Staden Mérida är huvudstad i regionen Extremadura och det är ca 400 km från Málaga till Mérida. Trots avståndet är det värt att bege sig dit, för där finns det ett överflöd av sevärdheter från tiden då romarriket sträckte ut sig över det mesta av den iberiska halvön. Ja, i Mérida finns den största samlingen av romerska arkeologiska fynd i Spanien.
Så vi har begett oss upp till hjärtat av Extremadura för att se på sakerna, och vi blev inte besvikna.
Mérida anlades 25 f.Kr. efter order från kejsar Augustus och på den tiden hette staden Emerita Augusta. Staden byggdes till Augustus veteraner (emerita), alltså soldater som hade blivit för gamla för att strida. Augustus menade att dessa veteraner skulle ha en fin plats där de kunde njuta deras otium och därför anlades staden med allt som hör till en romersk stad. Och det är från det ursprungliga namnet som det nuvarande namnet har kommit. Mérida var huvudstaden i den romerska provinsen Lusitania, som sträckte sig över det mesta av det nuvarande Portugal och Extremadura. I dag bor det 60 000 människor i staden och där finns även det administrativa huvudsätet för Extremadura. Här lever de många romerska ruinerna i en härlig samklang med den moderna staden. Ja, hela den moderna staden ligger ovanpå ruiner från romartiden och det går inte att gräva på ett enda ställe i trakten utan att hitta arkeologiska rester. Precis som i Rom.
Det var först 1910 som man började göra utgrävningar i området. Man visste redan, gott och väl, att det låg en romersk stad under marken, för man kunde ju se den romerska bron över floden Guardiana och en del fina akvedukter utan att gräva. Men trots det blev man överraskad över att hitta så mycket av det.
Vi har avsatt två dagar till att se allting, så vi har onekligen brottom.
Vi har valt att bo på Paradoren. Den liggen nämligen mitt i stan och på så sätt kan vi hinna med allting till fots. Vi skaffar oss en karta över staden och börjar med att gå en promenad över den gamla romerska bron över Guardiana (floden som längre ned utgör gränsen mellan Spanien och Portugal). För att komma ned till floden går vi förbi den fina Trajanska Bågen, som fortfarande står intakt, även om den har tappat sin marmorbeklädnad. Därefter korsar vi den stora, mysiga Plaza de España med kommunhuset och en jättefontän i mitten. Här kan vi även se det fina Palacio Mendoza, som nu för tiden inrymmer Hotel Mérida Palace. Sedan går vi ned längs Calle del Puente så att vi kommer till floden. Bron är helt intakt och kan användas av både fotgängare och cyklister. Vi promenerar över bron, och här är det oerhört vackert. Mitt ute i floden ligger en ö, som under romartiden användes som drillövningsområde. Uppströms ser vi den nya fina bron tecknad av Calatraca. Floden används av kajakpaddlare, bron av joggare, vandrare samt cyklister och allt är verkligen idylliskt denna soliga eftermiddag i november. I slutet av bron ser vi en romerska staty föreställande Romulus och Remus som diar hos en varg. Statyn var en gåva till Mérida från Rom.
Det var första dagens upptäckter. Följande dag ska vi se alla huvudattraktioner: Dianatemplet, amfiteatern, den romerska teatern, kapplöpningsbanan och det romerska museet. Andra dagen går vi först genom smala gator som leder till Dianatemplet och längs vägen korsar vi den moderna huvudgatan Santa Eulalia, där alla butiker ligger. Dianatemplet ligger mitt i centrum på Calle Sagasta och under romartiden låg det mitt på forum, det stora centrala torget. För 20 år sedan kunde man nästan inte se templet på grund av alla omkringliggande byggnader men nu har många hus rivits, så att man faktiskt kan se templet. Dianatemplet är mer än 2 000 år gammalt och därmed en av Spaniens äldsta byggnader. Under 1500-talet fick adelsfamiljen de los Corbos en idé om att de skulle bygga sin bostad mitt inne i templet. Till detta använde de sten och pelare från templet och det var ju egentligen ett stort helgerån men som vår guide sa så är både templet och torget av arkeologiskt intresse, så bägge har fått lov att stå kvar. Och visst ser det lite roligt ut. På torget kring templet står det informationsskyltar som berättar om utgrävningen av staden, och det är ganska intressant att läsa om.
Längre upp längs Valle Sagasta ligger el Pórtico del Foto, som var en slags port som markerade hörnet av forum. Vi fortsätter upp längs samma gata och kommer således till det romerska museet (Museo Nacional de Arte Romano), som vi först går förbi, för nu ska vi se de två teatrarna: amfiteatern, där gladiatorspelen ägde rum, samt teatern där skådespelen sattes upp, men därifrån utgick även all kejserlig propaganda – en slags romersk public service-kanal. Båda teatrarna ligger på samma plats och det kan löna sig att köpa en så kallad superbiljett (15 euro) till stadens alla sevärdheter på en gång, för på så sätt får man bra rabatt. Är du pensionär, kom ihåg ID, så kommer man in till allt för bara 7,50 euro.
Amfiteatern är oval och ganska välbevarad. Man kan gå runt på åskådarläktarna och låta fantasin flöda. Det är imponerande och vi sitter länge och beundrar detta jättestora, 2000 år gamla byggnadsverk. Därefter tar vi en liten promenad runt i trädgården, där det laggts fin mosaik på marken.
Alla dessa ruiner gör oss hungriga och på väg mot kapplöpningsbanan passerar vi restaurangen Emilio Muñoz, som serverar en fin buffé för 12 euro, vilken vi är mycket nöjda med. När vi därefter fortsätter mot kapplöpningsbanan ser vi en jättestor viadukt, som under romartiden levererade vatten till staden.
Kapplöpningsbanan, eller el circo romano byggdes med Circo Romano i Rom som förebild och den har använts till hästkapplöpningar som dem man ser i filmen Ben Hur. Vid ingången har det byggts ett hus från vars tak det är en fin utsikt över banan. Denna kapplöpningsbana är jättestor, 400 m lång och 30 meter bred. Vi går ut mitt på banan för att uppleva storleken och det är verkligen imponerande. På åskådarläktarna finns det olika information och som kuriosa kan nämnas att, innan kapplöpningsbanan grävdes fram gick huvudvägen mellan Madrid och Lissabon just här. Man hade helt enkelt använt de 400 jämna metrarna som huvudväg.
Nu är det dags för det romerska museet, där alla de fynd som gjorts under utgrävningarna finns bevarade. Detta är verkligen imponerande – både storleksmässigt och arkitektoniskt, men även på grund av de många fynd av statyer, mosaik, muralmålningar m.m. Nere under museet kan man se en bit av en romersk väg samt en nekropol (begravningsplats) och annat spännande. Detta är ett museum som verkligen är värd ett besök.
Dagen är ännu inte slut så efter museet beger vi oss ned till floden för att komma till kvarteret som heter Morería. Här kan man se en plan för ett helt kvarter med ruiner av hus, vägar och korsningar. Man kommer in med sin superbiljett och här kan man gå runt längs en markerad väg i kvarteret. På en vägg inne på kontoret kan man se en teckning av en ny vandring som kallas Vía de la Plata, som är 330 km lång och som är uppdelad i 17 etapper längs med den gamla handelsvägen kallad just Vía de la Plata, som under romartiden gick från Sevilla till Gijón. Vi får en karta med alla etapper inritade, vilket gör oss mycket glada. Se: rutadelaplata.com eller caminoways.com.
Nu lider dagen mot sitt slut och vi tar oss tillbaka till Paradoren för en välförtjänt vila. Middagen äter vi ute i staden, för en kväll med paradormat (som vi fick dagen innan) är tillräckligt.
Under vår sista dag ska vi ut och se det visigotiska museet med Spaniens största samling med visigotiska fynd, El Alcázar och La casa romana de Mitreo.
El Alcázar (fästningen) ligger precis i slutet av den romerska bron. Denna var redan på romartiden stadens fästning med en försvarsmur. Uppifrån muren har man fin utsikt över både floden och staden men annars är det ganska skralt med intressanta saker bakom murarna. Här finns en liten stad samt en olivlund och vi går runt i en halvtimme. Som kuriosa kan nämnas att sista gången som fästningen användes militärt var under det spanska inbördeskriget då de båda stridande parterna besatt borgen under en tid.
La casa romana de Mitreo var en rikemansvilla med allt som hör till. Där kan man se ett mycket fint mosaikgolv som avslöjar dåtidens kosmologi samt en massa rum med muralmålningar och bad. Nu för tiden finns det en gångstig över ruinerna så att man kan gå runt och beundra det. Härifrån kan man gå vidare till de romerska begravningsplatserna kallade Columbarios och här kan man se olika mausoleum och gravar.
Och nu klarar vi inte av fler ruiner. På Plaza de España äter vi några goda tapas till lunch innan vi vänder näsan hemåt. Det har varit en skön utflykt, som är ett måste. Ja, man behöver sakteligen inte åka till Rom för allting ligger mitt i Extremadura.
