Med tanke på min motvilja mot allting som börjar med e- trodde jag aldrig att jag skulle bli en förespråkare av e-cigaretter. Men där satt jag, och höll tyst (inte min melodi) och sympatiserade med ett ungt par som puffade e-ånga på en uteservering medan det vid bordet bredvid satt en viktigpetter, som liksom Storebror, var rent ut sagt oförskämd mot dem.
Kvinnan protesterade med att de satt ute i den friska luften men viktigpettern pekade dramatiskt ned mot en lekplats och sa: ”Det är förbjudet att röka inom 50 meter från små barn”. Jag började fundera över vilken enorm lungkapacitet små barn måste ha om de kan inandas passiv rök på ett avstånd av 50 meter. Har du någonsin försökt inhalera någon annans rök? Det går inte. Inte ens om det sitter fyra rökare vid bordet intill. (Jag har försökt.)
”Det är inte rök! Elektroniska cigaretter är tillåtet”, protesterade pojkvännen. Och i skrivande stund hade han rätt. Saken diskuteras och jag skulle gissa att den kommer att hamna under Storebrorslogiken: – Saker som du tycker om är farliga, syndiga och gör dig troligtvis också fet. De kommer att beteckna det som ett bötesbrott för de behöver pengar.
Jag kallar mig själv för före detta rökare. Fyra månader hittills. Men det där före detta är inte här för att stanna förrän jag har slutat räkna. Jag har varit en före detta rökare förr, närmare bestämt tre gånger och det höll mer eller mindre i 15 månader; så mig veterligen är det där För Alltid en lång och ouppnåelig tid och jag tar det istället dag för dag.
Just nu har jag tagit mig igenom det värsta men det har funnits stressade situationer när jag varit nära att sträcka mig efter det där cigarettpaketet som ligger längst in i byrålådan. De är mitt skyddsnät medan jag balanserar på den tunna linan. Jag har inga intentioner på att kasta mig ut i fritt fall, men om jag faller… bara att veta att de finns där är en stor hjälp för mig. Orsaken till att jag inte har använt mig av skyddsnätet är tanken på att behöva gå igenom den där sluta-processen igen; och det fruktansvärda ordet pace-maker är en stor motivation!
Cigarettproduktion är en enorm industri, som kraftigt fördöms av anti-tobakslobbyister då den gör miljoner på olycksaliga själars beroende. Hur som helst, om du letar efter mångmiljon-dollar-industrier är det bara att skriva in ”Hur man slutar röka” i sökfältet och du kommer att få upp sida efter sida med reklam för e-böcker, riktiga böcker, inspirationsfilmer, hälso-DVD:er, hypnos, behandlingar, alternativ och terapier av olika slag, former, färger och dofter. Denna nya industri är inriktad på att tjäna pengar, att utnyttja missbrukare som vill vara före detta missbrukare.
Snacka om en stor industri! Ordet ”quit” (sluta) resulterar i amerikanska sidor, ”stop” (stopp) tar dig till engelska sidor. Det spanska ”Dejar de Fumar” (sluta röka) fokuserar på viktkontroll! Det är intressant! Att behöva köpa nya kläder hör ju också till (två gånger i mitt fall!) och grundar dessutom för lögnen: ”Tänk på alla pengar som du sparar när du slutar röka.” Sverige har också liknande annonser och tips (en del gratis men de flesta måste du betala för).
Sedan finns det Forum (självutnämnda experter) eller så kan du (betala för att) bli medlem i en klubb med stöttande ”e-Kompisar”, ”e-Amigos”, m.m. Har vi inte riktiga vänner? Varför känner jag på ett obehagligt sätt att jag måste vara på min vakt för dessa hjälpare som erbjuder standardiserade och förinspelade stöttande/berömmande ord när du betalar för varje klick?
Om du letar efter överväldigande beröm ska du söka upp de amerikanska hjälpgrupperna vari ”Awesome!” (fantastisk) är det mest överarbetade trend-ordet för någon som har nått tre dagar (eller till och med tre timmar!). Din insats (oavsett storlek) kommer säkerligen att lämna de engelska kompisarna ”Gob-smacked” (förbluffade) som jag var tvungen att slå upp. Denna hemska neologism verkar ha tagit sig in i det engelska språket sedan jag lämnade landet – och får mig faktiskt att känna mig ganska glad att jag gjorde det.
Oavsett vilken väg du väljer, om du accepterar tre månader, så kommer ingen att svara dig. Ingen har vokabulär utöver fantastisk eller förbluffad, och du kan lika gärna skriva under ditt medborgarskap till planeten Krypton.
Jag ber inte om beröm som höjer mig till skyarna. Mina riktiga vänner känner mig och vet att de inte ska nämna det. När jag slutar räkna månaderna vet ja att jag vinner kampen.
Av Liz Cochran