Gunnel Bergman – Bästa stunden i livet är nu

Det var drygt 10 år sedan, när jag skrev om hennes tidigare Meatpacking District-inspirerade butik i San Pedros industriområde. Hon var professionell och trevlig, men med aningen sken av något oredigt. Att nu träffa henne igen är verkligen glädjande, för jag har alltid haft stor respekt för henne. Det är en sann företagare vi möter här, och nu har hon landat i livet. I stället för cool new yorker är hennes utstrålning i dag sofistikerad, med glimten i ögat. 

Står ej i skuggan

Att skriva en artikel om Gunnel Bergman som privatperson går inte att göra utan att nämna hennes karriär. Hon är mycket mer än en kvinna som startade en modebutik för att hon var uttråkad bakom sin före detta hotell- och restaurangägar-man. Gunnel står inte i skuggan av någon. Hennes framgångar är hennes egna, tack vare hennes ypperliga förmåga att ta tillvara på möjligheter.

Världen lockade

Allting bottnar nog i nyfikenhet, och kanske rastlöshet – som nog är det jag missuppfattade som oredighet. Som den bondflicka hon är, född och uppvuxen på en bondgård i Ölme utanför Kristinehamn, kunde hon redan som 12-åring både mjölka, köra traktor och dra ut kalvar. Hon är inte rädd att ta i, har skinn på näsan och är van vid att ha människor runt omkring sig – på gården var det ju inte bara hon själv och föräldrarna, nej, det behövs många för att sköta en gård året runt. Första skolåren gick hon i byskolan medan hon för gymnasiet flyttade till Karlstad. Som 18-åring var hon au pair i Grekland, därifrån hennes mamma hämtade hem henne innan hon hann ge sig ut på en jordenruntresa. Nästa stopp blev sedan Stockholm, där hon för att få ihop vardagen hade tre jobb samtidigt – Handsmakaren, Bostadsgupp och så sålde hon paljettklänningar på Drottninggatan. Men världen utanför Sverige lockade och turen gick nu till Frankrike, där hon läste franska i Sorbonne och återigen arbetade som au pair. När hon var 21 år bodde hon i Paris, i sann parisisk anda, på åttonde våningen, i ett 8 kvm rum, med toalett i korridoren. Duscha fick hon göra på badhuset. Det var långt ifrån den stora, men ändå inte osedvanligt stora, vackra villan med fin trädgård, pool och gäststuga, som hon i dag bor i.

Alltid hembakat

”Jag ville helt enkelt se världen”, skrattar Gunnel där vi sitter i hennes vardagsrum, med en sprakande brasa i den öppna spisen i ena hörnet. Två hundar ligger nedanför ena änden av soffan och bordet är dukat med hembakad toscakaka.

”Det är mammas recept”, förklarar Gunnel när hon skär upp: ”Jag tycker om att baka.”

Medan vi fikar, toscakakan är utsökt, berättar Gunnel att hon alltid har någonting att bjuda på – någonting som kommer från livet på bondgården. Då slår det mig att hon är i oerhört bra form, så jag måste bara fråga hur hon håller fysiken.

Yoga och pilates

”Jag äter hela tiden, och har en dålig vana att äta chips varje kväll”, Gunnel skrattar igen, och fortsätter: ”Jag har aldrig bantat, men jag sitter inte heller still och äter inte tre stora måltider varje dag. Jag äter när jag har tid, och det blir ofta men lite. Jag har inga fasta tider och inget inrutat liv. Det har jag aldrig haft. När jag var liten fanns det alltid någonting att äta i köket, för på en bondgård äter man när tillfälle ges, och kaffekokaren står alltid på. Och den mat som jag lagar är nyttig med bra råvaror och mycket grönsaker – också en vana från barndomen. Jag älskar recept och mitt kök gör hela huset levande.”

Det är tydligt att det inte står restaurangmat på menyn, men tränar hon, undrar jag?

”Nej, inte mer än yoga och pilates. Ni möter mig inte ute i löparspåret”, svarar hon.

Ljus och blommor

Där vi sitter och småpratar kan jag inte låta bli att också fråga om hennes hem, i aningen Bali-stil. För nu ser jag verkligen sidor hos Gunnel som jag inte kände till innan. Överallt finns små detaljer som gör hemmet verkligen hemtrevligt.

”För mig är det viktigt med levande ljus. Jag har tända ljus överallt. Det skapar en mysig atmosfär och får mig att slappna av. Så har jag också alltid färska snittblommor. Även det hemifrån; pappa köpte alltid färska blommor till mamma, och på somrarna plockade vi ängsblommor”, hon ler åt minnet.

Karriärstegen

Så hur kom då ”träskodrottning” upp i tankarna när rubriken här skulle sättas? Vi fortsätter, så förstår vi.

Efter hemkomsten från en långresa i Japan sökte hon jobb, och när valet stod mellan en aspirantutbildning som inköpare hos H&M eller säljare av klockor och klockarmband till varuhus, valde hon det sistnämnda för att det hade mer lockande villkor. Och nu började resandet som säljare, och det gick bra för Gunnel. Tre år senare blev hon headhuntad av Breitling och en kometkarriär startade. Som försäljningschef byggde hon upp klockmärket i hela Skandinavien och med 250 resdagar om året, många spännande möten, privatflyg m.m. älskade hon det! Här ska det dock sägas in att Gunnel alltid älskat sina jobb, oavsett vad det har varit, för hon har en förmåga att finna glädje i det hon gör.

”Jag är en nyfiken person och vet att alla möten ger någonting. Och är det någonting jag har lärt mig är det att ingenting är omöjligt samt att ge allting en chans, även människor!” flikar Gunnel in, innan hon fortsätter prata om vägen fram i livet.

Efter 10 framgångsrika år var Gunnels önskan efter barn stor. Då hennes sambo inte ville att deras barn skulle växa upp i Sverige började de se sig kring om möjligheter i utlandet. Och så en dag, under en semester i Marbella – där paret förövrigt inte hade en tanke på att slå sig ned, föll pusselbiten på plats.

Och träskorna?

Jo, som bondflicka har Gunnel alltid använt träskor. Hon minns sitt första par – ett par klarröda med vita prickar, och träskor är lika självklart för henne i Marbella som på föräldrarnas gård. Så kom det sig att tre personer på El Corte Inglés stoppade henne för att fråga var hon köpt sina träskor. Och som allt med Gunnel leder en sådan sak vidare. Efter lite funderande köpte hon 300 par träskor från Moheda, som hon sålde i ett nafs, varefter hon köpte in 300 par till, och när det upprepats några gånger till registrerade hon 2004 sin egen firma Synoco S.L., under vilken hennes varumärken Gunnel’s Zuecos och Gunnel’s Fashion ligger. Och det går inte att säga annat än att träskorna är en, för många typisk svensk, produkt som det råder stor efterfrågan på; för Gunnels träskor, i oändliga färger, mönster och modeller, säljs i dag över hela världen.

Och Gunnel’s Fashion? 

Jo, lika mycket slump där. Det fröet såddes när hon under sin graviditet besökte en vårdcentral i Stockholm, och där började prata med en kvinna som visade sig vara en av grundarna till klädesmärket Hunkydory. Bitarna föll på plats och hon började sälja provkollektioner hemifrån.

Under åren har den coola San Pedro-butiken bytts till en söt boho chic-butik i Aloha Gardens till butiken i Centro Plaza, Nueva Andalucía, med stort utbud av träskor och mode – i cool ung och nu för tiden även sofistikerad mogen stil.

Livet tog en abrupt vändning

Men allting i livet har inte varit lätt, inte heller för Gunnel. Efter 22 år tillsammans med sonens pappa valde paret att gå skilda vägar. Jag kommer själv ihåg när jag mötte henne denna tid – hon var bara en matt siluett av sin energisprudlande person. Här spenderade hon en del tid i Stockholm, och kanske är det som Gunnel säger – allting leder alltid till någonting. För där, en dag på planet till Málaga, mötte hon en mycket sympatisk man från Nya Zeeland. Gunnel, som vet betydelsen av nätverk, var snabb att presentera honom för en av sina vänner i Marbella som också är från Nya Zeeland. De båda nyzeeländarna blev goda vänner, men vänskapen mellan mannen på planet och Gunnel, han nyskild och hon nyseparerad, utvecklades till någonting mycket mer. Vad hon inte visste då var att Michael Campbell, alltså mannen som hon träffade på planet, är ingen mindre än US Open-vinnaren 2005, och när Gunnel fyllde 50 år, firades det med en stor fest, där höjdpunkten var Michaels frieri till henne.

Det är dags att låta Gunnel, som just i dag är klädd i en vacker, fucsiafärgad klänning från Dea Kudibal, återgå till vardagen. Att möta henne igen har varit ett sant nöje. Gunnel säger själv att hon lever den bästa stunden i sitt liv just nu, och när jag stänger den stora, mörka trädörren bakom mig har jag ett stort leende – jag är övertygad om att hon funnit nyckeln till att ta tillvara på livets nyanser!

Kort info

Namn: Gunnel Bergman

Född: 1967 i Ölme, utanför Kristinehamn

Bor: I Marbella sedan 22 år tillbaka

Familj: Fästman Michael Campbell, sonen William (22) och bonusbarnen Thomas (22) och Jordan (20)

Gör: Grundare av Synoco S.L. med varumärkena Gunnel’s Zuecos och Gunnel’s Fashion.

10 snabba

1) Vilken är din bästa egenskap?

Jag har bra morgonhumör!

2) Vad gör du när du är ledig?

Åker på retreat, när jag har tid. När jag är ledig till vardags lagar jag gärna mat – jag tycker om recept, det blir mest grönt.

3) Vad drömmer du om?

Jag skulle vilja vara mer i naturen, gå skogspromenader. Sedan jag träffade Michael har vi varit en hel del på Nya Zeeland, och där har vi varit ute i naturen mycket. 

Jag skulle också vilja vara mer i Sverige än jag hunnit med senaste åren.

4) Vad gör dig besviken?

Avundsjuka. Jag tycker att man ska vara glad för den det går bra för – dela glädjen i stället!

5) Vad gör dig glad?

Spontanitet och ödmjukhet, och folk som är sig själva och står för sina åsikter.

6) Hur är du som mamma?

Jag är nog en riktig curlingmamma, orolig, men också en rolig mamma. Sonens vänner är alltid hemma hos oss, här finns det plats för alla. Jag är spontan. Sonen säger att jag är en positiv mamma. 

7) Lever du som du lär?

Jag försöker – försöker vara en god människa och omtänksam.

8) Du lever med golfproffset Michael Campbell, spelar ni så en massa golf tillsammans?

Nej! För honom är golf jobb, så han vill ju inte spela golf när han är ledig. Jag spelade golf i 20 år men när jag träffar en golfspelare så spelar jag ingenting.

9) Vad är lycka för dig?

Att vakna på morgonen och vara helt utvilad. Att vara fri – fri i sinnet utan oro.

10) Om du skulle ge ett råd/tips på vägen i ditt liv till dig själv när du var 18 år, vad skulle det vara?

Jag skulle inte vilja ändra någonting!