Voxpop [latin, vox: stämma eller röst, pop: -folk] - mars 2010

När Zapatero och hans regering kom till makten 2004 var ett av deras första projekt att anta en lag som gav homosexuella rätt att gifta sig och adoptera barn, trots stora protester från det konservativa Partido Popular och den katolska kyrka. Det kan verka överraskande att vid den tidpunkten var den spanska lagstiftningen mer liberal än den svenska, då det skulle dröja fem år innan den svenska riksdagen antog lagen om könsneutrala äktenskap och vigsel. Fortfarande är det ett omstritt ämne med grupperingar för och emot – också bland personerna vi tillfrågat.

Pilar Menases, 71 år, pensionär
Jag anser att homosexualitet är något naturligt, något som kommer inifrån – man väljer inte själv. Jag tror inte att det utgör ett problem för samhället, men det finns ju en del som tycker det. Folk har sina idéer och några har uppenbart svårt att acceptera att man också kan tycka om någon av samma kön. Jag kan inte se varför det skulle finnas ett problem att vara både religiös och homosexuell. Men jag tycker att homosexuellas rättigheter har gått för långt. Jag anser inte att de bör ingå äktenskap eller få adoptera barn. Deras uppväxt kan bli problematisk, exempelvis med mobbning i skolan. Jag tycker heller inte att ensamstående kvinnor ska ha rätt till konstgjord befruktning. Barn behöver en normal, nej, konventionell familj med en mor och en far. Hade jag en son eller en dotter som var homosexuell skulle jag i alla fall acceptera det.

Julio León Álvarez, 67 år, undervisar på universitet
Grunden till att några människor blir homosexuella tror jag kan förklaras mot en slags genetisk defekt, men jag tror också att uppfostran spelar roll. Som lärare vet jag att uppfostran har ett stort inflytande. Jag tycker inte homosexuella skulle vara ett problem för samhället, i gengäld tror jag samhället ger dem en del problem och det kan inte vara lätt. Diskrimineringen beror på att de är annorlunda. Alla kan inte förhålla sig till det de inte känner. Så är det med sexualitet, ras, religion osv. Jag är emot att homosexuella kan adoptera och här är man tvungen att tänka på barnen, för ingen frågar dem vad de anser. Ensamstående kvinnor bör finna sig en man om de vill ha barn. Jag tycker att konstgjord befruktning är egoistiskt. Barn behöver en fadersgestalt och en modergestalt i deras uppväxt. Om jag hade en homosexuell son eller dotter skulle jag acceptera det, men jag skulle inte vara glad över det.

Maurizio, 41 år, koreograf
Vi utgör ett tredje kön. Det finns män, kvinnor och så finns det vi homosexuella. Härmed säger jag inte att bögar och lesbiska inte är män och kvinnor, vi är helt vanliga människor som föds med en dragning till vår eget kön. Självklart utsätts jag för diskriminering men jag försöker ignorera det för det är inte värt att bry sig. Jag respekterar folks sätt att tänka, jag diskuterar det inte och det är deras synpunkter. Men jag tycker också de bör respektera oss och låta bli att genera oss. Jag tror diskriminering beror på religion och människor, som inte kan se längre än vad näsan räcker. Jag är själv katolik och tror mycket på Gud, men mycket av det prästerna säger och gör är struntprat. Det går bra att vara homosexuell och katolik för Gud älskar alla människor. Äktenskap och adoption är fint så länge det finns tillräckligt med kärlek mellan partnerna att ge av till ett barn. Och det har inget inflytande på uppfostran. Vad som är kärlek är lika mycket vem eller vad du är. Det sägas att homosexuella lever ett mer promiskuöst kärleksliv än heterosexuella, men det är inte sant. Det beror på din personlighet och inte på din sexualitet.

Karl Jansson, 79 år, pensionär
Det verkar som om det är på modet att vara homosexuell. Så var det i alla fall för några år sedan. Var och varannan kändis gick ut och talade om att de var homosexuella. Men jag tror inte det är något man väljer att vara utan man blir det, av eller annan orsak. Även om lagstiftningen säger att alla ska vara lika inför lagen och också när det gäller rätten att gifta sig och adoptera tror jag de diskrimineras, även om det inte syns utåt. Men det finns där och de får säkert höra både det ena och det andra.
Blir homosexuella lyckliga om de får gifta sig ska de göra det, men att skaffa barn…, nja, jag är nog lite tveksamt till det. För barnens del är det väl okej så länge de är små men den dagen de förstår och börjar ställa frågor om varför man har två pappor eller två mammor, då blir det problem. Det är nog enklare om 15-20 år när adoption blivit vanligare. Idag är det fortfarande så att man höjer på ögonbrynen.
Om mina barn hade blivit homosexuella kan jag bara säga att ens barn är ens barn och för dem ställer man upp. Men självklart hade jag ställt mig frågan hur det kunde bli så.

Eeva Karhunen, 42 år, anställd
Jag har många vänner som är gay, så för min del är det ingenting konstigt och idag är det relativt accepterat att man är homosexuell, fast det har tagit lång tid. Och det visar också att de har varit och fortfarande är diskriminerade i samhället. Om de vill gifta sig är det upp till var och en, precis som vid ett vanligt giftermål. När det gäller adoption tycker jag det viktigaste är att se till barnets bästa och att de får bra föräldrar. Det finns ingenting som säger att föräldrar som är heterosexuella är bättre föräldrar än homosexuella. Så därför kan jag inte förstå dem som inte kan acceptera att homosexuella adopterar.
Om ens egna barn väljer att vara homosexuella är det viktigt att man som förälder är där och stötar dem, för då om någonsin är det viktigt att de känner sig trygga. Jag har försökt uppfostra mina barn till att vara trygga i sig själva och det hoppas att de kommer att vara om de senare i livet upptäcker att de är homosexuella.

Niklas Amnefelt, 34 år, kock
För mig är det naturligt att människor är bisexuella eller homosexuella och så länge jag har arbetat inom restaurangvärlden har det alltid funnits inom branschen. Och homosexuell är det inte något man föds till utan något man blir.
Jag ser inte någon skillnad på om föräldrar är homo-, bi- eller heterosexuella. Det är föräldrarnas attityd som är viktig och inte deras sexuella läggning. Därför kan jag inte förstå att man skulle ha något emot att två av samma kön gifter sig och adopterar.
Idag är det fortfarande en liten grupp där föräldrarna är homosexuella och barnet adopterat. I framtiden kommer det att plana ut och bli betydligt vanligare och förhoppningsvis minskar det också fördomar och diskriminering.
Homosexuella blir med all säkerhet diskriminerade i smyg och även av personer som säger vara positiva till homosexualitet, men som trots det är inte är det fullt ut. Den lagliga rätten är inte detsamma som alla behandlas lika även om det borde vara så.

Bilder:
Karl Jansson – 5053
Eeva Karhunen – 5042
Niklas Amnefelt – 5045