Spanien anno 2012 - Korruption, rättsfall och en spirande vår

Spanjorerna kan se fram emot ett nytt år som kommer att präglas av den nyligen tillträdda, konservativa regeringen. Statsminister Mariano Rajoy står vid rodret. Hoppet är att han ska lyckas styra landet ur det ekonomiska lågvattnet, där det nu har legat på grund alldeles för länge.
Hittills har han varslat om besparingar, men vi väntar fortfarande på att han ska ta sig an andra initiativ för att ro i land den krisdrabbade spanska dynamiken.
Men det kan även bli ett spännande år på andra fronter. Många matcher skall kämpas, både på regeringskontor och i domstolar och kanske även på gator och torg.
Läs mer på dessa sidor och rusta dig väl för att hänga med följetongen under det nya året.

Malaya, Spaniens största korruptionsskandal
Spaniens största korruptionsskandal någonsin, kallad Malaya, har sitt epicentrum i Marbella. Upplösningen av det klibbiga spindelnätet av bedrägerier, lögner och rävspel är i full gång hos domstolen Palacio de la Justicia, i Málaga, var saken förväntas få ett avslut först i slutet av året.
Den huvudmisstänkta är före detta kommun-ordförande med ansvar för stadsplaneringen i Marbella, Juan Antonio Roca – han med den zoologiska trädgården på baksidan och en Miró i badrummet. I oktober 2011, efter 13 månader och 104 förhör, erkände han att han hade gjort någonting olagligt.
Han berättade att han hade mottagit mutor på totalt 33,3 miljoner euro från företag som varit intresserade av att starta verksamheter i Marbella. Önskade man göra det mellan åren 1992 och 2003 var man först tvungen att smörja den mäktige Roca. Han påstår att minst tre miljoner euro, av de totalt 33,3 miljonerna, gick till kollegorna i kommunen, bland annat till dåvarande borgmästaren Marisol Yagüe.
Han har även namngivit tre av de entreprenörer från vilka han ska ha mottagit mutor. Dessa är den avlidne Emilio Rodríguez Buallo från Construcciones Salamanca, Francisco García Lebrón från Aifos och Fidel San Román, som hade en mängd olika företag. Åklagaren menar dock att Roca ska ha tagit emot pengar från totalt 16 entreprenörer.
I gengäld ska majoriteten av dessa entreprenörer ha fått rådgivning och andra fördelar från den snälla kommunen. Nu insisterar dock Roca på att det var Junta de Andalucía som godkände byggloven, kring vilket han hade mycket lite att säga till, varför mutorna egentligen inte gjorde någon nytta.
Det nämnda gällde naturligtvis inte vid alla tillfällen. Ett exempel är Ismael Pérez Peña som har påstått att han ska ha betalat Roca för att ”erhålla vissa fördelar”, bl.a. säkra honom kontrakten att få samla in felparkerade bilar i kommunen.
91 personer står åtalade i fallet. Rättegången började i september 2010 och förväntas få ett slut i slutet av 2012.

Pensionsskandalen ERE
I Andalusien ligger korruptionsskandalerna annars hos själva lokalregeringen. Sedan 2001 har Junta de Andalucía godkänt ca 650 miljoner euro i pensioner enligt ett program vid namn Expedientes de Regulación de Empleo, kanske är mer känt som ERE.
Pengarna var öronmärkta för företag som hade behov av att avskeda medarbetare, som istället för avsked tilldelades en slags förtidspension. På grund av detta började smarta företag anställa fler medarbetare, för att därefter avskeda dem, så att de berättigades pension utan att någonsin ha arbetat i företaget.
Så här långt har 72 personer anklagats för att ha svindlat till sig omkring 10 miljoner euro i oberättigade pensioner. Fler är misstänkta.
Junta de Andalucía kämpade länge mot att lämna ut dokument rörande fallen men tillslut tvingades totalt 40 offentliga instanser, företag och fackföreningar, bland dessa UGT – en av landets största, lämna ut de efterfrågade dokumenten till domare Mercedes Alaya. Hon har pekat ut myndigheterna som ansvariga. Så här långt har det också varit de hördas försvar; att de har ansökt om en pension som de säger sig ha trott vara berättiga till, och att det var myndigheterna och beviljade den.
Om Alaya menar att man kan veta så lite om systemet, att man tror att man kan få pension genom att avskedas från ett företag man aldrig arbetat i, kommer att visa sig under 2012. Det kommer även visa sig om det lyckas att få de anklagade att återbetala alla pengar.
Många av de åtalade är lokalpolitiker, deras familjer och vänner, varför domare Alaya även pekat ut den tidigare ordföranden för den andalusiska lokalregeringen Manuel Chaves samt den nuvarande, José Antonio Griñán, som möjliga medansvariga. De har ännu inte blivit saksökta, men det kan naturligtvis komma att förändras under det nya året.

Kungens svärson misstänks för korruption
Under 2011 misstänktes en medlem av kungahuset för korruption.
Iñaki Urdangarin, som är gift med prinsessan Cristina, kungaparets yngsta dotter, har an-klagats för att ha medverkat till att svindla
lokala myndigheter på flera miljoner euro.
Urdangarins organisation, Instituto Nóos, sägs vara en icke-luckrativ organisation, en typ av NGO, men flera fall som uppdagats i slutet av 2011, visar på att det är långt ifrån verkligheten. Han och hans företagspartner, Diego Torres, ska under åren 2004-2006 ha tagit ut ockerpriser från de baleariska och valencianska myndigheterna för att arrangera bl.a. mässor kring sport och turism. Överskottet från detta ska sedan ha överförts till Urdangarins egna bolag.
Instituti Nóos ska dessutom ha mottagit 445 000 euro från den baleariska lokalregeringen för att upprätt och driva organisationen Observatorio Permanente de Deporte y Turisme, som skulle studera synergin mellan turism och sport på världsnivå. Projektet lanserades 2006 men har inte varit igång sedan dess.
Urdangarin har dessutom anklagats för att ha missbrukat sin position i kungafamiljen för att få igenom avtal med bl.a. lokalregeringar, vilket självfallet inte heller har fallit i god jord i kungahuset.
Än så länge är det bara hans företagspartner som har åtalats.

Hoppet för en spansk vår dödfött
Den höga graden av korruption i Spanien, regeringens särbehandling av bankerna och all världens orättfärdigheter la under 2011 grunden för skapandet av en ny gräsrotsrörelse.
Democracia Real Ya var det första namnet, men det ändrades senare till födelsedatumet, 15-M (15 maj) och även Okupa, då rörelsen kan hävda att de varit förebild för Occupy Wall Street-rörelsen.
Vid flera tillfällen har rörelsen ockuperat byggnader och torg samt hållit demonstrationer i landets stora städer. Vid en tidpunkt förväntades den få inflytelse över parlamentsvalet den 22 november.
Så blev det dock inte.
Det kan förklaras med att rörelsen inte är en organisation som sådan, anhängarna, som har sammankallats via Facebook och andra sociala medier har ingen gemensam ideologi, och de kommer inte heller med förslag till lösningar.
En spansk ”vår”, liksom det som har skådats i en rad arabiska länder, kräver att aktivisterna inte liknar ett gäng slita hemlösa, som är i behov av ett bad, och som under demonstrationerna beväpnar sig med hemgjorda pappsyltar och egenstickade öronmuffar.
Rörelsen har åhörare, den har mediernas bevakning och den har, eller hade fram till maktskiftet den 21 december, den spanska regeringens uppmärksamhet. En politisk och samhällsmässigt vår kräver kanske inte nödvändigtvis en organiserad verksamhet, vilket det inte heller inte varit tal om i de nordafrikanska länderna, men aktörerna bör vara tillräckligt många, ha en gemensam åsikt och ett gemensamt mål.

ETA styr Baskien
I Baskien spirar det dock och där kan man tala om en baskisk vår.
2012 kommer troligtvis bli det första året med fred sedan ETA startade terrorn för 43 år och 829 dödsfall sedan. Fredseklateringen var väntad efter det att spansk, fransk och portugisisk polis under 2011 lyckades intensifiera antalet anhållningar av terroriströrelsens ledare och endast misslyckades med att anhålla ca 50 aktivister.
Detta betyder dock inte att problemen har försvunnit och att alla basker plötsligt är införstådda med att deras region, Euskal Herria, ska tillhöra en del av Spanien i framtiden. Inte alls.
Baskerna som fortfarande strävar efter självständighet har nu en talesman i Amaiur, koalitionspartiet från den yttersta, mest separatistiska vänsterkanten känd som abertzale. Även om högsta domstolen godkände partiet och därmed lät det ställa upp i parlamentsvalet i november, medan man förnjöd ETA:s tidigare talesman Batasuna, är Amaiur nog det närmaste man kan komma en reinkarnation av det förbjudna partiet.
Amaiurs röster räckte till sju mandat i kongressen och det är två fler än det moderata, men tidigare så mäktiga PNV. En annan radikal grupp, Bildu, vann 25 procent av rösterna i lokalvalen i maj. De har nu makten i flera kommuner, bl.a. i San Sebastián.
ETA har kanske sänkt sina vapen, men istället ses alltså ett allt mer ökat stöd för de extrema politiska partierna, som dessutom utgör ett hot mot PNV. Detta parti ska förr eller senare besluta huruvida de ska ingå i en gemensam nationalistisk front, eller om de ska fortsätta att alliera sig med PSOE eller PP, som tillsammans utgör den omaka lokalregeringen i regionen.
Spanien nya regering har ännu inte klarlagt vad man tänker göra med ETA, som alltså inte har försvunnit. Mariano Rajoys föregångare och partikollega, José María Aznar, har sagt att det inte är någonting att förhandla om, men det håller inte ETA med om. Den förre regeringen, med José Luis Zapatero i spetsen, efterlyste en bokstavlig vapenvila och krävde en officiell ursäkt till offren.
En av abertzales ledare, Arnaldo Otegi, sitter fortfarande i fängelse då han avtjänar en dom på 10 år för att ha tillhört ETA. Han som ETA:s topp, förväntar sig att kravet, samma som de övriga nästan 700 anhållna terrorister ställt, att bli förflyttade till ett fängelse i eller närmare Baskien, ska tillmötesgå. Man hoppas även att en del av dem ska få sina straff förkortade.
Anhöriga till ETAS:s offer utgör ett av hindren på vägen från vår till varaktig fred, speciellt familjerna till de 220 dödade vars mord fortfarande är ouppklarade. De menar att det inte har varit tal om en ”väpnad kamp”, utan om avrättningar, var ETA dödade, medan andra ”levererade de döda”.
De baskiska separatisterna kräver rätten till att bestämma över deras egna ”land”, vilket de alltid har gjort. En rätt som i första omgången skulle resultera i en folkomröstning om regionens framtid. Det enda målet är naturligtvis en självständig, baskisk stat.
Någon folkomröstning kommer troligtvis inte hållas 2012. Det kommer även i fortsättningen att finnas en misstro mot ETA, som så sent som 2006 bröt en ”permanent vapenvila” när en bomb sprängdes på en parkeringsplats vi Madrids flygplats Barajas och två personer miste livet.
En sak som tyder på att freden kanske blir varaktig denna gång är att ETA har upphört med att kräva in ”revolutionsskatt”, varför det helt enkelt förmodas att organisationen inte har pengar för genomförandet av fler attentat. Det i sig är ett frodigt skott denna spanska vår, som kan bli särskilt lång i Baskien.