Kampen mot bröstcancer

En kvinna som relativt nyligen opererats mot bröstcancer, och som idag och under de kommande fyra åren får behandlingen för att förhindra uppkomsten av nya tumörer, är Bibi Lidmalm, 74 år, boende i Nueva Andalucía.

 

”Jag tror att det är oerhört individuellt hur man upplever det. När jag fick beskedet hamnade jag i något slags vakuumtillstånd, jag hade ju inte märkt någonting!” inleder Bibi samtalet kring hennes berättelse om att drabbas.

 

Bröstcancer i siffror Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. De senaste presenterade siffrorna från Världshälsoorganisationen (WHO, pressmeddelande No. 223, 12 december 2013) visar att 1,7 miljoner kvinnor i världen diagnostiserades med bröstcancer 2012 och att det vid denna tidpunkt fanns 6,3 miljoner kvinnor som hade fått diagnosen under de senaste fem åren. Siffrorna från rapporten visar en tydlig ökning i bröstcancerdiagnoser, 20 procent jämfört med 2008, medan dödligheten hade ökat med 14 procent.   Enligt siffror från The European Breast Cancer Coalition uppskattas 499 560 kvinnor i Europa ha diagnostiserades med bröstcancer 2012, varav 20-30 procent av dessa var kvinnor under 50 år, 33 procent var i åldrarna 50-64 år medan resterande var över 65 år. Samma år uppmättes dödligheten i bröstcancer för kvinnor uppgå till 16,8 procent (142 889 kvinnor) vilket gör det till den cancerform som tar flest kvinnoliv i Europa. I Spanien uppgick antalet kvinnor som fick diagnosen bröstcancer år 2012 till 25 215 och 6 075 kvinnor förlorade samma år kampen mot sjukdomen i landet.   Vill du ha information på svenska hur du själv kan undersöka dina bröst kan du klicka in på vårdguidens hemsida: Vårdguiden.

Jag ska inte dö!
Bibi gick på regelbunden mammografi och undersökte själv sina bröst med jämna mellanrum, som sig bör – som varje kvinna uppmanas göra. Men så en dag i februari 2013, efter en rutinmammografi, uppmärksammades skuggningar på bilden över det ena bröstet.

 

”Det första jag tänkte var: ’Folk dör av detta – jag kan dö!’. Sedan stod allting stilla. Och samtidigt som det stod still for tankarna, om allt i livet, fram och tillbaka. Jag visste att jag var tvungen att berätta för min man, som satt och väntade utanför i bilen, men jag visste inte vad jag skulle säga. Jag kände tumult, ilska och omvälvande. Och så tänkte jag – jag ska inte dö av detta!”, minns Bibi och fortsätter med en lätt darrning på rösten: ”Vi skulle till Marbella efter läkarbesöket. När jag satt mig i bilen sa min man någonting checkt som ’Okej, då var det gjort’, men när jag berättade tog han min hand och släppte den inte under hela bilresan. Tankarna vandrade kring ’Vad händer nu?’ och plötsligt förstod jag på riktigt att livet är ändligt.”

 

Under återbesöket veckan därpå konstaterades två tumörer; 1,3 centimeter och 0,3 centimeter, knölar som Bibi själv inte haft en chans att upptäcka.
Sex veckor senare, den 1 april, var det dags för operation. Läkarna lyckades operera bort tumörerna, som inte heller hunnit sprida sig. Resten av april ägnades till återhämning efter operationen och i maj fylldes veckorna av strålbehandlingar, fem förmiddagar i veckan, vilket blev till en fulltidssysselsättning när restiden till och från Algeciras, där behandlingarna ägde rum, räknas till, och hennes man körde henne fram och tillbaka varje dag.

 

Omgivningen betyder mycket
”Såhär långt var det bara de närmaste som visste. Barnen, som bor i Sverige, tyckte naturligtvis att det var jobbigt att mamma var så långt bort i en sådan situation, men när de märkte att det var extra jobbigt kom de till Spanien och överraskade mig. Det betydde oerhört mycket, att känna att jag inte var ensam. Överlag betydde det mycket när vänner och anhöriga lyssnade, och fortfarande lyssnar. Jag har inte ältat saken fram och tillbaka utan tar varje dag som den är, fortfarande idag, och säger till mig själv att det kommer att gå bra”, berättar Bibi, som efter strålbehandlingarna nu har ett program med medicinering, en tablett dagligen och en annan veckovis, samt undersökningar under fem år.

 

”Jag har valt att berätta för alla i min omgivning att jag behandlas mot cancer. Faktiskt la jag ut det på Facebook efter att strålbehandlingarna var avklarade. Och trots att jag innan jag fick mitt cancerbesked bara kände en till kvinna som gått haft bröstcancer började allt fler berätta att de också gått igenom det, när jag öppet berättade. Det verkar som om det kanske är någonting att skämmas över, men så är det ju verkligen inte”, funderar Bibi.

 

Ältar inte och korten på bordet
Efter en liten paus fortsätter Bibi: ”Jag och min man har inte talat nämnvärt om det efter den där första dagen i bilen. Vi har levt i samförstånd att det kommer att gå bra, med närhet och utan ältande och utan att tänka tillbaka. Jag tänker inte heller på det varje dag. Jag är med barnen och barnbarnen så mycket jag kan. Jag har lätt för att gråta och visa känslor, någonting jag tror underlättar för både mig och min omgivning då det ger en chans för alla att förstår hur jag mår och korten ligger på bordet. Och för de minsta, barnbarnen, har jag berättat att mormor/farmor har haft fel i bröstet och att jag inte alltid orkar leka på deras villkor, så de vet. Jag har lyckats återgå till vardagen och den där vardagskänslan är jag beroende av. Jag tänker på att göra saker tillsammans med mina kära och på att vara tillgänglig. Jag tar vara på dagarna och ger varje dag innehåll. Jag har den erfarenhet av livet att jag vet vad jag vill och gör inte sådant som jag inte vill bara för att vara snäll. Och ibland sitter jag bara i trädgården och slappar, för att jag vill, samt jag ger mig själv, mina känslor och tankar tid. Jag vet också att jag är priviligerad som inte har arbete och sjukskrivning att tänka på samt ekonomiska förutsättningarna att kunna resa med min man, som vi gör med vår husbil varje vår och höst mellan Spanien och Sverige, och som i september när vi reste till Italien.”

 

Bra vård i Spanien
Bibi, som har sin bostadsort i Spanien, genomgick sin behandling på High Care Clinic genom sin privata sjukförsäkring och ångrar inte en dag att hon stannade i Spanien. Hon förklarar bemötandet hon har fått som professionellt och snällt, samt att väntetiderna var korta, liksom även med det statliga systemet som kallar in till de regelbundna mammografierna. I Sverige har hon i behov vänt sig till den svenska sjukvården – närmaste vårdcentral – för medicin, som också oftast gått bra. Det har bara varit en gång som hon känt att hon har betraktats som en stor kostnad för den svenska sjukvården. Det var när läkaren på vårdcentralen i Askim hävdade att de inte hade rätt att skriva ut cancermedicin och att hon istället skulle få en remiss någon annanstans, vilket kunde tagit veckor. Men Bibi som behövde medicinen och som i förväg hade hört sig för om sina rättigheter hos Hälso/Sjukvårdsavdelningen hos Sveriges Kommun och Landsting (SKL) stod på sig och efter 20 minuter fick hon medicinen. Ett fall som senare uppmärksammats i Göteborgsposten samt Expressen.

 

Var positiv och rör på dig!
Bibi avslutar samtalet med att uppmana andra kvinnor att vara positiva, att söka information och vara så pålästa som möjligt, och poängterar också att alla hon har mött inom vården betonar vikten av att röra på sig, själv spelar hon golf, arbetar i trädgården promenerar och lyfter hantlar. Hon tillägger också att det är lätt att fall djupt, men att ju djupare desto svårare är det att ta sig upp, och så vill hon uppmana till att inte ge upp i förväg.

”Sjukvården idag är bra och det finns oerhört många som tar sig igenom och ut på andra sidan. Man får inte ge upp. Kanske någon till och med kan använda sina erfarenheter till att ta fram en BH för dem som genomgår operation och strålbehandling, för någonting som man inte tänker på och inte vet någonting om innan är hur ömt ett opererat och strålbehandlat bröst är. Så en specialdesignad BH i ren och mjuk bomull, helt utan sömmar, finns det verkligen behov av på marknaden – för den som känner för en utmaning” säger Bibi, som åter en gång betonar vikten av att vara fortsatt positiv.

 

Rosa månad
Det händer mycket under oktober i bröstcancerns tecken. Redan 1985 grundade Astra Zeneca MÖMB – Månaden för Ökad Medvetenhet om Bröstcancer som idag är en årlig internationell kampanj organiserad av större välgörenhetsorganisationer med syfte att öka medvetenheten om bröstcancer. Bara några av de företag som valt att engagera sig i detta är Esteé Lauder, Avon och Cure.
Den kanske allra mest synliga är Rosa Bandet, som många ses bära denna månad. Det är den internationella symbolen för många av dem som väljer att engagera sig i kampen mot bröstcancer. Rosa Bandet är en internationell rörelse som startades av Evelyn Lauder från kosmetikaföretaget Esteé Lauder 1991. Pink Ribbon International (som rosa bandet heter internationellt) arbetar för att på ett världsomfattande plan forska kring, stötta, skapa gemenskap och informera om bröstcancer.
På spanska kallas bandet: Cinta Rosada eller Lazo Rosado.