SUECO
PLUS+
”What a difference a day makes” sjöng Ella Fitzgerald, men när det kommer till Cádiz måste jag bredda detta till några decennier. Det dröjde nämligen över 30 år från mitt första besök till dess jag återvände till staden. Första gången, som en interrailande tonåring, tyckte jag att det var en jättetråkig plats med gamla människor. Nu å andra sidan, när jag återvänder många år senare, upptäcker jag att Cádiz är en av Spaniens mest fängslande kuststäder!
I nästan 4 000 år har Cádiz lockat sjöfarare, och fortfarande i dag kommer de flesta besökare hit vattenvägen. Hamnen är ett populärt stopp för kryssningsfartyg, vars passagerare strömmar ut till huvudgatan för en timmes ”power shopping” innan de rusar tillbaka till sina väntande fartyg.
Som tur är gäller det inte min make och mig – vi har inte bråttom. Cádiz stad ligger bara ett par timmars bilresa från Ronda, så vi kan anlända på morgonen, njuta av en dag med fisk- och skaldjur samt havsbris för att sedan köra hem lagom till kvällen. Men för att verkligen uppleva denna stad bör du tillbringa en natt här, för skymningen och gryningen är de mest magiska tiderna på dagen för att beundra denna lagom slitna historiska juvel.
Oavsett om du anländer med båt, tåg eller bil, så är profilen av det gamla Cádiz i stort sett den samma sedan 1800-talet. Här finns det varken skyskrapor eller jättehotell som stör utsikten. Den smala tungan som sticker ut i Atlanten är knappt mer än en sandbank, så den klarar inte av fler och högre byggnader. Fastighetsutvecklare beklagar säkert detta, men det har nog varit stadens räddning.
Vi kör över Constitución-bron, som sedan 2015 förenar Cádiz med fastlandet. Detta imponerande ingenjörsarbete är en av Spaniens längsta motorvägsbroar över vatten och faktiskt högre än Golden Gate. Till skillnad från sin föregångare från 1969 tar den oss nästan direkt in till den gamla stadsdelen, så man slipper köra genom den nyare och mindre intressanta delen av stan.
De som älskar havsbris kan fortfarande ta sig till Cádiz med båt. 1929 började lokalbefolkningen ta ångbåten el vaporcito från Puerto de Santa María till staden. I dag har den ”lilla ångbåten” ersatts med höghastighetskatamaraner, men det är fortfarande ett unikt sätt att uppleva Cádizbukten på.
Men kommer du med bil, som vi, blir det första man gör att parkera bilen. Virrvarret av smala gränder, återvändsgränder och enkelriktade gator i den historiska stadskärnan gör nämligen körning här till en utmaning. Men att hitta parkering är lika sannolikt som att vinna på lotteriet. Därför stannar vi vid första bästa lediga parkeringsplats efter att ha kört igenom 1500-talsmuren, som markerar gränserna för den ursprungliga staden.
En gång i tiden hade Cádiz 160 torn därifrån vakter spanade efter fartyg och överfall från havet, medan handelsmän väntade på sin dyrbara last från den nya världen. Kommunikationen mellan tornet och fartyget gjordes med en flagga, så att både destinationen och priserna på lasten bestämdes innan fartyget hade ankrat.
I dag står 126 av dessa torn kvar. Torre Tavira, uppkallad efter den ursprungliga vakten Don Antonio Tavira, är en av de få som man kan besöka. Detta torn ligger på stadens högsta punkt och blev 1778 Cádiz officiella vakttorn. Från takterrassen har man en fantastisk utsikt över staden och havet runt omkring, framför allt via det så kallat Camera Obscura-spegelsystem, som ger 360 graders sikt.
Bakom många av tornen finns spännande och intressanta historier. La Bella Escondida, stadens enda kvarvarande åttakantiga torn, sägs ha fått sitt namn efter en inlåst jungfru, eller nunna, vars föräldrar byggde tornet för att se sin dotter i klostret. Eftersom tornet varken kan besökas eller ses från gatan förblir detta ett av Cádiz många mysterier.
Innan vi går vidare, låt oss ta en paus på en av stadens många pittoreska torg och göra en tidsresa.
Cádiz är så gammalt att dess ursprung är legendariskt. Enligt den grekiska mytologin grundades staden av Hercules, som kallade den för Gadeira. Därför pryds stadens vapensköld av den muskulösa guden med lejonen. Cádiz anses annars vara den äldsta, kontinuerligt bebodda staden i Europa. Med ett strategiskt läge mellan Atlanten och Medelhavet har landtungan bebotts av fenicier, mauretanier, kartager, romare, västgoter, berber, vikingar, araber, engelsmän, fransmän och den spanska bourbonarmén, bara för att nämna några.
De första kända invånarna här var fenicierna, som kom från dagens Libanon 1104 f.Kr. De kallade staden Gadir och använde naturhamnen för att öka den europeiska handeln, genom att bland annat köpa baltiskt timmer, brittiskt tenn och baskiskt silver. Det vi pratar om här är över 3 000 år sedan! Det var inte mycket man visste om den ursprungliga befolkningen innan 2012, då man skulle renovera stadens dockteater från 1800-talet. Då hittades nämligen 3 100 år gamla feniciska gator 9 meter under dagens gatunivå.
För den som vill veta mer har teatern förvandlats till det fascinerande glasgolvsmuseet Gadir.
År 206 f.Kr. etablerade romarna en flottbas i Cádiz som de döpte om till Gādēs. Sedan tog västgoterna över år 410 e.Kr., och ett sekel senare blev staden en del av en bysantinsk spansk provins. Från år 711 var Cádiz det moriska Qādis, som stadens nuvarande namn kommer från. Sedan tog spanjorerna tog över år 1262. 300 år senare plundrade den engelska amiralen Sir Francis Drake staden och tog med sig ett byte på 3 000 tunnor sherry. Genom åren som följt sedan dess har många försökt ta över hamnen, men ingen har lyckats, inte ens Napoleon!
1465 var Cádiz en fiskeby med knappt 1 200 invånare. Sedan kom Christofer Columbus, och allt förändrades. I gryningen den 25 september 1493 seglade denne Christóbal Colón från Cádiz ut på sin andra resa över Atlanten, och det var på denna resa som han ”upptäckte” Jamaica, Puerto Rico, Kuba och Santo Domingo, och plötsligt vad Cádiz staden på allas läppar.
Utanför kyrkan San Juan de Dios finns ett plakat till minne av Columbus två transatlantiska resor med start från Cádiz. Trots att kyrkan är en av de minsta i staden och i desperat behov av renovering, hävdar vissa att det var här som Columbus och hans besättning bad innan de gav sig ut på sina farliga sjöresor.
Det var inte förrän på 1700-talet som Cádiz upplevde sin riktiga guldålder, då spanjorerna flyttade sin amerikanska handelsbas från Sevilla till just Cádiz. Med den nyförvärvade positionen ökade stadens befolkning från 40 000 till 80 000 invånare samt en ”flytande” befolkning på 20 000 sjömän. Cádiz blev en av Europas mest välmående städer, eftersom all last till och från Amerika skulle passera genom staden.
Hamnen i Cádiz är fortfarande en av Spaniens ledande hamnar och stadens välstånd fortsätter att vara baserat på havet.
Cádiz utsatta läget gör staden lite mer väderbiten än andra andalusiska städer, men det ger också karaktär. Den historiska stadskärnan har den där mystiska attraktionskraften som gamla hamnstäder har – inte direkt snuskigt men lite luggslitet, och därmed desto mer intressant. Färgen flagar på de pittoreska fasaderna, vars nyanser varierar från senapsgult och ockra till en grön färg som bäst kan beskrivas som pistagekräm.
Kanske är det därför man får känslan av att vara i Havanna när man går runt i staden?
Tornen är inte stadens enda unika byggnader. En del av husen i gamla stan har detaljer som bara finns här. I Gaditano-stilen ses arkitektoniskt inflytande från bägge sidor av Atlanten – eftersom Cádiz blev en visuell förlängning av global handel och det närmaste som Europa hade en amerikansk stad. Till och med stadens parker var, och är, prydda med exotiska växter och träd som hämtats från den nya världen.
Cádiz årliga karneval kan spåras tillbaka till stadens internationella förflutna – i det här fallet med kopplingen till Venedig och Genua, vars handelsmän vid en tidpunkt utgjorde 10 procent av stadens befolkning. Det sades att människor från Cádiz, kallade gaditanos, hade ett internationellt sätt att prata, klä sig, äta och göra affärer på.
En av de anmärkningsvärda sakerna med gamla stan i Cádiz är att den fortfarande är ett levande samhälle i staden. Lokalbefolkningen insisterar på att man måste vara en sann gaditan om man ska bo i gamla stan, som är det enda riktiga Cádiz. Och med nästan 127 000 människor boende på en 5 km2 lång landremsa, är gamla stan ett av Europas tätast befolkade stadsområden.
Det går inte att besöka Cádiz utan att prova den lokala fisken och skaldjur. Staden har alltid varit känd för sina mariscos, och en del av glädjen vid ett besök är att hitta ett ledigt bord på en opretentiös bar och beställa en tallrik grillad chipirones och ett glas Fino-sherry. För en komplett måltid, prova en av stadens otaliga fisk- och skaldjursrestauranger, men kom ihåg att de bästa ofta hittas på tvärgatorna eller nära hamnen. Kalla dagar passar det bra att beställa Cádiz berömda fiskgryta, vars recept, enligt uppgift, togs fram på trålare på väg tillbaka till hamnen, även om många gaditanas nog hjälpt till att fullända rätten.
El Mercado Central de Abastos, från 1838, var Andalusiens första marknad med tak. Här hittas diskar som bågnar under fisk som fångats i Atlanten i gryningen, så här betyder ”dagens fångst” verkligen del día.
Varje morgon strömmar lokalbefolkningen hit för att köpa tonfisk, bläckfisk, pilgrimsmusslor, musslor, ål, krabbor, räkor, musslor och andra skaldjursdelikatesser, medan marknaden på kvällen förvandlas till en mötesplats, där man kan gå från stånd till stånd och beställa tapas för en dryg euro, och sedan skölja ned munsbiten med en cerveza och vino.
Det finns städer som är en fröjd att gå vilse i och i Cádiz är det faktiskt nästan ett måste. De mycket smala kullerstensgatorna gör El Pópulo, en stadsdel etablerad av romarna, till en fotografs nirvana. Du kan bokstavligt talat både lukta och ana det förflutna, men ändå bor det människor här i de historiska byggnaderna, här där Cádiz rika hade sina palats i staden under dess storhetstid.
En annan kuriositet när man strosar runt är gatuhörnen. Efter frihetskriget fanns det för många vapen, så överflödiga kanoner murades in i stadens smalaste gatuhörn för att skydda mot passerande fordon – på den tiden hästdragna vagnar, i dag bilar.
I de charmiga och lite enklare arbetarkvarteren La Viña och Santa María kan man se gaditanerna som de alltid har levt. Många butiker ser ut att inte ha förändrats någonting sedan 1910, och fisk och skaldjur säljs fortfarande från en vagn eller låda på trottoaren. Här finns en av stadens kändaste, eller kanske mest ökande barer, nämligen Casa Manteca. Även om du inte tycker om manteca (ister) eller drömmer om det, bör du titta in på denna tjurfäktningsinspirerade bar för att uppleva atmosfären. Njut av ett glas Pedro Jimenez och upplev hur lokalbefolkningen njuter av tallrik efter tallrik med chicharron.
Sådana tidlösa kvarter gömmer garanterat på skatter. En hemlighet kom fram i dagens ljus efter en brand i El Pópulo-kvarteret 1980. Under förfallna byggnader hittade nämligen arkeologer rester av en romersk teater från före Kristi födelse. Den uppskattas vara en av de äldsta och största i Spanien, med plats för inte färre än 20 000 åskådare. Teatern utgjorde senare grunden till en morisk fästning och senare stadens kommunala stall under medeltiden. Teatern är inte helt utgrävd, eftersom den ligger under den skyddade gamla stan, men den imponerande, halvcirkelformade amfiteatern har fri entré och ligger bara några kvarter från katedraltorget.
Cádiz är absolut vackrast i solnedgången, när solen går ned i havet och sprider ett gyllene ljus över alla byggnader. Det är då gaditanerna tar en lugn paseo mellan palmerna i Alameda de Apodaca-parken, med klassiska svarta och vita marmorvägar och fontäner samt bänkar täckta med blått och vitt, handmålat kakel. Det milda medelhavsklimatet gör att här trivs tropiska blommor och enorma fikonträd som lockar alla världens turturduvor.
Och missa inte heller att ta en morgonpromenad utmed strandpromenaden runt hela gamla stan. Vallen med stenblock som håller tillbaka atlantvågorna anlades för att skydda mot anfallande engelska skepp på 1600-talet, det är i alla fall det man säger.
Går du upp tillräckligt tidigt kan du ha tur att ha hela Playa la Caleta för dig själv. Till skillnad från många spanska stränder finns det varken cocktailbarer, vattenskotrar, massagekabiner, balinesiska sängar eller höga hotell här. Stranden ser alltså fortfarande ut som på de gamla vykorten, med några små färgglada fiskebåtar som ligger och guppar i den lilla viken. Naturligtvis är vi inte de första att upptäcka denna strand. Det är här som Halle Berry kom springandes upp ur havet i vit bikini (och dolk i bältet, förstås) i James Bond-filmen Die Another Day. Scenen skulle utspela sig på Kuba men Cádiz likhet med Havanna gjorde detta till en perfekt stand-in.
Och här lämnar vi Cádiz med lätt bris i håret, salt hud och smaken av fisk och manzanilla i munnen, redo att återvända för att upptäcka fler av stadens hemligheter.
– Spanien för Svenskar
Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tlf.: 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com
PUBLICERAD AV:
D.L. MA-126-2001
