Vi betalar alla till tjurfäktningen

”Om EU ger flera miljoner per år i stöd till tjurfäktning-en är det totalt oacceptabelt!” säger EU-parlamentar-ikern Margrete Auken.
EU-gruppen De Gröna, har kommit fram till att unionen stödjer tjurfäktningen i Spanien med 600 miljoner euro varje år. Det är illa nog att denna förhistoriska och blodiga ritual fortfaran-de förekommer, men ska vi verkligen betala till den också? Och hur hänger bidragen ihop med anhängarnas argument om att tjurfäktning är en så bra affär, så att det skulle utgöra en viktig del av landets ekonomi?
Eftersom de spanska myndigheterna uppen-barligen inte har problem med att skänka bidrag till detta djurplågeri, har vi denna gång gått till organisationen som betalar ut pengarna, EU. Här har vi talat med EU-parlamentarikern Margrete Auken, som representerar gruppen De Gröna, vars medlemmar var de första att räkna ut att stödet till tjurfäktningen uppgår till 600 miljoner per år.

Ja, men…
”Min spanska kollega i De Gröna, har värderat att det årliga bidraget till tjurfäktningen uppgår till ca 600 miljoner euro”, bekräftar Margrete Auken, som dock garderar sig: ”Men det är mycket svårt att veta exakt. Pengarna fördelas av de lokala myndigheterna och det finns inget krav från EU att man ska redovisa till vad pengarna används. Därför kan jag varken bekräfta eller dementera det”. Hon tillägger dock att eftersom det är en ekonomisk kalkyl som hennes kollegor har gjort, litar hon naturligtvis på det.
”Jag vill också säga, att om det ges EU-pengar till tjurfäktning, så är det problematiskt av två orsaker: Det stödjer djurplågeri, och om de lo-kala myndigheterna inte behöver redogöra för till vad de använder pengarna, så kan pengarna användas till andra problematiska saker”, kommenterar hon om EU:s brist på insyn.
Det betyder inte att hon är positiv till det som uppenbarligen händer.
”Om EU årligen ger mångmiljonbidrag till tjurfäktning så är det totalt oacceptabelt! Sådant ska EU naturligtvis inte stödja ekonomiskt”, insisterar hon.

Vilka pengar?
EU bidrag kan alltså vara öronmärkta för ett ändamål, medan mottagarlandet kan använda pengarna till någonting helt annat.
De 600 miljoner euro som De Gröna har räknat fram i sin kalkyl innefattar bland annat jordbruksbidrag, som betalas ut till de jordbrukare som driver gårdarna var tjurarna föds upp. I beloppet är också inkluderat kulturbidrag, med vilket Spanien kan bevara sitt kulturarv, och det är inte svårt att se hur dessa pengar snabbt överförs till konton som används till tjurfäktning, tjurrus, misshandel av kvigor och kalvar, underhåll av arenor och liknande.
Omkring 15 000 städer offrar varje år ett, helst flera, djur som höjdpunkten vid en fiesta.
Hur stora belopp det rör sig om, verkar ingen veta. Också enligt en annan medlem av De Gröna, Franziska Keller, och Andaluz.tv, finns det kommuner som inte offentliggör vad bidragen används till.

Tjurens välbefinnande
På vår nästa fråga om hur EU, som trots allt har en lagstiftning som förbjuder djurplågeri, kan se mellan fingrarna när tjurar, kvigor och små kalvar misshandlas för unionens pengar, svarar Auken: ”EU har en djurplågerilagstiftning, men spanjorerna kämpar ihärdigt för att deras ’tradition-er’ ska skyddas, och för dem innebär det tjurfäktning. Resten av EU kan bara se på och skaka på huvudet”.
Även om hon på intet sätt talar för tjurfäktning, menar hon att tillvaron för flera andra djur bör prioriteras högre.
”Självklart utgör tjurfäktningen ett problem i förhållande till djurens välbefinnande, men tjurarna är dock långt ifrån de djur som har det värst i EU. Faktiskt så lever de ett riktigt gott liv ända fram till dess att de kommer in i ringen. Det står i skarp kontrast till hur industridjuren har det. Speciellt dåliga förhållanden har kycklingar och grisar, och också korna, dock i mindre utsträckning. Det är här som den stora kampen om djurens tillvaro ligger”, avslutar Margrete Auken.
Även om detta naturligtvis inte kan argumentera för att man tillåter att andra djur lever ett sämre liv eller utsätts för direkt misshandel, finns det trots allt inte bara ett sätt för att släcka människors blodtörst. Men fram tills att EU kräver ett förbud, eller till dess att spanjorerna själva – omkring 60 procent av dem är enligt flera undersökningar redan emot – inser att tiden är kommen att äntligen sätta stopp för tjurfäktningen, fortsätter vi alla att betala till det meningslösa djurplågeriet. Tjurfäktningsbranschen omsätter ca 2,5 miljarder euro per år och till detta betalar vi 600 miljoner euro, oavsett om vi vill eller inte.

Fyra månaders fängelse för att ha sparkat en kanin
Tjurarnas fall har ännu inte prövats på allvar vid den spanska domstolen, men det har däremot kaninernas. I mars dömdes en man från Rincón de la Victoria till fyra och en halv månaders fängelse och böter på 50 euro, av i rätten Málaga, för att han hade sparkat grannens kanin.
Kaninen, som var grannens husdjur, hade sprungit in på mannens tomt, varpå han först sparkade till den och sedan kastade tillbaka den över häcken. Djuret var så medtaget att veterinären tvingades avliva det.
Paragraf 337 i straffrätten säger att misshandel av husdjur kan straffas med från tre månaders fängelse till upp till ett år. I mars debatt-erade domstolen i Málaga huruvida en kanin kan betecknas som husdjur eller inte, och beslutet togs till kaninernas fördel.

Tjurfäktning för hårdsmält på TV
Det statliga radio- och TV-bolaget RTVE har tagit ett beslut om att tjurfäktningens djurplågeri är för rått för minderåriga.
Redan för fyra år sedan upphörde bolagets kanaler att sända direkt från tjurfäktningarna, men nu har man begränsat sändningarna ytterligare och framöver kommer de bara att visa en halvtimmes sammanfattning på lördagsmornarna på TVE2.
Aficionados hävdar att beslutet är politiskt, med bolagets ledning insisterar på att beslutet har tagits med hänsyn till barnens bästa.
Ett undantag är morgonsändningarna i juli från tjurrusen under San Fermin i Pamplona.
Dock fortsätter flera TV-stationer oförtröttat. Bland dem finns den andalusiska RTVA, som under föregående år lade två miljoner euro på att sända direkt från tjurfäktningar och på att visa program som främjar det – i övrigt med ett genomsnittligt tittarantal på 17 procent, vilket är dubbelt så mycket som stationens normala tittarsiffror.
RTVA får bidrag från den andalusiska lokalregeringen, så också här är vi med och betalar en del av djurplågeriet.