Det är lätt att leva i en bubbla av ett gott liv. Jag har nyligen renoverat huset, beställer specialbyggda möbler för att passa just den stil och de mått jag vill ha då jag inte hittar vad jag vill ha på marknaden. Jag har mat på bordet varje dag och går dessutom ut och äter med familjen om helgen. Jag shoppar sällan men är det någonting jag behöver kan jag köpa det. Och visst är det ofta som jag säger att jag är oerhört tacksam för att jag har möjlighet att bo här och leva en livsstil som jag trivs med.
Nyligen satt jag ned med en god vän. Hon har bott i Spanien jag vet inte hur många år men ursprungligen kommer hon från Skottland, där hon också arbetat. Hon älskar sitt liv i Spanien. Hon är dessutom den, bland mina vänner, som bäst känner till Spaniens historia. Hon har sedan tonåren rest runt i Spanien, och det gör hon fortfarande, och hon är nu några år över 70. När vi träffas brukar hon berättar för mig om sina äventyr, dem hon har i dag och även dem hon hade redan på Francos tid, körandes på landsvägar, genom byar och städer, i sin van.
På senare tid har våra samtal ofta kommit in på hennes och många andra britters situation i landet, som ju är under förändring. Ett tag lät det som om domedagen var nära för dem – britterna bosatta i något EU-land. Hur det blir, ja det får vi se. Hittills har min väns vardag i alla fall förändrats till det sämre, ekonomiskt, och hon får i dag vända på slantarna som hon får i pension från sitt hemland. Hon minns hur det var före EU. Hon minns hur det har varit under EU och nu får hon uppleva ett liv som ”expat” från ett land som träder ut ur EU. Hon ser Brexit som bakåtsträvande, som någonting som försvårar vardagen för många utlandsboende – åt båda hållen – britter bosatta utanför sitt lands gränser liksom andra nationaliteter som valt att bosätta sig där. Hon är för ett självständigt Skottland och Skottland strävan efter medlemskap i EU.
Med detta berättat – grattis Frankrike och Macron! Inte bara har vi EU-medborgare hopp om en gemensam framtid tillskillnad från den mörka framtid som Le Pen hade planerad för landet och EU. Det är också fantastiskt att en ung person, med visioner och framtid, får chansen att stå i täten för landet, tillskillnad från USA där nog ingen undgick valet mellan två presidentkandidater som bägge borde ha gått i pension för länge sedan för landets bästa. Nu är jag nyfiken på vad denne Macron kan prestera och hur detta nu kan komma att utvecklas, liksom när jag kikar åt Kanadas håll och deras premiärminister Trudeau.
Jag tror inte på de gamla statiska partierna med sina ståndpunkter djupt nedslagna i grunden och historien. Jag efterlyser en saklig debatt med politiker som känner till världen utanför parlamentens murar. Jag efterlyser unga politiker som strävar framåt i stället för sin egen popularitet. Det behöver röras runt i grytan. Det behöver vara fler idéer som kan sträcka sig utanför och över partigränserna. Politikerna är för rädda för att rubba sina cirklar. Varför inte plocka bra idéer utan att vara fastlåst vid om idén hör till höger eller vänster. Bort med det gamla tänket om rött eller blått och skapa ett parti vari förnuftet får råda, vari goda idéer uppskattas och diskuteras oavsett varifrån de kommer. Helt enkelt sunt förnuft och se till behoven i samhället i stället för ett gammalt partiprogram och -historik. Och i stället för att bara rösta fram ett parti vart fjärde år ge folket möjlighet att rösta i fler sakfrågor också. En början i Spanien sedan nu några år är att tvåpartisystemet fått en spricka. Nu får vi bara hoppas att det börjar presenteras kandidater till att förändra och modernisera den politiska scenen, som är seriösa och kan klara av att bära ansvaret och varken är spelevinker i tovig hästsvans som bara är ute efter uppror eller marionettdockor åt de äldre herrarna.
Glad midsommar och San Juan (som i år infaller samma dag)!
Sara Laine
