Det sista tassavtrycket - Djurkyrkogården i Málaga

När min sons vattenlevande groda, som inte var större än en tumnagel, tog sitt sista simtag kände hela familjen i sorg i flera veckor. Alla som har förlorat ett husdjur vet hur svårt det kan vara. Människor har alltid velat ge sin ”bästa vän” ett värdigt avsked, oavsett om det är en elefant eller en kolibri.

2 000 års historia

I Berenice, vid Röda havets kust i Egypten, ligger världens äldsta kända djurkyrkogård. Ny forskning visar att denna begravningsplats användes mellan det första och andra århundradet e.Kr., när Berenice var en livlig romersk hamnstad med handel av exklusiva varor från Indien, Arabien och Europa.

I gravarna har man hittat kvarlevor efter närmare 600 djur – framför allt katter. Till skillnad från egyptiska djurmumier eller offerdjur rör det sig här om vanliga husdjur som begravdes med omsorg. Många bar dekorerade halsband och visade tecken på att de vårdats genom sjukdom och ålderdom – något som tyder på att de var mycket älskade.

Det var först 1899 som den första så kallade moderna djurkyrkogården anlades. Cimetière des Chiens et Autres Animaux Domestiques öppnade i Asnières-sur-Seine efter att Paris stadsfullmäktige antagit en lag som förbjöd invånarna att kasta döda djur i floden Seine eller på gatorna.

Kyrkogården, där det finns fler än 40 000 djur begravda, kan fortfarande besökas. På gravstenarna finns inskriptioner som denna: ”Under dessa stenar vilar de jordiska kvarlevorna av det som under sin livstid var min glädje och tröst.”

I dag finns tusentals särskilda djurkyrkogårdar och minneslundar för djur runt om i världen. Fem av dessa finns i Spanien. En av dem, som dessutom är Spaniens första offentliga djurkyrkogård och krematorium, finns i Málaga.

El Parque

I dagsläget finns det 15,2 miljoner registrerade husdjur i Spanien – en siffra som har vuxit snabbt de senaste åren. För många familjer är husdjuren ”barn” som följs från vagga till grav.

Etableringen av El Parque fyllde ett tidigare ouppfyllt behov: att erbjuda avlidna husdjur en värdig och laglig sista viloplats, omgiven av natur och lugn.

Djurkyrkogården, som drivs av Málaga kommun, ligger vid den kommunala begravningsplatsen San Gabriel, och anläggningen arbetar även med kulturförmedling och naturvård. Ett exempel på anläggningens miljöengagemang är att alla urnor i El Parque är biologiskt nedbrytbara.

Sedan El Parque öppnade 2024 har där hållits fler än 700 ceremonier, från gemensamma och individuella kremationer till begravningar och andra avskedsceremonier. Majoriteten av de begravda djuren är hundar, följt av katter, men även andra smådjur har fått sin sista viloplats där – bland annat en iller och en sköldpadda.

Ett heltäckande omsorgserbjudande

Anläggningen, som har kostat över 1 miljon euro, är utformad med fokus på hållbarhet. I huvudbyggnaden finns reception, veterinärmottagning, ett avskedsrum och ett rum för utlämning av aska. Det finns också ett fristående krematorium med kapacitet att ta hand om djur på upp till 200 kilo, liksom en minneslund för urnor och ett särskilt område med gravar. Gravplatserna hyrs ut för perioder på mellan 10 och 30 år, med möjlighet till förlängning. På gravarna placeras ofta djurets favoritleksak, blommor eller ett fotografi.

Den allmänna djurkyrkogården är förhållandevis prisvärd jämfört med privata djurkyrkogårdar. Kremering och jordfästning kostar mellan cirka 40 och 425 euro, beroende på typ av tjänst och djurets storlek. För gravarna tillkommer en årlig underhållsavgift.

Sedan El Parque öppnade har verksamheten utökats med nya områden för hundar och katter, ett uppgraderat område för hästar samt en särskild isoleringsavdelning.

Dessutom har anläggningen införts ett adoptionsprogram, som inkluderar både bedömning av djurens temperament och utbildning av adoptivfamiljer. Ett närverk med volontärer samarbetar dessutom med kommunanställda för att säkerställa djurens välbefinnande.

Det övergripande målet hos El Parque är att erbjuda en heltäckande tjänst – och framför allt att ge husdjur ett värdigt slut.

Källor: Science.org, asnieres-sur-seine.fr, El Parque, El País, El Mundo och Diario SUR