Nu dröjer det inte länge innan det är valtider här i landet. Valkampanjer som ska visa att ens eget parti är det starkaste och bästa valet att leda Spanien i rätt riktning och samtidigt. Viftande med propaganda och valprogram som dagen efter hamnar i glömska. Men verkligheten är att det inte heller går att vända ett land under en natt, även om många verkar tro att förändringar kan ske i en handvändning. Och tas hänsyn till valen tidigare i år har vi att förvänta oss nydanande parlamentsvalresultat och behövd förändring i det Spanien som vi känner i dag.
Intressant blir också i vilken grad Katalonienvalet kan påverka sittande regering. För visst är det så att oberoende resultatet i Katalonien från september så finns det en del motståndare bland befolkningen mot det som just håller på att ske. Många vill se ett enat Spanien och inte en start på splittring som nu Katalonien kan tänkas gå i täten för. Hur kommer dessa motståndare att fundera, när det är mindre än två månader till parlamentsvalet den 20 december?
Och än viktigare fråga: kommer de att rösta? Mariano Rajoy har ju onekligen valt ett fegdatum för valet. Är verkligen Partido Popular (PP) så rädda att förlora makten? Ja, det har de fog för efter alla reformer. Men å andra sidan börjar äntligen dessa reformen visa resultat, precis i rättan tid kan tänkas, om det skulle handla om en annan månad, men nu? Hinner landets väljare se detta i tid för att inte fälla dagens regering, orkar de ta sig till valurnorna mitt i julstressen och hur kommer den tunna decemberplånboken (efter alla julklappsköp och planering för Reyes) påverka människors tankar om ytterligare PP-politik? Att placera valet så tätt på julafton, ja, det kan inte jag tolka på något annat sätt än rädsla, oavsett argument.
Internationella valutafonden (IMF) har bland andra konstaterat att landets ekonomiska tillväxt tagit fart tack vare många av de reformer som införts och att BNP ökar snabbare än förväntat för euroområdet i genomsnitt. Jag hoppas innerligen att de väljare som inte har en klar politisk åsikt redan nu i november sätter sig hemma vid köksbordet för att studera de olika partierna för att bilda sig en uppfattning. Att de medvetet fundera över det kommande, mycket avgörande valet, för det kommer att krävas ytterligare krafttag för att minska arbetslösheten och få mer fart på marknaden, för att hålla landet på rätt spår. Att smida medan järnet är hett gör ju självklart arbetet lättare och effektivare, i detta fall att genomföra reformer och få positiv effekt av dem, än att låta det svalna för att sedan slänga in det i elden igen.
Det kokar i grytorna lite överallt i Spanien. I Katalonien banar missnöjet mot nationalstaten onekligen vägen för ett nytt Spanien. Förutom frågor om hårda tyglar och snäv politik är det allt fler som också ifrågasätter nationalstatens legitimitet, vilket får det att knaka i fogarna ytterligare.
Dagens generation spanjorer vågar använda sin röst samt ger uttryck för sin vilja. Positivt i allra högsta grad men det kräver också som vi alla vet ett stort ansvar från medborgarna. Det är mycket farligt att bara missnöjeströsta, som jag tror var fallet med många av de alla röster som gick till Podemos och Ciudadanos i kommunal- och regionsvalen tidigare i år. Visst är det ypperligt för landets framtid och politik att vi får se starka nykomlingar. PSOE och PP fick ju länge väljarna att sömndruckna och ointresserade släpa sig till valurnorna, om de ens orkade ta sig upp ur sofforna, för förändring var ett obekant ord. Men nu händer det saker och de gamla partierna måste ta en ordentlig titt på sig själva och revidera sina uråldriga program. Men samtidigt, tittar man på ett parti som Podemos hoppas jag att väljarna inför valet nästa månad tar sig tid att läsa och inte bara gå efter vem som ropar högst. Korruption och skandaler har ju duggat tätt inte bara inom PP, som Podemos gärna pekar finger åt, utan även inom Podemos själva, något som Pablo Iglesias gör allt för att dölja med höga rop från barrikaderna.
Glad vintermånad!
Sara Laine
