Gatuförsäljarnas limbo och myndigheternas maktlöshet

Väskor, klockor, solglasögon, skärp, CD- och DVD-skivor och diverse krimskrams säljs av gatuförsäljare, som i de flesta fall kommer från afrikanska länder. Till en början kan det vara ett litet sött inslag i stadsbilden, men när säljare nummer sju kommer fram och man fortfarande är inne på samma cortado, på samma uteservering, har charmen för länge sedan försvunnit. Förutom att vara besvärande för både invånare och besökare överträder tydligen gatuförsäljarna också en hel del lagar, inte bara när det gäller immigration, arbets- och uppehållstillstånd, utan även när det gäller gatuförsäljning och försäljning av kopior. Oavsett vad man känner för afrikanernas situation så är deras närvaro uppenbart ett problem i många spanska städer.
Uppehåller de sig här illegalt? Och om de inte gör det, varför gör inte myndigheterna någonting åt det?

Nej, är det rätta svaret på den första frågan. Den andra däremot, den är mer komplicerad att besvara, och vi har därför talat med myndigheterna, som personifieras av Pedro Padilla, Policia Nacionals talesman i Málaga.

Från båt till flyktinganläggning
”Vi kan inte bara skicka tillbaka de illegala invandrare som kommer till våra kuster, eller som lyckas komma in i landet på andra sätt, då alla enligt EU:s lagstiftning har rätt till 40-dagars transit, under vilken deras fall ska behandlas. Under den tiden ska de inkvarteras i flyktinganläggningar”, säger Pedro Padilla.

Det finns åtta stycken av dessa anläggningar, kallade Centro de Internamiento para Extranjeros (CIE) i landet, bland annat en i Málaga. Under dessa 40 dagar försöker myndigheterna först och främst identifiera invandrarna och fatta beslut kring deras fortsatta öde.
Här blir det ännu mer komplicerat.

”Problemet i detta sammanhang är att långt ifrån alla afrikaner har några papper över huvudtaget. Det kan bero på att de kanske är födda på gatan eller ute på landsbygden där de tillhör en stam. De kanske kommer ifrån ett land som helt enkelt inte registrerar sina invånare. De har därför heller inga identitetshandlingar. Dessa människor kan leva ett helt liv utan att ha ett enda papper som visar på deras existens.

För att kunna ge dem uppehållstillstånd måste vi naturligtvis veta vilka de är och varifrån de kommer. Och för att kunna skicka hem dem igen måste vi ha samma information. Det räcker inte med att bara förmoda att en immigrant kommer från t ex Senegal, för de senegalesiska myndigheterna vill se bevis på att personen är senegalesisk medborgare, innan de kommer in i landet igen.” förklarar polisens talesman, som inte vet hur många invandrare det rör sig om .

Det spanska uttrycket för just dessa invandrare är, ”los sin papeles” (de utan papper), och det stämmer verkligen.

40 dagar och sedan ut på gatan
De spanska myndigheterna kan inte skicka tillbaka invandrarna och de får bara, återigen enligt EU, hålla dem i flyktinganläggningarna maximalt 40 dagar. Därefter släpps de helt enkelt ut.

”99,99 procent av alla illegala invandrare väntar egentligen på att bli utvisade, vilket kommer att ske den dagen vi kan bevisa vilka de är. Innan någon lämnar en flyktinganläggning har vi naturligtvis upprättat en akt för denne, tagit fingeravtryck, etc. så att vi kan följa personen”, säger Pedro Padilla.
Att bara skicka tillbaka dem till en kust eller till en plats i öknen är inte ett alternativ. Det sägs att det har hänt tidigare, vilket samtliga humanitära organisationer fördömde. Spanien anklagades att ha gjort ett sådant försök, bara tanken är helt omänsklig. Självklart kommer Pedro Padilla ihåg de rabalder som uppstod då den spanska polisen i Melilla för några år sedan beskylldes för att ha kört ut en busslast med invandrare i öknen, där det påståddes att de blivit lämnade utan mat.

Han rycker på axlarna. ”Vi kan naturligtvis inte bara dumpa människor i öknen.” säger han och fortsätter: ”Vi har flera gånger följt med immigranterna till deras förmodade hemland, t ex Senegal. Ofta genomförs dessa resor i samarbete med det andra landet. Men vi har faktiskt varit tvungna att resa tillbaka från Dakar med samma personer ombord för att de senegalesiska myndigheterna inte ville godkänna papprena.”
Det enda alternativet är alltså att låta dem gå fria i Spanien, utan uppe-hållstillstånd.

Efter att de lämnat flyktinglägren beger sig de flesta till en stad som de har hört talas om eller där de känner någon. Då ska de hitta ett jobb eller någon annan form av inkomstkälla.

”Till sakens natur hör att de inte kan få ett vanligt lagligt arbete. Tidigare tillät man att de hjälpte till med jordbruksarbeten såsom oliv- eller jordgubbsplockning, men de jobben har polackerna tagit över nu. Så det finns inte så många alternativ kvar”, förklarar Pedro Padilla.

Söker dem som står bakom
En av de få möjligheter för att få mat för dagen är att illegalt sälja förfalskade varor. En verksamhet som är strukturerad som ett pyramidföre-tag, informerar polisen. Och så är vi tillbaka där vi började; de många gatuförsäljarna.

Man ser ofta att polisen arresterar några av dem medan några andra lyckas komma undan, men det resulterar ändå aldrig i färre försäljare. På frågan om varför man inte arresterar alla, svarar polismannen:

”Vi genomför några arresteringar, men här hamnar vi i en svår situation. Den spanska straffrätten ger normalt omkring tre månaders fängelse för denna typ av företeelse. Samtidigt, enligt lagen vid första gångsgripande med ett straff på under två år, så är det villkorlig dom som gäller”.

Med andra ord så släpps gatuförsäljaren igen. Polisen konfiskerar de varor som han (nästan alltid) eller hon (mycket sällan) hade på sig. De har också möjlighet att kontrollera om invandraren är registrerad. Om inte så tas fingeravtryck och ännu en akt skapas, ännu ett nummer i mängden. Ibland är immigranten redan registrerad med fingeravtryck, kanske efter vistelse i en av de nämnda flyktinganläggningarna, men myndigheterna kan fortfarande inte säkert veta vem personen egentligen är. Till problematiken hör också att invandrarna ofta byter identitetshandlingar mellan varandra för att komma undan eller för att förvirra polisen.

Lagförbrytare får dessutom en bot, vanligtvis på 300 euro, men böterna för blir obetalada enligt Pedro.

”Dessa arresteringar löser inte problemet. Det är som med narkotikahandel – det hjälper inte att anhålla och kanske straffa personen, som sålde ett par gram kokain vid ett gatuhörn. Vi vill veta vem det är som står bakom, med andra ord så vill vi riva upp problemet vid roten.”

Tonvis av kopior bränns
Liksom att Pedro Padilla inte vill tala om, hur många illegala invandrare det rör sig om, vill han inte heller inte tala om, vilka som förmodas stå bakom den illegala verksamheten.

”De kan vara kineser, de kan vara marockaner”, mer än så vill han inte säga.

Polisen använder, vilket är mer känt gällande narkotikahandel, gatuförsäljare för att hitta personerna bakom verksamheterna. Ibland lyckas det. Polismannen ger som exempel en händelse i januari, då polisen avslöjade en organisation som hade förfalskat 26 000 varor med Osborne-tjuren. Då handlade det om nyckelringar, solfjädrar, glas och liknande som tillverkades i Kina och Thailand och såldes här. 14 personer anhölls i 6 olika provinser och varorna förstördes.

Ett annat exempel är från Málaga där Policia Nacional i maj beslagtog över 4 000 klädesplagg och anhöll sju personer som nu är anhållna för förfalskning.

Falsk reklam?
Polisens talesman menar att problemet inte kan lösas förrän EU gemensamt gör en större insats för att förhindra att så många oönskade kommer hit. Det rör sig om utlandsstöd, kustbevakning men också om information.

”Många afrikanska män tillbringar

dagarna på caféer, där de ser TV-serier och reklam från andra länder. De ser, att alla är vackra och rika, och de tror, att livet här är som i reklamfilmerna. Men det det kanske är så i förhållande till det som de känner till. Hur som helst önskar endast ett fåtal resa tillbaka till deras hemland. Jag känner en advokat som just har skickats tillbaka för tredje gången men han kommer säkerligen tillbaka igen.” avslutar Pedro Padilla.

Mindre bistånd till Afrika

”Antingen hjälper vi Afrika i kampen mot fattigdom och desperation, eller så är vår framtid som en kontinent med framgång och välfärd i fara”, sa stads-minister José Luis Zapatero 2008 när han svor att regeringen inte ska skära ned på bistånden. I maj i år skars dock budgeten ned med 800 miljoner euro.

1 000 000 eller 1 500 000 illegala i Spanien

2006 beslutade regeringen att ge omkring 700 000 ”sin papeles” amnesti, då menade man att landet var i behov av arbetskraft. Detta beslut lockade ännu fler.

Det är så gott som omöjligt för myndigheterna att veta hur många illegala invandrare som uppehåller sig i landet. Det är inte alla som kommer med båtar, som plockas upp ur vattnet av Röda Korset eller av andra hjälporganisationer.

Några av båtarna kommer i land utan att märkas och andra invandrare kommer hit i containrar, lastbilar, eller med flyg.

”Vi uppskattar att endast mellan 12 och 13 procent av alla invandrare kommer med båtar. De övriga tror vi kommer med flyg från Madrid eller Barcelona. Många sydamerikaner kommer hit via Tyskland, som vissa av dem har en historisk relation till”, säger Pedro Padilla, Policia Nacional.
Det uppskattas att omkring en miljon människor idag uppehåller sig illegalt i landet.

Det konservativa oppositionspartiet PP menar dock att siffran ligger på närmare 1,5 miljoner personer.
Illegal underhållning kostar 5,1 miljarder euro under sex månader

Det samlade värdet av försäljningen av piratkopior och illegat nedladda filer uppgick till 5,1 miljarder euro under de sex sista månaderna 2009. Det betyder att 76 procent av all musik, alla filmer, böcker och videospel säljs illegalt. Värst är det med musik; 95,6 procent av all musik säljs som piratkopior eller är nedladdade från nätet.

Under de samma sex månaderna uppgick omsättningen i den digitala industrin till endast 1,6 miljarder euro.
Siffrorna är hämtade från en amerikansk undersökning och har offentliggjorts i dagstidningen El País.