp till en av de frestande orange apelsinerna i raden av träd. Efter ett par hoppövningar lyfter pappan upp sonen och tillsammans lyckas de plocka ned apelsinen. Familjen kommer dock snart att upptäcka att smakupplevelsen kommer att bli mer än småsur, för många av de träd som pryder gatubilden i de andalusiska städerna bär frukt av arten citrus aurantium, som är närmast oätlig.
Ätlig eller ej så är synen av de många apelsinträden i stadsbilden en härlig syn. En av de platser där apelsinträden nästan är extra vackra i historiska omgivningar är apelsingården Patio de los Naranjos framför moské-katedralen i La Mezquita i Córdoba. I den stämningsfulla gården omgiven av den gamla moskéns massiva yttermurar står 96 apelsinträd i ett rutmönster och vid trädens rötter löper ett noga planerat närverk av små bevattningskanaler. Det var här de troende tvättade sig innan bönen, på den tiden då Córdoba var huvudstad i det muslimska kalifatet al-Andalus.
 
Frukten kom med erövrarna
Just araberna och deras erövringar av stora delar av Spanien på 700-talet är förklaringen till varför apelsinträden placeras längst fram i den sydspanska stadsbilden. För muslimerna – kallade morerna – införde flera grödor till den iberiska halvön – bland annat sockerrör, ris, citroner och apelsiner.
Erövrarna hade sinne för att skapa välfungerande bevattningsanläggningar och den förmågan uttrycktes även i form av imponerande trädgårdar med bassänger och fontäner. Ett vackert exempel på detta är det gamla moriska palatset Alhambra, som tronar upp sig över Granada. Här finns det apelsinträd och andra gröna element i en harmonisk sammansättning med vattenbassänger och karakteristisk arabisk ornamentik.
Men det var inte bara apelsinträden och de vackra trädgårdarna som blomstrade under det muslimska kalifatet. Även konst, filosofi och vetenskap hade bra grogrund under det muslimska styret, som under flera år representerade en tolerant och bred version av islam. Faktiskt talar historiker om att Córdoba var centrum för det mest civiliserade samhället under sin gyllene period i det medeltida Europa. Det andra kalifatet, al-Hakam 2, grundade ett bibliotek, som enligt legenden inrymde 400 000 band, och både judar, kristna och muslimer levde i fredlig samexistens i staden.
Men som bekant varar ingenting för evigt. I mitten av 1100-talet övertog en religiös-fanatisk gren styret i Córdoba och jagade både bort judar och kristna på flykt. Och efter den kristna återerövringen av Córdoba 1236 var det morernas tur att tvångsassimileras eller alternativt utvisas.
 
Arabiska fotspår
En annan sevärd apelsingård med historiska ramar hittar man intill Sevillas imponerande katedral, vari gravmonumentet med de jordiska resterna av självaste Christoffer Columbus är en av huvudattraktionerna i den enorma kyrkobyggnad.
Precis som vid moské-katedralen i Córdoba är träden här förbundna av ett fint mönster av bevattningskanaler, som vittnar om att muslimerna också varit med i bilden i Sevilla. Och katedralen, som intar tredjeplatsen på listan över världens största kyrka, är också byggd ovanpå resterna till en moské. Det 93 meter höga klocktornet La Giralda är byggd ovanpå den ursprungliga minareten och i fasaden kan man se övergången från arabisk ornamentik till kristen renässansstil.
Katedralen i Sevilla är dock en mer harmonisk byggnad än moské-katedralen i Córdoba där en kristen kyrka har byggt in mitt bland alla de arabiska pelarna i den enorma moskén. Den malplacerade byggnaden är en symbol över att respekten mellan de båda religionerna har djupa sprickor – både då som i dag. Om turen leder en förbi Córdoba bör man besöka moské-katedralen då byggnaden är både sevärd och fascinerande.
 
Apelsinen drog norrut
Efter det kristna återerövrandet och arabernas reträtt blev apelsinerna kvar i Spanien och under de följande århundradena drog de orange frukterna ut på ett litet segertåg norrut genom Europa. Den exotiska frukten blev mode i de europeiska kungahusen varav flera fick orangerier. Det dröjde dock ända till 1900-talet innan apelsinen blev allmänt känd bland folket i Nordeuropa och ända till 1970-talet innan den klassiska apelsinjuicen hälldes upp på kartong i Sverige.
I dag är de spanska apelsinträden naturligtvis också annat och mer än ett vackert inslag i gatubilden. Spanien är en av världens största exportörer av citrusfrukter, som växer på stora plantager, och producenterna får kritik för att använda både illegal arbetskraft från Nordafrika och giftig besprutning av frukterna.
 
Men den andalusiska apelsinen är fortfarande lika romantisk när man hittar fram till en liten plats mellan de vitkalkade husen i Sevilla, Córdoba eller i någon annan sydspansk kulturstad. Trots imponerande historiska sevärdheter kan dagens bästa stund lätt bli den när man sätter sig ned i skuggan under ett apelsinträd med en bra bok, några smårätter från den lokala tapasbaren – eller bara ett glas färskpressad apelsinjuice.
 
Orange fakta
Ordet apelsin kommer från tyskans apfelsine och betyder ”kinesiskt äpple”. Det är inte så konstigt för frukten kommer ursprungligen från Kina.
På spanska heter apelsinen naranja, som refererar till dess färg – orange. Ordet naranja har sina rötter i det arabiska ordet narun.
Apelsinen och också fått sin plats i symbolspråket och mytologin. Spanjorerna pratar om att hitta sin media naranja – sin ”halva apelsin” – som att uttrycka sin kärlek till den enda.  Och hittar man den rätta apelsinen är man ju minst sagt en lyckans ost – för att använda en annan populär matmetafor.
Av Text: Laura Kjestrup Nielsen. Foto: Morten Harlev

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco