Frankrike och Spanien har sedan den franska revolutionen haft ett turbulent förhållande. Det avspeglas ännu idag i dagens EU vari Frankrike är den starkaste parten i maktkampen som hela tiden lurar under ytan.
Förhållandet mellan de två länderna är komplext. Man kan kalla dem latinska systrar men för spanjorerna är Frankrike också en slags arvfiende. Förhållandet karaktäriseras således av både fientlighet såväl som av syskonkärlek.
”Den fientliga inställningen mellan de två länderna härstammar från deras historiska stridigheter. Det är ett tungt arv”, säger Henrik Orebensen, lektor i franska på Köpenhamns Universitet. Redan på 1700-talet kämpade furstehusen mot varandra om vem som var starkast och det spanska tronföljdskriget mellan 1701-1714 var en långdragen process vari Spanien och Frankrike egentligen kämpade på samma sida mot Österrikes kejsare, som krävde den spanska tronen. Kriget slutade med att Frankrike förlorade nästan hela sin armé och statens finanser ödelades.
Omkring 1800-talet och kort efter den franska revolutionen förändrades maktbalansen så att Frankrike och Spanien gick i krig mot varandra. 1808 anföll Napoleon Spanien som en konsekvens av kontinentalsystemet, ett traktat som slöts mellan Napoleon och den ryska kejsaren, som skulle förhindra all engelsk handel i europeiska hamnar. Då Spanien och Portugal utgjorde en möjlig väg in i Europa för engelsmännen ockuperade Napoleon Spanien för att få kontroll över de spanska kusterna. Och efter det låg Frankrike i krig mot Spanien och Portugal. Samma år placerade Napoleon sin bror Joseph Bonaparte som kung över Spanien för att stärka sin makt i landet. Dock var det ingenting som spanjorerna brydde sig om och de efterföljande stridigheterna utvecklades till ett blodigt krig med stora förluster på båda sidor. ”Ordet gerillakrig härstammar från denna period. Det var nämligen den typ av krigsföring som spanjorerna förde mot fransmännen”, berättar Henrik Prebensen. Kriget varade fram till 1814. Under den tiden lyckades fransmännen aldrig riktigt få kontroll över Spanien, men Spanien fick inte heller kontroll över sig själv, och perioden efterlämnade djupa sår i förhållandet mellan de två grannländerna.
Maktbalansen i EU Relationen mellan Frankrike och Spanien har alltid präglats av känslor av överlägsenhet från Frankrikes sida. ”Fransmännens syn på Spanien, åren mellan 1930-talet till 1950-talet, var att Spanien var ett demokratiskt underutvecklat land. En inställning som fortfarande delvis lever kvar och som har fått nytt liv under krisen”, berättar Henrik Prebensen. Frankrike är större och starkare än Spanien och olikheten i den inbördes maktbalansen blir speciellt tydlig när man ser på länderna ut ett EU-perspektiv. Inte desto mindre hade Frankrike stort intresse i att få med Spanien i EU, vilket lyckades. Och de två ländernas EU-medlemskap präglas, som så mycket annat, av den franska överlägsenheten. Detta då Frankrike ju spelar en större och mer avgörande roll i EU än sin syster i söder. ”Frankrike var ett av sex länder som var med och grundade EG på 1950-talet. Det i sig innebär att en del av procedurerna kring beslutsfattande, administrativ struktur och sätten att tolka EG- och EU-rätt faktiskt baseras på fransk strategi”, berättar Gorm Harste, lektor på Institutet för Stadsvetenskap vid Århus Universitet. Han förutspår att maktbalansen och vissa politiska frågor i EU-regi kan ge anledning till konflikter såväl som samarbete och samhörighet mellan Frankrike och Spanien.
Daniela Munive.
Spanien i ”fiskkrig” mot Frankrike Det finns det som tyder på att Gorm Harste har rätt för Spanien och Frankrike har hamnat i en konflikt och om det kunde man läsa i El Confidencial, som i slutet av augusti 2013 publicerade en artikel om att ett fiskekrig kan vara på väg. Det är nämligen så att spanska fiskare i det kantabriska havet protesterar över tillståndet till trålfiske av tonfisk och kräver att myndigheterna bromsar just detta fiskesätt. Orsaken skulle ligga i att trålningen skadar spanska intressen och underminerar hållbarheten av havet samt balansen i fiskebestånden. Hotet i detta är att om en lösning inte nås kan det utlösa ett ritigt fiskekrig. Det är inte första gången som Spanien och Frankrike är i konflikt kring fiskeområdet. Under 1990-talet utspelades ”La Guerra del Bonito” mellan de spanska, franska och de engelska fiskarna. De spanska fiskarna beskyllde de franska och engelska fiskarna för att ha använt olovliga drivnät (oförankrade fiskenät som hänger från vattenytan, red.). Enligt dåvarande EU-lagstiftning fick drivnät vara upp till 2,5 kilometer men det hade visat sig att de franska och engelska fiskarna hade använt drivnät som var upp till över 10 kilometer långa. ”La Guerra del Bonito” slutade som en seger för Spanien när EU år 2002 förbjöd tonfiskfiske med drivnät.
Säkerhetssamarbetet är viktigt för Frankrike och Spanien Trots maktförhållandet i EU och fiskekonflikten finns det exempel på samarbete mellan de två grannländerna. I början av oktober 2013 träffades Frankrikes justitieminister, Christiane Taubira, och Spaniens justitieminister, Alberto Ruiz-Gallardón, i Paris. Under detta möte skrev de under ett gemensamt protokoll med syfte att främja det rättsliga samarbetet i kampen mot terrorism och organiserad kriminalitet. Samarbetet ska ge länderna större tillgång till beslagna dokument och medel från operationer utförda av det andra landet. Protokollen är en utveckling av den spansk-franska arbetsgruppen mot terrorism som bildades 2001, och som sedan dess har träffats elva gånger. Under ett pressmöte uttryckte båda ministrarna sin begeistring för det nära samarbetet mellan de två ländernas domstolar. Alberto Ruiz-Gallardón uttryckte den spanska regeringens och det spanska folkets djupa tacksamhet till Frankrike för deras nära samarbete i arbetet mot terrorism. I gengäld betonade Christiane Taubira att Spanien är Frankrikes starkaste allierade när det kommer till en säkerhetsfråga.
Pierre Darthout.
Medierna skapar fördomar Franska Pierre A. Darthout berättar att den generella uppfattningen av spanjorer har förvärrats under de senaste fem åren, parallellt med den ekonomiska krisen. ”Man har upplevt en splittring mellan Nord- och Sydeuropa. Eller rättare sagt mellan kreditvärdiga länder och ’vitlöks-länder’ – en nedsättande referens som Central- och Nordeuropeisk press älskar att använda för att hänvisa till Spanien, Portugal, Grekland och Italien”, säger han. Den negativa synen på spanjorerna avtar ju längre söderut i Europa man kommer. ”I Frankrike är bilden av Spanien och spanjorerna mer och mer positiv samt neutral. Dock finns det alltid en del fransmän som anser att Spanien har slösat bort deras pengar och bidragen från EU. En uppfattning som förstärks av media, som inte lägger skulden på den allmänna befolkningen utan istället på regeringen”, berättar Cécile Thibaud, fransk journalist som bor i Madrid, men som regelbundet reser till Frankrike för att hälsa på familjen.
Tvärtom har det uppstått en viss respekt och ett erkännande för det spanska folkets sätt att hantera krisen. ”Spanjorerna är fortfarande glada och positiva och de klarar av att hålla humöret och moralen uppe, även under den mest eländiga motgång. Jag tror, att om Frankrike stod i samma krissituation, med en lika hög arbetslöshetsprocent som just nu råder i Spanien, så skulle det leda till upprorsliknande tillstånd och flera generalstrejker samt kanske nästan ett deciderat inbördeskrig”, säger Pierre A. Darthout.
Spanska Daniela Munive menar också att spanjorernas syn på Frankrike är starkt påverkat av medierna: ”Spanjorernas primära andraspråk är engelska, och när det kommer till resor väljer många spanjorer att resa till England eller Irland istället för till Frankrike. Jag tror, att på grund av det är spanjorerna generellt rätt ovetande kring deras grannar och bilden av Frankrike och fransmännen baseras på reklam och press”, säger hon. Fördomar som ”folk från Paris är de enda riktiga fransmännen”, ”fransmän i Paris och i Frankrike generellt är kalla och otrevliga mot turister” råder bland många spanjorer. ”Jag känner flera spanjorer som säger sig tycka att fransmän är snobbiga, arroganta och själviska. Det bottnar nog i maktbalansen mellan de två länderna, då spanjorerna alltid har känt sig som en ’underdog’ i relationen mellan länderna”, säger Daniela.
Faktaboks:
Landyta: 674 843 km2
Invånare: 65 700 000 (2012)
Huvudstad: Paris
Språk: Det officiella språket är franska. Väsentliga regionala språk är occitanska, korsikanska, betoniska, katalanska, baskiska, nederländska och alsaciska. Det största invandrarspråket är arabiska.
Etniska grupper: Keltiska, latinska, slaviska och nordafrikanska befolkningsgrupper. Svarta, vita, mulatter, östindier, amerikaner och kineser i de utomeuropeiska territorierna.
Statsskick: Demokratisk republik
President: François Hollande
Valuta: Euro
Ekonomi: Frankrike har en diversifierad marknadsekonomi. Den franska ekonomin är en av världens mest utvecklade och är högteknologiskt orienterad. Den räknas som världens femte största efter USA, Japan, Tyskland och Storbritannien.
Planerat underhållsarbete:
Lördagen den 5 augusti 2023 från kl. 08.00 kommer det att göras uppdateringar på ensueco.com. Under tiden som underhållsarbetet utförs kommer sidan att vara otillgänglig och detsamma gäller för En Suecos app. En Sueco ber om överseende med detta.
