Dödligt virus sätter nytt allvarligt ljus över fattigdomsproblem

 

 

”Det finns inget botemedel mot Ebola, för hittills har det bara varit ett problem i fattiga länder. Men nu, när det är ett hot mot västvärlden uppmärksammas plötsligt allvaret med detta virus.”
Orden är David Moscoso, specialist i förebyggande medicin och folkhälsa samt en del av den epidemispecialenhet i Málaga som övervakar sjukdomar i södra Spanien, när han svarar på frågan om varför det fortfarande inte finns något botemedel mot Ebola.

 

Ebolaviruset upptäcktes för första gången på 1970-talet i närheten av Ebolafloden i staden Yambuku (DR Kongo), därifrån viruset också har fått sitt namn. Och något botemedel har fortfarande inte hittats. Varför? Kommer epidemin att eskalera i samma grad som i Afrika? I Spanien är frågan dessutom: Är risken för smitta större här då landet gränsar mot Marocko?

 

Ebolaepidemi i Europa är osannolikt
Oroliga spanjorer, portugiser och utlänningar på den Iberiska halvön har idag rädsla i ögonen när de tittar mot Afrika. Spaniens grannkontinent har nämligen blivit centrum för vår tids största hälsokatastrof: ebolaepidemin. I förhållande till de resande som korsar den spansk/marockanska gränsen manar David Moscoso dock till lugn:
”Det är högst osannolikt att vi kommer att se ebolafall hos dem som flyttar eller reser från Afrika. En infekterad person får som regel symptom inom bara en vecka och förlorar snabbt sin fysiska styrka, och en krävande resa från Västafrika, där ebolaepidemin härjar idag, och hela vägen till Europa kommer att vara näst intill omöjligt för även den mest uthålliga personen.”
Han ger dock inga garantier då viruset är oförutsägbart. Hittills har det största hotet varit de två präster som fördes till Spanien efter att de smittats med ebola under deras vistelse i Västafrika. Det betyder dock inte att man ska sluta ta hem medborgare från utlandet om de har blivit smittade, menar Moscoso:
”De ska hem dit där de kan få den bästa behandlingen och där det finns möjlighet för återhämtning. I de afrikanska länderna är förhållandena mycket enkla, vilket även är en av orsakerna till att viruset har spritt sig så snabbt där. Det kommer vi inte att uppleva i samma utsträckning i Europa då vi har ett mycket omfattande sjukvårdsystem.”

 

Den spanska sjukvården är beredd
David Moscoso vet vad han talar om. Han är en del av en beredskapsgrupp som är sammankopplad av människor och teknik, som snabbt ger en överblick över Málaga-invånarnas hälsa och eventuell uppkomst av virus och epidemier. Om en patient uppvisar virussymptom sätts hjulen genast i rullning. Patienten läggs in på ett specialiserat sjukhus (i Málagaprovinsen är det Carlos Haya), där det, om det handlar om ebola, finns ett isolerat rum färdigt för patienten. Samtidigt tar vårdcentralen, där patienten först undersöktes, kontakt med epidemienheten, som därefter går igenom resultaten och undersöker om det har rapporterats in andra sjukdomsfall i området. Därefter kartläggs vem personen har varit i kontakt med, så att dessa kan få behandling eller isoleras så snabbt som möjligt, så att smittorisken begränsas. Om den smittade vänder sig direkt till sjukhuset finns det en specialenhet redo som tar sig an patienten och undersöker vem personen har varit i kontakt med. Båda enheterna har löpande kontakt med lokalregeringen som i sin tur har kontakt med centralregeringen kring utveckling, spridning och hotnivå m.m. Dessutom har det upprättats en akutenhet som alltid är redo vid tillfällen med mer allvarliga virusutbrott, som t ex ebola, som kontaktas per telefon och som rycker in på en gång. (Foto: presentation)

 

Moscoso går igenom de inskickade uppgifterna från vårdcentralen och övervakar om liknande symptom har rapporterats in på andra platser i de sex sjukhusdistrikten i provinsen. Han förstår gott och väl européernas och speciellt spanjorernas oro, men menar att man inte behöver oroa sig för en epidemi här:
”Nyckeln till att bromsa ebola är att man agerar fort. En tidig behandling och det att patienten och vårdpersonal isoleras är avgörande. Här skiljer sig de europeiska länderna från de afrikanska, som varken har teknologiska eller ekonomiska medel till att bromsa smittan.”
En konsekvens av många decenniers fattigdom och frånvaro av industriell utveckling.

 

Fattigdom är en ond cirkel
Många tidigare länder ur den tredje världen har under det senaste årtiondet utvecklats både teknologiskt och ekonomiskt, så att de idag klassificeras som medelinkomstländer vari befolkningen och de politiska systemen utvecklas parallellt. Kina, Indien, Japan och Sydamerika är några av de länder och områden vari processen har lett till en högre levnadsstandard och större oberoende. Dessvärre halkar många afrikanska länder fortfarande efter. Det är den kontinent som lider av mest fattigdom när det görs mätningar i ekonomiska resurser. Enligt Världsbanken lever 52,9 procent av Sierra Leones drygt 6 miljoner invånare under fattigdomsgränsen. Det motsvarar 1,25 $ (0,98 euro) om dagen, och i Guinea lever 55,2 procent av 11,75 miljoner invånare under fattigdomsgränsen. Det är två av de länder där ebolaepidemins spridning har skett som snabbast. Utav världens 189 länder ligger Sierra Leone och Guinea på 5 respektive 9 plats över världens fattigaste. Liberia, som också drabbats hårt av ebolautbrottet, ligger på plats 13.

 

Många länder i Afrika lider av hög fattigdom och orsakerna bakom de dåliga ekonomiska förhållandena har många förklaringar. Korrupta regeringar, försök till att motverka effekten av torka och stora skulder till OECD-länder, Den Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken, varifrån pengarna har gått till att bevara en stor offentlig sektor samt upprätthållandet av militära budgetar, är bara några av orsakerna bakom fattigdomen. Men även de före detta kolonialmakterna spelar en väsentlig roll för varför de afrikanska ländernas ekonomier inte utvecklats i högre grad. Inom den globala ekonomin placerades kontinenten snabbt som storproducent utav råvaror som sedan efterbehandlades i europeiska industrier. En större efterfråga på europeiska varor gjorde att de afrikanska ekonomierna byggdes upp runtomkring primärt matvaror och mineraler som skulle exporteras till västvärlden. Länderna blev därmed mycket sårbara i förhållande till prissvängningar på världsmarknaden samt klimatförändringar. Priserna på de förädlade varorna från de industrialiserade länderna har under de senaste tio åren stigit medan priserna på råvaror har fallit, och med gigantiska skuldbelopp och fria handelsavtal utan möjlighet att lägga till tullavgifter på matvaror har fångat in många afrikanska länder i en cirkel av fattigdom utan några större möjligheter för utveckling. Det är här som det europeiska jordbruksstödet ofta kritiseras för att skapa orättvis konkurrens då jordbrukssektorn i EU inte skulle klara konkurrensen från länder i tredjevärlden utan stöd från regeringarna.

 

Bristande utveckling i Afrika ger EU kallsvett
Huruvida man kan tala om att västländerna har ett intresse i att hålla kvar de afrikanska länderna i deras fattigdom får vara upp till var och en, men säkert är att den utbredda har betydelse för den stora spridningen av ebolaviruset som vi ser idag. Som Harvardprofessor och medstiftare till organisationen Partners in Health (PIH), Paul Farmer, säger till The Washington Post, efter sin resa till Liberia: ”This isn’t a natural disaster. This is the terrorism poverty.”
Ebola och diskussionen kring Afrikas utveckling har tagit sig in på EU:s agenda och i stora drag kan man fråga sig själv om priset för de billiga matvaror och besparningar på utlandshjälp motsvarar priset för ebola i Europa och framtida epidemiutbrott.

 

Dold epidemi gömmer sig bakom ebolaviruset
Rädsla. Ett sinnestillstånd som på många sätt påminner om ett virus. Den sprider sig snabbt och ignorerar ofta rationalitet och medmänsklighet. Ofta hör man bekymrade personer i de spanska nyhetsmedierna som ogillar beslutet kring att de två prästerna hämtades hem till Spanien. Rädslan och även en huvudroll i de konspirationsteorier som uppstår i kölvattnet av globala kriser – även när det gäller ebola. Tvivel står på den ena sidan och anklagar politikerna, de stora mediehusen och läkemedelsindustrin för att ljuga om ebolautbrottet och drar nytta av krisen. Enligt dem skapar medierna, som ligger i handen på politikerna och läkemedelsindustrin, falsk skrämselpropaganda för att påverka invånarna till att blint lita på deras ledare, köpa alla möjliga medicinprodukter och inte minst göra dem beroende av de manipulerande nyheterna. På den andra sidan står politikerna, medierna och läkemedelsindustrin som varnar mot falska förhoppningar i förhållande till en mycket allvarlig situation. Bör man köpa icke-auktoriserad medicin som hävdas kunna bekämpa viruset eller tro på historier om att spridningen av ebolautbrottet är manipulerat?, som flera oberoende medier, som t ex Forbidden Knowledge: http://goo.gl/UGQVqD eller Nordisinfo: http://goo.gl/ld6G03 påstår sig kunna bevisa. Likt deras kommersiella nyhetskonkurrenter vill de skildra en version av verkligheten. Vilken version man tror på är upp till varje enskild person. Säkert är dock att Teresa R. Romero, och de enligt WHO drygt 10 000 förmodat smittade och nästan 5 000 döda är ebola i högsta grad ett verkligt hot.

Vid redaktionsstopp för detta nummer av En Sueco hade tre ebolasmittade lagts in på sjukhus i Tyskland – varav en är död. I Texas har en dött av ebola och två sjuksköterskor har smittats efter att ha behandlat patienten. I Norge ligger en ebolasmittad kvinna på sjukhus och i Spanien har man hittills haft tre fall. Teresa R. Romero var den första som smittades på europeisk mark.

 

Mångmiljardären Bill Gates har donerat 50 miljoner dollars till kampen mot ebola i Västafrika, det motsvarar lite över 39 miljoner euro.