Historien bakom namnet: Marbella

Det finns en historia kring staden Marbella som gärna berättas av lokala guider. Den anger att staden ska ha fått sitt namn när drottning Isabella I av Kastilien och Leon tillsammans med sin kung Ferdinand II av Aragonien (alltså de katolska monarkerna) kom ner från ett högt berg och såg vyn över kusten och havet. Synen ska ha varit så hisnande vacker att Isabella ska ha utbrustit: ¡Oh, que mar tan bella! (Åh, vilket vackert hav!), varefter hon vände sig till sin make och sa: Quiero que esta hermosa ciudad rodeada de murallas se llame Marbella. (Jag vill att denna vackra stad omgiven av murar ska heta Marbella (alltså vackert hav)).

Detta är en söt historia, men mycket pekar på att den dessvärre inte sann, varför ni här får följa med på en liten dykning i historien för att ta reda på ursprunget till namnet Marbella.

Ett nystan av teorier

När man studerar ursprunget bakom stadsnamnet Marbella inser man snart att det är ett nystan av teorier som faktiskt inte går att nysta upp. Teorier om den tidiga historien pekar på att det på platsen för dagens Marbella ska ha funnits någon fenicisk byggnad som ska ha kallats något i stil med Castillo de la Madera – alltså Träslottet. Detta är dock mer en sägen än en teori. Lika osäker är historien som menar att kartagerna, när de kom till denna del av kusten, ska ha uppkallat platsen efter sin befälhavare Maharbal. När romarna därefter kom och erövrade den i dag så populära kuststräckan ville de radera alla spår efter tidigare folkslag, så de i sin tur ska ha kallat sin stad här för Salduba, som ska ha betytt saltstaden. Salduba blev, på grund av det strategiska läget, en viktig kommersiell hamn, särskilt för produktionen av den under romartiden så uppskattade fisksåsen garum, som även Málaga var mycket känt för. Att romarna kallade Marbella för Salduba är inte otänkbart, och i Marbella går det än i dag att hitta lämningar av romerska bad och murar, som vittnar om denna period.

Muslimernas Marbil-la

Som vi vet upphörde det romerska styret på den iberiska halvön när visigoterna erövrade makten över området på 400-talet men det var med det muslimska styret, 300 år senare, som namnet på staden började likna det som vi kallar den vid i dag. Muslimernas namn på Marbella var nämligen Marbil-la, som sägs ha betytt lugnt vatten. Med muslimerna blev Marbil-la ett viktigt försvarscentrum, vilket stadens murar och den muslimska borgen, Alcazaba, fortfarande bär spår av.

Spanjorernas Marbella

Nu har vi nått fram till tiden där denna artikel började – med de katolska monarkerna, som återerövrade Spanien från muslimerna på 1400-talet. Namnet Marbil-la utvecklades så småningom till det namn som vi använder i dag – Marbella, och liksom resten av trakten blev även detta en del av kungariket Kastilien, som 1492 förenades med Aragonien och blev det Spanien som vi känner i dag.

En titt på teori-nystanet

Nu har du läst den teori om namnet Marbella som kanske är den vanligaste. Tittar vi i stället på andra teorier pekar en på att kartagernas namn på Maharbal, skulle ha gett upphov till ett annat namn på dagens Marbella, nämligen Maharvela eller Marbela. Andra menar att romarna å sin sida skulle ha kallat staden för Barnésula. Det har även sagts att namnet Marbella egentligen kommer från den arabiska namnvarianten Elma-Belar, som ska ha betytt ”spegelblankt vatten”, eller kanske varianterna Marbulla, eller Marbilia. Men dessa versioner har förkastats av många lingvister som mer tror på teorin att ursprunget till Marbella är det redan nämnda muslimska arvet från Marbil-la.

Ytterligare en teori menar att namnet Marbella går att härleda från feniciernas språk, så Maar skulle betyda hav och Bila eller Billa skulle betyda berg. Det skulle i så fall kunna tolkas som hav vid berget eller stad mellan hav och berg, vilket i sig beskriver stadens läge väldigt bra.

Och så finns naturligtvis teorin om att namnet kommer från det arabiska ordet för Mar, som inte helt otippat betyder hav, och Bella, som ju betyder vacker, och går man på det spåret skulle Marbella betyda just vackert hav.