Ett ögonblick, vad säger panelen? (Juni 2020)

Frågor

1. Vad är det bästa som har hänt under månaden som gått?
2. Har tiden med ”corona” så här långt ändrat din inställning till den ”normala” vardagen?
3. Har du börjat planera vad du ska göra som första sak när nödläget är över?
4. Det talas mycket om övervakning och hur t ex mobiltelefoner gör det möjligt att övervaka var människor rör sig. T ex Google använder sig av detta i appen Google Maps, som genom antalet mobiltelefoner i trafiken kan visa hur mycket trafik det finns ute på vägarna, och i t ex Hong Kong har inresanden kontrollerats att de stannar i karantän i sina bostäder 14 dagar efter ankomst med geofencing genom ett armband. Vad är din åsikt kring denna typ av informationsinhämtning som dagens teknik gör möjlig?

Namn: Tony Söderberg

Bor: Skövde

Gör: Kundservicechef på Mio 

Ålder: 46

1. I dessa tider är det enda viktiga att familjen fortfarande mår bra. 
2. Ja. Den ”normal” vardagen har aldrig underskattats. Däremot får man en förståelse för hur snabbt saker och ting kan vända och förutsättningar förändras. Kanske kommer insikten än mer att saker och ting är här och nu, inte sen.
3. Som boende i Sverige har nödläget ännu inte varit speciellt aktuellt. Men givetvis står en resa högt på agendan den möjligheten ges igen.
4. Inte så mycket jag funderar över. Vill de övervaka och hålla koll på människan, har vi som individer svårt att motverka det hela. Jag känner inte att jag inte har någonting att oroa mig för, snarare tvärtom kanske. Hade jag haft en karriär som bankrånare hade tongångarna säkerligen varit annorlunda. 

Namn: Brith Bogårdh 

Bor:     Kungsör och Fuengirola

Gör:    Lärare

Ålder: 72

1. Det bästa som hänt under den senaste månaden var att ingen i min familj eller mina svenska och spanska vänner har blivit sjuka.
2. Jag tar inget för givet, är glad över de små förbättringar som skett. Vad är en ”normal” vardag? Jag är tacksam över att ha det liv jag har och kan säkert anpassa mig till ett mer återhållsamt liv, på gott och ont.
3. Jag ska försök ta mig hem till Sverige, och hoppas att få umgås med barn, barnbarn och vänner. Min trädgård behöver nog pysslas om efter lång tid utan skötsel.
4. Det kan vara bra i preventivt syfte men får inte leda till maktmissbruk av de som övervakar. Det är viktigt att människor känner sig trygga men inte upplever sig för övervakade och kränkta. De mänskliga rättigheterna får inte komma på skam.

Namn: Marie-Anne Taygan

Bor:     Fuengirola

Gör:    Arbetar hos Pro-Nordix

Ålder: 70 år

1. Det bästa som har hänt är att vi har fått lite mer frihet att gå ut och promenera samt motionera på vissa tider. Det bästa är också att jag har kunnat arbeta hemifrån hela tiden och företaget propsar inte på att vi ska komma tillbaka ännu förrän läget är stabilare. Där jag bor har alla applåderat sjukhuspersonalen klockan 20.00, för deras strålande insatser. Vi har också fått information om hur läget är i Fuengirola när det gäller antalet dödsfall och hur många som har insjuknat av coronaviruset.
2. Nej, det har det inte. Naturligtvis gäller det att vara försiktig framöver och använda ansiktsmask ett tag till och tvätta händerna mer än vi har gjort tidigare, men annars tror jag nog att allt blir som vanligt igen efter ett tag.
3. Gå tillbaka till arbetet och träffa mina arbetskamrater. Träffa mina vänner och gå ut och äta och ta ett glas vin tillsammans. Ha en trevlig tid så mycket som möjligt. Gå till min lokala restaurang, som vi uppskattar mycket och hoppas på att de öppnar igen. Det är antagligen många som har gått i konkurs redan.
4. Jag har personligen ingenting emot det eftersom jag inte gör någonting olagligt. Google maps använder jag ofta både på min mobil och laptop, både för företaget och för privatbruk. Om det används på rätt sätt så tycker jag att det är bra. Det enda som jag klagar över är polisens hantering här under ”coronan”. Ambulanser har blivit stoppade, taxi har stoppats för kontroll vad man har gjort. Inte speciellt kul. 

Namn: Monica Silverstrand

Bor:     Marbella

Gör:    Sjunger, översätter och säljer bostäder

Ålder: 60 år

1. Det överlägset bästa var att vi den 2 maj fick komma ut och ta en power walk i flera timmar utmed strandpromenaden här i Marbella. HELT ljuvligt!
   Annars uppskattar jag mycket alla återkommande träffar via zoom.us som mina vänner och jag haft flera gånger i veckan. Ibland för en gemensam middag där vi lagar samma recept samtidigt, ibland för en quiz som vi turas om att arrangera. Ofta har även vänner från andra länder hört av sig och velat ta en ”vocktail” online i lugn och ro. Vi kommer varandra närmare när vi umgås på detta sätt, där alla lyssnar uppmärksamt och är engagerade i varandra. Det tar en liten stund att komma in i etiketten, så att man t ex ”mutar” (stänger av) sin mikrofon när man inte pratar. Annars hörs alla bakgrundsljud för alla, vilket blir störande.
   Men oj, vad jag längtar efter att få umgås IRL.
2. Ja, jag har annars ett ganska högt livstempo som jag trivs med, eftersom jag är effektiv och får saker ur händerna. Nu sitter jag mest och lägger pussel och tittar på tv, när jag inte Facetimar med barnen eller pratar i telefon med vänner. Men som sagt, det där med Zoom är en jättehit som gjort hela karantänen uthärdlig.
3. Mitt nyaste barnbarn kommer snart, om hon inte redan anlänt när tidningen givits ut. En liten tjej i Stockholm! Min allra högsta prioritet är förstås att få åka och hälsa på henne (och mamman som fyller 30 år den 17 juni) och hennes bror Leo, 3, men jag inser att jag i så fall antingen måste flyga dit, vilket jag tycker är idiotiskt att göra eftersom man då utsätter sig för alltför påträngande närhet med andra människor. Jag vet ju att JAG skött mig och inte varit nära en enda person, men hur har andra gjort? Det räcker ju att de träffade en (kanske ovetande) smittohärd på vägen till flygplatsen för att jag ska smittas. Så OM jag ska åka till Sverige måste det bli med egen bil och det är inget jag ser fram emot. 360 mil som ensam förare, med övernattningar och alla kostnader. Och sen måste jag ju köra hem bilen igen! Så det är ett dilemma. Jag måste nog ge mig till tåls, tyvärr. Det värsta som skulle kunna hända är att jag råkar smitta någon annan som kanske lider och dör för att jag slarvat eller utsatt mig för risk. Det kommer jag aldrig att göra. Så oansvarig borde ingen vara. Så det nödläge som råder nu hoppas jag släpper i slutet av juni. I så fall åker jag till Valencia där jag hyr ett hus på stranden varje år och planen är att vara där i 3-4 veckor innan Sverige där jag har konserter som väntar i augusti. Kanske får jag helt enkelt vänta till dess, även om det känns tungt. Mitt barnbarn Sanola 1,5 i London är också svårt att få se IRL, men jag hoppas att tiden går fort fram tills att det finns a) läkemedel som stoppar dödligheten och b) vaccin. Livet får helt enkelt fortsätta vara mer digitalt en tid framöver för säkerhets skull. Det handlar ju, trots allt, inte om hur man har det, utan hur man TAR det. Acceptera. Jag längtar också efter att få välkomna fler svenska bostadsköpare till kusten och visa dem allt fint vi har att erbjuda alla som söker en guldkant i tillvaron. Vi köpmäklare har inte kunnat göra någonting alls, mer än att visa lite fina objekt online. Ingen har ju kunnat komma på visning och jag har inte ens kunnat gå och filma objekt åt köpsugna och soltörstande skandinaver. Jag saknar att få ta emot alla trevliga människor.
4. Jag är FÖR all övervakning och inte alls rädd för ”Big Brother”. Såklart vill man inte att folk ska se vad man gör i ens eget hem, men jag önskar att det fanns fler kameror överallt i det offentliga rummet, så man fick ordning på att stölder, överfall och skitstövlarna som begår brotten lättare kan lagföras. Har man inget att skämmas för behöver man inte vara rädd att bli påkommen. Gör inte sådant som du vet är fel, så slipper du ju konsekvenserna. Häpp. Visst är det läskigt att man bara behöver titta på en annons eller googla på en sökterm så vet hela internet om det och man får tusen förslag om allt som rör detta. Men så farligt är det inte. Och när tekniken en gång finns, då går det inte att stoppa. Återigen: acceptera. Man kan ju skydda sig mot scams och phishing genom att använda huvudet och virusskydd i de digitala enheterna. Framför allt önskar jag att folk lär sig att ALDRIG skicka vidare kedjebrev och att ALLTID kolla sanningshalten. Ett lätt sätt är att ta ett bärande ledord i rubriken och googla det tillsammans med sökordet ”HOAX” (engelskt uttryck för att luras). Ett exempel är ett vidrigt kedjebrev som jag fått minst hundra gånger: Fabrizio Brambilla. Man blir tokig på att folk är så korkade. Googla ”Fabrizio Brambilla + hoax” så ser du snabbt att det bara är trams och kan meddela den som skickade kedjebrevet att aldrig göra om det utan kontroll. Bluffakuten på Facebook är en jättebra svensk sida där man också kan kolla sanningshalten. Du kan heller INTE skydda dig mot att ”Facebook kan ta över alla dina bilder om du inte sprider ett visst meddelande”. Alltså, tycker jag: ” TÄNK LITE innan ni skickar vidare sådant”. Och sist önskar jag alla läsare en himla härlig, om än väldigt annorlunda, sommar.