Vad är ett löparknä?

Ett löparknä är en mekanisk irritation (inflammation) på utsidan av knäet. Det uppstår av ett ledband som "gnager" på den nedersta och yttersta delen av lårbenet. Ledbandet börjar på utsidan av bäckenet samt höften, och löper på utsidan av låret ner till underbenet. Varje gång knäet böjs och sträcks, ska ledbandet glida bort över lårbenet.
Om det förekommer en överbelastning av området mellan ledbandet och lårbenet uppstår irritation och därmed "löparknä".
Löparknä är den näst vanligaste skadan hos löpare, men utgör också mellan 15-25 procent av överbelastningsskadorna hos cyklister.

Riskfaktorer och symptom
Flera faktorer kan utlösa irritationen, bl.a. hålfot, hjulben, ankelskevhet, lång löpdistans, intervallträning, muskelsvaghet omkring knäet eller höften/bäckenet samt löpning utför.
Löparknä ger smärtor på utsidan av knäet. Vanligen en punkt två-tre cm över ledlinjen (området mellan lårbenet och underbenet). Det kan eventuell kännas en liten svullnad i samma område som beror på att det vid irritation bildas en slemsäcksliknande struktur mellan ledbandet och lårbenet. Det kan kännas ett litet klick när ledbandet vid 30 graders böjning av knäet glider bort över lårbenet, eller utstrålande smärta mot höften eller ankeln.
Vid en akut skada uppstår symptomen ofta efter en stunds löpning. När skadan har funnits några dagar eller veckor händer det ofta att det gör ont i början av löprundan, men när man blivit varm känns det bättre, för att sedan komma tillbaka vid slutet av träningspasset.
Detta kan felaktigt få patienten att tolka det som om att "skadan ska springas bort".
Diagnosen löparknä kan i många fall ställas vid läkarundersökning, eventuellt med en ultraljudsundersökning eller i speciella fall med en MR-scanning.

Behandling
De flesta vetenskapliga undersökningarna arbetar med en behandlingsperiod på sex till åtta veckor. Erfarenhetsmässigt tar behandlingen dock ofta en något längre tid.
Det finns dokumenterad effekt vid träning av höftmusklerna, bäckenmusklerna, smärtstillande medicin, injektion med binjurebarkhormon och operation.
Det finns skillnader i behandlingsplanen beroende på om löparknäet är akut (mindre än två veckors symptom) eller om det är kronisk (symptom i mer än två månader).
Det gäller att reducera belastningen, och det är i princip förbjudet att företa böjningar eller sträckningar av knäet.
Om det finns en svullnad i området eller andra tecken på irritation, kan man behandla med is eller överväga en injektion med binjurebarkhormon eller smärtstillande medicin.

Rehabilitering
När irritationen har avtagit kan man börja göra stretchövningar. Den bäst dokumenterade övningen är den där man står upprätt och för det friska benet in över det sjuka. Därefter lutar man armar och kropp framöver mot den friska sidan. Stretching av höft och ankel muskler/ledband är också bra. Stretching kan förlänga/smidiggöra ledbandet, men inte med säkerhet förkorta skadeperioden.
När stretching av ledbandet kan göras utan obehag kan man börja styrketräna. Det är viktigt att övningarna stärker höft-, bäcken- och knämusklerna. Det finns bäst dokumentation för träning av den mellersta sätesmuskeln (gluteus medius).
När styrketräningen kan genomförs utan besvär kan man långsamt återgå till sin idrott.

Förebyggande
Löpdistans, frekvens och varaktighet har betydelse för utvecklingen av löparknä. Som tumregel bör man inte öka löpbelastningen med mer än 10 procent i veckan. Det är inte bevisat om stretching, inlägg eller ändrade skor kan förebygga, men erfarenheterna visar att många upplever en förbättring vid korrigering av malalignment, dvs. den felställning som uppträder vid plattfot. Felställningen kan oftast rättas till med ett inlägg.