Ibland kan vardagen bli trist och det kan kännas som om allt är ett ekorrhjul av bara arbete, hämtning och lämning av barn, planering av inköp, matlagning och andra förnödenheter. Och det var just så det kändes när jag under en period regelbundet körde till Benalmádena Pueblo för att lämna min dotter hos barnvakten på morgonen. Innan vi lämnade hemmet var det förberedande av skötväska, mat, ombyte m.m. samt kontroll av att jag själv hade alla mina papper, dator, kamera etc. inför dagens arbete. Ut genom dörren med alla mina väskor på ena axeln medan skötväskan fick hänga på den andra och så dotra i famnen plus soppåse, en kasse till plaståtervinningen och en till pappersinsamlingen. Jag måste sett ut som en packåsna när jag stånkade ut till bilen för att upptäcka att tiden runnit iväg tack vara det där sista blöjbytet precis när alla ytterkläder kommit på.
Jag vet inte hur många vägbulor det är men kör man kustvägen till Benalmádena Pueblo känns det som miljontals, speciellt om bilen framför kör hälften så långsamt än vad som är tillåtet, speciellt om morgonen. Då är motorvägen ett bra alternativ så en dag valde jag just motorvägen till Benalmádena Pueblo och kustvägen till redaktionen, som ju ligger mellan Fuengirola och Mijas. Och denna dag upptäckte jag någonting spännande. När jag lämnat dotra och körde ned längst Carretera Costa del Sol mot havet såg jag plötsligt några konstigt formade torn sticka upp ovanför hustaken. De förde tankarna till La Sagrada Familia. Och dessa hade jag alltid missat då jag alltid tidigare kört i motsatt riktning.
Jag bestämde mig för att komma tillbaka och utforska detta närmare med familjen. Och så blev det.
Det visar sig att dessa underliga torn tillhör ett monument öppet för allmän beskådan och utforskning och heter Castillo Monumento Colomares. Detta slott, om man kan kalla det så, är inte helt okänt bland lokalborna, men då det inte marknadsförs hade jag inte hört talas om det tidigare. Det är i alla fall ganska spännande att besöka om man är i krokarna, speciellt om man har barn – de som är där under mitt besök springer glatt omkring med utforskarglädjen på topp.
Castillo Monumento Colomares är en underlig syn och det är svårt att avgöra vad det egentligen är; är det ett miniatyrslott, ett underligt hus, en sammansättning stenbåtar med kostiga sniderier? Sanningen är att det är allting. På utsidan ses murar, små tinnar och torn, förar, infattade fönster i regnbågens alla färger. Allting är liksom snidat i sten och detaljerna är många och det genomgående temat för hela tiden tankarna till gammeldagsa segelfartyg. Och står man med ryggen mot söder och tittar man upp mot den översta terrassen ses också ett litet segelfartyg hugget i sten, nästan som ett flaskskepp men utan flaska.
Så vad är då detta kan man fråga sig. När jag nyfiket läser på om Castillo Monumento Colomares får jag veta att det var en Dr Esteban Martín Martín som lät uppföra det som en hyllning till Christoffer Columbus. Bygget började 1987 och med hjälp av två murare uppförde de detta slott i tegel, sten och cement under sju år. Och ingenting verkar ha lämnats åt slumpen. Här berättar varje sten om Columbus resa och upptäckt av en ny värld, som ju blev Amerika och inte Indien som han önskade. Varje liten detalj har en mening och det är nog värt att läsa på i förväg om man vill besöka platsen, för här finns det mycket symboler. På plats delas det ut informationsblad kring detaljerna, även på svenska. En av de mest framträdande är det gröna hästhuvudet i brons som är en symbol för den stora sjömannen och för mytiska Pegasus. Detta sitter på en av de tre förarna som syns på fasaden som symboler för de tre skepp som gav sig iväg på den långa resan – Niña, Pinta och Santa María.
Än så länge går det bara att beskåda utsidan av Castillo Monumento Colomares men jag fick under mitt besök veta att dörrarna till slottet planeras att öppna senare i år. Till att börja med bara till salongen på markplan, där ett museum över historien ska inrättas. Och om det visar sig fungera med att hålla dörrarna öppna ska man i framtiden även kunna besöka bostadsvåningen och det lilla kapellet som finns inrymt i denna underliga byggnad.
Dr Esteban Martín Martín dog 8 februari 2001 men hans monument står alltså kvar. Frågar man lokalbefolkningen skakar de på huvudet och säger att han nog var lite galen, och det kan man kanske hålla med om, men min dotter fick i alla fall en underbart spännande dag.
Planerat underhållsarbete:
Lördagen den 5 augusti 2023 från kl. 08.00 kommer det att göras uppdateringar på ensueco.com. Under tiden som underhållsarbetet utförs kommer sidan att vara otillgänglig och detsamma gäller för En Suecos app. En Sueco ber om överseende med detta.
