Med perspektiv trivs hon bäst på Costa del Sol

Med perspektiv trivs hon bäst på Costa del Sol

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Caroline Sylfvander var 21 år gammal när hon lämnade Sverige. Sedan dess har hon både backpackat och bott i hela världen bl.a. på Ibiza och i Barcelona, Madrid, Miami, Thailand, på Costa del Sol och nu senast i Buenos Aires. Det är hennes nyfikenhet och spänningen som drivit henne till nya platser. Nu har hon flyttat tillbaka Marbella, en plats som hon känner väl, och En Sueco-redaktionen var nyfiken på att få höra om livet i Argentina samt varför en äventyrssugen vagabond återvänder till Costa del Sol.

Kort fakta: Argentina
De första européerna kom till Argentina (República Argentina) 1502 och fram till 1816, då landet blev självständigt, var det en spansk koloni. Konstitutionen upprättades 1853 men reformerades efter amerikansk modell 1994. 1983 fick landet demokratiskt styre, men innan dess, sedan 1970-talet levde Argentinas befolkning i en militärdiktatur. Landets valuta, peso, är sedan 1980-talet knutet till den amerikanska dollarn som svar på den hyperinflation som då rådde. Systemet visade sig dock ha förödande effekter på landets ekonomi som kraschade 2002. Efter 2003 har ekonomin stärkts något genom landets stora export. Idag anses Argentinas ekonomi vara relativt stabil om än med hög inflation, minskande handelsöverskott, flera korruptionsskandaler och ökande brottslighet. De ekonomiska problemen hanteras med protektionism där bl.a. skyddstullar, marknadsregleringar samt valuta- och priskontroll ingår. Under de senaste åren har missnöjet höjts mot sittande president och regering och demonstrationer och strejker är vanligt, främst i landets huvudstad, vilket ofta stör kollektivtrafiken allvarligt.
Argentinas huvudstad är Buenos Aires, som även är den största staden, med ca 12,8 miljoner invånare i storstadsområdet.

Familj och storstadspuls
Caroline har, som nämnts ovan, rest och bott på åtskilliga platser världen över under de senaste 19 åren. För elva år sedan slog hon sig ned i Marbella. Där har hon träffat sin sambo Leo, från Argentina, bildat familj (tillsammans har de sönerna Santiago och Lionel, 6 resp. 2 år) och levt ett socialt familjeliv med allt som det innebär. Men för en vagabond som börjar sakna storstadspuls finns det alltid någonting som lockar och det i kombination med att sönerna sällan träffade faderns familj, som bor i Buenos Aires, lade grunden för ett liv i Sydamerika. Då ingenting hindrade familjen sa de upp sig från sina jobb, sålde sitt hus och packade in bohaget i en container, och så bar det av.

Privat sfär
”Flytten gick smärtfritt och på plats i miljonstaden var min första prioritering att skapa oss ett vardagsliv, lära känna nya människor och allt annat som hör till.” berättar Caroline.
Det visade sig att argentinarna påminner om svenskar med privat sfär och armlängds avstånd till nya människor, och efter många år av den spanska närheten (spanjorerna står ju gärna mycket, mycket nära), tyckte Caroline att det var ganska skönt att få andrum.
Som utlänning, samt lång och blond, upplevde hon inga problem, även om argentinarna gärna påpekade hennes, för dem, roliga dialekt.
”Kanske var det lätt för mig då jag har lärt mig att vara ’street smart’.” funderar hon högt för sig själv.
Hon berättar att alla, överallt, var väldigt artiga; öppnade dörrar, lämnade sittplats och liknande. Hon jämför också männen med de spanska, som precis som dem är flirtiga, men att argentinarna lämnar det där och går hem till familjen, som de värderar högt och vari det är kvinnan som har kontrollen.
Caroline skrattar till:
”Annat var det bakom ratten. I trafiken finns det inga gentlemän. Det tutades och ropades att jag som kvinna skulle hem till köket. På vägarna gäller djungelns lag, även vid övergångsställen, och är det åttafiligt ska man inte bli förvånad om det kör tolv bilar i bredd.”

Gröna lungor
I Buenos Aires fick Caroline verkligen utlopp för sin upptäckarglädje i alla parker, grönområden och lummiga alléer. Utelivet i staden är rikt, liksom kulturlivet, och snart märkte hon hur barnkära människorna är och att barn är välkomna överallt, och att det även finns ett stort utbud med aktiviteter för dem. Men när hon samtidigt ville bygga upp ett socialt liv fann hon det svårare än i Spanien.
”Människor i Buenos Aires har alltid så mycket att göra, de har fullt upp med familj, släkt, vänner och jobb – deras vardagsliv helt enkelt. Men jag är som jag är, så jag började arrangera lekträffar och picknicks för Santiagos klasskamrater vilket visade sig bli grunden för vårt sociala liv.”
Och mötesplatsen blev en park.
”Vi bodde nära en av Buenos Aires största parker och det blev den naturliga mötesplatsen. Och snart fick jag uppleva att argentinare är riktiga amigueros (mycket sociala personer). Vänner betyder allt för dem och de träffas gärna runt la parrilla (grillen) – när det inte är fotboll förstås, för då är det den som gäller – men jag upplevde det aldrig pretentiöst, det viktiga var en grill, öl och att man var tillsammans”.
I parken fick hon även möjlighet att sysselsätta Lionel. Caroline hittade nämligen inget passande dagis för hon ville ha samma standard som i Marbella, med stora ytor, akademisk pedagogik och billingüe (tvåspråkigt), så det blev många timmar i parken.

Stora klasskillnader
Oavsett var i staden Caroline befann sig påmindes hon konstant om den sociala demografin i staden:
”Låginkomsttagare utgör en otroligt stor del och det speglas på flera olika sätt. Bland annat såg jag det i trafiken då bilbarnstolar ofta inte används för mer än att undvika böter. De som mot förmodan använder bilbarnstolar korrekt är från den stadigt växande medelklassen, som genom att ha råd med utbildning och resor har erhålligt viktig kunskap, som de fattiga saknar. Samma parallell går att dra i butiker där utbudet ofta är mycket begränsat, men som också beror på fler faktorer. En är som sagt fattigdom och okunskap, en annan landets importregler, en tredje att peson är knuten till dollarn och en femte den höga inflationen.” Caroline tänker på det breda utbudet med utländska varor på Costa del Sol, som i jämförelse är mycket stort och billigt.
Klassamhället framträdde ännu tydligare med de många kåkstäderna, ibland av bara kartonger, och titt som tätt såg Caroline cartoneros (kartongsamlare) arbeta på gatorna.

Hög brottslighet
Den utbredda fattigdomen i Buenos Aires har lett till att brottsligheten i staden är väldigt hög, någonting som Caroline förklarar att man ständigt måste ha i åtanke, oavsett var man befinner sig. ”Aktsamhet är a och o. Om man är ute och kör måste man veta vart man ska, för kör man fel, och då vägarna är enkelriktade, kan man komma för långt in i ett område, in i kvarter, där inte ens polisen vistas. Det gäller även när man promenerar och känner man inte till vägarna bör man studera kartan noga innan man ger sig iväg, för att stanna och läsa kartan i ett gatuhörn gör en lätt till ett brottsoffer.”
Hon tillägger att det aldrig är tal om att bära smycke, eller andra värdesaker, då rånrisken är så hög.

En sammanfattande mening
Caroline ler sitt varma leende igen och minns de gröna lungorna, de många svenskar som både bor och studerar i staden. Caféerna och barerna. Fotbollslaget Boca vars symbol är den svenska fanan samt långhelgerna som alla spenderade vid kusten. Hon berättar att allting, liksom internet, telefon och livet i allmänhet fungerar bra och sammanfattar det hela:
”Buenos Aires är en stor stad med ett trevligt samhälle och trots att staden är gigantisk och anonym är människorna snälla.”

Tillbaka i Spanien
Trots att Caroline trivdes och upplevde Buenos Aires som mycket spännande är hon alltså tillbaka i Marbella. Det var under sommarsemestern som familjen insåg hur mycket de saknade Solkusten.
”Det här är hemma. I Argentina lärde jag mig att uppskatta det jag har och jag vill inte ha det på något annat sätt än som jag har det i Marbella. Jag tror inte att många inser hur bra vi egentligen har det här på Costa del Sol. Här är barnen fria. De kan vara ute varje dag. Vi lever ett fritt och avslappnat liv. Klimatet är bra och det är aldrig långt till naturen, de vackra bergen och havet. Marbella har sin givna plats i mitt hjärta. Jag har lärt mig att acceptera det som det är just för att det är så speciellt här. Här kan jag slappna av och det spelar egentligen inte så stor roll hur folk kör, parkerar eller om internet inte är det snabbaste. Här är jag lycklig och det blir jag av att bara lyfta blicken och se Costa del Sols vackra natur. Jag är så tacksam för att få leva här.”
När jag frågar om Caroline nu har landat är svaret ett tydligt ja, även om hon tillägger att hon nog sticker iväg igen, säkerligen till en plats där hon kan uppleva sin passion –dykning.

Los Cartoneros
I Buenos Aires slängs åtskilliga ton sopor varje dag, någonting som en företagsam del av befolkningen drar nytta av. Dessa kallas cartoneros, en del kallar dem även för spökfolket. Los Cartoneros uppstod i Buenos Aires under krisåren då många invånare blev arbetslösa och desperat försökte finna någonting som kunde inbringa även de minsta medlen för att överleva. De bor som regel i Buenos Aires kåkstäder och visar sig om kvällarna när de med vagnar drar igenom staden för en improviserad sopsortering. Los Cartoneros livnär sig på att återvinna det som återvinnas kan från de enorma mängder sopor och på vagnar samlar de med sig kartonger, glas, plastflaskor och annat material som de kan sälja till olika återvinningsstationer.
Under senare tid har det skett en trend med Cartoneros som bildar kollektiv, då de som organiserade kan tjäna mer pengar än om de arbetar på egen hand. I Buenos Aires har det bl.a. bildats en social organisation med över 2 000 medlemmar som kallar sig MTE, El Movimiento de Trabajadores Excluidos, (Organisationen för de uteslutna arbetarna). De är politiskt oberoende och bedriver även ett aktivt arbete för att förbättra situationen för Los Cartoneros i staden.

Av Sara Laine, foto Mugge Fischer

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco