När allt kollapsar

Förra månadens DANA-storm nöjde sig inte med att ödelägga stora delar av Valencia. Den ödelade även vår sista droppe med förtroende för myndigheterna. Både centralregeringen i Madrid och regionalregeringen i Valencia misslyckades totalt. Innan det ens gick ut en varning i Valencia och innan det skickades någon som helst hjälp från Madrid hade de flesta av de 215 dödsoffren redan förlorat sina liv.

Vi spolar tillbaka filmen

Detta har hänt – och det går inte att förstå hur det har varit möjligt. Men om vi ändå ska göra ett försök behöver vi bara spendera några rader på att förklara de olika myndigheterna och deras kompetensområden.

Spanien är indelat i 17 regioner. Varje region har så stora befogenheter att man inom flera områden skulle kunna kalla dem delstater. Det gäller särskilt om man tittar på områden som utbildning och hälso- och sjukvård, där regionerna har fria befogenheter. Men det gäller även inom områden som skatt och polis.

Varje region har sin president och sina ”ministerier” med sina ”ministrar”, om man nu vill beskriva det så. Vid det senaste regionalvalet i Valencia-regionen 2023 vann Partido Popular makten i regionen. Detta har inneburit flera omorganisationer, nya investeringar och även en rad besparingar. En av förändringarna som har gjorts är att man har upplöst en liten enhet för varning om naturkatastrofer, på alla plan. Detta var en enhet som inte hade gjort någon märkbar nytta under flera årtionden. I praktiken innebär detta att myndigheterna i dag bara har en vanlig väderprognos att förhålla sig till. Dagen innan DANA-stormen rapporterade således väderprognosen om ”kraftigt regn och vindbyar med stormstyrka”. När stormen väl närmade sig Valencia-regionen blev det dock uppenbart att stormen var mycket värre. Det var bara det att det inte fanns någon som låg steget före utvecklingen och kunde gå ut med en varning. Det bästa – eller värsta – exemplet är en bilförare som var snabb med att lämna sin bil och klättra upp i ett träd, där han sedan satt i elva timmar. När han kom i säkerhet kunde han berätta att han hade haft radion på hela dagen, även i bilen. Men det var först när han satt i trädet som han via radion i sin mobiltelefon nåddes av myndigheternas varning om att stanna inomhus. Liksom alla andra kan han inte förstå varför myndigheterna agerade så sent. Samtidigt är han glad att han lyckades ta sig ur sin bil och klättra upp i ett träd. Från sin plats i trädet såg han hur flodvågen, bara några minuter senare, svepte med sig hans bil, som han inte sett skymten av sedan dess.

Odugliga och obeslutsamma

Det var just i sina bilar som de flesta förlorade sina liv. På bara några minuter föll så stora mängder regn att städernas floder rann över bredderna. Snart därefter översvämmades allt. Människor i bilar lyckades inte ta sig ut ur parkeringsgarage och drunknade i bilarna. Bilister på vägarna tappade kontrollen över sina fordon och ”kastades” in i närmaste tunnel av den hårda stormen, och när tunneln översvämmades med både vatten och andra bilar hade de ingen chans att ta sig ut – och drunknade.

Med en relativt tidig varning från myndigheternas sida är det troligt att (nästan) alla hade hållit sig borta från parkeringsgarage och sina fordon. Hade en tidig varning gått ut hade boenden nära floderna och personer som bodde på markplan haft möjlighet att ta sig ut ur sina hem och sätta sig i säkerhet. I stället drunknade nu människor i sina hem. Det fanns ingen hjälp att få. Det var just den hjälpen som de ledande politikerna i Valencia tydligen var för stolta för att be om. Varken i Valencia-regionen, eller i andra regioner, finns det tillräcklig med resurser att hantera så våldsamma naturkatastrofer. Det har i gengäld militären. Militären sattes också i beredskap, men begav sig inte ut då de inte fick klartecken från regionen. Varför Valencia inte bad centralregeringen i Madrid om hjälp direkt är fortfarande oklart. Lika oklart är det varför militären i Madrid inte skickas ut nu när det handlade om en nödsituation. Några av den spanska militärens största baser ligger i just Valencia, och flera befälhavare har upprepade gånger bekräftat att ”vi var redo”. Men då topparna i både Valencia och Madrid visade sig från sin odugliga och obeslutsamma sida fick katastrofen fria tyglar. När samma toppar besökte de värst drabbade områdena en vecka senare, hälsades de av en våg av lera och skällsord från lokala invånare. Deras agerande kan inte försvaras – men det kan utan svårigheter förklaras. Det var inte förrän fem dagar efter att den dödliga stormen hade avtagit som det nödvändiga militär-, polis- och hjälparbetet skickades ut.

Strömmen av volontärer

De kommande månaderna, kanske år, kommer det handla om sanering och rengöring, renovering och återuppbyggnad i Valencia-regionen. Det kommer också att bli en olidlig debatt i vilken landets politiker kommer att skylla på varandra för misslyckandet med att gå ut med varningar och det sena hjälparbetet. I stället bör de lägga sin energi på att titta framåt och göra allt för att garantera bättre hjälp nästa gång det uppstår en katastrof.

Den 30 oktober 2024 var dagen då allt kollapsade i Valencia-regionen. Men ingen gjorde något förrän det var för sent. De enda som gör allt är invånarna själva och EU. Sistnämnda står redo med ett ekonomiskt hjälppaket, och bara 72 timmar efter katastrofen hade över 50 000 (!) volontärer (privatpersoner) från hela landet rest till Valencia för att hjälpa till med hjälp- och saneringsarbetet. Tack och lov för att det finns människor med stora hjärtan och som visar stor styrka när allt kollapsar.