Det internationella samfundet har riktat sin skarpa blick mot Irak och Syrien. Ett nytt, men trots allt välkänt hot har nämligen stuckit fram sitt huvud ur den gula ökensanden och kastat ut väst i ytterligare ett krig mot terrorism. Islamiska Staten (IS) har proklamerat krig mot alla som inte följer deras tro och deras krigsföring kännetecknas av en cynisk människosyn. Detta har bidragit till att Spaniens inrikesministerium den 9 september beslutade att uppgradera terroristhotsnivån till två efter upprepade hot från IS om att de ska återerövra det förlorade riket.
”Vi kan inte njuta av livet innan alla muslimer är befriade. Vi slutar inte förrän vi har tagit Jerusalem samt intagit Al-Andalus.” Så lät ett besked från IS i en YouTube-video den 7 september. Det skrämmande budskapet har under de senaste månaderna upprepats flera gånger och är bara ett av många hot som har riktats mot Europa och USA. Dessa hot har lett till att världens ledare har kallat till krismöte, med bara en punkt på agendan – Hur bekämpar vi IS? Flera länder, bland dessa Spanien, deltar aktivt i upprustningen av en militär koalition som ska stötta den israeliska regeringen och den Fria Syriska Armén, som kämpar mot IS. Och allvaret i situationer blir allt tydligt när länder som Tyskland, som inte sedan andra världskriget, har skickat vapen utanför landets.
Al-Andalus – det förlorade moriska riket
I historien kallades delar av den Iberiska halvön för Al-Andalus på arabiska, vilket refererar till ett område som en gång befolkades av morerna. Denna period sträckte sig från 700-talet ända fram till 1492 när den sista emiren tvingades lämna Alhambra i Granada i sin flykt undan de spanska trupperna. Det handlar i hög grad om Andalusien, som både kulinariskt, kulturellt och geografiskt fortfarande präglas av de arabiska arven. Alla de spanska städer som slutar med ”de la Frontera” (vid gränsen), visar till exempel gränsen till det tidigare arabiska imperiet.
År 711 lyckades arabiska och berbiska styrkor korsa Gibraltarsund och sedan på mycket kort tid inta stora delar av Spanien. Det var bara i norra Spanien som invånarna förmådde hålla stånd mot krigarna från öster. År 751 utnämnde prins Abd al-Rahman I sig själv som emir med bas i Córdoba, som på den tiden var huvudstad under der arabiska herradömet. Senare bröt Córdoba-kalifatet ihop och Al-Andalus delades upp i så kallade Tarifa-riken. Det splittrade landet präglades av konstanta konflikter och de kristna kungarna såg en möjlighet till att kunna utvidga deras territorium. Det blev början på ”La Reconquista” (återerövringen). Under tiden för det muslimska styret i Spanien rådde inga nämnvärda problem rörande andra religiösa övertygelser. Dhimmierna, som de icke-muslimska invånarna kallades, blev accepterade och fick lov till att fritt utöva sin religion. Ibland rådde det en del restriktioner men till skillnad från idag behövde ingen frukta förföljelse och död. Och tolkningen av islam, som IS ser det, är således mycket förvrängd ur historisk synvinkel.
Idag spelar den spansk/arabiska historien en större roll än man skulle kunna tänka sig. Den har nämligen lagt grunden för att IS har ställt in sitt fokus på den Iberiska halvön.
Al-Qaida är bara vatten jämfört med Islamska Staten
IS är en efterkomma av Osama Bin Ladens al-Qaida som grundandes på 1980-talet och som hade sin bas i Afghanistan. Al-Qaida-rörelsen bredde ut sig till andra regioner såsom Irak, där de kämpade mot USA och dets allierade under invasionen 2003. Den militära ledaren för al-Qaida i Irak, Abu Musaba Al-Zarquawi, dödades i ett amerikanskt angrepp 2006, samma år som Saddam Hussein hängdes, och ett svagt al-Qaida slog sig därefter ihop med andra rebellgrupper för att skapa Islamiska Staten i Irak. Senare delade gruppen upp sig i två delar – al-Qaida och Islamiska Staten. I början var IS en obetydlig grupp efter att upprepade militära aktioner från USA hade lyckats släcka elden, men glöden var fortfarande vid liv i oktober 2011 när de sista amerikanska trupperna togs hem från Irak. 2013 ökade antalet självmordsattentat liksom bombattentaten i Irak igen och även våldet tilltog och nu 2014 har elden återigen blossat upp, och nu med en kraft som inte setts tidigare. Under året hars IS spridit sig som en löpeld från Bagdad i Irak till Al-Bab i Syrien. Och frågan är, hur ska elden släckas denna gång? – för det handlar inte bara om några bönder med ett bälte fullt med sprängämnen runt midjan. Det sägs nämligen att IS redan har uppemot 30 000 ”heliga krigare” och att antalet ökar.
Chefen för USA:s försvarsdepartement, Check Hagle, sa i en intervju den 21 augusti i år att: ”Det handlar om en välorganiserad armé som besitter stor krigsförståelse och som är ytterst välutrustad både ekonomiskt och militärt. De går inte att jämföra med någonting som vi sett tidigare.”
Otaliga klipp på YouTube av avrättningar och halshuggningar har bekräftat hans uttalande och IS:s barbariska krigshandlingar har väckt fruktan i hela världen.
Hot från öster drar in över Spaniens gränser
IS skapar bekymmer – speciellt i Spanien, där gränslandet Marocko fungerar som en in- och utgång för extrema jihadister. Den spanska inrikesministern, Jorge Fernández Díaz, just hemkommen från ett möte i USA där han gav sitt stöd i kampen mot IS, har låtit skicka ut ett pressmeddelande vari han tydliggör vikten av att upprätthålla samarbetet med de marockanska säkerhetsstyrkorna i kampen mot terrorism. ”Vi har tillsammans uppnått bra resultat vari flera polisaktioner har lyckats filtrerat terrornätverk som finns i båda länder. Det är mycket viktigt att upprätthålla denna insats”, påpekar han. Och med goda skäl. Sedan 2001 och fram till 2014 har det genomförts 25 polisinsatser mot terrorism i Spanien med totalt 123 anhållna. Och bara under de senaste två åren har landets nationalpolis och Guardia Civil genomfört många liknande insatser. Hela 44 jihadister med anknytning till en terrororganisation har gripits. Antalet extremister har ökat och man upplever att unga spanska muslimer reser till Irak och Syrien för att utkämpa ett heligt krig. Enligt inrikesministeriet uppskattas det att omkring 50 spanjorer har rest till Irak och Syrien, men man betonar att det råder en stor osäkerhet kring antalet på grund av den dolda miljön. I pressmeddelandet låter Jorge Fernández Días meddela att det råder speciell oro kring terrorhot från Sahel-regionen, där många av Afrikas fattigaste stater ligger, samt Irak och Syrien, varifrån de ”nya” terroristerna kommer. Från regeringens sida tar man därför till nya medel för att förhindra unga att resa till krig och kanske vända tillbaka som tickande bomber.
Ett av de nya tilltagen är till exempel en expressarresteringsorder som utställs via Interpol i samma ögonblick som polisen får vetskap om att en person till exempel rest till Irak, varefter 190 länder tar emot denna arresteringsorder. På detta sätt försöker regeringen att övervaka den utresandes handlingar och skulle den berörda personen resa tillbaka, och polisen ha nog med bevis, kommer personen att gripas och kanske utvisas för medverkan till terrorism.
I Spanien ligger extremism högt på den politiska dagordningen och det kan tänka sig att landet snart följer i Frankrikes fotspår och antar ett burka-förbud på allmän plats. Jorge Fernández Días har nämligen öppnat upp för en reglering av lagen om medborgerliga rättigheter, och generellt ses det mycket allvarligt på extremism, berättar en anonym källa hos polisen till En Sueco, som förklarade:
”Vi är mycket hårda när det kommer till extremister. Därför ser man heller inte så många fall i Spanien sett i ljuset av andra länders storlek. I norra Europa är man rädda för att ta tag i saker, varför många extremister trivs där. Och de utnyttjar de demokratiska friheterna till att organisera sig och sprida sin ideologi. För att undvika sådant blir vi tvingade till att inskränka på rättigheterna och slå ned mycket hårt på underliggande religiösa handlingar.”
Diplomati och förhandling är en självmordsaktion
Till skillnad från deras förfäder i Al-Andalus har den nya generationen av religiösa krigare ingen respekt för andra världsuppfattningar eller värdet av människoliv. Och som den anonyma poliskällan betonar: ”Man kan inte bekämpa terrorism med diplomati.” En uppfattning som tidigare krigsreporter och nu författare, Arturo Pérez-Reverte, delar. Han beskriver sina observationer omkring den nya terroristgenerationen i en artikel på sin blogg:
”I väst (Europa) kostade det många års lidande för att uppnå den frihet man njuter av idag. Du kan välja att inte tro utan att bli stenad, häda utan att bli bränd eller gå i kort kjol utan att bli kallad hora. Och kampen utkämpades medan Europa var ungt, och man fortfarande hade en tro. Men idag handlar det om en annan sorts unga; de är barn av propaganda, av bödeln som halshugger och av fanatikern som är villig att slå ihjäl 30 personer som inte delar hans tro för att komma till paradiset. Sett ur ett historiskt perspektiv är dessa de nya barbarerna. Idag är Europa, där friheten föddes, gammalt, utbränt och fullt av fruktan medan det radikala islam är ungt och modigt med en omättad hunger, desperat och fyllt med unga män och kvinnor som står redo för strid.”
IS är ett exempel på denna ungdomsgeneration och det som bara för ett par månader sedan betraktades som ytterligare en liten fanatisk rörelse har snabbt utvecklats till en organiserad armé med ett bestämt mål: Ett världsomspännande Kalifat (islamisk statsform). Någonting, som enligt Arturo Pérez-Reverte kanske inte borde komma som en överraskning. Han nämner till exempel mötet med en källa i Melilla – en vän under 30 år, som han betecknar som en anonym krigare i ett dolt krig. Här berättar han hur källan sätter sig tillrätta i en stol och bryter ut i ett lite hopplöst skratt:
”De fattar det inte, de är idioter. Det är ett krig och vi är precis mitt i det. Det är ett tredje världskrig, och de ser det inte”, förklarar han och hänvisar till världens ledare.
Huruvida Arturo Pérez-Revertes källa är verklig eller inte är ovisst, men budskapet är tydligt, och senare i artikeln sänder Pérez ytterligare ett till diplomaterna i väster.
”Om man tror att en lösning nås genom förhandling eller genom att titta åt ett annat håll är det mycket mer än bara att vara ignorant. Det är självmord. Se bara på internet och säg mig hur man har tänkt förhandla? Och med vem? Det är ett krig och det finns ingenting annat att göra än att inse det. Och kampen pågår inte bara på andra sidan av tv-rutan utan även här.”
Sett i ljuset av USA:s och Europas senaste uttalanden och reaktioner finns det dock det som tyder på att man i Washington och Bryssel börjar se allvaret i att IS snabbt kan utvecklas till en verklig stat i hjärtat av Mellanöstern – en plats varifrån de lätt har tillgång till att slå till mot USA och deras allierade.
